Week 6 – låt oss veta vad ni tror, tycker och tänker.

Cincinnati Bengals (4–1) vs Houston Texans (2–3), söndag 19.00.
Cedric Benson, 26, leder NFL i rushing yards och är en av de stora anledningarna till Bengals succéstart. Men faktum är att han var nära att hamna i Houston inför årets säsong.
– Jag träffade Texans och de snackade om att göra klart affären. Men i sista stund backade de ur, säger Benson enligt Houston Chronicle.
Bengals erbjöd mer pengar och fick behålla sin running back. Texans bestämde sig för att man litade tillräckligt på succérookien Steve Slaton – men han har ju inte direkt rosat marknaden i sin andra NFL-säsong. Med Slatons snitt på 3,2 yards per carry så ångrar sig säkert Texans om de blir överkörda av Benson idag…

Green Bay Packers (2–2) vs Detroit Lions (1–4), söndag 19.00.
Packers kommer från sin bye week och det finns väl få saker som kan bygga upp självförtroendet och farten såsom en hemmamatch mot tunna, dåliga Lions. Detroit har dessutom stora frågetecken för WR-giganten Calvin Johnson och rookie-quarterbacken Matthew Stafford, båda knäskadade.

Minnesota Vikings (5–0) vs Baltimore Ravens (3–2), söndag 19.00.
Pat Williams är less. Vikings monster på den defensiva linjen är trött på frågorna om hans förre lagkamrat, centern Matt Birk som numera återfinns i Baltimore. Och inte heller köper han hajpen om att Ravens skulle vara ett extra svårspelat lag.
– Jag är trött på folk som säger att det kommer bli en fysisk match, säger Williams till Pioneer Press.
– Vårt lag är fysiskt. Vi är det fysiska laget här.

New Orleans Saints (4–0) vs New York Giants (5–0), Viasat Sport 19.00.
Jag sa det ju i Spåkulan: Saints vinner en poängrik match, där tidiga DPOY-kandidaten Darren Sharper säkrar segern med en interception på Eli Manning sent i fjärde quartern.

Pittsburgh Steelers (3–2) vs Cleveland Browns (1–4), söndag 19.00.
2009 är hittills ytterligare en grym NFL-säsong, men det är en sak som stör mig litegrann: Att det finns så många usla lag. Lions, Rams, Bucs, Chiefs, Raiders… och så Browns då. Det blir så många tråkiga, avslagna matcher. Förra veckan lyckades Browns quarterback Derek Anderson med 2 av 17 passningar. Japp – 2 av 17. (Att man ändå vann matchen med 6–3 säger ju mest om ett annat av ligans bottenlag; Buffalo Bills.) Och nu möter stackars Anderson ett Steelers-försvar som får tillbaka playmakern Troy Polamalu från skada. Titta på egen risk.

Tampa Bay Buccaneers (0–5) vs Carolina Panthers (1–3), söndag 19.00.
Julius Peppers tystade kritikerna, åtminstone tillfälligt, när han hade två sacks och spelade en nyckelroll i Panthers första seger för säsongen, hemma mot Redskins förra helgen. Med tanke på att Peppers tjänar i snitt en miljon dollar per match så var det väl hög tid att han gav lite avkastning på Panthers investering. Mot divisionsrivalen Tampa Bay får han jaga oerfarne men kvicke quarterbacken Josh Johnson.

Washington Redskins (2–3) vs Kansas City Chiefs (0–5), söndag 19.00.
Redskins är en deprimerande sörja där spelarna ifrågasätter klubbledningen, coachen är halvvägs ut genom dörren och skador försvagar en redan skakig trupp. Om man på något sätt lyckas förlora hemma mot Chiefs så är Jim Zorn antagligen arbetslös på måndag.

Jacksonville Jaguars (2–3) vs St. Louis Rams (0–5), söndag 19.00.
Som sagt… Det blir många osexiga matchups i årets NFL. I den här matchen är jag mest spänd på att se vad Steven Jackson kan göra för mitt fantasylag. S-Jax ligger faktiskt fyra i NFL med sina 451 rushing yards, och han har även 92 receiving yards. Men han är ju så hopplöst ensam i Rams impotenta offense, och han har fortfarande ingen touchdown den här säsongen. Jag skulle behöva ett par idag, då jag möter Calle – vår league manager som styr fantasyligan med järnhand och bland annat lyckats smussla till sig Adrian Peterson via en mycket suspekt trade. Fult, Calle. Oerhört fult.

Seattle Seahawks (2–3) vs Arizona Cardinals (2–2), söndag 22.05.
Racet om NFC West ser ut att bli en spännande historia mellan de här två lagen och 49ers. Som alla vet är hemmasegrar vitala i divisionsspelet, och med en frisk (och vass) Matt Hasselbeck är pressen på Seattle.
– Vi har inte spelat vår bästa football, men jag känner verkligen att vi är ett hårt, fysiskt tufft lag. Det är inte nödvändigtvis någonting vi varit här förut. Men vi har den mentaliteten nu, säger Seahawks quarterback.

Oakland Raiders (1–4) vs Philadelphia Eagles (3–1), söndag 22.05.
Donovan McNabb gjorde stora saker för mig i förra veckans fantasy-matchup, och jag räknar med att han levererar för andra veckan i rad mot svagt motstånd. Philadelphia är storfavoriter trots bortaplan, och att se hemmalagets quarterback JaMarcus Russell hantera Eagles många och aggressiva blitzpaket blir ju, eh…intressant.

New England Patriots (3–2) vs Tennessee Titans (0–5), Viasat Sport söndag 22.15.
Titans har stora problem i sin secondary. Kanske är det här matchen det lossnar på allvar för Tom Brady, Randy Moss och Patriots passningsanfall. För Titans del är ändå det mest intressanta om/när Vince Young får chansen som starter. Tillsvidare står coach Jeff Fisher fast vid Kerry Collins, som har sju interceptions på fem matcher och prickar rätt med blott 57,3% av sina passningar.
– Vi måste förbättra oss som ett lag. Det är det vi jobbar på. Kerry är inte anledningen till att vi är där vi är, säger Fisher.

New York Jets (3–2) vs Buffalo Bills (1–4), söndag 22.15.
Efter 3–0-starten har Jets två raka förluster. Kanske kan explosive Leon Washington tända laget – han har fortfarande inte haft något av sina patenterade stora spel den här säsongen. Och det börjar gnaga sig fast i skallen på honom.
– Jag blir riktigt hungrig. Jag drömmer om det. Ibland så, det är inte direkt frustration, men man är mer medveten om det. Man tänker ”jag får bollen oftare, men jag gör inga stora spel”, förklarar han för Daily News.
Idag har han chansen mot krislaget Bills, som förlorade en match med 3–6 (!) förra omgången och har en icke-produktiv superstjärna (Terrell Owens) som återigen omges av traderykten.

Atlanta Falcons (3–1) vs Chicago Bears (3–1), Viasat Sport söndag 02.20 (natten mot måndag).
Två av ligans mest spännande unga quarterbacks visar upp sig på NBC:s Sunday Night Football: Matt Ryan och Jay Cutler. Ryan är den samlade, mogne och precise passaren som gör få misstag på planen och har en imponerande speluppfattning. Cutler är den lite vildare talangen som gärna låter bollarna vina vilt omkring sig – ibland till motståndarna också. Jag tror på en poängrik och underhållande match, i ett möte som kan få stor betydelse för båda lagens slutspelsjakt.

San Diego Chargers (2–2) vs Denver Broncos (5–0), Viasat Sport måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Shawne Merriman snackade, twittrade och hajpade sig själv mycket inför säsongen – men när allt väl drog igång blev han ganska osynlig. Inför Monday Night lovar Chargers stjärnförsvarare bättring:
– Folk kommer se en skillnad på måndag, lovar han.
Det lär behövas mot Denvers skickliga o-line, som har gett upp åtta sacks den här säsongen och därmed är delad nia i ligan. Försvarsmässigt är man tvåa i ligan med 16 sacks, och lag som ligger högt i båda dessa kategorier har alltid goda chanser att lyckas.

/Petter.

God eftermiddag vänner.
Fredagspanelen tog en liten paus. Vi skäms för detta. Men vi hoppas att ni kan söka i era hjärtan och finna kraften och förlåta oss.
Som en sorts förlåtgåva så erbjuder vi er det här: Lördagspanelen!
Håll till godo.

1. Alex Rodriguez står på gränsen till World Series igen. Är det här året som han visar att han kan vara de stora matchernas man?

Petter: Dessa ord skriver jag sent fredag kväll innan Yankees inlett ALCS-serien mot Angels, så jag vet inte hur det gått i den första matchen ännu – men: Jag läser hur A-Rod inför ALCS-serien mot Angels dragit sig tillbaka från strålkastarljuset och slutat prata med medierna. Det kanske är just det som är den rätta strategin för denna skandalomsusade stjärna, för att han ska kunna fokusera och prestera på den nivå han är kapabel till.

Stefan: Han har ju onekligen inlett det här slutspelet på ett lovande sätt. Men att leverera mot ett slutkört Twins är en sak, att visa vägen under en lång, stenhård serie är något helt annat.
Jag hoppas att Angels kan skaka av sig den pinsamma förlusten i natt (när såg man senast så många fatala misstag under en och samma match?) och ge Yankees – och A-Rod – en ordentlig fight.

Wikdahl: A-Rod håller. Jag är helt säker. Jag kan inte förklara det bättre än att karln tycks ha fått nog, om ni förstår hur jag menar. Han har gjort bort sig, blivit hånad och sågad, varit hatad. Nu tänker han inte ge folk mer ammunition. A-Rod has had enough.

2. Nicklas Lidström gjorde sin 1000:e poäng i helgen. Han är tidernas störste svensk, over there. Det är ingen fråga, det är fakta. Men… Vem är din personliga svenskfavorit i NHL genom tiderna?

Petter: Nicklas Erik Lidström. Han var min stora hjälte när jag samlade hockeykort på det tidiga 90-talet. När jag i dag i mogen ålder vet vilken klasslirare (och stor människa) jag valde som favoritspelare när jag var nio-tio år, så känns det riktigt, riktigt bra.

Stefan: Vet ni vilken Montreal Canadiens-spelare som var den senaste att nå 100 poäng under en säsong? Just det, Mats Näslund. Säsongen 1985/86 gjorde ”Le Petit Viking” 43 mål och 67 assist.
Under det året gjorde SVT några sköna inslag från Montreal – bland annat en kort hockeyskola där Näslund fintade bort en ung Patrick Roy i kassen – som jag spelade in på video. Det videobandet användes flitigt i det Perssonska hemmet, kan jag lova.

Wikdahl: Jag vill så gärna säga Mats Lindgren. Han gick på samma skolor som mig, kommer från samma område som mig och är i min ålder. Men, det finns ingen hockeyspelare som har stoppat min värld från att snurra som Peter Forsberg. Det låter kanske som ett tråkigt svar, men ärligt talat: Har Peter Forsberg någonsin varit tråkig?

3. Fem lag är obesegrade i NFL så här långt: New York Giants, Minnesota Vikings, New Orleans Saints, Indianapolis Colts och Denver Broncos. Kan något av lagen upprepa Patriots bedrift från 2007? Finns det en chans i helvetet att ett av dessa lag kan gå 16– 0 i grundserien?

Petter: Nej, och här är matcherna då varje lag kommer förlora sin första match: Giants på söndag mot Saints i Superdome, Vikings nästa söndag i Pittsburgh, Saints på Monday Night Football 2 november mot Atlanta, Colts 29 november i Houston, och Broncos på måndag borta mot Chargers.

Stefan: No way. Redan i helgen kommer ju Giants, Vikings och Broncos att åka på sina första förluster. Det är vad jag tippar, i alla fall. Colts och Saints ser ju förvisso väldigt starka ut, men inte 16–0- starka.

Wikdahl: Nej. Jag tycker inte jag behöver motivera det mer än så här: Läs ovan.

4. NBA närmar sig med stormsteg. Vilken spelare, förutom Jonas Jerebko förstås, får dig att dra börs för NBA League Pass så att du kan varenda match med honom?

Petter: Det finns så många. Men mest av alla kan det vara Josh Smith i Atlanta Hawks. Med den mannen på planen kan vad som helst hända, när som helst. Good and bad…

Stefan: Chris Paul, New Orleans. Och det inte bara för att jag – för en gångs skull – kommer att lottas högt inför fantasydraften och får välja Paul till mitt lag. Han är ju en fantastisk spelare, också.

Wikdahl: Jag har ett stort hjärta och plats för många spelare. Men nummer ett är Kevin Durant. Jag har hans redan klassiska Sonics-linne, jag har sett honom live i Oklahoma City, han har armar längre än langoskön på en stadsfestival och han har så skön spelstil att jag går i bitar. Den här säsongen är det dags för OKC Thunder att ta ett nytt kliv, mot slutspel. Jag missar inte en sekund.

Niklas Kronwall har slagit till igen.
I natt manglade han Sabres Patrick Kaleta med en ny dundertackling. Smällen gjorde knappast svensken populär i Buffalo, men jag vågar påstå att resten av NHL – fans, spelare, media – jublade när de såg tv-bilderna på tacklingen.
Kaleta har nämligen under sin korta NHL-karriär – drygt 100 matcher – redan hunnit etablera sig som en av de mest avskydda spelarna i ligan. Vad NY Posts Larry Brooks tycker om amerikanen går att läsa här. 

Toronto har som bekant fått en katastrofal inledning på säsongen. Försvaret läcker, Jonas Gustavsson är skadad och spelare som Hagman och Stajan blir bänkade.
Sedan hjälper det ju inte att spelarna nickar (!) in puckar i eget mål (!).

EDIT: När vi ändå håller på, så bör vi ju också bjuda på årets hittills sjukaste plockhandske. Cam Ward står för räddningen, Billy Guerin är den som skakar på huvudet…

/Stefan.

Varje vecka blickar USA-bloggen in i den omedelbara framtiden. Vi väljer ut sex av den kommande veckans höjdpunkter och mest intressanta händelser, och spekulerar samtidigt i hur det går.

Är vi rätt ute? Lämna en kommentar och tyck till.

NHL: Detroit Red Wings-Colorado Avalanche, lördag 01.00 (natten mot söndag).
”The Blood Game”, Claude Lemieux och målvaktsfighter. Red Wings-Colorado var länge ett av NHL:s hetaste hatmöten. Så är det inte längre och höstens första möte mellan lagen är intressant av helt andra skäl.
För det första: Är Colorado verkligen ett lag att ta på allvar?
Just nu toppar faktiskt Avalanche Western Conference efter fyra segrar på de sex första matcherna. Alla förhandstips – inklusive det från USA-bloggens Good Cop och Bad Cop – skvallrade ju om att Colorado skulle bli ett hopplöst bottenlag den här säsongen också.
Och för det andra: Vad händer i Detroit?
Vi var inne på det redan för en vecka sedan, då vi trodde att förra helgens matcher skulle definiera årets upplaga av Red Wings. Efter den pinsamma storförlusten mot Buffalo i tisdags natt, famlar vi dock återigen i mörkret.

Spåkulan: Det är fortfarande tidigt på säsongen och ingen tror väl att Western Conference kommer att sluta som den ser ut nu, med Avalanche, Kings och Blue Jackets i topp. Colorado har definitivt spelat över sin förmåga och nu sätter Red Wings laget på plats. 

MLB: League Championship Series, från torsdag.
Det fanns såklart några höjdpunkter i första slutspelsrundan. Som Angels vändning (eller ska vi kalla det för Papelbons kollaps?) mot Red Sox i match tre och dramatiken i åttonde och nionde inningen i match fyra mellan Rockies och Phillies.
Men jag vill ju ha mer.
Mer spänning, längre matchserier. Helst en do-or-die-uppgörelse av episka mått. Och jag tror att det finns en möjlighet att vi får uppleva en sådan, antingen mellan Angels-Yankees eller Dodgers-Phillies.

Spåkulan: Drömmen vore ju att Yankees och Dodgers möts i World Series. Snacka om en klassisk matchup. Men blir det verklighet? Nä, jag tror inte det. Visst, Yankees tar Angels (ska vi säga 4–2 i matcher?), men jag lutar faktiskt åt Phillies i den andra serien. 4–3 i matcher till de regerande mästarna, det är mitt tips.
/Stefan

NHL: Detroit Red Wings–Colorado Avalanche, lördag 01.00 (natten mot söndag).
I sju säsonger ägde Detroit och Colorado NHL. Ägde. Mellan 1996 och 2002 vann lagen fem Stanley Cup tillsammans och de möttes i fem slutspelsserier. Det räcker för att utveckla en rivalitet.
Men lägg till den här tacklingen och vi har ett fullskaligt krig.
301 dagar efter att Claude Lemieux mosat Kris Drapers ansikte exploderar lagen. Minns du The Brawl in Hockeytown? Även om du gör det så kanske du inte minns att Peter Forsberg och Igor Larionov hade huvudroller. Spola 3.20 in i det här klippet vettja.
Anyways. Det här var länge sedan och Colorado har tappat mark i NHL sedan dess. Men det på papperet svaga Avalanche har faktiskt startat säsongen starkt och man vet aldrig när en vilande rivalitet växlar upp till fullskaligt krig igen.

Spåkulan: Inget brawl men Avalanche vinner och kanske, bara kanske, kan vi få se en gnista igen. Åh, och ni som är intresserade av de blodiga åren kan gott beställa Colorado-reportern Adrian Daters bok Blood Feud. Den är läsvärd, jag lovar.

NBA: San Antonio–Cleveland Cavaliers, fredag 02.30 (natten mot lördag).
När NBA:s general managers fick rösta om vilka lag som vinner Öst och Väst så blev svaret Celtics och Lakers. 50 procent tror på Rasheed Wallace i Öst och Ron Artest i Väst.
Men jag är mer intresserad av tvåorna.
Cleveland Cavaliers satsar på Shaq och jag gillar det. Han är en skön snubbe – men framför allt så kan han fortfarande spela basket och han kan straffa lagen som lägger all sin defensiva kraft på LeBron James.
Cavs har allt som behövs för att gå till final.
Jag varken den första eller sista att skriva det här, men jag älskar det San Antonio gjorde i somras. In kommer Richard Jefferson, Antonio McDyess och draftvalet DeJuan Blair och ut går… Ja, ingen viktig i alla fall.
Spurs har också allt som krävs för att gå till final.

Spåkulan: Träningsmatch är träningsmatch men en kamp mellan två omstrukturerade, förmodade topplag som båda har något att bevisa? Absolut att jag kommer att sitta med datorn i knät och mata på uppdateraknappen. Tyvärr lär man ju inte kunna se den någonstans.
Spurs vinner förresten.
/Wikdahl

NFL: New Orleans Saints–New York Giants, söndag 19.00.
Bara fem lag är obesegrade i NFL. Två av dem möts i veckans omgång. New Orleans (4–0) kommer från sin spelfria vecka och får nu ett tufft test hemma i Superdome.
Det blir en spännande duell mellan lagets stjärn-quarterbacks. Saints Drew Brees leder ett mer extravagant och omtalat offense, medan det för Giants Eli Manning till stor del handlar om att ge bollen till running back-duon Ahmad Bradshaw och Brandon Jacobs som tillsammans skrapat ihop 730 yards hittills.
Sedan får man förstås inte glömma The Other Steve Smith, receivern som fångat passningar för totalt 481 yards hittills. De tyckare som ansåg att Giants behövde signa en riktig förstereceiver när Plaxico Burress hamnade i finkan har blivit överbevisade av Eli Manning och kompani.

Spåkulan: Saints känns ruskigt farliga i år. De har vunnit två raka matcher utan att Drew Brees passat för en touchdown, och har redan besegrat gedigna försvarslagen New York Jets och Philadelphia Eagles. Giants kan dock ha det bästa defense New Orleans mött hittills, samtidigt som lagets offense blir ett riktigt test.
Efter noggrannt gnuggande så säger min spåkula att Saints vinner en poängrik match, där tidiga DPOY-kandidaten Darren Sharper säkrar segern med en interception på Eli Manning sent i fjärde quartern.

NFL: San Diego Chargers–Denver Broncos, Monday Night Football, måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Inför matchen mot Patriots skrev jag att den var Broncos chans att göra ett rejält statement. Och eftersom laget nu är 5–0 även efter det mötet, så är den vinkeln förbrukad. Jag har (skamsen att erkänna det) bara sett highlights och sporadiska inslag av Denvers säsong hittills, men experterna verkar vara rörande överens: Broncos are for real.
San Diego? Mer oklart. 2–2 är förstås ingen katastrofinledning i NFL, men Chargers behöver vinna den här matchen mot divisionsrivalen Broncos – om inte annat så för att coach Norv Turner ska få lite arbetsro.
Visst är hemmalagets Philip Rivers en fantastiskt duktig quarterback, men han skulle må gott av lite mer hjälp från sitt running game och sitt defense. Shawne Merriman som snackade och twittrade så mycket inför säsongen är väldigt tyst nu. Både på och utanför planen.

Spåkulan: Chargers har inte imponerat hittills, men man gör vad man måste för att ta hand om den här matchen – och hålla spänningen i AFC West-racet levande.
/Petter

Jag försöker sitta still i stolen men det går knappt.
Det är ju någonting som händer där borta i Michigan.
För tredje träningsmatchen i rad så fick Detroit Pistons Jonas Jerebko flest minuter av lagets rookies och för andra matchen i rad så fick han mer speltid än minutkonkurrenter som Jason Maxiell och Ben Wallace.
Naturligtvis så blev den fjärde matchen också Jerebkos bästa rent statistiskt.
– Jag är väldigt imponerad av hans självsäkerhet, sa coachen John Kuester till True Blue Pistons. 

Detroit Pistons förlorade visserligen mot Washington Wizards med 98–101 i Van Andel Arena i Grand Rapids, Michigan, men JJ spelade hela 27 minuter och 11 sekunder.
Han utnyttjade tiden väl.
Jerebko gjorde 9 poäng (3 av 7 från golvet), tog 9 returer (2 offensiva) och Detroit var +9 när han var på planen. Ingen i Detroit hade bättre plus/minus.
Jerebko spenderade stora delar av matchen med att spela försvar på Washingtons stjärna Antawn Jamison. Jamison (206 centimeter och 107 kilo) var all star 2005 och 2008. I natt gjorde han 15 poäng och tog 11 returer.
– Jonas gjorde ett suveränt jobb på Jamison. Jag tyckte att han var väldigt aktiv och han lät honom inte få några bollar enkelt, sa Kuester.

Fortfarande så är det förstås så att det här är försäsong, att rotationen är skev, att förutsättningarna är annorlunda och att coachernas sätt använda spelarna kan ha otaliga förklaringar.
Men.
Det är klart att det är positivt att Jerebko får mycket speltid än att han får lite speltid.

Nästa match för Pistons är mot Dallas Mavericks på bortaplan natten mot fredag.

Möt Dre’ Bly, 32 år, cornerback i San Francisco 49ers.

I söndagens match mot Atlanta Falcons, halvvägs in i tredje quartern med underläge 10–35, gör Dre’ en interception. En sista chans att ta Niners in i matchen igen.

Då börjar Dre’ stila. Varför? För att Dre’ är Dre’.

Medan han springer lyfter han ena handen bakom hjälmen i sann Deion Sanders-stil, och håller bollen slarvigt med den andra handen. Då hinner Falcons receiver Roddy White ikapp honom bakifrån. White slår bollen ur Blys händer, och Falcons snor tillbaka den lösa bollen.

Ridå San Francisco.

Jag vet inte vad som är värst, att…

…Bly tycker att det är en bra idé att showa när hans lag ligger under med 25 poäng

…Bly slarvar bort den viktiga boll han nyss vunnit

…eller att Bly efter matchen vägrar erkänna sitt misstag, utan bortförklarar det med:

– Dre’s gonna be Dre’.

Dre’ är Dre’. Kommer inte förändras.

Så i går, dagen efter den förnedrande förlusten, tvingade (?) 49ers coach Mike Singletary sin spelare att be om ursäkt inför kamerorna. Två minuter in i presskonferensen drar Singletary ut Dre’ Bly som ursäktar sig och menar att han ”gillar att ha kul” men att det var ”helt opassande”.

Genuin ånger eller bara något han gör av rädsla för att bestraffas? Döm själva av den här videon.

/Petter.

Jaha.
Gick inte det där lite väl…snabbt?
MLB-slutspelet hann ju knappt börja, innan vi fick säga howdy-hej till Red Sox (dammit!), Rockies, Twins och Cardinals.
Vi tänkte ta ett ordentligt MLB-grepp inför Dodgers-Phillies på torsdag, men tills dess tänkte vi låta våra fantastiska basebolläsare diskutera fritt i kommentatorsspåret.
Så varsågod, in och röj.

Jonas Jerebko fortsätter att få fina recensioner för sina insatser på försäsongen. Så här sa Detroits head coach John Kuester efter matchen mot Atlanta:

– Joe Dumars said it best. Statistically, you can’t look at what he did in regards to six points, six rebounds in 17 minutes and understand the impact that he had on the little things that we want to get accomplished. … His second and third energy efforts going after the boards, whether he got it or didn’t get it. I was very proud of him and I’d seen that in him in practice.

Nästa träningsmatch spelas natten mot onsdag, då Pistons möter Washington Wizards.

/Petter.

Det har varit mycket snack om The Trade under de senaste dagarna.
ESPN inledde sin satsning ”30 for 30” med en Peter Berg-regisserad (och fruktansvärt bra) dokumentär om Wayne Gretzkys flytt från Edmonton Oilers till Los Angeles Kings. Och inom kort släpper Peter Pocklington – Oilers före detta ägare och mannen bakom affären – sin självbiografi.

Redan nu har dock Ottawa Citizen fått ta del av boken och Pocklington släpper en hel del sensationella uppgifter.
Känn bara på det här: Pocklington och Toronto Maple Leafs ägare Harold Ballard diskuterade i mitten av 80-talet att helt enkelt byta lag.
Say what!?
Jo, det är faktiskt sant. Pocklington berättar i boken att Ballard ville byta till sig hela Oilers laguppställning mot Torontos. Wayne Gretzky. Mark Messier. Jari Kurri. Och resten av det Oilers som dominerade NHL under hela 1980-talet skulle flytta från Edmonton till Toronto.
Naturligtvis skulle Pocklington inte gå helt lottlös ur affären. Ballard var beredd att betala 50 miljoner dollar till Oilers ägare.
– Ballard backed out. He was a crazy old bugger. I was actually pretty excited about it…I would have made a fortune in Toronto, skriver Pocklington i boken.

/Stefan.

Jonas Jerebkos tredje försäsongsmatch med Detroit Pistons blev hans på papperet bästa hittills. Detroit vann matchen mot Atlanta med 100–91 (lagets tredje raka seger på försäsongen), och här är svenskens siffror:

17 minuter, 6 poäng (3 av 5 skott gick i korgen, samtliga tre var listade som layups), 6 returer (en offensiv), en steal, en turnover och två fouls. Detroit var +1 med Jerebko på banan.

Det mest intressanta är givetvis speltiden. Efter 12 respektive 10 minuter i de två första matcherna spelade Jerebko nu hela 17. Det är mer än Pistons andra två rookies, DaJuan Summers och förstavalet Austin Daye, loggade tillsammans. Det är också mer än såväl Ben Wallace som Jason Maxiell spelade i den här matchen.

Och med speltiden levererar Jerebko. Utan att ha sett matchen så ser sex poäng och sex returer väldigt fint ut. Och det faktum att han bara gör en turnover ska absolut inte underskattas.

Man ska inte dra för växlar av en ensam träningsmatch, förstås. Kanske vill coacherna ta en extra titt på alla sina rookies, och turas om att ge dem extra mycket speltid de närmaste matcherna. Kanske är det Summers tur i nästa match och Dayes efter det.

Men att spela bra när man får chansen är…ja, bra. I Detroit spekuleras det ju i att coach John Kuester kan rotera på så många som elva man den här säsongen, och han verkar inte vara rädd för att slänga in rookies i hetluften – om de förtjänat det.
– Helt ärligt, jag litar på många av de här unga killarna. Jag har inga problem alls med att de kommer in och ger oss kvalitetsminuter. Det blir intressant att se hur det utvecklar sig, säger Kuester till True Blue Pistons.

/Petter.