Well, New York Jets vinner inga nya vänner i NFL.
Tyck vad du vill om trash talk i media och ständiga Super Bowl-löften… Men det vi ser här nedan kan man ju bara säga en sak om – bedrövligt.

Det är alltså Jets fystränare Sal Alosi som sätter KROKBEN för en Miami Dolphins-spelare, mitt under spelets gång. Alosi trycker ut knät och fäller rookien Nolan Carroll.
En riktig jävla fuling, helt enkelt.

Dessutom spelar Jets tämligen usel football just nu.
6–10 på hemmaplan mot ett mediokert Miami håller inte.
Mark Sanchez är lika dålig som befarat.
Ni som höjde varningsflaggor, när Jets radade upp knappa segrar mot undermåligt motstånd, ser smarta ut idag.

På tal om krokben och andra oegentligheter, så tipsade BamaSwede om den här gamla pärlan…

Några quick hits efter söndagens övriga matcher:

• DeSean Jackson. Vilken artist. Han fångade 210 av Michael Vicks 260 passing yards. Men han måste sluta tramsa, innan det står Eagles dyrt i en betydligt viktigare match.

• Matt Flynn och Brodie Croyle fick precis Aaron Rodgers och Matt Cassel att se ännu bättre ut.

• Visst känns det som att Drew Brees och New Orleans Saints borde trivas ganska bra med att smyga med i sin nuvarande position? Känns som folk glömmer bort de regerande mästarna mitt i allt snack om Atlanta, Philadelphia, Chicago och Green Bay i NFC.

• Det blir en stor, stor match mellan AFC South-rivalerna Indianapolis Colts (7–6) och Jacksonville Jaguars (8–5) nästa söndag. Kalla mig tråkig, men mina pengar är på Peyton Manning i det mötet.
Ändå kul med Jaguars, en av säsongens solskenshistorier. Organisationen har gått på knäna med svag ekonomi och ihärdiga flyttrykten. Men laget har gnuggat på – och publiken har fyllt läktarna. Det är mer än vad den har gjort för ett annat överraskningslag; Tampa Bay Buccaneers.

• Nu när Mother Nature gett honom ett extra dygn att återhämta sig – vem vågar betta emot att Brett Favre lirar ikväll?

/Petter.

Vilken uppvisning av New England Patriots inatt.
45–3 i det upphaussade mötet med divisionsrivalen New York Jets.
Mycket pekar på att vägen till Super Bowl i AFC kommer att gå via Foxboro.
Och MVP-trofén för grundserien? Den kan man nästan dela ut redan nu.
Här är våra kandidater:

1) Tom Brady, quarterback, New England Patriots.
Ingen Moss, inget problem. Tom Brady briljerar med en anonym mix av osexiga veteraner och gröna ynglingar. Just nu känns han som en storfavorit.

2) Matt Ryan, quarterback, Atlanta Falcons.
”Fourth quarter comebacks” är ett populärt mått på en quarterbacks förträfflighet i USA. Ryan har sex stycken den här säsongen (Bucs, Packers, Ravens, Bengals, Niners, Saints).

3) Michael Vick, quarterback, Philadelphia Eagles.
Ett otroligt levnadsöde och en lysande säsong. Eagles är 6–1 i matcher Vick startat och slutfört. Hans vågade (vissa skulle kalla den oförsiktig) spelstil har dock kostat honom fyra matcher, vilket förstås är en nackdel när han ställs mot de andra MVP-kandidaterna.

4) Maurice Jones-Drew, running back, Jacksonville Jaguars.
Vi erkänner, det är lite tidigt än så länge…men om Jaguars petar ner Peyton och Colts från AFC South-tronen, då kan MJD bli MVP.

5) Phillip Rivers, quarterback, San Diego Chargers.
Vi har pimpat honom som en av våra MVP-favoriter ända sedan försäsongen och tänker inte ge upp än. Men helgens förlust mot Raiders svider.

6) Aaron Rodgers, quarterback, Green Bay Packers.
Leder ett av ligans bästa anfallsspel utan tillstymmelse till running game.

7) Troy Polamalu, safety, Pittsburgh Steelers.
En försvarsspelare har inte fått MVP-utmärkelsen på 24 år (Lawrence Taylor), så det kommer förstås inte hända i år heller. Men Polamalus betydelse för Steelers-försvaret är enorm.

Honorable mentions: Drew Brees, Arian Foster, Roddy White, Dwayne Bowe.

Håller du med om rankningen? Har vi missat någon?

/Petter.

Atlanta Falcons är 10–2.
Det är inte tack vare Matt Ryan, Roddy White eller Tony Gonzalez.
Det är tack vare en liten krigare som är tre äpplen hög, men som kan platta till vilken jätte-receiver som helst.

Brent Grimes – vilken krigare! Vilken artist!
Ni som såg Tampa Bay–Atlanta på TV10 blev vittnen till ett coming out party.
Atlantas cornerback gjorde en stormatch, och säkrade 28–24-segern när han i slutminuterna stal en passning från Tampas quarterback Josh Freeman.

Grimes är listad som 175 centimeter.
På tv ser det ut att vara generösa uppgifter.
Men 27-åringen kompenserar med aggressivitet, näsa för bollen – och ligans kanske bästa spänst. Hans matchavgörande interception är spelet alla kommer snacka om, men en minst lika talande sekvens kom i slutet av andra quartern:
Tampa hade bollen nere vid mållinjen, när Freeman kastade en fade route mot Mike Williams. Grimes, minst decimetern kortare, hoppade upp och brottade bort bollen från Williams i luften – trots misstänkt gruff från Tampa Bay-spelarens sida.

Det som är extra kul med Brent Grimes är att han gått den långa vägen.
Han spelade collegefotboll på lilla Shippensburg och blev aldrig draftad. Han har gjort sina hundår i Europa (!) för Hamburg Sea Devils och Amsterdam Admirals.
Via Falcons practice squad har han steg för steg övertygat coacherna, och nu är han given starter mittemot dyra free agent-värvningen Dunta Robinson.

Green Bays quarterback Aaron Rodgers – en kille som har hyfsad koll på sina grejer – sa så här om Grimes inför deras möte häromveckan:
– Obviously, bringing in Robinson was a big addition. /…/ But I’ve got to give Grimes his props. He’s the kind of guy you pull for. He’s been released a couple of times and been a practice squad guy. He’s paid his dues. Now, he’s playing very well.

***

Några snabbisar efter söndagens övriga NFL-matcher:

• Baltimore Ravens vs Pittsburgh Steelers är alltjämt en av mina favorit-rivaliteter, inom all idrott. Söndagnatten bjöd på ännu en klassisk holmgång. Men slutet var mer snöpligt än roligt – Baltimores quarterback Joe Flacco gav bort segern till Pittsburgh.
En Super Bowl med Flacco bakom centern? Jag börjar tvivla på att det är görbart.

• Jag har haft lyckade predictions, och jag har haft mindre lyckade predictions. Men hela den där ”Donovan-McNabb-kommer-lyfta-Washington-Redskins-till-en-helt-ny-nivå-och-få-Philadelphia-att-bittert-ångra-att-de-skickade-iväg-honom”-grejen från i somras…vi glömmer den, va?

• Vilka lag tror ni går till slutspel?, undrade KingofNYC i kommentarsfältet. Här kommer en väldigt spontan gissning – utan att ha hårdstuderat spelscheman eller tiebreakers.
AFC: New England, Pittsburgh, Indianapolis (trots allt), Kansas City, Baltimore (wild card), New York Jets (wild card).
NFC: Philadelphia, Green Bay, Atlanta, Seattle, New Orleans (wild card), Chicago (wild card). Gissar att den där sista wc-platsen står mellan Bears och New York Giants.

• Om Peyton Manning hade hetat Eli i förnamn…hur hårt hade vi sågat honom efter hans två senaste matcher?

• Lista på saker som många pratar om, men som USA-bloggen ärligt talat inte tycker är speciellt intressanta längre: Brett Favre, Dallas Cowboys, Albert Haynesworth, illegala tacklingar.

/Petter.

Amerikanska idrottsstjärnor är ofta väldigt snabba att prisa Gud i intervjuer av alla dess slag.
Gick det bra så tackar man Gud.
Gick det dåligt så tackar man Gud.
Det här kan man tycka vad man vill om, men lite förutsägbart blir det ju.

Tur då att vi har Stevie Johnson.
Den 24-årige receivern har varit en av få ljuspunkter för ett miserabelt Buffalo Bills.
Men i söndagens match mot Pittsburgh var han ka-ta-stro-fal.
Johnson tappade flera passningar, inklusive bollen som borde ha avgjort förlängningen – i end zone, helt fri.
Istället vann Pittsburgh med 19–16 och på Twitter släppte Stevie Johnson ut all frustration:

I PRAISE YOU 24/7!!!!!! AND THIS HOW YOU DO ME!!!!! YOU EXPECT ME TO LEARN FROM THIS??? HOW???!!! ILL NEVER FORGET THIS!! EVER!!! THX THO…

Jag kan bara tacka Gud för en sån befriande ärlighet.

/Petter.

Floppar, toppar, utbrott, genombrott.
Ännu en söndag där NFL hade precis allt – precis som vanligt.
Här är omgångens…

…hetaste: Greg Jennings, wide receiver, Green Bay Packers.
7 receptions, 152 yards och tre touchdowns när Packers förnedrade Minnesota Vikings i deras egen borg, 31–3.

…kallaste: Randy Moss, wide receiver, Tennessee Titans.
0 catches, 0 yards, 0 touchdowns när Titans föll hemma mot Washington Redskins, 16–19.

…äldsta: Brett Favre, 41. Är det slut nu?

…yngsta omognaste: Vince Young, quarterback i Tennessee, som inte tog förlusten mot Washington särskilt bra. Young ska, enligt reportern Jim Wyatts källor, ha:
• Lackat efter att ha blivit utbytt på grund av skada.
• Ilsket kastat upp sina skydd på läktaren.
• Vräkt ur sig svordomar när coach Jeff Fisher pratade med laget efter förlusten.
• Klätt på sig snabbt och börjat lämna omklädningsrummet, varvid Fisher ska uppmanat honom att ”don’t walk out on your teammates”.
– I’m not running out on my teammates, I’m running out on you, ska Young ha svarat.
När 27-åringen sedan stormade ut från arenan ska lagkamraten Michael Griffin, i bar överkropp, sprungit efter honom – men utan att lyckas övertala Young att återvända och be sin coach om ursäkt.
Och därmed kan vi nog konstatera att Vince Young aldrig någonsin kommer spela för Titans igen – så länge Jeff Fisher leder laget, i alla fall.

…citat: ”Let me look you in the eyes and emphasize – we are terrible.”
(Terrell Owens efter att Cincinnati tappat 31–14 i halvtid till en 31–49-förlust mot Buffalo Bills.)

…obesegrade: Dallas Cowboys.
Ja, under nya head coachen Jason Garrett, då…

…Jamaal Charles:
12 carries, 88 yards.
4 catches, 38 yards.
Give. Him. The. Ball.

…sms: ”Brorsan, såg du? Det var helt galet i Meadowlands”. Från Wikdahl, som tillsammans med Persson och ett gäng andra Sportbladet-medarbetare var på plats när New York Jets stod för ännu en dramatisk vändning.
Bra val av evenemang, grabbar.
Det här var fjärde matchen den här säsongen som Santonio Holmes blev stor hjälte i slutsekunderna:
• 17 oktober: Denver Broncos–New York Jets 20–24.
Fjärde down, dryga minuten kvar och underläge 17–20. Då tvingar Holmes försvaret till en pass interference nere vid mållinjen. LaDainian Tomlinson springer in en touchdown och Jets vinner matchen.
• 7 november: Detroit Lions–New York Jets 20–23.
I förlängning fångar Holmes en passning på 52 yards. Nick Folk sparkar därefter in avgörandet via field goal.
• 14 november: Cleveland Browns–New York Jets 20–26.
Ännu ett övertidsdrama, ännu en stor catch av Holmes. Hans 37-yardare avgjorde – med bara 16 (!) sekunder kvar av förlängningen.
• Och så ikväll: New York Jets–Houston Texans 30–27.
Holmes fångar matchens avgörande touchdownpassning med bara tio sekunder kvar av fjärde quartern.
– It’s just me playing football, sa Holmes.
Hyfsad utdelning för en kille som Jets tradeade till sig mot en fifth-rounder, säger vi.

…tvärusla: Oakland Raiders, San Francisco 49ers, Minnesota Vikings, Miami Dolphins.
Fick tillsammans ihop sex poäng den här omgången.
Carolina Panthers gjorde 13.
Nuff said.

…nu-känner-vi-igen-dig: Michael Vick, Philadelphia Eagles. Gjorde fortfarande en bra match, och Philly vann matchen mot Giants (27–17). Men emellanåt såg man den där bristen på vision/precision i passningsspelet som plågade Vick under åren i Atlanta.

…roligaste: Att unga Tampa Bay är så bra. 21–0 borta mot 49ers är ännu ett styrkebesked av Josh Freeman och Bucs. Och NFC South är ett getingbo:
1) Atlanta 8–2
2) New Orleans 7–3
3) Tampa Bay 7–3
4) Carolina 1–9
Ligans bästa division?

…turnover-villigaste: Manning, Eli. Och Manning, Peyton.

…reaktion: Mike Tomlin, head coach i Pittsburgh Steelers, såg ut så här i samspråk med domarna – efter att hans quarterback Ben Roethlisberger blivit slagen i ansiktet av Oaklands Richard Seymour (foto AP):

/Petter.

Ursäkta språket nu – men fy satan så häftigt det var att se Michael Vick spela quarterback inatt.
Siffrorna berättar inte hela storyn, men här kommer de ändå:
20 av 28 passningar för 333 yards, 4 touchdowns. 8 springförsök för 80 yards, två touchdowns. Inga turnovers.
Philadelphia Eagles 59, Washington Redskins 28.

Det var kross.
Det var förnedring.
Det var stilstudie och det var tv-spels-football, som om Gud fått tag i en kopia av Madden 2004, tradeat Vick från Atlanta till Philly och spelat mot Redskins på enklaste svårighetsgraden.
Allt det vi drömde om att Vick skulle bli, allt det var han inatt.

Ändå sitter jag här med kluvna känslor.
Det krävdes alltså en personlig tragedi och ett 21 månader långt fängelsestraff, innan Mike Vick började bry sig om sitt hantverk. 

Frågan är: Hur bra kunde han ha blivit, om poletten trillat ner för fem-sex år sedan?
Om han redan då hade utvecklat sitt fotarbete, valt sina lägen med omsorg, lärt sig läsa motståndarförsvaret och gå igenom sina receivers.
Om han gjort allt det här, och inte extraknäckt inom dogfighting – vad hade han varit idag? En MVP, en Super Bowl-vinnare? Manning/Brady-nivå?
 
Det är ju ett klarlagt faktum att den yngre Vick aldrig hade drivkraften eller arbetsmoralen för att bli en riktig toppquarterback – trots att han fick betalt som en, och marknadsfördes som en.
För några veckor sedan sände NFL Network en mycket intressant intervju. Jim Mora, som coachade Vick i Atlanta 2004-2006, ställde frågorna. Vick svarade.
– I think about it a lot, Coach. I was selfish in some aspects. I didn’t dedicate myself. I didn’t listen, sa Vick.
Mora frågade vad som hänt med alla de matchfilmer klubben gav honom varje vecka.
– Man, those dvd’s were piling up in my car, Jim.

Det kommer bli fruktansvärt spännande att följa Michael Vick resten av säsongen.
Men just nu tänker jag inte bara på vad han kommer att bli, utan också på vad han kunde ha varit.

***

Det finns små människor.
Och så finns det Terrell Owens.
Han är själv en del av ett högst dysfunktionellt 2–7-lag, men twittrade så här efter Donovan McNabbs tunga kväll:
”How do u justify a 78 million dollar contract w/this type of performance?”
Fortfarande bitter – och förmodligen väldigt, väldigt avundsjuk på att McNabb nyss fått en kontraktsförlängning som Owens aldrig kommer i närheten av.

/Petter.

Vad har USA-bloggen gemensamt med Paris Hilton, Mike Tyson och Göran Hägglund?
Vi finns på Twitter hela bunten.
Har du ett konto, se till att följa Twitter.com/abusabloggen.

Där larmar vi när det dyker upp ett nytt inlägg i bloggen.
Som bonus får du små nuggets av information, åsikter och reaktioner som rör NBA, NFL, MLB, NHL och collegeidrott.

Just nu, till exempel, följer vi Monday Night Football-matchen mellan Washington Redskins och Phila…eh, Michael Vick.
Så kom in och hör av dig, för tusan.

/Petter, Mattias och Stefan.

Samma kväll som Deion Sanders blev invigd i klubbens Ring of Honor, så stod Atlanta Falcons för ett riktigt prime time performance.
På årets första Thursday Night Football slog man Baltimore Ravens, 26–21.

Falcons släppte in en blytung touchdown, 20–21, med 1.05 kvar av matchen.
Många lag hade vikit ned sig där.
Många quarterbacks hade vikit ned sig där.
Matt Ryan? Han ledde sin femte matchavgörande drive den här säsongen.
7 spel, 45 sekunder, 80 yards,
En touchdown till Roddy White.
Och med bara 20 sekunder kvar på klockan lyckades Atlantas försvar stänga butiken.

Så, här min prediction garanti: Om Falcons får hemmaplansfördel i slutspelet, så spelar man Super Bowl i februari.
Här är mina anledningar:

• Matty Ice. I sin tredje säsong känns det som att han på allvar blommar ut till en franchise quarterback.
Han har inte den starkaste armen eller flest passing yards, men han är smart och levererar under press. Gör sällan såna där slå-sig-för-pannan-passningar som kan svänga en match i motståndarnas favör.
Inatt gjorde Ryan den bästa match jag sett honom göra sedan rookiesäsongen 2008..

• Roddy White är ligans bästa receiver just nu. Inget snack.

• Georgia Dome. Med Matt Ryan i laget har Falcons vunnit 18 av 19 hemmamatcher.
Arton. Av. Nitton.

• Falcons ligger i den absoluta ligatoppen på såväl tredje som fjärde down. Ryan är en anledning. Många olika playmakers en annan. Men framförallt: ge cred till Atlantas tuffa, småfula o-line.

• Försvaret då? Ingen kommer påstå att det är Atlantas styrka, men det är ungt och snabbt och opportunistiskt. Jag ser en del likheter med New Orleans turnover-galna försvar från fjolåret.

• Harmonin. Det finns stora namn i det här laget, men inga uppblåsta egon. Coach Mike Smith gör ett mycket samlat intryck. Det färgar av sig på laget, som verkar ha roligt tillsammans – samtidigt som de har vinnarskallar.

Håller ni med? Kan ni se ett Super Bowl-lag i Atlanta Falcons?

/Petter.

Egotrippad, uppmärksamhetstörstande, inte-bra-för-laget, past-his-prime, tvål-i-nävarna…
Vi säger många elaka saker om Terrell Owens – mest för att de är sanna.
Men då måste vi ju också hylla honom när han gör nånting bra.

Inatt var det TO som bar Cincinnati Bengals med tio fångade passningar för 141 yards och två touchdowns. Det räckte ändå inte. Pittsburgh Steelers vann med 27–21 på Monday Night Football, Bengals femte raka förlust, och vi har ett lag mindre att bry oss om i slutspelsracet i AFC.

Imponerande av Owens ändå, som alltså fångade sin 150:e och 151:a touchdown i karriären.
Det sätter honom i ett mycket exklusivt sällskap.
Bara tre spelare har fångat 150+ touchdowns i NFL.
De andra två är Jerry Rice (197) och Randy Moss (151).

Så, vad hände annars i Week 9?
Här är omgångens…

…fruktlösa förändring:
Wade Phillips ut, Jason Garrett in. Jag säger inte att det var fel av Cowboys-ägaren Jerry Jones att slutligen sparka sin head coach. Jag tror bara inte att det kommer ge någon större effekt. Interim-coacher brukar inte göra det i NFL. Spelarmaterialet räcker uppenbarligen inte till för Dallas, och känslan är att de kommande veckorna kommer ge ordentligt med nytt material till FireJasonGarrett.com.

…Totti:
Le’Ron McClain, Baltimore, som uppges ha spottat Miamis Channing Crowder i ansiktet under söndagens match.
– Where I’m from, that’ll get you killed, straight up, sa Crowders lagkamrat Karlos Dansby.
Nu hoppas Miami att NFL ska titta på video och straffa McClain i efterhand.

…hur-tänkte-ni-här?
Todd Haley/Charlie Weis, coachduo i Kansas City Chiefs som fördelar det offensiva arbetet på sitt alldeles egna vis:
Thomas Jones, 19 carries för 32 yards. 1,7 yards per touch.
Jamaal Charles, 10 carries för 53 yards, 5 receptions för 47 yards. 6,67 yards per touch.
Vem ska ha bollen mest av de här två killarna, tycker du?

…welcome back:
När vi klagar på Kansas City måste vi också ge cred till lagets motståndare i söndags, Oakland Raiders. Äntligen spelar den klassiska klubben betydelsefulla matcher igen – och vinner dem dessutom.
23–20 mot Chiefs efter förlängning.
Det var inte vackert (15 penalties, tre turnovers, 3 av 12 på third down), men även de fula segrarna räknas. Framförallt inom divisionen. Här är ställningen i AFC West just nu:
1) Kansas City 5–3
2) Oakland 5–4
3) San Diego 4–5
4) Denver 2–6
I sista omgången tar KC emot Raiders på Arrowhead – upplagt för en superrysare?

…fundering:
Detroits Matthew Stafford visar alla kvalitéer du vill ha i en franchise-quarterback – men kan han hålla sig skadefri?
– I don’t question his durability at all, sa Detroitcoachen Jim Schwartz efter att Stafford tvingats lämna söndagens match med en ny axelskada.
– He hasn’t been able to play as much as he’d like to play, but he hasn’t been hampered by hangnails or headaches or anything like that. He’s been hit by 290-pound guys going full speed.
Detroit kunde borde ha slagit New York Jets, men tappade en 20–10-ledning i fjärde quartern och föll på ett field goal i förlängningen.
Om Stafford kunnat spela de sista fem minuterna kanske det slutat annorlunda.
Nu har fjolårets förstaval i draften missat 11 av 24 NFL-matcher i karriären.

…beast:
Peyton Hillis, running back, Cleveland Browns. Sprang 29 gånger för 183 yards i skrällsegern mot New England Patriots. Gör livet sjukt mycket enklare för rookie-quarterbacken Colt McCoy. Så länge McCoy fortsätter skydda bollen så finns det inga anledningar för coach Eric Mangini att bänka honom.

…statistiska-avvikelse-som-med-all-säkerhet-snart-kommer-att-korrigeras:
Michael Vick – förjävla kul att se honom spela igen – har efter fem matcher och 125 passningsförsök fortfarande inte kastat en enda interception.
Men tro mig, de kommer.
Tipset är att gamla lagkamraten DeAngelo Hall rånar Vick på en passning på Monday Night Football.

…”we’re-the-best-team-in-the-NFC”:
Tampa Bays coach Raheem Morris sa det, och fick stor uppmärksamhet för uttalandet, för ett par veckor sedan. Efter 21–27 mot Atlanta var Bucs-coachen inte lika djärv. Falcons-spelarna fick chansen att platta till Morris – men var, klokt nog, också blygsamma.
– We’re the best team in the NFC South right now. That’s all we want to be right now, sa Roddy White.
Det lag som kanske borde ta på sig titeln som NFC:s bästa lag är New York Giants. Eli Mannings gäng demolerade Seattle med 41–7 på alltid svårspelade Qwest Field.

/Petter.

One man’s trash…
Två stora namn bytte NFL-klubbar under onsdagen.
USA-bloggen granskar och betygsätter övergångarna.

Randy Moss, 33 år, wide receiver.
Från: Minnesota Vikings.
Till: Tennessee Titans.
Story: En av NFL-historiens farligaste spelare, kan fånga den djupa bollen som ingen annan. Men ack, det där huvudet. Moss har den här säsongen lyckats strula sig bort från två klubbar – först New England, sedan Minnesota. Hos Vikings förnedrade han sina coacher på presskonferensen, och betedde sig svinaktigt mot restauranganställda som serverade mat åt laget. 
Citatet: ”I was sitting in my locker eating the food. I thought it was pretty good.”
– Brett Favre om Moss numera världsberömda utbrott.
Bloggens betyg på värvningen: ++++
Det krävs en stark coach för att hantera en labil superdiva som Randy Moss. Minnesotas Brad Childress är vid det här laget ungefär så underminerad som en NFL-coach någonsin kan bli. Det lär funka mycket bättre med Jeff Fisher i Tennessee. Han har coachat laget sedan 1994 – längst av alla nuvarande head coacher.
Rent spelmässigt är Moss ett både spännande och nödvändigt tillskott. Han lär göra om inte livet, så i alla fall springspelen enklare för Chris Johnson. Med genombrottsmannen Kenny Britt skadad hade Titans ingen annan förstereceiver.

Shawne Merriman, 26 år, outside linebacker.
Från: San Diego Chargers.
Till: Buffalo Bills.
Story: Merrimans förfall är närmast sorgligt. För några år sedan en av NFL:s firade unga stjärnor. I dag skadeförföljd och utdömd som fuskande föredetting. Elaka tungor menar att han blivit en sämre spelare för att han slutat med anabola steroider (åkte dit och stängdes av fyra matcher 2006). Oavsett vad – Chargers fick nog av bristen på produktion, skadeproblemen och strulet vid sidan av planen.
Citatet: ”It might be the best thing to get him away from Hollywood, from San Diego, from the bright lights. In Buffalo it’s all about football and only football. Maybe he will remember what football means to him.”
– En anonym NFL-klubbchef till ESPN.com.
Bloggens betyg på värvningen: ++
Lura inte er själva, Bills-fans. Quarterback-skräcken som blev känd som ”Lights Out” finns inte längre. Merriman hade 39,5 sacks sina tre första säsonger, men har bara fyra på sina tre senaste. Men som chansning under en redan förlorad säsong? Varför inte.
För Shawne Merriman är det jackpot – han får en öppen tryout inför hela ligan. Lyckas han, så får han ett fint kontrakt nästa sommar.

Fotnot: Båda spelarna hamnade, efter att ha fått sparken av sina tidigare klubbar, på waivers. Där får de klubbar som vill ha spelaren lägga in sin intresseanmälan. Laget med sämst facit under säsongen får första tjing, sedan kommer laget med näst sämst facit och så vidare.
Buffalo Bills (0–7) och var etta på waiver-listan. Klubben tog Shawne Merriman innan någon annan fick chansen. Tennessee Titans (5–3) var 23:a på listan. Alltså valde 22 andra lag att tacka nej till Randy Moss…

/Petter.