Som Petter nämner i inlägget nedan, valde alltså Cliff Lee inte Texas. Inte Yankees. Han valde en sensationell återkomst till Philadelphia Phillies. 
Flera MLB-skribenter talar om den största free agency-skrällen någonsin. Och det är klart, vem hade trott att Lee skulle tacka nej till 28 MILJONER DOLLAR för att få spela i Philadelphia igen (Yankees bud ska ha varit 148 miljoner dollar över sju år, jämfört med Phillies 120 miljoner dollar över fem år)? 

Lee var rejält besviken när han blev tradad från Phillies till Seattle och den allmänna uppfattningen under de senaste veckorna har varit att superpitchern ville casha in så mycket som möjligt. Not true, uppenbarligen. Och nu kan Phillies alltså ställa upp med Lee, Doc Halladay, Roy Oswalt och Cole Hamels.
Två ord: Holy smoke!

Om det jublades i Philadelphia i går kväll, så lär det ha varit rena rama chockstämningen i New York. När hände det senast att The Evil Empire blev den stora förloraren under ett free agency-race? Lee-missen svider säkert lite extra med tanke på att GM Cashman var nära att byta till sig pitchern i juli. 
Med de andra stora namnen borta från marknaden, får väl Yankee-fansen glädja sig över att Derek Jeters nya kontrakt.  
Grattis, Yankees!

/Stefan. 

”I’m going to take my talents to South Beach”, sa LeBron James. Men James flyttar inte till South Beach. Han flyttar till Coconut Grove. 
Miami Herald rapporterar att superduperstjärnan just har köpt en liten kåk på 3590 Crystal View Court. James ska ha betalat nio miljoner kronor för bygget (som också hade gått att hyra för 40 000 dollar i månaden). 

Här finns bilder och all tänkbar information om huset. James kommer bland annat att ha tillgång till sex sovrum, ”eight and a half baths” (ett halvt?) och ”opulent powder room with gold leaf and Nacar Dorado on walls and fossil encrusted marble countertop” (vilket ju låter….fint?). 
Men bäst av allt: här finns TVÅ Boschs. 
Diskmaskiner, alltså. 

/Stefan. 

Hårda ekonomiska tider nu, va?
Washington ger Jayson Werth 126 miljoner dollar, det 15:e största kontraktet i MLB-historien. Boston kastar 142 miljoner dollar över Carl Crawford. Texas och Yankees budar över varandra stup i kvarten över Cliff Lee, vars kontrakt kommer att landa en bit över 140 miljoner dollar. 
Då blir det till att återigen uppdatera den här listan: 

1. Alex Rodriguez, NY Yankees, 2008-17, 275 miljoner dollar. 
2. Alex Rodriguez, Texas, 2001-10, 252 miljoner dollar.
3. Derek Jeter, NY Yankees, 2001-10, 189 miljoner dollar.
4. Joe Mauer, Minnesota, 2011-18, 184 miljoner dollar.
5. Mark Teixeira, NY Yankees, 2009-16, 180 miljoner dollar.
6. CC Sabathia, NY Yankees, 2009-15, 161 miljoner dollar.
7. Manny Ramirez, Boston, 2001-08, 160 miljoner dollar.
8. Troy Tulowitzki, Colorado, 2011-20, 157 miljoner dollar.
9. Miguel Cabrera, Detroit, 2008-15, 152 miljoner dollar.
10. Carl Crawford, Boston, 2011-17, 142 miljoner dollar.  

Crawfords kontrakt är det sjätte största free agent-kontraktet genom tiderna. Och bara en outfielder, Manny Ramirez, har fått ett kontrakt med en högre årslön. 

/Stefan. 

Nej, det finns ju inga klackar på nordamerikanska arenor. Men nog finns det supportrar som utmärker sig, på ett eller annat sätt. Till exempel, när Boston Celtic spelar i The Garden kan man alltid räkna med att Jack Black look-a-like, Aztec Gino eller Soulja Boy Jr. dyker upp på jumbotronen. 

Det finns galenpannor även i Vancouver. De dök upp på en match mot Nashville i december förra året och ses numera på de flesta Canucks-matcherna. Yes, vi pratar om The Green Men. 

The Green Men i Vancouver är inte unika. Sedan ”karaktären” först sågs in den briljanta teveserien ”It’s Always Sunny in Philadelphia” har det dykt upp gröna snubbar på idrottsarenor lite varstans. 
Men det är bara i Vancouver som de nått en så hög status, att de blivit omnämnda i en dikt. Skriven och här framförd av ingen mindre än Roberto Luongo. 

/Stefan. 

Jag missade dokumentärserien ”The Association: Los Angeles” i fjol. Eller missade och missade, jag hade inte pallat med så mycket Lakers på kort tid. 
Men nu är ”The Association: Boston Celtics” här. Och sweet baby jesus, vilket program. 

Tv-teamet bakom serien har fått en extrem tillgång till laget och spelarna öppnar upp i intervjuerna.
Höjdpunkterna i del ett?
Tja, det skulle kunna vara när Shaq jagar efter Nate Robinson. Eller när en tårögd Delonte West pratar om sin kärlek till basket. Eller Kendrick Perkins beskrivning av sina lagkamrater. Eller KG som är…KG. Eller bilderna från Boston Common. Eller…vafan, ni kanske vill se själva?
(Strular spelaren, kolla här) 

Det enda jag saknar är väl en tur längs Marlborough Street och ett besök på Joe’s. Men det kommer väl i nästa avsnitt…

/Stefan. 

All you Oskarshamn- och Huddingefans out there, minns ni Greg Mauldin? Den amerikanske forwarden kom till Sverige från Bloomington (inte ”Small Town”-Bloomington, utan Illinois-Bloomington) och gjorde under säsongen 2006/07 26 matcher (5+8) i Oskarshamn och 14 (6+3) i Huddinge. 

Året efter återvände Mauldin till AHL och spelade två säsonger i Binghampton, en i Bridgeport. I år inledde han säsongen i Lake Erie, för att nyligen bli uppkallad till Colorado Avalanche. Väl där har 28-åringen gjort säsongens mest osannolika succé (sju poäng på tolv matcher). 

Så vad är då hemligheten bakom framgången? Hälsosammare kost? Nytt träningsupplägg? Bättre grillor? Nä, Mauldin själv tackar sejouren i Sverige för sitt karriärslyft. 
Eller, rättare sagt: han tackar det svenska språket.

”Looking back, I think I learned a lot about myself and a lot about my game, too. There were no North Americans on my team, so I took classes to learn Swedish. That helped me a lot. I picked up the language pretty quickly and I felt I was growing in different ways”. 

”I had fun learning it. In class, you started with the basics, learning how to say ‘cat’ and ‘dog.’ And then on the team, being around the guys all the time, I picked up the slang pretty quickly. Really, it was like only two weeks into it when the teacher said to me there was no need to keep coming to class, I had it down pretty good. I watched cartoons on TV, that helped. I went to the library and read”.

/Stefan.

På grund av all LeBron-feber har vi inte riktigt hunnit med det senaste i hela Cam Newton-soppan. Vi har skrivit om stjärnan tidigare (här och här) och bör naturligtvis nämna att Auburns QB inte blir avstängd av NCAA. 

Det är alltså fritt fram för Newton att spela i SEC:s mästerskapsmatch till helgen, trots att NCAA faktiskt fastslagit att pappa Cecil Newton shoppat runt sin son till andra skolor. 
Ett kontroversiellt beslut, vilket NCAA verkar inse:
”We recognize that many people are outraged at the notion that a parent or anyone else could ’shop around’ a student-athlete and there would possibly not be repercussions on the student-athlete’s eligibility”, skriver organisationens president Mark Emmert i ett uttalande. 

Beslutet väckte av förklarliga skäl stor uppmärksamhet i Los Angeles. Tidigare i somras drabbades USC av hårda sanktioner i samband med Reggie Bush-utredningen. 
– In the Reggie Bush case, when the parent [did] something inappropriate the kid and the school suffered, säger USC:s idrottsansvarige Pat Haden till LA Times. 
Tydligen gäller inte samma regler för Cam Newton.

Det mest upprörande i den här historien handlar dock om….Alabama. Och deras….DJ. När Auburn gästade Alabama förra veckan, var arena-DJ:n så vitsig att han spelade The Steve Miller Bands ”Take the Money and Run” och Dusty Springfields ”Son of a Preacher Man” (pappa Newton är pastor). 
Stor humor, right?
Tydligen inte.
University of Alabama meddelade häromdagen att man sparkat sin DJ. 

/Stefan. 

Säsongsbästa 38 poäng. 
5 returer.
8 assist.
1 steal.
1 block.

LeBum ”Quitness” James stod för en imponerande insats i natt. Ni kan läsa om matchen här. 
Och det här sa James på presskonferensen: 

/Stefan. 

Har du 53 dollar som ligger och skräpar?
Då kan du (om du har tur) få köpa EN HELT EGEN ENTRÈSPÄRR! Och inte vilken entréspärr som helst, utan en entréspärr från klassiska Mellon Arena!

Här är en bild på skönheten:

Cool, va? 
Faktum är att det går att lägga bud på alla möjliga prylar från Pittsburgh gamla hem. Och timingen är ju perfekt, eftersom det snart är jul. Ett handfat till farsan? Två stolar till morsan? En Kehoe-skylt till syrran? Här finns ALLT.

PS. Har du vägarna förbi Pittsburgh någon gång i december? Och kan du tänka dig att ta med ett litet otympligt paket hem till undertecknad? Hör av dig till USA-bloggen. 

/Stefan. 

Ni minns kritiken mot Washington inför – och framför allt efter – förra årets slutspel? Capitals anklagades för att vara för veka, för snälla och för svaga i defensiven. Kort sagt: Washington hade inte ett lag för Stanley Cup.
Det snacket slipper man nu.
I går skickade Capitals iväg forwarden Tomas Fleischmann till Colorado, i utbyte mot backen Scott Hannan. 

Det är en trade som makes sense för båda lagen. Washington får en av ligans bättre defensiva backar och en spelare som gör väldigt ont att möta. Att hans caphit är rent vansinne – 4,5 miljoner dollar! – spelar ju inte så stor roll, eftersom hans kontrakt går ut i sommar. 
Uppenbarligen är Hannan dessutom väldigt nöjd med att komma till DC. Han waivade sin no trade-klausul (skön svengelska i den meningen, inte sant?) för att göra traden möjlig. 

Colorado hade förmodligen inga som helst planer på att re-signa Hannan och tack vare den här traden slipper man se backen försvinna utan någon som helst kompensation. Avalanche får också in en forward som i alla fall på kort sikt kan ersätta skadade Chris Stewart i laguppställningen. Fleischmann – som har en caphit på 2,6 miljoner dollar – är även han free agent till sommaren. 

/Stefan.