Bättre sent än aldrig och allt det där. Nu har Good Cop och Bad Cop äntligen gjort klar genomgången av NHL-lagen.
Här följer de topprankade lagen i Western Conference:

1. DETROIT RED WINGS

In: Jason Williams, f, Todd Bertuzzi, f, Patrick Eaves, f.
Ut: Jiri Hudler, f, Mikael Samuelsson, f, Ty Conklin, f, Marian Hossa, f.

Good Cop (MW): Tills motsatsen är bevisad så är Detroit Red Wings fortfarande kungar i väst. Balansen i offensiven, kvaliteten i defensiven och den perfekta balansen mellan skicklighet och hårt jobb gör att jag inte spelar mot laget i år heller.
Att Nicklas Lidström har minst en, stor säsong inom sig är jag säker på. Så kan bara Henrik Zetterberg få vara hel och någon av de nya (Jason Williams? Kanske. Todd Bertuzzi? Kanske inte) producera så bär det raka vägen till final.

Bad Cop (SP): Detroit är som bekant ligans främsta organisation. Men de kan inte trolla. I alla fall inte varje säsong. Lönetakets yttersta konsekvens är ju att de framgångsrika lagen förr eller senare är tvungna att säga tack och hej till några av sina främsta spelare.
Där står Detroit nu.
Lägg därtill att några av lagets kvarvarande nyckelspelare är på nedgång. Holmström, 36, börjar på allvar brytas ned av alla smällar han fått genom åren och inte ens Lidström, 39, kan hålla samma höga nivå i alla evighet.
Verkligheten har hunnit ikapp Detroit. Svårare än så är det inte.

2. SAN JOSÉ SHARKS

In: Benn Ferriero, f, Jed Ortmeyer, f, Dany Heatley, f, Manny Malhotra, f, Scott Nichol, f.
Ut: Jonathan Cheechoo, f, Milan Michalek, f, Brad Lukowich, b, Travis Moen, f, Mike Grier, f, Jeremy Roenick, f, Tomas Plihal, f, Marcel Goc, f, Alexei Semenov, f, Claude Lemieaux, f, Brian Boucher, mv, Christian Ehrhoff, b.

Good Cop (MW): Det råder väl inget snack om vad målet är här va? Efter en rad besvikelser i slutspelet så är det en ”nu eller aldrig”-känsla över San José Sharks. Han som ska ta dem över tröskeln heter Dany Heatley och är knappast NHL:s mest populära snubbe.
Å andra sidan är det här ingen popularitetstävling. Heatley kommer att ge Sharks mer bett i offensiven och minska pressen på fruktade centerduon Thornton och Marleau. Good Cop skulle aldrig våga säga att det här är Sharks år (den läxan har jag lärt mig…) men nog ser det bra ut.

Bad Cop (SP): Inför den förra säsongen värvade Sharks Boyle, Blake och i stort sett varenda veteran som någon gång i karriären råkat vinna Stanley Cup. Det var ju det som saknades, tyckte man. Vinnarskallar. Spelare som vet vad som krävs för att gå hela vägen genom slutspelet.
Den strategin var ju inte helt misslyckad. Sharks vann ju i alla fall två matcher i slutspelet…
I somras gjorde så Sharks en ny analys och kom fram till att man borde byta till sig Dany Heatley. Det är han som ska göra skillnaden, det är Dany Heatley av alla människor som ska lyfta Sharks till nästa nivå. Vi pratar alltså om en spelare som ville lämna Ottawa för att hans speltid i powerplay hade minskat med fem sekunder sedan laget fått en ny tränare.
Låter det som en spelare som leder ett lag till Stanley Cup-titeln? Nä, skulle inte tro det, va.

3. VANCOUVER CANUCKS

In: Mikael Samuelsson, f, Andrew Raycroft, mv, Mathieu Schneider, b, Christian Ehrhoff, b, Brad Lukowich, b.
Ut: Mattias Öhlund, b, Jason LaBarbera, mv, Curtis Sanford, mv, Ossi Väänänen, b, Mats Sundin, f, Taylor Pyatt, f.

Good Cop (MW): Det finns tre spelare som är bättre, viktigare – och dyrare – än de andra spelarna. Daniel Sedin, Henrik Sedin och Roberto Luongo måste leda här laget djupt in i slutspelet. Det är vad fansen och organisationen kräver.
Och det är klart att de kan lyckas.
Vancouver har kunnandet på båda sidor av isen och dessutom har man revanschlust efter att ha åkt ut i andra rundan i slutspelet i våras. Lyckas Canucks pussla ihop sina beståndsdelar rätt så kan man gå till final.

Bad Cop (SP): Tvillingarna Sedin tillhör NHL:s elit, det kan vi vara överens om. Men de har fortfarande en hel del kvar att bevisa. Som att de är spelare att luta sig mot i ett slutspel, till exempel.
Och när vi ändå är inne på saker att bevisa. Vancouver tappade Mattias Öhlund i somras och har inte lyckats fylla det tomrummet. Mathieu Schneider? Come on. I stället hoppas Canucks på att Bieksa och Edler ska kliva fram ytterligare. Det kanske dom också gör, men jag tror ändå att Vancouver har ett sämre försvar i år, jämfört med i fjol.

4. CHICAGO BLACKHAWKS

In: Marian Hossa, f, John Madden, f, Tomas Kopecky, f.
Ut: Martin Havlat, f, Nikolai Khabibulin, mv, Samuel Påhlsson, f, Matt Walker, b.

Good Cop (MW): Om sommaren var en fingervisning av vad som komma skall så skulle jag inte ens satsa en krona på att Chicago når slutspel.
Unga stjärnan Patrick Kane hamnade i trubbel, Martin Havlat sågade organisationen, klubben utreddes i en spelarkontraktshärva och det visade sig att supervärvningen Marian Hossa måste vila till i december på grund av en skada.
Efter den usla sommaren måste ju allt bara gå bättre, right? Med all den talang laget samlat på sig så är kan man peta Red Wings från tronen i Central division.

Bad Cop (SP): Det är ju lätt att glömma bort det, men Detroits alla framgångar kom inte på en gång. Det small inte till över en natt och så satt klubben plötsligt där med en massa bucklor på kontoret.
I Chicago verkar det dock inte finnas något tålamod. Här är klubben äntligen lyckats få fram en rad vassa talanger som snabbt etablerat sig som stjärnor i ligan. Då skriver klubben enorma kontrakt med spelare som Hossa och Campbell och sätter hela framtiden på spel.
Nu blir det i praktiken omöjligt att behålla alla unga spelare. Bara nästa säsong måste Chicago skriva nya kontrakt med Kane, Toews, Ladd, Keith, Hjalmarsson och Niemi.
Hela cirkusen på klubbledningsnivå – vi snackar om en ledning som inte har vett att posta kontraktsförslag i tid – kommer att ställa till det för Chicago, även på isen. 

5. ANAHEIM DUCKS

In: Saku Koivu, f, Joffrey Lupul, f, Evgeny Artyukhin, f, Luca Sbisa, b, Nick Boynton, b, Justin Pogge, mv.
Ut: Chris Pronger, b, Francois Beauchemin, b, Steve McCarthy, b, Rob Niedermayer, f, Brett Hedican, b, Drew Miller, f.

Good Cop (MW): Ducks har svängt lite i sin filosofi. Under Brian Burkes ledning var man ingen offensiv vulkan direkt, men man hade tuffa spelare och ett djupt, ramstarkt försvar.
Nu förlitar man sig mer på speed och skicklighet och med den finska superduon Koivu och Selänne kan man nu skapa en andrakedja som kräver respekt av motståndet.
Anaheim slog ut San José i första rundan i våras. Det betyder ingenting. Sen pressade man Detroit i sju matcher. Det kan betyda massor.

Bad Cop (SP): Vad var det som gjorde Ducks så framgångsrika? Jo, de hade ett av ligans absolut bästa försvar. De hade en perfekt mix av ”skills and grit” och en checkingkedja som bröt ned motståndarnas stjärnlirare.
Vad har Ducks nu? Jo, de har ett medelmåttigt försvar, en snällare forwardsuppsättning och en ofantligt svagare checkingkedja.
Att byta identitet, från ett grislag till ett glidarlag, kommer att kosta. Kanske till och med en slutspelsplats.

6. ST LOUIS BLUES

In: Ty Conklin, mv, Darryl Sydor, b, Barry Tallackson, f, Derek Armstrong, f.
Ut: Jeff Woywitka, b, Manny Legace, mv, Jay McKee, b.

Good Cop (MW): St Louis chockade NHL och tog sig till slutspel förra säsongen. Att man upprepar det räknar jag kallt med. Skillnaden den här gången är att Blues vet vad de ska göra när de väl kommer dit.
Med stjärnor som Paul Kariya och Erik Johnson tillbaka efter skador så är Blues ännu bättre. Och med ett år till under bältet för de yngre spelare som är Blues ännu ännu bättre.
Den stora nyckeln till framgång heter Andy Murray. Bluescoachen vässade lagets power play, fick dem att spela inspirerat box play – och fick en nominering till priset som årets coach.

Bad Cop (SP): Egentligen hade ju inte Blues ett lag för slutspel i fjol. Det märkets om inte annat när laget väl var i slutspel, där de blev ordentligt avklädda av Vancouver.
Det som lyfte St Louis och lagets alla ungdomar i fjol, var att coachen Andy Murray efter alla skador på nyckelspelare fick in en inspirerande ”nothing to lose”-känsla i laget.
Det funkade i fjol.
Det funkar inte i år.
Nu är det plötsligt ett misslyckande om Blues inte går till slutspel. Och den pressen är det här laget inte redo att hantera.

7. CALGARY FLAMES

In: Jay Bouwmeester, b, Nigel Dawes, f, Fredrik Sjöström, f, Brian McGrattan, f, Brandon Prust, f.
Ut: Mike Cammalleri, f, Todd Bertuzzi, f, Wayne Primeau, f, Adrian Aucoin, b, Jordan Leopold, b, Jim Vandermeer, b, Andre Roy, f.

Good Cop (MW): Det är bara att titta på backuppsättningen för att förstå att Calgary Flames blir svårslaget den här säsongen. Dion Phaneuf och Robyn Regehr får sällskap av Jay Bouwmeester och den trion finns det ingen i NHL som slår.
Framåt finns definitivt några frågetecken, men om ett par av dem kan rätas ut till utropstecken så är det inte säkert att nån i väst kan stoppa Flames.
Men det viktigaste av allt kan vara detta: Calgary Flames har dumpat coachen Mike Keenan. Det var inte bara svenskarna i NHL som jublade när det hände.

Bad Cop (SP): Flames har som sagt rustat på backsidan och spenderar över 23 miljoner – av lönetakets 56,8 – på försvaret. Det får den logiska följden att laget saknar djup på forwardssidan. Iginla, Jokinen och Langkow är egentligen lagets enda topp sex-forwards, vilket innebär att trion får dra ett enormt tungt lass.
Om de mäktar med det? Jag är skeptisk. Iginla hade i fjol sin målmässigt sämsta säsong sedan 2001. Jokinen är mycket, men karln verkar ju vara allergisk mot guldmedaljer och titlar.
Kort sagt: Flames är märkligt felkonstruerat och det straffar sig omedelbart i ett tätt slutspel.

8. DALLAS STARS

In: Alex Auld, mv, Karlis Skrastins, b, Jeff Woywitka, b, Warren Peters, f.
Ut: Sergei Zubov, b, Joel Lundqvist, f, Mark Parrish, f, Brendan Morrison, f, Darryl Sydor, b, Steve Begin, f, Chris Conner, f.

Good Cop (MW): Skador och, om vi ska vara ärliga, skitsäsong av vissa spelare sänkte Dallas i våras. Sånt händer. Däremot händer det sällan två säsonger i rad.
Dallas har en bra mix av rutin och ung talang och kan egentligen bara bli bättre. Bara Dallas får vara friskt så är jag säker på att flera av spelarna med en mindre lyckad säsong bakom sig studsar tillbaka. Då får toppen i väst se upp.

Bad Cop (SP): Från att ha varit ett lag som varje säsong siktat mot titeln, har Stars snabbt förvandlats till ett nytt Nashville eller Buffalo. Nu är det inte tal om att spendera upp mot lönetaket. Ägare Hicks har dragit hårt i handbromsen efter att ha drabbats hårt (nåja, det är ju inte så att han är hemlös eller nåt) av den ekonomiska krisen.
Det är därför det vecka ut och vecka in ryktats om att Dallas vill byta bort Richards och hans feta kontrakt. Det är därför som laget har NHL:s i särklass billigaste backuppsättning. Sidney Crosby tjänar mer under en säsong (8,7 miljoner) än vad hela Dallas försvar gör (sammanlagt 8,6 miljoner).
Dallas 2009/10 är ett lågbudgetlag, inget annat.

/Mattias & Stefan.

Yes, snutarna är tillbaka.
Nu med lagen utanför slutspel i Western Conference.

9. COLUMBUS BLUE JACKETS

In: Samuel Påhlsson, f, Mathieu Garon, mv, Anton Strålman, b.
Ut: Jason Williams, f, Manny Malhotra, f, Ole-Kristian Tollefsen, b, Wade Dubielewicz, mv, Mike Peca, f, Christian Bäckman, b, Chris Gratton, f, Jiri Novotny, f.

Good Cop (MW): Nu blir pressen kanske för hård, men en sak som Columbus verkligen behöver är en back som kan flytta puck. Låter som Anton Strålman, eller hur? USA-bloggen är cementerad i den falang som inte har gett upp på Strålman. Han kommer att slå igenom.
Men Columbus har mer än en potentiell storback. När man gick till slutspel i våras visade ungdomarna att de har växt upp snabbt. Med Rick Nash framåt och Chris Mason bakåt så är inte bara slutspel möjligt, man kan vinna någon match också. I våras blev det 0–4 mot Detroit.

Bad Cop (SP): Jag vill ju också tro att Anton Strålman kan utvecklas till en vass back i NHL, det är inte det. Men om Columbus tror att svensken är lösningen på det som i fjol var ligans klart sämsta powerplay, så är de väldigt galet ute.
Faktum är ju att Blue Jackets gjort väldigt lite åt det som är lagets svaghet: backsidan. De två första backparen? Klesla-Tyutin och Commodore-Hejda. Det är inte illa. Det är riktigt jäkla tokilla.
Nu klarade sig Columbus förra säsongen tack vare en rookiekeeper i Steve Mason. Men i den här allmänt darriga defensiven känns det upplagt för en klassisk ”sophomore slump”.

10. MINNESOTA WILD

In: Martin Havlat, f, Kyle Brodziak, b, Shane Hnidy, b, Greg Zanon, b, Petr Sykora, f, Jaime Sifers, d.
Ut: Marian Gaborik, f, Stephane Veilleux, f, Kurtis Foster, b, Martin Skoula, b, Marc-Andre Bergeron, b.

Good Cop (MW): Det är egentligen ironiskt, samma sommar som man förlorar en av ligans bästa, om än skadebenägna, forwards så bestämmer man sig för att bli lite mer underhållande.
Wild har länge levt på sin defensiv, man har reagerat snarare än agerat. Men samtidigt som Gaborik flyttar till New York så lovar laget en aggressivare offensiv under nye coachen Todd Richards. Kan man kombinera det gamla med det nya så är slutspel definitivt möjligt.

Bad Cop (SP): Sorry, Good Cop, men du menar väl att samma sommar som man förlorar ligans mest skadebenägna forward (Gaborik), så bestämmer man sig för att värva ligans näst mest skadebenägna forward (Havlat)?
Det är inte mycket till uppgradering.
Sedan kan Wild yra hur mycket de vill om ett offensivare spel. De har kvar i stort sett samma lag som i fjol och att bara byta grundspel sådär, det är definitivt lättare sagt än gjort.
Det här blir också året då vi får se vad målvakten Niklas Bäckström verkligen är gjord av. Boo Ahl hade haft bra siffror under förre coachen Lemaires strikta defensiv. Hur kommer Bäckström att reagera när han ställs mot den första två-mot-en-situationen sedan tiden i AIK?

11. LOS ANGELES KINGS

In: Ryan Smyth, f, Rob Scuderi, b.
Ut: Tom Preissing, b, Kyle Quincey, b, Brian Boyle, f, Matt Moulson, f.

Good Cop (MW): Det är nu det är dags. Det är nu Los Angeles Kings exploderar. Eller, ja, småsmäller lite i alla fall. Kings har bra balans mellan gammalt och ungt och mitt emellan och har fått in en veteran och ledare i Ryan Smyth.
Svara de unga stjärnorna, som Kopitar och Doughty, på utmaningen i Pacific så kan det här sluta väldigt, väldigt bra. Ska Detroit darra? Nä, men man ska inte blunda och hålla för öronen heller. Kings är på riktigt.

Bad Cop (SP): Kings har ju varit monumentalt usla i ett par säsonger och därför lyckats samla på sig en hel del talang. Nu har dock det eviga budgetlaget plötsligt fått för sig att spendera the big bucks.
Problemet?
De har lagt sina dollares på fel spelare. Scuderi är en defensiv back som gjort tre hela NHL-säsonger. Han får nu 3,4 miljoner dollar om året. Helt plötsligt känns Torontos signing av Jeff Finger som rena genidraget.
Framåt satsar Kings på tuffe Ryan Smyth, 33. Det är en spelartyp som alltid växer i slutspel.
Problemet?
Los Angeles Kings spelar inte slutspel.

12. EDMONTON OILERS

In: Mike Comrie, f, Nikolai Khabibulin, mv.
Ut: Dwayne Roloson, mv, Kyle Brodziak, b, Ales Kotalik, f.

Good Cop (MW): Fart och flärd – Edmonton har det. Det är inte lätt av värva stjärnor till Edmonton men namn som Cogliano, Hemsky och Gagner ger hopp om framtiden. Och nye coachen Pat Quinn lär släppa loss ungtupparna.
Det kan han gott göra, för bakom dem finns en stabil backbesättning och en bra målvakt. Edmonton exploderar inte den här hösten, men får man in lite fysik i truppen också så kan vi börja snacka.

Bad Cop (SP): Små, tekniska och kvicka. Edmonton hade promenerat hem NHL – National Hobbit League.
Men nu råkar Oilers spela i en annan liga, där det fortfarande är en fördel att ha storlek, styrka och tuffhet. Det verkar dock klubbledningen ha struntat i och i stället draftat varenda pucktrollande 170-centimetersjunior som stått på ett par skridskor.
Det problemet hade väl kanske gått att lösa genom några smarta free agent-värvningar. Men Oilers har inte ens den möjligheten, då ingen NHL-spelare verkar vilja flytta till Deadmonton frivilligt.

13. NASHVILLE PREDATORS

In: Marcel Goc, f, Ben Giute, f, Ben Eaves, f, Peter Olvecky, f.
Ut: Jed Ortmeyer, f, Scott Nichol, f, Ville Koistinen, f, Greg Zanon, b, Vernon Fiddler, f, Radek Bonk, f, Antti Pihlström, f.

Good Cop (MW): Det kanske inte ser ut så på papperet, men Central Division är löjligt tuff. Detroit, Chicago, St Louis och Columbus nådde slutspel. Nashville var det enda laget som missade.
Problemet är offensiven – lösningen är backarna. Det är bland backarna Nashville har sin mesta talang och spelar man efter sina förutsättningar så får St Louis och Columbus passa sig.

Bad Cop (SP): Nashville har fastnat i en neråtgående trend. Men vad gör klubben åt saken? Inte mycket. Barry Trotz må vara en skicklig coach, men har varit i klubben på tok för länge. Här behövs något nytt, som kan få fart på organisationen igen.
Sett till truppen har Predators en backbesättning som många lag är avundsjuka över, men ett gäng forwards som ingen är avundsjuk över. Med den mixen blir det aldrig mer än mediokert.

14. COLORADO AVALANCHE

In: Craig Anderson, mv, Kyle Quincey, b, Tom Preissing, b, David Koci, f.
Ut: Joe Sakic, f, Ryan Smyth, f, Ian Laperriere, f, Andrew Raycroft, mv, Tyler Arnason, f.

Good Cop (MW): Sakic, Foppa och Roy är borta och det är väl bara en tidsfråga (februari?) innan veteranerna Foote och Hejduk försvinner också. Så vad ska man glädjas åt om man håller på Avalanche?
Tja, att man har Paul Stastny och Matt Duchene i laget, att man har värdefulla veteraner att förvandla till framtidsmän vid trejdingdeadlinen och man har ett lag som faktiskt kan kan vara med och slåss ganska länge den här säsongen om man får slippa skador.

Bad Cop (SP): Det är ju ingen idé att hymla. Colorado håller på att montera ned fullständigt och det är lika bra att alla Avalanchefans förbereder sig på några riktigt, riktigt skrala år.
Om två, tre säsonger – och lika många höga draftval – kan Colorado vara att räkna med igen. I år? Not so much. Lagets få stjärnor kommer se den här säsongen som en lång transportsträcka till trading deadline. Först där kommer det finnas en chans att få spela slutspel – men i ett annat lag.

15. PHOENIX COYOTES

In: Jason LaBarbera, mv, Radim Vrbata, f, Veron Fiddler, f, Adrian Aucoin, b, Lauri Korpikoski, f, Jim Vandermeer, b, Taylor Pyatt, f, Robert Lang, f.
Ut: Enver Lisin, f, David Hale, b, Todd Fedoruk, f, Nigel Dawes, f, Brian McGrattan, f, Brandon Prust, f, Steven Reinprecht, f.

Good Cop (MW): Om vi bortser från dramat vid sidan av isen, det här är inte ett så uselt lag. Man har speed och gott om det som kallas uppsida. Tyvärr tar man sig inte till slutspel bara på potential.
Men de som tror att den här säsongen blir en enda lång ökenvandring (förlåt) tror fel. Phoenix kommer att skrämma slag på många motståndaren. Synd bara att det inte finns någon publik som kommer att se det.

Bad Cop (SP): Av någon anledning fick Phoenix för sig att de kunde luta sig mot centrar som Peter Mueller, 21, och Martin Hanzal, 22. Det kunde dom inte. Under försäsongens sista dagar värvade man därför Robert Lang som en nödlösning.
Det säger egentligen allt om hur illa ställt det är i Coyotes – på banan. Försök sedan inte övertala mig om att spelarna kan bortse från allt kaos vid sidan om. Det går inte. Säsongen 2009/10 blir tyvärr en enda lång mardröm för hockeyfansen i Arizona.

/Mattias & Stefan.

Good Cop och Bad Cop fortsätter sin genomgång inför NHL-säsongen.

I dag: slutspelslagen i Eastern Conference.

1. PHILADELPHIA FLYERS

In: Ian Laperriere, f, Jason Ward, f, Krys Kolanos, f, Chris Pronger, b, Ray Emery, mv, Brian Boucher, mv, Johan Backlund, mv, Ole-Kristian Tollefsen, b, Blair Betts, f, Mika Pyörälä.
Ut: Mike Knuble, f, Martin Biron, mv, Antero Niittymäki, mv, Andrew Alberts, b, Joffrey Lupul, f, Luca Sbisa, b.

Good Cop (SP): Visst, det går att babbla vidare om ”Broad Street Bullies 2.0” och ”The Philly Flu”. Flyers kommer att vara hemska att möta, inget snack om saken. Bara spelare med dödslängtan kommer stödda sig mot lagets stjärnor.
Men Flyers är så mycket mer än ett ligistgäng. Här finns en forwardsuppsättning med ruskigt djup. Det är inte ens säkert att supertalangen James van Riemsdyk – andravalet i draften 2007 – får en plats i truppen.
Samma djup finns på backsidan, som har en skön mix av kontrollerad galenskap (Pronger) och galet bra puckkontroll (Timonen).

Bad Cop (MW): Håll i dig nu för här kommer en klassiker: Man vinner inga matcher i utvisningsbåset. Flyers var elakast i ligan den gångna säsongen och blir knappast snällare med Pronger och Laperriere i laget. Lyckligtvis hade bra box play.
Men de garanterat för många utvisningarna är ändå inte det största problemet. Det största problemet är 188 cm långt, väger 98 kg och heter Ray Emery. Eller nu är han ju inte ett problem än, men om Flyers har en svaghet så är det definitivt målvaktssidan (hört den förut?). Håll andan, det kommer coach Stevens att göra…

2. BOSTON BRUINS

In: Steve Begin, f, Derek Morris, b, Dany Sabourin.
Ut: Manny Fernandez, mv, Shane Hnidy, b, Steve Montador, b, Stephane Yelle, f, Aaron Ward, b, Phil Kessel, f, Per-Johan Axelsson, f.

Good Cop (SP): Vad finns det att inte gilla med Big Bad Bruins? Till och med deras pr-filmer är lysande. Sedan är ju stommen från i fjol intakt, här finns ligans bästa back (Chara), främsta coach (Julien) samt en topp 5-keeper (Thomas) och en topp 7-center (Savard). Dessutom tacklar ingen hårdare än ”Looch”.
Kessel?
Nah, Bruins har sådan offensiv bredd – sju spelare gjorde mer än 20 mål i fjol – att den förlusten inte blir kännbar. Glöm inte heller att snipern Marco Sturm (bara 19 matcher i fjol) gör comeback efter långtidsskada och lär ta platsen bredvid passningsgeniet Savard. Då är det bara för tysken att ställa sig framför kassen, hålla klubban i isen och vara beredd på att sjunga med i den här låten (länk).

Bad Cop (MW): Hockeyn är relevant i Boston igen och det är såklart roligt. Men de som nu grävt upp det gamla smeknamnet Big Bad Bruins borde kanske tänka om. Lagen som leddes av Orr och Esposito är legendariska och pressen att matcha upp kan bli för tung för dagens Bruins.
För sanningen är att det här laget inte har gjort speciellt mycket. Än. Och de som säger att Phil Kessel inte är en förlust… Kom igen. Han gjorde 36 mål, han är 21 år gammal och man fick draftval tillbaka. Framtida draftval hjälper sällan till i en finalserie har jag märkt. Kessel kommer att saknas.
Udda fakta att sortera in någonstans i hjärnan: Nu säger jag inte att det är tufft att ta utvisningar, men bara fem lag var snällare än Bruins den gångna säsongen. Och då hade man ändå Chara och Lukic och Thornton och Montador i laget. Märkligt.

3. WASHINGTON CAPITALS

In: Brendan Morrison, f, Mike Knuble, f.
Ut: Sergej Fedorov, f, Viktor Kozlov, f, Sami Lepistö, b, Brent Johnson, mv, Donald Brashear, f.

Good Cop: LHC-duon Morrison och Knuble är återförenade! Nu väntar vi bara på att Rangers ska signa SSK-tvillingarna Ferraro.
Men allvarligt talat, Caps kommer få stor nytta av båda sina nyförvärv.  Knuble (som bara gör fula mål) lär göra minst 15 kassar bara på returer från Ovetjkin (som bara gör snygga mål) och Morrison är en pålitlig andra- eller tredjecenter.
Det mest skrämmande med Washington är dock att spelare som Mike Green, 23, Nicklas Bäckström, 21, Alexander Semin, 25, och Ovetjkin, 24, förmodligen har sina bästa år framför sig. Lyfter alla bara en nivå till i år, får ”Bäckis” åka segerparad genom Valbo nästa vår.

Bad Cop (MW): Tar du bort Sidney Crosby så har du fortfarande Evgeni Malkin. Ta bort Henrik Zetterberg och du har fortfarande Pavel Datsyuk. Ta bort Joe Thornton och du har Dany Heatley. Men ta bort Alex Oveckin och du har… Bäckström? Knuble? Semin? Green? Varlamov? Bad Cop gillar Capitals men är samtidigt övertygad om att det behövs två superstjärnor för att vinna någonting. Capitals har många verktyg men saknar den där andra superstjärnan. Någon måste kliva fram till plattan och slå iväg bolljäveln ut ur arenan. Jag vet inte vem som ska göra det i det här laget. Men jag vet att det inte blir José Theodore i alla fall.

4. PITTSBURGH PENGUINS

In: Michael Rupp, f, Chris Conner, f, Jay McKee, b, Nate Guenin, b, Brent Johnson, mv, Martin Skoula, b.
Ut: Philippe Boucher, b, Mathieu Garon, mv, Hal Gill, b, Miroslav Satan, f, Rob Scuderi, b, Mike Zigomanis, f, Petr Sykora, f.

Good Cop (SP): Det är ju på gränsen till löjligt. Jag snackar alltså om Penguins centeruppställning med Crosby, Malkin och Staal. Och äldst i den trion är alltså lastgamla Malkin, 23.
Kort sagt: med den centrallinjen vore det en skräll om det inte blev en ny Stanley Cup-final.
Penguins har ju heller inte tappat några viktiga pjäser från mästarlaget. Att Kings gett defensive backen Scuderi 3,4 miljoner dollar om året är sommarens största skämt. Nej, nu ljög jag. Det största skämtet är att Hal Gill får 2,2 i Montreal.

Bad Cop (MW): De nio Stanley Cup-vinnarna alldeles före Pittsburgh har en sak gemensamt: Ingen av dem lyckades försvara bucklan. Senast någon lyckades var Detroit Red Wings som vann 1997 och 1998. Dessförinnan just Pittsburgh 1991 och 1992 och på 1980-talet lyckades superlagen Islanders och Oilers.
Det finns en poäng med den här lilla historielektionen. Bara speciella lag vinner två år i rad. Pittsburgh har speciella spelare (Sid the Kid, Malkin), men det är inget speciellt lag.
Det jag främst saknar, förutom lite bättre ytterforwards, är nya, hungriga spelare. Får man in färskt blod som inte var med i våras så kan man hitta det drivet att vinna igen. Om inte så smyger sig en mättnadskänsla nästan alltid in. Och Penguins har inte tillfört något av betydande värde i truppen. 

5. CAROLINA HURRICANES

In: Tom Kostopoulos, f, Andrew Alberts, b, Aaron Ward, b, Stephane Yelle, f.
Ut: Dennis Seidenberg, b, Patrick Eaves, f, Frantisek Kaberle, b.

Good Cop (SP): Det tog ett tag, men till slut så hittade Canes spelare rätt i Paul Maurices system. Ett system som tog Carolina till semifinal i fjol – ni hade väl inte glömt det, va? – och då man knappt gjort några ändringar i laget, har klubben alla möjligheter i världen att bygga vidare på den framgången.
Efter nästa säsong kan det dock bli fler förändringar. Sex nyckelspelare har kontrakt som går ut nästa sommar. Det kan bli ett problem då, men den här säsongen är det snarare en fördel. Av någon anledning står ju många spelare för sina bästa insatser under ett ”contract year”.

Bad Cop (MW): Kalla det magkänsla eller vad som helst, men Hurricanes ser lite väl välbalanserat och mysigt ut just nu. Man hade framgång i fjol, man hade ingen panik i somras, man har en bra målvakt, gott om rutin och talang – och ändå ett underdogläge.
Är det inte i exakt såna här lägen något går åt helvete?
Letar man efter tecken på att saker går snett hittar man det i nummer 17. 39-årige Rod Brind’Amour vann Selke Trophy både 2006 och 2007. Den gångna säsongen hade ”Rod the Bod” sämst plus/minus i hela ligan. Det måste betyda något.

6. TAMPA BAY LIGHTNING

In: Stephane Veilleux, f, Todd Fedoruk, f, Mattias Öhlund, b, Matt Walker, b, Kurtis Foster, b, David Hale, b, Antero Niittymäki, mv, Drew Miller, f, Alex Tanguay, f.
Ut: Matt Pettinger, f, Marek Malik, b, Josef Melichar, b, Cory Murphy, b, Karri Rämö, mv, David Koci, f, Noah Welch, b, Wade Brookbank, f, Radim Vrbata, f, Vinny Prospal, f, Evgeny Artyukhin, f.

Good Cop (SP): Det vänder snabbt i NHL. Efter två säsonger i den absoluta botten, har Tampa plötsligt ett lag som blir en mardröm att möta i ett slutspel.
Två höga draftval (Stamkos, Hedman), ett par smarta free agent-värvningar (Öhlund, Walker, Malone) och bytesaffärer (Smith, Meszaros, Halpern) har fått ordning på klubben.
Dessutom kommer både att blixtra och dundra om Vinny Lecavalier i år. Nu har han äntligen fått vara skadefri och kan gå för 40 kassar och 90 poäng. Var så säkra.

Bad Cop: Efter en usel säsong där allt gick fel så har Tampa Bay Lightning gjort det mesta rätt i sommar. Som rätt val i draften, backvärvningarna (med Öhlund i spetsen) och små finjusteringar på forwardssidan.
Men räcker det? Räcker det verkligen för att gå från näst sist till slutspel? Jag kan inte se det.
Även om man nu skärpt till backsidan och faktiskt löst målvaktsfrågan med värvningen av Antero Niittymäki så finns det ett par luckor för många framåt. Förstakedjan kan nå superklass igen, men bakom den så tunnas det ut oroväckande snabbt.

7. NEW JERSEY DEVILS

In: Cory Murphy, b, Yann Danis, mv, Rob Niedermayer, f.
Ut: John Madden, f, Bobby Holik, f, Brian Gionta, f, Scott Clemmensen, mv, Mike Rupp, f.

Good Cop (SP): So what, om nye coachen Lemaire är en korsning av Onkel Fester och Lasse Falk? Senast jag kollade handlade det om att vinna. Och det gör Lemaire i Devils.
New Jersey har, som vanligt, en ruggig defensiv med Johnny O i spetsen. Kom ihåg att laget klarade sig utmärkt utan ikonen Brodeur i fjol – i 50 matcher.
Framåt?
Zach Parise går mot sin första 50-målssäsong (45 i fjol), Patrik Elias är alltid att lita på och får Rolston vara frisk blir det runt 30 mål där också.
Devils är att räkna med – som alltid.

Bad Cop (MW): Man kan aldrig vrida tillbaka tiden, man kan aldrig få tillbaka det som en gång varit. Kunde man det så hade jag inte suttit här och bloggat om hockey. Då hade mina betyg och tentaresultat räckt till ett riktigt yrke.
Men Devils försöker ändå.
I fjol plockade man hem Brian Rolston, Bobby Holik och Brendan Shanahan, alla med ett förflutet i Devils. Nu har man tagit hem Jacques Lemaire från Minnesota. Det låter inte som att det blir någon kul hockey i New Jersey den här säsongen. Däremot blir det säkert en vinnande hockey, men inte tillräckligt vinnande för att utmana om kronan i Öst.

8. OTTAWA SENATORS

In: Alexej Kovalev, f, Jonathan Cheechoo, f, Milan Michalek, f.
Ut: Mike Comrie, f, Alex Auld, mv, Dany Heatley, f.

Good Cop (SP): Ottawas problem de senaste säsongerna har varit att de haft ”Pizzakedjan” – men inget mer. Och har du ingen ”secondary scoring” att tala om, har du heller inget framgångsrikt lag.
Nu tvingades Senators ge upp superstjärnan Heatley. Men vad fick de tillbaka? Jo, ni gissade rätt. De fick ”secondary scoring”.
Tillsammans borde Michalek och Cheechoo kunna skramla ihop runt 50 mål den här säsongen. Det är i alla fall ingen omöjlighet.
Dessutom plockade Senators upp den magiske Kovalev. Får ryssen rätt omgivning – och det får han i Ottawa – blir det åka av. Hela vägen till en Conference Final.

Bad Cop (MW): Kan vi för det första komma överens om att fönstret har stängts för Ottawa Senators de närmsta åren? Det blir inget Stanley Cup för Daniel Alfredsson hur mycket han än är värd det. Såvida han inte vill/får/tvingas byta klubb på ålderns höst.
Så. Nu har vi fått det ur vägen.
I övrigt så är det för mycket OM över det här laget. OM Leclaire kan vara hel, OM Cheechoo kan vara frisk, OM Kovalev vaknar på rätt sida den här säsongen, OM Campoli kan flytta puck, OM någon joker, som Erik Karlsson, kan bidra…
Till Ottawas fördel så ska vi notera att man fick bra betalt för Heatley. Laget kommer att vara en svår nöt att knäcka varje kväll – men slutspelsplatsen är långt ifrån given.

/Mattias & Stefan

Som vi har väntat.
Men nu är NHL-premiären bara några dygn bort och USA-bloggen har naturligtvis granskat alla lag inför premiären.
Vi börjar med Eastern Conference och de lag vi tror hamnar utanför slutspelet i år.

9. NEW YORK RANGERS

In: Marian Gaborik, f, Chris Higgins, f, Ales Kotalik, f, Donald Brashear, f, Brian Boyle, f, Enver Lisin, f, Tyler Arnason, f, Matt Gilroy, b, Ryan McDonagh, b.
Ut: Paul Mara, b, Derek Morris, b, Scott Gomez, f, Blair Betts, f, Markus Näslund, f, Nik Antropov, f, Fredrik Sjöström, f, Colton Orr, Lauri Korpikoski, f.

Good Cop (SP): Rangers har genomgått ytterligare en helrenovering, den här gången framför allt på forwardssidan. Och ställer du namnen mot varandra, går det inte att bortse från fakta.
Rangers är starkare i år.
Det finns inte en tränare i ligan som skulle byta bort Gaborik, Higgins och Kotalik mot Näslund, Antropov och Sjöström. Tro mig. Och det eviga snacket om att Gaborik är gjord av glas?
Puh-lease.
Bortsett från i fjol – då han var långtidsskadad – har han bara vid ett tillfälle spelat under 65 matcher på en säsong. Om han ändå levererade? Tja, 30 baljor på 48 matcher är ju inte så illa.

Bad Cop (MW): Men seriöst, kolla på backbesättningen. Har du den framför dig? Inte? Okej, första backpar: Redden och Roszsival. Andra: Girardi och Staal. Tredje: Potter och Sanguinetti.
Måste vi verkligen prata mer om Rangers efter det här?
Okej, för att fylla ut det här utrymmet kan vi väl också nämna att värvningen av Brashear var korkad, att Gaborik kommer att bli skadad och att det är synd om Henrik Lundqvist. 

10. MONTREAL CANADIENS

In: Mike Cammalleri, f, Scott Gomez, f, Brian Gionta, f, Travis Moen, f, Jaroslav Spacek, b, Hal Gill, b, Paul Mara, b, Curtis Sanford, mv.
Ut: Saku Koivu, f, Alex Kovalev, f, Alex Tanguay, f, Robert Lang, f, Mike Komisarek, f, Chris Higgins, f, Tom Kostopoulos, f, Mathieu Schneider, b, Mathieu Dandenault, b, Francis Bouillon, Patrice Brisebois, b.

Good Cop (SP): Snacka om att riva ned och bygga nytt. Canadiens har till exempel en helt ny förstakedja till i år. Cammalleri-Gomez-Gionta är ju snarare ”Legion of Smurfs” än ”Legion of Doom”, men deras speed kommer att ställa till det för de flesta försvar i ligan.
Nyförvärven kommer också att få fart på Canadiens powerplay, som tidigare varit något av lagets signum. Spacek hade till exempel 22 poäng i PP förra säsongen.
Det här är också säsongen då Carey Price blommar ut och ger Montreal laget det bästa målvaktsspelet sedan Patrick Roys glansdagar.

Bad cop (MW): Montreal hade elva free agents i somras. Ingen av dem fick nytt kontrakt. Jag respekterar general managern Bob Gaineys val, men det är ändå anmärkningsvärt att han reagerar som jag gör efter en förlust i NHL 10 och byter ut hela laget.
Nu hade ju inte Montreal en speciellt rolig säsong, men med så mycket nytt så har jag svårt att se att det ska bli bättre över en natt. Öst är inte Väst, vi ska inte lura oss själva, men den är tillräckligt bra för att Montreal ska missa slutspel.

11. TORONTO MAPLE LEAFS

In: Phil Kessel, f, Colton Orr, f, Wayne Primeau, f, Rickard Wallin, f, Francois Beauchemin, b, Mike Komisarek, b, Jonas Gustavsson, mv, Garnet Exelby, b.
Ut: Pavel Kubina, b, Martin Gerber, mv, Curtis Joseph, mv, Tim Stapleton, c, Brad May, f, Olaf Kolzig, mv, Boyd Devereaux, Antron Strålman, b.

Good Cop (SP): Brian Burke har inlett nybygget av Maple Leafs och vist nog har han börjat med grunden. Under free agent-cirkusen såg Burke till att snickra ihop ett av ligans bästa försvar. Om ”Monstret” sedan kan pusha Toskala till stordåd, kommer det bli väldigt svårt att göra mål på Maple Leafs.
”Men offensiven då?”, säger ni. Jo, det är många som sågat Torontos forwardsuppsättning – även efter att Kessel blev klar – men ta bara en snabb titt på statistiken. Maple Leafs gjorde 250 mål i fjol, fler än till exempel Devils, Carolina, Rangers och Montreal. Ska jag nämna några till? Okej. Även Florida, Ottawa, Tampa och Islanders gjorde färre mål.

Bad Cop (MW): Jag har väldigt små krav på livet. Men här är två:
1. En dokusåpa ska lanseras där man följer Maple Leafs underhållande general manager Brian Burke dygnet runt. 2. Toronto Maple Leafs ska gå till slutspel igen.
Inget lär bli verklighet den närmsta framtiden.
Visst gillar jag att Burke har börjat rensa och att han bygger efter sin gamla vanliga mall (försvar och tuffhet) men det luktar inte slutspel om Maple Leafs – än. Vi får ge irländaren ett par somrar till.

12. BUFFALO SABRES

In: Steve Montador, b, Joe DiPenta, b.
Ut: Jaroslav Spacek, b, Maxim Afinogenov, f, Mikael Tellqvist, mv, Dominic Moore, f, Teppo Numminen, b.

Good Cop (SP): Ett nytt namn – i tredje backpar. Det är i stort sett den enda förändringen Sabres gjort från i fjol. Och trots att laget missade slutspel, så är det rätt väg att gå. Det är ju inte så att det saknas talang i Sabres. Problemet har varit att hålla nyckelspelarna friska.
Hade inte målvakten Miller och centern Connolly varit skadade i fjol, hade det blivit slutspel. Det är inte svårare än så.
Nu är den duon tillbaka, plus att spännande talanger som Gerbe, Kennedy och Myers kommer att ta för sig. Om klubben nu bara kunde gå tillbaka till sina gamla tröjor, så blir latjolajbans i HSBC Arena.

Bad Cop (MW): Minns ni när Chris Drury och Danny Briere dominerade? När Brian Campbell var hetast i ligan? När folk pratade mer om Brian Campbell än om Anna Anka?
Det är bara något år sedan men de mäktiga har sannerligen fallit. Det vet man när man hittar Joe DiPentas namn i nyförvärvslistan.
Nu står hoppet till att läkarteamet kan hålla Ryan Miller, Tim Connolly och Thomas Vanek hyfsat friska. Det går antagligen inte, så Buffalos slutspelsdröm dör redan här. Sorry.

13. FLORIDA PANTHERS

In: Steve Reinprecht, f, Jeff Taffe, f, Jordan Leopold, b, Ville Koistinen, b, Clay Wilson, b, Scott Clemmensen, mv.
Ut: Jay Bouwmeester, b, Craig Anderson, mv, Karlis Skrastins, b, Brett McLean, f, Jassen Cullimore, b, Nick Boynton, b, Richard Zednik, f, Ville Peltonen, f, Anthony Stewart, f, Stefan Meyer, f.

Good Cop (SP): Panthers må länge ha varit en skämtorganisation, men nu är klubben uppenbarligen på rätt väg. Florida missade slutspelet i fjol – på inbördes möten mot Montreal.
Visst, förlusten av Bouwmeester svider, men de fick Leopold och har ändå två riktigt bra backpar. Dessutom har Panthers Vokoun, en målvakt som kan vinna viktiga matcher åt laget.
Störst utvecklingsmöjligheter finns dock i offensiven. Frolik – tjecken, inte hundmaten – gjorde 21 mål som rookie och unga duon David Booth, 31 mål, och Nathan Horton, 22 mål, kommer att växa för varje säsong.

Bad Cop (MW): Det fanns en enda anledning att bry sig om Florida Panthers och den hette Jay Bouwmeester. Nu spelar Bouwmeester i Calgary och Panthers spelar kvar i bottenträsket.
Men vem bryr sig?
Det sägs att Florida Panthers är på uppgång men det är vi ju alla på ett sätt eller annat. Jag gillar David Booth, men Stephen Weiss och Nathan Horton har fortfarande inte visat att man är de stjärnor klubben trodde när man draftade dem fyra respektive trea. Det finns fler unga, bra namn men faktum är att organisationens största hopp är en svensk målvakt som heter Jacob Markström.
Glöm slutspel i år.

14. ATLANTA THRASHERS

In: Anthony Stewart, f, Nik Antropov, f, Tim Stapleton, f, Pavel Kubina, b, Noah Welch, b.
Ut: Garnet Exelby, b, Eric Perrin, f, Colin Stuart, f.

Good Cop (SP): Om Kovalchuk är glad, så är Atlanta bra. ”Kovy” arg? Atlanta inte bra.
Det är inte svårare än så.
Och om du (mot förmodan, i och för sig) är en Atlantasupporter, så vet du vid det här laget att ”Kovy” är glad. ”Kovy” mycket glad.
Under sommaren såg nämligen GM Don Wadell att värva ryssens polare Nik Antropov. Duon spelade tillsammans i Ak Bars Kazan under lockouten och de blir svårstoppade även i NHL.
Men inte nog med det. Thrashers har blivit starkare även på backsidan. Kubina ger stabilitet till ett tidigare skakigt försvar och supertalangen Zach Bogosian är skadefri och får göra sin första hela NHL-säsong.

Bad Cop (MW): Du behövde inte karta och kompass för att hitta vägar genom Atlantas försvar förra säsongen och ärligt talat, Pavel Kubina förändrar inte det särskilt mycket. Och där startar problemen för Thrashers. Var de slutar? I framtiden, nån gång.
Bara Toronto Maple Leafs släppte in fler mål i fjol, Kari Lehtonen var delvis skadad, delvis dålig och Ilya Kovalchuks nye radarpartner, Antropov, är en gåta. Det finns hopp i namn som Little, Bogosian, Enström och Kane men just nu är man vad man heter: Thrash(ers).

15. NEW YORK ISLANDERS

In: Greg Moore, f, Dwayne Roloson, mv, Martin Biron, mv, Brett Westgarth, b.
Ut: Joey McDonald, mv, Andy Hilbert, f, Dean McAmmond, f, Yann Danis, mv, Thomas Pock, b, Mike Sillinger, f.

Good Cop (SP): Islanders general manager och Garth Snow är känd för att vara kreativ. Det var han som – innan det fanns några restriktioner – sydde ihop ett par målvaktsbenskydd som var så stora att han kunde ha gömt en zamboni bakom dem.
Nu försöker Snow trolla med Islanders laguppställning och, jodå, han är på väg att överraska etablissemanget en gång till. Med Roloson och Biron har han säkrat upp i kassen (bara därför kommer väl DiPietro vara friskare än någonsin) och i Tavares och Okposo har han två blivande superstars.
Backuppsättningen är väl i ärlighetens namn sådär – du vinner inte ens SCA-cupen med Martinek och Sutton som andra backpar – men får bara nyckelspelarna vara friska, blir det betydligt mindre insläppta mål i år.

Bad Cop (MW): Det är väl ingen idé att hymla med det: Jag gillar Islanders. Eller jag gillar tanken på att gilla Islanders åtminstone. Laget kombinerar mina tre favoritsaker i ett lag: tradition, underdogsituationen och New York.
Men inte ens de som på riktigt är förtjusta i Islanders kan vara särskilt upphetsade inför den här säsongen.
John Tavares är ingen frälsare redan nu och vem ska hjälpa honom? Forwardsuppsättningen är usel, backsidan ännu sämre. Frågan är om Rick DiPietro verkligen är skadad eller om han bara är så smart att han håller sig undan?
Men snart är det draft igen! 

/Mattias & Stefan

Ett kort, snabbt inlägg så här på kvällskvisten.

Anton Strålman blev i dag tradad från Calgary till Columbus och i en intervju med Sportbladet säger backen att han blev ”ganska chockad” av beskedet.
Det är 23-åringen nog ganska ensam om.
Strålman byttes ju tidigare i somras bort från Toronto till Calgary, men det stod redan då klart att svensken knappast skulle ha någon framtid i Flames. Inte för att Strålman är en dålig hockeyspelare, utan för att konkurrensen i Calgary – med backar som Phaneuf, Bouwmeester och Regehr – är löjligt hård.

Calgary ville säkert helst behålla Strålman inom organisationen – han har fått goda betyg under försäsongen – men det fanns helt enkelt inte plats. Varken i truppen eller under lönetaket. Och om klubben placerat honom i farmarlaget, hade Strålman varit tvungen att först gå igenom waiverlistan. Där hade vilken klubb som helst kunnat plocka upp honom, utan att Calgary fått något i utbyte. Nu valde man att i stället byta bort svensken, mot ett tredjeval i draften nästa år.

Bytet är alltså väldigt logiskt. Dessutom är det ju ett bra byte, för såväl Calgary och Columbus som Anton Strålman själv.
Blue Jackets har saknat en spelande back och nu har Strålman fått en chans att etablera sig på allvar i NHL. Den chansen hade han aldrig fått i Calgary.

/Stefan.

Phil Kessel är alltså en Maple Leaf.

Hårdfakta: Toronto ger upp ett förstaval och ett andraval i draften 2010, plus ett förstaval 2011 för Kessel. Amerikanen har skrivit ett femårskontrakt som ger en lönetaksträff på 5,4 miljoner dollar om året.

Så, vad är det egentligen för spelare som Toronto bytt till sig? Vi vet att Kessel smällde in 36 mål förra säsongen. Som 21-åring. Det gör honom till en av de mest spännande spelarna i hela ligan.

Men det finns också en annan sida av Phil Kessel. En sida som har gjort att han varit ordentligt ifrågasatt i Boston, trots alla mål.
Jag följde Bruins på plats under säsongen 2007/08 och jag kan nog säga att jag aldrig träffat en NHL-spelare som varit så blyg. Under alla intervjuer stod han med blicken i golvet och mumlade fram de klassiska klyschorna.
Det är naturligtvis inget fel med att vara blyg, men beteendet stärkte bilden av Kessel som en spelare som hade svårt att hitta sin plats i omklädningsrummet. Som en spelare som nordamerikanerna brukar kalla ”soft”. Som en spelare som hade svårt att bli accepterad av sina lagkamrater.

Snacket om att Kessel ofta ställer till problem i omklädningsrummet gick varmt redan innan han draftades. I Gare Joyces briljanta bok ”Future Greats and Heartbreaks” finns en intervju med Kessel återgiven. Det är Columbus Blue Jackets klubbledning som intervjuar talangen inför draften 2006.

Här är ett litet utdrag:

Kessel is barely in his seat before he’s pressed, before he is sweated.

”Teammates”, Boyd prompts.

Silence.

”Do you know what I’m talking about?”

”No” Kessel says.

How couldn’t he? Everyone in the game knows what Boyd is talking about.  Kessel has a reputation for being disliked by his teammates wherever he has played.

And, clearly, Kessel does know what Boyd is talking about. At the end of a few seconds of uncomfortable silence, a few seconds while the clock was ticking, more loudly for Kessel than the team, he starts talking.

Sputtering.

”I don’t have a problem with my teammates.”

Another uncomfortable silence.

”I don’t have a problem with Jack Johnson.”

Another uncomfortable silence.

”I had lunch with him (Jack Johnson) practically every day.”

Kessel is cracking. Now it’s not answers. It’s explanations. And rationalizations. And excuses. Hard to imagine it going worse.

En stor anledning till att Kessel ändå lyckades i Boston var att tränaren Claude Julien – och resten av lagledningen – lärde sig att hantera talangen.
Nu är det upp till Torontos Ron Wilson, som anses vara en tuffare och hårdare coach än Julien, att göra samma sak.

Så, för att komma till själva kärnfrågan: kommer Kessel att lyckas i Toronto?
Jag är tveksam.
För det första tror jag inte att Wilson är rätt coach för en spelare som Kessel. Sedan kommer trycket på amerikanen – som nu är Maple Leafs bäst betalda spelare – att vara betydligt större än i Boston.
Bostontidningarna är långt ifrån Kamratposten, men deras kollegor i Toronto kan ibland få för sig saker som skulle få News of The World-redaktionen att rodna.
Och framför allt: i Bruins spelade Kessel med centern Marc Savard, en av NHL:s absolut främsta playmakers. I Toronto lär Mikhail Grabovski eller John Mitchell centra i Kessels kedja. Det är viss skillnad det.

UPDATE: Bostons general manager Peter Chiarelli avslöjade i dag att Kessel begärde att få bli bortbytt redan i juli. Amerikanen har inte själv förklarat varför, men det låter ju väldigt suspekt.
Vänta.
Hörde ni?
Det var ljudet av att få vatten på sin kvarn.

/Stefan.

”The sky’s the limit” och ”I think he’s going to be in the hunt to make the big club”.

Så sa Torontos GM Brian Burke om svenske powerforwarden Viktor Stålberg innan nattens match mot Boston. Och efter ytterligare en stark insats – Stålberg var en av målskyttarna i 3–2-förlusten – ser det faktiskt ut som att 23-åringen har en bra chans att slå sig in i Maple Leafs redan till hösten.

THN spekulerar i att Torontos kedjor kommer att se ut ungefär så här:

Jason Blake-Mikhail Grabovski-Alexej Ponikarovsky
Nikolai Kulemin-John Mitchell-Lee Stempniak
Niklas Hagman-Matt Stajan-Colton Orr
Jamal Mayers-Wayne Primeau-Christian Hanson

Lägg därtill på-gränsen-namn som Rickard Wallin, Jiri Tlusty, Tyler Bozak och Nazem Kadri. Säga vad man vill, men det är inte Detroit Red Wings.

Stålberg är ytterforward och fightas alltså i första hand med ryssen Kulemin, tuffingen Orr och rookien Hanson. Det är ingen omöjligt uppgift för ”The Swedish Rocket”.

/Stefan

Ni kanske säger ”Point Break”. Eller ”Dirty Dancing”. Kanske till och med ”Road House”?

Jag säger ”Youngblood”.

Nej, det var kanske inte hans största roll. Men för en generation hockeynördar – rätt svårt störda hockeynördar – är Patrick Swayze mer förknippad med rollen som Mustangs-forwarden Derek Sutton än som lambadasnubben Johnny.

Samma hockeynördar fattar inte en stavelse av ”Nobody puts Baby in a corner”, men nickar igenkännande åt ”Thank God there is a sport for middle-sized white boys” (och även åt miss McGill, men det är en annan story).

Som ni säkert anade är det dock inte Swayze själv som gör själva hockeyscenerna. Hans stand-in var en viss Don Biggs, som draftades av Minnesota North Stars år 1983 och som kom att spela totalt 12 NHL-matcher. En i North Stars, elva i Philadelphia Flyers.

Efter 17 (!) säsonger i farmarligorna AHL och IHL la Biggs skridskorna på hyllan 2002. Han arbetar nu som elektriker i Loveland, Ohio.

Och efter att ha förmedlat denna ohyggligt oumbärliga information, finns det bara en sak kvar att göra: se ”Youngblood” en gång till.

/Stefan.

Ni har säkert koll på att Christian Bäckman är i Florida Panthers och försöker spela till sig ett NHL-kontrakt.

Han är inte ensam om att vara i den situationen. Det är många rutinerade NHL-spelare – som tidigare suttit på miljonkontrakt – som nu får slåss med juniorer och ärrade AHL-veteraner om en plats i världens bästa liga.

I årets lista över try out-spelare hittar vi bland annat etablerade namn som Petr Sykora (Stanley Cup-mästare med Devils och Penguins), Mark Bell (en gång 25-målsskytt med Chicago) och Mark Parrish (med sex 20-målssäsonger i NHL).

Vilka fler? Jo, de här:

Jason Allison, som provspelar för Toronto

Jared Aulin, Colombus

Shawn Bates, Colorado

Ryan Bayda, Pittsburgh

Mark Bell, Philadelphia

Blair Betts, Philadelphia

Christian Bäckman, Florida

Kyle Calder, Anaheim

Dan Cloutier, Detroit

Jassen Cullimore, Anaheim

Mathieu Dandenault, San Jose

Theo Fleury, Calgary

Dan Fritsche, Atlanta

Andy Hilbert, Minnesota

Dan Hinote, San Jose

Manny Legace, Atlanta

Brett McLean, Florida

Andrew Peters, NY Devils

Ronald Petrovicky, Vancouver

Mark Popovic, Atlanta

Mark Parrish, Vancouver

Dave Scatchard, Vancouver

Alexej Semenov, NY Rangers

Martin Skoula, Florida

Darryl Sydor, St. Louis

Petr Sykora, Minnesota

Mike York, Florida

Och sedan finns ju de spelarna som fortfarande står utan kontrakt.

Som:

Maxim Afinogenov

Marc-Andre Bergeron

Francis Bouillon

Chric Chelios

Bret Hedican

Robert Lang

Manny Malholtra

Dominic Moore

Rob Niedermayer

Michael Peca

Eric Perrin

Miroslav Satan

Mats Sundin

En hel del tunga namn, inte sant?

/Stefan.

Nog med prospect camps, try-out camps, olympiska camps, camp camps. I kväll inleder Vancouver Canucks och New York Islanders en intensiv tvåveckorsperiod då det dagligen står träningsmatcher på schemat.

Och som vi längtat. För det är ju under den här perioden vi får svaret på frågor som om John Tavares kan lyfta Islanders till…näst sista platsen i Eastern Conference?

Eller kanske inte.

Ni kan ju den där klyschan om att försäsongen inte betyder någonting. Att det enda som räknas är resultaten i seriematcherna och blablabla. Men en klyscha är ju en klyscha för att den är sann. Och få klyschor är så sanna som att resultaten i NHL:s försäsonger betyder, just det, ingenting.

NHL-klubbarna väljer nämligen att vila sina stjärnor i tid och otid. Till exempel kan Pittsburgh plötsligt få för sig att matcha ett helt ordinarie lag mot ett Phoenix som ställer upp med Jonas Ahnelöv som point i powerplay.

Därför brukar det också dyka upp de mest oväntade namnen i försäsongens poängligor. Som de här:

• Lee Stempniak, Toronto. Var tvåa i försäsongens poängliga i fjol, då med St. Louis Blues. Byttes sedan bort till Maple Leafs (traden där Alex Steen gick motsatt väg) och gjorde 31 poäng på 61 matcher. 

• Chris Conner, Wilkes-Barre/Scranton Penguins. Trea i poängligan 2007, då med Dallas Stars. Conner gjorde sedan 22 matcher och fem poäng i NHL, innan det blev att packa väskan och flytta till farmarlaget Iowa.

• Mike Zigomanis, Carolina. Tvåa i poängligan 2005, då med Carolina Hurricanes. ”Zigo” (jag bara chansar med det smeknamnet) spelade till sig en plats i Canes, men noterades sedan bara för en poäng på 21 matcher. Zigomanis är för närvarande klubblös.

/Stefan