Så Zack Greinke får alltså 147 miljoner dollar över sex år av LA Dodgers. Det är den näst fetaste dealen för en pitcher, bara CC Sabathias monsterkontrakt på 161 miljoner dollar är större.

Dodgers kan dock slå ett annat rekord. Men kolla först in den här listan:

• Zack Greinke, 147 miljoner dollar till 2018.
• Adrian Gonzalez, 127 miljoner dollar till 2017.
• Carl Crawford, 102,5 miljoner dollar till 2017.
• Matt Kemp, 108 miljoner dollar till 2019.
• Andre Ethier, 85 miljoner dollar till 2017.

Det är alltså över en halv miljard dollar för fem spelare. ESPN skriver att, beroende på hur Greinkes kontrakt är konstruerat, så kommer Dodgers ha en lönelista på mellan 210 och 220 miljoner när det är dags för Opening Day. I så fall slår Dodgers det tidigare rekordet på 209 miljoner, som naturligtvis innehavs av NY Yankees (år 2008).

Det är inte bara stjärnor som Greinke som cashar in i MLB. Snittlönen i ligan är högre än någonsin, nämligen 3,2 miljoner dollar.

Enligt siffror från ligan höjdes lönerna med 3,8 procent, den högsta ökningen sedan 2007. Yankees hade den högsta snittlönen för 14:e året i rad (6,88 miljoner dollar).

Vilket lag vill du inte skriva kontrakt med om du kan kasta boll? Houston. Där var snittlönen RENT PINSAMMA 684 940 dollar. Det är den lägsta noteringen sedan Florida Marlins lag från 2006.

Några andra intressanta siffror? Jodå. Boston sjönk från tredje till 12:e plats på listan, med en snittlön på 3,3 miljoner dollar. Så låg snittlön har inte Red Sox haft sedan år 2000.

Fotnot: Siffrorna baseras på hur trupperna såg ut den 31 augusti.

/Stefan.

Adrian Peterson skulle kunna vara en het kandidat till att vinna både MVP, Offensive Player of the Year och Comeback Player of the Year. Om det inte var för att han, ni vet, helt uppenbart är en robot. Som borde ligga utom tävlan.

Den resa Minnesotas running back har gjort strider mot all mänsklig logik. Han trasade sönder knät på annandag jul förra året. Inte bara trotsade han oddsen när han spelade (och sprang in två touchdowns) i premiären åtta och en halv månad senare. 27-åringen har dominerat vecka efter vecka, på väg mot sina 1600 rushing yards.

Med tre grundseriematcher kvar har Peterson därmed en drömchans att slå sig in på topp 10-listan över alla tiders rushing yards-säsonger:

1. Eric Dickerson, 2 105 yards, Los Angeles Rams, 1984
2. Jamal Lewis, 2 066 yards, Baltimore Ravens, 2003
3. Barry Sanders, 2 053 yards, Detroit Lions, 1997
4. Terrell Davis, 2 008 yards, Denver Broncos, 1998
5. Chris Johnson, 2 006 yards, Tennessee Titans, 2009
6. OJ Simpson, 2 003 yards, Buffalo Bills, 1973
7. Earl Campbell, 1 934 yards, Houston Oilers, 1980
8. Ahman Green, 1 883 yards, Green Bay Packers, 2003
Barry Sanders, 1 883 yards, Detroit Lions, 1994
10. Shaun Alexander, 1 880 yards, Seattle Seahawks, 2005

Det roliga med Peterson är att hans monstersäsong inte är en produkt av kvantitet, utan av extrem kvalitet. Han har blivit starkare och starkare och snittar 7,24 yards per springförsök över sina sju senaste matcher. Under samma period har han också sprungit in åtta av sina tio touchdowns för säsongen.

Vikings quarterback Christian Ponder hakar på robot-teorin:
– The guy’s unbelievable. I don’t know if he’s human or not.

Minnesota besegrade divisionsrivalen Chicago Bears med 21–14 under söndagens omgång. Lite överraskande, och nu är Vikings (7–6) plötsligt med i wild card-jakten igen. Det avslutande schemat är tufft: St. Louis borta, Houston borta, Green Bay hemma. Men så länge Adrian Peterson fortsätter att springa på rekordnivåer är ingenting omöjligt.

•••

Några quick hits från söndagens övriga matcher:

Green Bay Packers–Detroit Lions 27–20
Packers släppte in matchens två första touchdowns. Sedan stängde man butiken, och nu har ostskallarna (9–4) NFC North i ett järngrepp.

Buffalo Bills–St Louis Rams 12–15
Buffalos CJ Spiller har bäst ypc av alla running backs i NFL, men fick bara röra bollen åtta gånger här (totalt 52 yards). Tjänstefel, Chan Gailey!

Washington Redskins–Baltimore Ravens 31–28 efter förlängning
Det är svårt att inte sympatisera med Redskins. När den magiske RG3 gick av med ett ont knä i slutsekunderna (inget är trasigt, sägs det) kom en annan rookie-QB in och fixade förlängning. Kirk Cousins passade för en touchdown och sprang in en tvåpoängare. I förlängningen sparkade Kai Forbath in avgörandet.

Cincinnati Bengals–Dallas Cowboys 19–20
Emotionell seger för Cowboys, som låg under med 10–19 med sju minuter kvar av fjärde quartern. Coach Jason Garrett öppnade sitt hjärta när han pratade om Jerry Browns död efteråt:
”He loved the game. He loved being part of our team and he showed it every day. And my memory is a big strapping guy with his bright smile on his face, bright eyes, bounce in his step every time I saw him. 25 years old and he’s no longer with us. That’s hard for everybody to handle. Really hard. We found out about it yesterday morning. We told our team about it on the plane going up to Cincinnati and then we talked about it last night in our team meeting about what it all means. And football is very different than life. We try to make that very, very clear to our team. This is a life situation. We lost a 25-year-old young man who had his whole life in front of him, a teammate, a friend. It’s a real tragedy.”

Pittsburgh Steelers–San Diego Chargers 24–34
Så Steelers bortaslår värsta rivalen Ravens med 38-årige Charlie Batch som QB förra veckan…men när Ben Roethlisberger gör efterlängtad comeback kan man inte betvinga ett krisande Chargers på Heinz Field? Galen liga, det här.

Cleveland Browns–Kansas City Chiefs 30–7
Söndagens roligaste statistiknugget: Senast Browns vann samtidigt som Steelers, Ravens och Bengals samtliga förlorade var omgång 15, 2007.

Carolina Panthers–Atlanta Falcons 30–20
Panthers plockade isär Falcons både på marken och genom luften. Inte mycket att säga om detta, förutom att Atlanta definitivt inte såg ut som ett lag med elva vinster.

Tampa Bay Buccaneers–Philadelphia Eagles 21–23
Nick Foles passade in avgörandet för Eagles med matchuret på 00.00. Michael Vick lär få se sig om efter en ny arbetsgivare nästa år.
För övrigt hade Jason Avant, 29, en catch att berätta om för barnbarnen:

Indianapolis Colts–Tennessee Titans 27–23
Colts är nu 9–4. En av säsongens verkliga framgångssagor. Adam Vinatieri visade att det fortfarande finns lite liv kvar i det gamla mästarbenet, när han sparkade in de två field goals som vände matchen. Det längsta kom från 53 yards.

Jacksonville Jaguars–New York Jets 10–17
Rätt sjukt, men Jets är faktiskt med i slutspelsjakten. Pittsburgh har just nu den sista wild card-platsen på 7–6, precis före Cincinnati på samma facit. Kvar att möta för Jets: Tennessee borta, San Diego hemma, Buffalo borta. Inte ogörbart.

Seattle Seahawks–Arizona Cardinals 58–0
Efteråt fick Cards-coachen Ken Whisenhunt frågan om vilken QB han tänker starta nästa vecka. Han tittade på reportern och svarade:
– Do you play?

San Francisco 49ers–Miami Dolphins 27–13
Sköldpaddsmannen gav sig själv (och Jim Harbaugh) lite arbetsro efter förra helgens svaga insats mot St. Louis. Niners är fortfarande ett topplag som ska respekteras därefter.

New York Giants–New Orleans Saints 52–27
Fin vinst på papperet för Giants, men jag känner litegrann att alla matcher mot Saints bör bifogas med en asterisk i nuläget. Laget spelar slarvigt och vårdslöst, som att man inte riktigt bryr sig. Drew Brees har nio interceptions på sina tre senaste matcher. Saints har torskat alla tre.

Dallas Cowboys-spelaren Josh Brent körde rattfull, kraschade bilen – och fick se sin lagkamrat och passagerare Jerry Brown dö.

Det är en tragedi, men borde inte komma som en överraskning med tanke på drink-and-drive-kulturen som frodas i det amerikanska samhället. Varje vecka sätter sig berusade NFL-, NBA-, NHL- och MLB-spelare i bilen, precis som Brent och Brown gjorde efter sin festkväll i fredags.

Faktum är att Brent gjorde samma sak redan på college, vilket gör den här dödsolyckan ännu mer frustrerande och meningslös.

Ring en taxi, skaffa en privatchaufför – vad som helst. Med mångmiljonlöner och all tänkbar service tillgänglig, borde ingen spelare någonsin känna sig manad att köra rattfull. Men tyvärr kommer nog ingen betydande kulturförändring ske förrän proffsligorna själva tar tydligt avstånd, och inför nolltolerans mot spelare som kör berusade.

•••

Dallas Cowboys tvingas nu spela morgondagens ödesmatch borta mot Cincinnati Bengals med sorgtyngda hjärtan. För att tala lite football så består utmaningen av att sakta ner Cincinnatis ilskna pass-rush. Bengals toppar NFL med 39 gjorda sacks den här säsongen, medan Cowboys skakiga o-line har låtit motståndarna plocka ner Tony Romo 28 gånger. Som årlig Cowboys-hajpare känns det samtidigt skönt att se Dez Bryant äntligen leva upp till sin potential. Som råämne är det få receivers i ligan som slår honom.

Omgångens mest intressanta match är nog New England Patriots–Houston Texans. Äntligen ett riktigt toppmöte på primetime. Vi kommer lära oss en del om Pats de två kommande omgångarna, då de tar emot San Francisco 49ers på Sunday Night Football nästa helg.

Imorgon är jag också nyfiken på Washington Redskins–Baltimore Ravens. Kan RG3 & co fortsätta segertåget (tre raka)?

That’s right, USA-bloggen har varit på match i Baltimore. Charm City. The home of Jimmy McNulty. Till exempel. Vi sammanfattar det enligt följande upplägg:

Match: Balmore Ravens-Pittsburgh Steelers.

Arenan: +++
Från utsidan ser M&T Bank Stadium ut som en rätt tråkig variant av en NFL-arena. Ingen häftig belysning. Inga uppseendeväckande detaljer i arkitekturen. Men det glömmer man bort när man väl är inne i arenan. Det var nästan att publikrekordet åkte under matchen, drygt 71000 innebar den näst högsta publiksiffran någonsin. Det var inte många tusen som satt högre upp i skyn än vad vi gjorde, men trots det kändes det som om att vi kom hyfsat nära. De inbyggda hörnen och höga kortsidorna ger en tät känsla.

Stämning: +++
Grymt tryck till en början. Sedan kom regnet och det blev genast lite lugnare. För att sedan bli vääääldigt tyst under Pittsburghs sista drive. Sammanfattningsvis hade vi hoppats på lite mer, faktiskt.

Matchen: ++++
Jäklar vad det smällde till en början. Det tjafsades efter varje spel. Och dramatiken var det ju inget fel på, även om matchen kanske inte går till historien som ett av de häftigaste mötena lagen emellan. Vi hade gärna sett en vassare Joe Flacco utmanas av Big Ben.

Staden (specialkategori): +++
En improviserad The Wire/Homicide Life On The Streets-tour borde ju automatiskt innebära högsta betyg. Men nä. Så fantastiskt är inte Baltimore. Vi blev ändå positivt överraskade av downtown. Helt öde var det inte och området kring hamnen var helt okej. Bäst var dock Fell’s Point, med bargatan och det (övergivna) polishuset där HLOTS spelades in.

Publikunderhållning: ++
Oväntat menlöst upplägg. Ingen fantasi på jumbotronen, inga överraskningar överhuvudtaget. Det enda på pluskontot: lite fyrverkerier innan matchstart och några oväntade låtval (som Beatles ”Revolution”) under pauserna.

Imorgon: MNF.

/Stefan.

Så här ser mittuppslaget i söndagens Sportbladet ut. Vi berättar historien om Robert Griffin III, hur enormt populär han redan blivit i Washington och varför han är det ultimata vapnet på footballplanen. Kudos till nattchef Johan Kingfors som är arkitekten bakom den aptitliga ”ståmitten”. Nätversionen hittar ni här.

När man ser honom spela är det svårt att fatta, men det var aldrig självklart att RG3 skulle spela quarterback. Fördomsfulla skolcoacher älskade snabbheten som gjorde honom till en av USA:s största friidrottstalanger. Men de tvivlade på hans förmåga att passa bollen.
– It wasn’t an easy ride, by any means. You always have to prove yourself as an African American, säger mamman Jacqueline Griffin till Washington Post.

På Baylor University fick hennes son chansen på allvar. Skolan arbetade medvetet för att ta död på stereotypen om en svart quarterback som hellre springer själv än passar bollen.
– We never showed him running the ball. We had great pictures of him running the ball — in one of them he looked exactly like the Heisman pose. But we always showed him throwing the ball, because we were trying to fight that perception, säger Heath Nielsen, kommunikationschef på Baylor.

Och med all rätt.
RG3 stod för 37 touchdown-passningar sin sista säsong på Baylor. I NFL har han en passer rating 104.6 – fjärde bäst i NFL, efter tre killar vid namn Tom, Aaron och Peyton. Jag struntar i vad du tycker om den statistikkategorin, att hamna precis intill det sällskapet imponerar på vilken lista som helst.

Washington Redskins bytte bort fyra höga draftval – nummer 6 och 39 i årets draft, samt klubbens förstarundeval 2013 och 2014 – för chansen att välja Griffin som tvåa i våras. Det är sällan en god idé att offra sådan hårdvaluta i draften för en enskild spelare, men hittills ser det ju onekligen ut som att Redskins visste vad de gjorde.

Redskins och New York Giants drabbar samman på Monday Night Football i vad som måste vara omgångens stora höjdpunkt. Men redan i kväll spelas det en massa football, och här är det jag ser mest framemot:

19.00: St Louis Rams–San Francisco 49ers.
Alex Smith har varit ledsen i ögat den här veckan.
– I feel like the only thing I did to lose my job was get a concussion, säger han.
Må så vara. Men ersättaren Colin Kaepernick har spelat så bra, och gett en helt annan explosivitet till Niners anfall, att det vore kontraproduktivt att bänka honom nu.

19.00: Kansas City Chiefs–Carolina Panthers.
Man kan förstås omöjligt kalla det en höjdpunkt, men det blir intressant att se hur spelarna i båda lagen reagerar under den sorgtyngda atmosfären. För mig kändes det igår otänkbart att matchen skulle spelas. Men tydligen har Chiefs lagkaptener fått väga in i frågan, och spelarna själva ville spela matchen och då är det ju bara att lyssna på dem. Chiefs kommer ha en tyst minut före matchen för alla offer för våld i hemmet. Det känns som ett värdigt sätt att hantera en svår situation.

19.00: Chicago Bears–Seattle Seahawks.
En match med betydande inverkan på slutspelsracet. Räkna med en fysisk holmgång.

22.25: Baltimore Ravens–Pittsburgh Steelers.
NFL:s bästa rivalitet, i mina ögon. Alltid hårda, jämna, dramatiska matcher. Det smäller rejält och adrenalinet sprutar ut ur öronen på spelarna. Ikväll har matchen ett lite annorlunda utseende. Ravens (9–2) är klara favoriter mot ett Steelers (6–5) som startar Charlie Batch på QB-positionen.

Jovan Belcher, 25, mördade sin flickvän – mamman till hans nyfödda barn – med flera skott. Sedan åkte han till träningsanläggningen vid Arrowhead Stadium och begick självmord, inför ögonen på coach Romeo Crennel och general manager Scott Pioli. Alla detaljer är inte kända, men det är av allt att döma vad som hände på lördagsmorgonen.

Det är en tragedi som skakar om Kansas City Chiefs rejält, dagen innan laget ska ta emot Carolina Panthers. En match som enligt all rim och reson borde skjutas upp. Men än så länge finns inga uppgifter på att det kommer ske. Tvärtom har NFL uppmanat Panthers att flyga till Kansas City som planerat. The show must go on och allt det där – men någonstans måste ju coachernas och spelarnas emotionella och psykiska välbefinnande prioriteras. Hur mycket pengar det än kostar NFL. Hur förväntas Romeo Crennel förbereda sig själv och sina spelare för en match 24 timmar efter att han sett en av sina spelare ta livet av sig? Åtminstone borde Chiefs-ledningen själv få fatta beslutet om matchen ska spelas imorgon eller senare.

På ytan var Jovan Belcher en feelgood-story. En odraftad spelare från ett litet college som kämpade sig till en position som starter i Chiefs-försvaret. Han var en uppskattad lagkamrat och hade ingen historia av trubbel utanför planen. Därför skickar hans fruktansvärda dåd en chockvåg genom hela NFL.

Mordet och självmordet kommer ytterligare sätta fart på debatten om mental hälsa, hjärnskakningar och det våldsamma spelet i NFL. Belchers handlingar behöver givetvis inte ha med det faktum att han spelade amerikansk fotboll att göra. Men de understryker ytterligare vikten av att professionella idrottsklubbar lär känna sina spelare på djupet, och förstår att det rör sig om människor precis som alla andra.

Vilken mardrömskväll för Drew Brees.
Fem interceptions, slutspelshoppet nästintill krossat – och den firade touchdown-sviten slut efter 54 matcher.

Det var inte bara illa tajmade turnovers från Brees heller. I slutsekunderna av andra quartern, vid underläge 7–17 och bollen i red zone, misskötte han klockan så illa att tiden rann ut och Saints blev helt utan poäng.

NFL Network-kamerorna fångade Brees adrenalinstinna peptalk till lagkamraterna före avspark:
– This is OUR division! We know it, and they know it!
Inte i år, Drew. Inte i år.

Falcons har nu elva segrar på tolv matcher, men kommer inte att tysta några fler kritiker förrän de vinner i slutspelet. Det är fullt förståeligt. En sak måste jag säga dock: Det Mike Nolan-coachade försvaret påminner inte så lite om Saints defensiv från Super Bowl-säsongen för tre år sedan. Ett gäng som har sina tydliga brister, men som lever på en kuslig förmåga att dyka upp på rätt plats vid rätt tillfälle. John Abraham, William Moore, Thomas DeCoud med flera spelar med attityd och näsa för bollen. Ett opportunistiskt försvar kombinerat med offensiv sprängkraft kan leda till ett efterlängtat trendbrott för Atlanta i januari.

Till sist – till alla som åkte på den här statistikraden i första rundan av fantasyslutspelet…jag beklagar.

Notera vem som hoppar högst på den här bilden. Foto: AP

19–15–13–10–11–12–0–0.
Det är Jonas Jerebkos speltid i de åtta senaste matcherna. En oroväckande utvecklingskurva. På Twitter börjar svenska NBA-fans redan kicka igång en liten #FreeJerebko-rörelse, men jag tror inte att den behövs. Detroits svenske slitvarg kommer snart vara tillbaka på 15–20 stadiga minuter per match. En av de främsta anledningarna är att det inte finns något vettigt skäl att spela mannen som petat honom.

Charlie Villanueva, 28, är alltjämt en av de värsta free agent-värvningarna i NBA de senaste säsongerna. Han har två år och 16,6 miljoner dollar kvar på kontraktet från sommaren 2009. Nu har han lyckats skjuta sig till 34 minuter på de två senaste matcherna, men coach Lawrence Frank kommer snart få nog av det obefintliga försvarsspelet och den låga intensiteten. Och om Jonas Jerebko är lite av en tweener på NBA-nivå, så är Charlie V en spelare helt utan position.

Detroit (4–11) har vunnit fyra av sina sju senaste matcher. Det går fortfarande att rädda en slutspelsplats, och Lawrence Frank gör just nu allt för att rädda sitt eget jobb. Det står i en viss konflikt med det långsiktiga tänk Pistons måste ha. Är det rätt att ge tunga minuter till mediokra veteraner som Jason Maxiell, 29, och Corey Maggette, 33? Om det resulterar i slutspel för första gången sedan våren 2009, visst. Om inte…då gör nog Pistons sitt fjärde coachbyte på fem år.

Hursomhelst, Jerebko är snart tillbaka på planen. Annars kommer det finnas gott om klubbar som är intresserade av en utvecklingsbar, hårt arbetande 25-åring med ett rimligt kontrakt (2+1 år med 4,5 miljoner dollar per säsong). Perfekt som energikick från bänken i 15 minuter per match, för ett lag som jagar slutspel. Hör ni mig, Indiana/Phoenix/Chicago?!

Gamla europamästare, OS-medaljörer och en massa NBA-stjärnor. Det är vad Sverige har att handskas med i EM nästa år. Lottningen (ett underbart spektakel för övrigt, som bjöd på alltifrån domarbalett till Zoran Predics innerliga ”I feel basketball”) placerade landslaget i samma grupp som Ryssland, Grekland, Italien, Turkiet och Finland.

Det var många som konstaterade att det ”blir fruktansvärt tufft”. No shit. Vi spelar vårt första EM-slutspel på tio år, det första vi kvalat in till av egen kraft på 18 år. Det hade blivit ”tufft” oavsett vilken grupp Sverige hamnat i. Grupp D är ingen mardrömsgrupp, det är en drömgrupp. Man vill väl mäta sig med de allra bästa? Det är väl därför man kämpat sig igenom ett historiskt kval?

Jag skriver lite längre om det här i måndagens Sportbladet, köp tidningen eller håll utkik på nätet.

•••

Vi kan härmed utnämna firma Rajon Rondo/Doc Rivers till NBA:s motsvarighet till Drew Brees/Sean Payton. Ni kanske kommer ihåg fjolårets NFL-match mellan New Orleans och St Louis, då Saints förlorade klart men Brees passade bollen ända in i slutsekunderna? Det gjorde han för att hålla sin historiska touchdown-svit vid liv. Tidigare den här säsongen slog han, under pompa och ståt, Johnny Unitas 52 år gamla rekord.

Under söndagen förlorade Boston Celtics med 20 poäng mot Jonas Jerebkos Detroit Pistons. Rondo spelade långt efter att det var avgjort, enbart för att förlänga sin svit till 34 raka matcher med tvåsiffrigt i assistkolumnen. Coach Rivers tog timeout och ritade upp spel för att hans pointguard skulle få sin tionde macka. Det var allt Celtics letade efter i slutminuterna. Uppdraget slutfördes med 51 sekunder kvar, när Jared Sullinger satte ett hoppskott på passning från Rondo.

Grattis, eller nåt.

Statistikfascinationen i amerikansk sport är kul, men det här visar att många av rekorden är lite ihåliga.

•••

Ovanstående ska förstås inte tolkas som att Brees eller Rondo är någonting annat än fullständigt fantastiska spelfördelare i sina respektive sporter.
Brees facit i söndagens vinst mot Oakland: 20/27 för 219 yards, 3 touchdowns och 0 interceptions. En helt vanlig dag på jobbet för mannen som ÄR New Orleans Saints.

Lite annat från söndagens NFL-matcher:

• Att Arizona vinner turnover-fajten mot Atlanta med 6–1 men förlorar matchen med 19–23 säger en del om deras patetiska offensiv.

• Det är kul och lite vackert att det fortfarande finns plats för bjässen Byron Leftwich bland alla snabba, flashiga quarterbacks. Den mänsklige väderkvarnen stapplade, svajade och steppade in en 31-yardstouchdown (!) mot Baltimore på Sunday Night Football. Kvällens absoluta höjdpunkt. För att förtydliga exakt hur sjukt det är: Leftwich har sprungit för totalt 384 yards på 59 matcher i karriären (6,5 per match). Hans längsta enskilda springspel innan söndagens match var på 18 yards, mot Atlanta under hans rookieår 2003.
Run Byron, Run!

• Apropå att lira sina stjärnor efter att segern är säkrad. New Englands coach Bill Belichick har nog lite ångest idag, efter att Rob Gronkowski brutit armen. Det skedde med 3.55 kvar av matchen mot Indianapolis. På en extrapoäng. Vid ställning 58–24. Gud, så meningslöst.

• Flera dramatiska vändningar och tre matcher som avgjordes i förlängning. Det finns just nu ingen bättre underhållning i idrottsvärlden än NFL.

Donovan McNabb satt antagligen hemma i tv-soffan och utbrast: ”Äntligen!”

För första gången sedan 2008 har en NFL-match slutat oavgjort. San Francisco 49ers och St. Louis Rams gjorde båda sitt absolut bästa för att inte vinna en poänglös förlängning. Båda lagen missade field goals. Rams lät spelklockan ticka ner när Greg Zuerlein skulle sparka in avgörandet, trots att man hade två timeouter kvar. Fråga mig inte hur det är möjligt.

Själv tänkte jag tillbaka till den 16 november 2008. Cincinnati och Philadelphia spelade 13–13 och nyhetsbyrån AP inledde sin text briljant:

”Donovan McNabb expected to keep playing until someone scored, no matter how long it took. Mercifully, the NFL’s rules set a time limit on terrible play.”

Philly-quarterbacken kunde alltså inte reglerna. Han blev obarmhärtigt hånad för detta i flera veckor därefter, och får fortfarande pikar för det ibland.

Efter en såpass bisarr, omskriven händelse har väl alla NFL-coacher sett till att deras spelare vet vad som gäller vid en förlängning? Icke. Efter 24–24 mellan Niners och Rams erkände såväl hemmalagets Dashon Goldson som gästernas Danny Amendola att de inte visste att matchen kunde sluta oavgjort.

Grattis Donovan, du är inte ensam längre.

•••

Eftersom jag jobbade under söndagkvällen fick jag nöjet att följa matcherna på TV10 med svenska kommentatorer. Och nej, det där var inte sarkasm. Magnus Dahlborn & co gör ett bra jobb och paketerar sändningarna på ett schysst sätt. Även om jag jävlas lite med dem ibland.

•••

Michael Turner: 13 springförsök för 15 yards.
Jacquizz Rodgers: 3 springförsök för 29 yards.
Atlanta hade alla chanser att slå New Orleans, men de envisa springförsöken med Turner kostade laget många dyrbara yards. Jag säger det igen: Steven Jackson hade sett förbannat bra ut i rött, svart och vitt.

•••

Jag räknar fortfarande med att Falcons (8–1) vinner NFC South, men nu är Saints (4–5) tillbaka i wild card-jakten på allvar. Det blir en intressant strid om de sista slutspelsplatserna i NFC. Seattle slog ett miserabelt New York Jets med 28–7 och har fortfarande inte förlorat på hemmaplan. Rookie-quarterbacken Russell Wilson växer och gör en del stora spel, även om han inte har så många passningsförsök. Mitt tips är att det främst blir Saints och Seahawks som slåss om den sjätte slutspelsbiljetten.

•••

Vilken regnig, grisig och alldeles underbar match mellan Chicago och Houston just nu.

•••

Adrian Peterson skriver om hela regelboken för vad som ska vara möjligt efter en allvarlig knäskada. Nu är Minnesotas monster uppe i 1128 rushing yards. Han har 153, 123, 182 och 171 de fyra senaste veckorna med springspel på 60+ yards i tre raka matcher. Han blir bara starkare och starkare och snittar 5,78 yards per springförsök.

•••

Cincinnati krossade New York Giants med 31–13. Skulle tippa att Giants bara tänker chilla i ett par veckor innan de vrider upp reglaget till ”slutspelsform” igen. Fortfarande bästa laget i NFC East, med god marginal. (Men min årliga hajp Cowboys lever igen, yay!).

•••

Några veckor efter Köp & sälj-inlägget kan vi konstatera att vi var rätt ute om Mark Sanchez, men hade väldigt väldigt fel om Chris Johnson. Och nej, Miami är inte alls ligans sämsta lag även om de jävlar i mig försökte mot Tennessee (3–37).

•••

Pittsburghs anfallscoach Todd Haley lär vara ute ute efter HÄMND på Monday Night Football mot Kansas City. Chiefs sparkade honom förra säsongen och har fortfarande inte betalat ut hans lön, enligt Jay Glazer. Den här matchen kan bli riktigt, riktigt smutsig. Haley lär rita upp passningsspel i fjärde quartern om Steelers så leder med fem touchdowns. Tänk Bill Belichick anno 2007. Jag tar Pittsburgh över 27 poäng, tack.