Gick in på Pressbyrån, såg den här och trodde att jag transporterats tolv år tillbaka i tiden.
Men det var bara Slam som gjort en throwback på det klassiska Soul on Ice-omslaget från mars 1999.

Now, det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte att Slam var ungefär den coolaste publikationen i hela världshistorien.
Det dog väl ut nån gång efter tonåren, men jag köper fortfarande tidningen då och då när jag känner för det.
Allen Iverson på omslaget? Då känner jag ALLTID för att köpa Slam.

Ingen spelare är en tydligare symbol för det som Slam blivit mest förknippat med, och bildat skola inom: fusionen av hiphop och basketboll. Stilen, attityden, mentaliteten.

Allen Iverson är 36 år idag och nästan lika långt ifrån en NBA-plats som du och jag.
Men Beşiktaş Cola Turka? Nej, det är inte så tidernas kilo-för-kilo tuffaste spelare vill avsluta sin karriär.
Han vill tillbaka till världens bästa liga.
Till vem som helst som är villig att ge honom ett linne.
– I made a lot of mistakes as far as my actions and things that I’ve said, and I think that was the reason for me not being in the NBA. My whole thing now in trying to get back is letting any organization know that I’m willing to play any part that they want me to play, säger AI i intervjun med Slam.
– I’ll play for a team in any capacity just to get back out there doing what I love to do.
Han får aldrig den direkta följdfrågan, men jag antar att Iverson – som vid flera gånger i sin karriär uttryckt sitt missnöje med coacher som velat spela honom som inhoppare – nu kan tänka sig att inte bara komma från bänken, utan kanske till och med bara ta de ströminuter som blir över.
Tänk vad en säsong i Europa kan göra med en avdankad amerikansk stjärna…

Det finns många andra intressanta grejer i artikeln.
Så här säger Iverson om…

…uppgifterna om spelberoende, alkoholism och stora ekonomiska problem:
– I haven’t gambled in years. I’ve never been reprimanded for any alcohol issues. I’ve never had a DUI or anything like that. But one person says that in the media, and everybody lose their minds.
– It hurts that people say I went overseas to get the money. No! I want to play basketball. What the hell am I going to do, sit home and try to get fat? I want to play.

…när han pajade benet i Turkiet, den första skada som fick honom att gråta:
– All throughout my career, I never iced. All my coaches and trainers always told me, ”You need to ice after games”. I never liked icing. But during halftime I put heat on it, and man, it was hurting so bad that I put ice on it. Then, I was like, Damn, I ain’t never dealt with no pain like this. I remember running up the court and the guy who was guarding me kept asking, ”Are you alright? Are you alright?”. Because I was running down the court one time and it hurt so bad that tears were coming down my eyes.

…att han aldrig anpassade sig eller försökte tona ner sin stil och image:
– A lot of that’s a bittersweet feeling. A lot of those things make me feel good, but I think I took a beating for them. I’m not bitter about it, because I think I helped people feel like they could be themselves. Besides Dennis Rodman, you didn’t see nobody with tattoos and all that stuff. Now you see kids having a million tattoos and able to be themselves. I had my cornrows, now you see police officers with cornrows. That used to be the look of the suspect (laughs). Now you see everybody with them: boxers, football players, you know what I mean? So that part makes me feel good because I know I had to take a beating for other guys to be accepted the way they are.

/Petter.

Ett nytt avtal är långt borta, en ny säsong ännu lite längre bort.
Ytterligare en trea av Kevin Durant?
Bara ett anfall bort.

Oklahoma City-stjärnan dök upp i Rucker Park i går för att öva på att hiva iväg långbollar. I en match i Entertainers Basketball Classic i Harlem, New York, gjorde Durant 66 poäng mot riff-raff-motstånd. Vi snackar streetballspelare nu, säkert duktiga men ingen av dem tar en plats i NBA:s All-Defensive Team de närmaste 3000 åren.
”No lie, jus had one of the best times of my life at Rucker park..wow! I love NY…Harlem waddup,” twittrade KD efter matchen.
Andra twittrade roligare:

Det är värt att notera att den Bill Walton som twittrar här ovan inte är basketlegendaren Bill Walton. Twitterkontot är en parodi och bitvis en ganska rolig sådan.

För att avsluta detta:
1. Klassiska Route 66 går faktiskt igenom Oklahoma City. Däremot har den inget med Harlem att göra.
2. Du vill se highlights va? Här kommer fyra raka trepoängare och ett tydligt ställningstagande i ständigt aktuella debatten ”Är linjerna till för att hålla idrottarna på planen eller publiken utanför?”

/Wikdahl

Vi ska leka en liten lek.
Den heter ”låtsas-att-det-inte-blir-nån-lockout”-leken.
Det kompletta NBA-schemat för säsongen 2011/12 landade för några dagar sedan, och USA-bloggen har valt ut guldkornen.
Ni vet – just in case.

Söndag 25 december: Dallas Mavericks–Miami Heat
På juldagen öppnar man paketen i USA. I år kommer tomten med tre finfina NBA-matcher i säcken: New York Knicks–Boston Celtics, Los Angeles Lakers–Chicago Bulls – och så vår personliga favorit, Mavs–Heat. Det är alltid speciellt med den första reprisen av fjolårssäsongens finalserie. Plus att vi tänker ta varenda chans att se LeBron James spela primetime-matcher mot kvalificerat motstånd i vinter. Pressen den människan får leva med nu alltså. Vi snackar Peyton–Manning-innan-första-NFL-titeln-press.

Onsdag 16 november: Denver Nuggets–New York Knicks
Vänta er en light-version av det här när Carmelo Anthony återvänder till Pepsi Center för första gången sedan trejden till Knicks.

Onsdag 2 november: Detroit Pistons–Indiana Pacers
Pistons premiärmatch är mer än Jonas Jerebkos förmodade återkomst till NBA-basketen (vi utgår ifrån att Detroit matchar alla eventuella bud på honom; allt annat vore bad business och sportsligt självmål). Det är också Detroits första hemmamatch under nye coachen Lawrence Frank, som lär presenteras inom kort. Han har ett förflutet som head coach för New Jersey Nets (225–241) och spenderade förra säsongen som Doc Rivers högra hand i Boston Celtics. Enligt alla rapporter är Frank ett basketsnille. Men för att bli långvarig i Detroit måste han bemästra mer än pilar och kryss. Företrädaren John Kuester hade en katastrofal relation till sina spelare.

Torsdag 8 december: Miami Heat–Los Angeles Lakers
Söndag 4 mars: Los Angeles Lakers–Miami Heat
Kobe är Kobe. LeBron är LeBron. Det är ett stjärnmöte du aldrig, aldrig vill missa.

Fredag 23 december: Chicago Bulls–Cleveland Cavaliers
Är Kyrie Irving frälsaren? Det svaret kommer vi inte få den här säsongen. Men vi kommer få se draftettan mäta sina skills med en rad förstklassiga pointguards. Ingen är mer spännande än Derrick Rose; Chicagos superstjärna och NBA:s regerande MVP. Spänn fast er – det här kommer gå undan.

Torsdag 9 februari: Boston Celtics–Los Angeles Lakers
Säga vad man vill om de kloka, effektiva farbröderna i Celtics. De är ändå inte det där laget du helst av allt vill se i en tisdagsmatch i Sacramento mitt i en roadtrip. Ray Allen är 36 bast, Kevin Garnett 35 och Paul Pierce fyller 34 i höst. Testa själv att ge maximalt med själ, hjärta och svett under alla 48 minuter i alla 82 matcher då. Men när ärkerivalen Lakers hälsar på i TD Garden; då tänder Boston-gubbarna till hårdare än Britta, 72, på bingokväll.

Fredag 25 november: Oklahoma City–Memphis Grizzlies
De här lagen bjöd på stor underhållning när de möttes i conference-semifinalerna i våras – sju matcher, två som avgjordes av förlängning. Det kryllar av spektakulära spelare (Durant, Westbrook, Gay, Randolph etc) och Memphis vill säkert ha en snabb minirevansch för slutspelsförlusten.

Lördag 14 januari: Los Angeles Clippers–Orlando Magic
Onsdag 8 februari: Orlando Magic–Los Angeles Clippers
Vi gillar basket. Vi gillar folk som dunkar spektakulärt, hårt och ofta. Vi gillar Blake Griffin, och vi gillar Dwight Howard.

Fredag 18 november: New Orleans Hornets–New Jersey Nets
Vi behöver bara vänta ett par veckor på Chris Paul vs Deron Williams, det som varit ligans bästa pointguard-matchup i flera år nu. Men ärligt talat? Vi vill ju egentligen bara veta vad de planerar att göra nästa sommar. Båda blir free agents 2012. Tror D-Will på det ryska skrytbygget i Brooklyn, eller vill han ta tåget över bron? Kommer CP3 få nog av Hornets medelmåttighet och bilda en ny superduo med Dwight Howard? Låt spekulationerna börja.

/Petter.

Redan innan David Stern ropade ut Yao Mings namn den 26 juni 2002 var den kinesiske jättens öde som en internationell megastjärna förutbestämt.
När han nu lägger av ska vi minnas och hylla honom för mer än den bro han byggt mellan NBA och Asien.
Vi ska hylla honom för att han var en av de bästa centrarna i modern tid.

Under sina åtta aktiva säsonger med Houston Rockets har han snittat 19 poäng, 9,2 returer och 1,9 blockar på 32,5 minuter per match. Det som gjorde honom unik bland riktigt långa spelare var det fantastiska skyttet – 52,4% från golvet och 83,3% från straffkastlinjen. I sitt prime var Yaos 229 centimeter (nåja) och hans turnaround-jumper en ostoppbar kombination. Säsongen 2006/07 snittade han 25 poäng per match.

Men det finns, olyckligtvis, en annan siffra som sticker ut bland all imponerande statistik:
252.
Så många matcher har den skadeförföljde Yao Ming missat sedan sin rookiesäsong.
Fördelat på nio säsonger:
0, 0, 2, 25, 34, 27, 5, 82, 77.

Hur bra hade Yao Ming kunnat bli om han varit försonad från skador? Det är frågan många ställer sig nu.
– En av de bästa centrarna någonsin, svarar förra lagkamraten Rafer Alston.
Det vi ändå fick se var minsann inte fy skam, det heller.

/Petter.

Varje dag får vi frågan: ”Varför skriver ni ingenting om NBA- eller NFL-lockouten?!??”
Svaret är enkelt: Att skriva om amerikansk sport är roligt. Att skriva om hotet om utebliven amerikansk sport är inte lika roligt.
Ändå kan vi inte blunda för sanningen längre.
Det finns en väldigt reell chans att det blir en förkortad NBA-säsong i vinter, om det blir något spel alls. Parterna är väldigt långt ifrån varandra.
För NFL ser det lite ljusare ut, men även där är säsongen i fara.
Vi tvingas förbereda oss på det otänkbara: Vad fan gör vi om båda ligorna ställer in säsongen 2011/12?
USA-bloggen vill inte sätta dig i skiten, så därför listar vi en rad alternativa aktiviteter.
Se det som ett survival kit – det kan bli en lång, kall och mörk vinter.

• Se ”Friday Night Lights”. Visste du att det finns fem säsonger – och 76 avsnitt!? Frånsett det fåtal ögonblick då den gränsar till ”7th Heaven”-moralism eller ”Remember The Titans”-såpa, så är det här en fullständigt briljant tv-serie om amerikansk fotboll (och mycket mer).

• Spela igenom en hel säsong på NBA 2k11. Jag lovar; det är precis lika roligt andra gången LeBron James och Miami förlorar finalserien. Och tredje. Och fjärde.

• Förälska dig i college-football. Boka flyg till USA och se någon av de klassiska rivaliteterna med egna ögon. Typ Auburn–Alabama på Jordan-Hare Stadium eller Michigan–Ohio State i Ann Arbor lördag den 26 november. Eller Texas och Oklahoma på Cotton Bowl i Dallas lördag den 8 oktober.

• Bjud in dina polare till ett tailgate-party fast utan efterföljande football. Utveckla dina färdigheter inom det amerikanska köket. Ta chansen, gör något nytt – varför inte en Turbaconucken:

• Läs en bok. Den behöver inte handla om sport, men den kan göra det. Tre tips…
…The Breaks of the Game. Författaren och journalisten David Halberstam följde Portland Trail Blazers under hela säsongen 1978/79. Resultatet är en av tidernas mest hyllade basketböcker.
…Boys Will Be Boys: The Glory Days and Party Nights of the Dallas Cowboys Dynasty. Ja, titeln avslöjar ju precis vad det handlar om. Allt snask är med när Jeff Pearlman kartlägger en av NFL-historiens mest mytomspunna klubbar. Sex, droger och superstjärnor som går varandra på nerverna – samtidigt som de lyckas vinna en jävla massa matcher.
…You’re Okay, It’s Just A Bruise. Ni som sett ”Any Given Sunday” kommer ihåg hela ondskefull-doktor-skarvar-och-ljuger-för-att-till-varje-pris-hålla-spelarna-på-planen-utan-hänsyn-till-deras-framtida-hälsa-plotten. Den är kraftigt inspirerad av Rob Huizengas faktiska erfarenheter från läkarteamet i 1980-talets Los Angeles Raiders.

• YouTubea, YouTubea och YouTubea lite till. Gammal dunkporr, maskotupptåg (ja, jag tittar på dig, Persson) eller Super Bowl-dramatik. Oavsett vad du går igång på, så kan du ju få din fix på tuben. Mitt guilty pleasure? Ilskna coacher:

• Se en dokumentär. Den behöver inte handla om sport, men den kan göra det. Tre tips…
…Hoop Dreams. Drömmen om proffsidrotten som livlina bort från fattigdom, kriminalitet och utanförskap. Tusentals har försökt, men få har lyckats fånga temat med samma akuta närhet, omfattning och relevans. Här får du se high school-killarna Arthur Agee och William Gates bokstavligt talat växa upp på skärmen eftersom filmmakarna följde duon under hela fem år. 17 år senare kallas den här hjärtekrossaren fortfarande tidernas bästa sportdokumentär.
…Hard Knocks. Det finns sex upplagor (Ravens, Cowboys, Chiefs, Cowboys igen, Bengals och Jets) av denna underhållande, om än något tillrättalagda training camp-serie.
…egentligen vilken 30-for-30-dokumentär som helst, men varför inte börja med No Crossover: The Trial of Allen Iverson som är regisserad av Steve James som även gjorde ”Hoop Dreams”.

• Upptäck Euroleague. Det finns riktigt bra spelare där, och det kommer inte bli sämre under en NBA-lockout. Dessutom: coola, auktoritära coacher och disciplinerad lagbasket. Me likey.

• Scouta 2012 års fantasytävlingar riktigt, RIKTIGT, noggrant.

• Gör en top 10-lista över NBA-spelare som burit tröja nummer 1. Här är mina favoriter:
1) Yuta Tabuse
2) Manute Bol
3) Muggsy Bogues
4) Steve Francis
5) Cedric Ceballos
6) Primoz Brezec
7) Penny Hardaway
8) Doug Christie
9) Josh Childress
10) Stephen Jackson

• Lyssna igenom en hel skiva med Deion Sanders. Eller inte.

• Ägna mer tid åt nära och kära.

/Petter.

För 14 månader sedan spelade Charlotte Bobcats NBA-slutspel. Kärnan i laget bestod av Gerald Wallace, Raymond Felton, Stephen Jackson och Tyson Chandler.
Idag är ingen av dem kvar.
Under ägaren Michael Jordan och nye general managern Rich Cho har Bobcats bestämt sig för att bygga om, och bygga ungt.
Därför skickade man iväg Jackson och Shaun Livingston kvällen innan draften, och med två höga val till sitt förfogande plockade man Bismack Biyombo (sjua) och Kemba Walker (nia).

• Superatleten Biyombo har på bara ett par månader blivit en kultspelare. Spansk ligadebut i januari, triple-double (12 poäng, 11 returer, 10 blockar) på Nike Hoop Summit i april – sedan satt varenda draftnörd med en internetuppkoppling och dreglade över kongolesens blockar och dunkar.
För att ytterligare bygga myten har han omgetts av rykten om falskt angiven ålder. Biyombo är listad som 18-åring, men elaka tungor har viskat att han egentligen är en bra bit över 20. Så här har Bismack själv – som verkar vara ett underbart intervjuobjekt, för övrigt – kommenterat uppståndelsen kring hans födelsedatum:
– If they want to believe me, they can believe me, and if they don’t want to believe me, they don’t have to. I’m not President Obama, I’m not gonna hold up my birth certificate in public to show to the world. But we show it to the teams who are looking at me, and we show them X-rays and passports and other documents that prove to them my age.

• Kemba Walker från UConn är killen som kallas combo-guard av experterna, som själv hävdar att han är en renodlad pointguard, men som bäst kanske bara sammanfattas av ett ord: vinnare. 21-åringen ledde University of Connecticut, som var orankat inför säsongen och hade sju förstaårsspelare i laget, till NCAA-titeln.

Speltid och ansvar lär komma i rask takt för den nya Bobcats-duon. Över en natt har de blivit klubbens nya face of the franchise – på hemsidan marknadsförs de redan som ”Thunder & Lightning”.

/Petter.

Fotnot: Resultatet av, och info om alla övriga spelare i, torsdagnattens NBA-draft hittar du här.

På semester i ett land där mynten har hål och Christian Drejer är ett större namn än Jonas Jerebko, nås man av nyheten om Dallas Mavericks första NBA-titel sent på måndagkvällen.
Spontana reflektioner: Häftigt. Roligt. Oväntat. Bra för NBA:s hållbarhet, och för en låååång offseason fylld av diskussioner om en viss självutnämnd kungs arv.
Läge att summera – här är finalseriens…

…Hall of Famer:
Dirk Nowitzki. Om det fanns något tvivel innan årets NBA-slutspel, så är det bortglömt och utraderat nu. Tysken hör hemma bland sportens största. Vilket driv! Vilka skills! Om LeBron James hade haft hälften av Nowitzkis mod och killer-instinkt i den här finalserien hade vi antagligen diskuterat Miami Heats begynnande dynasti just nu. 

…bloggfavorit:
När vi ändå är inne på Hall of Fame-spelare; ack vad skönt att se Jason Kidd äntligen få sin ring. Den grymmaste floor-leader undertecknad har haft privilegiet att följa i medveten ålder.

…skämt I:
We’re having LeBron Week at work. Everyone gets to leave 12 minutes early!

…skämt II:
I asked LeBron for change on a dollar. He gave me 75 cents and said ”Sorry, I don’t have a 4th quarter”.

…bonusunderhållning:
Kommentatorerna Mark Jackson och Jeff Van Gundy som gick rakt ut i den svenska etern (tack, Canal Plus!) under olika reklamavbrott. Det är vid de tillfällena du får veta vad tyckarna EGENTLIGEN tycker…Jackson, till exempel, borde nog hålla tummarna för att de otaliga klippen där han trashar domaren Joey Crawford inte letar sig ut på YouTube – för då har den nye Golden State Warriors-coachen skaffat sig en fiende i domarkåren på rekordtid.

…silent assassin:
Mark Cuban. Efter åratal av aggressivt trejdande och vågade affärer hade Mavericks-ägarens lagbygge nått zenit. Då gjorde Cuban något han aldrig gjort förut: höll käften. Jag gissar att varje instinkt i honom skrek – ”det här är fel!!”. Men coach Rick Carlisle och hans spelare tyckte nog att det var väldigt skönt att slippa ha en boss som springer runt och jagar rubriker. Kudos till Cuban.

…töntigaste:
Dwyane Wade och LeBron James som hånade Dirk Nowitzkis förkylning/feber. Fokus?

…credit-where-credit-is-due:
Chris Bosh, ofta hånad och utpekad som Miamis svaga länk, kan hålla huvudet högre än många andra på South Beach idag.

…citat:
”This is a true team. This is an old bunch. We don’t run fast or jump high. These guys had each other’s backs. We played the right way. We trusted the pass. This is a phenomenal thing for the city of Dallas.”
– Rick Carlisle, head coach, Dallas Mavericks.

/Petter.

Lånar du ut 900 dollar? Jag behöver ett par stolar till vardagsrummet.

http://www.steinersports.com/pieceofthegarden/index.html?bp=t

I dag drog en tredjedel av USA-bloggen till Boston. Jag tror ni förstår varför. Två tredjedelar stannar hemma, avundsjuka förstås, men ändå lyckliga. För det här är vilda nätter och vi har otroligt nog inget bättre för oss än att hänga framför tv-skärmen.
I natt: NBA.
Efter den mirakulösa vändningen i match två (Dirk!) så står det 1–1 mellan Miami Heat och Dallas Mavericks. I natt flyttar serien till Dallas för den oerhört viktiga tredje matchen.
Och det är ju så, att när en del tar planet till Boston så tar andra en rövare på internet. Vi som blev kvar levererar vilda gissningar på viktiga frågor inför nattens förmodade drama i Texas.
Här är en så kallad slutspelspanel, NBA-stil. 

1. Vem är viktigare för sitt lag, Dirk Nowitzki eller LeBron James?
Westin: Svaret är Dirk, men frågan känns lite elak. Jag vill inte på något sätt dissa LeBron som även han är en av ligans allra mest värdefulla spelare.
Wikdahl: Tveklöst Dirk. Ta bort de två största ur ekvationen, kan du se framför dig hur Jason Terrys Dallas besegrar Miami? Trodde väl det. Now, kan du se framför dig hur Dwyane Wades Miami besegrar Dallas? Trodde väl det. 

2. Vem gör mest poäng? Och hur många är det?
Westin: Ikväll sätter tysken 11/21 tvåpoängare, 2/5 trepoängare och 10/10 straffkast. Alltså: 38 poäng, bäst på plan.
Wikdahl: Brian Cardinal. Näää, LeBron tror jag på den här natten. Tanken är väl att han kommer att vara mycket aggressiv än tidigare. Han har skjutit sex straffar på två matcher, det är självklart alldeles för lite. I natt går han 12/19 på tvåpoängarna, 1/4 på treorna och 12/14 från straffkastlinjen. Det blir 39 poäng det. Ett mer än Dirks 38 alltså…

3. Vem vinner i natt?
Westin: Har svårt att se Mavs förlora den här matchen inför en fanatisk hemmapublik. Heat kommer vinna minst en av matcherna i Dallas, men inte den här.
Wikdahl: Vi vinner, fansen! På själva parketten så vinner Dallas. LeBrons poängexplosion gör Bosh och Wade till åskådare offensivt och på andra sidan planen så opererar doktor Dirk och doktor Kidd som om liv stod på spel. 

4. Vilken statistisk kategori kommer du att peka på efter matchen och säga ”det där avgjorde matchen”?
Westin: Chris Boshs skottprocent. 5/18 i första matchen, 4/16 i förlusten senast. Så länge Miamis tredje stjärna fortsätter struggla i skyttet kommer Mavs hålla jämna steg med Heat.
Wikdahl: Det är egentligen inte svårare än att matcher vinns och förloras under korgarna. I match ett så vann Miami returtagningen med 46–36, i match två vann Dallas returtagningen med 41–30. Jag tror Dallas går in i matchen med en enda, ekande order från coach Rick Carlisle i huvudet: rebound.

Match tre börjar 02.00 i natt och sänds som vanligt på NBA:s International League Pass samt Canal+ Sport 2.

Vi saxar den här grafiken från dagens pappersupplaga av Sportbladet. Ganska cool bild från AP – klicka på den för att se den i en större version.