Slutspelslandskapet i NBA börjar ta form. Inatt blev det klart att regerande mästarna Los Angeles Lakers ställs mot Oklahoma City Thunder i första rundan.

Kobe Bryant mot Kevin Durant. Dåtid mot framtid, nutid mot nutid. Två fantastiska, eleganta spelare, där Kobe redan har uppnått så mycket i sin karriär medan Durant blott börjat upptäcka djupet av sin väldiga talang.

Det blir roliga dueller att bevittna, men spännande? Nja… Thunder blir kraftiga underdogs mot Lakers. Laget brände sista chansen att undvika detta mardrömsmöte när man förlorade mot Portland Trail Blazers inatt. Thunder ledde med åtta poäng i halvtid, men föll med 103–95 till slut i en match där Marcus Camby – av alla – smällde i 30 poäng.
Camby, som hade tagit 20 eller fler returer i sex matcher den här säsongen – men som hade toppat 20 poäng i en enda match…

Slutspelet i Western Conference känns, med undantag för Lakers–Thunder, väldigt öppet i år.
Nämnda Trail Blazers kämpar i motvind, förstås, med stjärnguarden Brandon Roy som ska försöka spela med ett trasigt knä. Frågan är om det går, och om det går – vilken nivå kan Roy prestera på?

Lite annat som fångade vår uppmärksamhet från nattens NBA:

• Atlanta Hawks slog Milwaukee Bucks (104–96) i vad som kan ha varit en förhandstitt på en slutspelsmatchup. Atlanta, detta drivna lag, har siktet inställt på tredjeplatsen i Eastern Conference. Belöningen är självklar: Att slippa LeBron James i andra rundan.

• Bucks har ägnat de senaste månaderna åt att skrälla, överraska och imponera. Men utan Andrew Bogut, den viktige centern som är skadad resten av säsongen, har laget ingenting att hämta i ett slutspel. (Och sedan är jag fortfarande en extrem Brandon Jennings-skeptiker).

• Chris Bosh-lösa Toronto Raptors har lite liv i sig än. Förnedrade i ödesmatchen mot Chicago i söndags, men snabb revansch inatt: 111–97 borta mot Detroit Pistons.

• Vi repeterar förutsättningarna: Toronto, 39 segrar och 42 förluster, behöver sluta med samma eller bättre facit som Chicago Bulls, 39 segrar och 41 förluster, för att ta den åttonde och sista slutspelsplatsen.
Torontos kvarvarande schema: New York Knicks hemma.
Chicagos kvarvarande schema: Boston Celtics hemma, Charlotte Bobcats borta.

• Floppvärvningen Charlie Villanueva hade garanterat en seger på Twitter, och redan där borde vi förstås ha sett varningsflaggorna för Detroit…

• Jonas Jerebko noterades för 17 minuter, 4 poäng, 2 returer och 2 steals.

• För att fortsätta på Pistons-spåret: Hur lyckas Ben Wallace hinna skrapa ihop minus 28 poäng i plus/minus-statistiken – i en 14-poängsförlust – när han bara spelar 19 minuter!?

• San Antonio Spurs har för elfte säsongen i rad nått 50 segrar. Klass.

/Petter.

Ångestladdat för Torontos José Calderón och Reggie Evans. Foto: AP

Jag har en dejt ikväll.
En dejt med mitt NBA League Pass.

Grundserien spelas i 82 omgångar, men NBA är ändå inte ojämnare än att vi kan få en veritabel ödesmatch i den 79:e.
Studera tabellen i Eastern Conference.
Åtta, med 38 segrar och 41 förluster: Toronto Raptors.
Nia, med 38 segrar och 41 förluster: Chicago Bulls.

Vid midnatt svensk tid möts de.
Den sista biljetten till årets slutspel står mellan de här två lagen. Och även om varje vettig instinkt i mitt 25-åriga basketsinne skriker att båda lagen ändå åker direkt i ett slutspel, så måste jag älska det.
Så har det alltid varit.

Nog kan även jag glädjas åt en seriefinal eller en showdown mellan två giganter.
Men i det tysta bär jag på en pervers, mörk hemlighet: Jag har alltid njutit mer av streckmatcherna, bottenmötena, kniven-på-strupen-scenarion där en tjock ångestdimma hänger över arenan – och där skiljelinjen mellan framgång och fiasko är smärtsamt tydlig.
Kanske är det den medfödda losermentaliteten hos en Sundsvallare; kanske är det min inneboende sado-masochist; men vafan – ge mig en kvalmatch före en semifinal alla dagar i veckan!
Och ge mig för guds skull Raptors–Bulls före el Clásico…

Med detta bekänt, lite mer förutsättningar och noteringar inför kvällens drabbning:
• Torontos två sista matcher: Detroit borta, New York hemma.
• Chicagos två sista matcher: Boston hemma, Charlotte borta.
• Toronto har 2–0 på Chicago den här säsongen, vilket innebär att laget redan har säkrat fördel i inbördes möten. Samma record = Toronto slutar före Chicago.
• Pressen är alltså störst på Chicago, som vid förlust ikväll måste vinna sina två sista och hoppas att Toronto förlorar sina två sista.
• För Toronto vore en förlust inte riktigt lika ödesdiger. Då krävs att man vinner en match mer än Chicago i de två sista omgångarna.

Ändock – det lag som vill kontrollera sitt eget öde måste vinna ikväll. Don’t you just have to love it?

/Petter.

Gammal är äldst. Och störst. Och etta på listan.
Don Nelson har fler vinster än någon annan NBA-coach genom tiderna.
– It’s just such a neat feeling, säger Nelson.

Det ska sägas direkt, Don Nelson, The Mad Scientist, hör inte till mina favoriter. Ibland känns det som att han medvetet coachar tvärtom mot vad han borde göra. Som George Costanza i det där Seinfeld-avsnittet när han hela tiden gör motsatsen till vad han vanligtvis gör. 
Då lossnar allt för George. 
För herr Nelson har det inte alls lossnat den här säsongen.
Hans Golden State Warriors har vunnit 24 matcher och förlorat 54. Men 24 segrar räckte för att nå en vansinnigt vacker milstolpe. Don Nelson vann i natt sin 1 333:e match som NBA-coach.
Han passerade därmed Lenny Wilkens på listan över ligans meste segrare.

Spelarna i Golden State hade kallat det här, att göra Nelson historisk, för deras mästerskap. Och Nelson firades därefter.
– Vi hade inga champagneflaskor så vi tog lite Sprite och lite Mountain Dew och vatten och sprutade över honom, säger Anthony Tolliver, en i den lyckade armé av D-League-spelare som Nelson plockat upp på grund av de många skadorna i truppen.

En liten törn i Nelsons sida är det faktum att han är den enda coachen som nått
1 000 segrar som inte är invald i Hall Of Fame.
– Om jag inte kom in när jag hade hur många segrar det nu var när säsongen började, men sen kom in för att jag fick 1 333, shame on them. Några få matcher ska inte göra skillnad, sa Nelson tidigare i veckan.
Don Nelson har aldrig vunnit titeln som coach och lär aldrig göra det. Däremot vann han fem gånger som spelare.
Och oavsett vad jag skrev i början där, om att han inte är en personlig favorit, så är han naturligtvis en stor, stor coach och USA-bloggen lyfter på den imaginära hatten.
Grattis, herr Nelson. 

/Wikdahl

Det gäller att kliva fram vid rätt tillfälle.
Manu Ginobili vet.
Hans hysteriska formtopp har nu betalat sig: San Antonio Spurs ger honom en treårig kontraktsförlängning värd 38,9 miljoner dollar, rapporterar ESPN.

Ginobili har, vid 32 års ålder, spelat karriärens kanske bästa basket de senaste veckorna. I mars gjorde han 22,1 poäng, 5,8 assist och 3,8 returer per match. På tre matcher i april är snittet 30–5–4.
Argentinaren har steppat upp rejält med Tony Parker på skadelistan, och har sett ut som den lika orädde som svårförsvarade Manu som vunnit stora titlar över hela världen (tre NBA-mästerskap, ett OS-guld och en Euroleague-titel, bland annat).

Ginobili får en maxlön under de tre kommande säsongerna, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att Spurs-ledningen brukar vara tämligen restriktiv (och smart) när den skriver sina kontrakt.
Ginobilis underskrift innebär också att vi kan stryka ytterligare ett stort namn från listan över sommarens free agents – nyligen skrev ju Kobe Bryant på en förlängning med Los Angeles Lakers.

/Petter.

Vi blir alldeles yra av alla spännande saker som händer på andra sidan Atlanten just nu. Mattias Wikdahl och Petter Westin tycker till om tre heta frågor:

1. Major League Baseball hade äntligen premiär natten mot måndagen. Vem/vad kommer du ha ögonen på den här säsongen?
Petter: Jag är lite spänd på att se vad Minnesota Twins kan prestera. Klubben tog hand om sin business inför säsongen när man gav lokalt uppfostrade superstjärnan Joe Mauer den typ av kontrakt som man ger till, well, en lokalt uppfostrad superstjärna. Mauer brinner för Twins, och Minnesota älskar Mauer. Sedan flyttar klubben in i en ny arena (utomhus, äntligen!) och jag räknar med slutspel för andra säsongen i rad.
Wikdahl: Eftersom jag i princip är uppväxt i New York (nä, det är jag inte, men jag önskar att jag vore) så håller jag ögonen på New York Mets. Mets hade ligans näst högsta lönekostnader i fjol, efter New York Yankees, men missade slutspel. Jag tror inte på slutspel i år heller, men jag håller ögonen på Mets ändå. Dessutom håller jag ögonen på rookien Jason Heyward i Atlanta Braves som påstås vara en framtida superstjärna. Jag tog honom alldeles för tidigt i min fantasydraft. Jag ber för att det ska betala sig.

2. Philadelphia Eagles tradear bort sexfaldige Pro Bowl-quarterbacken Donovan McNabb, och det är inte till vilket lag som helst: NFC East-rivalen Washington Redskins. Din reaktion?
Petter: Vansinne. Fullskaligt, skrämmande vansinne. Jag undrar vad Eagles vet som vi andra inte vet, men sist jag kollade så hade McNabb ändå 3500 passing yards (på 14 matcher) och tog laget till slutspel förra säsongen. Kevin Kolb kan säkert bli en riktigt duktig quarterback och ledare, men McNabb är allt det där och mer redan idag. Och att tradea honom till en divisionsrival, där han de facto kan spela bort dig från slutspelet? Djärvt, Eagles. (Eller är ”idiotiskt” ordet jag egentligen letar efter?).
Wikdahl: Min reaktion? Vad fan håller Eagles på med? Ett 37:e val i år och ett val i tredje eller fjärde rundan nästa år? Är det vad man får för en alldeles utmärkt quarterback som vinner matcher? Trots allt, det är inte JaMarcus Russell vi snackar om här. Eller ens Michael Vick…

3. Duke–Butler gör upp om collegebasketens mästartitel natten mot tisdag. Vem vinner och varför?
Petter: Duke, eftersom jag har dem i min bracket. Det är enbart min tilltro till Coach K som hjälper mig att undvika total skam i USA-bloggens tävling.
Butler har 25 raka segrar och jag köper inte snacket om att det är en superskräll med laget i Final Four. Men mot Duke tar det ändå slut, tror jag. Duke har storleken och den offensiva klassen för att hålla undan till en komfortabel tiopoängsseger, till slut.
Wikdahl: Duke vinner och nu tror du att jag ska säga att det beror på The Big Three, alltså Kyle Singler, Jon Scheyer och Nolan Smith. Men det är inte därför, även om jag är ett erkänt stort fan av just Singler. Anledningen att jag tror att Duke vinner heter Brian Zoubek. Zoubeks storlek, försvarsnärvaro och kapacitet att hitta skyttar från sin insidepositionen ger Duke det lilla extra. Storleken räknas.

– That ain’t no fucking joke! I’m going to find out who did it … put my fucking hands on one of y’all. I’m going to put my hands on whoever did it. You better believe that. It’s fucking personal. You better believe it!

Kenyon Martin är vansinnig.
Någon har ”lånat” hans bilnycklar och fyllt hans Range Rover – med smörpopcorn.
Nu står Denver Nuggets-stjärnan mitt i omklädningsrummet och skriker mot sina lagkamrater.
– How ’bout if I don’t play in the playoffs until somebody tells me who did it, repeterar han flera gånger.

***

Det är ESPN som avslöjar den bisarra storyn.
Händelsen inträffade – såklart – kvällen den första april. Efter att en aggressiv Kenyon Martin sprungit in och ut ur omklädningsrummet flera gånger fick han till slut fram namnet på den skojfriske gärningsmannen:
Laquan Johnson, en före detta bollpojke som nu jobbar som chaufför åt Martins lagkamrat J.R. Smith (nån som tror att strulputten J.R. hade ett finger med i spelet, månntro?).

Under matchen mot Portland Trail Blazers, medan den skadade Martin satt oombytt på bänken, smög Johnson alltså in i omklädningsrummet, tog bilnycklarna och sprang ut till lagets privata parkeringsplatser.
Och där utförde han popcorndådet.

Den bristande säkerheten – att ingen reagerade när en före detta bollpojke snodde nycklar ur en spelares skåp – uppges ha gjort Kenyon Martin mer förbannad än aprilskämtet i sig.

Fast det är klart, aldrig kul att få sin vita bilklädsel nersolkad av smörpopcorn. Laquan Johnson bad om ursäkt och har lovat att stå för ”reparationskostnaderna”.
Tur, det. Kenyon själv tjänar ju bara 114 miljoner kronor den här säsongen…

/Petter

16 år. 137 nummer. 177 olika omslag.
Inte en enda gång har framsidan av spelarnas favoritmagasin prytts av en Atlanta Hawks-spelare.
Förrän idag.

När Slam #138 når butikerna står Al Horford, Joe Johnson och Josh Smith sida vid sida och ser elaka ut.
Tajmingen kunde inte ha varit bättre: Det forna strykgänget är slutspelsklart för tredje året i rad, och lär vinna 50 matcher för första gången sedan 1997/98. I går kväll spöade man regerande mästarna Los Angeles Lakers med 109–92.

Klubben som missade slutspel åtta säsonger i rad på 2000-talet har gett Atlanta, historiskt en miserabel sportstad, någonting häftigt och positivt att sluta upp kring. Man har tillochmed fått sin alldeles egna variant av courtside celebrities med alla hiphop-stjärnor från distriktet. Glöm Spike Lee i New York och Jack Nicholson i Los Angeles – i Atlanta är det Young Jeezy, Ludacris och T.I. som står för glamouren på åskådarplats.
Just därför är det lite ironiskt att Hawks aldrig haft en Slam-cover. Tidningen har, ända sedan starten 1994, spelat en central roll i sammanflätningen av basketen och hiphop-kulturen.

Återstår att se om vi får Atlanta-omslaget till våra svenska butiker, eller om det blir det andra omslaget – med Wikdahls favorit Kevin Durant flankerad av Thunder-lagkamraterna Jeff Green och Russell Westbrook:

/Petter.

Säsongen har inte varit en jakt, bara en flykt.
En flykt undan stämpeln: tidernas sämsta lag.
Inatt smet New Jersey Nets undan – för gott.

90–84 hemma mot San Antonio Spurs innebär seger nummer tio, och nu slipper Nets skriva in sig i historieböckerna med NBA:s sämsta record någonsin.
– En stor lättnad, sa Courtney Lee – och ett knippe andra Nets-spelare.
– Det är inte så att man tackar gud, men man vill inte bli ihågkommen som det sämsta laget i sportens historia, sa veteran-guarden Keyon Dooling.

Bottenrekordet blir kvar i Philadelphia.
76ers avslutade säsongen 1972/73 med nio segrar, 73 förluster.
Anekdoterna skvallrar om spelare som lirade under bokstavliga pistolhot, drack under matcherna, och tävlade sinsemellan om vem som skulle bli tradead först. Phillynews.com har hela historien.
– När vi gick genom flygplatserna vände jag loggan på resväskan in mot kroppen, så folk inte visste vilka vi var, minns Fred Carter, guarden som trots allt lyckades göra 20 poäng per match i det miserabla sällskapet.

Men tro inte att Carter sörjer idag, bara för att Nets lyckats passera Sixers pinsamma facit:
– Med jämna mellanrum dyker det upp ett lag som visar alla tecken på att kunna slå vårt rekord. Det tvingar mig att gå ner till kyrkan och tända ljus för att få behålla det. Det finns inte så många sätt att bli odödlig på; om vårt rekord blir slaget kommer folk kanske inte komma ihåg att jag spelade i NBA. Vi skulle bli bortglömda själar.

/Petter.

Åklagaren yrkade på tre månaders fängelse.
Men Gilbert Arenas kom undan med 30 dagar i ett ”halfway house.”

Ni kan väl historien om Gilbert Arenas och pistolerna? Jag drar den snabbt ändå. En resumé: Washington Wizards superstar Gilbert Arenas och lagkompisen Javaris Crittenton hamnade i en dispyt om en spelskuld på några hundra dollar.
Arenas tog med sig flera pistoler till omklädningsrummet i Verizon Center, la dem på en stol bredvid Crittentons skåp och placerade en lapp bredvid där det stod ”PICK 1.” Crittenton hämtade dock sin egen pistol och visade upp den.
Allt detta är långt ifrån okej i staten D.C., som har hårda vapenlagar.

Crittenton fick en månads villkorlig dom.
I dag fick Arenas 30 dagar i ett så kallat ”halfway house”, en form av rehabiliteringinstitution som vanligtvis fungerar som ett steg på vägen för fångar som ska återanpassas till samhället.
Arenas dömdes också till två års villkorligt, 400 timmars samhällstjänst och att betala 5000 dollar till en brottsofferfond.

Gilbert var ångerfull och bad om förlåtelse.
– Varje dag vaknar jag upp och önskar att det inte hade hänt, sa Arenas i domstolen.
Nu är frågan vad som händer med Gilbert Arenas. Han är dyr som tusan och Washington Wizards kan se den fällande domen som en möjligt att bryta kontraktet. Men NBA:s spelarfack säger att man kommer att kämpa mot en sådan utväg.
– Gilbert har erkänt sina misstag och kommer nu att betala sin skuld till samhället. Vi går nu vidare och fokuserar på att bygga det här laget till den titelutmanare som våra suveräna fans förtjänar, skrev Washington Wizards general manager Ernie Grunfeld och ägarfamiljen Pollin i ett uttalande.

/Wikdahl

• Jonas Jerebkos Detroit undvek en förnedring i Atlanta. Underläge 42–69 i halvtid, men Pistons hyfsade till siffrorna och föll med 99–112 till slut. Jerebko slutade på nio poäng och nio returer.
Hans siffror har stadigt förbättrats sedan nyår. Här är hans snitt månad för månad:
Januari: 8,1 poäng och 5,2 returer.
Februari: 10,2 poäng och 6,0 returer.
Mars: 11,6 poäng och 8,3 returer.

• En annan spelare som är het just nu: Luis Scola, Houston Rockets. 44 poäng och 12 returer i segern mot New Jersey Nets (116–108). De 44 var, förstås, ett personligt rekord för argentinaren. Rockets ligger halvrisigt till i slutspelsracet i Western Conference, men Scola tar sitt ansvar. Han snittar 26 poäng och 15 returer över sina fem senaste matcher – att jämföra med säsongssnittet på 15 och 9.

• Efter 13 raka segrar måste Dallas Mavericks ha tyckt att hemmapubliken blivit bortskämd, eller nåt. New York Knicks stormade in i Dallas och skrällde stort med en 128–94-seger.

• Washington Wizards spelade tredje natten i rad och orkade förstås inte stå emot Orlando Magic: förlust 95–109 på hemmaplan. Wizards säsong har varit kantad av motgångar och skandaler, men lite positiva spelarnyheter kan komma ur misären.
Knappast någon har väl missat att 23-årige Andray Blatche nu dominerar under korgarna.
Och nu försöker Wizards ge pointguarden Shaun Livingston en chans att rädda sin karriär efter den hemska skada som förföljt honom i tre års tid. Inatt spelade han 31 minuter, gjorde 18 poäng och 8 assist.
– Framför allt har han väldigt hög basket-IQ, säger Wizards coach Flip Saunders.
– Han verkar lugna ner alla litegrann när han är på golvet. Och han har jättebra storlek, så när anfallet inte fungerar kan han backa ner sin försvarare och skjuta över honom, fortsätter Saunders.
Livingston har just nu ett tiodagarskontrakt med Washington.

• Sjätte raka segern för Denver Nuggets, 125–108 borta mot Memphis Grizzlies. Unga Grizzlies gör en bra säsong men de har en bit kvar innan de kan leka med de stora grabbarna.

• Ett av NBA:s mer svårbedömda lag i mitt tycke är San Antonio Spurs. 118–88 mot LA Clippers ikväll, enkelt.
Spurs har fått säsongen sönderryckt av skador, men man har svårslagen rutin och en mästerlig coach i Gregg Popovich. Hur mycket har Tim Duncan, Manu Ginobili och kompani att ge när det drar ihop sig till slutspel?

/Petter.