Giants–Falcons.
Broncos–Steelers.
NFL-slutspelet fortsätter med två högintressanta matcher och USA-bloggen hoppas att Ni vill hänga hos oss under söndagskvällen.
Vi kör en öppen tråd, så att ni – och vi – kan diskutera händelserna under matchernas gång.
Nu kör vi.
Hur laddar man upp inför ett NFL-slutspel?
Svar: med en NFL-panel.
2. Nu ger jag dig chansen att bli GM i ett NFL-lag. Du får välja mellan Raiders, Colts, Bears och Rams. Vilket jobb tar du, om du vill vinna Super Bowl så fort som möjligt?
Wikdahl: St. Louis ser inte så dumt ut, tycker jag. En quarterback i Sam Bradford som absolut kan bli en stjärna, några till unga, talangfulla pusselbitar – och ett nummer två-val i vårens draft. Det finns något att bygga på här. Men annars, generellt, så går jag alltid på staden. Det är enklare att vinna om du jobbar i en stor marknad. Så laget jag tar över som GM måste alltså bli Chicago Bears. Jag kan ta ett hörnkontor, tack så mycket.
Persson: Det känns jäkligt mycket uppförsbacke i både Colts och Rams, trots de tidiga draftvalen i sommar. Rams spelade till exempel inför halvfulla läktare under de sista matcherna. Så det blir Bears, inte bara för att jag skulle kunna vänja mig vid tanken att dagligen promenera genom Millennium Park till det överjäkliga Soldier Field.
3. Så att vi kan återkomma senare och påpeka hur fel ni hade: vilka två lag möts i Super Bowl i år?
Wikdahl: Att få höra att jag har haft fel är 10 procent av min vardag. En gång till gör ingen skillnad. Men här får du ditt framtida material: Green Bay Packers och Baltimore Ravens.
Persson: Packers är ju där, så klart. Då är det svårare att hitta vinnaren i AFC. Säg så här: New England går ju till AFC-final. Får man där möta ett Ravens som veckan innan gått igenom en holmgång mot Steelers, är chanserna för en Packers-Patriots-matchup goda. Önsketänkande? You bet.
Vi har en potentiellt episk NFL-kväll framför oss. Självklart ska vi då lägga fram alla förutsättningar inför sista omgången, vrida och vända och presentera scenarier och argument och teser och sånt.
Tre saker talar emot en sån bonanza: 1. Det är nyårsdagen. 2. Vi är lata. 3. Andra har redan gjort det och säkert också bättre än vad vi hade. Surfa runt.
Vad vi däremot kan göra är att leverera en liten, enkel och old fashioned panel. Inte för att våra svar är speciellt intressanta, men för att era är det.
Kommentarsfältet finns där för både dig och oss. Ge oss dina svar och tankar. Let it rain.
Och ha en trevlig kväll!
1. Denver, Oakland, Tennessee, Cincinnati, New York Jets, Dallas, New York Giants… Det är lagen som kämpar för att förlänga säsongen idag. Vem av dem vill du absolut INTE se i slutspelet?
Westin: New York Jets, för klubbens eget bästa. Då kanske man inser att det är dags att leta alternativ till Mark Sanchez.
Wikdahl: Förutom att smeknamnet America’s Team får det att vrida sig i min mage så tycker jag nog att Dallas har haft nog med framgångar med Texas Rangers och Dallas Mavericks på senare tid. Cowboys ägde 1990-talet och kan gott få vänta en eller två säsonger till innan man blir en äkta contender igen. För det vet du ju att man kommer att bli förr eller senare.
2. Söndagens största match: New York Giants–Dallas Cowboys. NFC East-titeln och en slutspelsplats står på spel. Hur kommer det här superdramat att utspela sig?
Westin: Det kommer bli svängigt, intensivt, högljutt, grinigt men ändå fokuserat – och till slut lär det väl avgöras på att en quarterback skickar en passning till fel adress. Eli eller Romo? Det vågar jag inte spekulera i.
Wikdahl: Giants vinner. Vem bryr sig om hur det går till?
3. Mycket pekar på att Green Bay, redan klar som toppseed i NFC, kommer vila sina starters i delar av matchen mot Detroit på söndag. Gör Packers rätt eller fel?
Westin: Helrätt. Packers är en maskin, de behöver inte spela sina stjärnor vecka 17 för att upprätthålla sin höga nivå. Prio 1 nu är att undvika fler skadesmällar för ett redan sargat lag.
Wikdahl: Självklart gör man helt rätt. Det här är ju en uråldrig och välanvänd strategi som brukas i varenda lagsport som finns. För ett lag som Packers så finns det bara ett argument att spela hela laget sista veckan, och det är att man går för ett perfekt record. Den chansen är redan borta så varför riskera något?
4. Aaron Rodgers är säsongens klara MVP-favorit, med Drew Brees och Tom Brady strax bakom honom. Men om du inte får välja någon ur den supertrion – vem har betytt mest för sitt lag?
Westin: Jag fuskar mig ur frågan med en kollektiv utmärkelse till New Orleans offensiva linje. Saints har producerat 6857 totala yards, slagit Dan Marinos 27 år gamla passningsrekord och gett upp endast 24 sacks. Det är inte bara för att Drew Brees släpper bollen snabbt.
Wikdahl: Oerhört svår fråga när den där trion som nämndes är så in i norden bra. Men, säg att Baltimore hade en medelmåttig running back istället för Ray Rice, hade man gått till slutspel då? Frågan är öppen för diskussion.
Nattens bästa sekvens involverar Russell Westbrook, Luke Ridnour, en boll och ett parkettgolv.
/Wikdahl
Först och främst: Det känns fortfarande, två år senare, smått overkligt att vi har en svensk som spelar i NBA och gör det så pass bra. Det är häftigt, stort och viktigt.
Jonas Jerebko får klart godkänt för säsongsdebuten mot Indiana Pacers (förlust, 79–91). Slitgörat, aktiviteten, löpningarna på snabba uppspel – alla de där grejerna som gjorde honom så populär under rookiesäsongen, gör han fortfarande.
Dessutom blev han poängbäst i Detroit med 17 pinnar, lika många som polaren Rodney Stuckey.
JJ sprang in fem layups på karaktäristiskt vis. Minst lika glada är vi över de två hoppskott han sänkte (på fem försök). Skyttet från medel-till-långdistans är nyckeln till hans utveckling som offensiv kraft.
Och Detroit Pistons? Nä, vi ska inte dra några slutsatser om deras eventuella uselhet trots den här usla insatsen.
Det var premiär, på bortaplan mot ett slutspelslag, efter en lång lockout och en kort försäsong. Spelarna lär känna varandra. Coacher laborerar med lineups.
Vi vet redan att Pistons bygger nytt och det kommer bli en del såna här kvällar. Ganska många, förmodligen.
Men det kommer också komma kvällar då Jerebkos hustlande kompletteras perfekt av Austin Dayes skytte, Brandon Knights kvickhet och Greg Monroes centerspel. Då kommer visionen för dessa Pistons se aningen mindre galen ut.
•••
Ser Atlanta förgäves försöka sakta ner Drew Brees & Co i Superdome.
Ska vi inte bara boka in den där gigantiska slutspelsbataljen mellan Packers och Saints och be done with it?
/Petter.
Gårdagens viktigaste händelse var inte LeBron James totala dominans mot Dallas, inte Derrick Roses superhjälteavslutning mot Los Angeles Lakers, inte Lob Citys första riktiga test.
Nope.
Det var när Baron Davis visade att han redan är New York Knicks MVP. Och han är inte ens ombytt. Se hur alfahannen tar en svår situation i grenen – och nyper till.
/Wikdahl
USA-bloggen firar förstås jul den 25:e. Det är så vi rullar.
Och den bästa julklappen, vid sidan av ett par sköna skinnhandskar jag verkligen behöver, är förstås att NBA drar igång i dag. Det känns som ett mirakel med tanke på hur tongångarna gick i höstas.
Här är dagens tre matcher som går på relativt normal svensk tid:
18.00: New York Knicks-Boston Celtics
Nya ansikten: Boston försökte, bland annat med Chris Paul, men lyckades inte göra något stort avtryck innan säsongen. Brandon Bass, Chris Wilcox och Mickael Pietrus kommer i alla fall in från bänken. Samtliga har ett värde men förlusten av Glen ”Big Baby” Davis, nu i Orlando, kommer att kännas.
Knicks ställer defensiva ankaret Tyson Chandler i mitten. Tveksamt om det kan radera alla misstag laget lär göra när motståndet har bollen, men det måste ju innebära en liten förbättring i alla fall. Bara två lag släppte in fler poäng per match än Knicks i fjol, och inget av de två lagen gick till slutspel som Knicks gjorde. Mike Bibby kommer in som pointguard och har fått oväntad konkurrens om backuprollen av rocken Iman Shumpert. Allt i väntan på Baron Davis tillfrisknande förstås.
Håll ögonen på: Jag var på plats och såg Knicks två hemmamatcher mot Celtics i slutspelet i våras. Det var överkörningar. Den här säsongen har Knicks på papperet blivit bättre och Celtics definitivt äldre. Det kommer att märkas. Mest av allt tycker jag man kan hålla ögonen på Carmelo Anthony, en gudabenådad scorer, ständigt med något att bevisa.
Tips: Celtics lär vara utan Paul Pierce och energin och entusiasmen i delvis ombyggda Madison Square Garden kommer att vara hög. Jag tror Knicks kan bäras fram till en succéstart som får folk att prata om laget som en seriös utmanare till titeln. I februari har förstås alla de rösterna tystnat. Jag säger Knicks med minst 8 poäng.
20.30: Dallas Mavericks-Miami Heat
Nya ansikten: Dallas fick Lamar Odom till skänks, det kan komma att bita Lakers i rumpan i slutspelet. Odom är fortfarande lite frustrerande att titta på, men hans talang går inte att förneka. Så det var ju bra. Men Vince Carter? Jag förbehåller mig rätten att tycka att den signeringen stinker till Half Man Half Amazing bevisar motsatsen.
I Miami har rookien Norris Cole hyllats för sitt jobb som pointguard. Han kommer att få minuter. Men det är Shane Battier som är det stora namnet. Hans försvarsspel kommer definitivt att hjälpa, liksom hans förmåga att sätta treorna från hörnen.
Håll ögonen på: Lamar Odom. Kombinationen Odom/Dirk Nowitzki är i tanken svårhanterad på så många sätt. Hur det funkar i verkligheten är en annan sak.
Tips: Jag tror Miami får vänta på sin revansch ett tag till. Jag säger Dallasseger med 2 eller fler poäng.
23.00: Los Angeles Lakers-Chicago Bulls
Nya ansikten: Josh McRoberts! Nej, vänta, det där blev fel. Så här menade jag: Josh McRoberts? Lakers försökte vara aktiva och aggressiva men misslyckades med att värva både Dwight Howard och Chris Paul. Så här står man, med Josh McRoberts. Nu är jag lite orättvis, McRoberts är inte så dålig, men herregud – det här är Hollywood.
Inte för att Bulls var mer aktiva, men deras lag var i betydligt mindre behov av en uppfräschning. Bulls knöt till sig gamle Rip Hamilton, ett välkommet tillskott om han har någonting kvar i tanken. Det tror jag att han har.
Håll ögonen på: Carlos Boozers första säsong i Bulls var inte bra. Vi kan vara okej med det – om han lyfter sig den här säsongen. Enligt Bulls så är Boozer i toppform efter en sommars hårt arbete. Det vill vi hålla ögonen på.
Tips: Utan Andrew Bynum (avstängd) och Lamar Odom (bortskänkt) så ser Lakers inte speciellt bra ut. Deras bästa forwardsuppställning i fjol var Lamar Odom och Pau Gasol. I kväll är det Devin Ebanks och Josh McRoberts. Lägg till det en ny coach, nytt spelsystem och en synnerligen osäker pointguardposition så har du en match som är Bulls att förlora. Jag säger Bulls med minst 6 poäng.
Övriga matcher i natt:
02.00: Oklahoma City Thunder-Orlando Magic
04.30: Golden State Warriors-Los Angeles Clippers
Om jag inte har helt fel så ser du matcherna gratis på NBA:s league pass under en period. Just do it.
Och du, God Jul, för bövelen!
/Wikdahl
Nope, det kanske inte är askul att vara Kobe Bryant just nu.
Men vet du vad? Det är ingen picknick att vara Kris Humphries heller.
För inte så länge sedan var han en väldigt anonym basketarbetare. Nu är han ligans mest hatade spelare.
I en ny omröstning har returtagningsmaskinen, som alldeles nyss skrev nytt kontrakt med New Jersey Nets, fått höra att han nu till och med är mer ogillad än LeBron James, som tidigare toppat listan.
Kris Humphries har haft en ganska tyst karriär. Han draftades visserligen i första rundan 2004 (nummer 14, av Utah) men startade bara totalt åtta matcher under sina första sju säsonger – och ingen under fyra raka säsonger mellan 2007 och 2010.
Genombrottet kom i fjol. Sportsligt och privat.
I hans fjärde klubb lossnade det för Kris som snittade 10 poäng och 10,4 returer i New Jersey Nets. Men det stora klivet in i rampljuset tog han när han gifte sig med Kim Kardashian. Helt plötsligt var Kris överallt, om man följer den delen av nyhetsflödet (och vem gör inte det?).
Men att den tiden är förbi, kan vi nog vara säkra på.
Efter bara 72 dagar skiljde sig paret.
– Han har varit på fem magasinomslag, alla i ett negativt ljus. Allt är så nytt, han har fått all den här publiciteten för någonting annat än basket, säger Stephen Master, vicepresident på Nielsen Sports, som genomfört mätningen.
Teorin är att det är därför han är så ogillad.
Basketmässigt är han harmlös. Hyfsat nyttig för sitt lag, ett monster på returerna, men knappast en spelare som väcker speciellt många känslor för vad han gör innanför linjerna.
När Nets natten till i dag mötte New York Knicks i en träningsmatch så blev Humphries oerhört utbuad. Han kom in i andra quartern och fick höra orkanerna varje gång han rörde bollen.
– Det är svårt. En svår situation. New York-fans är New York-fans. Och jag gillar det, om jag ska vara ärlig. Det är så det ska vara, sa Knicksstjärnan Carmelo Anthony, som var på Kris och Kims bröllop.
I fjärde quartern kanderade publiken ”We want Humphries!” men det blev bara sex minuters spel för honom.
Här är hela listan över NBA:s mest ogillade spelare:
1. Kris Humphries
2. LeBron James
3. Kobe Bryant
4. Tony Parker
5. Metta World Peace
6. Chris Bosh
7. Carmelo Anthony
8. Paul Pierce
9. Dwyane Wade
10. Lamar Odom
Vad tycker du om listan? Och framför allt: vem hade du velat ha med där?
/Wikdahl
Jag har ju svårt att tycka synd om Kobe Bryant. Men han ligger rätt skrynkligt till.
Läs det här.
/Wikdahl
Jag vaggar in dem i falsk trygghet, sedan hugger jag dem i ryggen.
Mina bloggkollegor alltså.
Här tror Wikdahl att han för en enskild mejlkonversation med en vän han litar på.
Och så boom! lägger jag ut hans ofiltrerade tankar om Baron Davis, Landry Fields, gubbarna i Celtics och toppstriden i Eastern Conference.
(Sorry, dude.)
I och med detta går undertecknad också på semester i tre veckor, och trappar ner en aning på bloggandet under tiden. Men som alltid – håll diskussionerna levande, här och på Twitter.
Enjoy,
Petter.
Snyggt inlägg!
Hur bra blir han, tror du?
Alltså, enligt ESPN the mag i somras så har han ju ett helt jävla team som hjälper honom hålla sig i form och om han inte är för tjock så kan det nog bli okej.
Å andra sidan är han lite av en ball hog, precis som Melo, precis som STAT. Det bådar ju inte gott. Och han är inte en dead eye trepoängsskytt. Han är ju typ en tjockare Chris Paul fast sämre på passa, gillar att ta sig in mot straffkastlinjen och vrida och vända. Kan han kicka tillräckligt många bollar till Melo, som är dödlig på halvdistans, och STAT så kan det nog fan funka. Och han är ju en fucking björn i low posten. Så mindre pointguards kan ju räkna med att bli mördade.
Jag gillar det som fan i alla fall, särskilt till det priset. Och om det stämmer att han valde bort Miami och framför allt Lakers för att spela i NYC så kan han nog vara taggad. Han gillar ju den stora scenen.
Bara han är frisk. Och det är ju inte säkert han är.
Så för att summera: det vettefan hur bra han blir.
Från: Petter Westin
Ämne: Re: B Diddy
Datum: 19 december 2011 22.13.37 CET
Till: Mattias Wikdahl
Jag är mest sur för han tar bort lite av självklarheten i att fantasydrafta Toney Douglas.
Jag hade inte draftat Toney ändå, det kan jag säga.
Men en förstafemma med B Diddy, Landry Fields, Melo, STAT och Tyson Chandler ser väl inte så pjåkig ut? I fjol hade de ju två tveksamma platser (Landry och centern, jag tror de testade 82 olika snubbar där) men nu när man vet vad Landry är, en medelmåttig SG som åtminstone inte skadar ditt lag, och har Chandler i mitten så vågar jag nog tro på en plats topp fyra i East. Miami och Chicago i toppen är förstås ingenting att göra något åt.
1) Miami
2) Chicago
3) Knicks
4) Celtics
5) Resten
Börjar känna mer och mer att Celtics kanske tillhör resten. Säg att KG är borta 20 matcher, Pierce 15, Jermaine O’Neal 25 (och Jeff Green är borta hela säsongen vet vi ju), har du ett lag för fyra i East då?
Jag är fan inte säker, även om East är svag. Den ungdomliga entusiasmen som kompletterade veteranerna är ju borta också. Ingen Perkins, ingen Big Baby. Och Rondo är en astronaut.
I see.
Du för ett intressant resonemang.
Jag kanske bara snor mejlkonversationen och lägger ut den i bloggen.
Ja, fan vilken bra idé.
Mua-ha-haaaa!
It was all part of my diabolical plan.
Ah! Julgrisigt gjort. Hade jag vetat det hade jag vårdat mitt språk.