USA 107, Spanien 100

av Petter Westin

Basketturneringen i OS kändes ärligt talat som en ganska sömnig historia – jättefavoriten USA malde ner motståndare efter motståndare i ohotad stil.
Men så kom finalen och vi fick den holmgång vi väntat på.
En klassiker.

Spanien gjorde det mesta rätt. Vårdade bollen, spelade metodiskt, höll jämna steg i returtagningen – och vågade stå upp mot megastjärnorna, i den tuppfäktning som matchen oundvikligen blev.
Det fanns inga som helst tendenser till att vika ned sig. Något långtifrån alla lag i den här turneringen kunde stoltsera med.

Skillnaden i slutändan blev nåt så simpelt som skytte. USA har så många kreatörer som kan skapa lägen på egen hand, Spanien måste spela nästan perfekt i offense för att ha en chans.
USA sänkte 15 av 37 trepoängare, Spanien 7 av 19.
Och när det behövdes i fjärde quartern täppte jänkarna till försvaret, och det var det.

Några andra reflektioner:

• I en era där NBA:s superstjärnor gaddar ihop sig till höger och vänster, är det i alla fall skönt att LeBron James och Kevin Durant inte spelar i samma lag. Världens två klart bästa basketspelare.

Pau Gasol dras väl fortfarande med den där stämpeln som mjukis. Kanske för att han är lite tanig, ser lite flummig ut, får en förnedrande dunk i ansiktet då och då. Men i finalen – som så ofta i stora matcher – visade han cojones. 24 poäng, 8 returer, 7 assist och ett stort emotionellt ledarskap. Var det hans sista landskamp, månntro?

• Att det var Kobe Bryants sista landskamp vet vi definitivt. Nu får han och Pau – som hade en del gnabb med varandra under matchen – jaga en titel tillsammans. Om skador inte kommer i vägen tror jag att de lyckas.

Rudy Fernandez finalinsats var, ehrm, intressant. Rev av några rejäla jävla fängelsefouls. Av den typen man inte sett sedan man spelade basket med handbolls- och fotbollskillarna på gympan i gymnasiet.

• Förre Philadelphiaforwarden Maarreese Speights ställde den här luriga frågan på Twitter, när Andre Iguodala tydligen ignorerade expertkommentatorn Doug Collins efter att guldet var klart:

mospeights.jpg

Collins, som coachar 76ers, och Speights var knappast på samma våglinje i Philly. Och nu har ju även Iguodala blivit bortbytt.
Collins rykte som auktoritär och impopulär hos sina spelare blir bara värre och värre.

Mike Krzyzewski coachade sin sista internationella match. Han har två OS-guld och ett VM-guld som head coach, samt två två OS-guld som assisterande coach. Bland tänkbara efterträdare nämns tunga profiler som Gregg Popovich och Doc Rivers.

• Till sist: Det här kan ha varit sista OS-matchen där vi fick se fullvuxna NBA-stjärnor mäta sina krafter. Åtminstone om klubbägarna over there får sin vilja igenom. NBA vill göra OS-basketen till ett U23-mästerskap, och sedan låta superstjärnorna spela i ett nytt, upphottat VM. ”The World Cup of Basketball”, som den kallas, ska spelas vart fjärde år och bli någon sorts hajpat monsterevent som marknadsförs av FIBA och NBA tillsammans.

Det är förstås fullständigt åt fanders.

När man ser spelglädjen, entusiasmen och energin hos de amerikanska spelare som har en intensiv, lockout-förkortad säsong bakom sig… Det är klart att det är OS de vill spela. Det är OS de växte upp med.
Inte något konstgjort försök att plagiera fotbolls-VM.

Eftersom pengarna är centralfrågan här – det är det alltid, inte skaderisk eller slitage på spelarna – så borde NBA sätta sig ner med IOK-pamparna och diskutera hur man kan få en bit av kakan.
Det är man värda, med tanke på hur mycket av OS stjärnglans som kommer från det amerikanska basketlaget.

/Petter.

Kategorier nba

Panelspecial: Dwight Howard till Lakers

av Stefan Persson, Sportbladet

Plötsligt hamnade OS-turneringen i skymundan. Dwight Howard är en Laker, enligt alla tänkbara källor. 
4-lagstrejden ser ut så här: 
 
• LA Lakers får Dwight Howard, Chris Duhon och Earl Clark
• Denver Nuggets får Andre Iguodala.
• Philadelphia 76ers får Andrew Bynum och Jason Richardson.
• Orlando Magic får Arron Afflalo, Al Harrington, Nikola Vucevic och Moe Harkless, plus ett förstaval i draften av de andra tre lagen.

Snurrigt? Tur då att USA-bloggens panel rätar ut några frågetecken:
1. Spontant, vilket lag är den störste vinnaren respektive störste förloraren i den här trejden? Och varför?

Wikdahl
: Störste vinnaren är ju Lakers. Kobe sjunger på sista versen snart men med värvningarna av Nash och Howard ger man honom och Lakers åtminstone en riktigt bra chans till att vinna hela skiten innan man går in i en ny era. Största förloraren är förstås Orlando som förlorar en superstjärna och knappt får någonting av värde tillbaka.
Westin: Jag skulle nog betygsätta det så här: Lakers :+++++: , Philly :+++: , Denver :+++: … och Magic ett stort fett :-: .

Allvarligt Magic? Afflalo, Harrington, Harkless, Vucevic och tre framtida draftval som alla lär hamna i slutet av första rundan. Man skickar iväg en Hall of Fame-center och får tillbaka en drös komplementspelare. Bara en sak gör det här till en marginellt bättre trade än det Brooklyn Nets erbjöd, och det är att man nu istället hjälper ett lag i den andra konferensen att bygga en supermakt.
Magic kunde ha trejdat med Houston och fått bättre draftval och bättre rensning under lönetaket.
Magic kunde ha trejdat med Atlanta och fått bättre spelare tillbaka.
Magic kunde ha skitit i allt och i alla fall fått tillfredsställelsen i att se Dwight genomlida ett sista år i Orlando mot sin vilja. 
Allt hade varit bättre än det här.

2. Är Lakers nu the team to beat i West?
Wikdahl: Ja, det tycker jag. Deras attack blir i princip omöjlig att stoppa och i försvaret har man fått en försäkring under korgen. Jag gissar att han kan få en del att göra för motståndarguards kommer regelbundet att ta sig förbi den första försvarslinjen.
Westin: Ja, utan tvekan. Det blir ett aningen yvigt maskineri, men så länge Kobe lämnar över startnycklarna till Steve Nash så kommer kanadensaren köra Lakers tryggt i mål. Och med ”tryggt i mål” menar jag ”raka vägen till ett finalmöte med Miami Heat”.

3. Howard kommer förmodligen fortfarande bli free agent nästa sommar och ett lag som Dallas kommer gå all in på superstjärnan. Är Howard värd risken som Lakers tar här?
Wikdahl: Det korta svaret: ja. Det långa: jaaa.
Westin: Dwight är villig att förlänga med Lakers nästa sommar – det var åtminstone uppgifterna som hans rådgivare lät läcka ut för några veckor sedan. Det är nog ingen fara. Och om det är något de senaste årens transfermarknad har lärt oss, så är det att storklubbarna i storstäderna alltid klarar sig fint.

#92

av Petter Westin

Ni har säkert sett den lilla kometen susa runt på planerna i London.
Hoppa, skutta, dunka, springa.
Basketturneringens värsta fysfenomen, en av de mest spektakulära atleterna i hela OS.

Men då – när du ligger där i soffan med chipssmulor i ansiktet, degigare än någonsin, och ser honom tatuera FIBA i hårbotten på nån stackare – kan det vara värt att påminna sig:
Livet, liksom en YouTube-lista, är inte bara slam dunks och highlights.
Inte ens för Russell Westbrook.

(Tack till Damir för tipset).

/Petter.

Kategorier nba, youtubelistan

#93

av Stefan Persson, Sportbladet

Det är väl passande att damma av inte ett utan TVÅ klipp, nu när det handlar om tvillingarna Sedin?
Tänkte väl det.
Dessutom är det ju på samma tema: makalösa byten. Närmare bestämt ”The Shift” och ”The Shift – Playoff style”. Det kanske inte låter så sexigt, men längtar du efter NHL-hockey lika mycket som jag så kommer du få the chills.
Gu-aran-teeeed.

1. The Shift

2. The Shift – Playoff style

/Stefan. 

Kategorier nhl, youtubelistan

#95

av Petter Westin

Terrell Owens vägrar släppa taget om den amerikanska fotbollen.
Nästan 20 månader efter att han senast spelade en NFL-match har han lyckats hitta en klubb som är villig att chansa på honom.
Ettårskontraktet med Seattle Seahawks är signerat och klart.

Det är häftigt.
”TO” är en levande legend och skapar rubriker överallt han kommer. Till och med i Allen Wranglers, Indoor Football League-klubben han representerade i våras, visste vi vad han hade för sig.

Den där fantastiska kroppen har han hållit i trim. Under en hyllad provträning i måndags sprang den blivande 39-åringen 40 yards på 4,45 sekunder.
Visst kan han göra en hygglig säsong i Seattle, där det finns både speltid och passningar att kriga (och gnälla) till sig.

Men vi ska nog inte göra oss några illusioner om att det är kärlek till sporten som driver Terrell Owens idag.
Han behöver varje cent av den där minimumlönen på 990 000 dollar som Seahawks betalar honom för säsongen. Den urstarke receivern har lyckats göra av med nästan rubbet av de runt 80 miljoner dollar han tjänat i karriären.

Samtidigt har han fyra barn med fyra olika kvinnor, och underhåll som ska betalas varje månad.

Vilket leder oss till klipp #95 på YouTube-listan.
I våras gjorde Terrell Owens ett gästspel hos Dr Phil, där han fick stå till svars inför tre av sina baby-mamas.
Det är sorgligt, patetiskt, bisarrt och obekvämt.
Allt man vill ha av ett YouTube-klipp, med andra ord.

För dig som inte fick nog: Här finns ännu fler klipp där TO bland annat skyller på media, pratar om att vara pank och svarar ”it is what it is” på frågan ”is she a gold-digger?”.
Jag vet inte med er, men själv ser jag hejdlöst mycket framemot nästa kapitel i den här såpoperan.

/Petter.

Kategorier nfl, youtubelistan

#96

av Petter Westin

Ni vet hur man har vissa humorinslag på internet som man återvänder till, gång efter gång efter gång? För mig är det Spritharen (alla svenskar känner en), vältalige sjuåringen King Curtis (den enda människa jag sett som brinner för bacon mer än Wikdahl gör), samt Pippirulls gamla Göran Persson– och Peter Antoine-imitationer (”stick från stan med din jävla köttdisk!”).

Och så den här topp tio-listan, förstås.
Det är möjligt att jag postat den förut, men den måste med på USA-bloggens YouTube-lista – bara måste.
Inget säger ”NFL-pepp” som adrenalinstinna coacher som frustrerat ryter ifrån mot lallande journalister.
30 dagar till årets premiär och nya, klickvärda utbrott.

/Petter.

Kategorier nfl, youtubelistan

#97

av Stefan Persson, Sportbladet

Paul McInnis, Jim Sullivan och Vin Godelski. Där har ni trion som dömde match fyra av Wales Conference Finals i NHL-slutspelt 1988. 
Soooo…?
Ingen i trion var egentligen domare. 
McInnis, huvuddomaren i matchen, var egentligen vaktmästare vid en rink i Yonkers och satt ibland som måldomare under Devils hemmamatcher. McInnis hade tidigare dömt på collegenivå. Det hade varken Sullivan eller Godelski. De kunde knappt åka skridskor. McInnis ägde inga skridskor, så han fick låna Aaron Brotens. McInnis hittade i alla fall en domartröja. Sullivan och Godelski hittade bara Devils gula träningströjor. 

Mycket har hänt i NHL genom åren, men frågan är om det blir galnare än ”Mother’s Day Game”. Ni får en (alldeles för) kort förklaring till den fantastiska storyn i klippet här nedan.  

/Stefan.

Kategorier youtubelistan

#98

av Stefan Persson, Sportbladet

Det här med att drafta är inte alltid lätt. Fråga Columbus Blue Jackets, som bara har kvar tre av sina tolv förstaval i klubben. 
Det bästa exemplet är nog ändå New York Jets. Den klubben kan helt enkelt inte drafta, vilket klippet nedan sammanfattar ganska väl…

Min favorit? Förmodligen killen i orange (är det en Buccaneers-tröja?) som tycker att det är så hysteriskt roligt att Jets draftar Jeff Lageman att han börjar studsa upp och ned. 

Snubbarna som Jets väljer i klippet ovan är, i tur och ordning:

Johnny ”Lam” Jones, WR, 2:a valet 1980.
Spelade fem säsonger i klubben, men noterades bara 13 touchdowns. Jones – som vann OS-guld i 4×100 meter i OS 1976 – var snabb som fan, men kunde inte fånga en badboll med håv. 16 val senare tog Washington Redskins en annan WR: Hall of Fame-invalde Art Monk.

• Freeman McNeill, RB, 3:e valet 1981.
Publiken fattar ingenting, men här var Jets inte fel ute. McNeill tillhörde klubben i elva säsonger och fick spela tre Pro-Bowls. 

• Ken O’Brien, QB, 24:e valet 1983.
O’Brien blev uttagen till två Pro-Bowls och tog Jets till två slutspel. Så varför en bust? Tja, Jets kunde ha tagit en viss Dan Marino i stället. Eller två andra Hall of Famers: Darrell Green och Richard Dent.

• Roger Vick, RB, 21:a valet 1987.
De måste välja Barton”. Nejdu, det blev Roger Vick i stället. Nu fick 49ers ta Harris Barton i stället, vilket visade sig vara rätt val.

• Jeff Lageman, DE, 14:e valet 1989.
Ingen katastrof kanske, men av någon anledning draftade Jets ytterligare tre DE:s i samma draft. Fem val senare kunde man också fått Saints Wayne Martin, som hade en betydligt bättre karriär. 

• Blair Thomas, RB, 2:a valet 1990.
Stackars Thomas sprang bara in fem TD:s under sina fyra säsonger i Jets. Hade Jets tagit Emmit Smith femton val senare, hade Jets historia sett annorlunda ut. NY-klubben missade även två andra HoF:s, nämligen Shannon Sharpe och John Randle

• Johnny Mitchell, TE, 15:e valet 1992.
Vald i första rundan, men Mitchell gjorde inget som helst avtryck i Jets. Fortsatte sedan en väldigt medioker karriär i Dallas.

• Kyle Brady, TE, 9:e valet 1995.
”We want Sapp”! Nä, Jets fick ju inte bjässen Warren Sapp. Man fick Kyle Brady, en tight end som hade en okej karriär. Långt ifrån Sapps, dock.

/Stefan.

Kategorier youtubelistan

#99

av Stefan Persson, Sportbladet

Ni har sett ”24/7″ och ”Hard Knocks”. Underhållande behind the scenes-dokumentärer med skön berättarröst och slick bakgrundsmusik.
”Junior” är något annat.
”Junior” är en helt osminkad inblick i QMJHL-ligans Baie-Comeau Drakkar under säsongen 2005/06. När 24/7 är mångmiljonärer som yrar om universum eller kör runt i feta SUV:s, är ”Junior” 17-åringar som blir satta på bussen fem minuter efter att ha blivit bortbytta till en ännu mindre håla, ännu längre hemifrån med ännu sämre möjligheter till att studera.

Det inbäddade klippet är bara en trailer. Ni hittar hela filmen – 96 grymma minuter – här.

/Stefan.

Kategorier youtubelistan
Sida 19 av 130