Vi kanske måste slopa superlativen snart.
Det är bara att inse att det är den här nivån Jonas Jerebko håller. Det är så här bra han är. Det här är normalt.
I natt blev det 16 poäng och sju returer när Detroit Pistons slog Milwaukee Bucks.
– Jonas är en av ligans bästa rookies just nu. Jag är så nöjd över sättet han har expanderat sitt spel, säger Pistons coach John Kuester.

JJ får beröm för sitt sätt att sticka iväg på snabba uppspel och slita runt korgarna. Och även den här natten stod han för en highlight när han hittade Ben Wallace med ett pass fint som snus. Du hittar klippet på http://www.nba.com/video/. Sök på Jerebko.
Passet blev också utsett till NBA:s Assist of the night.

Just assisten var i fokus. Detroit vann returtagningen med 46–30 och utnyttjade det överläget genom att springa på snabba och hitta den öppna killen.
– Det är så här vi vill spela. Vi hade mycket energi, vi sprang på snabba uppspel, och våra pointguards var suveräna. Jag springer alltid, men i kväll fick jag betalt för det, säger Jerebko.

Pistons vann med 105–96 mot Bucks. Förutom de 16 poängen och sju returerna så bidrog Jonas med tre assist och en block. Rodney Stuckey gjorde 19 poäng och Ben Gordon, som började på bänken, gjorde 16.
Bucks rookiesensation Brandon Jennings gjorde 15 men med usel procent. Däremot så hade han också fem returer och åtta assist.

/Wikdahl

Det brukar suckas, stånkas och stönas över att NHL får så lite mediabevakning i amerikansk press. De stora, feta 52-punktersrubrikerna är allt som oftast reserverade åt amerikansk fotboll, baseboll, basket, collegefotboll eller collegebasket.
Supermegajätten ESPN sänder ju inte heller några matcher, utan det är rätt obskyra Versus – som annars riktar in sig på sporter som fiske och rodeo… – du tvingas leta upp för att få se direktsända fighter. 

Därmed inte sagt att det inte går att hitta intressant bevakning om NHL. Det gäller bara att leta på andra ställen.

Det finns till exempel mängder av högkvalitativa bloggar som skriver både initierat och underhållande om ligan. Min favoritblogg just nu är blogesalming.com, som producerar smått geniala kortfilmer om Toronto Maple Leafs. Och av alla små filmer är det här min absoluta favorit. Så. Jävla. Briljant. 

I’ll have the Zetterburger var nästan lika bra, men det verkar uppenbarligen så att sajten tagit semester på obestämd tid.

/Stefan.

Redan för flera veckor sedan förutspådde USA-bloggen att såväl New Orleans Saints som Indianapolis Colts skulle ha inkasserat sin första förlust vid det här laget. Men nu är båda lagen 11–0, så frågan är given: Can they do it? Kan de upprepa New Englands perfekta grundserie från 2007?

Saints kan. De kan definitivt. Grejen är att de imponerar på fler än ett sätt. De har gjort svaga matcher mot sämre motståndare, men lyckats vinna ändå. Och när de igår ställdes på den stora, stora scenen, i ett tufft test mot ett lag som varit där så många gånger förut – ja, då gick man ut och körde över New England Patriots, Tom Brady och Bill Belichick. Dessutom lär racet om förstaseed i NFC leva hela vägen in i mål, och då kommer Saints gå för fullt i sina kvarvarande matcher. En titt på dessa:

Washington borta: Ligans statistiskt sett bästa passningsförsvar, men Washington har bara vunnit tre matcher den här säsongen.

Atlanta borta: Falcons har problem, med skador och annat. Lagets secondary har en mardröms-matchup mot Drew Brees och hans många vapen.

Dallas hemma: På nåt sätt blir det svårt att tro på Dallas (läs: tro på Tony Romo) förrän man verkligen får se laget lyckas i ett slutspel. Ändå är det här New Orleans tuffaste match enligt min mening. Hemmaplansfördelen i Superdome blir viktig.

Tampa Bay hemma: Ska bara vara en seger.

Carolina borta: Vore det inte typiskt om Saints blev bortspelade från sitt perfekta facit i sista omgången av en divisionsrival som inte har nåt att spela för? Konstigare saker har hänt… Men jag måste ändå tro på New Orleans i den här matchen.

Så, Saints, 16–0? Om jag fick ett bra odds på det skulle jag definitivt spela idag.

Colts, däremot, är en annan historia. Det finns inget lag som skuggar Indianapolis lika hårt i AFC som Minnesota skuggar New Orleans i NFC. Det är redan känt att Colts tänker vila nyckelspelare som Peyton Manning och Reggie Wayne om laget säkrat förstaseed och hemmaplansfördel inför slutspelet. Annars ser schemat inte sååå blodigt ut, men superheta Tennessee med Vince Young kommer på besök redan på söndag (vilken match det blir förresten! En smärre skandal att Viasat Sport, som det ser ut i dagsläget, inte sänder den). Resterande matcher spelas mot Denver hemma, Jacksonville borta, NY Jets hemma och Buffalo borta.

Vad tror våra läsare? Får vi ett, två eller noll 16–0-lag i NFL i år?

/Petter Westin.

Vem är redo för lite NHL-humor så här på nattkvisten?
En, två , tre… Det räcker, det räcker. Jag fantiserade ihop att mindre skog med händer var uppe i luften.
Vi kör. 

I söndags satte NHL ned foten och stängde av Pittsburgh Penguins forward Matt Cooke i två matcher för hans tackling på New York Rangers Artem Ansimov. Cooke, som räknas som en återfallsförbrytare, fick också böta drygt 29 000 dollar.

Avstängningarna i NHL är alltid ett hett diskussionsämne eftersom ingen tycks veta vad som bestämmer längden på straffet. Många upplever att NHL:s beslut är helt godtyckliga, att det inte finns en tydlig linje eller en policy.
Men gissa vad?
Det finns det.
Bloggen Down Goes Brown har hittat det hemliga dokument som ligger till grund för NHL:s alla beslut om avstängningar. 

Samma bloggare levererar också ett skämt som jag inte tänker kommentera, men i alla fall dela med mig av. Så här tvittrade Down Goes Brown i helgen:

Wonder what Don Cherry will say about Tiger Woods situation…
a good North American kid getting carved up by a swede.

/Wikdahl

Det enda som saknades var en mask och en mantel. Och kanske trikåer och en hemlig identitet.
The Superviking var en stor hjälte när Detroit Pistons bröt sin sju matcher långa förlustrad och slog Atlanta Hawks.
Pistons 94, Hawks 88.

Jag skrev i halvtid att om jag var en gambler så hade jag lirat på Hawks. Detroit Pistons ledde då med åtta poäng men känslan var att Hawks bara skrapade på ytan av vad man kan göra medan Pistons överpresterade.
Men så länge man kämpar hårt så spelar det ingen större roll hur mycket bättre motståndaren är på papperet. Det här var en arbetsseger för Detroit Pistons – beviset hittar vi framför allt i returtagningen. Pistons ryckte ned 53 returer (24 offensiva!) mot Atlanta Hawks 27 returer. Segermarginalen borde naturligtvis ha blivit större än sex poäng.
Men herregud så välkommet det var att marginalen var åt det hållet i alla fall. När man närmar sig en tvåsiffrig förlustrad så börjar både spelare och coacher att svettas.
Pistons bröt sin trend vid sju torskar – och kan skänka en extra tanke till en svensk hjälte.

Med 1.50 kvar av matchen kom Atlanta Hawks i ett två mot en-läge. Jamaal Crawford hade bollen, lagkamraten Josh Smith rusade mot korgen. Men mellan dem så fanns matchens mest aktiva händer. De tillhörde Jonas Jerebko och hans steal innebar att Pistons ledde med sex poäng i stället för fyra. Jag skulle vilja påstå att det spelet var den så kallade spiken i Hawks kista. Coachen John Kuester är inne på samma linje:
– Hur stort var det där? Han gjorde ett suveränt jobb med att få en hand på den där bollen och sedan få tag på den. Jonas, boy… han har varit en stor överraskning. Jag fortsätter säga det för jag är rädd att han ska gå in i väggen en dag och jag kommer till slut att behöva skrika på honom: ”Du arbetar inte tillräckligt hårt, du arbetar inte tillräckligt hårt.” Men den dagen har inte kommit än, säger Kuester.
För er som vill ha ytterligare en spik: Med 16 sekunder kvar och överläge med fyra poäng så fick JJ gå till straffkastlinjen. Iskallt hängde han första, och sedan andra. Game over.

Jerebkos andra halvlek var mycket bättre än den första. Han var aggressivare, väldigt aktiv på båda sidor om mittlinjen och han har ju den där förmågan att alltid dyka upp where the action is.
– Han tar med sig en enorm mängd energi ut på planen, och en del spelare kan inte matcha den. Folk tänker att energin bara ska finnas där, men så är det inte. Det är definitivt ett stor plus för Jonas, säger guarden Will Bynum.
I gårdagens match mot Los Angeles Clippers så slog Jonas Jerebko personligt rekord när han gjorde 22 poäng. I dag blev det tio. Men eftersom han fått upp rekordfarten ändå så satte han ett i en annan kategori.
JJ tog elva returer mot Hawks. Hans tidigare personbästa var sex.

Rodney Stuckey och Will Bynum tog det offensiva ansvaret i Pistons med 23 respektive 19 poäng. Men frågan är om inte Ben Wallaces statistikrad på tio poäng och 18 returer är mer imponerande och avgörande?

På tal om The Superviking alltså. De två supportrarna som har blågula kläder med Jerebkos namn och vikingahjälmar på huvudet var på plats igen i The Palace of Auburn Hills i Detroit. Men mysteriet kvarstår: vilka är de? Släkt? Vänner? Emigrerade svenskar?

Vi repriserar därför bilden på duon:

UPPDATERING: Det finns förstås citat med herr Jerebko själv som vi måste dela med oss av (från bloggen True Blue på Pistons hemsida):

Om coach Kuesters rädsla för att han ska gå in i väggen och att Kuester ska behöva skrika på honom:
– Det kommer inte att hända än. Vi får se när det är dags för match 75, men inte nu.

Om stealen som starkt bidrog till Pistons seger:
– Jag hörde bara alla skrika. Ärligt talat så tänkte jag foula Crawford. Men han sökte passet, jag fick en hand på bollen och det ledde till två poäng för oss på andra sidan. Så det var ett väldigt bra spel. Vi behövde den här segern, så det var ett stort spel.

/Wikdahl

Säga vad man vill om Detroit Pistons rookiecoach John Kuester, men han är inte rädd för att röra om.
Tidigare har Charlie Villanueva varit given i förstafemman men han började nu på bänken och Jason Maxiell, som inte startat en enda match, fick chansen redan från uppkast.
Veteranen Chucky Atkins, som bara spelat fyra matcher, var helt plötsligt starter på Ben Gordons plats. Den plats som Austin Daye hade senast.
Och Kwame Brown fick några minuter i första halvan – och gjorde ett bra jobb också.

Dessa förändringar – men framför allt en fantastisk arbetsinsats – gör att Pistons gick till vila med överläge 55-47 mot Atlanta Hawks.

Jonas Jerebko gjorde en okarakteristiskt slarvig start.
Han missade ett par enkla lägen under korgen, blev blockad av Marvin Williams, slog ett pass rätt i gapet på Josh Smith – som fick friläge och enkel dunk, han slarvade med en utboxning på samme Smith och lät honom göra två poäng till på en andrachans och hans försvar var inte lika snyggt som vi sett tidigare under säsongen.
Men… JJ gjorde mycket bra också. Han rör sig fortfarande utmärkt och han slutar aldrig att slita och riva. Nu i halvtid har han 6 poäng och 4 returer.
Rodney Stuckey är poängkung i Pistons med 17 i halvtid.

Mitt tips är fortfarande Hawks och pysslade jag med spel och dobbel så skulle jag kliva in nu, för jag antar att de får en utskällning i halvtid. Men om Pistons fortsätter kämpa mer än gästerna så är det klart att segern är deras.

Nu är det strax dags för andra halvlek.
Jag vill inte kalla det här en liveblogg – men USA-bloggen levererar ett inlägg efter slutsignalen också.

/Wikdahl

Uppkast om några minuter.
Jonas Jerebko gör sin 15:e match som NBA-spelare. USA-bloggen ska försöka hålla så bra koll vi kan, i denna tjocka söndagssmet av amerikansk idrott.

Det är ju inte bara NBA i kväll. I NFL spelas några oerhört viktiga matcher (som herr Westin redan pusslat och pysslat med och ryat runt i, se under detta inlägg) och NHL bjuder upp med ett par matcher och dessutom så spelas det collegebasket i natt då det är finalmatch i turneringen Old Spice Classic (sänds på ESPN America). 

Men nu handlade det om Pistons. Jonas Jerebko lär starta som small forward som vanligt och Pistons lär igen sakna skadade Ben Gordon och därmed finns det anledning att tro att Jerebko får chanser i offensiven.
Pistons är ju ingen offensiv maskin och utan största poänghotet Gordon så måste guarderna Rodney Stuckey och Will Bynum få hjälp med scoringbördan av någon fler än Charlie Villanueva.
Varför inte Jerebko?
Det blev 22 poäng senast. Det känns orimligt att han ska upprepa den bedriften, så ska vi gissa på… 16 i kväll?
Motståndet Atlanta Hawks är ett av ligans bästa lag så här långt och det enda som jag ser kan hota Joe Johnson och Josh Smith är det faktum att Detroit Pistons har hemmaplan. Där är man i alla fall nästan 50 procent (3–4).
Hawks vann alla tre möten i fjol.

/Wikdahl

De kallar det ”separation week” – NFL:s tolfte omgång där slutspelsbilden börjar klarna allt mer. Tre matcher är redan spelade (ni hängde väl med på vårt Thanksgiving-maraton?). Här är resten, med profilerna, förutsättningarna och veckans skönaste stories:

Houston Texans (5–5) vs Indianapolis Colts (10–0), Viasat Sport söndag 19.00.
Precis när man tror att Houston är redo att äntligen ta det där nästa steget, så kommer ett bakslag med två raka förluster. Och elaka tungor viskar ”if there is a way to lose, the Texans will find it”. Nu är det lite do-or-die om laget vill nå slutspel, och enligt logiken ”förr-eller-senare-måste-ju-Colts-också-förlora-en-match” så borde man ju gilla chanserna till en hemmaskräll här. Vi vet att Matt Schaub kan passa bollen och vi vet att Andre Johnson kan fånga den som få andra – men kan utskällde Steve Slaton eller hans backup Chris Brown lyckas i springspelet? Det är nyckeln, tror jag.

Minnesota Vikings (9–1) vs Chicago Bears (4–6), Viasat Sport söndag 22.15.
En intressant sak hände efter Bears förlust mot Philadelphia Eagles på Sunday Night Football senast. På slutsignalen letade Eagles rutinerade stjärn-quarterback Donovan McNabb upp Bears strugglande, 26-årige QB Jay Cutler. De båda spelarna stod tätt intill varandra och McNabb pratade med Cutler i vad som verkade vara en evighet. Situationen har blivit väldigt uppmärksammad – var det rätt eller fel av McNabb att, mitt i arenan inför alla kameror, lägga så mycket energi på att ge råd och och vägvisning till en motståndare? Mitt svar: Ett rungande JA! McNabb gjorde en medmänsklig handling, han gjorde det han tyckte var rätt och han hjälpte en spelare som går igenom svårigheter McNabb själv kan relatera till.
– Vad jag sa stannar mellan mig och Jay. Det är helt enkelt den sortens brödraskap som finns, mellan oss quarterbacks, förklarade McNabb några dagar senare.
26-årige Cutler har 18 interceptions för Bears efter en uppmärksammad övergång från Denver Broncos i somras. Idag är han en hatad man i Chicago – utskälld av både fans och medier. Ingen vet mer om den situationen än Donovan McNabb, som ständigt fått leva med de hätska Philadelphia-medierna och landets kanske mest kritiska fans. McNabb har ägnat en hel karriär åt att tysta kritiker – om och om igen. Om Jay Cutler behöver en förebild och en mentor finns ingen bättre i NFL idag.
Men idag, mot stekheta Super Bowl-kandidaten Minnesota Vikings, lär kräftgången fortsätta för Bears och Cutler…

Baltimore Ravens (6–4) vs Pittsburgh Steelers (5–5), Viasat Sport söndag 02.20 (natten mot måndag).
Det här är en av mina favorit-matchups, år efter år, alltid av samma anledning: Hårt, tätt defense och två lag med tuffhet och attityd. Allt det man älskar med football med andra ord. Ray Lewis, levande legendar i Ravens defense, förklarar ganska exakt vad jag menar:
– På grund av hur de här två lagen spelar mot varandra, så blir det alltid en fysisk match, det avgörs alltid på nåt av de sista spelen. Det är bara så det är.
Just det här mötet blir dock lite udda på grund av att Steelers stjärn-quarterback Ben Roethlisberger (hjärnskakning) inte kan spela. Hans förste backup Charlie Batch är också borta, vilket innebär att 24-årige Dennis Dixon – med blott en passning i sin tvååriga NFL-karriär – kastas in i hetluften.

New Orleans Saints (10–0) vs New England Patriots (7–3), Viasat Sport måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Okej, ingen idé att hålla inne på godbiten längre. Det här prime time-mötet har utvecklats till en av säsongens hetaste fajter. Många tror att Saints remarkabla segersvit tar slut här – räkna mig till dem – men oavsett hur det slutar kan vi antagligen räkna med en nagelbitare långt in i fjärde quartern. Frågan är bara vad som avgör? Är det den sagolika quarterback-matchupen, mellan den kirurgiskt precise Drew Brees och den supercoole, alltid lika samlade Tom Brady? Blir det hjärnornas kamp mellan offensive gurun Sean Payton och taktikern Bill Belichick? Kan combon Randy Moss och Wes Welker trasa sönder Saints secondary, eller blir det hemmalagets opportunistiska defense som får sista ordet?

Atlanta Falcons (5–5) vs Tampa Bay Buccaneers (1–9), söndag 19.00.
Spännande Atlanta Falcons kämpar med problem på kicker, defensive back och running back-positionerna. Men man framförallt kämpar man mot en tradition av att förlora. Vissa vill till och med kalla det en förbannelse: I klubbens 44-åriga historia har man aldrig lyckats uppnå back-to-back winning seasons. För att äntligen uppnå detta måste man vinna fyra av sina kvarvarande matcher, men för att också nå slutspel behöver man nog vinna fem av sex. Och det tror jag blir för svårt.

Buffalo Bills (3–7) vs Miami Dolphins (5–5), söndag 19.00.
Miami hänger fortfarande med i jakten på slutspel och som det känns just nu finns det framförallt en faktor som talar för att man ska nå dit: Ricky Williams, 32. Williams är en intressant personlighet som bland annat använt marijuana för att stilla sin sociala ångest – och betalat dyrt för det i form av långa avstängningar. Men han är också, än i dag, en sjuhelvetes running back när det stämmer för honom. Hans roll i Miami utökades rejält när Ronnie Brown skadade sig, och Williams svarade med 102 rushing yards mot Tampa Bay och 119 mot Carolina. Buffalo Bills har NFL:s näst sämsta springförsvar och tillåter 166 yards per match. I’m just sayin’…

Cincinnati Bengals (7–3) vs Cleveland Browns (1–9), söndag 19.00.
Frustrerande för Bengals, med sitt drömläge i AFC North, att lägga ett så fadäsligt ägg som i sista-minuten-förlusten mot Raiders senast.
– Vi sänkte oss till deras nivå spelmässigt. Jag kan inte ens säga att de var särskilt bra. De spelade dåligt. Vi spelade sämre, sa safety Chris Chrocker och summerade den mycket besvikna känslan i Cincinnati.
Men det är historia nu. Idag ställs man mot Cleveland och QB Brady Quinn som gjorde karriärens bästa match förra veckan, men det var mot Detroit så alla eventuella positiva slutsatser får vi skjuta på framtiden. Det är idag Quinn kan bevisa något för sig själv och sina kritiker.

St. Louis Rams (1–9) vs Seattle Seahawks (3–7), söndag 19.00.
Att St. Louis skulle få en riktigt tuff säsong var inte oväntat. Besvikelsen i Seattle är betydligt större, där ett 3–7-record inte på långt när är okej. Den som får ta smällen för andra raka säsongen med missat slutspel blir sannolikt general manager Tim Ruskell. Hans kontrakt går ut efter säsongen, och här kommer den verkliga rysaren: Efterträdare kan bli Mike Holmgren. Mannen som coachade Seahawks i tio säsonger, med fem divisionstitlar och en Super Bowl-förlust, lär vara på väg tillbaka till NFL och Steve Kelley på Seattle Times lanserar Holmgren som en bra kandidat att bygga upp sin gamla klubb igen.

New York Jets (4–6) vs Carolina Panthers (4–6), söndag 19.00.
Rex Ryan-coachade Jets har ett bra defense, men QB Mark Sanchez har kört fast och kommer uppenbarligen inte komma mycket längre under sitt rookie-år.
– Jag tror helt enkelt inte att han kommer bli bättre om han inte får spela, säger Ryan.
Veckans stora förändring kom istället på defense – safety Kerry Rhodes har bänkats till förmån för Eric Smith. Rhodes är en profil men har ett rykte som något av en pseudo-tuffing.
Carolina då? Tja, man har gjort sitt bästa för att rädda upp en 0–3-start, men slutspel blir svårt att att nå och då är jobbet i fara för coach John Fox.

Philadelphia Eagles (6–4) vs Washington Redskins (3–7), söndag 19.00.
Eagles är i allra högsta grad med i racet om NFC East, som leds av Dallas med ett 8–3-record. Philly är klara favoriter hemma mot divisionsrivalen Redskins, som har stora skadeproblem och en coach som inte ens får bestämma vilka spel hans lag ska köra i matcherna.
– Det här är ett speciellt gäng spelare som inte kommer sluta bry sig bara för vi är 3–7, säger Jim Zorn.
Klen tröst för Skins-fansen som bara fått njuta av två slutspelssegrar de senaste 16 åren.

San Diego Chargers (7–3) vs Kansas City Chiefs (3–7), söndag 22.05.
Philip Rivers som MVP? Varför inte? Med 2621 passing yards, 17 touchdowns och 6 interceptions är han den främsta anledningen till att Chargers leder AFC West och har fem raka segrar. Rivers har burit sitt lag även när springspelet inte funkar. Visst, det finns andra starka MVP-kandidater, men Rivers förtjänar åtminstone att vara med i diskussionen.

San Francisco 49ers (4–6) vs Jacksonville Jaguars (6–4), söndag 22.05.
Med tre raka segrar har Jacksonville starka aspirationer på att fixa ett wild card i AFC. I centrum står förstås lagets eminenta running back Maurice Jones-Drew, mannen som New York Jets coach Rex Ryan beskrev som ”en bowling-boll med fotbollsutrustning på”. MJD är en touchdown-maskin (13 på 10 matcher), han väger 94 kilo fördelat på 170 centimeter men är trots sin styrka en extremt explosiv spelare. Dessutom är 24-åringen bollsäker som få – bara sex förlorade fumbles på sina fyra säsonger i NFL. I dag ska han försöka sänka ett lag han ofta såg i sin barndom. Jones-Drew växte upp i Antioch i närheten av San Francisco och kommer nu hem.
– Det var här jag växte upp. Många familjemedlemmar, vänner, coacher – folk som gjorde mig till den jag är idag – kommer vara där. Det blir väldigt känslomässigt, men samtidigt har vi en tuff match vi måste vinna, så det är som har någon betydelse, säger MJD inför matchen mot Niners.

Tennessee Titans (4–6) vs Arizona Cardinals (7–3), söndag 22.15.
Det här är en annan kanonmatch i helgen. Jag vet, 4–6 är inget spännande record – men Titans har vunnit fyra raka sedan man gav Vince Young jobbet som startande QB och man är nu ett av NFL:s hetaste lag. Men största anledningen till den remarkabla uppryckningen är Chris Johnson, Titans running back som som har följande monstersiffror: 10 matcher, 1242 rushing yards, 262 receiving yards och och totalt nio touchdowns. De flesta running backs skulle vara nöjda med de siffrorna på en hel säsong. Och Johnson har sex matcher kvar att spela – det är en säsong som kan sluta i historieböckerna.

/Petter Westin.

Lite sent, kan jag erkänna, men någon kommentar om Jonas Jerebkos 22-insats borde vi ju bjuda på.
Detroit Pistons coach John Kuester var såklart nöjd med sin svensk, precis som han har varit hela säsongen.
– Hans overall-spel var outstanding i kväll. Han hade extra växel i jämförelse med de andra spelarna. Han förstod att det inte räcker att stå still och vara en åskådare. Han var delaktig i allt vi försökte göra, sa Kuester på presskonferensen efter förlusten mot LA Clippers.

Lagkamraten Will Bynum fyllde i:
– Jonas spelade suveränt i kväll. En sak vi vi vet om Jonas är att vi alltid kommer att få 110 procent av honom. Jonas har varit riktigt bra hela säsongen.

Jonas Jerebko har ju fått sin plats i startfemman tack vare, eller på grund av, att Tayshaun Prince är ryggskadad. Fortfarande finns det inget ungefärligt datum för Princes återkomst, faktum är att man inte ens har diskuterat när han kan vara tillbaka. Prince har varit borta i fyra veckor och återupptagit träningen, men i begränsad form.
Problem sitter i en disk i ryggraden och det är i sidledsrörelserna smärtan är som värst.
–  Det här är definitivt en situation där jag måste låta det ta sin tid. Och det är frustrerande eftersom det går dåligt för laget just nu och man vill in där och hjälpa till. Samtidigt så måste man ha tålamod, säger Prince till Detroit News.

Det låter ju inte orimligt att Jonas Jerebko är en starter i NBA fram till nyår i alla fall.

Detroit Pistons möter heta Atlanta Hawks klockan 19.00 i kväll, svensk tid. Hawks är trea i öst med 12 vinster och 4 förluster. Pistons är tolva i öst (5–11)

/Wikdahl

Trodde att Jonas Jerebkos offensiv inte räckte till i NBA än?
Då trodde du fel.
Ge svensken kulan och han sätter den i rullning.
I natt gjorde Jerebko 22 poäng när Detroit Pistons förlorade mot Los Angeles Clippers.

Med Ben Gordon borta på grund av en fotskada så kunde man ju ana att Jerebko skulle få fler avslut. Eller få och få… I ett lag utan playmakers så måste man ta avsluten. Ingen i Detroit Pistons kommer att bjuda dig på något.
JJ rörde sig, cuttade, postade upp, ropade på boll – och de få gånger han fick bollen så avslutade han. Med all rätt.
I halvtid hade svensken gjort tio poäng (tangerat personbästa i NBA redan där) på fyra av sex avslut, inkluderat två av två trepoängare, samt tagit fyra returer. Det var, med vårt Titta Vi Har En Svensk i Världens Bästa Basketliga-mått mätt en explosion.
Bland annat hade han en sekvens där han först satte en svepande hook för att i anfallet efter skottfinta och gå på en svår drive och två nya poäng.

Ett domarmisstag i början av andra halvlek gjorde att Jerebko obegripligt fick sin fjärde foul och Pistons coach John Kuester tvingades bänka honom i tredje quartern. Men det är det som hände sen som är en travesti på rättvisan:
I pausen mellan tredje och fjärde valde mitt League Pass att bryta ihop. Jag hoppas att jag var ensam om att ha det problemet, men antar att det gällde alla.

Missade jag/vi något?
Skoja inte…

Jerebko fortsatte explodera och när jag fick tillbaka bilden så hade killen från Kinna gjort 22 poäng. Tjugotvå. Det är så sensationellt att jag ska testa skriva det i en större fontstorlek:

22 poäng. Tjugotvå.

Jonas Jerebko gjorde sina 22 poäng på 34 minuter, 8 av 11 skott, 4 av 4 trepoängare. Dessutom tog han fem returer innan han blev utfoulad i slutet av fjärde quartern.
Jonas var förstås lagbäst med sina 22 poäng. Rodney Stuckey gjorde 21 och rookiepolaren Austin Daye gjorde 13.

Vi ska inte tro att det här betyder att supersvensken kommer att ligga på den här nivån resten av säsongen, för så är det inte. Men vi ska absolut ta det som en intäkt på att JJ kan vara en faktor framåt också – när han får, vill och vågar.
Nu hoppas jag att coach Kuester släpper honom fri lite oftare.
Att Pistons ändå förlorade mot Clippers med 96–104 tillskriver vi alla andra just i dag. Det vi kan konstatera är att Detroit inte har ett bra lag och att den här säsongen blir väldigt, väldigt jobbig.

Avslutningsvis: Du ser bilden här nedanför. Jag älskar den här duon. Bilden är från nattens match och fångades av USA-bloggens egen Petter Westin.

/Wikdahl