Undertecknad är lite insnöad på collegefotboll just nu. Det blir ju lätt så, efter att återigen ha fått vara med om en gameday (USC-Washington, för någon vecka sedan) på plats. Frågar ni mig så är själva upplevelsen större på en collegematch, jämfört med NFL. 
Nu har jag förvisso inte sett Saints i Superdome. Å andra sidan har jag inte varit på Bryant-Denny Stadium i Alabama heller. Enligt The Sporting News enkät är det just The Tides hemmaplan som bjuder på den häftigaste upplevelsen i collegefotbollen. 
Här är hela listan:

1. Alabama
Arena: Bryant-Denny Stadium. 
Stad: Tuscaloosa, Ala. 
Kapacitet: 101 000. 

2. Notre Dame
Arena: Notre Dame Stadium.
Stad: North Bend, Ind.
Kapacitet: 80 795. 

3. Penn State
Arena: Beaver Stadium.
Stad: State College, Pa.
Kapacitet: 107 282. 

4. LSU
Arena: Tiger Stadium. 
Stad: Baton Rouge, La.
Kapacitet: 92 400.

5. Ohio State
Arena: Ohio Stadium.
Stad: Columbus, Oh.
Kapacitet: 102 329.

6. Florida
Arena: Ben Hill Griffin Stadium.
Stad: Gainesville, Fla.
Kapacitet: 88 548.

7. Michigan
Arena: Michigan Stadium. 
Stad: Ann Arbour, Mich.
Kapacitet: 109 901. 

8. Tennessee
Arena: Neyland Stadium.
Stad: Knoxville, Tenn.
Kapacitet: 102 037.

9. Nebraska
Arena: Memorial Stadium.
Stad: Lincoln, Neb.
Kapacitet: 81 067.

10. UCLA
Arena: Rose Bowl.
Stad: Pasadena, Calif.
Kapacitet: 91 136.

The Sporting News har använt 70 coacher, före detta coacher och mediafolk för att rösta fram listan. De har fått säga sitt i kategorier som arenan, fansen, staden, traditionen och historien, för att få fram nummer ett. 

Vad säger våra läsare? Någon som har varit på en match på någon av de nämnda arenorna? Och är det någon arena som borde fått en plats på listan, men som ignorerats av de 70 snubbarna?

/Stefan. 

Förra veckan var det Alabama som åkte på en stjärnsmäll mot South Carolina. I går var det dags för nästa förstarankade lag att torska.
Rejält. 
18-rankade Wisconsin skrällde mot Ohio State Buckeyes, 31–18, och nu är slaget om förstaplatsen heeeelt öppet. 

Kul för Wisconsin, dock. Badgers har länge varit ett sånt där lag som alltid gör bra säsonger – men aldrig några kanonsäsonger. Så fort någon av de större skolorna stått för motståndet, har det blivit tvärstopp. Coach Bret Bielema har ett fint facit med 43 segrar, 15 förluster. Men mot Big Ten-motstånd? 1–8. 

Så vad händer nu? Tja, allt talar för att Oregon tar över förstaplatsen, före Boise State. Det bryr man sig dock förmodligen inte om i Madison. Där pågår säkerligen segerfesten fortfarande. 

/Stefan. 

För en liga som har ”parity” som sitt ständiga slagord, måste söndagen ha varit en dröm.
Skrällarna haglar i NFL.
USA-bloggen tar en titt på omgångens största överraskningar, och vad de betyder inför fortsättningen.

Arizona Cardinals–New Orleans Saints 30–20
• Hur gick det till? Well, först måste vi nog inse en sak. New Orleans Saints (3–2) är inte ett tillnärmelsevis lika bra fotbollslag nu som förra säsongen. Framförallt är det återkommande slarv och mentala jättemissar som sänker laget. Dagens match var inget undantag. Arizona – som startade odraftade rookien Max Hall som quarterback – fick ihop 30 poäng utan att behöva göra en enda offensiv touchdown…
• Vad betyder det här? Att Arizona (3–2) nu sitter i förarsätet i NFC West. Att Atlanta (4–1) gör detsamma i NFC South. Och att the Madden Curse är på väg att plocka sitt nästa offer i Drew Brees!?

Cincinnati Bengals–Tampa Bay Buccaneers 21–24
• Hur gick det till? Tampa Bay hade två hjältar i matchen – båda var quarterbacks. Dels Tampas andraårsspelare Josh Freeman, som ledde laget till en touchdown och ett field goal de två sista minuterna. Dels Bengals veteran Carson Palmer, som gav Freeman chansen. Palmer kastade sin fjärde, femte och sjätte interception för säsongen.
• Vad betyder det här? Att Bengals (2–3) tappar betydelsefull mark i AFC North-racet, och att klubben med all säkerhet scoutar quarterbacks inför nästa års draft. För Tampas del (3–1) måste man gilla attityden. Kudos till 34-årige Raheem Morris, en av NFL:s yngsta head coacher.

Oakland Raiders–San Diego Chargers 35–27
• Hur gick det till? Chargers slog sig själva. Igen. Ett par blockade punts, en Philip Rivers-fumble i slutsekunderna… Raiders gjorde poäng på motståndarnas misstag – och undvek att göra några själva. Jason Campbell gjorde ett stabilt inhopp när Bruce Gradkowski skadade sig.
• Vad betyder det här? Mest av allt: En enorm lättnad för Oakland-fansen. Laget hade förlorat 13 raka mot divisionsrivalen San Diego. Men jag tror också att Kansas City Chiefs kände sig åtminstone litegrann som en vinnare, trots förlusten mot Indianapolis. Chiefs leder AFC West med tre segrar och en förlust – övriga tre lag står på ett 2–3-facit.

Dallas Cowboys–Tennessee Titans 27–34
• Hur gick det till? En rejäl dos Chris Johnson, ett par stora Vince Young-spel, och ett opportunistiskt försvarsspel. Så lyckades Titans knäcka Super Bowl-tippade Cowboys. Tony Romo hade över 400 passing yards för första gången i karriären, men han hade också tre interceptions.
• Vad betyder det här: Att Cowboys (1–3) måste släppa alla tankar på Super Bowl och slutspel – nu är det bara nästa match som gäller. Dessvärre är nästa match ett tufft bortamöte med Minnesota… Om Tennessee Titans har en speciell fördel i det täta AFC South-racet – alla lag är 3–2 – så måste det vara coach Jeff Fisher.

Vad tyckte ni själva om söndagens NFL-matcher? Fyll kommentarsboxen med åsikter, analyser och trash talk.

/Petter.

UPPDATERING:
Vi är redo. Syns 21.00.

Följande lirare får chansen att utmana USA-bloggen i fantasyhockey:

• Simon
• Simon S
• Oliver
• Donny Flash
• Magnus Nylund
• JohanN
• Riis
• Laakso
• ApanAffe
• Leo
• Gustav
• Peter Eriksson
• Andreas Karlsson
• Keysand
• Marcus
• Jensa
• Anwest

/Wikdahl

En spelare (Brad Ausmus) som avtackades. En manager som avtackades (Joe Torre). En klubbägare (Frank McCourt) som blev utbuad. En ständig ström av utlottningar av priser till publiken, som till exemepl ett års förbrukning av hundmat. Vad mer? Jo, en basebollmatch.

Sport: Baseboll.
Match: LA Dogers-Arizona Diamondbacks.
Arena: Dodgers Stadium.
Resultat: 3–1. 

Arenan: ++++
Det ska sägas direkt: det här var ju helt fel tillfälle att se en Dodgersmatch. Årets sista match, två lag utan någonting att spela för…tacka fan att det blir avslaget och lite publik. Och när många stolar står tomma, är det lätt hänt att bli överdrivet negativ mot själva arenan.
Det är dock svårt att inte bli överväldigad av Dodgers Stadium. Den känns ohyggligt stor, men ändå överraskande tät. Vissa delar skulle behövas renoveras, men överlag är den charmigt sliten.
Plus till den enorma parkeringen. Minus till att glömma bort var fan man ställde bilen.

Stämning: ++
Dodgerspubliken bjöd på artiga applåder när man tackade av Joe Torre, den gamle Evil Empire-symbolen. Annars? Not much. Det blir ju lätt så, när publiken glömmer bort matchen och i stället stirrar mot jumbotronen och hoppas att just deras sektion ska vinna 400 pizzaslicar.

Matchen: +
Avslaget, som sagt. Dessutom var det en väääldigt händelsefattig match.

Pausunderhållning: +++
Intetsägande, tråkig och väldigt stel. Ja, fram till att kungen av ”Don’t Stop Belivin” fick göra en bejublad säsongsavslutning. Den här gången fick Jameson Moss hjälp av….DAVID HASSELHOF!

Totalbetyg: ++

”Ja, det var i alla fall kul att få se Dodgers Stadium”. Den meningen sammanfattar besöket ganska bra. 

/Stefan. 

UPPDATERING:
Andreas och Peter Eriksson – you are on the clock. Jag ser helst att ni joinar ligan innan 15.00. Problemet är alltså att draften inte blir av om någon inte har joinat. Det skulle vara onödigt för vi kan inte gärna skjuta upp draften med tanke på att säsongen startar i morgon.

Följande lirare får chansen att utmana USA-bloggen i fantasyhockey:

• Simon
• Simon S
• Oliver
• Donny Flash
• Magnus Nylund
• JohanN
• Riis
• Laakso
• ApanAffe
• Leo
• Andreas
• Peter Eriksson
• Andreas Karlsson
• Keysand
• Marcus
• Jensa
• Anwest

/Wikdahl

UCLA på Rose Bowl? Eller USC på LA Memorial Coliseum? Det är inte direkt pest eller kolera. Valet föll på USC, skolan som fått stå i skamvrån efter att NCAA avslöjat en massa fuffens kring deras rekrytering.

Sport: Amerikansk collegefotboll.
Match: USC Trojans-Washington Huskies.
Arena: Los Angeles Memorial Coliseum.
Resultat: 31–32. 

Arenan: ++++
Det är trafikkaos på vägen dit och det är trafikkaos på vägen hem. Det är inte särskilt bekvämt att sitta på en gammal träbänk i fyra timmar. Det finns inga kiosker i läktargångarna. Det serveras ingen öl på arenan.
Well, we don’t care.
Här finns så mycket idrottshistoria i betongen att man glömmer bort alla tänkbara bekvämligheter. Och när den ”olympiska” elden tänds i början av fjärde quartern….wow, snacka om rysningar.

Stämning: ++++
Collegefotboll betyder party. P-A-R-T-Y. Det var hög stämning från början och eftersom matchen levde in i det sista, var svackorna väldigt få. Vi satt dock ganska högt upp på läktarna och det där riktiga oväsendet nådde aldrig hela vägen dit.

Matchen: ++++
Lagen bytte ledning vid sju olika tillfällen och det var inte förrän i sista sekunderna som Erik Folk kickade in det avgörande field goalet åt Huskies. Stor underhållning.

Pausunderhållning: +++
Det händer ganska sällan att det dånar storbandsmusik ur högtalarna hemma. Men på collegefotboll svänger det något fantastiskt. Vi kunde i alla fall fyra av låtarna i bandets 90-talsmix under halvtid (svenskt bidrag: Ace of Base).

Totalbetyg: ++++
En underbar sensommarkväll, magisk arena och grym match. Collegefotboll blir inte så mycket bättre än så här. 

/Stefan.

I dag är det måndag.
I normala fall ingen favoritdag.
Men det finns inget normalt med i dag.

I dag finns nämligen USA-bibeln ute till försäljning. Och jag tycker nog att du ska dra börs.
Du får, bland annat, ett fantastiskt reportage från Magnus Pääjärvis första tid i Edmonton, artiklar om samtliga lag i NHL, krönikor om alla ligor, stor intervju med Jonas Jerebko, dokument om LeBron och Heat, superknäck på Chris Johnson och Texas Rangers och mycket, mycket mer.

Hoppas ni gillar det.

/Wikdahl

Snackisarna. Citaten. Duellerna. Och, såklart, våra egna random åsikter.
Här är hela den fjärde NFL-omgången.
Lämna dina egna tankar, tips och analyser i kommentarsfältet!

• TV-matcherna är listade först och störst. Kom ihåg att du även kan se säsongens alla NFL-matcher live via ligans egna Game Pass.

Pittsburgh Steelers (3–0 i segrar–förluster) vs Baltimore Ravens (2–1)
• TV10/Viasat Sport HD, söndag 19.00.
Hand upp alla som trodde att Pittsburgh skulle vara obesegrade efter tre veckor utan Ben Roethlisberger? Ingen? Nej, det här är ren jäkla bonus för Steelers-fansen. Och bäst av allt – det behövs ingen stjärnquarterback för att vinna idag heller. Två pansarvagnar drabbar samman; en klassisk holmgång mellan två av ligans allra mest fysiska och försvarsinriktade lag. Hårt, elakt och tillknäppt. Vi kan bara be för att det blir kasst väder också. Jag skojar inte – NFL blir inte häftigare än så här.

Philadelphia Eagles (2–1) vs Washington Redskins (1–2)
• TV10, söndag 22.15.
Donovan McNabb har spelat i en Super Bowl. Ikväll spelar han i sin andra. Köp inte snacket om att han ”gått vidare”, jag tror att McNabb drivs av starka hämndmotiv mot klubben (och coachen) som dumpade honom efter elva säsonger. Philly-publiken kommer bua. De borde hylla. Efter 60 sedvanligt tuffa McNabb-minuter kommer de trots allt sakna sin gamla stjärna litegrann. Oavsett hur bra det går för han-den-där-nya-Eagles-quarterbacken…

New York Giants (1–2) vs Chicago Bears (3–0)
• Sunday Night Football, TV10, söndag 02.20 (natten mot måndag).
Vem ska vi hylla för Chicagos överraskande 3–0-start? Nyförvärvet Julius Peppers? Bra start, men vi vill se mer. Anfallscoachen Mike Martz? Har rensat bort lite av Jay Cutlers misstag, men 22 poäng per match är inget som skrämmer slag på NFL. Kanske är det så enkelt att head coach Lovie Smith, ofta ifrågasatt, har vunnit över laget och fått dem att spela hårdare än på länge. Petningen av en namnkunnig veteran som Tommie Harris skickar tydliga signaler. (Legendaren Warren Sapp levererade för övrigt säsongens hittills skönaste sågning, när han apropå Harris bristfälliga spelsinne gjorde liknelsen ”a blind dog in a meat house”).
Borta mot ett hungrigt Giants tror jag dock att verkligheten hinner ikapp Bears litegrann.

Miami Dolphins (2–1) vs New England Patriots (2–1)
• Monday Night Football, TV10/Viasat Sport HD, måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Patriots är min favorit till AFC East-titeln, men då måste man få ordning på försvaret. Dagens största utmaning stavas Brandon Marshall – Dolphins-receivern som levererade 166 tvärilskna yards och en touchdown senast mot NY Jets. Uppvisningen var delvis en hämndaktion mot Green Bay-legendaren Sterling Sharpe, som kritiserat Marshall på NFL Network.
– De där killarna (tv-experterna) coachade aldrig, sa en sårad Marshall häromdagen.
– De borde fortsätta göra det de är bäst på, och sluta bry sig om saker de inte vet nånting om. Jag tror ärligt talat inte att nån av dem var elite players, inklusive Sterling Sharpe, fortsatte 26-åringen.
Man kan tycka vad man vill om Brandon Marshalls historielöshet, men nog fan är det skönt att nån slår tillbaka mot alla oinsatta gaphalsar i tv-studiorna. Det är för många som lägger mer energi på att välja ut rätt designerkostym än på att faktiskt kolla vad som händer i matcherna.

ÖVRIGA MATCHER, SÖNDAG 19.00:

Atlanta Falcons (2–1) vs San Francisco 49ers (0–3)
Om Falcons verkligen har mognat som lag och skaffat sig den där åtråvärda killer-instinkten – då trasar man sönder ett redan fallfärdigt San Francisco. NFC West-favoriten Niners plågas av underpresterande spelare, coachstrul och interna stridigheter. Men inget lag kommer vara desperatare den här omgången. Skrällvarning.

Buffalo Bills (0–3) vs New York Jets (2–1)
Efter två raka segrar inom divisionen (28–14 hemma mot New England, 31–23 borta mot Miami) så har kaxiga New York Jets blivit… ödmjuka!? Coach Rex Ryan tar till och med ordet ”trap game” i sin mun inför mötet med tabelljumbon Buffalo.
– Ni måste se det här laget spela. De är med i varje match, säger han.
Skrällvarning #2 är härmed utfärdad.

Cleveland Browns (0–3) vs Cincinnati Bengals (2–1)
Bengals har vunnit två matcher trots Carson Palmer, inte tack vare honom. Så illa är det.
– Jag förväntar mig att jag ska spela bättre, och jag behöver spela bättre, säger Palmer.
Han hittar rätt med 56,6% av sina passningar (karriären: 62,9%), han har en passer rating på 71,3 (karriären: 87,2) och han har lika många interceptions som touchdowns (tre). Mot svaga Cleveland nöjer sig fansen inte med en seger; de vill se en vass Carson Palmer.

Green Bay Packers (2–1) vs Detroit Lions (0–3)
Stackars, stackars Detroit Lions. Är det inte underliga regler eller skadade nyckelspelare, så är det arga motståndare som sänker laget. Förra veckan Minnesota Vikings som tog sin första seger för säsongen mot just Lions. Idag Green Bay Packers, som vill ha revansch för prime time-fiaskot mot Chicago. Det lär bli kross på Lambeau Field, men ingen skugga ska falla över Detroitcoachen Jim Schwartz. Hans lag blir lite bättre varje dag.

Tennessee Titans (2–1) vs Denver Broncos (1–2)
Ni kan läsa om Chris Johnson och hans dröm om 2500 rushing yards i USA-bibeln, som finns i butik imorgon. För att målet fortfarande ska kännas någotsånär realistiskt skulle han behöva explodera för 200+ yards idag. Denvers defensive tackle Kevin Vickerson vet vad som väntar:
– De är envisa med det där springspelet. Även om vi stoppar dem om och om igen, så kommer de fortsätta försöka.

St Louis Rams (1–2) vs Seattle Seahawks (2–1)
Nog känns det som att Rams har hittat sin quarterback? Visst, han kommer ha sina bra och sina dåliga dagar, men vi såg redan under försäsongen att rookien Sam Bradford hör hemma i NFL.
– Sam var riktigt känslosam i vår huddle, sa Rams running back Kenneth Darby, efter 30–16 mot Washington senast.
– Han jagade på vår o-line, han jagade på våra receivers. Han uppträdde som en quarterback som spelat i ligan i tio år, sa Darby.
Samma rutinerade stil lär behövas mot ett Seattle-försvar som tvingat fram fyra interceptions och tre fumbles på tre matcher.

New Orleans Saints (2–1) vs Carolina Panthers (0–3)
Att kicker-problemen varit veckans största samtalsämne kring New Orleans Saints visar att situationen inte är alltför oroande, trots allt. Saints föll i en tät och mycket välspelad match mellan två bra lag, och kunde mycket väl ha varit 3–0. Inför dagens match är det mest intressanta snarare Carolinas Steve Smith, och huruvida den frustration han byggt upp under ett par års tid snart ändå inte resulterar i att han typ slår ner någon på sidlinjen? Rookie-quarterbacken Jimmy Clausen bör nog passa sig.

SÖNDAG 22.05:

Oakland Raiders (1–2) vs Houston Texans (2–1)
Plötsligt händer det. I sin tredje NFL-säsong börjar Darren McFadden äntligen leva upp till det där fjärdevalet i draften 2008. Han har sprungit för 95, 145 och 105 yards i Raiders tre första matcher. Sina två första år i ligan sprängde han 100-gränsen exakt en gång.
– Jag äter nyttigare nu och det har gett resultat. Jag känner mig mer energisk och kroppen återhämtar sig snabbare, säger McFadden.
En rolig duell mot vår vän poeten, Houstons Arian Foster, väntar idag.

Jacksonville Jaguars (1–2) vs Indianapolis Colts (2–1)
Det är inte lätt att vara Jack Del Rio. Två raka 25-poängsförluster, och nu måste han planera för ett möte med Peyton Manning?
– Jag tror på det jag gör, den jag är och det jag står för. Jag kommer fortsätta föra den goda kampen. Jag ger passion och energi varje dag på jobbet. Jag kommer fortsätta hitta olika sätt för det här laget att spela bättre, och göra några av de där små sakerna som stoppat oss från att ha lite mer kul på söndagar. Det är så jag funkar helt enkelt, säger Jaguars-coachen.
Vackert försvarstal, men jag är inte säker på att det hjälper mot den offensiva ångvälten Colts.

SÖNDAG 22.15:

San Diego Chargers (1–2) vs Arizona Cardinals (2–1)
Känslan i San Diego är att man skänkt bort två matcher – på grund av turnovers, och på grund av hiskeliga hål i lagets kick coverage.
– Special teams kan titta på sitt ansvar. Men offensivt kan vi ändå säga ”kom igen killar, om vi inte ger bort bollen så förlorar vi inte”, säger Chargers quarterback och MVP-kandidat Philip Rivers.
Min gissning är att San Diego aldrig ger Arizona ens en chans att vinna den här matchen.

LAG SOM ÄR SPELLEDIGA DEN HÄR OMGÅNGEN:
Dallas Cowboys (1–2), Kansas City Chiefs (3–0), Minnesota Vikings (1–2), Tampa Bay Buccaneers (2–1).

/Petter.

Undertecknad har varit ned-, ur-, av-, bort- och frånkopplad under någon vecka. Häromdagen gjordes det dock comeback, sort of, på AT&T Park i San Francisco. Även om själva matchen nu får anses vara historia, så går det ju fortfarande att sammanfatta själva upplevelsen.

Sport: Baseboll.
Match: San Francisco Giants-Arizona Diamondbacks.
Arena: AT&T Park, San Francisco.
Resultat: 4–2.

Arenan: ++++
Nej, den ligger ju inte mitt i stan. Men då det bara är en åttadollars taxiresa från Union Square, så är det ändå väldigt centralt. Det finns ju också ballparks med sämre vyer. Samtidigt som du beställer ”Burger Platter” (nio dollar) med vitlöks-pommes, kan man blicka ut över mäktiga Bay Bridge (Golden Gate ligger tyvärr på andra sidan stan). Från den tredje högsta raden på läktaren (”Awesome seats, man”, sa scalpern…) ser man dessutom en del av den intilliggande marinan.
Väldigt pittoreskt, det hela.
Men själva arenan? Jodå. Väldigt fräsch, egen karaktär (vilket värderas högt) och hyfsat tät.

Stämning: ++++
Giants jagar ju segern i sin division och fansen gjorde sitt bästa för att bära fram laget till en viktig seger. Det här tar emot, men det var väldigt mycket högre stämning än senast jag var på Fenway. Att stora delar av publiken ändå lämnade matchen innan den var slut – trots viss dramatik – är naturligtvis ett minus. Att det inte var slutsålt, är minus nummer två. Men ändå: under åtta innings var det slutspelsstämning på läktaren. Latinogangstrarna på raden under bjöd dessutom på skön macarena vid varje Giants-hit.

Matchen: +++++
Den bästa basebollmatchen jag har sett live. Dramatik, några grymma plays och spännande hela vägen in till slutet. Det enda som fattades var att Tim Lincecum inte pitchade.

Jumbotron-underhållning: +++
Vad är nu detta för saggig kategori, undrar ni? Well, har ni läst USA-bloggen frekvent, vet ni att jag gillar klassisk amerikansk pausunderhållning. Som ”Kiss Cam”. Den dammades av även i San Francisco, men producenten gjorde inget vidare jobb. Det som räddade kvällen var dock ”The Carlton Dance”. Jepp, Carlton från Fresh Prince i Bel Air, ni vet. Rev ned en hel skratt, kan jag lova.

Totalbetyg: ++++
Inte långt ifrån en femma, måste jag säga. Det gäller ju de flesta sporter, naturligtvis, men snacka om att baseboll blir bättre när det verkligen gäller någonting. Det är inte bara spänningen som påverkas, utan även hela upplevelsen.

/Stefan.