Uppehåll i NHL.
Men det finns gott om hockey att glo på framöver.
Ni vet vad vi talar om.

Här kommer ett tips:
Köp Sportbladets Hockeybibel och läs allt och ännu mer om OS. 116 sidor hockeygodis av, bland andra, USA-bloggens egen Stefan Persson.
Den finns redan ute och säljs i dag och i morgon.

För att ringa in det nya året har USA-bloggen tagit fram någonting riktigt exklusivt. Kalla det grävande journalistik, om ni vill. Här är i alla fall – enligt vad vi erfar – idrottsstjärnornas nyårslöften.

• LeBron James lovar att förlänga med Cavaliers, om laget byter namn till Cleveland Yankees.

• Ilja Kovaltjuk lovar att förlänga med Atlanta, om Thrashers värvar Makarov, Krutov och Larionov.

• Marks Kommun lovar att döpa om valfri gata i Kinna till Jerebkovägen…

• …och Jonas Jerebko lovar att skjuta 100 trepoängsskott om dagen.

• Brett Favre lovar att lägga av. Eller fortsätta. Eller lägga av. Eller fortsätta.

• Bill Belichick lovar att coacha en match i smoking.

• Don Cherry lovar att sluta bedöma hockeyspelare efter regeln ”visir=dålig spelare, inget visir=bra spelare”.

• Dany Heatley lovar att inte begära en trade från Kanada till Tyskland om han får för lite speltid i powerplay under OS.

• St. Louis Rams lovar att drafta den här killen.

• NFL-spelarna lovar att generellt sett satsa mer på hemmakvällar och god litteratur, och mindre på strippor, marijuana, handeldvapen och slagsmål.

• Brian Burke lovar göra Toronto tuffare och tradar till sig Derek Boogard i utbyte mot Tomas Kaberle, Phil Kessel och 23 draftpicks.

• Familjen Steinbrenner lovar att there’s more where that came from. More pengar att lägga på spelarlöner, alltså.

• Jason Bay lovar en home run per varannan miljon dollar i sitt nya 66-miljonerskontrakt med New York Mets.

• Shaq lovar att sluta skjuta straffkast som om han har boxningshandskar på sig.

• NHL lovar att ljudnivån vid nästa premiär i Globen kommer att överskrida fyra decibel.

• Dick Axelsson lovar att ge Detroit en riktig chans och kan tänka sig att spela hela 25 matcher i farmarligan innan han kräver en plats i NHL.

• Carl Landry lovar att sätta tänderna i storstjärna efter storstjärna.

• USA-bloggen lovar att fortsätta leverera det skönaste, bästa och mest intressanta vi hittar i sportväg. Gott nytt år!

Vem är redo för lite NHL-humor så här på nattkvisten?
En, två , tre… Det räcker, det räcker. Jag fantiserade ihop att mindre skog med händer var uppe i luften.
Vi kör. 

I söndags satte NHL ned foten och stängde av Pittsburgh Penguins forward Matt Cooke i två matcher för hans tackling på New York Rangers Artem Ansimov. Cooke, som räknas som en återfallsförbrytare, fick också böta drygt 29 000 dollar.

Avstängningarna i NHL är alltid ett hett diskussionsämne eftersom ingen tycks veta vad som bestämmer längden på straffet. Många upplever att NHL:s beslut är helt godtyckliga, att det inte finns en tydlig linje eller en policy.
Men gissa vad?
Det finns det.
Bloggen Down Goes Brown har hittat det hemliga dokument som ligger till grund för NHL:s alla beslut om avstängningar. 

Samma bloggare levererar också ett skämt som jag inte tänker kommentera, men i alla fall dela med mig av. Så här tvittrade Down Goes Brown i helgen:

Wonder what Don Cherry will say about Tiger Woods situation…
a good North American kid getting carved up by a swede.

/Wikdahl

God eftermiddag vänner.
Fredagspanelen tog en liten paus. Vi skäms för detta. Men vi hoppas att ni kan söka i era hjärtan och finna kraften och förlåta oss.
Som en sorts förlåtgåva så erbjuder vi er det här: Lördagspanelen!
Håll till godo.

1. Alex Rodriguez står på gränsen till World Series igen. Är det här året som han visar att han kan vara de stora matchernas man?

Petter: Dessa ord skriver jag sent fredag kväll innan Yankees inlett ALCS-serien mot Angels, så jag vet inte hur det gått i den första matchen ännu – men: Jag läser hur A-Rod inför ALCS-serien mot Angels dragit sig tillbaka från strålkastarljuset och slutat prata med medierna. Det kanske är just det som är den rätta strategin för denna skandalomsusade stjärna, för att han ska kunna fokusera och prestera på den nivå han är kapabel till.

Stefan: Han har ju onekligen inlett det här slutspelet på ett lovande sätt. Men att leverera mot ett slutkört Twins är en sak, att visa vägen under en lång, stenhård serie är något helt annat.
Jag hoppas att Angels kan skaka av sig den pinsamma förlusten i natt (när såg man senast så många fatala misstag under en och samma match?) och ge Yankees – och A-Rod – en ordentlig fight.

Wikdahl: A-Rod håller. Jag är helt säker. Jag kan inte förklara det bättre än att karln tycks ha fått nog, om ni förstår hur jag menar. Han har gjort bort sig, blivit hånad och sågad, varit hatad. Nu tänker han inte ge folk mer ammunition. A-Rod has had enough.

2. Nicklas Lidström gjorde sin 1000:e poäng i helgen. Han är tidernas störste svensk, over there. Det är ingen fråga, det är fakta. Men… Vem är din personliga svenskfavorit i NHL genom tiderna?

Petter: Nicklas Erik Lidström. Han var min stora hjälte när jag samlade hockeykort på det tidiga 90-talet. När jag i dag i mogen ålder vet vilken klasslirare (och stor människa) jag valde som favoritspelare när jag var nio-tio år, så känns det riktigt, riktigt bra.

Stefan: Vet ni vilken Montreal Canadiens-spelare som var den senaste att nå 100 poäng under en säsong? Just det, Mats Näslund. Säsongen 1985/86 gjorde ”Le Petit Viking” 43 mål och 67 assist.
Under det året gjorde SVT några sköna inslag från Montreal – bland annat en kort hockeyskola där Näslund fintade bort en ung Patrick Roy i kassen – som jag spelade in på video. Det videobandet användes flitigt i det Perssonska hemmet, kan jag lova.

Wikdahl: Jag vill så gärna säga Mats Lindgren. Han gick på samma skolor som mig, kommer från samma område som mig och är i min ålder. Men, det finns ingen hockeyspelare som har stoppat min värld från att snurra som Peter Forsberg. Det låter kanske som ett tråkigt svar, men ärligt talat: Har Peter Forsberg någonsin varit tråkig?

3. Fem lag är obesegrade i NFL så här långt: New York Giants, Minnesota Vikings, New Orleans Saints, Indianapolis Colts och Denver Broncos. Kan något av lagen upprepa Patriots bedrift från 2007? Finns det en chans i helvetet att ett av dessa lag kan gå 16– 0 i grundserien?

Petter: Nej, och här är matcherna då varje lag kommer förlora sin första match: Giants på söndag mot Saints i Superdome, Vikings nästa söndag i Pittsburgh, Saints på Monday Night Football 2 november mot Atlanta, Colts 29 november i Houston, och Broncos på måndag borta mot Chargers.

Stefan: No way. Redan i helgen kommer ju Giants, Vikings och Broncos att åka på sina första förluster. Det är vad jag tippar, i alla fall. Colts och Saints ser ju förvisso väldigt starka ut, men inte 16–0- starka.

Wikdahl: Nej. Jag tycker inte jag behöver motivera det mer än så här: Läs ovan.

4. NBA närmar sig med stormsteg. Vilken spelare, förutom Jonas Jerebko förstås, får dig att dra börs för NBA League Pass så att du kan varenda match med honom?

Petter: Det finns så många. Men mest av alla kan det vara Josh Smith i Atlanta Hawks. Med den mannen på planen kan vad som helst hända, när som helst. Good and bad…

Stefan: Chris Paul, New Orleans. Och det inte bara för att jag – för en gångs skull – kommer att lottas högt inför fantasydraften och får välja Paul till mitt lag. Han är ju en fantastisk spelare, också.

Wikdahl: Jag har ett stort hjärta och plats för många spelare. Men nummer ett är Kevin Durant. Jag har hans redan klassiska Sonics-linne, jag har sett honom live i Oklahoma City, han har armar längre än langoskön på en stadsfestival och han har så skön spelstil att jag går i bitar. Den här säsongen är det dags för OKC Thunder att ta ett nytt kliv, mot slutspel. Jag missar inte en sekund.

Varje vecka blickar USA-bloggen in i den omedelbara framtiden. Vi väljer ut sex av den kommande veckans höjdpunkter och mest intressanta händelser, och spekulerar samtidigt i hur det går.

Är vi rätt ute? Lämna en kommentar och tyck till.

NHL: Detroit Red Wings-Colorado Avalanche, lördag 01.00 (natten mot söndag).
”The Blood Game”, Claude Lemieux och målvaktsfighter. Red Wings-Colorado var länge ett av NHL:s hetaste hatmöten. Så är det inte längre och höstens första möte mellan lagen är intressant av helt andra skäl.
För det första: Är Colorado verkligen ett lag att ta på allvar?
Just nu toppar faktiskt Avalanche Western Conference efter fyra segrar på de sex första matcherna. Alla förhandstips – inklusive det från USA-bloggens Good Cop och Bad Cop – skvallrade ju om att Colorado skulle bli ett hopplöst bottenlag den här säsongen också.
Och för det andra: Vad händer i Detroit?
Vi var inne på det redan för en vecka sedan, då vi trodde att förra helgens matcher skulle definiera årets upplaga av Red Wings. Efter den pinsamma storförlusten mot Buffalo i tisdags natt, famlar vi dock återigen i mörkret.

Spåkulan: Det är fortfarande tidigt på säsongen och ingen tror väl att Western Conference kommer att sluta som den ser ut nu, med Avalanche, Kings och Blue Jackets i topp. Colorado har definitivt spelat över sin förmåga och nu sätter Red Wings laget på plats. 

MLB: League Championship Series, från torsdag.
Det fanns såklart några höjdpunkter i första slutspelsrundan. Som Angels vändning (eller ska vi kalla det för Papelbons kollaps?) mot Red Sox i match tre och dramatiken i åttonde och nionde inningen i match fyra mellan Rockies och Phillies.
Men jag vill ju ha mer.
Mer spänning, längre matchserier. Helst en do-or-die-uppgörelse av episka mått. Och jag tror att det finns en möjlighet att vi får uppleva en sådan, antingen mellan Angels-Yankees eller Dodgers-Phillies.

Spåkulan: Drömmen vore ju att Yankees och Dodgers möts i World Series. Snacka om en klassisk matchup. Men blir det verklighet? Nä, jag tror inte det. Visst, Yankees tar Angels (ska vi säga 4–2 i matcher?), men jag lutar faktiskt åt Phillies i den andra serien. 4–3 i matcher till de regerande mästarna, det är mitt tips.
/Stefan

NHL: Detroit Red Wings–Colorado Avalanche, lördag 01.00 (natten mot söndag).
I sju säsonger ägde Detroit och Colorado NHL. Ägde. Mellan 1996 och 2002 vann lagen fem Stanley Cup tillsammans och de möttes i fem slutspelsserier. Det räcker för att utveckla en rivalitet.
Men lägg till den här tacklingen och vi har ett fullskaligt krig.
301 dagar efter att Claude Lemieux mosat Kris Drapers ansikte exploderar lagen. Minns du The Brawl in Hockeytown? Även om du gör det så kanske du inte minns att Peter Forsberg och Igor Larionov hade huvudroller. Spola 3.20 in i det här klippet vettja.
Anyways. Det här var länge sedan och Colorado har tappat mark i NHL sedan dess. Men det på papperet svaga Avalanche har faktiskt startat säsongen starkt och man vet aldrig när en vilande rivalitet växlar upp till fullskaligt krig igen.

Spåkulan: Inget brawl men Avalanche vinner och kanske, bara kanske, kan vi få se en gnista igen. Åh, och ni som är intresserade av de blodiga åren kan gott beställa Colorado-reportern Adrian Daters bok Blood Feud. Den är läsvärd, jag lovar.

NBA: San Antonio–Cleveland Cavaliers, fredag 02.30 (natten mot lördag).
När NBA:s general managers fick rösta om vilka lag som vinner Öst och Väst så blev svaret Celtics och Lakers. 50 procent tror på Rasheed Wallace i Öst och Ron Artest i Väst.
Men jag är mer intresserad av tvåorna.
Cleveland Cavaliers satsar på Shaq och jag gillar det. Han är en skön snubbe – men framför allt så kan han fortfarande spela basket och han kan straffa lagen som lägger all sin defensiva kraft på LeBron James.
Cavs har allt som behövs för att gå till final.
Jag varken den första eller sista att skriva det här, men jag älskar det San Antonio gjorde i somras. In kommer Richard Jefferson, Antonio McDyess och draftvalet DeJuan Blair och ut går… Ja, ingen viktig i alla fall.
Spurs har också allt som krävs för att gå till final.

Spåkulan: Träningsmatch är träningsmatch men en kamp mellan två omstrukturerade, förmodade topplag som båda har något att bevisa? Absolut att jag kommer att sitta med datorn i knät och mata på uppdateraknappen. Tyvärr lär man ju inte kunna se den någonstans.
Spurs vinner förresten.
/Wikdahl

NFL: New Orleans Saints–New York Giants, söndag 19.00.
Bara fem lag är obesegrade i NFL. Två av dem möts i veckans omgång. New Orleans (4–0) kommer från sin spelfria vecka och får nu ett tufft test hemma i Superdome.
Det blir en spännande duell mellan lagets stjärn-quarterbacks. Saints Drew Brees leder ett mer extravagant och omtalat offense, medan det för Giants Eli Manning till stor del handlar om att ge bollen till running back-duon Ahmad Bradshaw och Brandon Jacobs som tillsammans skrapat ihop 730 yards hittills.
Sedan får man förstås inte glömma The Other Steve Smith, receivern som fångat passningar för totalt 481 yards hittills. De tyckare som ansåg att Giants behövde signa en riktig förstereceiver när Plaxico Burress hamnade i finkan har blivit överbevisade av Eli Manning och kompani.

Spåkulan: Saints känns ruskigt farliga i år. De har vunnit två raka matcher utan att Drew Brees passat för en touchdown, och har redan besegrat gedigna försvarslagen New York Jets och Philadelphia Eagles. Giants kan dock ha det bästa defense New Orleans mött hittills, samtidigt som lagets offense blir ett riktigt test.
Efter noggrannt gnuggande så säger min spåkula att Saints vinner en poängrik match, där tidiga DPOY-kandidaten Darren Sharper säkrar segern med en interception på Eli Manning sent i fjärde quartern.

NFL: San Diego Chargers–Denver Broncos, Monday Night Football, måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Inför matchen mot Patriots skrev jag att den var Broncos chans att göra ett rejält statement. Och eftersom laget nu är 5–0 även efter det mötet, så är den vinkeln förbrukad. Jag har (skamsen att erkänna det) bara sett highlights och sporadiska inslag av Denvers säsong hittills, men experterna verkar vara rörande överens: Broncos are for real.
San Diego? Mer oklart. 2–2 är förstås ingen katastrofinledning i NFL, men Chargers behöver vinna den här matchen mot divisionsrivalen Broncos – om inte annat så för att coach Norv Turner ska få lite arbetsro.
Visst är hemmalagets Philip Rivers en fantastiskt duktig quarterback, men han skulle må gott av lite mer hjälp från sitt running game och sitt defense. Shawne Merriman som snackade och twittrade så mycket inför säsongen är väldigt tyst nu. Både på och utanför planen.

Spåkulan: Chargers har inte imponerat hittills, men man gör vad man måste för att ta hand om den här matchen – och hålla spänningen i AFC West-racet levande.
/Petter

Det häftigaste från nattens NHL?
Kanske den här tacklingen från Atlantas Zach Bogosian på Daniel Alfredsson? Visst är det en ren tackling och visst är det onödigt av Chris Phillips att ge sig efter Thrashersbacken efter smällen.

Tomas Holmström visade också att han kan skjuta. Jo, faktiskt. Det här skottet avgjorde toppmatchen mot Washington.

Chicago-Colorado avgjordes på straffar. Det dröjde dock till den nionde (!) rundan innan Andrew Ladd såg till att publiken i United Center äntligen fick gå hem.

NHL-stjärnor kan också skämta. Här är det Pittsburghs Max Talbot som ”översätter” Marc-André Fleurys intervjusvar på franska.

Toronto har fått en tuff start på säsongen. I natt fick Maple Leafs en lektion av Sidney Crosby och de regerande mästarna. Snart dags för tuffa, hårda Toronto att börja spela hockey, också?

/Stefan

Jag ber redan nu om ursäkt för den här meningen:
Som Tony Romo har spelat den här säsongen så är det inte konstigt att karln gillar att ta sig ett järn.
Dallas Cowboys quarterback är en fruktad golfare.
(Ja ja ja, jag vet. Men jag bad ju om ursäkt.)

När Golf Digest nyligen sammanställde den amerikanska sportvärldens bästa golfare som egentligen sysslar, eller har sysslat, med andra sporter så hamnade Tony Romo i topp.
Romo har +3,3 i handikapp och vann två turneringar i somras.
Vilken klass det var på tävlingarna? Fråga mig inte. Men den ena var i par med PGA-proffset Mark Walker i Northern Texas PGA Pro-Scratch Championship i alla fall.
– Jag använder det jag lär mig om det mentala spelet i golf som footballspelare. Varje gång du är i en situation med press eller när någonting händer där du måste lita på din mentala styrka eller disciplin, eller när blodet helt plötsligt börjar rusa och hjärtat kommer igång… Ju oftare du varit i en sådan situation, desto bättre kommer du att hantera den, säger Romo.
Han får ett bra läge att hantera pressen redan i dag. Cowboys (2–2) åker till Kansas City och Chiefs (0–4) är inte nödvändigtvis en enkel match.
– Vi står med ryggen mot väggen litegrann, säger Cowboys tight end Jason Witten.

Anyways, golf var det. Vår egen Daniel Alfredsson dyker upp på 40:e plats med 4 i handikapp.
Här är topp 10:

1. Tony Romo, football, +3,3 i handikapp
2. Craig Hentrich, football, +2,8
3. Mark McGwire, baseball, +2,2
4. Mike Schmidt, baseball, +1,1
5. Jerry Rice, football, +0,7
T6. Mardy Fish, tennis, 0
T6. Livan Hernandez, baseboll, 0
T6. Brett Hull, hockey, 0
T6. Nate Roberts, skidor, 0
10. Pete Sampras, tennis, 0,5

För hela den 150 man starka listan, klicka dig in på Golf Digest här.

/Wikdahl

Det skulle vara att ta i att påstå att Magnus Arvedsson och Jason Spezza har massor gemensamt.
Men några saker finns det trots allt.
Båda har spelat i Ottawa till exempel. Och båda har slagits med Chris Neil. På träning.

På fredagens ispass, dagen efter 3–2-förlusten mot Oilers, så rök energispelaren Neil och playmakern Spezza ihop.
Enligt bland andra tsn.ca så gav Chris Neil sin lagkamrat en tvåhandare över baksidan av benen varpå Spezza gav tillbaka likadant. Då droppade Neil handskarna – och Spezza drog sig tillbaka.
– Jag vet inte vad som hände. Ibland ryker lagkamrater ihop, det är ingen stor grej, sa Spezza till TSN och fortsatte: 
– Men så fort han släppte handskarna så var det dags att komma därifrån.

Så var kommer Arvedson in i det här? Jo, Neil är ju inte den skönaste lagkamraten i Ottawa. I alla fall inte på isen. Listan på lagkamrater som Neil bråkat med kan göras längre än garderobskön på en mellanstor svensk stads stadshotell vid stängning i natt, men den innehåller just Arvedson. Och Ray Emery. Och Wade Redden. Och Martin Havlat, Dany Heatley, Antoine Vermette…
Fighten mellan Neil och Arvedson hände i mars 2003. Under en internmatch hackade spelarna på varandra med klubborna innan Neil helt enkelt drog på Arvedson en smäll. Lyckligtvis kunde backen Karel Rachunek bryta innan det blev ännu allvarligare.

Ottawa Senators coach Cory Clouston tar inte den senaste fighten så allvarligt, trots att Neil faktiskt kunde ha skadat en av lagets största stjärnor.
– Det är okej. Det är bara intensitet… Spelarna kommer att skaka hand och bli vänner igen, sa Clouston. 

/Wikdahl

Minns ni Joe DiPenta?
Det var så sent som i fjol som den förre Stanley Cup-mästaren spelade i Frölunda, men frågan får väl ändå anses vara berättigad. Backens insatser i elitserien kan väl knappast beskrivas som oförglömliga, om man säger.

I somras skrev DiPenta på för Buffalo Sabres, men platsade inte och blev nedflyttad till AHL och Pirates. Men uppenbarligen har någon glömt bort att förklara för Joe att det var PORTLAND Pirates och inte PITTSBURGH Pirates han numera representerar.
Hur ska man annars förklara den här fullkomligt vansinniga attacken?
Som kommentatorn uttrycker det: ”Here comes mayhem!”

/Stefan

Vi har fastnat i målvaktsträsket, av någon anledning.
I helgen uppmärksammade vi Kipper och hans klubbräddning mot Vancouver. Den var vass. Men frågan är om inte Ray Emerys sjuka plock är ännu vassare. Emery har för övrigt fått en grym start på säsongen – två segrar, en nolla och 96,3 i räddningsprocent – och än så länge verkar det som om Philly kan ha gjort årets värvning när de plockade hem keepern från KHL.

Lika roligt har inte Edmontons Nikolaj Khabibulin. Att i sin debutmatch, i premiären, mot ärkerivalen Calgary Flames, med 48 sekunder kvar, vid ställningen 3–3, bjuda på det här målet…ja, det är inte bra, inte.

Sedan kan vi inte låta bli att bjuda på det här klippet också. Det händer väl inte varje dag att USA-bloggen letar upp konståkningsklipp på tuben, men är Bob Probert en av isdansarna känns det plötsligt som ett måste.

/Stefan