• Är det bara jag, eller är inte Gasol typ nära att dö varje gång han hamnar i en närkamp? 

• Och nu har Fisher vaknat…och Perkins! Fyra poäng av Perk. Där ser man. 

• 53–48 till Lakers, med 8.24 kvar. Det efter att Celtics slarvat bort sitt momentum som man hade precis i början av quartern. Ni skulle hört hur hela arenan suckade efter Pierces oförlåtliga felpass. Hade Rondo fått bollen och lagt i två poäng, hade arenan exploderat. En viktig sekvens i matchen, känns det som. 

• KG:s två poäng till 54–53 får Garden att lyfta ordentligt, för första gången i kväll. Sen blev det ju hyfsat tyst efter Bryants skott…

• Bollen ska ned i korgen! Hur jävla svårt ska det vara!?

• Säga vad man vill om Kobe Bryant. Men jesus, han vet när det är dags att kliva fram. De där två treorna han just sänkte, det var ju inte säsongens enklaste. Om man säger. 

• På presskonferensen innan matchen sa Doc Rivers att Rasheed inte kunnat träna på två, tre veckor. No shit! 

• Tänk om ni kunde se jumbotronen där hemma. Det finns ju en och annan skön lirare på läktaren. Nu är det en liten kille – han brukar showa i nästan varenda match – som kör moonwalks lika stenhårt som Wikdahl gjorde på skoldiscona i Sunnanå. 

• Jag sitter ju uppe i pressboxen och har svårt att uppfatta allt smågnabb där nere på planen. Men jag klagar inte. Till höger om mig sitter en grekisk fotograf (!). Tur att han tog med sig det stooora objektivet. 

• AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Hörde ni Big Baby? Herregud, jag tror hela Garden är på väg ned i floden. 

• Nu får väl Rasheed ta och ge sig? De där danserna efter VARENDA gång han blir foulad…too much. Hoppas förresten att det framgår i databurkarna vilket tryck det är här inne. 

• Lite övertända, är vi? Krypto-Nate får ta och chilla lite. Här behövs lite kyla om Celtics ska hålla undan. Skön min på Odom…

• När börjar Kobe hysta i en massa treor? Känns som om det är nu han ska kliva fram. 

• Kan Celtics verkligen tappa det här, Wikdahl? Säg att det inte går. 

• Fantastisk stämning i arenan nu. 97,3 procent av fansen här inne vill se Gino. 

• RONDO! Just som Celtics är på väg att ställa till det, snor han bollen….och nu, rysningar: Dont stop believin!

• Ojdå. Jag glömde visst att döpa upp ett nytt inlägg. Det blev visst två quarters i samma inlägg. Det kan ni väl ta? Nu dansar Gino loss på jumbotronen och vi har en sjukt, sjukt grym match att se fram emot på söndag. Matchserien lever! Det kan Celtics tacka Big Baby för. Och Nate Robinson. Och – det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva – även Rasheed. Det var bänkspelarna – och The Truth – som klev fram och fixade den här segern för Boston. 
Lakers?
Kobe var Kobe.
Den här gången hade han dock inte lika vass hjälp från Derek Fisher. Och när Bynum bara spelade 13 minuter, ja, då orkade LA inte stå emot till slut.

Nu tackar USA-bloggen för visat intresse. Vi återkommer naturligtvis med lägesrapporter fram till match fem, på söndag.

/Stefan.  

• Fortsatt jämnt halvvägs in i den andra quartern, 29–28 till Celtics. Anmärkningsvärt är att både Derek Fisher och Rajon Rondo – två av de bästa i match tre – inlett blekt. Fisher är 0 av 1 och Rondo 1 av 4. 

• I match tre var det ren rock n roll-känsla i publiken. Nu är det betydligt mer avvaktande och nervöst. ”Nu jävlar ska vi slå L.A” har bytts ut mot ”Fuck! Om vi torskar den här matchen är vi körda”. 

• Oh, my. Rondo missar till och med frikasten ikväll. 

• Där kom rycket. Garnett (vakna!) ger bort bollen till Bryant, som lägger i två. Sedan missar Rondo ytterligare en layup och Lakers går upp till 39–33. 

• Celtics käkar upp lite av försprånget efter KG:s trepoängsspel. Men det är fortfarande fördel Lakers, som utan att ha fått igång Bryant (”bara” 12 poäng) och Fisher (0 poäng) leder med 45–42 i halvtid.

• KG:s buzzerbeater får liv i publiken igen. Men känslan är densamma: det är nervöst av bara faan här inne. Och det med all rätt. Tänk om jag får åka på min första NBA-final, till mitt älskade Boston och se Lakers sopa hem titeln i tre raka segrar!? Jag kan omöjligt tro att jag förtjänar det ödet…

• Det finns uppenbarligen gott om Celticsfans bland bloggens läsare. Journalisterna här på plats verkar också gilla hemmalaget. En bit ifrån mig sitter tre kinesiska reportrar – i ”Beat L.A”-tröjor. Man undrar ju om de tänker ha de där på sig när de ska gå in och intervjua Ron Artest i omklädningsrummet efter matchen. 

Äh, vi kör väl så länge som batterier håller. 

• Samma typ av matchinledning som senast. Celtics får massor av energi under inledningen: Pierce gör poäng, Allen gör poäng (!). Men Lakers är med. 9–6 med 7,45 kvar. 

• Visst känns matchbilden igen? Lakers får sina poäng rätt enkelt (Gasol imponerar stort på nytt), medan Celtics hela tiden får slita. Ray Allen har förvisso två poäng, men det var på en layup och skyttet fungerar inte alls. Och det verkar fortfarande omöjligt för Bostons Big Three att leverera samtidigt. Nu är det Kevin Garnetts tur att inleda rätt skakigt. 14–14 med 2.31 kvar av första. 

• WTF? Här har man varit och hämtat en stor mugg med kaffe. Trodde jag. Det var – choklad. 

• Vad har hänt med Perkins? I början av säsongen var han ju i alla fall lite av ett offensivt hot. Nu händer absolut ingenting. 

• Nu börjas det igen. Rasheed drar på sig två snabba fouls. Den första var hyfsat klar va? Men den andra fick Gardenpubliken att bli tokig. Direkt därpå sänker Nate Robinson en trea – och taket lyfter. 19–16 efter den första quartern.

• Kobe 2 av 4. Artest 1 av 4. Där har ni en statistikrad som Celtics nog är rätt nöjda med. 

Då kör vi igen. 
Det är alltså dags för den blytunga match fyra, en match som Boston Celtics definitivt INTE har råd att förlora.  

• USA-bloggen skippade gårdagens presskonferenser med storstjärnorna. Men vi vet ändå vad som sades. Som till exempel:
Reporter till Kobe:
– Derek Fisher var väldigt känslosam efter matchen. Vet du varför han var så?
– Nä, jag är ingen känslosam person.

Kevin Garnett:
– We got fast breaks, easy buckets. It was just flow. It had nothing to do with force feeding and shoving the biscuit down the babys throat, so to speak. I cant believe I just said that, hahaha.
(Ni förstår varför jag inte översatte det citatet, va?)

• Oh, man. All denna statistik. Ibland blir det liksom för mycket. Visste ni att när Phil Jackson käkar pannkakor till frukost före match fyra i en bäst av sju-serie vid ställningen 2-1 till bortalaget, så har Lakers vunnit första quartern med sju poäng eller mer och Kobe Bryant satt mellan två och fyra trepoängare om försvaren haft siffra 4, 7, 10, 12 eller 34 på ryggen?

• Mer statistik? Ok. Bostonlagen är 2-1 i finalserier när undertecknad varit på plats i stan. Red Sox -07 och Celtics -08 har tagit segrarna. Förlusten? Patriots, så klart. Även om den var så osannolik att den nästan borde räknas som en seger.

• Vilken Paul Pierce får vi se ikväll? Det är den stora frågan.
– We need Paul Pierce to be Paul Pierce. The Truth, säger KG.

• Kobe har avslöjat hur han ”tvingade” kvar Odom i LA:
– All I said is, ”If you leave, I’ll kill you”.

• Som vi nog har berättat tidigare, så har alltså båda lagen sina omklädningsrum öppna innan match (känn på den också, Hardy Nilsson!).
Storstjärnorna håller sig i och för sig borta, men i Celtics rum hängde Big Baby, Tony Allen och Marquis Daniels.
Allen hade hörlurarna på och sjöng något i stil med: ”oooh, once upon a time…uh, uh, uh”. Daniels facebookade på sin iPhone och bläddrade i ett magasin med tatuerade, eh, lättklädda tjejer.

• På presskonferensen innan matchen snackades det om Bynum och hans skada. Jackson lät inte alltför positiv och frågan är om det blir så många minuter för Bynum.
– Vi får se vad som händer efter de första minuterna, säger Phil.

• Bob Ryan är här. Wilboun stapplar omkring. Van Gundy och hans två döttrar är här. Men varfan är Bill Simmons!?

• USA-bloggen var i TD Garden vid kvart i sex (matchen startar alltså nio, lokal tid). Vem som stod och nötte skott redan då, helt ensam på golvet?
Ray Allen, så klart.

Ah, det där var ju fel bild. Det där är inte Allen som värmer upp. 

Det DÄR är Allen som värmer upp. 

Vi syns väl igen efter första quartern? Garden snålar med ström, så uppdateringarna kommer inte riiiktigt lika ofta som senast. 

/Stefan. 

Howdy. 
Bara en liten påminnelse om att USA-bloggen kör liverapportering från NBA-finalen även inatt. Vi drar igång runt 02.45, svensk tid.
Tills dess kan ni ju känna på det här citatet från Celticsprofilen ”Big Baby”:
– Det gäller att spela som ett lag om du ska vinna. Det går inte att vinna en match ensam. Om du inte är, typ, Steven Seagal.  

/Stefan. 

Onsdag innebär spelledigt för Celtics och Lakers. Om det innebär ledigt även för USA-bloggen? No way. 
Självklart tog vi oss till TD Garden för att se stjärnorna ”träna” och prata med media. 
Så här såg det ut: 

NBA-finalerna bjuder nästan på samma mediala cirkus som All Star-matchen. Här det dock inte lika fritt fram för journalisterna att snacka med stjärnorna. Nu anordnas små mini-presskonferenser med vissa av spelarna. Varken Kobe Bryant eller Derek Fisher snackade till exempel med pressen idag. 

Ron Artest snackade dock. 
Och hade den här – ungefärliga – konversationen med en reporter.
Reporter: Vad säger du om din offensiv? 
Artest: Vad om den?
Reporter: Skulle du inte vilja bidra mer offensivt?
Artest: Hur mycket vill du att jag ska bidra?
Reporter: Eh…jag vet inte. Kanske lite fler poäng än senast?
Artest: Säg hur många. 
Reporter: Nä, jag vet inte. 
Artest: Jo, säg hur många poäng jag ska göra i nästa match, så gör jag det. 
Reporter: Okej…..18 poäng?Artest: 18 poäng. Okej. Jag gör 18 poäng. 

Sasha Vujacic var på plats. Men ingen ville prata med stackars Sasha. 

Kan jag behålla den här platsen till matchen i morgon?

”Så, Ray, satt några trepoängare lately?” 

Rajon Rooooondo. Inte den mest pratsamma snubben, direkt. Två korta meningar på varje fråga, det var allt som Celticstjärnan orkade bjuda på. 

Fina bilder, right?
Nu ska USA-bloggen köpa biljetter till Buffalo Tom på fredag och så småningom bänka sig på Beantown Pub för att se NHL-finalen. Sam Adams ligger begravd en sådär 30 meter från Beantown Pub. Därför är det väl nästan ofint att inte beställa in en Boston Lager, va?  

/Stefan. 

SLUT: 91–84.
Och det får bli en kort sammanfattning, innan batteriet klappar ihop. Det här blev ju en…underlig match. Bara en sån sak att Ray Allen gick 0-13!? Okej att du eller jag skulle göra det, men vi satte ju inte åtta trepoängare för bara någon dag sedan. Sjukt, så sjukt. 
Men visst var Lakers bättre. När det verkligen gällde hade de regerande mästarna TVÅ spelare som klev fram, i Kobe Bryant och framför allt Derek Fisher. Boston? Inte en själ. Fast det saknades ju inte chanser. Allen hade en rätt öppen trea när det fortfarande var match. Big Baby drällde bort bollen när Boston hade kunnat kvittera.  
Så är det kört nu?
Enligt statistiken har ju segraren av match tre – i en serie som står 1–1 – vunnit titeln, tio gånger av tio. Men nä, inte känns det som om den här serien är över redan. 

• DÄR avgjordes matchen. Ray Allen missar ytterligare en trea (Allens rad 0-13 FG, 0-8 3P) och Derek Fisher lyckas få i bollen trots att han blir foulad av tre spelare samtidigt. 87–80. 48 sekunder kvar. Och game over, så klart. 

• Ojoj. Lakers boll, blir det till slut. Avgjordes matchen där? Eller kanske inte: i nästa spel är det Lakers tur att ge över bollen. 1.10 kvar. 84–80 till Lakers.

• Wow, vilken avslutning vi får. Gasol ligger nästan ner när han lyckas hålla bollen i spel. Sedan gör han själv två väldigt viktiga poäng. Under den efterföljande timeouten går Bryant och skakar på huvudet åt domarna. Kanske läge att koncentrera sig på något annat, no? 82–78, med 2.17 kvar. 

• Big Baby slarvar å det väldigaste när Celtics kan gå ikapp och ger bort bollen. Fisher hystar i två snabba poäng. 

• KG kan ju inte sätta allt och därför har Lakers nu 74–70 med 5.40 kvar. Nämnvärt: Pierce har fem fouls, Fisher och Rondo fyra. Just Fisher har klivit fram i sista quartern…och där kom två poäng till. 

• Mer jubel: Tom Brady! I en….ful jävla frisyr, rent ut sagt. 

• Roooondo! 68–67. (Förresten ska jag passa på att be om ursäkt till er Lakersfans. Jag håller ju på Boston. Det är liksom ingen idé att försöka låtsas om något annat. Jag lovar att inte bli någon hejaklacksledare för Celtics, men ibland kan jag bara inte hålla mig. Alright?)

• Plötsligt får Rasheed fart på benen. Tråkigt nog är det hans sätt att protestera efter en foul. Men, ah, vem bryr sig? Nu är det ju match! 68–65 till Lakers. 

• Bara sex poängs försprång nu….67–61 inför sista quartern. Det sista lilla Celticsrycket fick också ordentlig fart på publiken. Det har nästan varit lite avslaget sedan Celtics kastade bort sin fina inledning. Nu lyfte taket ordentligt när Tony (ja, inte fan var det Ray) Allen la in sista reduceringen.  

• Just när man sitter och tänker ”har inte Kobe varit rätt blek i kväll”, så kliver han fram och gör fyra snabba, viktiga poäng. 62–54 nu, med 3.04 kvar att spela. Apropå bleka. Visst är det väldigt många som underpresterat i den här matchen? KG, Odom och i viss mån Bryant är väl de enda som spelar på topp?

• Många kändisar på läktaren. Störst jubel? Det kommer när Kevin McHale zoomas in. Det du, Niva. 

• Det är inte bara Allen som gör lite poäng. Ron Artest har två poäng hittills. Något annat var väl inte att vänta, i och för sig. Artest fick sig en redig utskällning av Phil Jackson efter att ha skjutit så illa i match två. Karln vågar väl inte misslyckas igen. 

• Det är så mycket mediafolk uppe i pressboxen (som väl inte är en box direkt, det finns platser runt hela översta våningen) att den berömda konditorivagnen aldrig åker fram. Det tycker USA-bloggen är SKANDAL. I want my chokladtårta. 

• Svag inledning av Lakers och Celtics kryper i alla fall lite närmare. Båda lagen missar ju mängder av lägen, även om Allen nu i alla fall gjort en poäng…

• Halvtid: 52–40 till Lakers. Det är nästan en smickrande siffra för Boston, vars offensiv har haft stora problem. Vi har snackat om Pierce tidigare. Men hellooo, Ray Allen? 0 av 5 på FG och 0 av 3 på treorna. Och det är alltså samma snubbe som totaldominerade i match två. Underligt, mycket underligt. 

• Kobe har 16 poäng och visade klassen med ett grymt spel i slutsekunderna. Han kastade sig ut över linjen, höll bollen vid liv, spelade fram Bynum som la in två poäng och blev foulad. Men annars har det väl inte varit direkt blixtar och dunder från Bryants sida?

• …och då sänker Pierce naturligtvis en trea.

• Inför kvällens match sa Celtics Paul Pierce att han ”inte hade några planer på att åka tillbaka till Los Angeles” för att fortsätta serien. Well, om ”The Truth” inte ska behöva packa resväskan igen, är det dags att börja leverera. Med 3.27 kvar att spela av andra quartern har Pierce noll poäng. 0 poäng. Zero. Zip. Nada. 

• Ojoj. 17 poängs ledning för Lakers, tidigt i den andra quartern. Vad är detta? Ska matchen ta slut så här snabbt?

• Snacket om att det där tidiga momentumet var så viktig, visade sig vara just snack. Celtics inledde ju grymt starkt (KG!), men tappade sedan både koncentration och disciplin. Det var rätt signifikativt att Odom la in två poäng med 00.7 sekunder kvar att spela, blev foulad och satte extrapoängen. 
26–17 till Lakers efter första quartern. Hur svarar Celtics på det? 

• Lakers har vaknat. Ledning 18–16 med 2.59 kvar. Och samtidigt har Boston redan börjat dra på sig en massa fouls. Perkins har två, Rondo likaså. Den sista på Rondo var ju inte direkt populär bland hemmafansen, om man säger så. 

• 12–5 och 7.41 kvar av första quartern när Lakers tar första timeouten. KG och Rondo ser stekheta ut, medan Ray Allen (stekhet i match två) börjat tveksamt. Lakers? Dags att vakna. 

• Kevin Garnett fick – med all rätta – massor av kritik efter förra matchen. Den här har ju börjat…bättre. Sex raka poäng och efter alley-oop:en får arenan tokspel. Fullständigt tokspel.

• Det är ju sällan man får rysningar av Phil Collins. Men som intro till lagens uppvärmning får man ju säga att ”In the air tonight” fungerar riktigt bra. Lagom till uppkast är det dock Dropkick Murphys ”Shippin up to Boston” som får TD Gardens väggar att skaka. Herrejäklar vilket ös.