En liten uppdatering, bara. Vi skrev häromdagen om Flozell Adams fula tilltag. Nu kommer konsekvenserna.

NFL ger Dallas left tackle 12 500 dollar, motsvarande drygt 85 000 kronor, i böter för krokbenet på New York Giants Justin Tuck och en spark (vad är grejen med Flozell och benrörelser!) på Giants Osi Umenyiora. Tuck fick lämna matchen med en axelskada och är fortfarande tveksam till spel inför söndagens bortamatch mot Tampa Bay.

Bötessumman är ju alltid intressant att jämföra med den som drabbade Houston Texans cornerback Dunta Robinson häromveckan. Han fick pröjsa 25 000 dollar, motsvarande drygt 171 000 kronor, för att ha haft texten ”PAY ME RICK” på sina skor i premiärmatchen mot New York Jets.

Texten var ett budskap till Texans general manager Rick Smith, som inte velat ge Robinson det flerårskontrakt spelaren tycker att han är värd. Dunta tjänar ju trots allt bara 9,96 miljoner dollar på sitt nuvarande ettårskontrakt…

/Petter.

Onsdagkvällens stora baseboll-snackis, dagen efter att New York Yankees säkrat en slutspelsplats, kom från södern.

Atlanta Braves general manager Bobby Cox, 68, slutar efter nästa säsong. Beslutet meddelades i samband med att hans nuvarande kontrakt förlängdes med ett år.
– Jag tror det är enda sättet jag någonsin kan lämna den här sporten. Att säga redan nu att jag ska sluta, så att jag sedan måste göra det. Nu finns det ingen återvändo. Oavsett vad som händer så är det slut efter detta, säger Cox.

Cox har lett Braves under två sejourer, den nuvarande ända sedan 1986. Här är ett utdrag ur hans meritlista:

• 2408 segrar och 1924 förluster (siffror innan nattens match mot New York Mets).
• En World Series-titel 1995 (förlorat fyra andra World Series).
• Tidernas fjärde segerrikaste manager (efter Connie Mack, John McGraw och Tony LaRussa).
• Tidernas 24:e högsta segerprocent (fyra bland managers med minst 3000 matcher och tvåa bland de med minst 4000 matcher).
• American League Manager of the Year 1985 (med Toronto Blue Jays).
• National League Manager of the Year 1991, 2004 och 2005.
• Utsedd till Manager of the Year av tidningen The Sporting News åtta gånger.

…ja, listan kan ju göras ännu längre genom att gräva fram olika statistiska höjdpunkter och personliga åstadkommanden.

Det finns också ett rekord som Bobby Cox inte är helt stolt över. Han är nämligen den som blivit utslängd ur flest MLB-matcher någonsin. 159 ejections har det blivit, och efter att han slog rekordet med sin 132:a mot San Francisco Giants 2007 sa han så här:
– Det är en total icke-faktor. Det betyder bara att jag varit här länge. Det är allt.

Och det kan vi väl ge honom. Från spelarna i Atlanta Braves var det blandade känslor efter att beskedet kom. Glada över en säsong till, men samtidigt vemodiga över att det sedan definitivt är slut med den historiske managern. Cox ska efter nästa säsong agera som rådgivare i klubben. Det blir verkligen en ny värld för Braves spelare, fans och hela organisationen när han lämnar planen.

Vem som efterträder honom som general manager i Atlanta återstår att se, men lokala krönikören Mark Bradley spekulerar i fem olika namn – bland andra Boston Red Sox bench coach Brad Mills.

/Petter.

Ni som följer NBA kan också historierna om New Jersey Nets och tankarna på att flytta till Brooklyn. Av skatteskäl så måste man bryta mark senast i december om laget ska kunna flytta 2011. 

Men eftersom Nets ägare Bruce Ratner har en lite tunn plånka just nu så behövs det ny, svinrik hjälp. 

Vem är svinrikare än Mikhail Prokhorov? Vem är svinrikare än rysslands maffigaste oligark? (Ja, nån förstås. Eller 39 stycken, rättare sagt. Prokhorov är enligt Forbes den 40:e rikaste människan i världen, strax efter 39-placerade Birgit Rausing.)

Förra veckan kom uppgifterna att Prokhorov är sugen på att hjälpa Nets med bygget i Brooklyn. I gengäld får han ekonomisk tillväxt – och möjligtvis också en ägardel av organisationen. Strax innan helgen bekräftade en talesman för Prokhorovs företag Onexim att så kanske är fallet.

– Det finns en möjlighet, sa talesmannen Igor Petrov, ryssen med Rysslands mest ryska namn, till Associated Press.

Men, som vi förstås borde ha räknat ur när det gäller män som är bland världens 40 rikaste, så är Mikhail Prokhorov är intresserad av lite mer än att bara sponsra ett arenabygge.

I sin blogg har Mikhail Prokhorov nu bekräftat att han vill TA ÖVER New Jersey Nets. Inte låna ut en spade till ett bygge, TA ÖVER.

Tanken är fortfarande att Prokhorov ska låna ut pengar till arenabygget i Brooklyn men i stället för att få en liten del av Nets så ska han få en kontrollerande majoritet av Nets. Priset för den tårtbiten? Det vill Prokhorov vill inte säga mer än att summan är ”symbolisk,” men den påstås vara i regionen av 700 miljoner. Dollar.

Så vad betyder det här? Tja, att New Jersey är ett steg närmare att bli ett steg mer attraktivt, att Brooklyn äntligen får tillbaka major league sports och att Nets helt plötsligt blir ett intressant alternativ när free agents ska välja klubb. LeBron James, någon?

Men det är mycket kvar att lösa än innan New Jersey Nets blir Brooklyn Nets.

/Wikdahl

Fotnot 1: Mikhail Prokhorov är själv över två meter och är med och finansierar CSKA Moskvas olika lag. Han påstås att personligen vara god för 79 miljarder och tros ha 41,7 miljarder i cash.

Fotnot 2: Brooklyn har fostrat ett gäng basketspelare, bland annat kusinerna Stephon Marbury och Sebastian Telfair. De två gick för övrigt på Lincoln High, samma skola som hittepåkaraktären Jesus Shuttlesworth i He Got Game gick på.

Vad sägs om ett litet ordkrig, så här på onsdagkvällen?

Det är Dallas Cowboys left tackle Flozell Adams som hamnat i blåsväder efter ett krokben på New York Giants defensive end Justin Tuck. Det var i första halvleken i söndagens match Tuck tog sig runt Adams, varvid Adams stack ut benet och fällde Tuck. Giantsstjärnan föll illa och tvingades bryta matchen med en axelskada.

Nu kallar Tuck det regelvidriga tilltaget för ”bush league” och menar att det var extremt avsiktligt från Adams sida.
– Han gjorde det några gånger, men domarna blåste bara en gång. Det är nånting han alltid gör och han kommer undan med det så han fortsätter göra det, säger Justin Tuck.

Giants-kollegan Mathias Kiwanuka instämmer:
– Ute på planen och efter att ha sett repriserna, så såg det rätt illa ut. Visst, killar blir slagna och måste göra allt för att rädda sin quarterback, men det är ingen ursäkt. Man vill inte riskera att nån blir skadad för nåt så billigt.

Flozell Adams kunde inte bry sig mindre.
Han skiter i sågningarna, skiter i Justin Tucks hälsa.
– En axelskada? Från en förmodad spark? Säg åt honom att stå upp. Det är inte mitt fel.

Hela grejen får mig att tänka på Rodney Harrison, den förra Chargers- och Patriots-försvararen som flera gånger fick utmärkelsen ”NFL:s fulaste spelare” i omröstningar bland såväl spelare som coacher. Rodney blev kallad dirty så ofta att han till slut verkade tröttna, och tyckte att folk glömde bort att han faktiskt var en riktigt bra spelare också.

– Känner jag någon sorts pervers stolthet över det här? Det enda jag kan säga är att för varje person som säger att jag är en ful spelare, så är det minst lika många som kommer fram och säger att de beundrar min spelstil, mitt hårda jobb, mitt engagemang, min tuffhet. Där har du stolhet. Det är jag stolt över, sa han en gång.
Det var 2006 och då hade 83 av 361 NFL-spelare sagt att just Harrison var ligans fulaste spelare.

Så sent som inför förra säsongen, Harrisons sista, röstade elva av 18 head coacher på nummer 37 i en ESPN-enkät.
Men återigen:
– I’m not dirty, I just play hard.

Flozell Adams? Nja, det han gjorde var nog ganska dirty ändå. Och snarare än en ”bush” move så var det ju en bitch move. Jag menar, krokben…? Come on, man!

/Petter

Varje tisdag blickar USA-bloggen in i den omedelbara framtiden. Vi väljer ut sex av den kommande veckans höjdpunkter och mest intressanta händelser, och spekulerar samtidigt i hur det går.
Är vi rätt ute? Lämna en kommentar och tyck till.

Michael Vicks comeback, Philadelphia Eagles–Kansas City Chiefs, söndag 19.00.
Storyn är ju välbekant men rätt exceptionell: En liten pojke växer upp i tuffa och farliga kvarter, börjar spela football, har en enorm naturbegåvning, blir stjärna i high school och superstjärna i college, vald som etta i NFL-draften, väcker liv i den slumrande sportstaden Atlanta, skriver rekordkontrakt värt 130 miljoner dollar.

Enda problemet är att han på fritiden gillar att se hundar slåss – och att han dödar och torterar de som inte är tillräckligt bra. Han åker fast, får sitta 18 månader i fängelse och förlorar både stjärnstatus, fansens kärlek och alla sina pengar.
Mike Vick började om från noll och fick en andra chans hos Philadelphia Eagles. I en och halv månad har han tränat football – på söndag får han spela igen.

Spåkulan: Givetvis är han ingen starter (det jobbet får Kevin Kolb om Donovan McNabb stoppas av skada), och givetvis lär det dröja innan han är helt redo för NFL. Men Mike Vick kommer spela. Och återigen kommer vi sitta där och säga ”wow” och ”oooh”, men också ta oss för pannan och sucka ”vad i h-vete…”.
NFL:s mest underhållande spelare, på gott och ont, är tillbaka.

New England Patriots–Atlanta Falcons, söndag 19.00.
Helgens kanske mest intressanta NFL-match. Patriots (1–1) har sett väldigt mänskliga ut i seriestarten och Tom Brady verkar inte helt komfortabel efter fjolårets knäskada.

New England behöver vinna den här hemmamatchen, men för motståndet står ett Falcons (2–0) som nu på allvar kan etablera sig som ett av NFL:s absoluta topplag. 24-årige Matt Ryan beskrivs ofta som nästa Brady/Manning-quarterback. Kan han överglänsa förlagan på Gillette Stadium?

Spåkulan: Med tanke på att både Patriots och Falcons har en del frågetecken i försvaret kan detta bli en klassisk shootout, där den som har bollen sist av Brady och Ryan leder sitt lag till seger.

/Petter

New York Yankees-Boston Red Sox, fredag, lördag, söndag.
Sänds på ESPN America.

För bara någon vecka sedan såg grundseriens sista klassiska hatmöte mellan Yankees och Red Sox ut att vara tämligen ointressant (ja, förutom att det är Good vs. Evil och allt det där).

Yankees hade ju säkrat segern i divisionen före just Red Sox, som i sin tur ryckt åt sig en betryggande ledning före Texas i jakten på Wild Card-platsen. Men så tappade plötsligt Yankees sina fina form (5-5 de senaste 10) samtidigt som Red Sox fick ett ordentligt lyft i och med Dice-K:s comeback och nu har nio segrar på tio matcher.

Det innebär att Boston – som det såg ut på måndagskvällen – bara är fem matcher efter den förhatliga fienden i The Bronx. Har avståndet krympt ännu mer under veckan, kan det bli en ruggig uppgörelse på nya Yankee Stadium.

Spåkulan: Det är väl bara att erkänna det direkt. Mina sympatier finns hos Red Sox. Men jag tror ändå inte att Boston tar hem den här matchserien. Sabathia tar första segern på fredagen och Yankees tar även match två av bara farten. Förhoppningsvis orkar Sox slita till sig match tre och ta en seger som kan bli väldigt viktig i slutskedet av serien.

Detroit Red Wings-Toronto Maple Leafs
Fredag, lördag.

NHL:s försäsong är som den är och det är ytterst svårt att på förhand spekulera i hur starka lag man mönstrar från match till match. Nu börjar dock premiären närma sig och lagen har rensat frisk i trupperna.

Dubbelmötet mellan Red Wings och Maple Leafs – i Detroit på fredagen, i Toronto på lördagen – kan komma att ge svar på en mängd frågor. Som hur kommer Detroit hantera alla spelarförluster? Var står kraftigt omstrukturerade Maple Leafs? Och kanske, kanske vi får se Jonas Gustavsson i aktion?

Spåkulan: På fredag väntas Henrik Zetterberg göra comeback efter en tids ljumskproblem. Det blir ett lyft för Red Wings, som annars har haft en rätt svag försäsong.

/Stefan.

Detroit Tigers–Cleveland Indians, 01.00 i natt, sänds på ESPN America.

Det är nåt med Detroit den här veckan. Precis som Stefan så är jag väldigt intresserad av att se hur det går för gamla Red Wings mot nya Maple Leafs, men jag kan inte vänta på min Detroit-fix ända till i helgen. Lyckligtvis får jag den redan i natt. På tv och allt. Hallelujah.

Basebollens Detroit Tigers har inte bara en av ligans snyggaste loggor och Tom Selleck som supporter (minns kepsen i Magnum!). Man har också en lättsammare variant av panik. För några veckor sedan såg slutspelsplatsen redan klar ut. Tigers låg på förstaplatsen i central division i American League, satte upp benen på bordet, tryckte ned kepsen över ögonen och vilade lite. Första divisionssegern på 22 år var ju klar. Eller?
Nä, såklart inte.

Tigers har förlorat 9 av de 13 senaste matcherna och även om man fortfarande har ett skönt glapp till tvåan Minnesota Twins så är det såna sviter som kan ge en supporter klippkort till farbror hjärndoktorn. Nu möter man Cleveland Indians som är sist i AL central och här har man ett övertag med 11–4 i matcher den här säsongen.

Spåkulan: Alltså, 11–4 i möten med rivalen Cleveland som Detroit Tigers nu möter i tre matcher. Med andra ord, eller siffror snarare, så vinner Tigers 73,33 procent av de tre matcherna. Vi avrundar det till att Detroit vinner två av tre matcher och definitivt tar divisionssegern till slut.

Samuelsson får besked, torsdag.

Det låter ju häftigt, men kanske lite… Ja, oväntat är väl ordet jag söker.
Ulf Samuelsson, en av NHL:s mest hatade spelare genom tiderna, kan på torsdag bli huvudtränare i Phoenix Coyotes. Mannen som i princip avslutade Cam Neelys karriär och definitivt avslutade Pierre Mondous karriär kan nu alltså bli den förste svenske huvudcoachen någonsin i NHL. Eller svenske och svenske… Jag vet inte hur det är med det där passet nuförtiden.

Tuffe Uffe är just nu huvudansvarig i Coyotes då ordinarie coachen Wayne Gretzky är missing in action. Coyotes är i en rättegång där klubbens framtid ska redas ut. Om NHL kliver in och tar över driften av konkursorganisationen så dumpar man Gretzky – och då kan Samuelsson få jobbet permanent.

Nu vill jag vara tydlig: Jag gillar Uffe. Jag är svensk och jag har aldrig mött honom på isen. Så jag gillar Uffe. Men frågan är hur många vänner han har runt om i ligan och hur de skulle reagera om han blev huvudcoach för ett NHL-lag? Jag tror det skulle sticka i ögonen på några – och jag bjuder på ett par karaktärsvittnen från förr:
– Jag har alltid hatat Ulf. Idiot som han är så har han alltid det där flinet som gör att man vill slå honom i ansiktet, sa Mike Milbury, tv-expert och tidigare spelare, coach, Salo-hatare och general manager i NHL.
– Skulle vi göra en enkät i ligan så skulle han bli framröstad som den fulaste spelaren. Ingen annan är i närheten. Jag hatar den där killen, sa förre storspelaren Bernie Nicholls.

Spåkulan: Nej, Ulf Samuelsson får inte jobbet. Jag tror absolut att han har kompetensen, men i det här laget, med den uppförsbacken Coyotes redan är i, så tror jag att man kommer att gå på ett mer rutinerat namn.

/Mattias

Vi har tidigare berättat om Calgarys Dion Phaneufs monstertackling på New York Islanders Kyle Okposo. Sedan dröjde det ett tag, men sent på måndagskvällen vaknade NHL till liv och bestämde sig för att agera.
Det blir fem matchers avstängning. Men inte för tacklingen och inte för Phaneuf. Utan för New York Islanders Pascal Morency.

NHL stänger av Morency under resten av försäsongen (tre matcher), plus fem matcher i NHL:s grundserie. Varför? Jo, galenpannan Morency – som en gång i tiden samlade på sig heeelt ofattbara 596 utvisningsminuter på en säsong som junior – hoppade in från avbytarbåset och gav sig efter Phaneuf.

Nu blev det inte mycket till dans för Phaneuf och Morency, men att hoppa in från båset och starta en fight renderar enligt NHL:s regler en automatisk avstängning. Så klart.
Påhittet lär knappast ha kostat Morency en plats i Islanders, karln kan inget annat än att kasta handskarna.
Det är dock inte alltid en nackdel. Har Vityaz Chekhovs klubbledning surfat hårt på Youtube de senaste dagarna, kan Morency räkna ett kontraktsförslag från KHL inom kort.

/Stefan

En försäsongsmatch är en försäsongsmatch, även i NHL.
Men ibland smäller det (så att hjälmarna går i bitar). 

Känns som om det kan bli åka av även i grundserien, när Burkie’s Bashers och Broad Street Bullies 2.0 drabbar samman.

/Stefan.

Inatt kliver en av NFL:s viktigaste nya aktörer in på banan.
Det är inte en coach eller en spelare – det är en arena.
1,2 miljarder dollar har Jerry Jones och skattebetalarna i Arlington, Texas, fått hosta upp för Cowboys Stadium.

För pengarna får man en hypermodern, luxuös arena med hög världens-åttonde-underverk-faktor – och plats för upp till 100 000 åskådare. Jones, ägare och general manager för Dallas Cowboys, har under en fyraårsperiod sett sin lilla älskling växa från vision till 280 000 kvadratmeter vidunderlig verklighet.

I kväll, när Cowboys spelar sin första grundseriematch i den nya arenan, är allt strålkastarljus på Jones och hans lag. Och han älskar det.

Jones verkar också vara av den ärliga uppfattningen att Cowboys Stadium kommer ge laget en extra stark hemmaplansfördel och pressa spelarna att prestera sitt max.

– Jag tror att vårt lag kommer spela i nivå med den nya stadion, har Jones sagt.
– Vi har länge pratat om vad det betyder att spela för Cowboys. Lagets exponering, intresset för laget. Vi är det mest sedda laget i NFL, vi har flest tittare av alla tv-program… Dallas Cowboys. Det är ett faktum.

I somras samlade han lagets alla spelare, skriver ESPN. Jones ville understryka hur viktig den här säsongen är. Han gjorde det genom att berätta exakt hur mycket pengar han lägger ned på Cowboys och allt runtomkring varje månad.

– Jerry har olika sätt att förklara för oss hur viktiga saker är. Och siffrorna han slängde ut fångade vår uppmärksamhet ganska snabbt, säger spelaren Bradie James.

Divisionsrivalen New York Giants står för motståndet i natt, i ett möte som sänds live på Viasat Sport med start 02.20. Räkna med mycket stadium-snack och en hel del hänförande bilder på arenan.

Här är omgångens övriga matcher i NFL:

Philadelphia Eagles–New Orleans Saints, Viasat Sport HD 18.55.
Med skadade Donovan McNabb troligtvis borta tvingas Eagles kasta in Kevin Kolb som quarterback. En tuff uppgift med Drew Brees och Saints extrema offense på andra sidan.

Chicago Bears–Pittsburgh Steelers, Viasat Sport 23.15 (egentlig matchstart 22.15, senarelagd i tablån på grund av finalen i basket-EM).
Jay Cutler kommer hem efter förra veckans katastrofmatch i Green Bay. Är han mer effektiv mot Pittsburghs blitz-glada defense, eller får han en dålig start och publiken emot sig?

Atlanta Falcons–Carolina Panthers, 19.00.
Det här kan vara matchen som räddar Jake Delhommes jobb som starter i Carolina efter 10–38-smällen i premiären mot Eagles. En skräll här så kan både han och coachen John Fox andas lite lättare. Missa inte den här videon förresten, där man bland annat får en inblick i hur Steve Smith stöttar och skojar med sin quarterback.

Detroit Lions–Minnesota Vikings, 19.00.
Adrian Peterson sprang för 180 yards mot Cleveland i premiären. Liknande siffror är att vänta mot Detroit, som inte vunnit en match sedan 23 december 2007. Här kommer Vikings Brett Favre också sätta NFL-rekord med 271 raka matcher från start.

Green Bay Packers–Cincinnati Bengals, 19.00.
Bengals wide receiver Chad Ochocinco lovar att göra ett Lambeau Leap om han gör en touchdown. Och jag tror att han lyckas! Kanske beror det på min starka tilltro till Carson Palmer, som jag fortfarande tror har stor football i sig.

Tennessee Titans–Houston Texans, 19.00.
Titans har haft nio dagar att förbereda sig efter förlängningsförlusten i premiären mot Steelers. Texans offense kraschlandade mot New York Jets och måste spela mer aggressivt för att ha en chans här.

Kansas City Chiefs–Oakland Raiders, 19.00.
Oakland överraskade en del folk när man pressade San Diego Chargers i måndags. Richard Seymour, en värvning som hånats, lyfte försvaret rejält och offensivt sprang man bollen bra. Kansas City hoppas att Matt Cassel kan göra Chiefs-debut. Hans backup Brodie Croyle är 0–9 som starter. Men oavsett vem som spelar quarterback skulle det inte skada med lite mer hjälp från Larry Johnson, som sprang elva gånger för 20 yards mot Baltimore.

New York Jets–New England Patriots, 19.00.
Hatmöte som byggts upp en längre tid. ”Jag är inte här för att kyssa Bill Belichicks mästerskapsringar”, har nya Jets-coachen Rex Ryan sagt. Lagets safety Kerry Rhodes hamnade i ett Twitter-krig med förra Patriots-stjärnan Rodney Harrison (”Kerry är ingen tuff kille egentligen, jag har sett honom undvika många tacklingar” skrev Harrison bland annat). Samtidigt har Patriots försvarsproblem med skadade Jerod Mayo borta, och Tom Brady måste återigen leda laget till seger. Missa inte den här matchen.

Washington Redskins–St. Louis Rams, 19.00.
Rams blev pinsamt nollade i Seattle förra söndagen. Redskins å sin sida förlorade bara med 23–17 på Giants Stadium, men klasskillnaden var större än siffrorna antyder. Svårt att se endera lag slåss om en slutspelsplats den här säsongen, men Steven Jackson får gärna springa in ett par touchdowns för Rams så jag kan piska kollega Persson i helgens fantasy football-möte…

Jacksonville Jaguars–Arizona Cardinals, 19.00.
Tuff bortaresa för Arizona som gjorde en blek offensiv insats i premiären mot San Francisco 49ers. Anquan Boldin har fortfarande en del skadeproblem. Jacksonville är i starkt behov av att någon mer än Maurice Jones-Drew kliver fram och producerar. Om David Garrard kan etablera ett bra samarbete med den gamle superstjärnan Torry Holt är mycket vunnet.

Buffalo Bills–Tampa Bay Buccaneers, 22.05.
Bills förlorade en heartbreaker i premiären mot Patriots. Man har mycket kompetenta wide receivers i Terrell Owens och Lee Evans, men elaka viskningar runtom i ligan säger att quarterback Trent Edwards är livrädd för att avfyra passningar djupt i planen. I dag är motståndet dock väldigt mänskligt, och Edwards bör till och med kunna tillfredsställa Owens med en drös passningar så att stjärnans oundvikliga utbrott dröjer åtminstone ett litet tag till.

San Francisco 49ers–Seattle Seahawks, 22.05.
Det vinnande laget får bra slagläge med 2–0 och ledning i NFC West. Seattles defense, under ledning av nye head coachen Jim Mora, är ute efter att tysta tvivlarna.
– Hela försäsongen har de sagt att vårt lag är ”soft”. Vi måste förändra vår image, säger rookien Aaron Curry.
Planens bästa spelare kan dock vara Patrick Willis, San Franciscos unga linebacker-stjärna.

Denver Broncos–Cleveland Browns, 22.15.
Två gamla Bill Belichick-assistenter möts: Josh McDaniels, ny head coach i Denver, möter Eric Mangini, ny head coach i Cleveland. Denver får lägga den galna segern senast åt sidan och försöka bli jämnare anfallsmässigt. Clevelands return-specialist Josh Cribbs är x-faktorn som kan göra poäng på special teams och därigenom förändra matchen.

San Diego Chargers–Baltimore Ravens, 22.15.
Skador är veckans snackis i San Diego. Och det är ju aldrig bra. RB LaDainian Tomlinson och C Nick Hardwick missar båda dagens match, men tyngst av allt är skadan på NT Jamal Williams som blir borta året ut. Han är ankaret i mitten av Chargers-försvaret och blir svår att ersätta. Ravens lär köra hårt med sitt running game i dag.

Miami Dolphins–Indianapolis Colts, Viasat Sport måndag 02.30.
Peyton Manning har två år kvar på sitt kontrakt, men Colts jobbar på att förlänga det. På Monday Night Football gör quarterbacken sin 178:e raka start och kan ta sin 119:e seger, vilket skulle slå Johnny Unitas rekord i Colts-tröjan.
– Jag har aldrig känt mig komfortabel med jämförelser med honom. Jag tycker han är sin egen kategori. Men jag är stolt över de där segrarna, säger Manning ödmjukt.
För Dolphins del handlar måndagens match mest om att skära ned på turnovers efter förra veckans bjudningar till Atlanta.

/Petter.

Phil Kessel är alltså en Maple Leaf.

Hårdfakta: Toronto ger upp ett förstaval och ett andraval i draften 2010, plus ett förstaval 2011 för Kessel. Amerikanen har skrivit ett femårskontrakt som ger en lönetaksträff på 5,4 miljoner dollar om året.

Så, vad är det egentligen för spelare som Toronto bytt till sig? Vi vet att Kessel smällde in 36 mål förra säsongen. Som 21-åring. Det gör honom till en av de mest spännande spelarna i hela ligan.

Men det finns också en annan sida av Phil Kessel. En sida som har gjort att han varit ordentligt ifrågasatt i Boston, trots alla mål.
Jag följde Bruins på plats under säsongen 2007/08 och jag kan nog säga att jag aldrig träffat en NHL-spelare som varit så blyg. Under alla intervjuer stod han med blicken i golvet och mumlade fram de klassiska klyschorna.
Det är naturligtvis inget fel med att vara blyg, men beteendet stärkte bilden av Kessel som en spelare som hade svårt att hitta sin plats i omklädningsrummet. Som en spelare som nordamerikanerna brukar kalla ”soft”. Som en spelare som hade svårt att bli accepterad av sina lagkamrater.

Snacket om att Kessel ofta ställer till problem i omklädningsrummet gick varmt redan innan han draftades. I Gare Joyces briljanta bok ”Future Greats and Heartbreaks” finns en intervju med Kessel återgiven. Det är Columbus Blue Jackets klubbledning som intervjuar talangen inför draften 2006.

Här är ett litet utdrag:

Kessel is barely in his seat before he’s pressed, before he is sweated.

”Teammates”, Boyd prompts.

Silence.

”Do you know what I’m talking about?”

”No” Kessel says.

How couldn’t he? Everyone in the game knows what Boyd is talking about.  Kessel has a reputation for being disliked by his teammates wherever he has played.

And, clearly, Kessel does know what Boyd is talking about. At the end of a few seconds of uncomfortable silence, a few seconds while the clock was ticking, more loudly for Kessel than the team, he starts talking.

Sputtering.

”I don’t have a problem with my teammates.”

Another uncomfortable silence.

”I don’t have a problem with Jack Johnson.”

Another uncomfortable silence.

”I had lunch with him (Jack Johnson) practically every day.”

Kessel is cracking. Now it’s not answers. It’s explanations. And rationalizations. And excuses. Hard to imagine it going worse.

En stor anledning till att Kessel ändå lyckades i Boston var att tränaren Claude Julien – och resten av lagledningen – lärde sig att hantera talangen.
Nu är det upp till Torontos Ron Wilson, som anses vara en tuffare och hårdare coach än Julien, att göra samma sak.

Så, för att komma till själva kärnfrågan: kommer Kessel att lyckas i Toronto?
Jag är tveksam.
För det första tror jag inte att Wilson är rätt coach för en spelare som Kessel. Sedan kommer trycket på amerikanen – som nu är Maple Leafs bäst betalda spelare – att vara betydligt större än i Boston.
Bostontidningarna är långt ifrån Kamratposten, men deras kollegor i Toronto kan ibland få för sig saker som skulle få News of The World-redaktionen att rodna.
Och framför allt: i Bruins spelade Kessel med centern Marc Savard, en av NHL:s absolut främsta playmakers. I Toronto lär Mikhail Grabovski eller John Mitchell centra i Kessels kedja. Det är viss skillnad det.

UPDATE: Bostons general manager Peter Chiarelli avslöjade i dag att Kessel begärde att få bli bortbytt redan i juli. Amerikanen har inte själv förklarat varför, men det låter ju väldigt suspekt.
Vänta.
Hörde ni?
Det var ljudet av att få vatten på sin kvarn.

/Stefan.

Ett hagelgevär i gitarrfodralet.
Nu låter det enkelt att recensera Delonte West va? Ytterligare en idiot, kanske som Michael Vick eller Plaxico Burress. En gangster, en thug.
Men nu är inte världen så enkel. Och det är inte Wild Wild West heller.

Du har kanske läst om incidenten, men om inte så kan du läsa här eller hänga med i den här extremt korta sammanfattningen: Cleveland Cavaliers Delonte West körde om polisen på sin motorcykel. När polisen, på grund av basketstjärnans hastighet, stoppade honom så hade West två pistoler på sig samt ett hagelgevär i ett gitarrfodral på ryggen.
Att LeBron James väg mot sin första NBA-titel nu kan ha blivit lite snårigare är en sak, men vad som är värre är att King James lagkamrat inte nödvändigtvis är en idiot.

För snart ett år sedan fick Delonte West nog en dag och skällde ut en stackars high school-domare som Cleveland Cavaliers tagit in för att döma en internmatch.
West tittade sig i spegeln i omklädningsrummet efteråt och förstod genast att det fanns mer som låg bakom det där utbrottet än en missad avblåsning. Han hade vandrat den här uppförsbacken förut.
– The ugly head started to show itself again, sa West.
– Det har förföljt mig hela mitt liv, det självdestruktiva beteendet. Allt går bra för mig, jag spelar i ett lag där allt annat än ett mästerskap det här året är oacceptabelt, jag har fått ett nytt kontrakt, jag är i en bra situation. Men när allt är uppåt, det är då jag mår som sämst.

Delonte West har brottats med depressioner i hela sitt liv. När allt rullar på, när allt funkar, det är då han försöker sabotera för sig själv.
– Jag vill inte fortsätta göra det. Jag vill njuta av att spela i NBA. Jag vill njuta av att vara framgångsrik. Jag vill njuta av livet, sa West.

Pointguarden som draftades av Boston Celtics i första rundan 2004 tog time out från karriären och åkte hem till Washington D.C., staden där han växte upp under svåra förhållanden. Väl hemma gick han både i individuell terapi och i gruppterapi. Han medicinerades också.
– Vid den här tidpunkten i mitt liv så gömmer jag mig bakom en personlighet som skapats av fansen eller av media. Men vi är människor också. Man måste fortfarande hantera känslor och familjesituationer på en daglig basis, precis som alla andra måste, sa West.

Delonte West fick mycket beröm för sitt mod när han gick ut och berättade om sina mentala problem. I en macho business som major sports så är det för vissa otänkbart att visa sig sårbar. West är tuffare än så.
– Jag bryr mig inte om någon skrattar åt mig. Allt som betyder nåt är hur jag känner om mig själv, sa han – och hittade ett par veckor senare tillbaka till LeBron James sida igen.

Det här var alltså ett år sedan.
Tidigt i går morse arresterades Delonte West när polisen hittade en pistol, en till pistol och ett hagelgevär i ett gitarrfodral han hade på ryggen. Alla vapen var laddade.

Det kan förstås vara så att Delonte West är en idiot. Men det kan också vara så att han är väldigt sjuk, att hans depression har målat varenda sekund svart och han sjunkit djupare och djupare ned i ett självdestruktivt träsk.
Jag vet inte.
Men jag vet att världen inte är så enkel alltid.
Och det är inte Delonte West heller. 

/Wikdahl