I dagens Sportbladet, både på papper och webb, finns en liten artikel om Pau Gasol och hans jakt på Tony Parker och Toni Kukoc.
Parker och Kukoc delar nämligen förstaplatsen på den tämligen korta listan ”Européer som vunnit en NBA-ring”.

Parker har tre ringar med San Antonio, Kukoc har tre med Chicago Bulls.
I natt kan Pau Gasol kliva upp på delad andraplats om hans Los Angeles Lakers gör vad jag tror de gör mot Boston Celtics.

Någon var superviktig (Parker, MVP 2007), någon var legender innan han ens kom till NBA (Kukoc) och någon var helt meningslös (Petruska, 0 matcher) – här är hela listan över européer som vunnit NBA:

• Richard Petruska, Slovakien, Houston Rockets 1994.
• Zan Tabak, Kroatien, Houston Rockets 1995.
• Toni Kukoc, Kroatien, Chicago Bulls 1996, 1997, 1998.
• Slava Medvedenko, Ukraina, Los Angeles Lakers 2001, 2002.
• Tony Parker, Frankrike, San Antonio Spurs 2003, 2005, 2007.
• Mehmet Okur, Turkiet, Detroit Pistons 2004.
• Darko Milicic, Serbien, Detroit Pistons 2004.
• Rasho Nesterovic, Serbien, San Antonio Spurs 2005.
• Beno Udrih, Slovenien, San Antonio Spurs 2005, 2007.
• Francisco Elson, Holland, San Antonio Spurs 2007.
• Pau Gasol, Spanien, Los Angeles Lakers 2009.
• Didier Ilunga-Mbenga, Belgien, Los Angeles Lakers 2009.
• Sasha Vujacic, Serbien, Los Angeles Lakers 2009.

/Wikdahl

Grymt imponerande av Los Angeles Lakers som kommer hem till Los Angeles i underläge – och tar tillbaka kontrollen på matchserien.
Kobe Bryants 26 poäng, 11 returer och 4 steals är en anledning.
Pau Gasols 17 poäng, 13 returer och 9 assist är en annan.
Försvarsspelet är en tredje – och den största – anledningen.

Boston Celtics hölls till 67 poäng – den lägsta finalsiffran i NBA:s historia.
– Vi var aktiva, intensiva och hjälpte varandra. Vi hade bra kommunikationen, sa Pau Gasol efter matchen.

Och nu har vi drömscenariot: en sjunde och helt avgörande match. Mellan två av idrottsvärldens stora rivaler. Det kan bli grymt häftigt. Men då måste Boston Celtics kliva upp på torsdagen och käka taggtråd till frukost. Lakers tänker inte vika ned sig. Jag utgår från att Kevin Garnetts Celtics inte tänker göra det heller.

God natt.
Eller god morgon.

/Wikdahl

• Slut. Lakers 89, Celtics 67.

• Om vi smygtittar framåt så får förstås Lakers gälla som favorit i game 7. Segern i dag tar man trots bara 12 minuter av Bynum, vars medverkan eller icke-medverkan jag menar kan avgöra den här matchserien. Men om inte Perkins kan spela så spelar det mindre roll om Bynum ger Lakers 2, 12 eller 22 minuter. Man har ändå ett övertag under korgarna.

• Pau Gasol är en assist från en triple double upplyses jag om. Antar att det är därför Phil Jackson lämnar honom kvar på planen. Det står ju trots allt 88–62 och Gasol behövs knappast…

• Fyra minuter kvar och nu kommer Marquis Daniels in. Nu vänder det, Celticsfans! Och han sätter första skottet. Förstås.

• Told you Kobe skulle vara grym i dag. Två nya poäng. Han har 22 poäng och 10 returer nu. Å andra sidan är Kobe grym i nästan alla matcher.

• En av kvällens mest intressanta statistikrader: Derek Fisher 10 minuter, ett enda skott, två returer. Och ändå krossar Lakers Celtics.

• Doc Rivers sätter in Paul Pierce igen. Meningslöst? För den här matchen? Naturligtvis. Men Celtics tänker inte helt kasta in handduken uppenbarligen. Bara lägga den lite snyggt vid sidlinjen liksom.

• Kobe Bryant tog en teknisk. Betyder inget för match 7.

• Imponerande insats av Lakers i alla fall. Jag trodde på Lakers innan matchen men jag trodde inte att det skulle se ut så här. Pau och Kobe strålande, bra produktion från Lamar Odom. Då är man svårslaget.

• För Celtics finns det väl inte mer att göra nu än att spela hårt tiden ut och inte ge Lakers för bra självförtroende inför match 7. Men fan vet om dom orkar.

• Tjenixen. Wikdahl här. Jag tar över efter Persson nu. Alltså, nu när matchen redan är över och helt meningslös.
Så här funkar det: Senaste inlägget längst upp.
Celtics 51, Lakers 76.
Nu kör vi.

Hur big är Big Baby?
Tack för att du frågar.
USA-bloggen har provsuttit Bostonforwarden Glen ”Big Baby” Davis stol och nu kan du dra dina egna slutsatser om superinhopparens storlek.

/Wikdahl

Boston Celtics ger elva gånger pengarna som NBA-mästare – nästa år.
Du måste ta dig till Las Vegas för att lira, förstås. Det är Lucky’s Race & Sports Book som släppt odds för 2010/11 innan årets slutspel ens är färdigspelat.
Här är favoriterna, allt enligt ESPN:s spelexpert Chad Millman:

Los Angeles Lakers 4 gånger pengarna
Orlando Magic 9 ggr
Cleveland Cavaliers 10 ggr
Boston Celtics 11 ggr
Miami Heat 13 ggr
Denver Nuggets 16 ggr
Chicago Bulls 16 ggr
Oklahoma City 16 ggr
San Antonio Spurs 23 ggr

Vilket lag lägger du en slant på?

/Petter.

Det här är senaste nytt i den coachkarusell som kommer snurra ett bra tag till:

* Larry Drew blir ny head coach i Atlanta Hawks. Kan tyckas märkligt att klubben väljer en snubbe som varit assistent till den nyligen sparkade Mike Woodson. Men tydligen ska Drew ha ett starkt stöd i omklädningsrummet, samtidigt som han tros ha kreativiteten som kan utveckla lagets offensiva spel.

* Avery Johnson är överens med New Jersey Nets. ”Den lille generalen” lämnar ESPN-studion och gör en comeback som coach, där hans segerprocent på 73,5% faktiskt är bäst i NBA:s historia (slutspelet är, som bekant, en lite dystrare historia för den förre Mavs-coachen).
– Hans ledaregenskaper, kunskap om spelet och förmåga att motivera är kvaliteter som vi kommer räkna med framöver. Det här är början på vad jag hoppas blir en rad spännande nyheter innan säsongen börjar, säger Nets nye ägare Mikhail Prokhorov.
Ska vi tolka det som att den ryske multimiljardären tänker sätta sina rubel i rullning under free agent-sommaren?

* Cleveland Cavaliers, med ägaren Dan Gilbert och nye general managern Chris Grant i spetsen, har gjort allt för att övertyga honom. Men Tom Izzo har fortfarande inte bestämt sig: Göra debut som NBA-coach, eller stanna på Michigan State?
Dilemmat ligger i att Izzo, får vi anta, inte vet vad LeBron James tänker göra. Om LeBron stannar får coachen en färdig contender att jobba med, om LeBron sticker handlar det om ett bygga-från-grunden-projekt med dystra utsikter. Luften skulle gå ur både klubben och regionen.
Izzo, trogen Michigan State sedan 1983 (head coach sedan 1995), lär fatta ett beslut under helgen. Frågan är om 55-åringen är en gambling man…

/Petter.

Sportbladet i dag.

Gårdagskvällens stora mysterium på redaktionen:
Vad i hela friden gör Dirk Nowitzki på Örjans vall i Halmstad? På en fotbollsmatch mellan Sverige och Makedonien i kvalet till U21-EM?

Svaret hittar du förstås i tidningen (köp den!) eller i andra hand här.

/Wikdahl

Jag hade nästan glömt bort hur mycket jag avskyr Tony Kornheiser.
Tur att Aaron Rodgers kan påminna mig.

Green Bays magnifika quarterback har gjort en intervju med ESPN Radio i Milwaukee. Eller intervju… det kan väl mest beskrivas som ett lustmord på ESPN-personligheten Kornheiser.
– Han är fruktansvärd… Jag tycker inte att han är rolig. Jag tycker inte att han är kunnig. Jag tror inte att han vet, egentligen, nånting alls om sport, säger Rodgers.

Kornheiser, 61, är journalist och har ingen bakgrund inom idrotten. Under 2006 till 2008 var han bisittare på Monday Night Football. Det var då, vid ett möte inför en av de tv-sända matcherna, han och Rodgers möttes för första gången. Och Kornheiser lyckades aldrig radera ut det dåliga första intrycket.

– Han gjorde absolut ingen research alls. Vi satt i de där mötena och han bidrog absolut ingenting till diskussionerna. Han ställde en massa frågor som inte hade någon bäring alls på sporten eller det du gör, minns Rodgers.

(Får vi gissa så handlade flera av de där frågorna om en viss tidigare quarterback i Green Bay Packers.)

Rodgers kommentarer bekräftar alla de saker jag alltid sa om Kornheiser när han förpestade Monday Night Football-sändningarna. Låg kunskap om sporten; inget intresse för det som sker på planen; en påträngande ivrighet att propsa för sina (ofta krystade) storylines.
Skitsamma – ni som såg eländet, ni minns.
Kornheiser är helt okej som random åsiktsrabblare i Pardon The Interruption (som ju även kan ses i svensksända kanalen ESPN America), men jag hoppas att han aldrig någonsin får komma i närheten av en direktsänd match igen.

För er som vill höra Aaron Rodgers-intervjun går den att ladda ner i MP3-form här.
Det finns en del intressanta saker där. Bland annat listar han sina topp 5 quarterbacks: Tom Brady (”the best by far”), Peyton Manning, Philip Rivers, Drew Brees och Tony Romo.
Och precis som alla andra har han åsikt om LeBron James:
– Han borde gå till Los Angeles Clippers, säger Rodgers.

/Petter.

Rita linjer mellan punkterna och bilden klarnar.
LeBron James spelar i Chicago Bulls i höst.

Det finns inte en amerikansk basketkännare som inte ritat linjerna än. De går ungefär så här:
• Chicago Bulls var på jakt efter en ny tränare. Inte en enda gång nämndes Bostons assisterande coach Tom Thibodeau som en kandidat. Faktum är att Thibodeau i fjol inte lyckades få en huvudcoach-tjänst i skitlagen Sacramento, Detroit, Philly och Minnesota.

• Men när Thibodeau signade med agenten William Wesley och firman CAA tog det bara 72 timmar innan han var klar för tre år i Chicago. CAA? Jo, det är samma agentföretag som hanterar LeBron James och faktiskt också Chris Bosh.

• William Wesley, också känd som ”Worldwide Wes”, är välkänd i basketkretsar. Han är överallt men ingen vet någonting om honom, varför och hur kan kan vara överallt och vem han jobbar åt. Superagenten David Falk har sagt att Wes är en av sportens två-tre mäktigaste personer. I fjol började Wes officiellt jobba åt CAA. Wes är också mentor åt LeBron James. Han har funnits i LeBrons närhet sedan superstjärnan var 15 år.

Med andra ord: LeBron James väljer Chicago Bulls. Kanske får han Chris Bosh med sig.
Tro det om du vill, men erkänn att det är lite spännande?

De andra lagen då? Well, Chicago Bulls har världens mäktigaste man, Barack Obama, i bakfickan. Men New York Knicks president Donnie Walsh kan inte ens få Yankees-spelarna, LeBrons vänner, att ställa upp på en övertalningskampanj.
– It wouldn’t make sense, säger Yankees Derek Jeter och jämför det med om ett Los Angeles-lag använde Magic Johnson för att rekrytera honom.
– Om jag skulle gå till ett annat baseboll-lag, hur skulle en basketspelare hjälpa? Jag spelar inte basket. Jag har inget med det där att göra. Jag ser inte hur det skulle fungera.
Och för New Jersey Nets räkning så vägrar delägaren och LeBron-polaren Jay-Z hjälpa till.
– Det är hans (LeBrons) beslut. Vi är kompisar och vi kommer ju att umgås! Jag vill inte övertala någon att göra någonting och sedan träffa honom och säga ”Oh, just det, vi är 4–30… Förlåt”, säger Jay-Z.

/Wikdahl

Med 7.59 kvar av matchen var jag ganska säker på hur det här skulle sluta. Jag menar, Lakers Sasha Vujacic dundrade in under Celtics korg och tog en offensiv retur. Sasha Vujacic! Låter man det hända så är det både för lite inspiration och perspiration i laget.
Returen kom i fjärde quartern efter en första halvlek där Boston Celtics visat vilka man tror att man är. Tuffa, aggressiva, intensiva. Ett åldrande mästarlag men fortfarande ett mästarlag.
Vujacic hittade Jordan Farmar utanför trepoängslinjen och han stänkte i skottet – och kvitterade till 83–83.

Ridå, eller hur?
Celtic hade ju tappat den trettonpoängsledning man byggde upp under andra quartern. Kevin Garnett och Paul Pierce kunde inte träffa vattnet från en båt, Andrew Bynum såg ut som en ung Shaq och Kobe Bryant… Well, han är Kobe Bryant vettu.
Men så var det ju det där med det gröna mästarlaget som oavsett vad det står för siffror i passet fortfarande är ett mästarlag. Dessutom är alla siffror inte på det som anses vara fel sida av strecket.
Rajon Rondo är född 22/2 1986.
Och han är fantastisk.

Rondo, han som inte kan skjuta, satte 95–92 utifrån med 1.50 kvar och hans försvarsspel var löjligt bra. Celtics begåvade pointguard slutade med en triple double – 19 poäng, 12 returer och 10 assist.
Celtics? Celtics slutade med en seger, 1–1 i matcher och en skön hemresa till Boston.
– Det var en total laginsats, sa Rondo.
Nåja.
Kevin Garnett och Paul Pierce var 4 av 16 tillsammans. Å andra sidan så satte Ray Allen rekord i antal treor i en NBA-final. Allen satte 8 stycken (av 11) varav sju i första quartern. Oh, och de sju satte han utan att missa en enda gång. De tidigare rekordet var, du gissade det, 7.
Efter en svag match ett påmindes jag om varför jag liknade honom vid Tomas Tranströmer inför finalserien.

Celtics 103, Lakers 94
Nu har vi en matchserie, mina vänner. Var den tar vägen, annat än till Boston, har jag ingen aning om. Men kom ihåg att USA-bloggen har en man på plats i Massachau.. Massacho… Massach…. Ja, vi har Stefan Persson på plats i Boston.

Några noteringar:
• Ska du vinna ett mästerskap måste du lika ofta propelleras av doldisar som av superstjärnor. Boston fick i natt värdefull produktion av Glen Davis, Nate Robinson och Tony Allen. Jag har speciellt en svaghet för Big Baby Davis. Stor kropp, ännu större hjärta.

• Pierce och Garnett var usla i Celtics. Lakers saknade bättre insatser av Ron Artest, Lamar Odom och Derek Fisher. Tillsammans var trion 4 av 21. Artest var 1 av 6 på treorna. Här är ett tips, Ron: Sök inte treorna.

• Domarna var väl…sådär va? Jag säger som Jeff Van Gundy: ”This is playoff basketball.” Ron Artest fick ett par tveksamma fouls, Kobe Bryant likaså och Big Baby bestals på en vacker block.

• Andrew Bynum såg inte speciellt skadad ut. Däremot suverän. Bynum hade 21 poäng, 6 returer och 7 (sju, jo sju) blockar.

• Lakers som lag hade 14 blockar och jag vill mena att det var positivt – för Celtics. Det betyder att de grönklädda var aggressivare i offensiven.

• Pau Gasols analys: ”Det är en besvikelse för oss, men Celtics gjorde ett bra jobb. De hade en bra game plan och de föjde den. Vi måste hustla mer. De var snabbare till bollen och skapade andralägen. De jagade bollen med större vilja.”

/Wikdahl

Slutspelspanelen är tillbaka, med tre heta frågor – och en ännu hetare gästtyckare! Säg hej till Fredrik Ihse, 32, Sportbladet-nattchef som en gång var med och tog upp KFUM Kalmar till division 2 (”skriv att jag hade en blygsam roll i det laget…”).

Marquis ”ensam kvar med And 1-skor” Daniels – är han Celtics enda hopp?! Foto: AP

1. Marquis Daniels spelade inte första finalen på grund av hjärnskakning – men i natt är han redo. Tyvärr, för Celtics, så vet alla från Doc Rivers till morsans grannes katt att Marquis Daniels inte är svaret. Hur ska Celtics kunna göra en matchserie av det här?

Westin: Jag är övertygad om att kvällens match blir avgörande för hur resten av matchserien kommer se ut. Celtics måste vinna, eller i alla fall spela jämnt och göra en bra match. Man kan börja med att hitta tillbaka till den ”smackdown-mentality” som Lakers-coachen Phil Jackson snackade om inför finalerna. Lite mer elakhet, alltså.

Wikdahl: För det första så måste man bita ihop i försvaret. Defensiven är Celtics identitet, utan den är man ingen och inget. Såg ni tredje quartern i match 1? Det såg ut som att Lakers spelade mot fem gröna koner. Hjälpförsvar, hjälpförsvar, hjälpförsvar. För det andra så måste man spela med större aggressivitet i offensiven. Spela muskelbasket, ta bollen till korgen med kraft, tvinga fram blåmärken och fouls.

Ihse: Jag tror dessvärre inte att det är möjligt. Men dom gånger jag sett ett Celtics som skulle kunna rå på Lakers, så har Ray Allen varit helt omöjlig. Hittar han sänket så kan vadsomhelst hända, då drar han med sig resten. Ja, just det: det skadar ju inte att hålla dom där Lakers under 100 också. DE-FENSE!

”Du, angående det där du sa om mig…” Foto: AP

2. Pau Gasol är arg på de amerikanska medier som blåst upp en ministorm mellan honom och Kevin Garnett. Bakgrunden är att Pau svarade på frågan om hur Garnetts spelstil förändrats: ”Han har tappat en del explosivitet, förut hade han ett riktigt bra första steg. Tiden går och vi får alla lida på ett eller annat sätt”, sa Pau – som samtidigt var mycket noggrann med att påpeka att KG ”fortfarande är en fantastisk spelare”. Men resultatet blev ändå rubriker om sågningar, och en arg kontring från Garnett.
Är det rätt av Pau att bli upprörd på reportrarnas vinkling av uttalandet?

Westin: Det verkar som att Pau blivit utsatt för det som på min arbetsplats kallas för en ”gangstring”. Det är inte hela världen, jag tror han kommer över det ganska snabbt. Han hade ju faktiskt rätt i precis allt han sa. En betydligt intressantare fråga är: Kan 211 centimeter Kevin Garnett dunka bollen ikväll? Orkar han ens upp till ringen längre?

Wikdahl: Han har all rätt i världen att bli vad han vill. Jag kunde inte bry mig mindre och det borde inte Gasol eller Garnett göra heller. Det var ju inga direkta statshemligheter spanjoren avslöjade heller. Det är klart att Garnett har tappat en del explosivitet. Det vet alla, från Doc Rivers till den där katten i fråga ett.

Ihse: Det enda att bli upprörd över är just Garnetts borttappade explosivitet och förstasteg. Resten av stegen också, för den delen. Christopher Reeve hade fler moves i Rear Window än Garnett haft i slutspelet. Gasol sa som det var och pressen gjorde rätt som återgav det.

”Beantown, I’m comin’ home!”

3. USA-bloggens Stefan Persson åker nu till Boston och kommer att se samtliga finaler i Bean Town. Var är rättvisan?

Westin: Rättvisan ligger i att Sportbladets och USA-bloggens läsare återigen får engagerade på plats-rapporter från ett av de största idrottsevenemangen i Nordamerika. Men helst av allt hade man ju velat skicka Persson till Pajala för att bevaka LF Basket Norrbottens träningsläger.

Wikdahl: Frågar du mig? Ja, inte fan hittar jag rättvisan i min tv-soffa i alla fall.

Ihse: Det finns ingen rättvisa. Man ska alltid vara avundsjuk på någon som får åka till Boston och se på idrott. Fast senast jag var i Boston lyckades jag pricka in Black Friday. Ni vet, när stadens alla tre lag vek ner sig samma kväll. I efterhand är jag glad att jag valde en plats i solen på Fenway Park framför TD Garden. Där var förnedringen total. (Senaste matchen någon såg LeBron spela basket som om han brydde sig.