Ah, dammit.
Jerebko var tidigt i den tredje quartern sjukt nära att sänka en trea och därmed spräcka den irriterande nollan i poängprotokollet. Bollen studsade i, men ut. Om ni förstår vad jag menar.

Under de fyra minuterna Jonas fick i början av quartern hann han också med att ta ytterligare en defensiv retur. Dessutom sänkte han Magics Brandon Bass i en närkamp. Bass fick ont i en axel efter att ha fått känna på lite svenskt stål och har stått och muttrat åt supersvensken vid ett par straffkast.

Efter ett par minuter på bänken kom Jerebko åter in på planen och spelade de sista två. Han börjar dock fjärde quartern med att vila.

•••

Inför sista quartern har vi 60–60 i The Palace. Pistons är alltså fortfarande kvar i matchen. Dessutom har Magics Dwight Howard hamnat i foulproblem, så det här kan bli en väldigt intressant avslutning.

/Stefan.

Det blev mindre speltid i andra quartern för Jerebko, som ändå skrapade ihop nästan tre minuter att lägga till på de 12 minuterna från första quartern.
Tyson – som ju är det klart coolaste av alla smeknamn – har imponerat med sitt returtagande, men inte fått till det riktigt i offensiven.

Matchen då? Well, Orlando inledde både slarvigt och trött, men fick igång spelet under andra quartern. Och med tanke på att Pistons alltså saknar både Prince och Rip Hamilton, är det väl bara en tidsfråga innan Howard & Co kopplar ett rejält grepp om den här tillställningen.

•••

PJ från Borås Tidning sitter intill mig och vinkar glatt med Detroit Pistons ägarinna, som råkar vara en av USA:s rikaste kvinnor. PJ – som punktmarkerat Jerebko i en dryg vecka – blev i samband med förra matchen inbjuden till en egen pratstund med Karen Davidson, eftersom hon ville prata om sin gammelgammelgammelgammel-farfar från Göteborg.

•••

Dags för tredje quartern och Jerebko är med på banan igen.

/Stefan.

Wow.
22-åringen från Kinna har inlett starkt.

Så här såg Jerebkos första quarter ut:
• Efter två minuter: första bollkontakten.
• Efter fyra minuter: första offensiva returen.
• Efter sex minuter: ett klassiskt ”Welcome to the NBA”-ögonblick när monstret Dwight Howard blockade svenskens lay up-försök.
• Efter sex och en halv minut: första blocken.
• Efter sju minuter: andra offensiva returen.
• Efter nio minuter: tredje returen.
• Efter nio och en halv minut: blockad av Jameer Nelson.

Jerebko har matchats mot Magics veteran Vince Carter, som hade sex poäng efter första quartern.

•••

Det är oväntat glest i raderna i The Palace. Arenan tar runt 22 000 åskådare, men här inne finns nog bara drygt hälften. På sedvanligt vis kommer dock NBA att krydda siffran, så officiellt är det väl 16 548 åskådare här. 

•••

Jerebko spelade hela första quartern, men inledde den andra på bänken.

/Stefan.

Hej, basketvänner.
USA-bloggen har just kopplat upp sig i The Palace of Auburn Hills inför mötet mellan Detroit Pistons och Orlando Magic.
Och just som vi satte oss (på de löjligt bra pressplatserna: jag kommer känna Ben Gordons armsvett från där jag sitter) kom glädjebeskedet: Jonas Jerebko är med från start.

Anledningen till att Jerebko – från Kinna, om någon missat det – finns med vid tip-off är att Tayshaun Prince har ryggproblem och inte kan spela matchen. Det var som Princes ersättare Jerebko fick drygt sex minuters speltid senast mot Milwaukee.

•••

För allsvenska fotbollslag må det låta som ren jävla galenskap, men NBA har en mediapolicy som innebär att man kan hänga med lirarna en dryg timme innan match. Således var vi alldeles nyss inne och hälsade på en tokladdad 22-åring, som antagligen redan då anade han skulle få massor av speltid i kväll.

•••

Kärt barn, ni vet. Redan nu har Jerebko (från Kinna, alltså) inte mindre än fyra smeknamn. The Swede, Sweden, JJ – och Tyson.
– Det enda som saknas är en tatuering i ansiktet, skrockar Kwame Brown i omklädningsrummet.
Brown syftar så klart på den fight under försäsongen, som ledde till att Jerebko blev avstängd i premiären borta mot Memphis.

•••

Pressuppbådet från Sverige är tydligen ett rätt exotiskt inslag i Pistonfolkets vardag. Vi har blivit väldigt väl omhändertagna inför matchen och har dessutom fått svara på både den ena och andra frågan om vårt fina hemland.
– Ligger Sverige nära Belgien?, är väl den underligaste hittills.

•••

Snart dags för spel.
Vi återkommer efter första quartern, om allt funkar som tänkt.

/Stefan.

När du ligger under med 1–3, när de mörka molnen hopat sig och dominerar hela din världsbild, det är då du griper efter halmstrån och letar hopp.
Philadelphia Phillies halmstrå och hopp just nu heter Clifton Phifer Lee.

Phillies starting pitcher Cliff Lee ägde match 1. Ägde. Han släppte sex hits, en run, hade tio strikeouts – och ett par vansinnigt iskalla catches. Cliff Lees slutspelsstatistik är totalt sett sjukt bra.
Faktum är att hans ERA i slutspelet är den bästa i historien. Här är topplistan (minst tre starter i slutspelet):

1. Cliff Lee 0,54
2. Harry Brecheen 0,83
3. Claude Osteen 0,86
4. Babe Ruth 0,87
5. Sherry Smith 0,89

Så när Phillies nu står med hälarna utanför stupet, pressade av New York Yankees, så måste Cliff Lee plocka fram sitt bästa spel igen. Annars är det gonatt.
– Ärligt, jag har aldrig varit nervös in the big leagues. Det här är vad jag har velat göra i hela mitt liv, sa Lee efter första matchen.

Yankees startar med A.J. Burnett, på kort vila, på kullen. Han kan leda New York Yankees till lagets 27:e seger i World Series. Och han har lite skön statistik i ryggen. 
Bara sex gånger har ett lag tappat ett 3–1-överläge i World Series.
1903: Boston American–Pittsburgh 5–3 
1925: Pittsburgh Pirates–Washington 4–3
1958: NY Yankees–Milwaukee 4–3
1968: Detroit Tigers–St Louis 4–3
1979: Pittsburgh Pirates–Baltimore 4–3
1985: Kansas City Royals– St Louis 4–3.

Att Burnett startar på kort vila är inget som oroar Yankees. A.J. är 4–0 med en ERA på 2,33 i fyra starter på kort vila.
– Självklart skulle jag göra vad som helst för att hjälpa det här laget att vinna och om det innebär att ta bollen på kort vila så är det det jag gör, säger Burnett.
– Jag känner mig bra just nu, annars hade jag inte gjort det.

I natt smäller det.
01.57.
Se matchen på ESPN America.

/Wikdahl

Hade USA-bloggen haft möjlighet, så hade vi naturligtvis styrt den turkosa Dodgen hela vägen till Wisconsin, hängt med cheeseheads och snackat om Brett Favre.
Nu blev det Motor City i stället och jag tänker inte klaga.
Lions–Rams var kanske inte the clash of the titans, men varje dag med en NFL-match på schemat är en bra dag.

***

Med halvtimmen kvar till Detroit, slocknade plötsligt min GPS. Det måste ju vara själva definitionen av dålig timing; om det är någonstans jag inte vill åka vilse så är det downtown Detroit.

***

Det är ingen nyhet att times are tough i Detroit. Så illa att Lions försöker casha in på journalisterna som bevakar matcherna.
200 kronor för internetuppkopplingen är ingen bra deal.

***

Av döma av förhandssnacket på en av Michigans radiostationer, hade de hårt prövade Lionsfansen äntligen en anledning till att se fram emot en fotbollsmatch.
Analyserna gick i stil med ”även om det är två monumentalt usla lag som möts, så måste ju ett av dem vinna” och ”om bara Lions är lite mindre dåliga än vanligt, så bör de kunna slå Rams”.
Men icke.
Som Lions spelar nu, skulle de få stryk av Telge Truckers.
De första buropen från ett bara halvfullt Ford Field kom i slutet av första halvlek, då comebackande quarterbacken Matthew Staffords helt galna passning inte var långt ifrån att hamna i Lake Michigan.

Stafford hade dock en bra drive, som han avslutade med att själv springa in för en touchdown. Det krävdes dock att halva arenan ställde sig upp och skrek ”ruuun!” för att förstavalet i draften i våras skulle få fart på fötterna.
Så länge det stod 10–10 var det också riktigt bra tryck i domen. Men så sprang Steven Jackson in Rams första running touchdown för säsongen och buropen gjorde comeback.

***

Coolaste namnet i Rams måste ju vara Richie Incognito. Dessutom: C.J. Ah You.

***

När Stafford lämnade planen blev han ordentligt hånad av hemmafansen. Det fick lagkamraten Dominic Railoa – oklart hur släktbanden med Mino ser ut – att go all Al Pacino i omklädningsrummet efter matchen.
Raiola höll ett smått klassiskt tal inför pressuppbådet och talade om att ”stå upp för sin quarterback och lagkamrat”, att ”Stafford kommer bli en fantastisk spelare” och att han inte tänker låta ”okunniga människor jaga en blivande storstjärna ur stan efter bara ett år”.

***

Nu stannar USA-bloggen i Detroitområdet några dagar. Det kan bli så att det blir en del sport, ja.

/Stefan. 

I skuggan av World Series och nyligen uppstartade NBA spelas det fortfarande stora, viktiga matcher i NFL. Helgen erbjuder bland annat säsongens kanske mest kittlande matchup – det tidigare otänkbara mötet som nu blir verklighet på Lambeau Field. Här är omgångens alla matcher:

Buffalo Bills (3–4) vs Houston Texans (4–3), söndag 19.00.
Det känns som att Bills säsong varit en enda lång besvikelse, men nu har man ändå lyckats baxa sig till ett extremt hanterbart 3–4-record. Ryan Fitzpatrick tog över som quarterback när Trent Edwards åkte på en hjärnskakning. Räkna med att Fitzpatrick behåller det jobbet även när Edwards blir friskförklarad.

Chicago Bears (3–3) vs Cleveland Browns (1–6), söndag 19.00.
Efter 35-poängsförnedringen i Cincinnati förra helgen får Bears här en chans att komma tillbaka mot en av ligans allra värsta slagpåsar.

Dallas Cowboys (4–2) vs Seattle Seahawks (2–4), söndag 19.00.
Först sa dom att Miles Austin var ett one hit wonder. Sen sa dom att han var ett two hit wonder. Idag kan Dallas nya #1 WR tysta skeptikerna med ännu en toppmatch. 250 yards mot Kansas City, 171 mot Atlanta, ska vi tippa på sisådär 120 mot Seahawks?

Detroit Lions (1–5) vs St. Louis Rams (0–7), söndag 19.00.
Äntligen! Jag utgår från att min fantasy-lirare Steven Jackson får sin första touchdown för säsongen idag. Och bisarrt nog kommer bloggkollegan Stefan Persson vara på plats för att se det här mötet.

Indianapolis Colts (6–0) vs San Francisco 49ers (3–3), söndag 19.00.
Nu inleds Alex Smith-eran i San Francisco…igen. Coach Mike Singletary har utsett det forna förstavalet i draften till startande quarterback, och förklarat att ”det är ingen veckans smak-grej”.

New York Jets (4–3) vs Miami Dolphins 2–4), Viasat Sport söndag 19.00.
Redan en re-match på den Monday Night Football-rysare som Dolphins vann för tre veckor sedan, alltså.

Philadelphia Eagles (4–2) vs New York Giants (5–2), söndag 19.00.
Som en extra krydda till det pågående World Series-mötet mellan Phillies och Yankees drabbar Philadelphia och New York samman i NFL idag. Kom ihåg, de här två sportstäderna gillar inte varandra. Alls. Här är förresten en bild Wikdahl fångade på tailgate utanför Giants Stadium i somras:

Baltimore Ravens (3–3) vs Denver Broncos (6–0), söndag 19.00.
För tredje veckan i rad tippar jag att Broncos segersvit tar slut och för tredje veckan i rad lär jag väl få fel.

Tennessee Titans (0–6) vs Jacksonville Jaguars (3–3), söndag 22.05.
Titans säsong är redan bortom räddning och nu gör man det enda rätta; vänder sig till Vince Young för att se vad 26-åringen kan uträtta som startande quarterback.

San Diego Chargers (3–3) vs Oakland Raiders (2–5), söndag 22.05.
Chargers har ingen övertygande säsong på gång, men har vunnit tolv raka mot Raiders och kan få en skön självförtroendebyggare i form av en utklassningsseger här.

Arizona Cardinals (4–2) vs Carolina Panthers (2–4), söndag 22.15.
Cardinals har mycket positiva minnesbilder associerade till Panthers och quarterbacken Jake Delhomme. Senast man möttes var i slutspelet förra säsongen, då Cards fullständigt pulveriserade Delhomme och tvingade honom till fem interceptions. Delhomme har gjort ytterst lite för att tysta sina tvivlare sedan den floppmatchen.

Green Bay Packers (4–2) vs Minnesota Vikings (6–1), Viasat Sport söndag 22.15.
En otroligt kittlande, spännande och känsloladdad matchup. Det osannolika blir verklighet idag: Brett Favre på Lambeau Field – i motståndartröjan. Att motståndaren dessutom är Green Bays ärkerival Minnesota Vikings gör ju inte saken sämre. Det här är en av det amerikanska sportårets största händelser, och det ska bli intressant att se hur Favre hanterar publiktrycket i det som en gång var hans borg. Jag vet i alla fall vart mina sympatier ligger, men det är ett annat inlägg…

New Orleans Saints (6–0) vs Atlanta Falcons (4–2), Viasat Sport måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Förra året var jag på plats för den här matchen i samma arena. Då vann Saints sedan Falcons coacher inte riktigt vågat lita på sin rookie-quarterback Matt Ryan. Imorgon känns det som Falcons inte har något val; då måste man ge Ryan bollen och be till högre makter om stordåd – för annars har Atlanta ingen chans att hänga med New Orleans makalösa offense.

/Petter.

New York Yankees tar ledningen i World Series efter nattens 8–5-seger mot Philadelphia Phillies.

Efter en 80 minuters regnförsening öppnade Phillies bäst mot en strugglande Andy Pettitte. Laget tog ledningen med 3–0, men nyckeln till Yankees vändning kom när Alex Rodriguez vaknade till liv med sin första hit i matchserien.

– Det var en viktig hit. Jag tror det väckte vårt offense litegrann, säger A-Rod om sin home run som kapade ledningen till 3–2.

I de första två matcherna var Rodriguez 0 för 8. Och det behövdes videogranskning – den första i World Series historia – innan fyra domare kunde komma överens om att det faktiskt var en home run. Kolla in videon som visar hur bollen träffar en tv-kamera.

Inatt spelas match fyra i Philadelphia och då är Yankees favoriter till att öka sin ledning till 3–1 i matcher. Superstjärnan CC Sabathia kliver in med tre dagars vila i ryggen. Joe Blanton startar som pitcher för Phillies.

/Petter.

Game over.
Men samtidigt så har den nyss börjat.
Jonas Jerebkos debut i NBA var inget fyrverkeri, men den var åtminstone en låga.

Jonas Jerebko fick inte fler än de där minuterna vi redan skrivit om. Anledningen heter Brandon Jennings och en är liten pointguard med stor käft som, liksom JJ, är rookie i den här ligan.
Jennings var absolut fantastisk. Han var orädd och elektrisk som Allen Iverson och iskall som Reggie Miller. Helt ensam vände han ett underläge med tio poäng till ett överläge i en vansinnig tredje quarter och – till slut – en ganska behaglig seger.

Milwaukee Bucks vann med 96-85 mot Detroit Pistons och eftersom det efter halvtid blev så pass jämnt så fick JJ värma bänk resten av matchen.

Vad Jerebko gjorde under sina sex minuter har jag berättat i ett tidigare inlägg, men för att sammanfatta: Han rörde sig bra både i försvar och anfall, han gjorde de små sakerna rätt, sånt som tränare gillar och han höll huvudet kallt de få gånger han rörde bollen.
Det som också ger hopp om mer speltid för Jerebko är situationen coacherna kastade in honom i. JJ kom in i stället för Pistons small forward Tayshaun Prince. 
Nu spelade Jerebko i en frontcourt med Jason Maxiell och Ben Wallace, vilket öppnar upp fler möjligheter för svensken. Tidigare har han spelats som power forward, men är han ett alternativ på två positioner så borde ju chanserna till speltid öka exponentiellt.

Den historiska betydelsen av det här är förstås omöjlig att sia om, men tillsammans kan vi väl hoppas att vi i framtiden tittar tillbaka på den här matchen, den här säsongen, den här spelaren och pratar om vilken dörröppnare det var för svenska basketspelare.

Vi ska inte kalla Jonas Jerebkos debut för en succé, men det var en okej start. Och det är fan så mycket mer spännande än ett okej slut.

/Wikdahl

En tredjedel av USA-bloggen befinner sig i Nordamerika. Närmare bestämt i Ohio. Ännu närmare bestämt i Cleveland.
Nu blev det bara elva – tolv, om jag orkar skriva klart den här texten – vakna timmar i stan, men det räckte för att hinna med de två sevärdheter som erbjuds.

1) Rock n Roll Hall of Fame.
2) LeBron James.

Dessutom fanns det faktiskt tid över till att spana in exteriören av ett öde Cleveland Browns Stadium och stå utanför Indians arena och sjunga ”na na naa, Wild Thing!” (vilket borde stå med på alla sportfilmfantasters to-do-lista).

***

Bobcats var i stan i kväll och ställdes mot ett Cavs som kommit igång efter att ha inlett säsongen med två raka förluster.
King James – som hade en triple-double mot Minnesota häromdagen – inledde med en poängmässigt väääldigt såsig första halvlek (bara fyra poäng), där säsongsdebuterande Delonte West i stället snodde all uppmärksamhet.
Bobcats var med i matchen till halvtid. När LeBron sedan väl fick lite fart, sprang Cavs iväg och avslutningen blev odramatisk.

***

Lika bra att erkänna det direkt:  jag är löjligt svag för mycket av den pausunderhållning som brukar erbjudas på amerikanska arenor. Som ”Kiss Cam” och galna upptåg av lagets maskot (man kan tro att jag är sju, jag vet). 
Nu råkade det ju vara Halloween i kväll, men för mig var det julafton. Jag tar alla dagar i veckan två halvpackade Ernie & Bert-figurer som zoomas in och börjar grovhångla, före en fet Lebron-alley oop som får arenan att explodera.
Nä.
Men nästan.

***

Pressläktarna i NBA-arenorna kommer ofta med tv-apparater, där kanalen med kvällens match står förinställd. Så även i Quicken Loans Arena. Efter första quartern var det dock få tv-apparater som fortfarande visade basket.
I stället visades bilder från Philadelphia och en viss basebollmatch. Man kan ju tycka att  lokalreportrarna här borde passa på att se LeBron James nu när de har chansen. Det kan faktiskt mycket väl vara sista säsongen som han finns i Cleveland on a daily basis.
Men tidningsläsarna i Ohio hade tur.
Eftersom Phillies–Yankees sköts upp på grund av regn slipper de läsa om homeruns i morgondagens baskettexter.

***

Kvällens roligaste inslag på jumbotronen?
1. När Cavaliers maskot (nu är vi där igen…) lekte charader med publiken. Vem är personen i Cleveland Browns-tröja som fumlar bort bollen?
Rätt alternativ: Braylon Edwards, den före detta Browns-stjärnan som nyligen byttes bort till New York Jets.
2. När publiken uppmanades att bua i samband med ett Bobcast-frikast, visades helt enkelt Pittsburgh Steelers klubbmärke.

***

I morgon bär det av västerut för USA-bloggen. Då väntar söndagens mest uppskrivna och omtalade drabbning i NFL. En supermatch, kanske den hetaste under hela säsongen.
Jag talar naturligtvis om Detroit Lions-St. Louis Rams.
Räkna med rapport under söndagkvällen.

/Stefan.