Game on!
Tanken var att vi skulle uppdatera efter varje quarter. Men nä, så länge orkar man ju inte vänta mellan uppdateringarna.
I stället öser vi på med så mycket vi orkar.
Häng med.

Fjärde quartern:

• Jaha. Då får vi väl ett drama, igen. 17–16 till Colts inför sista quartern och det känns som om det här kan sluta precis hur som helst.

• ”That’s american football!” utbrister Theismann när Colts cheerleades zoomas in. Jag säger inte mer än så.

• Peyton visar klassen – igen. Passar på 4th and 2 och fixar en 1st down. Starkt.

• Manning hamnar dock i trubbel igen och Colts skickar in Stover för ett field goal-försök från 51 yards. IT’S NO GOOD (Bra Depeche-låt, för övrigt).

• Hmmm. Den i normala fall så coola Manning ser ut att vara ordentligt förbannad där på bänken. Theismann spekulerar i att Manning hade velat fortsätta spela eller punta.

• Grym drive av Brees och Saints. 1st and goal nu…

• …TOUCHDOWN! Shockey tar Brees korta pass och vi har 22–17 till Saints. Som går för TVÅ poäng…INCOMPLETE.

• Men. Payton utmanar domslutet. Och nu får vi vänta…och Payton får rätt! Ojvoj (som Biffen Bjurman brukar säga). 24–17 till Saints. 24–17! 5.42 kvar att spela.

• Han är ju inte blyg, Payton. Saints coach har tagit det ena vågade beslutet efter det andra och förutom missen på 4th down tidigt i matchen, så har allt gått hans väg. Sjukt starkt att våga fortsätta coach så hårt, matchen igenom.

• Nu du, Peyton Manning. Upp till bevis!

• 3rd and 5 på Saints 31:a. Viktigt spel? You bet. Så vad gör Peyton? HAN KASTAR BORT BOLLEN. Fuck me, på ren amerikanska. Porter gör en interception och springer in 30–17 till Saints!

• 31–17, 3.05 kvar att spela. Det här kan väl Colts inte vända, väl?

• Tony Dungy, Colts ex-coach, förutspådde ju att Super Bowl inte ens skulle vara jämn i slutminuterna, utan att ett par touchdowns skulle skilja lagen åt. Han hade rätt, den gode Tony. Han hade tippat fel lag bara…

• Vad betyder det här för den ständiga debatten Manning vs Brady? Vi får säkerligen anledning att återkomma till det.

• Peyton och kompani misslyckas i red zone. Framgångssagan är komplett och avslutad: New Orleans Saints vinner Super Bowl med 31–17. Nytt inlägg kommer om några minuter.

Tredje quartern:

• Och snacka om att tredje quartern rivstartar! Saints coach Payton fortsätter att gambla och satsar på en on side kick. Det hela slutar med att Saints vinner bollen och börjar på egna 40 yardslinjen.
Wow.

• Pierre Thomas! Och TOUCHDOWN. Nu är alltså New Orleans Saints plötsligt i ledningen: 13–10.

• Lite intressant statistik: Dwight Freeney, som spelar med en trasig fot, har varit inne på 19 av 22 passningsspel för Saints – men bara 4 av 12 springspel. Aktiv coachning av Colts alltså, för att spara sin pass rush-specialist.

• Peyton Manning har antagit utmaningen. Briljant pass till Dallas Clark och Colts närmar sig målområdet.

• TOUCHDOWN. Addai dansar sig genom Saints försvar och Colts har snabbt återtagit ledningen: 17–13.
Hyfsad inledning på halvleken, va?

• Och nu kommer Brees svar? Saints har snabbt tagit sig till Colts 36-yardslinje.

• Hartley får sparka igen och IT’S GOOD. 47 yards den här gången. Han har varit hyfsat effektiv, denne Hartley. Det var ju också han som sparkade Saints till finalen, efter dramat mot Vikings. Reducerat till 16–17. 1,55 kvar av tredje quartern.

Halvtidsshow:

• Hmmm. Antingen sluddrar Roger Daltrey något alldeles makalöst, eller så hade producenterna väldigt stora problem med synkningen under The Whos framträdande. Cool ljusshow, men nog var det bättre för två år sedan (Tom Petty) och ännu bättre i fjol (Bruce Springsteen). Se där, det blev en recension ändå.

2nd quarter:

• Colston fångar äntligen en boll och får därmed fart på hela Saints offensiv. Bra det. Vi vill ju att det här ska bli jämnt och spännande. Eller, i alla fall vill jag det.

• Men visst är det härligt att se Andreas Johansson stå och snacka amerikansk fotboll? Det finns ju absolut ingen anledning att konkurrera sporter sinsemellan. Samarbete är vägen. Det håller dock inte NFL med om.
I vintras hade Chicago Bears och NHL-laget Chicago Blackhawks en gemensam reklamkampanj på gång. ”Big hits cause big turnovers”, typ, var valspråket. På bilderna stod killar som Jay Cutler och Devin Hester bredvid lokala hockeystjärnorna Patrick Kane och Jonathan Toews. Men NFL stoppade reklamen, eftersom man tyckte att ligan klarar sig bäst själv…

• Halvskadade Freeney sackar Brees på 3rd down. Hartley drar dock in ett 46 yard field goal och vi har reducerat till 3–10.

• Dwight Freeney plockar alltså ner Drew Brees. Dwight som för övrigt beskriver sig själv som ”Businessman & Philanthropist” på sin hemsida…

• Ojojoj. Nu är det Pierre Garcons tur att hantera bollen som om det vore en tvål insmord i olja. Eller olja insmord i tvål. Ni fattar. Därmed måste Colts punta, med 8.14 kvar av andra quartern.

• Brees är igång. Först en fin pass till Colston på 3rd down, sedan en sjuyardare till Shockey och därefter hittade han Moore med en 21-yardspassning. Men Saints nu måste Saints running game komma igång också.

• Nähä. Strunta i att springa då. Brees kastar 27 yards till Colston och nu ligger det en touchdown i luften.

• Mike Bell tappar balansen på 3rd down och Saints missar ett gyllene läge att kvittera.

• My god. Saints går för en touchdown på 4th down. Ett beslut som Joe Theismann inte gillar. Och inte vi heller. Visst kändes det att Colts skulle stänga till en gång till? Illa, illa för Saints.

• Starkt av Saints försvar att direkt få stopp på Colts. NO-coachen Sean Payton firar med att ta ett nytt Hubba-Bubba.

• Saints repar sig snabbt efter missen under förra driven. Hartley sparkar in tre poäng till från 44 yards. Ställningen i halvtid: 6–10.

• Vad äter bloggläsarna en kväll som denna? Petter äter en semla och gräver i historieböckerna. Här är några olika Super Bowl-rekord:
– Flest receiving touchdowns i en match: 3, av Jerry Rice för San Francisco mot Denver 1990.
– Flest rushing touchdowns i en match:  3, av Terrell Davis för Denver mot Green Bay 1998.
– Flest passing touchdowns i en match: 6, av Steve Young för San Francisco mot San Diego 1995.
– Flest receiving yards i en match: 215, av Jerry Rice för San Francisco mot Cincinnati 1989.
– Flest rushing yards i en match: 204, av Tim Smith för Washington mot Denver 1988.
– Flest passing yards i en match: 414, av Kurt Warner för St. Louis mot Tennessee 2000.

• När Saints gick för det på 4th down innanför 2-yardslinjen alldeles nyss, så var det blott sjunde gången i Super Bowls historia en coach fattat det beslutet. Bara en gång har det gått vägen, och då var det Dallas-stjärnan Emmitt Smith (invald i Hall of Fame i helgen) som sprang in bollen.
(Statistiken skamlöst snodd från ESPN, för övrigt.)

• Halvtidsvila. Och då får ni njuta av The Who i fred. USA-bloggen tänker inte recensera ”My Generation” utan måste ladda batterierna inför andra halvlek.
Strax tillbaka.

1st quarter:

• Skakig inledning av Brees och Saints offensiv. Det var väldigt nära att Brees åkte på en sack redan på andra spelet.

• Peytons start? En passning på 18 yards till Dallas Clark. Och självklart ska Peyton kasta så mycket han orkar. Inte bara för att det är hans absoluta styrka, men Saints passing defence är bara rankat 26:a. 

• Matchen har knappt börjat men vi har redan fått ett rekord. Matt Stover, kicker i Colts, är vid 42 års ålder den äldsta som någonsin spelat i en Super Bowl.
– Jag hade en vision ända från början. Jag sa det tillochmed till klubbledningen här; att mitt mål var att sparka dom till Super Bowl, sa Stover i veckan.
Och nu har han sparkat in matchens tre första poäng. Colts 3, Saints 0.

• Sådär, då kom första 1st down för Saints. Brees hittar Reggie Bush för 16 yards. Kändes som att Brees behövde det där för att komma in i matchen, va?

• Nämen Colston…den där passningen måste du ju ta. Nu får Saints punta, igen.

• Joseph Addai presenterar sig och springer först för 16 yards och kort därpå för 11 till. Colts är mycket mer än Peytons kastarm.

•…och Addai igen. 26 nya yards och plötsligt är Colts på Saints 23 yardslinje. Dags för Saints försvar att steppa upp?

• TOUCHDOWN! Peyton hittar Pierre Garcon och Colts har redan 10–0.

• För er yngre tittare kan vi upplysa om att expertkommentatorn Joe Theismann är en gammal stjärnquarterback som vann Super Bowl med Washington Redskins 1983. Han är också känd för att ha råkat ut för detta (http://www.youtube.com/watch?v=PHCXNt4P8Xg) lika otäcka som omtalade benbrott.

•…och nu slog vi över från TV6 till Viasat Sport och förstår plötsligt vad signaturen ”mathias” menade när han talade om Andreas Johansson. Vad den förre NHL-forwarden gör i studion har vi dock ingen aning om.

• Okej, nu berättar Johansson att han suttit och käkat ribs med Titansspelare i Nashville. Inside information!

• 10–0 efter första quartern. Och precis som Ni är inne på i kommentarerna, så ser ju Peyton ruskigt taggad ut.

Pre-game:

• Spelar? Spelar inte? Dwight Freeney….spelare. Colts defensive end har haft problem med en fotskada och var ett frågetecken hela vägen fram till uppvärmningen. Och nu kom just beskedet att Freeny är spelklar. Men är han 100 procent? Tveksamt.

• Coachen Sean Payton ville att gurun Bill Parcells skulle hålla ett pre game peptalk till Saintsspelarna. Det ville dock inte Parcells, som tackade nej till inbjudan. Vem som fick hoppa in i stället? Förre Dallas Mavericks-coachen Avery Johnson, av alla människor.

• TV6 har den goda smaken att visa ”Friday Night Lights” som uppvärmning till Super Bowl. Och ni följer väl serien med samma namn? Om inte, köp hem DVD-boxarna. Det är inte ett råd. Det är en order.

• Kollega Källberg på YouBet-bloggen har ett par Pierre Thomas-spel han rekommenderar ikväll. Det behöver inte vara helt fel. Thomas är ju en nyckel om Saints vill mjölka lite klocka och hålla Peyton på sidlinjen med en kepa på huvudet.

• Hur Peyton laddar inför avspark? Lyssnar han på jazz? Nä. Spelar han Yatzy? Nä. Studerar han sin kepssamling? Nä.
Han läser matchprogrammet.
”I always read the game day program front to back. The Super Bowl one takes a little longer. The one in Indianapolis I have memorized by Week 4”, säger Peyton.
Vecka 4, redan?
Imponerande.
Om jag minns rätt så var matchprogrammet från Lucas Oil Stadium (jag var där i november i år) ganska tjockt. Det var i och för sig rätt många bilder på Colts cheerleaders, men ändå…

• Saints förlorade sina tre sista grundseriematcher, men är ändå i Super Bowl. Det har aldrig hänt tidigare i NFL:s historia.

• Bryt! Bryt! Bryt! Och skjut upp avsparken i minst en timme. Niclas Wallin har blivit tradad från Carolina till Sharks!

• Brees vs Manning är en stor anledning till att årets Super Bowl har sådan dragningskraft. Två super-quarterbacks som står på toppen av sina karriärer. Vi måste gå tillbaka till 1998 för att hitta nåt liknande; John Elway vs Brett Favre. Möjligtvis kan man nämna Tom Brady vs Donovan McNabb från 2005. Det är hursomhelst mäktigare än förra gången Peyton var i en Super Bowl, och då mötte Rex Grossman…

• Jarkko på Sportbladets redigering, känd från en omåttligt populär liverapportering under mötet Sverige–Finland i JVM-hockeyn nyligen, sågar Queen Latifahs sång.
– Det var ingen bra start, säger musikkännaren Jarkko.

• Carrie Underwood sjöng nationalsången. Hon dejtar Mike Fisher, forward i Ottawa Senators. Hon har också varit tillsammans med Dallas Cowboys Tony Romo. Visst känns det som om era liv blev lite rikare nu när ni vet det?

/Petter & Stefan.

Gissa vad?
Du har gott om tid på dig att handla innan Super Bowl.
Jag kan starta inköpslistan:
1. Sportbladet.

I dagens Sportbladet så hittar du ett finfint uppslag med New Orleans Saints. Det är skrivet av USA-bloggens egen Petter Westin och väldigt, väldigt fint redigerat av en pojk vi kallar Kingen.
Här har du en teaser:

/Wikdahl

Du har förstås hört om The Monster, snöstormen som har lamslagit Washington D.C. Bland annat så ställdes Washington Wizards match i går in.
Men.
Det är ju i Florida det händer.

Enligt väderleksrapporterna så ska Miami vara torrt och svalt i natt. Vid kickoff ska det vara 19 grader varmt och när matchen går in på slutminuterna så kan temperaturen ha sjunkit så lågt som under 15 grader.

När Indianapolis Colts vann Super Bowl i Miami för tre år sedan så var det ett sjuhelvetes regn.
– Vi kommer att vara förberedda på det (dåligt väder, alltså) om det skulle bli likadant som förra gången, har Colts coach Jim Caldwell sagt tidigare i veckan.

/Wikdahl

Nedräkningen har börjat.
Om några timmar gör Saints och Colts upp om Vince Lombardi Trophy och Ni följer naturligtvis hela festen här på USA-bloggen.

Vi återkommer senare med uppsnack och en liveblogg under själva matchen. Men fram tills dess, ge oss era tankar inför drabbningen.
Vilket lag vinner?
Hur blir matchbilden?
Vem blir MVP?
Vevar Pete Townshend armen ur led under halvtidsshowen?

Kommentera och tyck till, så hörs vi igen senare i eftermiddag.

/Stefan.

Vad är det här? Det är en skottkarta.
För vem? Jonas Jerebko.

Han sköt nio skott mot New Jersey Nets ikväll – och satte alla nio. Tre av tre hoppskott, sex av sex layups/dunkar/tip-ins (det är därför du bara ser fyra runda prickar; den inne vid korgen representerar sex avslut). Han missade sitt enda straffkast, men det skiter vi i en dag som denna.

Totalt skrapade JJ33 ihop 20 poäng, 7 returer och 2 steals på 24 minuters speltid. Detroit Pistons vann matchen med 99–92 och slog därmed Nets för andra gången den här veckan.

För Jerebko är det NBA-karriärens näst högsta poängnotering, och blott andra gången han varit över 20 poäng (han gjorde 22 mot Clippers i slutet av november).

En spontan reflektion, utan att ha sett matchen: Visst är det kul och bra att Jerebko fortsätter hustla och springa in poäng på snabba uppspel. Men 2/2 trepoängare betyder antagligen ännu mer. Skyttet utifrån är enormt viktigt för Jerebkos fortsatta utveckling som NBA-spelare. Om han blir ett konsekvent hot från trepoängslinjen kommer det försäkra fortsatt mycket speltid i framtiden.

/Petter.

•••

Super Bowl-sugen? Misströsta inte. Vi återvänder med lite snack inför matchen och, förstås, en liveblogg imorgon kväll.

Det blir lite stjärnglans i trepoängstävlingen under NBA:s All-Star-helg.
Regerande mästaren Daequan Cook, Miami, får tampas med Bostons Paul Pierce och Denvers Chauncey Billups.

Pierce har revansch att utkräva. Han var med redan 2002 men floppade och satte bara åtta skott. Det gav en delad jumboplats med San Antonios Steve Smith.
Men självförtroendet är det inget fel på.
– Jag tror det blir roligt. Jag är en av de bästa skyttarna i NBA:s historia så jag förtjänar att vara med, säger Pierce till Boston.com.
Han förklarar också misslyckandet 2002.
– Jag tänker träna, faktiskt träna på det. Det gjorde jag inte 2002 och jag var säkert ute hela natten innan också. Mina yngre dagar vet du, jag fick förmodligen ingen sömn den helgen. Det var en av mina första All-Star-matcher.
Pierce skjuter 46,7 procent från trepoängslinjen den här säsongen och är med det trea i NBA och bäst i startfältet.

Chauncey Billups fick nobben från själva matchen till en början men är nu inne – som ersättare till New Orleans skadade superstjärna Chris Paul. Trepoängstävlingen blir en bonus. Billups skjuter 41,5 procent från trepoängslinjen.

Övriga deltagare (trepoängsprocent inom parentes): Cook (30), Channing Frye, Phoenix (43,8), Stephen Curry, Golden State (45,1), Danilo Gallinari, New York (42,1).

/Wikdahl

…och tradefesten bara fortsätter.
Efter hela Toronto-Calgary-Anaheim-cirkusen förra veckan och Jokinen-till-Rangers-affären för någon dag sedan, så blev alltså Ilya Kovalchuk klar för New Jersey Devils i natt.

Först, traden i dess helhet.
Devils får: Ilya Kovalchuk, f, Anssi Salmela, b, 2nd round draftpick 2010.
Thrashers får: Johnny Oduya, b, Niclas Bergfors, f, Patrice Cormier, f, 1st round draftpick 2010, 2nd round drafpick 2010.

Spontan reaktion 1: ”Det var som fan”.
Spontan reaktion 2: ”Men Waddell, vad har nu ställt till med…igen”.
Det var ju just Atlantas general manager Don Waddell som mer eller mindre gav bort Marian Hossa till Pittsburgh häromåret. Nu hamnade Waddell i en liknande situation, när Kovalchuk nobbade det ena feta kontraktsförslaget efter det andra och till slut tvingade fram en trade.
Okej, Waddells förhandlingsläge var kanske inte det bästa. Enligt uppgifter från bland annat TSN var det många lag som höll tillbaka eftersom ryssen kommer kräva runt 11 miljoner dollar om året för sitt nya kontrakt.
Men ändå.
Oduya, Bergfors, Cormier och ett (högt) förstarundeval för Kovalchuk?
Det är…inte mycket.

Nu gillar vi ju både Oduya och Bergfors. Det är två mycket duktiga hockeyspelare. Men nog kan man tycka att Devils kom undan väldigt billigt. Kovalchuk, 26, är trots allt en av NHL:s allra främsta målskyttar och med ryssen i laget är plötsligt Devils en Stanley Cup-contender.
Kanske är det bara så att Waddell är en rätt dålig general manager.
• Han draftade Patrik Stefan som nummer ett i draften 1999. Det är ett av de absolut sämsta förstavalen i modern historia.
• Han skickade Braydon Coburn till Philadelphia i utbyte mot Alexei Zhitnik inför Stanley Cup 2007. Fullständigt vansinne.
• Han misslyckades att signa Marc Savard och i stället för att byta bort honom, så försvann playmakern till Boston som free agent sommaren 2006.
• Han skickade, som sagt, Marian Hossa till Pittsburgh i utbyte mot Colby Armstrong (!), Erik Christensen (!!) och talangen Angelo Esposito.  

Det är sannerligen ingen vacker meritlista.

/Stefan.

Man brukar ju prata om moraliska finaler, moraliska segrare och liknande. Indianapolis Colts är fan ett moraliskt 18–0-lag, säger jag.
Inget lag i NFL har slagit Colts när de gått för fullt med alla sina starters den här säsongen. Lik förbannat har laget två förluster, eftersom man valde att vila nyckelspelarna stora delar av de två sista matcherna (15–9 mot NY Jets och 7–30 mot Buffalo).

Tro inte att Colts-lirarna glömt att de blivit snuvade på chansen att bli superhistoriska.
– Sanningen är att det beslutet inte hade nånting med oss spelare att göra. Det fanns ingenting vi kunde göra åt det. Varenda spelare ville spela, varenda spelare försökte spela, men det var inte vad klubbledningen och vår coach beslutade, säger centern Jeff Saturday inför Super Bowl på söndag.

1972 års Miami Dolphins är det enda laget i NFL:s historia som obesegrade plockat hem Super Bowl-titeln. Då vann laget 17 av 17 matcher. Coach Don Shula och grabbarna har i efterhand utmålats som en tämligen patetisk hop, som typ har champagne på kylning och firar varje år det sista obesegrade laget i NFL åker på sin första förlust.

New England Patriots hade chansen att bli det första 19–0-laget för ett par år sedan, men New York Giants stod för en av tidernas största slutspelsskrällar och vann med 17–14 i Super Bowl XLII.

Om Indianapolis slår New Orleans Saints på söndag så kommer det förstås vara stort, riktigt stort. Men personligen kommer jag ändå gräma mig en aning över det som KUNDE ha varit, det som kanske rentav BORDE ha varit. 19–0.

/Petter Westin.

Till slut blev den så klar, traden som skickar Olli Jokinen och fightern Brandon Prust till Rangers och Ales Kotalik och Christopher Higgins till Calgary.
Anledningen till att traden dröjde?
Ales Kotalik hade en begränsad no trade-klausul.
Nej, jag skämtar inte.
Ales Kotalik, av alla spelare, hade en begränsad no trade-klausul.

Glen Sather har gjort en och annan blunder som New York Rangers general manager. Som att ge Wade Redden ett fett långtidskontrakt. Eller att signa Donald Brashear. Eller att spela 56 matcher utan en riktig förstacenter.
Att ge Ales Kotalik en begränsad no trade-klausul verkar kanske i sammanhanget som en liten, obetydlig detalj. Och det kanske det är, nu när Sather ändå blev av tjecken.
Men samtidigt säger det en hel del om vilka underliga affärer denne general manager är kapabel till att sy ihop. Inte bara gav han Kotalik, 31, tre miljoner dollar (överpris) om året fram till 2012. Tjecken fick dessutom en klausul som de flesta NHL-spelare bara kan drömma om. Har du gjort endast fem NHL-säsonger och som bäst gjort 25 mål eller 62 poäng, ska det liksom vara helt jävla omöjligt att få en no trade-klausul av något slag. 
Men inte i Glen Sathers värld, uppenbarligen.

Tillbaka till traden.
Vad innebär den för Calgary?
Jo, eftersom man inte hade en tanke på att re-signa Jokinen i sommar (då han blir free agent), så får man ändå säga att klubben fick hyggligt betalt för den underpresterande centern. Nu har varken Kotalik eller Higgins varit någon succé på Broadway, men potentialen finns i alla fall. Dessutom blir ju även Higgins UFA till sommaren, vilket innebär att man har lönetaksmässig flexibilitet.
Calgary lär dock inte ha dealat klart. Om jag har räknat rätt så har man nu tio ytterforwards i truppen.

Rangers?
Well, nu fick man ju sin förstecenter, i alla fall. Grattis, Glen. Och kanske, kanske kommer Jokinen fungera fint ihop med Marian Gaborik. Blir Jokinen en flopp kan ju Sather alltid släppa finländaren till free agency, så Rangersbossen tar ingen gigantisk risk med traden.
Och med Jokinens 5,2 miljoner dollar off the books nästa säsong, så finns ju utrymme för Sather att värva något annat. Säg fem miljoner dollar om året under fyra säsonger till Pavol Demitra, 35? Och en no trade-klausul, så klart.

/Stefan.

2509 yards har sina fördelar.
Det blir lite lättare att löneförhandla, till exempel.
Chris Johnson, Tennessee Titans rekord-running back, har insett just detta.
– Jag tycker att jag förtjänar att vara NFL:s bäst betalda running back, eller till och med den bäst betalda offensiva spelaren bortsett från quarterbacks, sa Johnson under Pro Bowl-helgen.

Samtidigt är andraårsspelaren medietränad nog att försöka undvika krigsrubriker:
– Det är inte som att jag går ut i media och säger ”betala mig, jag vill ha ett nytt kontrakt nu”. Jag säger bara att om de skulle ge mig betalt, så vill jag det. Förhoppningsvis vill de det också.

Förhandlingar med Titans har inte satt igång – än så länge. Men inte ska väl ligans bästa RB ha en grundlön på bara 560 000 dollar?
Steven Jackson i St. Louis Rams toppar löneligan för running backs med ett femårskontrakt värt 48,5 miljoner dollar, undertecknat 2008. Och inför förra säsongen skrev Michael Turner på för sex år och 34,5 miljoner dollar med Atlanta Falcons – innan han gjort en enda säsong som starter.
Vi lånar Deion Sanders favoritfras: Pay the man!

USA-bloggen rankar NFL:s tio bästa running backs:
1. Chris Johnson, 24 år, Tennessee Titans.
Hans monstersäsong dödade alla diskussioner.
2. Adrian Peterson, 24 år, Minnesota Vikings.
Fortfarande elit, men måste lära sig att hålla i bolluslingen.
3. Steven Jackson, 26 år, St. Louis Rams.
Förtjänar ett bättre öde än att ruttna bort i Rams. Produktiv trots usel omgivning.
4. Ray Rice, 23 år, Baltimore Ravens.
Kan göra hur mycket som helst av hur lite som helst. Vansinnigt rolig att titta på.
5. Maurice Jones-Drew, 24 år, Jacksonville Jaguars.
Jacksonville var 1–7 i matcher där han fick 18 carries eller mindre, 6–2 i matcher där han fick 21 eller fler.
6. DeAngelo Williams, 26 år, Carolina Panthers.
Snäppet vassare än lagkamraten Jonathan Stewart.
7. Michael Turner, 27 år, Atlanta Falcons.
Räknar med att han och Falcons studsar tillbaka nästa säsong.
8. Frank Gore, 26 år, San Francisco 49ers.
Gör jobbet – när han får bollen.
9. Cedric Benson, 27 år, Cincinnati Bengals.
Slog igenom på allvar som Bengals stora arbetshäst.
10. Thomas Jones, 31 år, New York Jets.
1400 yards skämtar man inte bort hursomhelst, även om Jones tappade mot slutet.

(Och ja…tyck till!)

/Petter.