Låt partyt börja.
USA-bloggen är på plats i Boston för att följa match tre i NBA-finalen och det ska naturligtvis bli osannolikt kul. Nu ber vi bara en stilla bön om att uppkopplingen på läktaren fungerar lika bra som den i Gardens katakomber. I så fall blir det liveblogg, från och med matchstart (03.00). 

• Båda coacherna hade – precis som vanligt – en kvarts presskonferens innan matchen (känn på den, Hardy Nilsson). Doc Rivers och Phil Jackson var coola och roliga när det snackades om KG:s foulproblem, vikten av att få tidigt momentum i matchen och sexmiljonerserbjudandet till Tom Izzo. 

• 2–3–2-formatet diskuteras vilt. Nu snackas det om att formatet gynnar bortalaget – alltså laget som inte har match sju på hemmaplan – för mycket. 
Spelarna själva?
De talar om ”taking care of business”.
– That’s the schedule, I can’t control it, I can’t change it. Hopefully it works to our advantage, but we gotta take it one game at a time. Game 3 at our house, we gotta take care of business, säger Paul Pierce. 
– We’ve just got to go into Boston and win. It’s a series. You’re trying to stay even keel. You don’t get too high, don’t get too low after a win or a loss. You just go into the next one and take care of business, säger Kobe Bryant.  
USA-bloggen gillar formatet. Nu får vi ju tre matcher och en hel vecka i världens bästa Boston.  

• Under mitt år i Boston var TD Garden lite som ett andra hem; jag hittade lika bra här som i Templet. Men nu är jag helt vilse. För att få plats med den enorma mängden journalister har man byggt om mediaområdet fullständigt. Bara media dining är stort som en sjumannaplan. Men det är trångt. Om jag hamrar på tangentbordet lite yvigt är det risk att jag sätter en armbåge i ESPN:s och Los Angeles Times J.A. Adande. Ric Bucher är här också. Men var är Bill Simmonds?

• Ron Artest var usel i match två. Historiskt usel. Ultranördarna på Elias Sports Bureau har räknat ut att Artest var den första spelaren i en NBA-final på 41 år att bli utfoulad och skjuta mindre än tio procent. 

• När USA-bloggen tidigare har gästat TD Garden har vi fått en plats på läktaren bakom ena korgen. Men inte idag. Nu är det upp till pressboxen som gäller. Tänker vi klaga? Nä. 

• En grej till om 2-3-2-formatet. Sedan formatet introducerades 1985 har laget som vunnit match tre – när ställningen varit 1–1 i matcher – vunnit titeln, tio gånger av tio. 

• Det snackas – som kollega Wikdahl skriver om här nedan – inte bara om NBA-finalerna i USA. ESPN har, precis som alla andra här borta, gått bananas över Nationals Stephen Strasburg och hans major league-debut. ”The whole world is looking on”, sa en av alla dessa basebollanalytiker på ESPN…

• När USA-bloggen är på besök i Boston bor vi på Omni Parker Hotel. I morgon är det en stor konferens i Kennedy-salen. Vilka som ska konferera? FBI. 

/Stefan. 

Sådär. 
Då har USA-bloggen landat i Boston och börjat nedräkningen inför kvällens match, den tredje NBA-finalen mellan Boston Celtics och Los Angeles Lakers.  
Om det är Celticsfeber i stan?
Jovars.  

(Helt plötsligt tar min iphone små, lågupplösta bilder. Det är därför ni får använda förstoringsglas för att se bilderna, sorry). 

USA-bloggen tänker liveblogga från Banknorth Garden i kväll, med start runt 02.45. Är ni vakna då, får ni gärna hänga med. 

/Stefan. 

– I thought the Lakers were clearly the more physical team today. I thought they were more aggressive. I thought they attacked us the entire night. 
Doc Rivers.  

Om de gjorde. 
Los Angeles Lakers lekte (102-89) faktiskt hem den första finalmatchen i natt. De regerande mästarna klädde av Celtics ordentligt genom en effektiv defensiv, överlägset returtagande och en Kobe Bryant i bästa tänkbara form. 

Lite intressant statistik från match 1:

• Lakers dominans i ”second chance-points” var total: 16-0.
• Lakers var 4 av 10 från trepoängslinjen. Celtics: 1 av 10.  
• Celtics Garnett, Perkins och Wallace samlade på sig sammanlagt 11 returer. Lakers Gasol tog ensam 14 returer.
• Celtics bänk slog Lakers bänk med 16-15. Men då spelade Celtics bänk sammanlagt 79 minuter, mot Lakers 65. 

 Total dominans, som sagt. Och om segern smakade gott?
– It tastes all right. It don’t really taste like steak and potatoes, but it’s kind of like chicken, säger Lakers Shannon Brown.  

/Stefan. 

Tillsammans har de 32 av de 63 NBA-titlar som delats ut. Och på torsdag smäller det igen: Boston Celtics mot Los Angeles Lakers. 
Nu är det ju fortfarande några timmar dit, men det är väl aldrig för tidigt med en sådan här teaser: 

Häromdagen blev infieldern Sean Rodriguez historisk, utan att ens ha spelat. 25-åringens bedrift? Han blev den första spelaren i Tampa Bay Rays att bli stungen av en – stingray. 

Rodriguez tog en promenad längs Redington Beach med sin 2-åriga dotter, när han gick ner i vattnet för att få en bättre glimt av ett par delfiner i närheten. Det var då rockan bet ifrån, i Rodriguez häl. 
– I actually thought it was a catfish at first, that it grazed me. I didn’t think much of it. And then I got out of the water, and I was like whoooaaaa, säger Rodriguez till St. Petersburg Times.
– I was coming out of the water and there was just straight blood shooting out, like a straight line.

Rays shortstop Jason Bartlett var med på promenaden och tillkallade ambulans. Allt Rodriguez behövde var dock lite plåster på sin häl, rockan visade sig inte vara av den farligare typen (inte för att vi har någon aning om vilka typer av stingrays det finns). 

Det krävs alltså mer än freak accidents för att få stopp på Rays. Laget toppar fortfarande sin division, även om Toronto, Yankees och Red Sox är…hack i häl. 

/Stefan.

3–0 har blivit 3–2 och om det fanns anledning till oro när det var Bruins som hade ledningen, så är det rena rama jävla panic mode nu. 
Tänk om det är det här klippet som bäst sammanfattar Celtics öde i NBA-slutspelet 2010?

Orlando reducerade alltså ytterligare i natt. Celtic gav tidigt bort en 14-poängsledning och den behöll Magic, utan några större problem. 
Nu väntar en ångestmatch av stora mått i Banknorth Garden och tänk om – jag säger: tänk om! – Celtics skulle bli det andra Bostonlaget i år att tappa en 3–0-ledning i matcher….

Risken finns att Celtics tvingas spela match sex utan både Kendrick Perkins och den i klippet knockade Big Baby Davis. Perkins fick igår sin sjunde (!) tekniska foul och ska enligt reglerna då bli avstängd i en match. Och Big Baby åkte på en ordentlig hjärnskakning efter att ha fått Dwight Howards armbåge i skallen. Det är ännu oklart om han kan spela på fredag. 

/Stefan. 

37 år. 
37 låååånga år.
Så länge dröjde det innan New York Rangers och New York Islanders fick för sig att genomföra en trade med varandra igen. Senast det hände var alltså 1972 – samma år som Islanders grundades – och spelaraffären bestod då av att Ron Stewart skickades från Rangers till Islanders i utbyte mot cash. 

Den historiska andra traden? Jo, Glen Sather skickar Henrik Lundqvist och Marian Gaborik till Islanders i utbyte mot Rick DiPietro och Frans Nielsen. Närå. Det är den finländska talangen Jyri Niemi som flyttar in till Manhattan, medan Islanders lägger beslag på Rangers sjätteval i den kommande draften. 

Nu väntar vi bara på att Rangers och New Jersey ska börja byta spelare med varandra. Det har inte hänt sedan….nä, det har faktiskt aldrig hänt. 

/Stefan. 

Ni vet väl hur det är med svenska idrottsmän och musik? De brukar ju gå igång på grupper som U2 och Dire Straits. 
Men hur är det med NHL-stjärnorna?
Det tar Puck Daddy reda på i den här väldigt underhållande serien.  
Orkar ni inte lyssna på alla avsnitt, sammanfattar vi här stjärnornas favoritgrupper och favoritlåtar. 

Wade Belak: Metallica.
Brooks Laich: ”You shook me all night long” med ACDC.
Matt Greene: Eagles of Death Metal
Steve Ott: Metallica och – Tim McGraw (!)
Peter Budaj: Genesis.  
Brandon Sutter: Kenny Chesney, Daughtry.
Ty Conklin:  Lady Gaga och – Mark Knopfler (!).
Evander Kane: ”Riot Maker” med Tech N9ne.  
Bobby Ryan: ”1901” med Phoenix och ”Jolene” med Ray LaMontagne.  

/Stefan. 

Usch.
Och fy.
Bruins förlust i fredags var så sjukt tung att jag (nästan) tappade intresset för NHL. Det krävdes en påminnelse om den kommande draften för att jag skulle gå igång igen. 
Påminnelsen såg ut så här:

För ett halvår sedan var Taylor Hall (målskytten i klippet) i det närmaste given att gå som nummer ett i draften. Nu snackas det om att Edmonton lika väl kan välja Tyler Seguin. 
Oavsett vilket, så kommer Boston att kunna drafta en framtida franchisespelare i juni. Tack för det, Brian Burke.

/Stefan.  

Så, Jonas Jerebko lyckades fylla ett mindre konferensrum på Nordic Sea Hotel i Stockholm med svenska sportjournalister. Jag har aldrig sett en liknande uppslutning på en presskonferens för basket i det här landet, och då har jag ändå bevakat ett antal SM-slutspel. Jerebko är på väg att bli basketsportens ambassadör i Sverige – och han verkar trivas i den rollen.
However, trots ett rum fyllt av reportrar från de tyngsta svenska medierna – ingen lyckades ställa lika bra frågor som USA-bloggens läsare. Här är det Jonas, trots ett pressat schema, hann svara på:

Vilken spelare i NBA var roligast/svårast/värst att möta under säsongen? (Hampus)
Jonas Jerebko: Roligast var nog att möta Kobe (Bryant) i LA. Första gången jag fick bollen så stod han ju nästan i tresekundersområdet. Då satte jag en trea på honom. Sen tog han ett steg upp i nästa anfall…så det var nog roligast. Svårast… Dwight Howard. Det är inte lätt att gå upp på korgen mot honom. Han är ganska stor och hoppar högre än de flesta, så det är inte det lätt att få upp ett skott mot honom.
* Nån du mötte som var riktigt grisig så där?
JJ: Ja, vad är det han heter nu… (här inflikar landslagschefen Jonte Karlsson, ”Magloire!”) Ja, (Jamaal) Magloire (Miami-spelaren som Jonas hamnade i bråk med under en försäsongsmatch. Minislagsmålet ledde till kortare avstängning för båda spelarna). Sedan, Evans… nu kommer jag inte ens ihåg vilket lag han spelar i.
* Maurice (i Atlanta)?
JJ: Ja, Maurice Evans också. Han är riktigt dirty. Men jag tänker på han den andra Evans också, långt skägg, ser ut lite som Ben Wallace.
* Ja, Reggie (i Toronto)!
JJ: Precis, Reggie Evans. Magloire, Maurice Evans och Reggie Evans. De tre är riktiga grisar (skratt).

Du spelar ju nästan varannan dag under en säsong, undrar hur det blir med träning emellan matcherna. Är det softa träningar och gymmar ni mycket under säsongen? (Marre)
JJ: Det är lätta träningar, vi går mest igenom vårt spel och våra motståndare. Under säsongen tränar vi inte så hårt förutom under längre speluppehåll. Vår fystränare låter oss nästan inte gymma alls mellan matcherna. Jag har ett schema som jag går på nästan varje dag, jag gör samma grejer men det är ju mer för att uppehålla fysiken. Skaderisken blir såpass hög när du spelar så många matcher så man hinner inte gymma nånting nästan.
* Men nu under offseason blir det desto mer?
JJ: Ja, det är nästan det enda jag gjort de här dagarna. Knappt rört en boll hittills. Men nu i veckan ska jag börja både gymma och skjuta, så det kommer nog bli ganska mycket i sommar.

Vem är NBA:s mest underskattade spelare? (Alex)
JJ: Vet inte… Om du frågar nån här hemma vem Joe Johnson är så är det nog inte så många som vet. Jamal Crawford… Brandon Roy. I USA vet ju såklart alla vilka de är, men det är inte de största stjärnorna. Det är bra spelare.

Vilken arena har varit roligast resp. tråkigast att spela i? (G-son)
JJ: Staples Center var kul. Men det var mer bara för att det var LA och sådär. Sen var det kul att spela i Portland, Rose Garden. Fullsatt, det var kul. Tråkigast var New Jersey och Memphis.

Vilka ”aspects of your game” kommer du jobba på i sommar? (Martin)
JJ: Midrange jumpshots. Dribble pull-ups. Jag vill väl jobba på det mesta, men det är väl mitt midrange game och mitt face-up i posten som jag vill jobba på mest.

Vilken klubb tror du att du skulle passa bäst in i förutom Pistons? (Martin)
JJ: Phoenix. De springer mycket och har Steve Nash. Mycket run and gun.

Har du satt upp några specifika mål för nästa säsong? (Erik)
JJ: Nä, inte direkt. Det är väl med laget, att gå till slutspel. Sen får vi väl se vad vi får för lag här i sommar. Men slutspel först och främst. Det är ingenting individuellt, utan mer målsättningar som har med laget att göra.
* Följer du snacket kring draften och draftlotteriet?
JJ: Jag har inte varit så insatt i basketen den sista tiden, mer än att kolla resultaten i Italien och NBA. Men jag kommer ju tillbaka till Detroit i juni. Det är ju då alla workouts är och såna grejer.
* När du är i Detroit, brukar du hänga med mycket på ESPN och de andra sportkanalerna?
JJ: Nä, jag brukar mest kolla resultaten för de andra lagen i min iPhone. Jag brukar inte läsa rykten och sånt.

Vilken är din favoritposition i laget? Föredrar du att spela som 3:a eller 4:a? (Fredrik)
JJ: Det beror lite på vem man har som matchup och vilket lag man spelar mot. Jag gillar att spela trea, men det spelar inte så stor roll. Där coach vill ha mig, där spelar jag.

Vilka i laget hänger du mest med? (Erik Eastwood)
JJ: (Rodney) Stuckey… Austin (Daye), DaJuan (Summers). Men det är väl mest Stuckey jag hänger med.

Vad tycker du behövs göras för att få fler uppmärksammade på basket och framförallt få fler ungdomar att börja spela i det här landet? (myslas)
JJ: Framförallt visa highlights efter alla matcher. Efter varje match jag spelar borde det visas highlights på sporten. Det går inte riktigt att förstå hur NBA är, vilket tryck det är i hallen och hur spänningen är. Om du inte är där så går det inte att känna riktigt. Men om det visades highlights efter varje match så skulle det vara en stor grej – till att börja med.

Vad ska ni som lag göra bättre nästa säsong för att lyckas bättre? (Erik Eastwood)
JJ: Vi måste spela mer som ett lag. Vi spelade bra mot de bättre lagen, men vi måste bli mer jämna och spela mer tillsammans. Sedan kommer det nog hända en del i sommar, så vi får se hur laget blir.

Hur såg din väg ut från junioråldern fram till draften, var det en medveten strategi som målades upp, ensam av dig eller med andra, vid tidig ålder? (inferno)
JJ: Jag kommer ihåg när jag träffade min agent (Doug Neustadt) för första gången. Jag spelade i Borås då tror jag. Han hade en detaljerad karta för hur det skulle se ut för mig innan jag nådde mitt mål, som ju var NBA. Och än så länge har det gått helt perfekt det han la upp. ”Ett år i Plannja skadar inte”, sa han. ”Sedan ett till två eller tre år i Europa innan du försöker ta steget ut till NBA”. Den planen som Doug hade har funkat till hundra procent så jag är väldigt nöjd med vad han har gjort.

Vad skiljer och vad förenar NBA domarna VS. Svenska ligadomare? (IBL)
JJ: Jag spelade ju bara ett år i svenska ligan så jag vet inte hur stor skillnaden egentligen är. Det är lite annorlunda regler i NBA.

I Sverige förstår inte många lagledare eller tränare hur viktig kosten är, det är mest ”ta en banan” eller ”ät vad ni vill, ni rör er ju så mycket”. Kostens påverkan på uthållighet eller hälsa fattar de inte. Hur styr Pistons det där? (Peter)
JJ: Inte alls. Utanför planen sköter vi allt sånt där själva.
* Det är inte så att ni får hem detaljerade listor på ”ät det här, men håll er borta från det här”?
JJ: Nej. Vi är vuxna människor och får ta ansvar själva. Vår fystränare sköter väl vår kost lite, men det är inte mycket.

Hur är det att bo i Detroit? (gransson)
JJ: Jag trivs väldigt bra. Jag bor en bit utanför Detroit. Vi har många bra restauranger, alla är trevliga och vi har väldigt bra fans.

Har du varit på Comerica Park och sett Detroit Tigers spela? (Anwest)
JJ: Jag har varit på två-tre matcher. Baseboll är la inte min favoritsport direkt, det är ganska tråkigt. Men det är skön stämning och kul att vara där.
* Hann du se Lions också?
JJ: Jag hann se en preseason-match. Det var inte det roligaste jag sett… så jag skippade dom sen.
* Och hockeyn?
JJ: Tio-tolv matcher.

Vad tycker du Svenska Basketligan/Damligan behöver förbättra? (gransson)
JJ: Det är väl inget att sticka under stol med att vi behöver bli bättre – på alla plan. Både spelarna och runtomkring. Först och främst måste sporten bli större här hemma i Sverige. Resurserna finns ju inte riktigt.

Hur hiphop är du? (Danina)
JJ: Hur hiphop är jag? Haha… Skriv att jag gillar r&b.

/Petter.