”Don’t give up!”

av Petter Westin

Allen Iverson lägger undan skorna?
Detvettefandu.
Med så mycket hjärta och tuffhet i en så liten kropp så kan jag aldrig tänka mig att det här är the end. 
Och nu sluter de gamla coacherna upp bakom AI.
– Ge inte upp, säger Larry Brown.

I onsdags kom rapporten på journalisten Stephen A. Smiths hemsida (där han bland annat marknadsför sig själv med det ödmjuka ”Leadership. Perseverance. Triumph.”) att Allen Iverson slutar spela basket efter att ha släppts av Memphis Grizzlies för ett par veckor sedan.
Men inte alla tror att det här är sant.
Hans gamla coacher, exempelvis, hävdar att den lille har mer att ge.

Larry Brown är den senaste att kommentera Iversons eventuella pensionering.
– Don’t give up, sa Brown i dag enligt CBS.
Brown, som coachade, eller försökte coacha, Iverson i Philadelphia 76ers menar att han fortfarande har ”a passion to play”.
Tidigare har Iverson fått råd av sina gamla coacher John Thompson, som han hade på Georgetown, samt Denver Nuggets George Karl.
– Jag är kraftigt emot, säger Thompson. 
– Och jag är inte säker på att han har bestämt sig för att sluta.
George Karl är inte heller säker:
– Jag tycker att han fortfarande har någonting att ge till ett lag. Om det här är hans beslut så blir han ihågkommen, tror jag, som den bästa lilla guarden som någonsin spelat basket. Men jag har en känsla av att han dyker upp igen, när ett fönster öppnas på grund av skador eller andra omständigheter.

Så då är den enda frågan denna: vilket lag vågar?
Kom ihåg att killen kräver en plats i förstafemman och inte gillar att träna… 

/Wikdahl

Kategorier nba

Maratonblogg match 3 av 3: Broncos-Giants

av Petter Westin

The End: Broncos 26, Giants 6
Vi varnade för Giants överdrivna favoritskap i den här matchen, och det var ju skönt att ha rätt om nånting i alla fall. Eli och kompani får riktigt svårt att nå slutspel nu. Visst, om man sveper sina tre närmaste matcher mot de tre divisionsrivalerna i NFC East ser det betydligt bättre ut. Men som kvällens spel såg ut…njae. Broncos då? Ja, schemat resten av vägen ser rätt mänskligt ut. Men det är ändå svårt att se det här laget göra väsen av sig i ett slutspel, tycker jag.

Till sist vill jag bara tacka alla som anslöt till USA-bloggens galna maraton idag, ikväll, inatt och nu på morgonen. I had a blast! Förhoppningsvis får vi tillfälle att göra något liknande i framtiden.

Fjärde quartern
Giants defense har problem på den här driven, men det kan vara okej ändå – så länge man begränsar Broncos till ett field goal.

…men istället missar man en tokfri Brandon Stokley och Kyle Orton kastar sin enklaste touchdown-passning för året. 23–6 till Broncos, tio minuter kvar av fjärde quartern, och nu vågar jag påstå att det här är avgjort. Det finns ingenting i Giants spel som tyder på att en vändning ska komma.

Eftersom den här matchen känns allt mer avslagen börjar jag fundera på resten av omgångens matcher. Höjdpunkten är givetvis Monday Night Football i Superdome: Obesegrade New Orleans Saints tar emot New England Patriots. Drew Brees vs Tom Brady, alltså. Jag tippade för flera veckor sen att det var här Saints första förlust för säsongen skulle komma, och det står jag fast vid. Andra sköna matcher i helgen är Ravens–Steelers, Titans–Cardinals och Texans–Colts. 

Elvis Dumervil (igen) tar ner Manning och tvingar fram en fumble. Bollen är Denvers, i Giants end zone. Dumervil har nu 14 sacks den här säsongen. Som några av er säkert vet är det en gammal Giants-spelare som har rekordet för antal sacks i en NFL-säsong. Just det, Michael Strahan. Han noterades för 22,5 sacks säsongen 2001. Dumervil behöver nu nio sacks på sina fem sista matcher för att slå det rekordet. Det blir svårt, men är inte alls omöjligt. Speciellt inte som motståndarna bland annat heter Kansas City (två gånger), Oakland och Philadelphia – tre lag som är bland de tio som ger upp flest sacks till motståndarna. Den femte matchen är förstås Indianapolis och Peyton Manning som i princip aldrig blir sackad, men det blir ändå intressant att hålla ett öga på Dumervils produktion de kommande veckorna.

Broncos ökar på till 26–6 och maratonbloggen är nu inne på sin tolfte timme.

Jag står och diskar när Eli Manning kastar sin första interception för dagen – till 31-årige Andre Goodman, hans tredje INT för säsongen. Ni får förlåta mig för det där jag sa om att matchen kunde bli en thriller…

Tredje quartern
Jag har tjatat om att Giants behöver ett stort spel från sitt defense. Något att bygga momentum på. Och där kommer det, när Kyle Orton kastar bollen rakt i händerna på Terrell Thomas. Säsongens fjärde interception för Thomas. Giants börjar med att springa bollen med Brandon Jacobs och det känns helt rätt.

Sju minuter kvar av tredje quartern och Giants gör sina första poäng för dagen – ett field goal. Med tanke på hur matchbilden varit tror jag man mer än gärna tar ett 13 poängs underläge just nu.

”That guy is a dog who knows how to fight”, säger Matt Millen om en Broncos-spelare. På nåt sätt känns en sån kommentar fortfarande inte helt sund efter hela Michael Vick-historien.

Eli Manning hittar The Other Steve Smith med en fin passning och Giants är inne på Broncos planhalva. Giants börjar få lite momentum och det kan mycket väl bli så att Broncos så småningom får betala för att man sparkat field goals istället för att ha gjort touchdowns nere i red zone…

…men Broncos defense står upp bra och New York Giants tvingas testa ett field goal på 52 yards. Vansinne? Inte alls. Lawrence Tynes pangar in den. Reducerat igen, 16–6. Avslutningen på den här matchen kan bli en thriller – ni som fortfarande är vakna kan bli rikligt belönade.

Andra quartern
Äntligen! Coors Light-reklam – jag har väntat hela kvällen.

Josh McDaniels visar lite av Belichick-genen när han går för det på 4th and 5 från 30-yardslinjen – pass complete!

Matt Ryan har känslig hy. Every kiss begins with Kay. Två saker jag lärt mig under kvällens reklampauser.

Broncos har nio first downs, Giants har en. I totala yards är det 150–21 till hemmalaget. Men när man väl närmar sig mållinjen funkar inte spelet, samtidigt som man drar på sig penalties. Därför står det bara 6–0 fyra minuter in i andra quartern.

Oj oj oj! Josh McDaniels är mickad, och hör och häpna – ocensurerad! Det var väl MF-bomben jag hörde honom droppa inför sina spelare där, va? Hursomhelst har jag svårt att köpa 33-åringens image som bad-ass.

Otroligt. Inför matchen tipsade jag er om att hålla ögonen på Danny Ware. Det var väl inte riktigt så här jag tänkte att han skulle presentera sig – med en fumble…

På det efterföljande Broncos-spelet svarar Brandon Marshall för matchens prestation hittills när han suger in en hög passning från Kyle Orton – med en hand! Riktigt läckert. Och den här gången orkar Giants inte stå emot i red zone. Knowshon Moreno springer in 13–0 till Broncos.

Av alla matchbilder man kunde tänka sig var väl det här ändå en av de mest oväntade. Samma Broncos-defense som i senaste fyra matcher har släppt till 203, 174, 173 och 125 rushing yards, kommer ut och fullständigt dominerar Giants. Nu kan Broncos återigen utnyttja bra field position. Det känns som Giants behöver ett stort spel på defense snart för att vinna lite momentum.

Tore konstaterar att Giants inte gynnas av att passa så mycket. Och framförallt så får de ju inte ge upp sitt running game mot ett defense som har haft såna problem mot just springspel i de senaste matcherna. En fin spark av Matt Prater ökar på Denvers ledning till 16–0. Blir mycket intressant att se vilken filosofi Giants har offensivt resten av matchen.

Johnny Guitar påpekar att Osi Umenyiora är rejält uppeldad. Och Osi fortsätter mana på sina lagkamrater på sidlinjen. Om Giants får en score här innan halvtid tror jag att lagets defense har någonting större och bättre i sig efter paus. Man behöver bara lite vind i seglen.

…men istället är det speedkulan Elvis Dumervil som noterar sin 13:e sack för säsongen. Giants kommer verkligen ingenvart i första halvleken.

Broncos 16, Giants 0 i halvtid. Nu ska NFL Network köra nånting jag definitivt är nyfiken på: ett klipp ur en exklusiv intervju med Bill Belichick.

Första quartern
Vi kickar strax igång nattens höjdpunkt. Först en kommentar bara: Vår läsare Tore poängterar att han gillade Deion Sanders, men inte tål karln som tv-expert. Jag kan relatera. Vissa gånger tycker jag att Deion är helskön – ärlig, rakt-på och karismatisk. Andra gånger tycker jag att han stinker. Han har en tendens att säga emot logiska, rationella ståndpunkter bara för att sticka ut. Och ibland lyser det igenom att han faktiskt inte är särskilt påläst.

Vet inte om det är nåt jag inbillar mig, men ofta när jag ser Eli Manning känns det som att han har problem med spelklockan och tvingas bränna onödiga timeouts.

Champ Bailey visar varför han är en av NFL:s bästa på sin position när han tvingar passningen ur händerna på Mario Manningham. Champ som för övrigt är brorsa till Boss Bailey, och det måste ju vara de två hårdaste namnen ever i kategorin idrotts-syskon. Dock ska det påpekas att Champ egentligen heter Roland och Boss egentligen heter Rodney, men att det tydligen är deras morsa (!) som ska ha gett dem smeknamnen i ung ålder.

Fin drive av Orton och kompani avslutas med att Giants står emot nere vid goal line. Denver 3, New York 0. Kommentatorerna tycker att det är en framgång för Giants som haft problem med sitt försvar i red zone.

Det är min tidigare nämnda favorit Brian Dawkins som ligger bakom Denvers stopp av Giants på den senaste driven, när han tvingar fram 2nd and 18 efter att ha tacklat lös bollen. Broncos inleder sin drive med något så otippat som en flea-flicker! Passningen når inte fram, men en personlig foul av Corey Webster ger Broncos en tacksam gain på 15 yards. Saker går hemmalagets väg just nu.

Pre-Game
Nån tapper läsare som är kvar online i denna sena timme? Nån som har något begåvat tips eller en intressant observation inför matchen? Nu kör vi!

Inactives för Giants idag: WR Ramses Barden, CB DJ Johnson, RB Ahmad Bradshaw, CB Kevin Dockery, LB Antonio Pierce, G Adam Koets, T Guy Whimper (haha! vilket namn va), WR Sinorice Moss.

Inactives för Broncos: WR Kenny McKinley, RB LaMont Jordan, G Seth Olsen, T Ryan Harris, DE Chris Baker, WR Brandon Lloyd och LB Jarvis Moss.

En spelare att hålla ögonen på idag är Giants Danny Ware. Jo, jag menar det faktiskt. 24-åringen har sprungit bollen blott sex gånger i sin NFL-karriär, men idag får han chansen. Ahmad Bradshaw är skadad vilket innebär att Ware får backa upp Brandon Jacobs. 120-kiloskolossen Jacobs har haft 16 eller färre carries i sex matcher den här säsongen, så räkna med att Ware får tillfällen att visa vad han kan.

Broncos springförsvar läcker ju just nu, dessutom. I de fyra senaste matcherna har man släppt till 203, 174, 173 och 125 yards. Ouch.

För de som gillar spel och dobbel är Giants listade som favoriter med 4,5 till 5 poäng hos de flesta spelbolagen. I början av veckan var den siffran 6,5. Jag vidhåller det jag sagt tidigare: Jag begriper inte vad Giants har gjort för att bli så klara favoriter på bortaplan. Nog för att Broncos inte imponerat i sina fyra senaste, men jag såg Giants ge upp två sena touchdowns mot Atlanta senast vilket innebar att man till slut behövde förlängning för att vinna. Hade Falcons vunnit slantsinglingen hade Giants varit 5–5 istället för 6–4 just nu. Det är jag övertygad om.

…men som sagt, Broncos har sina problem just nu och frustrationen bara växer i laget. Ett exempel var bråket mellan lagkamraterna Brandon Marshall och Knowshon Moreno på Denvers sidlinje under förlusten mot San Diego senast. Marshall blev förbannad på att Moreno fumlade bort bollen nere vid mållinjen, och de båda knuffade och skrek på varandra. Marshall skällde också ut sin quarterback Kyle Orton efter att denne grovt missat en passning till Marshall.

För att rensa luften, enas och gå vidare mot gemensamma mål höll spelarna i Denver ett eget möte i tisdags. Ett krismöte, alltså, för att prata kvällstidningsspråk. Lagkaptenen Brian Dawkins, för övrigt en av mina all time-favoritspelare, ledde mötet och var nöjd med det som sades:
– Det hjälpte oss rejält. Mötet var framgångsrikt, och jag tror det kommer hjälpa oss på torsdag.
Men lagkamraten Champ Bailey påpekade också:
– Det handlar egentligen inte om vad folk säger, utan om vad de gör.

På tal om att säga och inte göra. Broncos head coach Josh McDaniels är i blåsväder efter att ha hånat flera Chargers-spelare senast. ”We own you!”, skrek McDaniels under uppvärmningen… Eeeh…orka, han är en rookie-head coach och jag tycker bara att han är fånig.

Kategorier nfl

Maratonblogg match 2 av 3: Cowboys-Raiders

av Petter Westin

The End: Cowboys 24, Raiders 7
Lite samma historia som i föregående match; Cowboys gör sitt jobb men motståndet är inte tillräckligt imponerande för att man ska dra några större växlar av den här matchen. Men absolut: Jag tippar Cowboys till slutspel. Nu slår vi igång NFL Network och peppar för Broncos–Giants med Rich Eisen och hans eminenta studio. 

Fjärde quartern
Jag har gnällt och skällt på Roy Williams, men nu halade han i alla fall in en touchdown som betyder 24–7 till Cowboys. Vad är det man brukar säga? Good teams answer a score with a score? Inte för att jag tror på Cowboys i ett slutspel, eller så… Men till slutspel kommer de ju definitivt.

Gäsp. Den här matchen var verkligen inget speciellt. Jag börjar peppa hårt för Broncos mot Giants nu. Det blåser ju snålt kring Broncos just nu, mer om det lite senare.

Nog för att Bruce Gradkowski inte är någon quarterback att skriva hem om. Men han får verkligen ingen hjälp i form av spektakulära catches eller liknande av sina medspelare. Det är liksom ingen som steppar upp.

Tredje quartern
En länk mellan Detroit Lions som vi såg tidigare ikväll och Dallas Cowboys som lirar nu, är wide receivern Roy Williams. Cowboys gjorde en uppmärksammad trade med Lions under förra säsongen där man fick Williams i utbyte mot draftval i första, tredje och sjätte rundan. Denna trade kritiserades redan då och Jerry Jones ser knappast smartare ut ett år senare heller. Den här säsongen har Williams 24 catches för 429 yards. Williams har gnällt i pressen över att samarbetet med Tony Romo inte fungerat, men om han verkligen vill ha bollen så behöver han ju bara göra det Miles Austin gör: springa sig fri. Sjukt överhuvudtaget att Cowboys betalade så dyrt för en wide receiver som sedan sitt rookie-år 2004 bara haft en säsong över 900 yards.

Vår läsare Tore konstaterar att den stora frågan är huruvida Raiders kommer göra några poäng alls. Jag håller med, just nu är det väldigt svårt att se Oakland sätta ihop en framgångsrik drive. Men färskt i minnet finns ändå förra veckan då Raiders vände 0–14 till seger 20–17 mot Cincinnati Bengals. Förmodligen är det bara önsketänkande från min sida om att den här matchen ska bli mer spännande.

…och bara för att vi sågat dem så svarar Raiders med en mycket fin, välbalanserad drive! Bruce Gradkowski scramblar för 20 yards och ett par spel senare hittar han Darrius Heyward-Bey för dennes första TD i NFL. Matchen lever, trots allt!

Läste precis att av de NFL-lag som har ett .500-record eller bättre, så har bara tre lag en negativ turnover-ratio: Cardinals, Steelers…och Cowboys. Får väl se om Oaklands defense kan tvinga Tony Romo till ett misstag senare i matchen.

Andra quartern
Justin Fargas har sprungit åtta gånger för 54 yards, Darren McFadden två gånger för 16… Men eftersom Bruce Gradkowski endast hittat rätt med två av åtta passningar så är Raiders fortfarande nollade. I förra driven försökte han hitta Darrius Heyward-Bey med en djup passning. Heyward-Bey som blev sensationellt vald som sjua av Raiders i vårens draft när många väntade sig att klubben skulle välja Michael Crabtree. DHB har varit en total icke-faktor sin första säsong i NFL med blott sju catches för 103 yards.

10–0 till Dallas! Felix Jones springer in en touchdown på 46 yards. Nu måste nog Raiders svara med åtminstone ett field goal för att inte hamna i ett för djupt hål. Man har inte ett lag som passar för att komma ikapp från ett underläge…

Kan inte låta bli att tänka tanken: Hur skulle Raiders se ut om Peyton Manning var quarterback för laget? Vilken typ av stats skulle han producera i det här sällskapet?

Tony Romo hittar Marion Barber med en check down-passning som resulterar i en lång gain. Nu har samtliga tre Dallas-running backs varsitt stort spel. Men Cowboys får återigen nöja sig med ett field goal-försök. Nick Folk prickar stolpen (!) från 49 yards avstånd. Fortfarande 10–0 till hemmalaget med knappa sex minuter kvar av första halvleken.

Om ni undrar varför Miles Austin gör en riktig monstermatch så är det för att jag tidigare ikväll fattade beslutet att bänka honom i fantasy. Heeeeelvete.

Vad är grejen med Jerry Jones och amerikanskt radioskval? Förut har han haft Jonas Brothers som uppträtt i halvtid. Idag Daughtry. Brrr.

17–0 till Cowboys i halvtid. Känslan är att Raiders offense är alldeles för vekt för att göra det här spännande. Man hittar ingen rytm alls i passningsspelet.

Första quartern
Poänglöst hittills i Jerrydome. Raiders springer bollen. Det gillar jag.

Läsaren mr-sam lyfter frågan om vilken rookie-QB som varit bäst den här säsongen. Det känns som att alla haft sina highs and lows, men generellt tror jag mer på fjolårets QB-class med Matt Ryan och Joe Flacco. Har inte sett Josh Freeman än men han får ju riktigt bra recensioner från folket runt Tampa Bay. Av Matthew Stafford och Mark Sanchez gillar jag nog Stafford mest. Klart är i alla fall att Flaccos och Ryans framgångar förra året gjort att klubbarna runtom i NFL inte alls är rädda att kasta in rookie-quarterbacks i hetluften. Vad tycker ni andra, vem har varit bäst och vem har den ljusaste framtiden?

Kommentatorerna i matchen snackade en del om Keith Brooking, Dallas-linebackern som anslöt till Cowboys inför den här säsongen efter att ha lirat hela sin karriär i delstaten Georgia. Brooking fick en del uppmärksamhet tidigare i år när Cowboys slog Brookings förra klubb Atlanta Falcons. Brooking gjorde sig ovän med många Atlanta-fans för det sätt han hånade sina gamla medspelare med gester och trash talk under och efter matchen, som Cowboys vann. Det visade sig att Brooking fortfarande var bitter efter att ha fått kontraktet brutet av Falcons.
– It’s a young man’s game, they told me then. Well, I guess this old man can still play, sa Brooking.

Ur en wildcat-formation river Tashard Choice av ett låååångt run för Dallas. Vem som hinner ikapp honom? Nnamdi Asomugha, förstås, Oaklands cornerback-stjärna som är en av få ljuspunkter i Raiders svaga lagbygge. Han spelar alltid hårt och anses vara en av ytterst få spelare i NFL som kan stänga ner en wide receiver-superstjärna en-mot-en. Cowboys får nöja sig med ett field goal och tar ledningen med 3–0.

Pre-Game
Fler än en läsare har beklagat sig över att Viasat flyttar flera matcher till enbart Viasat Sport HD. Och jag håller med – det suger. Det vore en sak om alla som köpt Viasat Sport enkelt kunde skaffa Viasat Sport HD. Men så är det ju inte. Själv har jag till exempel Telia som min digital-tv-leverantör, och där finns inte ens Viasat Sport HD i utbudet. Så därför får man hålla till godo med NFL Game Pass i både den här matchen och i Giants-Broncos senare inatt. Nackdelen är att dessa webbsändningar ligger en eller ett par minuter efter Viasats sändningar. Fördelen? Självklart – alla sköna amerikanska reklamer man får se. Efter ett par månader med Gamepass kommer man på sig själv med att nynna på Geico-låtarna och att ha memorerat manuset till Viagra-reklamerna…

Cowboys–Raiders, alltså. Cowboys är 7–3 och har vunnit fyra av fem hemma i Cowboys Stadium; världens åttonde underverk eller Jerrydome som den också kallas efter klubbens profilstarke ägare Jerry Jones. Cowboys leder NFC East-divisionen men skuggas av Philadelphia (6–4) och NY Giants (6–4).

Det var längesen Raiders var bra, men de är alltid underhållande. Och då pratar jag inte om produkten man ställer på planen, utan om alla såpoperor som utspelar sig vid sidan av planen i en av idrottsvärldens mest misskötta klubbar. Vare sig det handlar om brutala draft-floppar, obegripliga monsterkontrakt, en ägare som begår karaktärsmord på coachen han just sparkat eller att den nye coachen slår ner en av sina assisterande innan säsongen – det händer ALLTID grejer i Raiders.

Den goda nyheten för Cowboys-fansen idag är att Jason Witten lirar. Så om du har honom i ditt fantasy-lag hoppas jag att du startar honom, för de enda saker man kan vara säker på när det gäller Dallas quarterback Tony Romo är att han kommer a) ha en baseboll-keps på sidlinjen b) titta efter Jason Witten i första, andra och tredje hand på planen.

Nu kör vi!

Kategorier nfl

Maratonblogg: Detroit Lions-Green Bay Packers

av Petter Westin

Nu inleder vi kvällens vansinnesprojekt – en 12-timmars maratonblogg från NFL:s tre Thanksgiving-matcher. Upplägget är kontinuerliga uppdateringar under varje match, fördelat på fem olika rubriker – en pre-game och sedan en för varje quarter. Så kom ihåg att uppdatera din webbläsare kontinuerligt.

Först ut är Lions–Packers som sänds live på Viasat Sport och Viasat Sport HD med start 18.30. Har du ingen av kanalerna? Det går fortfarande utmärkt att skaffa NFL Gamepass och se matcherna i datorn.

The End
Detroit Lions–Green Bay Packers 12–34. Packers går in och gör sitt jobb. Lions hade en del chanser att göra det spännande men det är bara att konstatera: 21-årige Matthew Stafford har en hel del kvar att utveckla. Matchens lirare är självklart Charles Woodson, Packers cornerback som har en riktig jävla monster-line i statistiken: 7 tacklingar, 1 sack, 1 tackling för minus-yards, 2 interceptions, 1 touchdown och 4 pass-breakups. 33-åringen kan lira boll… Nu går vi strax vidare till Cowboys och Raiders.

Fjärde quartern
Läsaren KanonKalkon sörjer (jag kan relatera) att en av hans spelare i fantasy-fotbollen, Greg Jennings, inte levererar det man skulle kunna önska. Jennings har fantasy-mässigt varit en av säsongens verkliga berg-och-dalbanor. Han har bara haft tre touchdowns den här säsongen och hans receiving yards vecka för vecka har varit 106, 0, 103, 31, 64, 52, 81, 61, 45, 126. Också tre catches för 48 yards hittills idag. Ojämn, var ordet.

Bam! Stafford hittar Dennis Northcutt med en passning på 46 yards. Ett par Kevin Smith-spel senare är Detroit nere vid goal line och försöker göra det här intressant.

Lions väljer att gå för det på 4th and goal och det är förstås helt rätt beslut. Att Stafford däremot bara slänger bort passningen känns inte riktigt rätt. Troy Aikman är kritisk till att Detroit passar tre gånger i rad efter att Kevin Smith gått ut. Jag håller med.

Steve Smith-intervjun: Han får frågan om han vill coacha i NFL efter att karriären är över.
– No. Uumm… is this on record?, undrar Smith.
Jag tänker att han tänker att han inte vill coacha divor som honom själv…

Lions defense steppar upp och får en touchdown eller åtminstone en safety. Louis Delmas, som hade den olyckliga tacklingen på Jermichael Finley i första quartern, tar lite revansch.

Det blev bara en safety vilket innebär att Lions kapar avståndet till 9–27. Det ska sägas att denne Delmas har gjort en riktigt hygglig säsong och verkar vara ett fynd av Detroit, som valde honom som nummer 33 i vårens draft.

Ingen inbillar sig väl att Lions kommer ha en chans till en mirakelvändning i den här matchen, men varje sån här drive är ju viktiga läropengar för Matthew Stafford. Detroit 12, Green Bay 27.

Detroit har en hel del hål i sin trupp, men en gissning är att Kevin Smith får konkurrens på running back-positionen till sommaren.

Pick-6! Charles Woodson hamrar den definitiva spiken i kistan när han fångar Staffords fjärde interception för dagen (Woodsons andra) och springer in den för en touchdown. Det här var ingen av Staffords bättre dagar. Green Bay 34, Detroit 12, och jag börjar kika på listan över vilka som lirar Cowboys–Raiders…

Tredje quartern
Sådär, tillbaka på banan, matad och nöjd. Så vardera quarterback har stått för en turnover den här quartern, men det är bara Rodgers som lett sitt lag till en score hittills. Green Bay leder med 20–7 och det känns som att Stafford måste få nåt att hända på den här driven för att det inte ska rinna iväg.

För övrigt är det kul att Viasat vevar Steve Smith-sekvenser och intervjuer i pauserna. Det är en av NFL:s skönaste lirare och en till synes ganska komplex personlighet.

Känns som ett fullständigt galet beslut av Lions att låta Jason Hanson testa ett field goal på hela 54 yards, oavsett vad som händer på den här Packers-driven.

…och som ett brev på posten kommer den Packers-touchdown som utökar ledningen till 20 poäng för gästerna. Med 34 sekunder kvar av tredje quartern känns det som en lååång uppförsbacke för Lions nu.

Andra quartern
”Jag gillar Rodgers. Men vem är eran favorit-QB?”, skriver Besse i kommentarsfältet. Och det är ju en alltid lika klassisk fråga som man aldrig får nog av att debattera. Av de två giganterna Peyton Manning och Tom Brady så har jag alltid varit mer en Brady-kille, i alla fall. Cool, calm and collected. Jag är svag för Kurt Warner och hans något brokiga karriär. Av dagens unga quarterbacks så gillar jag Matt Ryan eftersom han har den mentala sammansättning som man bygger storstjärnor av. Men Rodgers är också skön, helt klart.

Penalties är nära att stå Lions dyrt. Typiskt huvudlöst misstag av en hetlevrad rookie när Louis Delmas flyger in i Jermichael Finley. Men Lions tätar till försvaret nere vid goal-line och Packers tvingas nöja sig med ett field goal. Detroit 7, Green Bay 10.

Och jag häller upp ett stort glas Trocadero (ingen öl om jag ska orka till sex imorgon bitti) i min freezer-mugg som pryds av en logga från ett hemligt NFL-lag. Hade inte bangat på en fet Thanksgiving-middag, men min planering är lite för dålig och det ser ut att bli thai-takeout istället.

Jag har ett fantasy-dilemma som ni bloggläsare kanske kan hjälpa mig med. Behöver välja ut en wide receiver-starter ur följande trio: Miles Austin mot Oakland, Nate Burleson mot St. Louis eller Anquan Boldin mot Tennessee? Eftersom Austins Dallas spelar redan 22.15 ikväll börjar det dra ihop sig till ett beslut…

Detroit har inte råd med några fler turnovers nu. Det blir för jobbigt om man ska ge detta Green Bay-offense extra chanser…

Lions lyckas återigen hålla Packers till ett field goal. Viktigt. Kom ihåg: Det är Lions som börjar med bollen i andra halvlek.

Alltså, jag vill ju inte vara sån, men… Joe Buck. Riktigt sliskig.

Chad Johnson, Cincinnati Bengals wide receiver-stjärna, sitter också hemma och följer matchen. Han är imponerad av Megatron: Wtf!!! Calvin Johnson look like a giant compared to everybody else on the sideline, I need to get in the weight room damit!”, twittrar Chad, som är en av mina stora favoriter i NFL rent personlighetsmässigt.

Green Bay går till halvtidsvila med ledning 13–7. Jag springer och fixar mat men är tillbaka några minuter in i tredje quartern.

Första quartern
Drömstart för Detroit som tvingar fram en turnover på kickoff, och sedan är det den typ halvdöda duon Stafford/Johnson som kombinerar för matchens första touchdown.

Joe Buck och Troy Aikman. Ett av mina all-time mest hatade kommentatorspar. Joe Buck inte minst för det här otroligt sega, oinspirerade sättet att förstöra ett av tidernas största och grymmaste plays i ALLA idrotter.

Medgången fortsätter för Lions när Green Bay avslutar en lovande första drive med ett missat Mason Crosby-field goal.

Lite lustigt att se Daunte Culpepper tjura på sidlinjen när han får veta att det blir Stafford, och inte han själv, som startar. Jag har dock svårt att bli upprörd över en elitidrottsman som blir besviken när han inte får spela. Vore ju värre om det var tvärtom. Det är bara tävlingsmänniskan i Culpepper som kommer fram där.

Precis när jag skriver det där så kastar Stafford sin första interception för dagen. Där hade det varit bättre att bara slänga bort bollen eller ta sacken… Packers utnyttjar turnovern genom att hitta Donald Driver nere vid Detroits fem-yardslinje.

Donald Lee’s efterföljande touchdown är enkel, 7–7.

PRE-GAME
Det går smärre chockvågor genom idrotts-USA just nu. Ingen trodde att Lions rookie-quarterback Matthew Stafford skulle kunna spela matchen med sin skadade axel, men uppgifterna kom precis: Stafford är spelklar. Detsamma gäller Lions wide receiver-monster Calvin Johnson.

Inactives för Detroit idag är C Melvin Fowler, FS Kalvin Pearson, T Ephraim Salaam, OLB Ernie Sims, FB Terrelle Smith, DE Dewayne White och WR Derrick Williams.

För Packers är de största namnen på skadelistan linebackern Aaron Kampman, som skadade knät förra veckan, och nyligen värvade Ahman Green, running back. Cornerback Al Harris har pajat knät och har lirat färdigt för i år. Övriga inactives idag är T Allen Barbre, DB Josh Bell, WR Biren Ealy, T Breno Giacomini, DB Matt Giordano och DE Jarius Wynn.

Stafford hyllades för sin krigarinsats när Lions slog Cleveland Browns senast. Stafford skadade sig, men lyckades mirakulöst – och genom att trotsa läkarnas uppmaningar – ta sig in på planen och kasta den avgörande touchdown-passningen i sista sekunden. Lions vann matchen med 38–37 och Stafford gav den hårt prövade Detroit-publiken nånting att hoppas på inför framtiden. Han lyckades med 26 av 43 passningar för 422 yards, hela fem touchdowns och två interceptions. Calvin ”Megatron” Johnson fångade sju av Staffords passningar för 161 yards.

Lions har 11 segrar, sex förluster och en oavgjord mot Packers i Thanksgiving-matcher spelade i Detroit. Den historiska nuggeten lär dock ha relativt liten betydelse idag. Packers har nämligen vunnit 16 av de 18 senaste matcherna mot Lions, och Green Bays head coach Mike McCarthy har vunnit alla sina sju möten med Detroit.

Alla förväntar sig att Aaron Rodgers, quarterbacken som lever med ständig hårdgranskning i egenskap av Brett Favres efterträdare, ska lustmörda Detroits secondary idag. I tre matcher mot Lions har han passat för över 300 yards varje gång. Årets Detroit-försvar ger upp 275 passing yards per match, sämst i NFL.

Nu kör vi!

/Petter.

Ett ögonblick…

av Petter Westin

…Petter Westin, USA-bloggens största NFL-expert, som ska maratonblogga från alla tre Thanksgiving-matcher. Hur laddad är du?
– Löjligt laddad. Vi snackar Super Bowl-laddning. Det kommer bli säsongens hittills största blogginsats från min sida.

• Du, det känns rätt spännande det här. Men är det verkligen det? Är det inte väldigt enkla segrar för Packers och Cowboys i alla fall?
– Jag vill hävda att det är ganska spännande, trots allt. Oakland är ett lite oberäkneligt lag. Ibland kan de komma ut och spela riktigt bra defense, och om man lyckas springa bollen på Cowboys så kommer Bruce Gradkowski aldrig göra lika många misstag som JaMarcus Russell. Packers, okej – den måste jag ge dig. Det bör bli en kross. Lions har fått framtidshopp med Matthew Stafford, men han verkar ju vara skadad i dag. Vi får se vad vad Daunte Culpepper har kvar i armen och benen.

• Okej, sammanfatta varje match med fem ord eller färre. Vi börjar med Detroit Lions–Green Bay Packers.
– Fokusera på mat och dryck.

• Dallas Cowboys–Oakland Raiders.
– Cable’s guys have puncher’s chance.

• Denver Broncos–New York Giants.
– Hur blev Giants så favorittippat?

• 12 timmars football och bloggande… Hur kommer du att orka detta maraton? Vad är din taktik?
– Jag ska börja med att äta och dricka mycket onyttigt. Sen ska jag äta och dricka mycket onyttigt. Sen ska jag äta och dricka. Mycket onyttigt.

• I över 100 år har amerikanerna samlats kring football på thanksgiving, varför ska vi ska göra det också?
– För att det finns ingen proffsliga som är så spännande under grundserien som NFL. Nu har vi kommit till omgång 12 och det här är extremt viktiga matcher för Packers, Cowboys, Broncos och Giants. Det blir en enorm tändning och känslan är att vad som helst kan hända. Sedan kan man ju dessutom nyttja det här tillfället till att äta och dricka mycket onyttigt.

• Borde vi inte kunna kopiera det här konceptet i Sverige? En sorts utökad annandagsbandy, men kanske med hockey, tre matcher i följd och hela köret?
– Ja, det borde vi verkligen. Svenskt sportfolk är alldeles för sega på att plocka över de bästa influenserna från Nordamerika.

• Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att våra trogna, NFL-älskande läsare orkar hänga med och kommentera under kvällens och nattens maraton-blogg!

/Wikdahl.

Kategorier nfl

Vi maratonbloggar på Thanksgiving!

av Petter Westin

Hur många firar Thanksgiving i Sverige? Not nearly enough, blir USA-bloggens svar (förstås). På torsdag kör vi vårt egna, speciella firande: en riktig maratonblogg från NFL:s tre Thanksgiving-matcher.

Alla matcherna kan ses i svensk tv – Viasat Sport eller Viasat Sport HD – eller via NFL:s egna internetsändningar.

USA-bloggen kommer bänka sig vid 17-tiden på torsdag, och sedan inte ge oss förrän framemot 06-tiden på fredag morgon när Eli Manning och kompani lämnar Invesco Field. Det bästa av allt? Laptopen kommer vara med hela tiden. Vi uppdaterar kontinuerligt med nyheter, anekdoter och alla möjliga löjliga tankar och kommentarer.

Vi blir ytterst glada om några av er vill hänga med, se matcherna med oss och gå lös i kommentarsfältet så vi får igång lite skönt NFL-snack!

Totalt har vi alltså tolv timmars bloggvansinne att se framemot. Här är matcherna som spelas på torsdag, med svenska starttider:

Detroit Lions–Green Bay Packers, 18.30.
Brett Favres efterträdare Aaron Rodgers har börjat få ordning på klockan i sitt huvud, samtidigt som hans offensiva linje lyckats skydda honom bättre. Därmed finns det alltså en chans att Packers quarterback kan klara säsongen utan att få fysiska och psykiska men för livet. Vid 6–4 har Green Bay till och med hopp om slutspel. För Lions lever hoppet om en avlägsen framtid, tack vare rookie-quarterbacken Matthew Stafford. Och för de hårt prövade Detroit-fansen kan det vara nog så viktigt.

Dallas Cowboys–Oakland Raiders, 22.15.
Cowboys (7–3) jagar slutspel medan Raiders (3–7) jagar nån sorts värdighet. Dallas 382 offensiva yards per match är femte bäst i NFL, men i de två senaste matcherna har man strugglat. Är quarterbacken Tony Romos ryggproblem seriösa, eller är han bara på väg in i sin årliga december/januari-svacka?

Denver Broncos–New York Giants, 02.20.
Här är kvällens höjdpunkt. Två 6–4-lag, båda med slutspelsambitioner. Bara ett problem: båda har pissdåliga trender. Efter en imponerande 6–0-start har hjulen på Broncos bandwagon fullständigt lossnat. Och Giants tappade 5–0 till 5–4, innan man slog Atlanta utan att imponera. Det lag som vinner här får en stor skjuts framåt i slutspelsjakten – men störst är pressen givetvis på hemmalaget Broncos.

/Petter Westin.

Kategorier nfl

Buccaneers–Saints, del 3

av Petter Westin

Nähä.
Bucs kan inte spela försvar.
Drygt nio minuter kvar av matchen är det plötsligt 38–7 i Tampa. Josh Freeman inledde andra halvlek med att kastat en interception och sedan dess har ingenting fungerat för hemmalaget.

Den officiella publiksiffran: 62 000.
Yeah right.

Kollegorna i pressboxen har så smått tröttnat på den här tillställningen. I stället snackas det om Cowboys–Redskins och Ravens–Colts. Ska Redskins nolla Cowboys? Ska Colts torska för första gången för säsongen?

Sista quartern spelas i en nästan öde arena. Publiken började gå tidigt i sista quartern och nu är det bara ett par tusen kvar.

/Stefan.

 

Buccaneers–Saints, del 2

av Petter Westin

Det trodde man ju inte.
Bucs kan spela försvar och stretade emot riktigt bra i första halvlek. I sista driven innan paus visade dock Brees klassen och fixade en touchdown efter några briljanta spel. Vi har nu 17–10 till Saints inför tredje quartern.

•••

Bucs vet hur man gör journalister på gott humör. Käket innan match var väl sådär, men i paus dukades det upp mackor, kalkon, glass, kakor och tårtor i stora lass. Yummy.

•••

”The Ray Jay” tar 65 000 åskådare. Skulle tippa på att vi har 45 000 på plats i dag. Max. Det är väääldigt tunt på folk på de övre sektionerna, faktiskt.

•••

Visa upp ditt press-id, få din ackreditering, få väskan genomsökt. Så enkelt brukar det vara att komma in på NHL-, NBA- och NFL-arenor.
Men inte i Tampa.
Här fick man stå i kö, visa id, få ackreditering, visa id, ställ dig i ny kö, visa id, få väskan genomsökt, svara på frågan ”what the heck is aftobldet?” och visa id.

/Stefan.

 

 

Buccaneers–Saints, del 1

av Petter Westin

Howdy.
USA-bloggen har varit dåligt uppdaterad de senaste dagarna och för det ber vi om ursäkt. Anledningen till att det varit tyst från undertecknad stavas SEMESTER (och en massa sjaviga hotell utan internetuppkoppling).
Men nu är det back to work. Typ. USA-bloggen befinner sig i alla fall på Raymond James Stadium i Tampa, Florida.
Det är min fjärde NFL-match på lika många helger och ingen av de tidigare fighterna (Lions–Rams, Colts–Texans, Jets–Jaguars) har väl på förhand varit lika enkel att tippa som Bucs–Saints.
Absolut nada talar för att Tampa (1–8) ska kunna rubba ett Saints (9–0) med Drew Brees i högform.

Raymond James Stadium känns som en förvånansvärt tät arena för att vara ett NFL-bygge från sena 90-talet.
Här finns dessutom ett piratskepp, som jag hade visat på bild om min iPhone inte strulat till det fullständigt.

•••

Om det hade varit kollegorna Mats Wennerholm och Jimmy Wixtröm som suttit i den här arenan, så hade konversationen gått så här:

MW: Vem i Bucs hittar bästa vägen genom motståndarnas försvar?
JW: Vet inte.
MW: Jonathan Compas.

Eller:
MW: Vem i Saints är en bra fotograf?
JW: Vet inte.
MW: Scott Fujita.

•••

Lokalpressen är inte nådig mot usla Bucs. Ofta är det ägarfamiljen Glazer som får skulden för lagets fiaskosäsong. I dag tyckte en krönikör att Glazers ägnar för mycket tid och pengar åt en annan klubb i familjens ägo, nämligen Manchester United.

•••

Nu håller vi tummarna för att Drew Brees har en dålig söndag. Annars är det kört för mitt Telge Truckers i fantasyligan.

/Stefan.

 

Gjorde Belichick rätt eller fel?

av Petter Westin

Kontroversiellt coachbeslut (Foto: AP)

Puh, den här vändningen av Indianapolis Colts var bland det svettigaste – och sjukaste – jag sett. Peyton Manning vände ett 13 poängs underläge de sista tre minuterna, men allt eftersnack kommer handla om den här situationen:

2.08 kvar av fjärde quartern, Patriots leder med 34–28 och har precis blivit stoppade på third down av Indianapolis Colts. Med bollen på 28-yardslinjen på den egna planhalvan finns väl bara ett alternativ – punta bollen, eller hur?

Nä.

Tom Brady ställer upp sitt offense för att gå för det på fourth down. Chris Collinsworth och Al Michaels är chockade i NBC-båset.

New England Patriots coach Bill Belichick tar timeout, kallar till sig Brady för ett kortare meningsutbyte. De båda herrarna nickar sammanbitet – nu har de väl ändå bestämt sig för att det är rätt beslut att punta bollen?

Nä.

Brady går ut igen, fyrar av passningen på fourth down till Kevin Faulk. Faulk tar emot bollen – men bobblar den, och när han väl har den i sitt grepp så bedömer domaren att passningen är för kort.

Turnover on downs.

– Jag trodde vi kunde klara av det och få en first down. Då hade matchen i princip varit över, sa Bill Belichick på presskonferensen efter matchen.

Men när Peyton Manning får bollen med 1.57 kvar och bara 29 yards till end zone kan det förstås bara sluta på ett sätt: touchdown. Reggie Wayne fångade den avgörande bollen med 13 sekunder kvar av fjärde quartern, sedan Colts effektivt låtit klockan ticka ned.

Bill Belichicks kontroversiella beslut på fourth down, tillsammans med hans dåliga handhavande av timeouts, kostade Patriots segern i den här matchen. Det är min fasta övertygelse. Lätt att vara efterklok, men det glädjer mig faktiskt när coachbeslut som man annars bara gör på Playstation straffar sig.

På NFL Network fick Belichick å andra sidan stöd av Deion Sanders, som hyllade coachens attityd (”I love his swagger”) och var mycket kritisk till domslutet.

Vad tycker du, gjorde Bill Belichick rätt eller fel? Vad hade du gjort i samma situation?

/Petter.

Kategorier nfl
Sida 117 av 130