Buffalo Bills Kawika Mitchell fick frågan av en läsare på Twitter.com: Vad tycker du om Larry Johnson?
Svaret var snabbt, kortfattat och brutalt avslöjande.

”LJ respekterar inte kvinnor så jag har inga tankar om honom alls egentligen. Den typen av människor är ingenting. En gång i tiden var vi polare. Men…”

Kommentarerna snappades kvickt upp av medierna. Någon timme senare ville Mitchell förtydliga:

”Ett mer civiliserat sätt att säga det jag sa är att jag med tiden förlorade respekten för LJ”

Tydligare än så blir det inte.
Att professionella idrottsmän går ut och så totalt sågar varandras karaktärer så totalt är sällsynt. Det finns en tyst överenskommelse om att man lämnar sådant utanför det offentliga rummet. Men i fallet Larry Johnson görs ett undantag – enligt alla indikationer är mannen ett ärkesvin.

Johnson fick i måndags sparken av Kansas City Chiefs. Det var kulmen på några turbulenta dagar där han…
…hånfullt sågade sin coach Todd Haley (Twitter!).
…svarade kritiska fans med retoriken ”jag har ändå mycket mer pengar än du kommer se i hela ditt liv”, ungefär (återigen…Twitter!!).
…kallade en Twitter-follower (och igen!!!) för ”fag”.
…använde samma homofobiska term mot en reporter i Kansas City.
…fick en matchs avstängning och motsvarande cirka 4,2 miljoner dollar i böter.

Och dealen med Kawika Mitchells kommentar om bristande respekt för kvinnor? Då måste vi backa bandet litegrann. Larry Johnson har varit inblandad i ett antal incidenter – här är de fyra kända:
• 2003 greps han misstänkt för misshandel efter att ha hotat och viftat med pistol mot sin dåvarande flickvän.
• 2005 arresterades han återigen, då anklagad för att ha knuffat en kvinna till marken.
• I februari 2008 kom nästa gripande. Johnson anklagades för att ha knuffat en kvinnas huvud i en nattklubb.
• I oktober 2008 hamnade han i nästa nattklubbsbråk. Johnson ska då ha spottat en drink i ansiktet på en kvinna.
Johnson erkände sig skyldig till de två sistnämnda åtalspunkterna i mars i år. För det avtjänar han nu en tvåårig villkorlig dom.

Johnson är en meriterad running back som bland annat sprungit för över 1700 yards två säsonger i rad (2005 och 2006). 2006 slog han NFL-rekordet för antal carries i en säsong med 416.

Men även Kansas City-fansens tålamod har ett slut. Eftersom stjärnan bara var 75 yards från Priest Holmes klubbrekord för flest rushing yards i klubbens historia var goda råd.
Närmare 2 000 skrev under en namninsamling – de ville inte se Larry Johnson spela en match till i Chiefs-tröjan.
”Han har aldrig varit i närheten av att representera de värden vi förknippar med Chiefs och det skulle vara ännu ett slag mot de fans som fortsätter stötta denna stolta klubb.”

General Manager Scott Pioli lyssnade – han stängde inte bara av, utan sparkade Larry Johnson. Kommentaren från agent Peter Schaffer förklarade att hans klient hade blandade känslor – ”ungefär som att göra slut med en flickvän”. I fallet Larry Johnson är det svårt att sia om vad exakt just det betyder…

Så vad händer nu med Larry Johnson? Klart är att Chiefs förlorar en stjärna, men en dalande sådan. Han har aldrig varit sig lik efter sina 416 carries säsongen 2006.

Agent Schaffer hävdar att flera klubbar hört av sig – inklusive ”två du aldrig kunnat ana”. Men just nu verkar intresset för Johnson vara ungefär lika svagt som Kawika Mitchells respekt för densamme.

/Petter.

Kollega Persson var på plats i mäktiga Lucas Oil Stadium. Hemma i den inte fullt lika upphetsande tv-soffan satt Westin, och såg det här:

Chicago Bears–Arizona Cardinals 21–41
THEY ARE WHO WE THOUGHT THEY WERE!, dundrade Arizonas dåvarande head coach Dennis Green på en numera klassisk presskonferens för tre år sedan. Då hade Cardinals på ett osannolikt sätt bränt en ledning mot Chicago Bears. Den här gången, guidade av coach Ken Whisenhunt, gjorde Cards inga ödesdigra misstag utan lyckades behålla sin stora ledning hela vägen in i mål. Och frågan, efter en 1–2-start som blivit till ett 5–3-facit inklusive 4–0 på bortplan, är väl; Who are the Arizona Cardinals?

Atlanta Falcons–Washington Redskins 31–17
Quarterbacken Matt Ryan visar tydliga tecken på en sophomore slump. Då är det tur för Atlanta att Michael Turner börjar likna den spelare som sprang för 1699 yards förra säsongen. Turner ”The Burner” mosade Redskins med 166 yards, två touchdowns och åtskilliga brutna tacklingar.

Cincinnati Bengals–Baltimore Ravens 17–7
11 oktober 2009: Cedric Benson spräcker Baltimore Ravens svit på 39 matcher utan att tillåta en motståndare att springa för 100 yards. 8 november 2009: Cedric Benson blir den första spelaren sedan 1997 (Jerome ”The Bus” Bettis, Pittsburgh Steelers) att springa för över 100 yards två gånger samma säsong mot Ravens. Cincinnati (6–2, 4–0 i AFC North) har nu ett gyllene läge att gå till slutspel för blott andra gången de senaste 19 åren.

New England–Miami Dolphins 27–17
Randy Moss verkar vara en hygglig kille. Först avgjorde han matchen med sina 147 receiving yards, men efteråt hade han några uppmuntrande ord till Miamis cornerback Vontae Davis som hade en tuff dag i försvaret mot Moss: ”Jag är snart på väg ut ur den här ligan. Och du är på väg in. Du kommer bli en bra spelare. Bara fortsätt jobba.”

Tampa Bay Buccaneers–Green Bay Packers 38–28
Med ett 1–7-record är det inte mycket att fundera på för Tampa Bay – lika bra att välkomna framtiden redan nu och låta rookie-quarterbacken Josh Freeman spela och lära sig den hårda vägen. Och nog kan han spela – 14 av 31 passningar för 205 yards, tre touchdowns och bara en interception när Bucs skrällde mot Packers och tog säsongens första seger.

Jacksonville Jaguars–Kansas City Chiefs 24–21
Välkommen tillbaka, David Garrard. Efter tre raka matcher utan att ha passat för en touchdown hittade han rätt med en 61-yardare till Mike Sims-Walker. Jacksonville är 4–4 och har slutspelschans, men laget har extremt svårt att locka publik till arenan och klubbens framtid i staden har ifrågasatts på sistone.

Seattle Seahawks–Detroit Lions 32–20
Vi har en rysare mellan mig och Persson i veckans fantasy-matchup. Mycket tack vare hans genidrag att plocka in Seahawks defense från waivers. Seattle tog ner Detroit-rookien Matthew Stafford på jorden med fem interceptions, varav en som Josh Wilson tog hela vägen för en touchdown med 22 sekunder kvar av matchen.

New Orleans Saints–Carolina Panthers 30–20
Tredje veckan i rad nu som New Orleans vunnit trots att motståndarna haft guldläge att spräcka Saints förlustnolla. Men visst, det är en styrka att vinna även de matcherna. Min gissning: Första förlusten kommer hemma mot New England 30 november.

New York Giants–San Diego Chargers 21–20
Historien är ju gammal nu, men vi kör den ändå: När Eli Manning gick in i NFL-draften 2004 gjorde han tidigt klart att han skulle vägra spela för San Diego Chargers, laget som hade förstavalet i draften. Chargers valde Manning ändå – men skickade honom till Giants i utbyte mot Philip Rivers (vald fyra i samma draft) och två extra draftval (användes till Nate Kaeding och Shawne Merriman). Giants vann för ett par år sedan en Super Bowl med Eli Manning, men i dag råder det inget tvivel om att Philip Rivers är den bättre quarterbacken. I dag gästade han Giants Stadium och tillfogade laget som en gång valde bort honom deras fjärde raka förlust.

San Francisco 49ers–Tennessee Titans 27–34
Vince Young är ingen stilren quarterback, men likafullt har han nu vunnit två raka matcher sedan han tog över jobbet som starter för krislaget Titans. Och hans facit över hela karriären är 20–11.

Hade USA-bloggen haft möjlighet, så hade vi naturligtvis styrt den turkosa Dodgen hela vägen till Wisconsin, hängt med cheeseheads och snackat om Brett Favre.
Nu blev det Motor City i stället och jag tänker inte klaga.
Lions–Rams var kanske inte the clash of the titans, men varje dag med en NFL-match på schemat är en bra dag.

***

Med halvtimmen kvar till Detroit, slocknade plötsligt min GPS. Det måste ju vara själva definitionen av dålig timing; om det är någonstans jag inte vill åka vilse så är det downtown Detroit.

***

Det är ingen nyhet att times are tough i Detroit. Så illa att Lions försöker casha in på journalisterna som bevakar matcherna.
200 kronor för internetuppkopplingen är ingen bra deal.

***

Av döma av förhandssnacket på en av Michigans radiostationer, hade de hårt prövade Lionsfansen äntligen en anledning till att se fram emot en fotbollsmatch.
Analyserna gick i stil med ”även om det är två monumentalt usla lag som möts, så måste ju ett av dem vinna” och ”om bara Lions är lite mindre dåliga än vanligt, så bör de kunna slå Rams”.
Men icke.
Som Lions spelar nu, skulle de få stryk av Telge Truckers.
De första buropen från ett bara halvfullt Ford Field kom i slutet av första halvlek, då comebackande quarterbacken Matthew Staffords helt galna passning inte var långt ifrån att hamna i Lake Michigan.

Stafford hade dock en bra drive, som han avslutade med att själv springa in för en touchdown. Det krävdes dock att halva arenan ställde sig upp och skrek ”ruuun!” för att förstavalet i draften i våras skulle få fart på fötterna.
Så länge det stod 10–10 var det också riktigt bra tryck i domen. Men så sprang Steven Jackson in Rams första running touchdown för säsongen och buropen gjorde comeback.

***

Coolaste namnet i Rams måste ju vara Richie Incognito. Dessutom: C.J. Ah You.

***

När Stafford lämnade planen blev han ordentligt hånad av hemmafansen. Det fick lagkamraten Dominic Railoa – oklart hur släktbanden med Mino ser ut – att go all Al Pacino i omklädningsrummet efter matchen.
Raiola höll ett smått klassiskt tal inför pressuppbådet och talade om att ”stå upp för sin quarterback och lagkamrat”, att ”Stafford kommer bli en fantastisk spelare” och att han inte tänker låta ”okunniga människor jaga en blivande storstjärna ur stan efter bara ett år”.

***

Nu stannar USA-bloggen i Detroitområdet några dagar. Det kan bli så att det blir en del sport, ja.

/Stefan. 

I skuggan av World Series och nyligen uppstartade NBA spelas det fortfarande stora, viktiga matcher i NFL. Helgen erbjuder bland annat säsongens kanske mest kittlande matchup – det tidigare otänkbara mötet som nu blir verklighet på Lambeau Field. Här är omgångens alla matcher:

Buffalo Bills (3–4) vs Houston Texans (4–3), söndag 19.00.
Det känns som att Bills säsong varit en enda lång besvikelse, men nu har man ändå lyckats baxa sig till ett extremt hanterbart 3–4-record. Ryan Fitzpatrick tog över som quarterback när Trent Edwards åkte på en hjärnskakning. Räkna med att Fitzpatrick behåller det jobbet även när Edwards blir friskförklarad.

Chicago Bears (3–3) vs Cleveland Browns (1–6), söndag 19.00.
Efter 35-poängsförnedringen i Cincinnati förra helgen får Bears här en chans att komma tillbaka mot en av ligans allra värsta slagpåsar.

Dallas Cowboys (4–2) vs Seattle Seahawks (2–4), söndag 19.00.
Först sa dom att Miles Austin var ett one hit wonder. Sen sa dom att han var ett two hit wonder. Idag kan Dallas nya #1 WR tysta skeptikerna med ännu en toppmatch. 250 yards mot Kansas City, 171 mot Atlanta, ska vi tippa på sisådär 120 mot Seahawks?

Detroit Lions (1–5) vs St. Louis Rams (0–7), söndag 19.00.
Äntligen! Jag utgår från att min fantasy-lirare Steven Jackson får sin första touchdown för säsongen idag. Och bisarrt nog kommer bloggkollegan Stefan Persson vara på plats för att se det här mötet.

Indianapolis Colts (6–0) vs San Francisco 49ers (3–3), söndag 19.00.
Nu inleds Alex Smith-eran i San Francisco…igen. Coach Mike Singletary har utsett det forna förstavalet i draften till startande quarterback, och förklarat att ”det är ingen veckans smak-grej”.

New York Jets (4–3) vs Miami Dolphins 2–4), Viasat Sport söndag 19.00.
Redan en re-match på den Monday Night Football-rysare som Dolphins vann för tre veckor sedan, alltså.

Philadelphia Eagles (4–2) vs New York Giants (5–2), söndag 19.00.
Som en extra krydda till det pågående World Series-mötet mellan Phillies och Yankees drabbar Philadelphia och New York samman i NFL idag. Kom ihåg, de här två sportstäderna gillar inte varandra. Alls. Här är förresten en bild Wikdahl fångade på tailgate utanför Giants Stadium i somras:

Baltimore Ravens (3–3) vs Denver Broncos (6–0), söndag 19.00.
För tredje veckan i rad tippar jag att Broncos segersvit tar slut och för tredje veckan i rad lär jag väl få fel.

Tennessee Titans (0–6) vs Jacksonville Jaguars (3–3), söndag 22.05.
Titans säsong är redan bortom räddning och nu gör man det enda rätta; vänder sig till Vince Young för att se vad 26-åringen kan uträtta som startande quarterback.

San Diego Chargers (3–3) vs Oakland Raiders (2–5), söndag 22.05.
Chargers har ingen övertygande säsong på gång, men har vunnit tolv raka mot Raiders och kan få en skön självförtroendebyggare i form av en utklassningsseger här.

Arizona Cardinals (4–2) vs Carolina Panthers (2–4), söndag 22.15.
Cardinals har mycket positiva minnesbilder associerade till Panthers och quarterbacken Jake Delhomme. Senast man möttes var i slutspelet förra säsongen, då Cards fullständigt pulveriserade Delhomme och tvingade honom till fem interceptions. Delhomme har gjort ytterst lite för att tysta sina tvivlare sedan den floppmatchen.

Green Bay Packers (4–2) vs Minnesota Vikings (6–1), Viasat Sport söndag 22.15.
En otroligt kittlande, spännande och känsloladdad matchup. Det osannolika blir verklighet idag: Brett Favre på Lambeau Field – i motståndartröjan. Att motståndaren dessutom är Green Bays ärkerival Minnesota Vikings gör ju inte saken sämre. Det här är en av det amerikanska sportårets största händelser, och det ska bli intressant att se hur Favre hanterar publiktrycket i det som en gång var hans borg. Jag vet i alla fall vart mina sympatier ligger, men det är ett annat inlägg…

New Orleans Saints (6–0) vs Atlanta Falcons (4–2), Viasat Sport måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Förra året var jag på plats för den här matchen i samma arena. Då vann Saints sedan Falcons coacher inte riktigt vågat lita på sin rookie-quarterback Matt Ryan. Imorgon känns det som Falcons inte har något val; då måste man ge Ryan bollen och be till högre makter om stordåd – för annars har Atlanta ingen chans att hänga med New Orleans makalösa offense.

/Petter.

I väntan på den viktiga MNF-matchen mellan divisionsrivalerna Chargers och Broncos, tar vi väl en titt på vad som hände i övrigt den här NFL-helgen. Här är omgångens…

…rubrik: ”Pigeon killed Eagles”. Okej, den har jag skrivit själv. Men ni som såg matchen mellan Oakland Raiders och Philadelphia Eagles vet vad jag pratar om – duvan som fullständigt dominerade och hängde med i stort sett hela andra halvleken. Här finns videon där han hjälper Oakland med kickoff coverage!

…styrkebesked: New Orleans Saints pissade på New York Giants (48–27) och ser extremt svårstoppade ut. Laget har inlett med fem raka segrar och det är inte bara offensivt man är starka. Försvaret har gjort stora framsteg under Gregg Williams, och överlag verkar Saints ha en helt annan killer instinct än de senaste säsongerna då man betraktades som något av ett finesslag.

…skam: Det finns många dåliga lag i NFL, men hur Tennessee Titans blev ett av de allra sämsta är bortom mig. Det är ju bara några veckor sedan man pressade regerande mästarna Pittsburgh i premiärrysaren på bortaplan. I går förnedrades ett håglöst Titans med 59–0 av Tom Brady och kompani på ett snöigt Gillette Stadium. Den största segermarginalen i NFL sedan 1976 (Los Angeles Rams–Atlanta Falcons 59–0).
– I saw frustration, but not a lack of effort, uttryckte sig Titans head coach Jeff Fisher.
Let’s agree to disagree, Jeff.

…sparkad-utan-att-bli-av-med-jobbet: Inför matchen Washington Redskins–Kansas City Chiefs skrev jag att hemmalagets head coach Jim Zorn skulle vara arbetslös på måndag vid en eventuell förlust mot Chiefs. Förlusten kom ju, men jobbet fick han behålla. Kind of. Direkt efter matchen blev Zorn inkallad till klubbdirektören Vinny Cerrato, som lät meddela att Zorn blivit fråntagen sin rätt att bestämma spelen. Det ska istället Sherman Lewis göra – en 67-åring som inte coachat på fem år men som för ett par veckor sedan plockades in som ”Offensive Consultant”. Frågorna hopar sig: Varför behålla Zorn överhuvudtaget? Vilken typ av respekt får man som spelare för en head coach som inte ens har ledningens fulla förtroende? Och var det i själva verket taktiskt rävspel från Redskins ägare Dan Snyder, i hopp om att en förödmjukad Zorn självmant skulle säga upp sig?

…tre tyngsta skador: Antwan Odom, defensive end, Cincinnati. Kris Jenkins, defensive tackle, New York Jets. Brian Williams, cornerback, Atlanta. Alla tre har varit mycket viktiga för sina lag i inledningen av säsongen. Nu har alla tre spelat färdigt. Tunga avbräck för dessa slutspelsjagande lag.
– Det blir svårt att ersätta Kris. Det finns inte så många Kris Jenkins i ligan, säger till exempel Jets head coach Rex Ryan.

…idiot: Dante Wesley, Carolina Panthers. Tacklade vårdslöst ner Tampa Bays punt returner Clifton Smith innan denna fått chansen att ta emot bollen. Inte snyggt alls, kolla in videon  inklusive det hetsiga efterspelet där massvis med spelare från båda lagen ryker ihop. Smith lämnade matchen med en hjärnskakning. Wesley har bestraffats med en matchs avstängning plus löneavdrag.

…rookie wall: Alla som eventuellt ledsnade på Mark Sanchez-hajpen efter New York Jets starka start, kan nu hånfullt konstatera att quarterbacken tycks ha kraschat in i rookieväggen. Sanchez kastade fem interceptions i 13–16-förlusten mot Buffalo Bills. Jets inledde säsongen 3–0, men har sedan dess förlorat tre raka – med en touchdown och åtta interceptions för Sanchez i de tre matcherna.

/Petter.

Week 6 – låt oss veta vad ni tror, tycker och tänker.

Cincinnati Bengals (4–1) vs Houston Texans (2–3), söndag 19.00.
Cedric Benson, 26, leder NFL i rushing yards och är en av de stora anledningarna till Bengals succéstart. Men faktum är att han var nära att hamna i Houston inför årets säsong.
– Jag träffade Texans och de snackade om att göra klart affären. Men i sista stund backade de ur, säger Benson enligt Houston Chronicle.
Bengals erbjöd mer pengar och fick behålla sin running back. Texans bestämde sig för att man litade tillräckligt på succérookien Steve Slaton – men han har ju inte direkt rosat marknaden i sin andra NFL-säsong. Med Slatons snitt på 3,2 yards per carry så ångrar sig säkert Texans om de blir överkörda av Benson idag…

Green Bay Packers (2–2) vs Detroit Lions (1–4), söndag 19.00.
Packers kommer från sin bye week och det finns väl få saker som kan bygga upp självförtroendet och farten såsom en hemmamatch mot tunna, dåliga Lions. Detroit har dessutom stora frågetecken för WR-giganten Calvin Johnson och rookie-quarterbacken Matthew Stafford, båda knäskadade.

Minnesota Vikings (5–0) vs Baltimore Ravens (3–2), söndag 19.00.
Pat Williams är less. Vikings monster på den defensiva linjen är trött på frågorna om hans förre lagkamrat, centern Matt Birk som numera återfinns i Baltimore. Och inte heller köper han hajpen om att Ravens skulle vara ett extra svårspelat lag.
– Jag är trött på folk som säger att det kommer bli en fysisk match, säger Williams till Pioneer Press.
– Vårt lag är fysiskt. Vi är det fysiska laget här.

New Orleans Saints (4–0) vs New York Giants (5–0), Viasat Sport 19.00.
Jag sa det ju i Spåkulan: Saints vinner en poängrik match, där tidiga DPOY-kandidaten Darren Sharper säkrar segern med en interception på Eli Manning sent i fjärde quartern.

Pittsburgh Steelers (3–2) vs Cleveland Browns (1–4), söndag 19.00.
2009 är hittills ytterligare en grym NFL-säsong, men det är en sak som stör mig litegrann: Att det finns så många usla lag. Lions, Rams, Bucs, Chiefs, Raiders… och så Browns då. Det blir så många tråkiga, avslagna matcher. Förra veckan lyckades Browns quarterback Derek Anderson med 2 av 17 passningar. Japp – 2 av 17. (Att man ändå vann matchen med 6–3 säger ju mest om ett annat av ligans bottenlag; Buffalo Bills.) Och nu möter stackars Anderson ett Steelers-försvar som får tillbaka playmakern Troy Polamalu från skada. Titta på egen risk.

Tampa Bay Buccaneers (0–5) vs Carolina Panthers (1–3), söndag 19.00.
Julius Peppers tystade kritikerna, åtminstone tillfälligt, när han hade två sacks och spelade en nyckelroll i Panthers första seger för säsongen, hemma mot Redskins förra helgen. Med tanke på att Peppers tjänar i snitt en miljon dollar per match så var det väl hög tid att han gav lite avkastning på Panthers investering. Mot divisionsrivalen Tampa Bay får han jaga oerfarne men kvicke quarterbacken Josh Johnson.

Washington Redskins (2–3) vs Kansas City Chiefs (0–5), söndag 19.00.
Redskins är en deprimerande sörja där spelarna ifrågasätter klubbledningen, coachen är halvvägs ut genom dörren och skador försvagar en redan skakig trupp. Om man på något sätt lyckas förlora hemma mot Chiefs så är Jim Zorn antagligen arbetslös på måndag.

Jacksonville Jaguars (2–3) vs St. Louis Rams (0–5), söndag 19.00.
Som sagt… Det blir många osexiga matchups i årets NFL. I den här matchen är jag mest spänd på att se vad Steven Jackson kan göra för mitt fantasylag. S-Jax ligger faktiskt fyra i NFL med sina 451 rushing yards, och han har även 92 receiving yards. Men han är ju så hopplöst ensam i Rams impotenta offense, och han har fortfarande ingen touchdown den här säsongen. Jag skulle behöva ett par idag, då jag möter Calle – vår league manager som styr fantasyligan med järnhand och bland annat lyckats smussla till sig Adrian Peterson via en mycket suspekt trade. Fult, Calle. Oerhört fult.

Seattle Seahawks (2–3) vs Arizona Cardinals (2–2), söndag 22.05.
Racet om NFC West ser ut att bli en spännande historia mellan de här två lagen och 49ers. Som alla vet är hemmasegrar vitala i divisionsspelet, och med en frisk (och vass) Matt Hasselbeck är pressen på Seattle.
– Vi har inte spelat vår bästa football, men jag känner verkligen att vi är ett hårt, fysiskt tufft lag. Det är inte nödvändigtvis någonting vi varit här förut. Men vi har den mentaliteten nu, säger Seahawks quarterback.

Oakland Raiders (1–4) vs Philadelphia Eagles (3–1), söndag 22.05.
Donovan McNabb gjorde stora saker för mig i förra veckans fantasy-matchup, och jag räknar med att han levererar för andra veckan i rad mot svagt motstånd. Philadelphia är storfavoriter trots bortaplan, och att se hemmalagets quarterback JaMarcus Russell hantera Eagles många och aggressiva blitzpaket blir ju, eh…intressant.

New England Patriots (3–2) vs Tennessee Titans (0–5), Viasat Sport söndag 22.15.
Titans har stora problem i sin secondary. Kanske är det här matchen det lossnar på allvar för Tom Brady, Randy Moss och Patriots passningsanfall. För Titans del är ändå det mest intressanta om/när Vince Young får chansen som starter. Tillsvidare står coach Jeff Fisher fast vid Kerry Collins, som har sju interceptions på fem matcher och prickar rätt med blott 57,3% av sina passningar.
– Vi måste förbättra oss som ett lag. Det är det vi jobbar på. Kerry är inte anledningen till att vi är där vi är, säger Fisher.

New York Jets (3–2) vs Buffalo Bills (1–4), söndag 22.15.
Efter 3–0-starten har Jets två raka förluster. Kanske kan explosive Leon Washington tända laget – han har fortfarande inte haft något av sina patenterade stora spel den här säsongen. Och det börjar gnaga sig fast i skallen på honom.
– Jag blir riktigt hungrig. Jag drömmer om det. Ibland så, det är inte direkt frustration, men man är mer medveten om det. Man tänker ”jag får bollen oftare, men jag gör inga stora spel”, förklarar han för Daily News.
Idag har han chansen mot krislaget Bills, som förlorade en match med 3–6 (!) förra omgången och har en icke-produktiv superstjärna (Terrell Owens) som återigen omges av traderykten.

Atlanta Falcons (3–1) vs Chicago Bears (3–1), Viasat Sport söndag 02.20 (natten mot måndag).
Två av ligans mest spännande unga quarterbacks visar upp sig på NBC:s Sunday Night Football: Matt Ryan och Jay Cutler. Ryan är den samlade, mogne och precise passaren som gör få misstag på planen och har en imponerande speluppfattning. Cutler är den lite vildare talangen som gärna låter bollarna vina vilt omkring sig – ibland till motståndarna också. Jag tror på en poängrik och underhållande match, i ett möte som kan få stor betydelse för båda lagens slutspelsjakt.

San Diego Chargers (2–2) vs Denver Broncos (5–0), Viasat Sport måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Shawne Merriman snackade, twittrade och hajpade sig själv mycket inför säsongen – men när allt väl drog igång blev han ganska osynlig. Inför Monday Night lovar Chargers stjärnförsvarare bättring:
– Folk kommer se en skillnad på måndag, lovar han.
Det lär behövas mot Denvers skickliga o-line, som har gett upp åtta sacks den här säsongen och därmed är delad nia i ligan. Försvarsmässigt är man tvåa i ligan med 16 sacks, och lag som ligger högt i båda dessa kategorier har alltid goda chanser att lyckas.

/Petter.

God eftermiddag vänner.
Fredagspanelen tog en liten paus. Vi skäms för detta. Men vi hoppas att ni kan söka i era hjärtan och finna kraften och förlåta oss.
Som en sorts förlåtgåva så erbjuder vi er det här: Lördagspanelen!
Håll till godo.

1. Alex Rodriguez står på gränsen till World Series igen. Är det här året som han visar att han kan vara de stora matchernas man?

Petter: Dessa ord skriver jag sent fredag kväll innan Yankees inlett ALCS-serien mot Angels, så jag vet inte hur det gått i den första matchen ännu – men: Jag läser hur A-Rod inför ALCS-serien mot Angels dragit sig tillbaka från strålkastarljuset och slutat prata med medierna. Det kanske är just det som är den rätta strategin för denna skandalomsusade stjärna, för att han ska kunna fokusera och prestera på den nivå han är kapabel till.

Stefan: Han har ju onekligen inlett det här slutspelet på ett lovande sätt. Men att leverera mot ett slutkört Twins är en sak, att visa vägen under en lång, stenhård serie är något helt annat.
Jag hoppas att Angels kan skaka av sig den pinsamma förlusten i natt (när såg man senast så många fatala misstag under en och samma match?) och ge Yankees – och A-Rod – en ordentlig fight.

Wikdahl: A-Rod håller. Jag är helt säker. Jag kan inte förklara det bättre än att karln tycks ha fått nog, om ni förstår hur jag menar. Han har gjort bort sig, blivit hånad och sågad, varit hatad. Nu tänker han inte ge folk mer ammunition. A-Rod has had enough.

2. Nicklas Lidström gjorde sin 1000:e poäng i helgen. Han är tidernas störste svensk, over there. Det är ingen fråga, det är fakta. Men… Vem är din personliga svenskfavorit i NHL genom tiderna?

Petter: Nicklas Erik Lidström. Han var min stora hjälte när jag samlade hockeykort på det tidiga 90-talet. När jag i dag i mogen ålder vet vilken klasslirare (och stor människa) jag valde som favoritspelare när jag var nio-tio år, så känns det riktigt, riktigt bra.

Stefan: Vet ni vilken Montreal Canadiens-spelare som var den senaste att nå 100 poäng under en säsong? Just det, Mats Näslund. Säsongen 1985/86 gjorde ”Le Petit Viking” 43 mål och 67 assist.
Under det året gjorde SVT några sköna inslag från Montreal – bland annat en kort hockeyskola där Näslund fintade bort en ung Patrick Roy i kassen – som jag spelade in på video. Det videobandet användes flitigt i det Perssonska hemmet, kan jag lova.

Wikdahl: Jag vill så gärna säga Mats Lindgren. Han gick på samma skolor som mig, kommer från samma område som mig och är i min ålder. Men, det finns ingen hockeyspelare som har stoppat min värld från att snurra som Peter Forsberg. Det låter kanske som ett tråkigt svar, men ärligt talat: Har Peter Forsberg någonsin varit tråkig?

3. Fem lag är obesegrade i NFL så här långt: New York Giants, Minnesota Vikings, New Orleans Saints, Indianapolis Colts och Denver Broncos. Kan något av lagen upprepa Patriots bedrift från 2007? Finns det en chans i helvetet att ett av dessa lag kan gå 16– 0 i grundserien?

Petter: Nej, och här är matcherna då varje lag kommer förlora sin första match: Giants på söndag mot Saints i Superdome, Vikings nästa söndag i Pittsburgh, Saints på Monday Night Football 2 november mot Atlanta, Colts 29 november i Houston, och Broncos på måndag borta mot Chargers.

Stefan: No way. Redan i helgen kommer ju Giants, Vikings och Broncos att åka på sina första förluster. Det är vad jag tippar, i alla fall. Colts och Saints ser ju förvisso väldigt starka ut, men inte 16–0- starka.

Wikdahl: Nej. Jag tycker inte jag behöver motivera det mer än så här: Läs ovan.

4. NBA närmar sig med stormsteg. Vilken spelare, förutom Jonas Jerebko förstås, får dig att dra börs för NBA League Pass så att du kan varenda match med honom?

Petter: Det finns så många. Men mest av alla kan det vara Josh Smith i Atlanta Hawks. Med den mannen på planen kan vad som helst hända, när som helst. Good and bad…

Stefan: Chris Paul, New Orleans. Och det inte bara för att jag – för en gångs skull – kommer att lottas högt inför fantasydraften och får välja Paul till mitt lag. Han är ju en fantastisk spelare, också.

Wikdahl: Jag har ett stort hjärta och plats för många spelare. Men nummer ett är Kevin Durant. Jag har hans redan klassiska Sonics-linne, jag har sett honom live i Oklahoma City, han har armar längre än langoskön på en stadsfestival och han har så skön spelstil att jag går i bitar. Den här säsongen är det dags för OKC Thunder att ta ett nytt kliv, mot slutspel. Jag missar inte en sekund.

Varje vecka blickar USA-bloggen in i den omedelbara framtiden. Vi väljer ut sex av den kommande veckans höjdpunkter och mest intressanta händelser, och spekulerar samtidigt i hur det går.

Är vi rätt ute? Lämna en kommentar och tyck till.

NHL: Detroit Red Wings-Colorado Avalanche, lördag 01.00 (natten mot söndag).
”The Blood Game”, Claude Lemieux och målvaktsfighter. Red Wings-Colorado var länge ett av NHL:s hetaste hatmöten. Så är det inte längre och höstens första möte mellan lagen är intressant av helt andra skäl.
För det första: Är Colorado verkligen ett lag att ta på allvar?
Just nu toppar faktiskt Avalanche Western Conference efter fyra segrar på de sex första matcherna. Alla förhandstips – inklusive det från USA-bloggens Good Cop och Bad Cop – skvallrade ju om att Colorado skulle bli ett hopplöst bottenlag den här säsongen också.
Och för det andra: Vad händer i Detroit?
Vi var inne på det redan för en vecka sedan, då vi trodde att förra helgens matcher skulle definiera årets upplaga av Red Wings. Efter den pinsamma storförlusten mot Buffalo i tisdags natt, famlar vi dock återigen i mörkret.

Spåkulan: Det är fortfarande tidigt på säsongen och ingen tror väl att Western Conference kommer att sluta som den ser ut nu, med Avalanche, Kings och Blue Jackets i topp. Colorado har definitivt spelat över sin förmåga och nu sätter Red Wings laget på plats. 

MLB: League Championship Series, från torsdag.
Det fanns såklart några höjdpunkter i första slutspelsrundan. Som Angels vändning (eller ska vi kalla det för Papelbons kollaps?) mot Red Sox i match tre och dramatiken i åttonde och nionde inningen i match fyra mellan Rockies och Phillies.
Men jag vill ju ha mer.
Mer spänning, längre matchserier. Helst en do-or-die-uppgörelse av episka mått. Och jag tror att det finns en möjlighet att vi får uppleva en sådan, antingen mellan Angels-Yankees eller Dodgers-Phillies.

Spåkulan: Drömmen vore ju att Yankees och Dodgers möts i World Series. Snacka om en klassisk matchup. Men blir det verklighet? Nä, jag tror inte det. Visst, Yankees tar Angels (ska vi säga 4–2 i matcher?), men jag lutar faktiskt åt Phillies i den andra serien. 4–3 i matcher till de regerande mästarna, det är mitt tips.
/Stefan

NHL: Detroit Red Wings–Colorado Avalanche, lördag 01.00 (natten mot söndag).
I sju säsonger ägde Detroit och Colorado NHL. Ägde. Mellan 1996 och 2002 vann lagen fem Stanley Cup tillsammans och de möttes i fem slutspelsserier. Det räcker för att utveckla en rivalitet.
Men lägg till den här tacklingen och vi har ett fullskaligt krig.
301 dagar efter att Claude Lemieux mosat Kris Drapers ansikte exploderar lagen. Minns du The Brawl in Hockeytown? Även om du gör det så kanske du inte minns att Peter Forsberg och Igor Larionov hade huvudroller. Spola 3.20 in i det här klippet vettja.
Anyways. Det här var länge sedan och Colorado har tappat mark i NHL sedan dess. Men det på papperet svaga Avalanche har faktiskt startat säsongen starkt och man vet aldrig när en vilande rivalitet växlar upp till fullskaligt krig igen.

Spåkulan: Inget brawl men Avalanche vinner och kanske, bara kanske, kan vi få se en gnista igen. Åh, och ni som är intresserade av de blodiga åren kan gott beställa Colorado-reportern Adrian Daters bok Blood Feud. Den är läsvärd, jag lovar.

NBA: San Antonio–Cleveland Cavaliers, fredag 02.30 (natten mot lördag).
När NBA:s general managers fick rösta om vilka lag som vinner Öst och Väst så blev svaret Celtics och Lakers. 50 procent tror på Rasheed Wallace i Öst och Ron Artest i Väst.
Men jag är mer intresserad av tvåorna.
Cleveland Cavaliers satsar på Shaq och jag gillar det. Han är en skön snubbe – men framför allt så kan han fortfarande spela basket och han kan straffa lagen som lägger all sin defensiva kraft på LeBron James.
Cavs har allt som behövs för att gå till final.
Jag varken den första eller sista att skriva det här, men jag älskar det San Antonio gjorde i somras. In kommer Richard Jefferson, Antonio McDyess och draftvalet DeJuan Blair och ut går… Ja, ingen viktig i alla fall.
Spurs har också allt som krävs för att gå till final.

Spåkulan: Träningsmatch är träningsmatch men en kamp mellan två omstrukturerade, förmodade topplag som båda har något att bevisa? Absolut att jag kommer att sitta med datorn i knät och mata på uppdateraknappen. Tyvärr lär man ju inte kunna se den någonstans.
Spurs vinner förresten.
/Wikdahl

NFL: New Orleans Saints–New York Giants, söndag 19.00.
Bara fem lag är obesegrade i NFL. Två av dem möts i veckans omgång. New Orleans (4–0) kommer från sin spelfria vecka och får nu ett tufft test hemma i Superdome.
Det blir en spännande duell mellan lagets stjärn-quarterbacks. Saints Drew Brees leder ett mer extravagant och omtalat offense, medan det för Giants Eli Manning till stor del handlar om att ge bollen till running back-duon Ahmad Bradshaw och Brandon Jacobs som tillsammans skrapat ihop 730 yards hittills.
Sedan får man förstås inte glömma The Other Steve Smith, receivern som fångat passningar för totalt 481 yards hittills. De tyckare som ansåg att Giants behövde signa en riktig förstereceiver när Plaxico Burress hamnade i finkan har blivit överbevisade av Eli Manning och kompani.

Spåkulan: Saints känns ruskigt farliga i år. De har vunnit två raka matcher utan att Drew Brees passat för en touchdown, och har redan besegrat gedigna försvarslagen New York Jets och Philadelphia Eagles. Giants kan dock ha det bästa defense New Orleans mött hittills, samtidigt som lagets offense blir ett riktigt test.
Efter noggrannt gnuggande så säger min spåkula att Saints vinner en poängrik match, där tidiga DPOY-kandidaten Darren Sharper säkrar segern med en interception på Eli Manning sent i fjärde quartern.

NFL: San Diego Chargers–Denver Broncos, Monday Night Football, måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Inför matchen mot Patriots skrev jag att den var Broncos chans att göra ett rejält statement. Och eftersom laget nu är 5–0 även efter det mötet, så är den vinkeln förbrukad. Jag har (skamsen att erkänna det) bara sett highlights och sporadiska inslag av Denvers säsong hittills, men experterna verkar vara rörande överens: Broncos are for real.
San Diego? Mer oklart. 2–2 är förstås ingen katastrofinledning i NFL, men Chargers behöver vinna den här matchen mot divisionsrivalen Broncos – om inte annat så för att coach Norv Turner ska få lite arbetsro.
Visst är hemmalagets Philip Rivers en fantastiskt duktig quarterback, men han skulle må gott av lite mer hjälp från sitt running game och sitt defense. Shawne Merriman som snackade och twittrade så mycket inför säsongen är väldigt tyst nu. Både på och utanför planen.

Spåkulan: Chargers har inte imponerat hittills, men man gör vad man måste för att ta hand om den här matchen – och hålla spänningen i AFC West-racet levande.
/Petter

Möt Dre’ Bly, 32 år, cornerback i San Francisco 49ers.

I söndagens match mot Atlanta Falcons, halvvägs in i tredje quartern med underläge 10–35, gör Dre’ en interception. En sista chans att ta Niners in i matchen igen.

Då börjar Dre’ stila. Varför? För att Dre’ är Dre’.

Medan han springer lyfter han ena handen bakom hjälmen i sann Deion Sanders-stil, och håller bollen slarvigt med den andra handen. Då hinner Falcons receiver Roddy White ikapp honom bakifrån. White slår bollen ur Blys händer, och Falcons snor tillbaka den lösa bollen.

Ridå San Francisco.

Jag vet inte vad som är värst, att…

…Bly tycker att det är en bra idé att showa när hans lag ligger under med 25 poäng

…Bly slarvar bort den viktiga boll han nyss vunnit

…eller att Bly efter matchen vägrar erkänna sitt misstag, utan bortförklarar det med:

– Dre’s gonna be Dre’.

Dre’ är Dre’. Kommer inte förändras.

Så i går, dagen efter den förnedrande förlusten, tvingade (?) 49ers coach Mike Singletary sin spelare att be om ursäkt inför kamerorna. Två minuter in i presskonferensen drar Singletary ut Dre’ Bly som ursäktar sig och menar att han ”gillar att ha kul” men att det var ”helt opassande”.

Genuin ånger eller bara något han gör av rädsla för att bestraffas? Döm själva av den här videon.

/Petter.

Jag ber redan nu om ursäkt för den här meningen:
Som Tony Romo har spelat den här säsongen så är det inte konstigt att karln gillar att ta sig ett järn.
Dallas Cowboys quarterback är en fruktad golfare.
(Ja ja ja, jag vet. Men jag bad ju om ursäkt.)

När Golf Digest nyligen sammanställde den amerikanska sportvärldens bästa golfare som egentligen sysslar, eller har sysslat, med andra sporter så hamnade Tony Romo i topp.
Romo har +3,3 i handikapp och vann två turneringar i somras.
Vilken klass det var på tävlingarna? Fråga mig inte. Men den ena var i par med PGA-proffset Mark Walker i Northern Texas PGA Pro-Scratch Championship i alla fall.
– Jag använder det jag lär mig om det mentala spelet i golf som footballspelare. Varje gång du är i en situation med press eller när någonting händer där du måste lita på din mentala styrka eller disciplin, eller när blodet helt plötsligt börjar rusa och hjärtat kommer igång… Ju oftare du varit i en sådan situation, desto bättre kommer du att hantera den, säger Romo.
Han får ett bra läge att hantera pressen redan i dag. Cowboys (2–2) åker till Kansas City och Chiefs (0–4) är inte nödvändigtvis en enkel match.
– Vi står med ryggen mot väggen litegrann, säger Cowboys tight end Jason Witten.

Anyways, golf var det. Vår egen Daniel Alfredsson dyker upp på 40:e plats med 4 i handikapp.
Här är topp 10:

1. Tony Romo, football, +3,3 i handikapp
2. Craig Hentrich, football, +2,8
3. Mark McGwire, baseball, +2,2
4. Mike Schmidt, baseball, +1,1
5. Jerry Rice, football, +0,7
T6. Mardy Fish, tennis, 0
T6. Livan Hernandez, baseboll, 0
T6. Brett Hull, hockey, 0
T6. Nate Roberts, skidor, 0
10. Pete Sampras, tennis, 0,5

För hela den 150 man starka listan, klicka dig in på Golf Digest här.

/Wikdahl