Hejhej.

Jo, det var ju så att en tredjedel av denna splitternya blogg var på plats för NFL-premiären mellan New York Giants och gamle rivalen Washington Redskins. Var det kul? Ja. Ska jag göra det igen? Absolut. I en annan arena? Helst.

Det här är det som hände i Giants Stadium i East Rutherford, New Jersey:

2.00 P.M.: Er utsände samt två vänner sätter sig på en buss till Meadowlands. Det är enkelt att ta sig ut till Giants Stadium från Manhattan, om man vet vad man gör. Jag har ingen aning om vad jag håller på med.

02.50 P.M.: Tailgating… Seriöst, finns det någonting jag vill importera till Sverige så är det tailgating. Folk grillar, dricker läsk, tjoar och tjimmar och stojar och kastar boll och skrattar på parkeringen. När vi hittade biljetter så hittade vi förresten några för 75 dollar – bara för parkering. Hade vi haft bil kunde vi ha nappat.

03.10 P.M.: Det här överraskar mig: Bland NFL-supportrarma så är det tydligen inte onormalt att vara emot homosexualitet, eller åtminstone att med en stenålderssyn på vad det innebär identifiera enskilda spelare, du vet, dom du inte gillar, som bögar. Bögar är tjejer, tjejer är usla. Ungefär.

När vi vandrade genom en asfaltstundra som kändes mer som Mardi Gras än som en parkering så tvingades vi lyssna till ett flertal attacker. Vi såg till och med fula ramsor tejpade på bilar.

Chockerande. Jag har varit utanför och i kanske 20 olika amerikanska arenor för ett antal olika idrotter, men jaghar aldrig upplevt den här inställningen till homosexualitet.

Nu vill jag inte dra en kam över alla som gillar football, jag berättar bara hur jag upplevde att ett fåtal försökte förstöra en annars skön tillställning.

3.48 P.M.: Det är en tryckande värme på arenan. Vi sitter bra, men har solen rätt i ansiktet. Jag tvingas strippa ned till ett linne och en souvenirhandduk på huvudet. 

Nu ska man veta att jag inte är typen som har linne på mig i offentliga sammanhang. Mina biceps tillåter inte sådana utsvävningar. Souveirhanddukar på huvudet däremot…

03.52 P.M.: Antingen kan man fnysa åt amerikanernas teater i idrottssammanhang, eller så kan man omfamna den. Eller så kan man göra en massa saker där emellan, men du kan inte vara oberörd. Nåt tycker eller känner man.

När man inför matchen bar ut och vecklade ut den stora flaggan som återfanns i ruinerna efter attacken mot World Trade Center 2001 så måste man känna nåt i sällskap med 80 000 amerikaner.

4.14 P.M.: Okej, nog med flaggor. Nu kör vi. Högtalarna dånar ut Hells Bells med AC/DC – och tamejfan, det visar sig att man kan bygga stämning på en idrottsarena utan att släcka ned den, fylla den med rök och laser och ett gäng dansade tjejer. Who knew?

04.15 P.M.: Kick-off! Och fem sekunder senare är det avbrott för skada (Danny Ware, Giants). Amerikansk fotboll är verkligen tuff.

04.33 P.M.: En bra första drive av Giants slutar inte med något bättre än ett field goal. Publiken tjurar men jag är ganska nöjd eftersom jag har just Giants kicker Lawrence Tynes i mitt fantasy-lag. Ja, jag är en nörd.

4.49 P.M.: Regelrätt slagsmål på planen och hela publiken jublar nör en Giants-spelare straffas för ”unnecessary roughness”. Fyra sekunder senare buar de åt att en Redskinsspelare också straffas för samma förseelse. Det är inte kul när den andre slår tillbaka.

5.00 P.M.: Touchdown! Marion Manningham fångar ett pass från Eli Manning och springer in säsongens första touckdown för Giants. Arenan exploderar. Jag har, om jag gissar på rak arm, bara varit på en mäktigare arena: Bristol Motor Speedway i Tennessee (Kapacitet: 160 000).

5.09 P.M.: Om jag inte vrider huvudet så ser jag sex kvinnor framför mig på arenan. Två av dem, 33,3 procent, bär Plaxico Burress-tröjor. Burress har dömts till två års fängelse efter att ha skjutit sig själv i benet. Det här borde betyda någonting.

5.34 P.M.: Slut på första halvleken och Giants leder med 17-7ö Det är bra underhållning men om vi ska vara ärliga så är det avgjort redan.

5.45 P.M.: Det är halvtid och jag är hungrig. Men det visar sig att matställena är ovarierade och usla. Man kanske inte ska förvänta sig mer av en arena som sjunger på sista versen (Giants har ett nytt hem, alldeles bredvid det nuvarande, om ett år). Det slutade med en risig cheesesteak fö sju dollar, Hade jag betalat efter rättens prestation så hade försäljaren fått fyra dollar.

Hela arenan är tämligen suunkig och jag förstår varför man vill och måste flytta. 

6.23 P.M.: På läktaren tycks vi överens om att Redskins skulle ha varit mycket farligare om man hade fått igång sitt running game bättre. Nu har en av ligans bästa defensiver inga problem att hantera divisionsrivalen.

6.44 P.M.: Giants Lawrence Tynes sparkar in ett field goal från 45 yards. Tyvärr hör jag det från högtalarna eftersom jag tvingats till toaletten just innan. Jag tjurar men mitt fantasylag slår frivolter. 

6.57 P.M.: Det är 23–10 och arenan töms snabbt. Det är lite provocerande nästan. Matchen är faktiskt inte slut och jag vet inte vad de andra betalat, men jag ska ha valuta för det vansinniga överpriset på min biljett, Det betyder att jag inte går förrän det är slutsignal. Oavsett ställningen.

7.00 P.M.: Det tog inte lång tid innan Redskins stressade upp flyende supportrar. Gästernas tight end Chris Cooley gör en touchdown och det är match igen. Inte egentligen, men vi kan låtsas.

7.07 P.M.: Slut på matchen. 23-17 till Giants. Det enda som återstår nu är en tågresa hem. Jag orkar inte skriva tidsangivelse på det här men det intressantaste som händer är att en Giantssupporter på tåget kastar sitt matchprogram i bakhuvudet på en Redskinssupporter, som naturligtvis reagerar och mindre naturligtvis sprintar bak i tåget för att hitta den skyldige. Han spöar fel person innan det bryts.

Och så säger dom att amerikanerna inte är passionerade för sin idrott.

/Wikdahl

Jo, nu är det ju så att en tredjedel av USA-bloggen faktiskt kommer att vara på plats när New York Giants tar emot Washington Redskins i NFL-premiären i kväll.

Det tackar jag gud och ett alldeles fantastiskt billigt erbjudande från ett resebolag för.

Tyvärr så är fallet så att USA-bloggen inte har någon chans att liveblogga under matchen. Däremot kommer det naturligtvis en fullständig rapport efteråt där det jag såg, hörde, kände och luktade kommer att dissekeras. 

Matchen sänds på Viasat Sport men fram till att den börjar så rekommenderar jag inlägget strax under detta, signerat Petter.

That’s it. Jag har inte mer att säga. Det är tailgating vid Giants Stadium och jag tänker inte missa det. Vi hörs.

/Wikdahl

Att vara football-fan är att vänta. Länge.

Det har gått 224 dagar sedan Pittsburgh Steelers slog Arizona Cardinals i Super Bowl XLIII, och nu får det fanimig räcka med väntan. Ikväll 19.00, svensk tid, börjar NFL äntligen på allvar igen. 23.00 kan du se New York Giants–Washington Redskins på Viasat Sport (en match som USA-bloggens Mattias Wikdahl för övrigt ser live, på plats) och 02.20 sänds Green Bay Packers–Chicago Bears. För er som inte nöjer er med detta går det att köpa Gamepass på NFL.com och se alla matcher via datorn.

För att tagga igång ordentligt med förhandssnacket har jag tagit åtta vanliga påståenden inför NFL-säsongen – och avgjort om de är sanna eller falska. Håller du med? Inte alls? Lämna en kommentar och tyck till. Tack för att ni läser!

1. Pittsburgh Steelers är fortfarande laget att slå – SANT.
Självklart. Tennessee kom för att spela i torsdagens smygpremiär och stängde fullständigt ner Steelers running game. Då steppade Ben Roethlisberger upp med 363 passing yards, hans tredje högsta siffra i karriären. Det är inte alltid vackert med Ben – han kastar fortfarande huvudlösa interceptions och han har alltjämt en tendens att hålla bollen alldeles för länge. Men han är clutch. Så enkelt är det. Att han sedan har hjälp av ett rätt hyggligt försvar, som nu dessvärre får klara sig utan Troy Polamalu i tre till sex veckor, är en annan sak…

2. Tom Brady är hela skillnaden för New England Patriots – FALSKT.
Inte för att ta något ifrån NFL:s bästa quarterback. Men han kommer inte kunna spela försvar, också. Pats defense har förlorat/gjort sig av med många välkända ansikten inför årets säsong: Rodney Harrison, Tedy Bruschi, Mike Vrabel, Ellis Hobbs och nu senast Richard Seymour. Spelmässigt hade killar som Harrison och Seymour sedan länge tappat lite klipp i steget, men ledarskapet och rutinen blir svårare att ersätta. Så även om Brady producerar monsterstatistik efter att ha missat hela fjolåret, så kommer New England inte vara i närheten av någon ny 16–0-grundserie.

3. Fjolårets överraskningslag Miami Dolphins och Atlanta Falcons får svårt att upprepa succén – SANT.
Främst av en anledning: spelschemat. Sett till 2008 års resultat, så har Dolphins det svåraste och Falcons det tredje svåraste schemat i NFL.
Atlanta har dessutom bytt ut fem starters i försvaret och växtvärk är att vänta. Matt Ryan, som fått en ny lekkamrat i framtida Hall of Fame-medlemmen Tony Gonzalez, kommer bli tvungen att vinna en del shootouts om Falcons ska gå till slutspel.
Dolphins kommer inte kunna utnyttja överraskningsfaktorn på samma sätt som ifjol. Motståndarcoacherna har haft ett år på sig att förbereda sig för wildcat-anfallet. Och även om Chad Pennington är en quarterback med precision och ledaregenskaper, så kvarstår samma gamla frågetecken för hans armstyrka.
En sak är säker i alla fall. Ett av lagen kommer öppna säsongen med en seger – de möts nämligen i Georgia Dome, klockan 19.00 i kväll svensk tid.

4. Chad Ochocinco är mycket snack och lite lir – FALSKT.
Chad byter namn. Chad tävlar mot hästar. Chad gör fåniga touchdown-gester. Chad extraknäcker som kicker när han borde fokusera på att hitta tillbaka till sin gamla Pro Bowl-form. Chad bryr sig bara om Chad. Allt det här kan vara sant, men det som inte är sant är att han inte längre skulle kunna vara en produktiv wide receiver. Chad Ochocinco, eller Johnson som han hette back in the day, har levererat varje år fram till fjolårets fiaskosäsong. Nu får han tillbaka Carson Palmer som sin quarterback och då kommer siffrorna igen. För övrigt tycker jag Chad klarade sig mer än helskinnad ur den uppmärksammade debatten mot ESPN:s Skip Bayless. Kolla YouTube-video här.

5. Houston Texans kommer ha ett av ligans bästa anfallsspel – SANT.
Hur ironiskt är det att medan Atlanta Falcons betalade en rekordlön till den blivande fängelsekunden Michael Vick, så hade man en annan – riktig – franchise quarterback på bänken. Matt Schaub har potential att vara en top 5 QB i NFL om han får vara hel. Det är ett stort om. Men kolla på vilka vapen han har att tillgå: Andre Johnson ledde NFL i både receptions (115) och receiving yards (1575) ifjol. Tight end Owen Daniels blev uttagen till sin första Pro Bowl, och Kevin Walter steppade upp som ett bra komplement med sina 899 receiving yards, åtta touchdowns och ett snitt på 15 yards per catch. Steve Slaton slog till med 1282 rushing yards som rookie, och i år får han hjälp av Chris Brown nere vid mållinjen. Jag tror att Houston är en slutspelskandidat i år.

6. Mike Vick är en riskfylld värvning för Philadelphia Eagles – SANT.
Inte för att Vick (så dum är han inte…väl?) skulle ställa till med nåt nytt strul utanför planen. Men Philly-fansen är kända för att aldrig vara nöjda med något eller någon, och så fort Donovan McNabb gör en halvdålig match i år kommer ropen efter Vick börja höras. Det riskerar att bli en onödig distraherande faktor.

7. Årets rookie-coacher kommer inte ha bli lika framgångsrika som fjolårets – SANT.
Mike Smith (Atlanta) och Tony Sparano (Miami) gjorde succé med bottentippade lag ifjol och slutade etta respektive tvåa i Årets coach-omröstningen. John Harbaugh ledde Baltimore till 11–5 och två slutspelssegrar innan det tog slut mot blivande mästarna Steelers. Washingtons Jim Zorn var den enda rookie-head coach som inte gjorde en särskilt bra säsong (8–8, missat slutspel).
Efter fjolårets framgångssagor har flera klubbar i år satsat på rookies på head coach-positionen:
* Josh McDaniels, Denver.
* Todd Haley, Kansas City.
* Rex Ryan, New York Jets.
* Raheem Morris, Tampa Bay.
* Tom Cable, Oakland.
* Jim Caldwell, Indianapolis.
* Jim Schwartz, Detroit.
* Mike Singletary, San Francisco.
* Steve Spagnuolo, St. Louis.
Den som har bäst chans att lyckas är såklart Caldwell, eftersom han kommer in i den överlägset bästa situationen. Det ska också bli mycket intressant att se vad försvarsgurun Rex Ryan kan åstadkomma med Jets. Men i övrigt är jag skeptisk. Det är skrala lagbyggen som de olika coacherna tar över. Och frågan är om 33-åringarna McDaniels och Morris verkligen är redo. Tom Cable inledde ju typ med att slå käken av sin assistent, så för honom kan anseendet i och för sig bara förbättras.

8. Brett Favre var den saknade sista biten i Minnesota Vikings Super Bowl-pussel – FALSKT.
På papperet är det såklart skitnice att värva en Hall of Fame-quarterback till ett lag som redan har ett högkvalitativt defense och ligans bästa running back. Men alla som sett Favre de två-tre senaste säsongerna, och inte bara i enstaka matcher, vet att han inte längre är i närheten av den spelare som myten påbjuder. Senare under säsongen, och i slutspelet när motståndarna begränsar Minnesotas running game, kommer Favre bli tvungen att vinna matcherna genom luften. Och då tror jag misstagen kommer – igen. Karln är ju snart 40 år, för guds skull. Som Chris Mortensen twittrade; ”forget the arm, legs & butt gone”.

//Petter.

Såg precis klart andra halvan av Ohio State Buckeyes–USC Trojans på ESPN America. Två klassiska lag inom collegefotbollen, där Ohio State ville hämnas fjolårets 3–35-förnedring (samt det faktum att man hade förlorat sex gånger i rad mot just USC).

USC startar en freshman (förstaårselev) som quarterback den här säsongen – och det här var det första riktiga testet för superlöftet Matt Barkley. Först gick det dåligt. Sen gick det sådär. Och sist av allt gick det svinbra.

Barkley öppnade med 3/8 för 14 yards och interception. Riktigt tung inledning. Även i fortsättningen såg han skakad ut – ett rött hav med 106 033 galet revanschsugna hemmafans lär ha den effekten på en 19-åring – samtidigt som hans offensiva linje inte gav honom särskilt mycket hjälp.

Ohio State ledde med 15–10 i slutet av fjärde quartern och USC hade inte kommit någonvart, när Matt Barkley tog sig samman och ledde en drive som lär bli ihågkommen som ett definierande ögonblick i hans collegekarriär.

I en pressad situation på lagets 5-yardslinje, gick USC 86 yards på 14 spel. Barkley prickade rätt med passningar på 21, 26 och 8 yards, två gånger gjorde han en QB sneak för first down, och efter att Stafon Johnson sprungit in 15–16 ökade Barkley på till 15–18 med sin passning till Joe McKnight. Just McKnight, USC:s junior-running back, steppade upp rejält när matchen skulle avgöras. Han stod för 54 av lagets 86 yards på sista driven – precis den hjälp Barkley behövde. Och Buckeyes får vänta på ytterligare ett tag på den där efterlängtade revanschen.

Att vi kommer få se Matt Barkley gå högt i NFL-draften inom några år känns helt givet. USC är en riktig plantskola för quarterbacks, och här är namnen som representerar skolan i NFL idag:

Carson Palmer, Cincinnati Bengals, sjunde säsongen i NFL.
Var en top 5, kanske top 3-quarterback i NFL innan skadeproblem saktade ner honom. I år ska han vara frisk och då är 29-åringen en fröjd att skåda. Bengals framgång hänger på hans hälsa. Höjdpunkten i Palmers collegekarriär var 2002 när han vann Heisman-trofén som landets bästa spelare. Den säsongen passade han för 33 touchdowns, 10 interceptions och totalt 3942 yards med en procent på 63,2%. Bengals valde honom först av alla i draften 2003.

Matt Cassel, Kansas City Chiefs, femte säsongen i NFL.
Den enes bröd… När Tom Bradys knä vek sig i första quartern i första matchen förra säsongen, blev Cassel genast inslängd i hetluften. I nästa omgång gjorde han sin första match som startande quarterback – sedan high school! Jo, det är sant – på USC var Cassel backup till Carson Palmer och Matt Leinart, och i New England satt han ju fast bakom Brady i tre säsonger innan järnmannen gick sönder. När Cassel väl fick chansen spelade han riktigt hyggligt, vilket så småningom resulterade i ett sexårskontrakt med Chiefs värt 63 miljoner dollar. Patriots valde Cassel i sjunde rundan av NFL-draften 2005, som nummer 230 totalt. Ett hyfsat fynd med tanke på att han, tillsammans med linebackern Mike Vrabel, gav ett 34:e val i årets draft i trade med Chiefs.

Matt Leinart, Arizona Cardinals, fjärde säsongen i NFL.
Leinart, vald tia i draften 2006, har varit en besvikelse i NFL. Han har haft alla chanser att behålla jobbet som starter i Arizona, men skador har satt stopp för utvecklingen samtidigt som hans attityd och hängivenhet har ifrågasatts. Kurt Warner snodde jobbet som startande quarterback under försäsongen ifjol, och som de flesta vet så räckte det hela vägen till Super Bowl för Cardinals. På USC var Leinart en firad stjärna med 2004 års Heisman-trofé och BCS-titel som höjdpunkter.

John David Booty, Minnesota Vikings, andra säsongen i NFL.
Okej, vi har fuskat in Booty bakvägen (sorry, kunde inte låta bli). När Brett Favre signade med Vikings i sista stund så blev Booty förpassad till klubbens practice squad, och han tillhör därmed inte den aktiva NFL-truppen. Han har fortfarande inte gjort någon match på proffsnivån. På USC var Booty backup till Leinart i tre års tid, innan han själv fick chansen som starter och ledde laget till Rose Bowl-titeln 2007 och 2008. Han valdes i femte rundan av NFL-draften 2008, som nummer 137 totalt.

Mark Sanchez, New York Jets, första säsongen i NFL.
Det här är en rookie att hålla ögonen på. Jets tradeade upp för att välja Sanchez som nummer fem totalt i draften i våras. Han tackade för förtroendet genom att slå ut konkurrenten Kellen Clemens, 26, i kampen om jobbet som startande quarterback. Karriären på USC var kantad av lite strul vid sidan av planen, och spelade inledningsvis bara sporadiskt som Bootys backup. 2008 startade han alla 13 matcher, och passade för 3207 yards, 34 touchdowns och 10 interceptions. Han valde – trots att coach Pete Carrolls rådde honom att stanna ett år till – att lämna college och ställa upp i NFL-draften. Och med tanke på hans draftposition och och det faktum att Jets kände sig tillräckligt komfortabla med honom för att ge honom jobbet som starter, så är det väl svårt att argumentera med det beslutet.

/Petter

NFL smygstartade ju i torsdags med Pittsburgh–Tennessee (13–10 i förlängning), och imorgon söndag är det full omgång. USA-bloggens Mattias Wikdahl är på plats i New York och kommer se de klassiska rivalerna New York Giants och Washington Redskins drabba samman. En match som för övrigt sänds live i Viasat Sport 23.00 svensk tid. (Wikdahl tar också pulsen på basebollen och Derek Jeters rekordnotering, kolla inlägget här nedan.)

Men vi laddar upp med lite försnack. Att Brett Favre varit försäsongens största snackis står redan klart, men det finns gott om andra heta storylines i NFL. USA-bloggen väljer ut tio favoriter:

Terrell Owens, wide receiver, Buffalo Bills.
Vid 35 års ålder är ”T.O.” fortfarande NFL:s största enfant terrible. Det enda som är större än hans talang är hans ego. Har en tendens att stöta sig med sina quarterbacks och säga kontroversiella saker i pressen. Efter att ha gjort sig omöjlig i sina tre första klubbar har han nu fått chansen i Buffalo, där han redan börjat ifrågasätta lagets anfallsspel.

Michael Vick, quarterback, Philadelphia Eagles.
Försäsongens största snackis vid sidan av Favre. Efter 18 månader i fängelse är Vick en fri man. Men den förra superstjärnan, som fälldes för att ha tvingat hundar att slåss – och dödat dem som inte dög, har förlorat hundratals miljoner kronor och värdefull tid på planen. Avstängd säsongens två första matcher och kommer sedan få en begränsad roll i Philadelphias spel – om inte Donovan McNabb går sönder, förstås.

Brandon Marshall, wide receiver, Denver Broncos.
Bilderna som kablades ut från Broncos träning upprörde spelare, fans och experter över hela USA. Videon visade hur Marshall nonchalant sparkade bort bollar och vägrade delta i övningar. Allt för att han inte fått den löneförhöjning han länge krävt. Men nu ryktas det om att Broncos och 25-åringen förhandlar om ett nytt kontrakt, och att en av NFL:s mest svårstoppade spelare därmed kan bli kvar i Denver trots ihärdiga trade-rykten.

Al Davis, ägare/general manager, Oakland Raiders.
Legendariska Raiders är numera ligans bottenskrap, och den som beskylls för detta är Al Davis, 80. Han hånas för sina dyra floppvärvningar och porträtteras ofta som en gammal stofil utan koll. Inför den här säsongen har han bland annat anställt en coach som slagits med sin tränarkollega, och han har trejdat ett högt draftval för en spelare (Richard Seymour) som vägrade dyka upp ända tills han blev hotad med indragen lön.

Cowboys Stadium, arena, Dallas Cowboys.
1,2 miljarder dollar – motsvarande cirka 8,4 miljarder kronor – kostade den nya arenan att bygga. Men redan på försäsongen upptäcktes en liten fadäs. Den enorma videoskärmen i taket hänger för lågt (!), och när lagen punt-sparkar bollen så träffar den ibland skärmen. Cowboys Stadium är ändock en mäktig skapelse och kommer ge hemmalaget en extra kick den här säsongen. Arenan tar upp till 100 000 åskådare och ska stå värd för NBA:s allstar-match nästa år och Super Bowl 2010. Den har redan lånats av digniteter såsom engelska fotbollslaget Chelsea och Paul McCartney.

Chad Ochocinco, wide receiver, Cincinnati Bengals.
2008 bytte han lagligt namn från Johnson till Ochocinco. 8–5 på spanska, alltså – samma som hans tröjnummer. Men säsongen som följde var en besvikelse och i år ska Ochocinco ta revansch. Känd för sina kreativa sätt att fira en touchdown, och för sitt engagemang på Twitter (kolla Chads sida här). NFL har infört nya riktlinjer för när sajten får användas, men Ochocinco tänker hitta kryphål och skriver att han ska ”ge NFL ett helvete”.

Adrian Peterson, running back, Minnesota Vikings.
Ligans kanske bästa spelare, och mannen som kan rädda snart 40-årige Brett Favre från att se ut som, tja, en 40-åring. Sprang för 1341 yards sin rookiesäsong, 1760 förra året – når han drömgränsen 2000 i år?

Tom Brady, quarterback, New England Patriots.
Den trefaldige Super Bowl-vinnaren fick förra säsongen förstörd – redan i första matchen. Nu är Brady tillbaka efter knäskadan och väntas ta Patriots till toppen igen. Privat har han också haft ett ganska hyggligt år – han har gift sig med supermodellen Gisele Bundchen och paret väntar sitt första barn (Brady har även en son sedan tidigare, med skådespelerskan Bridget Moynahan).

Shawne Merriman, linebacker, San Diego Chargers.
”Nothing without the ’roids”, står det på plakat runtom i arenorna i USA. Det här är säsongen då Merriman ska visa att det inte alls bara är steroiderna som gjort honom till en stjärna (han stängdes av fyra matcher 2006 efter att ha testat positivt, motståndarfansen har inte glömt). Men på försäsongen har rubrikerna mest handlat om bråket med flickvännen och MTV-stjärnan Tila Tequila.

Albert Haynesworth, defensive tackle, Washington Redskins.
160-kiloskolossen skrev på ett rekordkontrakt, värt drygt 700 miljoner kronor för sju år, när han lämnade Tennessee efter förra säsongen. I Redskins blir han försvarets ankare – och han har redan börjat psykkriget mot premiärmotståndaren New York Giants och deras running back-stjärna Brandon Jacobs. ”Alla faller till slut ändå. Vad väger han, 114 kilo? Jag vägde 114 när jag gick i nian”, säger Haynesworth.

/Petter