Och så blev det åttonde raka förlusten.
Vi behöver inte göra analysen svårare än vad den är: Detroit Pistons är inte bra just nu.

Den här gången var det New York Knicks som blev för svårt. Låter ju illavarslande, även om Knicks faktiskt varit bättre än förväntat. Knicks kom till Detroit med 11 segrar och 19 förluster och är inte i närheten av sämst i East.
Men man är inte nödvändigtvis så bra att man ska slå Pistons med 104–87 i Detroit.
Publiken i The Palace tyckte inte det i alla fall och Jonas Jerebkos lag blev utbuad av de egna fansen.
– Vi var inte med i första halvlek, eller andra halvlek heller, säger Jerebko till AP.
– Vi spelar bra i i tre minuter och sedan dåligt i sju. Vi kan inte spela så.

Jerebko startade som power forward och gjorde nio poäng och tog fyra returer på 29 minuters spel. En stabil insats igen. 
Att han blivit en publikfavorit i Detroit vet ni redan. Numera hör man ljudet från ett vikingahorn i The Palace varje gång Jerebko gör något bra och vikingahjälmarna syns lite överallt i publikhavet.
– Jag älskar fansen här. Det är alltid roligt att bli uppskattad. Fansen här har tagit hand om mig. Det är ingen hemlighet. Jag försöker bara gå ut och ge 100 procent. Om fansen gillar det jag gör så tänker jag fortsätta göra det, säger JJ till Detroit Free Press.

Jonas fick också nytt beröm av coachen John Kuester, nu med anledning av hans positionsbyte från small forward till power forward.
– Han kan spela båda positionerna. Jag var väldigt imponerad av hur han var tvungen att spela försvar på treorna (small forwards) dag ut och dag in. Jonas har klarat utmaningen i princip varje gång han har gått in på planen, säger Kuester.

I matchen mot Knicks mötte Jonas Jerebko en av de spelare det är populärast att jämföra honom med: David Lee. Den hårt arbetande Lee gjorde en kanonmatch mot Pistons och slutade med 30 poäng, tolv returer och fem assist.
– Han satte sina skott. Han satte allt, kändes det som. Han är en bra spelare för mig att försöka efterlikna på planen, säger Jerebko till Detroit News.
Den här säsongen snittar David Lee 18,8 poäng och 10,8 returer per match.

/Wikdahl

Omröstningen till Pro Bowl, NFL:s egen allstar-match, är nu avslutad. Som vanligt är det fansen, coacherna och spelarna själva som röstat fram sina favoritspelare. Några spontana reflektioner:

Det positiva: Pistons fick tillbaka alla sina stjärnor efter bataljer med skador.
Det negativa: efter en sträcka med fem raka segrar i början av december så har Pistons sju raka förluster i slutet av december.
Åh, och en positiv sak till: Jonas Jerebko fortsätter att leverera.

Toronto Raptors krossade Detroit dan före dan (94–64) och det såg ut att gå åt samma håll i kväll.
I halvtid ledde Raptors med 60–41.
Men Jonas Jerebko efter en so-so första halvlek började sätta fart i korridorerna i andra så hände det saker. Pistons åt upp avståndet i Air Canada Centre mycket tack vare Jerebkos vilja att springa, hans två treor, hans försvarsspel, hans hustle.
Nu räckte det inte ändå.
JJ33 blev utfoulad i ett försök att stoppa Andrea Bargnani med fyra minuter kvar (Jerebko fick testa försvarsspel på i princip samtliga Raptorsspelare) och Pistons saknade elden och kunskapen att matcha hemmalaget under de sista minuterna.
Pistons 95, Raptors 102. 

För Pistons så var det äntligen så att man i samma match kunde använda Rip Hamilton, Ben Gordon och Tayshaun Prince. Det fanns – och finns – förstås en oro över hur det påverkar svensken. Men den här kvällen, mot ett lag som inte är fysiskt överväldigande, så gick det alldeles utmärkt att starta Jerebko på position fyra, Prince som small forward, Hamilton som tvåa, Rodney Stuckey på pointen och Ben Wallace som center. Från bänken kom sommarens free agent-fångst Charlie Villanueva och Ben Gordon.
Jerebko spelade 30 minuter, slutade med 14 poäng, sju returer (sex offensiva!), två steals och en block. Och han var som vanligt väldigt mogen och ansvarsfull. 

Kommentatorerna i matchen noterade att Jerebko inte lär ha några problem att spela med de comebackande veteranerna eftersom han inte behöver ha bollen för att vara bra. Jerebko är oerhört effektiv utan boll, där kan exempelvis rookiekompisen Austin Daye inte konkurrera. Han behöver boll för att göra nytta och med Rip, Gordon, Villanueva och i viss mån Prince så finns det inte så mycket boll att låna ut längre.

Hamilton och Gordon hade 15 poäng var i Pistons. Stuckey hade 15. Chris Bosh hade 25 poäng och 16 returer för Raptors. Han är ett monster.

/Wikdahl

Det var bara en tidsfråga.
Har man ligans dyraste spelare i laget, en spelare som känner sig frisk och kry och är på sista året av sitt kontrakt, så kan man inte spela honom sju minuter per match och tro att livet bara tuffar på.
Någon gång kommer kraschen.
Tracy McGrady har lämnat Houston Rockets.

T-Mac gjorde comeback efter skada för exakt sex matcher sedan, mot Jonas Jerebkos Pistons, och har sedan dess gjort korta gästspel i matcherna. Den förre superstjärnan har som mest spelat åtta minuter i en match och gjort tio poäng som bäst.

Houston Rockets och coachen Rick Adelman vill smyga in McGrady i laget. Han har trots allt varit borta sedan en knäoperation i februari i fjol.
Problemet är att McGrady tycker att han är redo för tuffare uppgifter – och kom ihåg att han också spelar för sin framtid. Ingen spelare i NBA har högre lön i år än T-Mac (23,2 miljoner dollar) och han vill förstås sätta sig i en position där han kan skriva ett nytt fint kontrakt, kanske med ett lag som kan slåss om NBA-titeln?
Det som återstår av den här säsongen är Tracy McGradys skyltfönster.
Då räcker inte sju minuter per match.

– I’m a player man, sa McGrady till Houston Chronicle.
– Jag kände att det var dags att öka speltiden.

Rockets spelade i New Jersey i går kväll och i Cleveland i kväll. Enligt laget så är en av anledningarna till att Tracy McGrady fick åka hem att han ska få fira sin sons födelsedag.
Men Adelman erkänner att det finns en schism. Och att han inte vet vad som händer nu.
– Jag har inte ett svar. Jag har inga problem med att en spelare säger att han vill ha mer, och det är det han vill. Men just nu vet jag inte hur jag ska kunna ge honom det, säger Adelman.

Houston Rockets har lärt sig leva utan McGrady och Yao Ming och antagligen vill inte Adelman göra McGradys roll för stor. Dels för att han kanske inte finns kvar i laget nästa säsong och dels för att han när som helst kan gå sönder igen.

Frågan är vad som händer med T-Mac nu.
Att trejda honom lär vara svårt. Vem tar sig an en skadebenägen föredetta superstjärna med den högsta lönen i ligan?
En kul detalj är ju att Tracy McGrady ett tag var inröstad som starter i All-Star-matchen i februari. Nu har han dock passerats av Steve Nash. Skönt.

/Wikdahl

Omgångens höjdpunkter i NFL – i form av fem frågor.

1. Hur viktigt är 16–0 för Indianapolis Colts coach Jim Caldwell?
Inte på långt när lika viktigt som att komma med ett friskt och helt lag till slutspelet. Men Caldwell lovar också att ”den här veckan inte är annorlunda på något sätt” eftersom man alltid vill vinna. Medan Jets-fansen hoppas att Colts stjärnor ska få begränsat med speltid, så är min känsla att vi får se Peyton Manning och kompani så länge matchen är hyfsat jämn.

2. Ångrar Washington Redskins att man gav 100 miljoner dollar till Albert Haynesworth?
Nej, inte än. Hela Redskins säsong har varit en pinsam implosion och man får vänta till nästa säsong innan man dömer vissa spelare. Men nog är det oroväckande om din superstjärna konspirerar för att få lagkamraterna att – med flit – komma sent till träningen. Redskins rasade ihop mot New York Giants i måndags, men räkna inte med att de gör samma tjänst för Dallas Cowboys ikväll.

3. Houston Texans och Miami Dolphins är båda 7–7 och möts idag, men har egentligen något av de här lagen i slutspel att göra?
Ärligt talat: Nej. Båda skulle vara one-and-done i ett slutspel. Det är två lag som har starka kvalitéer, men också allvarliga brister. Houston har en grym QB/WR-combo i Matt Schaub/Andre Johnson, men kan inte springa bollen – och har en riktig loser-tradition. Dolphins KAN springa bollen, men är lite för dåliga på andra saker. Men hey, det är en spännande match och jag kommer självklart titta ändå.

4. Har Joe Flacco slagit ut Matt Ryan som den bästa quarterbacken ur förra årets draft?
Absolut inte. Flacco må ha lite bättre statistik den här säsongen, men jag ser fortfarande Ryan som den större ledaren med större potential. Idag är det bara Flacco som spelar för en slutspelsplats – Baltimore möter Pittsburgh på bortaplan i vad som faktiskt kan bli en shootout mellan två traditionellt sett defensivt starka lag.

5. Vem är 36-åringen som kan sätta stopp för Philadelphia Eagles svit på fem raka segrar?
Brian Dawkins, såklart. Han lämnade Eagles för Denver Broncos efter 13 säsonger. Nu kan han sänka sitt gamla lag – inför en publik som fortfarande älskar honom.
– Självklart har det slagit mig, hur det kommer att kännas. Men det här handlar inte bara om att jag kommer hem igen. Det här handlar om Denver Broncos som åker till Philadelphia, ett tufft ställe att spela på, mot ett väldigt bra lag. Det är där vårt fokus måste vara, säger Dawkins.

Här är omgångens matcher på Viasat Sport:
Idag, 19.00: New England Patriots–Jacksonville Jaguars (en annan match med stor betydelse för slutspelsracet).
22.15: Indianapolis Colts–New York Jets.
02.20: Washington Redskins–Dallas Cowboys.
Imorgon, 02.30 (natten mot tisdag): Chicago Bears–Minnesota Vikings.
Viasat Sport HD sänder dessutom Eagles–Broncos idag 22.15.

/Petter Westin.

Bara två omgångar kvar att spela i NFL – hög tid att reda ut förutsättningarna i slutspelsjakten. Det är tajt och många ”om” och ”men”. Men den här sammanställningen ger i alla fall en fingervisning inför söndagens dramatik. För den som vill fördjupa sig ytterligare kan Playoffstatus.com vara värd en titt.

Vi ska försöka återkomma senare under dagen med en titt på omgångens hetaste matcher.

The team says in a news release that Artest didn’t travel with the Lakers to Saturday’s game at Sacramento after tripping over a box and falling down a flight of stairs at his home on Christmas night.

Är det bara jag som tror att detta inte är den slutgiltiga versionen av den här historian?

/Petter.

Världens kanske bästa spelare mot världens kanske bästa spelare.
Det kunde naturligtvis ha slutat hursomhelst. 
Och gissa vad? 
Det gjorde det också.
Cavs spöade Lakers – i Los Angeles, Shaq var bra, LeBron gjorde ”bara” 26, Kobe var 11 av 32 – och vansinniga fans kastade in skumgummihänder och en full vattenflaska på planen.
Herregud.
Cavs 102, Lakers 87.

LeBron James var inte all that och en påse chips mot Los Angeles Lakers i natt, men han var som vanligt rätt bra. Den här natten handlade dock mer om Cavs som lag än om The King som världens bästa spelare. (Om han nu är det. Jag orkar inte välja sida just nu men jag brukar säga att om det är jämnt och ett par minuter kvar av matchen och jag fick välja Kobe Bryant eller LeBron till mitt lag så skulle jag ta Kobe. Jädrar vilken lång parentes.)

Cleveland Cavaliers, ett av de största hoten i East, kom till Los Angeles med vetskapen att det skulle bli en värdemätare.
Att slå regerande mästaren Lakers, vinnare av 16 av de 17 senaste matcherna, och Mamba i Staples Center kräver… ja, mästartakter.
Cavs visade exakt det.

Mo Williams ledde vägen med 28 pinnar och bakom honom fanns det flera mindre hjältar. Som Shaq som gjorde elva poäng och tog sju returer på bara 22 minuter. Eller Anderson Varejao som hade nio poäng och nio returer från bänken. Jamario Moon, också från bänken, gjorde 13 och LeBron hade 26 poäng, fyra returer och nio assist.
Försvarsmässigt var man suveränt. Cavs höll Lakers till 36,5 procents skytte och även om man släppte till en del offensiva returer så vann man både insidematchen och den mer allmäna fysikmatchen. Lakers insidespelare Pau Gasol gjorde elva poäng, Andrew Bynum fyra. Fysiskt så stod Cavs upp, tog smällar gav smällar och klagade inte. Lakers, däremot, tappade humöret. Allra mest Lamar Odom.

X-faktorn Odom lyckades bara göra sex poäng och blev dessutom ejected med fyra minuter kvar av matchen.
Det var då det brast i Los Angeles. Domarna skickade ut Odom genom spelartunneln och gav ett T till Lakers bänk.
Fansen svarade med att kasta in sina skumgummihänder (reklamjippo från en halvkänd skotillverkare) på planen. Det var som i isladan i Skellefteå på den gamla goda tiden när publiken, trots den stackars speakerns vädjan om att de skulle låta bli, kastade in sina matchprogram på isen när saker inte gick som de skulle.
En minut senare blåstes en till Lakersfoul och fler skumgummihänder regnade in. Dessutom flög det in en full vattenflaska men lyckligtvis träffade den ingen spelare eller funktionär.

Avslutningsvis så snor jag ett intressant tillägg av ESPN.

Head to head: LeBron mot Kobe
Segrar: LeBron 7, Kobe 5.
Poängsnitt: LeBron 26,8, Kobe 25,1.
Skottprocent: LeBron 42, Kobe 41,5.
Retursnitt: LeBron 7,3, Kobe 5,4.
Assistsnitt: LeBron 6,9, Kobe 5,2.

•••

På den andra kusten spelades en annan prestigematch: Orlando Magic tog emot Boston Celtics. Orlando slog ut Boston ur slutspelet i våras men blev mosade den här gången.
Bokstavligen.
Celtics spelade kraftbasket och slog Orlando med 86-77.

/Wikdahl

USA-bloggen är dubbelt välsignad.
Vi firar julafton den 24 december.
Och den 25 december.
För det är ju så att i landet vi i den här bloggen bevakar så är juldagen grejen, inte julafton. 
Så därför gör vi det här dubbelt:
God jul!
Och God jul i förskott!

/Petter, Stefan och Wikdahl

Som rubriken på en sportsajt i morse: ”This is not How A Human Leg Is Supposed to Bend”.

Benet tillhör 19-rankade Texas A&M:s Derrick Roland, som skadade sig mot Washington i går kväll. Roland är en senior och allt talar nu för att hans collegekarriär är över.
I sådana här sammanhang brukar det heta att ”hela laget chockades av skadan” och i det här fallet stämmer det faktiskt.
– Många spelare grät. Dom är illa däran, säger lagets assisterande coach Scott Spinelli.

Här kan ni se händelsen, som många har jämfört med skadan som Washington Redskins gamle quarterback Joe Theismann åkte på i en Monday Night Football-sändning 1985. En klassiker i denna makabra kategori, som ni kan se här.

/Stefan