***Uppdatering: Nu är ligan full, men du kan anmäla dig till en reservplats om du vill. Vår gode vän myslas tar dessutom emot lag i en alternativ liga – mejla honom på myslas@spray.se.***

”Blir det någon fantasyliga för NFL den här säsongen?”
Det är frågan vi får överlägset flest gånger i den här bloggen.
Ja, och ”varför skriver ni så lite om ***”, förstås.

Nu kan vi åtminstone tillgodose era behov på den första punkten.
USA-bloggen Open är tillbaka för tredje året i rad.

Förra säsongen vann en herre vid namn Christoffer ligan med sina Östermalm Bar Brawlers efter att ha spöat Westin i finalen.
2010 var det vår egen Wikdahl som stod överst på pallen.
I år kan det vara din tur att glänsa med dina football-kunskaper, och trycka dit tre malliga bloggskribenter.

Här är förutsättningarna:
• 16 lag totalt, alltså 13 öppna platser att slåss om när Persson, Westin och Wikdahl har registrerat sina lag.
• Vi tävlar på ESPN.com.
• Varje vecka möter ditt fantasylag en annan deltagare, och den som gör flest poäng vinner matchen.
• Deltagarna är uppdelade i två divisioner. De två divisionsvinnarna plus de sex lag som har bäst record därefter går till slutspel.
• Det är en klassisk amerikansk fantasyliga, där du först väljer dina spelare genom en livedraft och sedan kan förändra ditt lag under säsongens lopp genom trejder och free agent-upplockningar. Varje NFL-spelare är unik i spelet – alltså kan bara en deltagare äga Michael Vick, till skillnad från Sportbladets DreamTeam-tävlingar där flera deltagare kan välja samma spelare.
• Vi har standard-scoring och 16 spelare per lag. För dig som vill kika närmare på inställningarna och poängräkningen finns de här.
• Vi väljer spelare genom en snake draft, där draftordningen lottas automatiskt en timme före starten.

Okej – så hur går jag med?!
För att få plats i ligan måste du ställa dig själv två frågor:
1) Kan jag närvara vid onlinedraften, som äger rum på måndag 3 september 20.00?
2) Har jag orken/möjligheten att ställa bästa möjliga lag på banan varje vecka – även om jag blivit avhängd i slutspelsracet?

Om svaret är ja på båda frågorna – och det är ett absolut KRAV – är du välkommen att slänga in en intresseanmälan i kommentarsfältet enligt de här instruktionerna:
• Berätta vilken NFL-spelare på ESPN:s top 100-lista (inte top 300) du absolut INTE tänker drafta den här säsongen, med en kort motivering.
• Skriv samtidigt in din epost-adress i rätt fält (publiceras inte), så mejlar vi ut en inbjudan till de 13 första som lyckats anmäla sig på rätt sätt.
• Du har fram till 10.00 måndag morgon på dig att registrera ditt lag innan turen går vidare till nästa deltagare på listan.
• Syns inte din kommentar här nedan? Få inte panik, det är den nya bloggplattformen som gör att alla kommentarer måste godkännas innan publicering. Så det räcker att posta en gång.

Hann du inte med den här gången? Misströsta inte.
Det kommer fler chanser att spöa USA-bloggen i football-kunskaper den här säsongen, genom andra tävlingar.
Håll utkik fram till NFL-premiären på onsdag.

Jonte Karlsson kan börja scouta hotell och träningsanläggningar i Slovenien.
Efter 85–71 i ödesmatchen mot Bulgarien är jag övertygad om att Sverige går till basket-EM.

Det hade varit lätt att vika ner sig när bulgarerna gjorde 8–0 i slutet av tredje quartern. Men Sverige visade mental styrka och ryckte ifrån igen.
Jag tror det är ett resultat av att förbundskapten Brad Dean har fått spelarna att omfamna pressen, istället för att låtsas som att den inte finns.
Redan inför kvalet sa han så här:

– Om vi lyckas med detta är det första gången på nästan 20 år, och jag försöker verkligen göra det tydligt för spelarna. Om de inte grejar det nu, kanske de aldrig får chansen igen. Det finns inget som garanterar att man är uttagen i nästa kval.

Igår spann han vidare på samma tema:

– Man måste vara redo att ha pressen på sig. Jag tror inte på ”vi-har-ingenting-att-förlora”-mentaliteten för att motivera spelare. Man blir inte starkare av det. Om man vill vinna mot de bästa, och vara bland de bästa, måste man ta på sig pressen.

Jag stannade också kvar i Stadium Arena och pratade lite med Jonas Jerebko, som hade kontinuerlig kontakt med Detroit Pistons under dagarna fram till matchen.
Runt 60 minuter före uppkast fick han till slut klartecken för att spela.
– De sa ”om du känner dig 100 procent får du spela”. Det var väl inte direkt 100, men jag sa att det kändes så i alla fall…

Aningen hämmad av den stukade foten, var Jerebko inte helt nöjd med sin insats.
Ändå var Sverige +23 när han var inne på planen – vilket överraskade honom själv.
– Var det så alltså? Då var det inte så illa som jag trodde då, haha. Foten kändes inte 100 procent och man blir lite frustrerad i vissa lägen, men det är sånt som händer. Vi grejade segern och det är det viktiga. Och det är absolut ingen fara med foten, det är bara att isa den nu och imorgon, sa han.

Att landslagsspelet har varit utvecklande för Jerebko råder det inga tvivel om.
Han har axlat ledarrollen på ett naturligt sätt, och till skillnad från i början av kvalet kommer hans enskilda prestationer nu mer inom ramarna för lagspelet.
Nu hoppas han att erfarenheterna från EM-kvalet ska bära frukt i NBA i höst.
– Jag tar viktiga skott och har mycket boll i anfall. Sånt är alltid bra för min utveckling. Det vet jag att klubben tycker också. Det är bara att försöka skaffa mig en större roll i Detroit också.

Han berättade också att han jobbat mycket på sitt ”midrange game”.
– Jag har verkligen förbättrat det, jag skjuter bollen mycket bättre nu. Det är nånting jag kommer fortsätta jobba på när jag kommer tillbaka till Detroit.
Allt fler försvarsspelare respekterar Jerebkos medeldistansskott, och när de inte gör det tvekar han inte att straffa dem.
– Nä. Vi får hoppas att tyskarna spelar likadant försvar som de gjorde i förra matchen, för då kommer de få det jobbigt.
• Vadå, dom backar av på dig eller?
– Nae, men… Jag hade 2,10-killar på mig som inte kunde spela försvar liksom.
– Vi kan definitivt slå Tyskland.

Basketlandslaget tar emot Tyskland i Stadium Arena i Norrköping den 8 september. Det lär vara sista chansen på ett bra tag att se Sveriges första NBA-spelare på hemmaplan.
Men dessförinnan väntar ett viktigt bortamöte med Azerbajdzjan på onsdag den 5 september.
EM-kvalet avslutas borta mot Luxemburg den 11 september.

/Petter.

Det blir ju en del matcher under en säsong. Och alla matcher är i ärlighetens namn inte sprängfyllda med nonstop man-vågar-inte-blinka-för-då-kan-man-missa-något-action.
Så det är väl inte så konstigt att just basebollklubbarna är världsmästare på temakvällar.
Några exempel:

• Constanza Night

Någon i Fort Meyers Miracles diggar uppenbarligen den obetalbare ”Seinfeld”-karaktären. Under en kväll 2003 ”hyllade” man George genom att göra det mesta tvärtom. Som att klubben betalade publiken för att parkera. Som att Miracles hade på sig bortadräkterna, fast dom spelade hemma. Som att spelarna efter matchen bad publiken om autografer. True story.

• Nobody Night

Vad göra om du inte kan slå rekordet för störst publik under en basebollmatch? Du kan göra som Charleston RiverDogs: slå rekordet för minst antal åskådare under en basebollmatch.
Under fem innings följde fansen matchen från den intilliggande parken, där RiverDogs hade dukat upp för picknick. 

• Awful Night

Varje år sedan 2003 har Altoona Curve (herrejävlar vilket coolt namn) arrangerat ”Awful Night”. Det innebär att klubbens DJ spinner vax av Milli Vanilli och William Shatner, visar David Hasselhoff-videos på jumbotronen och medvetet uttalar spelarnas namn fel. Till och med mackorna smakar värre än vanligt.

Temakvällarnas helige fader var Bill Veeck. Han var inte direkt rädd att testa nya grepp för att locka publik till matcherna. Som att signa den här snubben.
Veecks skönaste grepp var när han lät publiken coacha en match. Han ställde helt enkelt frågor till fansen. Typ ”ska vi låta Joe Smith fortsätta pitcha”? Publiken svarade med att hålla upp ”Ja”- eller ”Nej”-skyltar.

Fast ibland gick ju temakvällarna åt helvete, rent ut sagt. Som i klippet nedan. 

/Stefan

33% av USA-bloggen befinner sig i Norrköping för att spana in svenska landslaget och Sveriges första NBA-spelare.
Det började bra, men slutade inte alls särskilt kul.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Utan Jonas Jerebko tar sig Sverige inte till basket-EM i Slovenien nästa år.
25-åringen är en av de enskilt mest betydelsefulla spelarna i kvalet:

• Han snittar 20 poäng per match, femma i hela EM-kvalets skytteliga.
• Han skjuter 67,4% på tvåpoängarna, näst bäst av alla.
• Han snittar 4,3 assist, 18:e bäst i EM-kvalet trots att han är forward.
• Han snittar 1,8 stulna bollar, bara 14 spelare är bättre.

Det kan säkert tyckas onödigt, rentav obegripligt, att Sveriges bästa spelare (och Detroit Pistons 120-miljonersinvestering) finns kvar på banan med tre minuter kvar av en utklassningsseger mot Luxemburg.
Men jag tänker inte såga förbundskapten Brad Dean för det beslutet.
Poängskillnad spelar en viktig roll i EM-kvalet.
Dessutom gjorde Sverige en medveten ansats att begränsa Jerebkos minuter i den här matchen: 6.10 i första quartern, 5.02 i andra, 4.06 i tredje och 5.37 i fjärde.
Det är basket, shit happens.
Han kan lika gärna stuka foten på träning eller två minuter in i matchen.

Sveriges match mot Bulgarien på torsdag är en klassisk jäkla ödesmatch. En seger behövs, och gärna med sex poäng eller mer för att skaffa sig fördel i inbördes möte.

Om Jerebko spelar då? Gissningsvis, ja.
Landslagsledningen la locket på och menade att ingenting går att fastslå i nuläget.
Själv var JJ fåordig och sa bara ”ja, ja, det är ingen fara” – frågan är om han verkligen var säker på det, eller om han bara var lack och inte ville prata.

En annan fråga som måste ställas är vilken typ av press en mäktig NBA-klubb kan sätta på ett litet, litet basketförbund.
Mitt intryck av samtalet med Pistons assisterande general manager George David, nyligen befordrad, är att han var ganska chill med situationen (ännu ett tecken på att stukningen förmodligen inte är så allvarlig).
– It’s part of the game, sa han och ville absolut inte kritisera Brad Dean.
Tillsammans med en av Pistons scouter har David varit på plats i veckan och kollat på Jonas Jerebko.
– Han har en stor roll i laget, han är en ledare och vi vet att det betyder väldigt mycket för honom att representera sitt land. Vi vill visa vårt stöd.

/Petter.

För det mesta är idrottsstjärnor på Twitter ganska meningslöst.
Underhållningsvärdet är inte större än din tjejkompis som instagrammar varje måltid hon äter under dygnet, eller din polare som facebookar om sina Call of Duty-bravader.
Men ibland kan man få en intressant inblick – som i den här konversationen mellan receiver-ässen Larry Fitzgerald och Roddy White:

De är ju jävligt rätt på det, Larry och Roddy (det låter som ett radarpar i en svensk buskis).
Atlantas nya, mer passnings-inriktade offense är en av försäsongens stora snackisar. Förutom White så har Falcons också 23-årige Julio Jones till sitt förfogande, som kan göra en riktig monstersäsong – om han är hel och frisk.
Dock är väl Fitzgerald aningen optimistisk när han förutspår 1400 rushing yards för Atlantas Michael ”The Burner” Turner. Det är inte mycket juice kvar i de benen…

Och även om Fitz försöker hålla god min angående Arizonas quarterback-duo Kevin Kolb/John Skelton…nja, det blir nog tufft för Cardinals i år. Den offensiva linjen har sett tämligen porös ut under träningsmatcherna.
Men Roddy har ju rätt – Fitzgerald fångar sina bollar oavsett.

/Petter.

Säga vad man vill om Magic Johnson & co i Los Angeles Dodgers nya ägargrupp, men de håller inte speciellt hårt i plånboken.
Uppgifter i amerikansk media gör gällande att klubben är på väg att byta till sig Boston-trion Adrian Gonzalez, Josh Beckett och Carl Crawford.

Det är totalt 261 miljoner dollar – eller 1,7 miljarder kronor – i lön bortom årets säsong.
Beckett har två år och 31,5 miljoner dollar kvar på kontraktet, Crawford fem år/102,5 miljoner och Gonzalez sex år/127 miljoner.
Veteranen Nick Punto, ett år och 1,5 miljoner dollar kvar på kontraktet efter årets säsong, går också till Dodgers.

Det är lätt att se vad Red Sox tänker i den här dealen. De vill rensa ut på avlöningslistan och investera på annat håll efter säsongen (Josh Hamilton? Justin Upton?). Man har förlorat 66 av 125 matcher i en säsong kantad av interna stridigheter och svarta rubriker.
Förutom ekonomisk lättnad får Red Sox en spelarmix med 23-åriga pitcher-löftet Rubby De La Rosa som huvudsaklig ingrediens.

Dodgers? De ville ha Gonzalez produktion, och var villiga att ta emot en underpresterande pitcher med attitydproblem (Beckett) samt en skadad all-star (Crawford, som är tillbaka nästa säsong).
Vem vet, kanske Beckett kan få ett uppsving av ett miljöombyte. Det verkar ju ha funkat för Hanley Ramirez.

/Petter.

Fantasy football är läskigt stort. Hur många som spelar är svårt att veta, men enligt undersökningar av branschorganisationen FSTA är siffran 24,3 miljoner människor – enbart i USA.

Det låter som astronomiska siffror, men om du tänker på hur nyhetsflödet domineras av fantasyrelaterade inslag känns det ganska rimligt.

Alla de stora medierna har stora staber av experter som spyr ut krönikor, rankingar, podcasts. Varje betydande skada kommer med ”instant analysis” av en fantasykille. ESPN:s fantasyguru Matthew Berry har 371000 fans på Twitter, i helgen arrangeras nåt som kallas Fantasy Football Fest 2012 med en stjärnspäckad gästlista – och ja, det finns till och med en sitcom som handlar om en fantasyliga.

Så hur ska man som NFL-spelare förhålla sig till allt det här?
Well, även om de uppskattar uppmärksamheten och de miljontals dollar som fantasy pumpar in i sporten, så är det många som ogillar själva företeelsen.
– You just get tired of having a good game, and your team winning, and someone coming up to you and saying ”Nice win. How Come you only threw for two touchdowns?”. It gets old, sa förra Super Bowl-vinnaren Kurt Warner till Sports Illustrated efter att han lagt av.
Greg Jennings, stjärnreceiver i Green Bay Packers, förklarade sin ambivalens för Forbes i våras:
– It’s a unique deal where we mean more to a fan than we ever have. I remember getting hurt and I’m leaving the stadium, and first thing a guy says to me is ”Jennings, should I drop you from fantasy?”. And you sit back like, ugh, really?
Och spelarna som hävdar att de inte bryr sig om fantasy – de ljuger, säger Jennings. Många av dem har tvärtom sina egna lag.
– Anything that’s extra competition, guys want to be a part of it.

Den kanske mest kända fantasyskeptikern av alla är samma man som går först i flest fantasydrafter den här säsongen.
Arian Foster, running back i Houston Texans, förde ett smärre krig med några av sina fantasyägare förra året. Efter en påträngande fråga för mycket brast det för stjärnan på Twitter:

Beefen blev en följetong under säsongen. Efter en seger mot Jacksonville i slutet av november, där Foster sprang för 112 yards och en touchdown, satte han ner foten igen:
– We’re not trying to fill up stat sheets for your fantasy football team. We’re looking to get wins.

Nu, med ett par veckor kvar till säsongen, har ESPN the Magazine kommit ut med sin årliga fantasy-preview.
Omslaget pryds av en enhörning…
…och Arian Foster.
En gång för alla förklarar han sin ståndpunkt om fejkfootball:
– I don’t mind being entertainment. What bothers me is when people dehumanize their entertainers. And that’s what people don’t get.
– Either you play or you don’t; it doesn’t bother me either way (enligt Greg Jennings så gör det ju dock det, reds. anm). But people think it does. People take it so seriously, but it’s not even a tangible thing! It’s all just silly man. Fantasy football isn’t real.

Kanske inte för dig, Arian.
But it’s still real to me, damnit.

(Och eftersom jag aldrig lär få ett bättre tillfälle att posta den här videon, så kommer den nu.)

/Petter.

Vi avbryter Perssons nostalgikavalkad med en lite färskare video.
Dygnsfärsk, till och med.
Seattle Mariners-stjärnan Felix Hernandez pitchade sin första, och historiens 23:e perfect game igår.

Att Hernandez är älskad av Seattle-fansen är ingen hemlighet. Han kallas ”King Felix” och har sin egen läktarsektion på Safeco Field, ”King’s Court”, där fansen hissar sina gula ”K”-plakat när 26-åringen strajkar ut motståndarna i rasande takt.

Lika uppskattad verkar venezuelanen vara i sin egen organisation. Han har tillhört Mariners hela sin proffskarriär. När trade-rykten börjat snurra har han upprepade gånger sagt att han vill stanna i Seattle.
Så när Jackson Generals, Mariners farmarlag i Double-A, tränade igår gjorde de det med ena ögat på Felix Hernandez match mot Tampa Bay Rays. Här är glädjescenerna som bryter ut när den sista outen är säkrad:

Bonusinfo? En av spelarna i Jackson Generals är en 28-årig reliever vid namn Moises Hernandez – storebror till Felix Hernandez.

/Petter.

1982.
The Big Game. 
Stanford Cardinals–California Golden Bears.
John Elway – då omnämnd som ”den bästa quarterbacken i collegefotbollens historia” – ser sitt lag göra 20–19 med ett field goal, åtta sekunder kvar av matchen. 
Och ändå: ”These guys ruined my last game as a college player. This is a farce and a joke”. 
Vad hände?
”The Play” hände.  

Var det svårt att hänga med?
Här finns en (som vanligt) briljant SI-artikel som reder ut alla frågetecken. 

/Stefan.

Minns ni att Djurgården en gång i tiden hade ett Super-Fan?
Tänkte väl inte det.
Det borde ha varit under slutspelet 1985, som klubben hyrde in en nordamerikansk galning att agera hejaklacksledare/maskot. SSK, motståndare under SM-finalerna, svarade med sin egen snubbe: Tokfan.

Anywho, hur jäkla hatthylla Super-Fan och Tokfan än var, så bleknar ju båda i jämförelse med Krazy George.

(Snällt av speakern att introducera George som snubben med lite hår….).

Tro det eller ej, men Krazy George kan vara en av läktarkulturens stora innovatörer. Enligt egen utsago är han mannen bakom ”vågen”.
Bonusinfo: Här kan du eller ditt företag anlita Krazy George som föreläsare. 

/Stefan.