Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 13 av 47

Bänkrensare

av Petter Westin

I NHL är de nuförtiden lika sällsynta som ett Andrew Peters-hat trick. I MLB? Där rensar de bänk stup i kvarten. Som i går, då San Francisco Giants och Philadelphia Phillies brakade samman. 

Ett frustrerat, på gränsen till förnedrat Giants, tappade humöret i den sjätte inningen. Eller, egentligen var det ju bara Ramon Ramirez som totally lost it. Han kastade helt enkelt bollen på Shane Victorino och så var kalabaliken på fina, fina AT & T Park i full gång. 

Ni ser allt här

/Stefan. 

Tack för showen, Randy

av Petter Westin

moss15.jpg

Nyheten nådde oss natten mot tisdag: Randy Moss har lagt av.

Först tre ord:
Fan. Så. Trist.
Sedan tre till:
Hall. Of. Fame.

Egentligen kan man säga hur mycket som helst om wide receivern Randy Moss – Minnesota Vikings-coachen Leslie Frazier gör en alldeles lysande summering i citatet i bilden ovan – och ännu mer har sagts om den sanslösa profilen, om vildhjärnan Randy Moss.
Men just idag väljer vi att summera hans karriär och egenheter främst i bilder.
Foto: Scanpix och AP.
Nostalgiska, tårdrypande kommentarer: Petter Westin.

moss9.jpg

9 januari 2005: Den mest ikoniska av alla Randy Moss-bilder.
Minnesota Vikings – klubben som draftade honom, där han blev en superstjärna och där han spelade mellan 1998 och 2005 – är i färd att slå ut ärkerivalen Green Bay Packers ur slutspelet. Efter en av sina två touchdowns ”moonar” Moss mot Green Bay-fansen på Lambeau Field.
”A disgusting act”, sa kommentatorn Joe Buck.
”10 000 dollar i böter”, sa NFL.
Detta blev också upprinnelsen till de bevingade orden ”Straight Cash, Homie!”. Se videon, och läs de fascinerande effekterna av händelsen, på den här länken.

moss13.jpg

Efter att Moss gjort sig omöjlig i Minnesota blev han trejdad till Oakland Raiders.
Men scener som den här ovan var faktiskt ganska ovanliga. I bottenlaget Raiders sket Randy i allt, och på två säsonger fick ligans farligaste receiver ihop de – för honom – väldigt låga siffrorna 1558 receiving yards och 11 touchdowns.
Efter säsongen 2006/2007 blev han bortbytt till New England Patriots, och Oaklands sparkade anfallscoach Tom Walsh toksågade sin gamle adept:
”Randy Moss is a player whose skills are diminishing, and he’s in denial of those eroding skills… Randy was a great receiver, but he lacked the work ethic and the desire to cultivate any skills that would compensate for what he was losing physically later in his career.”
Ingenting har någonsin varit mer fel, skulle det visa sig.

moss2.jpg

Randy Moss nästa hem blev Boston och New England Patriots.
Det var här han tystade alla tvivlare och mer än någonsin gjorde skäl för smeknamnet ”The Freak”.
Säsongen 2007 – ni vet, 18–1-säsongen, Spygate-säsongen, Bill-Belichick-och-Patriots-mot-världen-säsongen – fångade Moss totalt sinnessjuka 23 touchdowns. Givetvis NFL-rekord.

moss4.jpg

Randy Moss i positionen vi såg honom så ofta i: På rätt sida av en deep ball.
Med sin unika kombination av storlek, snabbhet, teknik och spelsinne blev han fruktansvärt svårstoppad – och förändrade enligt många bedömare hur NFL-lag spelar försvarsspel.

moss7.jpg

Personlighetsmässigt är det svårt att hitta två tydligare motpoler än Randy Moss och Tom Brady. Men i New England var deras kemi en succé från dag 1, och tillsammans bildade de en av tidernas farligaste QB/WR-combos.

moss11.jpg

3 februari 2008: Det här var det närmsta Randy Moss kom en Super Bowl-titel i sin karriär.
Med tio sekunder kvar av Super Bowl XLII hivade Tom Brady iväg en desperat långboll, men Moss fick aldrig tag i den – och en av idrottshistoriens största skrällar var ett faktum.
New York Giants 17, New England Patriots 14.

moss8.jpg

En annan vanlig Moss-syn. Framför kamerorna, mikrofonerna och diktafonerna – redo att säga nånting kontroversiellt.
I början av säsongen 2010 blev han bortbytt av Patriots, efter att vid upprepade tillfällen ha beklagat sig över att han inte erbjudits nytt flerårskontrakt.

moss5.jpg

Moss återvände därefter till Minnesota, där han bildade en osannolik duo med Brett Favre.
Men Favre hade alltid beundrat Moss och lobbat hårt för att hans gamla klubb Green Bay skulle värva receivern.
Minnesota-sejouren blev dock ett fiasko – efter mindre än fyra veckor blev Moss cuttad.
Då hade han hunnit bete sig oförskämt mot catering-personal, såga sina lagkamrater och totalt braka samman med Vikings-coachen Brad Childress.
Droppen för Childress blev den bisarra presskonferens där Moss uttryckte sin totala beundran och respekt för – New England Patriots.

moss1.jpg

En klubblös Randy Moss fick chansen att fortsätta karriären i Tennessee Titans – det enda lag som la in ett waiver claim på den dalande stjärnan.
Det blev ett sportsligt fiasko och Moss – som ofta i karriären beskylldes för att spela utan gnista, som stormade av planen innan matcher var färdigspelade och som själv myntade uttrycket ”I play when I want to play” – var en total icke-faktor.
Ska vi gissa, så tänkte han nog på Tom Brady och Bill Belichick i princip varje kväll innan han gick till sängs.

moss12.jpg

Skål, Randy.
(Vi försökte hitta dig med ett champagne-glas, men får nöja oss med denna bild där du kränger smoothies hemma i Charleston, West Virginia.)
Trots dina skandaler och kontroversiella utspel är du given i Canton, Ohio.
Alla kanske inte älskar dig, många skulle nog säga att de direkt ogillar dig – men ingen kan hävda att NFL blir en roligare liga utan dig.

Vi avslutar med ett urval av dina fantastiska siffror:

• 14 858 receiving yards
– femte bäst i NFL-historien.
• 954 receptions – åttonde bäst.
• 153 receiving touchdowns – näst bäst.
• 23 receiving touchdowns på en säsong (2007) – NFL-rekord.
• 17 receiving touchdowns som rookie – NFL-rekord.
• Flest säsonger (tre) med 17 eller fler receiving touchdowns, flest säsonger med elva eller fler receiving touchdowns (åtta, delat med Jerry Rice).
• Enda spelaren som haft 1600 receiving yards och 16 receiving touchdowns en och samma säsong (2003).

Hallå där, NFL

av Petter Westin

Rapporterna från US and A är eniga: den 136 dagar långa NFL-lockouten är över. Undertecknad blev så glad att han ringde allas vår NFL-expert Petter Westin för en klassisk ”Hallå där…”. 

Du, lockouten är över. Nu kör vi.
– Underbart! Det är en sten som faller från mitt hjärta. Nu kan jag börja planera allt från fantasydrafter till söndagshäng med polarna. Precis som man vill ha det. 

Hur mycket har du orkat hänga med i rapporteringen av lockouten?
– Inte så mycket. Jag har typ läst rubrikerna. Det har känts som om det bara varit en massa spekulationer och i stället har jag helt enkelt inväntat en lösning.

Vad är det viktigaste i det nya avtalet?
– Det verkar vara en schysst deal. En sak är att det kommer bli färre träningar med pads, allt för att minska antalet skador och öka spelarnas säkerhet. Sen handlar det om pengar, så klart. Jag vet inte exakt hur dealen ser ut, men ägarna kommer att tjäna mer. Det är ju det bråket har handlat om, egentligen. Och så sänker man lönerna för topp tio-valen i draften. Nu kan en rookie-qb som Sam Bradford inte längre garanteras 70 miljoner dollar i ett första kontrakt. De stora pengarna kommer finnas i andra- och tredjekontraktet. 

Nu blir det free agency. Exakt hur galet kommer det bli?
– Det kommer bli hur galet som helst. Det handlar ju om så kort tid, de har bara några dagar på sig. Inom kort så börjar ju vissa lag sina trainingcamps. Men det kommer bli intressant. Och så får vi se när Favre-ryktena börjar spridas…USA-bloggen kommer naturligtvis att ha koll på de största övergångarna. 

Jamen, då hörs….
– Du, glöm inte ”till sist”.

Just jävlar. Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att Falcons lyckas behålla Tyson Clabo.  

/Stefan.

Nya Jets-loggan

av Petter Westin

Winnipeg tog namnet Jets.
Det var bra.
Winnpeg har en ny logga.
Den ser ut så här:

Jets.png

Jag säger ++.
Vad säger ni? 

The Last Boy Scout

av Petter Westin

En intervju med Charlie Sheen i Sports Illustrateds ”Where Are They Now”-nummer fick mig att vilja se om basebollklassikern ”Major League”. 
Och apropå sportfilmer snubblade jag över den här sköna topplistan. Orkar ni inte med hela listan, får ni här nedan ettan i ”The 10 Most Unrealistic Sports Scenes In Movie History”. 

Se och njut. Typ. 

/Stefan.

Tänk om…: Sakic till Rangers

av Petter Westin

Nu när UFA-cirkusen lämnat stan, fokuserar vi istället på en annan bokstavskombination: RFA.
De två största restricted free agent-namnen är naturligtvis Tampas Steven Stamkos och Los Angeles Drew Doughty. Trots alla tänkbara rykten, så har ingen annan klubb kastat ett offer sheet efter någon av stjärnorna.
Det är ingen skräll.
Sedan lockouten har bara det bara hänt vid sex tillfällen att en klubb signat en spelare via ett offer sheet. Och bara vid ett tillfälle – Dustin Penner från Anaheim till Edmonton – har det lett till att spelaren bytt klubb. 

Under 90-talet var det desto vanligare med offer sheets. St. Louis fick såväl Scott Stevens och Brendan Shanahan som Petr Nedved från Washington tack vare offer sheets. Rangers fick Adam Graves. Hartford Whalers fick, eh, Steven Rice

(En parantes i en parantes: numera får klubben som äger spelaren draftval i utbyte, om man inte matchar erbjudandet. Innan nya avtalet var det en skiljedomstol som bestämde kompensationen. När Blues 1991 värvade Shanahan från Devils, bestämde domstolen att Scott Stevens skulle gå åt andra hållet. Ooops.)

Precis som nu matchade dock klubbarna de flesta offer sheetsen. Men tänk om Colorado inte gjort det, när Rangers erbjöd Joe Sakic 21 miljoner dollar över tre år? En svindlande tanke, Sakic i Rangers med tio säsonger kvar av karriären.

Det här är RFA-historiens bästa (i ingen speciell ordning) ”tänk om…”:

Geoff Courtnall, från Edmonton till NY Rangers (1988).
Nej, Courtnall var ingen game changer. Men han hade passat utmärkt in i ett Rangers som då hade ett rivigt lag med Tomas Sandström och Tony Granato i spetsen.  

Kevin Stevens, från Pittsburgh till Boston (1991).
Stevens hade smällt in 40 mål säsongen innan och gjort ytterligare 17 mål under Pens väg till Stanley Cup-titeln. Säsongen därpå blev det 54 mål under grundserien och 13 i slutspelet. Fyra av de sistnämnda kom i match tre av finalen i Eastern Conference, då Pittsburgh slog ut…Boston.

Teemu Selänne, från Winnipeg till Calgary (1992).
The Finnish Flash hade inte spelat en match när Flames försökte signa honom. Men tänk om Jets inte matchat…med Selänne i laget hade Flames kunnat ritat om hela Western Conference i tio år framöver. 

Keith Tkachuk, från Winnipeg till Chicago (1995).
Tkachuk var bara fyra säsonger in i sin NHL-karriär, när Blackhawks försökte signa honom. Tkachuk hade kommit till en klubb som redan hade Chelios, Roenick, Suter och Amonte, alla under sin prime. 

Joe Sakic, från Colorado till NY Rangers (1997).
Tanken var att Sakic skulle ersätta Messier, som försvunnit till Vancouver. I Rangers hade Sakic fått spela med Gretzky, Kovalev och…Susse. Om inte den där skiljedomstolen hade skickat över Sundström som ersättning, så klart. 

Sergei Fedorov, från Detroit till Carolina (1998).
Superryssen hade ju sina bästa år bakom sig och frågan är vad Fedorov hade kunnat göra för Hurricanes. Men på kort sikt? Whooa. Canes offer sheet kom nämligen i februari (vilket var möjligt enligt de gamla reglerna). Några månader senare tog Detroit Stanley Cup-titeln. 

/Stefan.

Bra drag på Dragons

av Petter Westin

dragons.jpgHeater and Gem (Foto: Dayton Dragons).

12 år.
815 matcher.
I går slog Dayton Dragons – Cincinatti Reds Class A-lag – nytt nordamerikanskt rekord när det gäller antal utsålda matcher i följd. 

Rekordet slogs på Fifth Third Field (säg det snabbt åtta gånger och försök att inte vricka tungan), Dragons hemmaplan sedan day one. Klubben kom till Dayton, Ohio, från Rockford, Illinois, år 2000 och sedan den allra första matchen har det varit lapp på luckan. 

Det är ”bara” 57 miles till Reds egna Great American Ball Park (ett annat weird namn på en arena, no?), men folket i Dayton gillar uppenbarligen sitt lag. 
Mer saker att gilla med Fiftht Tihr…(det är fan till och med jobbigt att skriva) FIFTH THIRD FIELD, Dayton Dragons och människorna i Dayton:

• Kedjan Skyline Chili erbjuder ”cheese coneys” till åskådarna på arenan. Vi har ingen aningen vad en ”cheese coney” är, men det låter ju smarrigt. 
• Biljettpriserna ligger mellan sju och 14 dollar. Det är vad en halvt uppäten hot dog kostar på Yankee Stadium.
• Invånarna flyr Dayton. Bara fyra amerikanska städer upplever en större utflyttning. Det gör ju rekordet ännu mer imponerande. 
• Dragons är inte så bra. I fjol radade man upp 24 raka hemmaförluster. Snacka om att testa fansens tålamod.
• År 2009 utsåg PETA arenan till en av de mest vegetarian-vänliga i minor league baseboll. Med tanke på hur utbudet brukar se ut, innebär det förmodligen att det finns Banana Splits i glasskiosken. Men ändå.
• Dragons har inte en maskot. De har TVÅ.  

EDIT: Sa jag två maskotar? Det var fel. Dragons har FYRA.

/Stefan.

Dina frågor till Jerebko

av Petter Westin

Jonas Jerebko är hemma i Sverige igen och i dag, måndag, träffar han svensk press. Sportbladets webb-tv är på plats och gör ett inslag, men vi vill att NI ställer frågorna.

Så, är det något som ni alltid undrat om vår NBA-stjärna, fire away i kommentarsfältet. 

Winners and losers, del 2

av Petter Westin

Dags för del två av vår genomgång av free agency.
Håll till godo.

ANAHEIM: Förlorare. 
Todd Marchant har tackat för sig, men allt fokus är naturligtvis på en annan veteran. Nej, inte Jason Blake. Vi snackar naturligtvis om The Finnish Flash. Ryktena säger att Selänne kommer tillbaka, men inget är klart. 

CALGARY: Förlorare.
Svårbedömt. Flames blev av med Kotaliks galna kontrakt, men tvingades också säga adjö till en klasspelare som Regehr. Klubben lyckades re-signa Tanguay, men lyckades inte övertala Brad Richards att bosätta sig på den kanadensiska prärien (hm, undrar varför…). 

CHICAGO: Förlorare.
Apropå galna kontrakt, så blev ju Blackhawks av med Campbells feta caphit. Men nyförvärven? Tre pensionärer (Brunette, Mayers, O’Donnell) och en galning (Carcillo) gör inte Hawks särskilt mycket bättre. Och flera av lagets RFA:s är fortfarande osignade. 

COLORADO: Förlorare.
Ett förstaval för Varlamov? ETT FÖRSTAVAL FÖR VARLAMOV? Jag gillar inte att skrika, men…herregud. Visst, Colorado hade en del att lösa på målvaktssidan. Men ett förstaval? Sanningen är ju den att Colorado är i rebuilding. Klubben kommer inte att spela slutspel nästa år. Alltså skulle de ha valt tidigt i nästa års draft, som sägs vara rätt djup. Den möjligheten ger man bort för…Varlamov? Ett ord: losers!

COLUMBUS: Vinnare.
Alright. Jag köper att Wisniewski är överbetald. Men Columbus är en av klubbarna som faktiskt måste överbetala då och då. Annars lyckas man inte locka till sig toppspelarna. Värvningarna av Wisniewski och Carter visar att Blue Jackets vill något, att man är på väg…någonstans. 

DALLAS: Förlorare.
Jag lider med Stars. På grund av ägarsituationen hade man ingen möjlighet att re-signa Richards. Och de spelare man fyllt på med i stället är okej. Varken mer eller mindre. Det finns ju uppenbarligen en hel del talang i organisationen, men inga stålar att krydda laget med. 

DETROIT: Förlorare.
Hmm. Ska vi vara helt ärliga (och det ska vi) får Jonathan Ericsson…väldigt mycket pengar. Och Mike Commodore? Ian White? Red Wings brukar kunna få fart på avsomnade karriärer, men spontant känns inte det här som your average Detroit-signingar. 

EDMONTON: Vinnare.
Oilers, vinnare? Really? Jo, faktiskt. Och det inte så mycket på grund av vad man gjorde, utan vad man INTE gjorde. Förmodligen har klubben lärt sig av misstagen. Den här gången kastade man inte några Khabibulin-pengar över någon saggig veteran. Den här gången signade man ett par okej utfyllnadsspelare till okej kontrakt. Good enough. 

LOS ANGELES: Vinnare. 
Kings jagade Kovalchuk i fjol – och missade. Kings jagade Brad Richards i år – och missade. Det hjälpte inte ens att Kobe Bryant (!) bidrog till pitchen från Kings. That said, vi gillar ju Mike Richards. Och klubben blev av med Ryan Smyths löjliga kontrakt. Om Gagne får vara frisk, borde han passa in utmärkt i lagbygget. Det är inte med mycket, men vi ser Kings som ser vinnare. 

MINNESOTA: Vinnare.
Återigen, ett knepigt läge. Men så här är det: Havlat passade aldrig in i Wild. Not a good fit. Att få Dany Heatley i utbyte är inte dåligt. GM Fletcher löste även Burns-situationen på ett smart sätt. Alla visste att stjärnbacken inte skulle resigna nästa år. Och att då vara pro-active och få något riktigt bra i utbyte, det är så en smart GM agerar.  

NASHVILLE: Förlorare.
Lebda mot Franson/Lombardi är fortfarande en headscratcher av stora mått. Signingen av Bergfors kan visa sig vara smart, den är ju i alla fall inte kostsam (575 000 dollar). Och hur mycket måste Preds hosta upp för Webers nya deal?

PHOENIX: Förlorare. 
So, Bryzgalov försvann. Och Coyotes ersätter honom med LaBarbera, McElhinney och Smith!? Nej, Phoenix är inte NHL:s mest stabila organisation, men nog borde man kunna ha hittat en bättre lösning än denna. 

SAN JOSE: Vinnare.
GM Wilson ville göra framför allt två saker under off-season: signa en stjärnback och få in mer speed i laget. Done och done. Vi gillar även värvningen av Handzus, som är en ofta underskattad center. Förändringarna garanterar inte att laget går hela vägen till final nästa säsong, men chanserna har i alla fall ökat. 

ST LOUIS: Förlorare.
Blues har uppenbarligen ägnat all ledig tid åt att re-signa sina RFA:s. Där har man gjort ett bra jobb. Men nog hade det här unga, talangfulla laget mått bra av några fler veteraner än Kent Huskins?

VANCOUVER: Vinnare.
Det fanns ju aldrig någon möjlighet att behålla Bieksa, Salo OCH Erhoff. Att Nucks ändå lyckades signa förstavalet Bieksa och få Salo till en låg penning, får ses som en framgång. Higgins, Lapierre och Alberts stannar också. Och 2,2 miljoner dollar för Sturm kan visa sig vara en smart värvning. 

/Stefan.

Free agency: Winners and losers

av Petter Westin

 Jo, det finns ju några stora fiskar kvar i pölen. Men vi tänkte ändå att det var hög tid att dela ut ”Vinnare”- eller ”Förlorare”-stämplar på samtliga NHL-lag, efter fyra dagars free agency. 

Vi börjar med lagen i Eastern Conference.

BOSTON: Förlorare.
Nyblivna Stanley Cup-mästare och i stort sett hela laget under kontrakt till nästa säsong. Lite hårt att då få en loserstämpel i pannan, kanske? Förvisso, men sett till free agency har Bruins tappat Tomas Kaberle och Michael Ryder, utan några noterbara förstärkningar. Pouliot? En vild chansning. Noterbart är dock att Bruins fortfarande pratar med Kaberle. En kort önskan: Do Not Overpay. 

BUFFALO: Vinnare.
Både Erhoffs och Leinos kontrakt kommer med blinkande ”Warning”-skyltar. Men vore jag Sabressupporter hade jag blundat för dem. Efter alla dessa år då den ena free agenten efter den andra var beredd att hoppa liten tunna i stort vattenfall för att komma bort från klubben, så måste det kännas fantastiskt att någon faktiskt vill TILL Buffalo. Låt vara att det är på grund av pengarna.  

CAROLINA: Vinnare.
Nu snackar vi relativa vinnare. Inte vinnare som i oj-vi-fick-Vokoun-för-en-skämtlön-vinnare. Utan vinnare som i oj-vi-lyckades-resigna-fler-spelare-än-vi-trodde-vinnare. Rena UFA-signingar? Well, Stewart kan mycket väl lyckas. Ponikarovsky? Not so much. 

FLORIDA: Vinnare.
Jovanovski, Upshall, Fleischmann, Bergenheim, Goc, Theodore. Panthers var mins sagt aktiva under free agency. Lägg därtill traden som tog Campbell till Sunrise. Nu säger vi inte att Florida blir att räkna med redan till nästa säsong, men nu har man i alla fall ett lag. Det hade man inte i fjol.  

MONTREAL: Förlorare.
Överbetalade för Cole och värvade Budaj som backup. Näe, det hände inte mycket i Montreal den här sommaren. 

NEW JERSEY: Förlorare. 
Vi vet att Zach Parise-kontraktet ställer till det. Men efter att ha missat slutspelet behövde väl Devils göra mer än så här? Någon sorts shake up hade vi förväntat oss. 

NY ISLANDERS: Förlorare.
Svårt att ge ett annat betyg, eftersom Islanders numera är förlorare per definition. Klubben försökte med Erhoff, men förmodligen hade inga pengar i världen räckt för att lura kvar tysken på Long Island.  

NY RANGERS: Vinnare.
Sathers trackrecord när det kommer till UFA:s är ju sådär. Men Richards känns rätt, inte minst med tanke på att han återförenas med Tortorella. Rupp är också en bra värvning. Återstår nu att se vad klubben tvingas hosta upp till RFA-duon Dubinsky och Callahan. Och hade inte lagbygget mått bra av en veteranback?

OTTAWA: Förlorare.
Nu hade ju Sens inga planer på att vara en player, så betyget är kanske lite orättvist. Men även om man rebuildar, så går det att göra smarta signings i början av juli. Det gjorde inte Ottawa. Cred för att man har tålamod, dock. 

PHILADELPHIA: Förlorare.
Jag tycker fortfarande att Carter- och Richardstraderna är märkliga. Liksom satsningen på Bryzgalov. Och så mycket pengar för Jagr? Really? Hur jag än vrider och vänder på det, så kan jag inte se att Flyers har blivit ett bättre lag under de senaste dagarna. 

PITTSBURGH: Vinnare. 
Gav upp Jagr-racet i rätt tid och signade i stället Sullivan och Kennedy för stålarna. Jag förutspår att det valet kommer se väldigt bra ut, senare i vinter.  

TAMPA BAY: Förlorare. 
Allt handlar ju om Steven Stamkos och hans kontrakt. Varför tar det sådan tid att komma överens? Bortsett från det, så har väl Yzerman gjort det han kunnat. 

TORONTO: Vinnare. 
Det är fortfarande rena rama karnevalstämningen i Ontario. Toronto hittade en klubb som var villig att ta över Brett Lebda! Maple Leafs vann traden med Nashville och får han bara vara frisk, så kommer Connolly kunna göra en hel del nytta. 

WASHINGTON: Vinnare.
Strunta i att spela om det. Ge bucklan till Bäckis. Nä, allvarligt talat: med sin historia är det svårt att peka ut Caps som tidiga förhandsfavoriter i East. Men det finns ingen annan vinnare under off season. Ett förstahandsval för Varlamov!? Vokoun för 1,5 miljoner dollar!? Fantastiskt. Och tänk att det alltså var Vokoun som själv hörde av sig till Washington. 
Förresten så var Vokouns näst bästa bud ett två- eller treårskontrakt från Florida. Har klubben redan gett upp hoppet om Markström…? 

WINNIPEG: Förlorare.
Man kan tycka att man vunnit tillräckligt för ett tag, om man just fått ett helt jäkla NHL-lag. Men med all buzz kring Jets, nog hade vi förväntat oss mer. Och varför gav man egentligen upp rättigheterna till Anthony Stewart, helt gratis?

OBS: Vi har även tagit med de senaste dagarnas trader i bedömningen. 

I morgon kör vi Western. 

/Stefan. 

Sida 13 av 47