NFL är galet.
Helt, jävla, out-of-its-mind, galet.
Och efter en söndag som innehöll sjuka vändningar, tunga favoritfall, sanslösa shootouts och hjärtekrossande sista-minuten-kollapser har vi fortfarande en höjdpunkt kvar.
Monday Night Football mellan ärkerivalerna Dallas Cowboys och Washington Redskins, avspark 02.30 och direktsändning i TV10.
Cowboys är favoriter med 3,5 poäng, över/under-linan är satt till 44,5 poäng. Vad lirar du?

Under tiden vi väntar – hög tid att summera vecka 3 så här långt.
Här är omgångens…

…bästa: Calvin Johnson, som fångade två touchdowns för tredje matchen i rad. Men den verkliga pärlan var hans 40-yardare i förlängningen, som bäddade för Detroits avgörande field goal i en galen upphämtning. 20–0 till Minnesota i halvtid – 23–26 efter overtime. Lions lever upp till hajpen.

…bästa II: Darren McFadden. Trasade sönder Jets-försvaret med 171 rushing yards (på 19 carries!) och två touchdowns. Run-DMC kan springa för över 2000 yards den här säsongen, om han får vara skadefri. Hans Oakland är 2–1 och delar just nu förstaplatsen i AFC West med den ständiga gåtan San Diego Chargers.

…sämsta: Vi visste att St Louis Rams (0–3) har ett tufft schema i början av säsongen. Att de skulle lägga sig platta och dö…trodde vi kanske inte. 7–37 och 553 yards i baken mot Baltimore igår.

…skrattar-hela-vägen-till-banken: DeAngelo Williams, Frank Gore och Chris Johnson. Tre running backs som fick nya, feta kontrakt före säsongen – och som svarat med att spela sämre än någonsin.
• DeAngelo: 27 carries för 61 rushing yards (2,3 per försök). 46 receiving yards. 0 touchdowns.
• Gore: 42 carries för 106 rushing yards (2,5 per försök). 36 receiving yards. 1 touchdown.
• CJ2K (vi måste nog pensionera det smeknamnet snart): 46 carries för 98 rushing yards (2,1 per försök). 91 receiving yards. 0 touchdowns.

…roligaste: Buffalo Bills. Obesegrade efter den sensationella vändningen mot New England.

…skadesmäll: Kenny Britt, Tennessees briljanta men besvärade unga receiver, pajade knät och lär ha spelat färdigt för i år.

…hjärnsläpp: 4th and 1, 16–13 till Tampa Bay, 1.49 kvar att spela. First down, och Tampa vinner matchen. Ett stopp, och Atlanta får en sista chans att kvittera eller vända till seger.
Corey Peters går till den defensiva linjen med en enda tydlig instruktion från sina coacher: Do not jump offside.
Vad gör Corey Peters? Han hoppar offside, såklart.
Game Over.
Det finns så mycket vi skulle kunna skriva om det här, om vad det betyder, om vilken dödssynd det är…
…men ingen summerar känslan bättre än Brian VanGorder, Falcons försvarscoach. Läs de här läpparna:

…gnällspik: Ända sedan comebacken har Michael Vick ansträngt sig för att säga alla de rätta sakerna. Korrekt, neutral och nedtonad – han har talat som en sann ledare och lagt det största ansvaret på sig själv.
Nu börjar den fasaden rämna.
Efter gårdagens fiaskomatch mot New York Giants tappade han tålamodet och gick till hård attack mot domarna:

– I felt like I got hit late. No flag. Broke my hand. That’s it. Trying to protect myself. Didn’t get a flag. And that’s pretty much been the story for the last three weeks. Obviously, at some point, something catastrophic is going to happen, and I broke my hand (det har senare uppdagats att handen inte är bruten, trots allt).
– Everybody saw the game. I’m on the ground constantly. All the time. Every time I throw the ball, in all my highlights and just watching film in general, every time I throw the ball, I’m on the ground, getting hit in the head, and I don’t know why I dont get the 15-yard flags like everybody else does.
– But I’m not going to complain about it (inte!?), just making everybody aware and hopefully somebody will take notice. The ref has to do his job and I’m not blaming the referees by any stretch (INTE?!????). I’m just saying everybody on the field should do their job.

Och visst låter det som att Vick slänger en slev med sursoppa på sina egna lagkamrater också?

– More precautions should be taken when I’m inside the pocket. Look at all the replays, I’m on the ground every time. Its unfortunate for myself, unfortunate for my team, and I’d be lying if I said I wasn’t frustrated right now because of that.

 Im conscious of my safety and I want to play this game and protect myself at all times, even though sometimes I can’t. I want to stay healthy for my team. I guess I’ve got to do more. Maybe there’s something I’m not doing to stay healthy.

Han kanske har sina poänger. Jag vet inte, jag har inte studerat alla passing plays i alla NFL-matcher och jämfört vilken behandling alla quarterbacks får.
Men det här är vad jag vet: Michael Vick spelar klart sämre football än han gjorde förra säsongen. Han är vårdslös med bollen, han fattar dåliga beslut och han producerar helt enkelt inte på samma nivå.
Jag tror att hans bittra uttalanden till stor del härstammar från den frustration han känner över sitt eget spel.

/Petter.

Kontraktstjafsen och coachbråken.
Trash talket och touchdown-firandet.
Nattklubbsskandalerna och tv-showerna.
Vi bestämde oss för att gå till botten med idrottsvärldens kanske diva-tätaste position: wide receivers.
Så här ser söndagens mittuppslag i Sportbladet ut:

Vi har listat NFL:s åtta största WR-divor av idag (okej, vi fuskade in Randy Moss – men hade inte du gjort detsamma?) och knåpat ihop en liten artikel om varför positionen kryllar av primadonnor.

Visst, det måste medges. Vi vet att det finns en hel värld av Calvin Johnsons, Larry Fitzgeralds och Reggie Waynes där ute som sällan eller aldrig ställer till något trubbel för sina organisationer, coacher och quarterbacks. Men det går ändå inte att blunda för alla strulpellar och extravaganta personligheter som så länge flockats till positionen (bland de aktiva som INTE fick plats på listan: Steve Smith, Kenny Britt, Braylon Edwards, Stevie Johnson med flera).
Och hey – det är inget hat från vår sida. Vi älskar ju de här profilerna.
Den som säger det bäst (eller i alla fall roligast) är nog ändå Brandon Marshall:

”I like the comment, ’diva receivers’. That means you’re very successful. I look at all the divas, whether it’s Beyonce or Mariah Carey, those women are very successful. So, someone calls me a ’diva’, that means I’m successful. So, I’ll take that and run with it.”

Nog om detta – här är några snabba tankar om söndagens TV10-sända NFL-matcher:

19.00: Philadelphia Eagles–New York Giants
Söndag 19 december 2010.
Det är omöjligt att prata om den här matchen utan att prata om söndag 19 december 2010.
Blogglänk plus en video för er som behöver friska upp minnet:


Giants-spelarna kan snacka hur mycket de vill om att det här var förra säsongen, att det är historia nu – jag tror inte det finns något de hellre vill än att täppa till truten på Philly (och DeSean Jackson) nu. Tyvärr är G-Men kraftigt skadeskjutna, och risken är att det inte ens blir i närheten av lika dramatiskt som förra gången lagen möttes.

22.15: Chicago Bears–Green Bay Packers
Klassikermötet spelas för 183:e gången – det är 20 matcher fler än någon annan rivalitet i NFL-historien. Den här gången är det dessutom en repris av NFC Championship Game från förra säsongen. Ni vet, då Jay Cutler gick ut med ett skadat knä och fick utstå hån och kritik från en hel värld av experter, fans och – faktiskt – andra NFL-spelare. Det var ugly, och det är nog intenting varken Cutler eller hans lagkamrater har glömt.
Det råder inget tvivel i mitt huvud om att Packers är det bättre laget över en hel säsong. Men ett heltaggat Bears på Soldier Field känns livsfarligt i den här matchen.

02.20: Indianapolis Colts–Pittsburgh Steelers
Ja, vad fan ska man säga. Schemaläggarna för Sunday Night Football kunde ju knappast veta i våras att just 2011 skulle bli året då Peyton Manning bröt sin svit på 227 raka matcher (och dessutom förmodligen missar hela säsongen). Såvida det inte är pengar eller fantasypoäng involverade, så behöver du inte känna dig piskad att stanna uppe och se den här matchen.

/Petter.

Undertecknad har slarvat lite med Game Night-rapporteringen. All tid gick ju åt NHL-bilagan (som ni ju ska köpa nästa fredag) och det var väl inga oförglömliga upplevelser på Rockies-Giants, Colorado State–University of Colorado eller Broncos–Bengals. 
Men fredagens match kan jag inte undanhålla er. 

Någon mil utanför Birmingham, Alabama, ligger Hoover. Någon kilometer från Hoover ligger Briarwood Christian High School, inklämt mellan gigantiska tegelkyrkor och ännu mer gigantiska tegelvillor. It ain’t the hood, om man säger. 
Men det spelas football.
Bara att ta sig till matchen var en smått surrealistiskt upplevelse. Långa köer och uppsnack med coacherna på lokalradion. Till en High School-match, alltså. Väl på arenan var det som om vi hamnat mitt i en inspelning av Friday Night Lights. Känslan var EXAKT så. 

I morgon blir det mer football. 
College Gameday-football. 

/Stefan. 

Oh, yes. Den är tillbaka. 
Nu omdöpt till NHL-bilagan, förvisso, men make no mistakes: det finns massor av skön USA-sportläsning även i årets nummer. 
Kommer ut nästa fredag, kostar bara 39 spänn. Som hittat, om ni frågar mig.

/Stefan. 

Så här summerar vi vecka två.
Det som var magiskt, det som var tragiskt och det som bara var nånstans mittemellan.

:+++++:
Tom Brady. Har tjuvstartat MVP-diskussionerna redan efter två omgångar. Siffrorna är häpnadsväckande: 63 av 88 passningar (71,6%) för 940 yards, 7 touchdowns och 1 interception.

:++++:
Cam Newton. Hur imponerande är den här snubben egentligen? Vi låter Green Bays försvarsjätte BJ Raji svara – han borde ju veta efter att Packers släppt 432 passing yards och 53 rushing yards till Carolina-rookien:
– I knew he would be good, but if I told you I knew he’d be this good this early, I’d be lying to you. He doesn’t get frustrated. We threw a lot of stuff at him today and he was able to sit back there and make some of the plays they needed.
Nu tror bloggen att Killa Cam fixar sin första seger som NFL-quarterback i söndagens match mot Jacksonville.

:+++:
Buffalo Bills. Vann en galen shootout mot Oakland (38–35) veckan efter att man pissat på Kansas City (41–7). Det notoriska bottenlaget Bills inte bara vinner, man underhåller.

:++:
Atlanta Falcons. 35–31 mot Philadelphia på Sunday Night Football är en imponerande skalp – på papperet. I praktiken såg vi flera frågetecken hos det förmodade topplaget: mentala misstag, en skakig Matt Ryan och underliga coachbeslut.
En spelare ska dock hyllas förbehållslöst.
Tony Gonzalez, 35.
Det har ju hetat att Gonzo är slut som toppspelare, att han inte har speeden längre, men i red zone är han fortfarande ett monster. Två touchdowns i söndags, och han är alltjämt ett av Ryans mest pålitliga vapen.
Visste ni förresten att han inte förlorat en fumble sedan 1999, hans tredje säsong i NFL? Gonzalez har alltså fångat 956 raka passningar utan att ge bort bollen. Niohundrafemtiosex.
Vilken klasslirare.

:+:
San Diego Chargers. Stop. Turning. The. Ball. Over.

:-:
Skadehelvetet. Bloggen har sorg. JC Superstar har fallit och kommer inte att återuppstå den här säsongen. Jamaal Charles pajade knät i söndagens 3–48-förnedring i Detroit, och Kansas City Chiefs säsong är beyond depressing nu.
Miles Austin, Arian Foster, Tony Romo och Michael Vick är fyra andra stora namn som klev av i söndags och omges av frågetecken framöver.
Den amerikanska fotbollen är brutal. Vi vet ju att det kommer hända, ändå är det lika förbannat tråkigt varje år när stjärnorna börjar falla ifrån.

/Petter.

Middag framför tv:n, någon?
Ikväll kickar NFL igång vecka två – här är matcherna som sänds i Sverige ikväll:

Viasat Sport, 19.00: Minnesota Vikings–Tampa Bay Buccaneers.
Experterna och fansen är överens: Donovan McNabb är slut.
Bloggen är envis och vill ge honom en chans till…men visst, vi medger det – efter 39 passing yards i premiären mot San Diego har det blivit ännu svårare.
– Everyone expects us to hand the ball off to Adrian (Peterson), but there are plays in this offense and things that we can do – and that we will do, säger 34-åringen själv.
Tipset: Tampa, söndertrasade av Detroits Matthew Stafford förra veckan, lär vara den perfekta motståndaren för McNabb att studsa tillbaka mot. Tillsammans med en rejäl dos Peterson bör det bli hemmaseger.

TV10, 22.15: New England Patriots–San Diego Chargers.
Om 19-matchen lär bli en trögflytande, springspels-tung historia, så kan det här bli någonting helt annat – en shootout som får dina ögon att snurra.
Tom Brady passade för sinnessjuka 517 yards i premiären, och Philip Rivers är Philip Rivers.
Tipset: Räkna in oss bland de som INTE räknar ut Chargers i den här matchen. Patriots vinner matchen, men Chargers ser till att hålla det under de sju poäng som handicap-linan är satt till.

TV10, 02.20: Atlanta Falcons–Philadelphia Eagles.
Kan man prata om säsongens viktigaste match redan i andra omgången? För Falcons tror jag att vi redan är där.
Laget har höga, höga förväntningar på sig, men det är nånting som inte riktigt stämmer. Premiären mot Chicago var en total plattmatch. Det där explosiva anfallsspelet som alla pratade i somras förefaller vara en utopi.
Att starta säsongen 0–2 vore tufft nog för Atlanta – men att förlora en primetime-match mot Michael Vick, i ett Georgia Dome där han fortfarande har förbluffande många supportrar, kan vara slaget man inte återhämtar sig ifrån.
Tipset: Falcons hemma och Falcons borta ser ofta ut som två helt skilda lag. Jag tror man växer med pressen och vinner årets första måstematch. Varning för inledningen bara – om Vick exploderar för ett par stora spel, kan det bli kämpigt med läktarstödet…

Sugen på någon av de andra matcherna? Skaffa NFL GamePass.

/Petter.

Bilden är tagen den 23 juni – men det finns knappast ett bättre sätt att illustrera den uppgivna känslan kring NBA just nu.
Tisdagens möte mellan klubbägarna och spelarfacket gav absolut ingenting. Lönetaket beskrivs som en ”blood issue” som parterna inte alls kan komma överens om.
Nu börjar spelarna tvivla allt mer på att säsongen börjar i tid – om den börjar överhuvudtaget.
– Det finns många killar just nu, många toppspelare, som har kontraktsförslag utomlands. Frågan är vad de ska göra? säger spelarfackets Billy Hunter.

Lyckligtvis finns det andra sätt att få sin basketfix.
Det pågående EM-slutspelet, till exempel. Inte bara ett prestigefyllt mästerskap som kryllar av NBA-stjärnor – det är också den snabbaste vägen till London-OS 2012 för de europeiska landslagen.
De två finallagen är direktkvalificerade, medan de fyra nästföljande nationerna slåss om tre OS-platser i en kvalturnering nästa år.

USA-bloggen bänkade sig framför TV10 för att följa kvällens två kvartsfinaler – det här är vad vi såg.

Frankrike–Grekland 64–56 (14–17, 13–14, 13–12, 24–13)
En sak är säker: Tony Parker kommer att göra någon klubb lycklig i vinter. Oavsett om den ligger i Frankrike, i Texas eller någon helt annanstans.
Fransmännen strugglade stora delar av matchen mot Grekland. När man gick ikapp och förbi i fjärde quartern – då var det vintage Parker som låg bakom rycket. Det löjligt kvicka steget, förmågan att hitta avslut nära korgen. Åtta av hans totalt 18 poäng kom i fjärde quartern.
– Jag har jobbat alldeles för hårt i sommar och de tio senaste åren för att låta det här ta slut nu, säger 29-åringen.
Matchens höjdpunkt var väl annars när Magnus Dahlborn svävade ut i en jämförelse mellan ”grekernas sätt att spela basket och tjeckernas sätt att spela hockey”. Per Stümer bara typ: ”Det där, ja… Jag har ingen aning vad du pratar om”.

Ryssland–Serbien 77–67 (16–12, 18–15, 20–21, 23–19)
När Andrei Kirilenko är i fysisk och psykisk balans, då kan han fylla ut ett statistikprotokoll som få andra i basketvärlden.
• 14 poäng, varav 10 i fjärde quartern
• 3/6 field goals och 8/9 straffkast
• 11 returer, varav 6 offensiva
• 4 steals
• 2 blockade skott
Med de siffrorna visade han vägen för ett försvarstaggat Ryssland. Laget är turneringens enda obesegrade nation med nio raka vinster.
Semifinalen mot Frankrike blir en drömmatch.

I den andra semifinalen ställs regerande mästarna Spanien mot sensationslaget Makedonien. Tipset? Säg så här: Det är större chans att jag går in och snittar en triple-double i Sundsvall Dragons i Basketligan än att Makedonien gör match av det här.

/Petter.

Då kör vi igen, då. 
Efter opening day i torsdags, är det nu dags för säsongens första riktiga NFL-helg. USA-bloggen är på Solider Field i Chicago och kommer blogga matchen igenom. 
Häng med.

1ST HALF: 

• Den här dagen handlar naturligtvis mycket om 10-årsdagen av 9/11. NFL uppmärksammar händelsen på varje arena och Soldier Fields innerplan täcktes just av en enda stora amerikansk flagga. 

• Falcons kickar igång. 

• Ska bli intressant att se Cutler, Chicagos QB, som fick en hel del kritik i slutet av förra säsongen. 

• Han blandar och ger Cutler, men Bears avancerar ju. Och Forte ser lika vass ut som vanligt.

• Första driven slutar med ett field goal. Det får väl ses som en bra start för Bears, som de flesta tror kommer få väldigt svårt mot topptippade Atlanta. 

• Soldier Field ligger mer eller mindre mitt i centrala Chicago och utsikten från pressboxen ut över skylinen är verkligen mäktig. 

• Matt Ryan ser väldigt stabil ut. Falcons första drive räckte dock ”bara” till ett field goal, från 48 yards. 3–3. 

• Cutler i trubbel och han blir rätt upprörd efter att ha blivit manglad av TRE Falconsspelare efter 3rd down. 

• Grym mottagning av Julio Jones, Falcons rookie som har blivit ordentligt upphaussad under försäsongen. 

• Ojoj. Jag hade nog kunnat sätta en del stålar på att Cutler skulle bli den första att bjuda på en interception. I stället kastar en hårt pressad Ryan bollen rätt i händerna på Urlacher. 

• Jäklar vilken balans han har, Forte. Han tar tackling efter tackling och springer in matchens första TD. 10–3 till Bears. 

• Ny turnover av Falcons, den här gången en fumble. 

• Bears fortsätter att spela inspirerat. Grymt försvar på Falcons senaste drive och nu avancerar man på nytt. Cutler imponerar, tro det eller ej. 

• Bra drive av Bears, som dock får nöja sig med ytterligare ett field goal. Känns som om de missade TD:s kan komma tillbaka och bite Bears in the ass. För visst kan Ryan bättre än så här?

• Cutler hittar Williams, med 1.22 kvar att spela av första halvlek. TD nu, då?

• Oh, my. Cutler pressas hårt, tvingas åt höger, vänder upp och kastar mot två öppna receivers till vänster – men missar. Det vill sig inte för Bears i redzone. Field goal, dock och ställningen är 16–3 till Bears. USA-bloggen är tillbaka efter paus. 

2ND HALF:

• Falcons såg inte ut som ett Super Bowl-lag i första, intressant att se hur man reagerar nu i början av andra halvlek.

• Hyfsad start av Ryan. På Bears sjunde yardlinje redan. 

• Men mer än så blir det inte. Det var inga snälla pass Ryan drog iväg och Falcons får nöja sig med ett field goal. 16–6 till Bears. 

• Bears tar inte bara betalt för internet-uppkopplingen. Den är rejält svagig också. Hoppas ni har överseende om bloggens uppdateringar kommer lite oregelbundet.

• TD Bears! Måste säga att jag är överraskad av Chicago, som nu har 23–6. 

• Åh, herregud. Ser du det här, Petter? Ryan sjabblar bort bollen på ett nästan pinsamt sätt och Urlacher kan lufsa in ytterligare en Bears-TD. 30–6!

• Jones på språng igen, fångar bollen från en revanschsugen Ryan. 

• Kan Falcons göra match av det här? Då måste det nog bli TD nu, med 3.20 kvar av andra quartern. 

• Bears fortsätter att spela väldigt bra försvar. Pepper tacklade just av Ryans hjälm…

• Så kom den då, Cutlers interception. Har dock väldigt otur, bollen studsade fram och tillbaka innan Biermann fick tag i den och kunde springa in en TD. Falcons tvåpoängare misslyckades dock helt. 30–12, Bears. 

• Falcons får en chans till, men Bears defensiv har ju varit sjukt stabil matchen igenom. 

• ….och där smäller det igen. En ny sack på Ryan, som haft en väldigt tung eftermiddag.

• Många i publiken börjar lämna Soldier Field. Den här matchen är över. USA-bloggen måste också bege sig, ner i arenans katakomber i jakt på en 30 minuter lång exklusiv med Jay Cutler. Närå. Men vi kanske får vara med på presskonferensen. 
Later, friends.

/Stefan. 

Var drar man från Milwaukee? Man drar västerut, till Wisconsins huvudstad Madison. 

Match: Wisconsin–Oregon State, Big Ten. 
Arena: Camp Randall Stadium, Madison. 
Resultat: 35–0.

Arenan: ++.
Camp Randall har stått mitt i universitetsområdet sedan 1917. Den har både brunnit ned och byggts upp igen sedan dess och en mindre renoveringen gjordes 2005. En större renovering borde dock vara på sin plats. Arenan är en rätt trist, sliten betongklump utan egen karaktär. 

Stämningen: +++++
Herregud, vilket party. Det är en upplevelse bara att köa genom halva Madison, där gatorna är fyllda av rödklädda Badgersfans. Undertecknad körde dock vilse i jakt på pressparkeringen och tog en 20-dollarsplats på en uppfart till ett studenthem, precis intill arenan. I priset ingick också en platsmugg och ”all the beer you want, man”.
Hmm. 
Det var lika festligt inne på arenan. Det blir ju lätt så, med en sektion bestående av 25 000 partysugna studenter. Och som på alla collegematcher har publiken sina egna, små traditioner. Jag gillade Badgers våg, tro det eller ej. Dirigerade av studentsektionen gjorde Camp Randall en väldigt låååångsam våg, en toksnabb våg, en våg som plötsligt bytte riktning och en våg som plötsligt blev två.
Och det är här uppskattade jag alltså nykter…
Det finns dock fördelar med att vara ackrediterad. Som att man får gå ned på innerplan under matchens sista minuter. En väldigt häftig känsla. 

Matchen: +. 

Nä, det var inte mycket till match. Oregon State var helt chanslösa och spänningen var över efter första quartern. 

Jumbotron-underhållning: ++
Collegefootball handlar ju mer om storband och studentsektionen, än jumbotron-underhållning. Men några inslag bjöd man på och det roligaste var när Badgersspelarna fick svara på frågan: vilken är den bästa uppfattningen någonsin (”the bed, because you can, uh, sleep on it”).  

Totalbetyg: ++++
Det är ju alltid trist när matchen inte är någon match. Men om det är någonstans man klarar sig utan, så är det på en collegearena. Så här KUL har jag aldrig haft på en fotboll- eller hockeymatch i Sverige. 

/Stefan. 

I del 1 outade vi vår orubbliga kärlek till Tony Romo och Donovan McNabb, bland andra.
I del 2 av vår NFL-preview tar vi oss an AFC.
Här är bloggens över/under-tips på antal vinster i grundserien, lag för lag. Det kan också ses som vår ranking av klubbarna i varje division.

Alla linor och odds kommer från spelbolagen Pinnacle och Bet365. Grönmarkerade är de tips vi tror så mycket på att vi faktiskt kan tänka oss att slänga in en slant själva.
Har vi rätt? Säg det till dina vänner.
Har vi fel? Säg det till oss.

/Petter.

AFC EAST
NEW ENGLAND PATRIOTS
• Över 11,5 segrar.
• Odds 1,89.
Patriots är sinnebilden för jämnhet och klass i det moderna NFL. Men faktum är att klubbens titeltorka nu sträcker sig över de sex senaste säsongerna. I år, med ett förbättrat försvarsspel, har man en prima chans att gå hela vägen.

NEW YORK JETS
• Under 10 segrar.
• Odds 1,83.
Den goda nyheten för Jets-fans: man KAN vinna en Super Bowl med en medelbra quarterback (se Manning, Eli). Den dåliga nyheten: Mark Sanchez är knappast ens medelbra.

BUFFALO BILLS
• Över 5 segrar.
• Odds 1,49.
Gamle steroidspelaren Shawne Merriman är fortfarande bara 27 år, har fått fina lovord för sin försäsong och säger själv att han är ”tillbaka”. Om så är fallet…ja, då har Bills en kille som gör skillnad i försvaret.

MIAMI DOLPHINS
• Under 8 segrar.
• Odds 1,55.
När fansen ägnat sommaren åt att skrika efter Kyle Orton, ja, då vet man att lagets omedelbara framtid är…inte spännande.

AFC NORTH
PITTSBURGH STEELERS
• Över 11 segrar.
• Odds 2,31.
Steelers blir som vanligt en stark Super Bowl-kandidat. Schemat i grundserien ser väldigt överkomligt ut – man möter bland annat ett försvagat AFC South och det ständigt mediokra NFC West.

BALTIMORE RAVENS
• Under 11 segrar.
• Odds 1,36.
Ravens har gjort små, men intressanta förändringar. Nye wide receivern Lee Evans kan öppna upp för Anquan Boldin på andra sidan. Fullback Vonta Leach kan hjälpa Ray Rice till ett monsterår. Och nye försvarscoachen Chuck Pagano ska släppa loss sina mannar på det de älskar mest av allt: quarterback-jakt. Så det finns förutsättningar för ännu en stark säsong i Body-more, Murdaland – men vi kan ändå inte skaka av oss känslan av att Ravens är Steelers lillebror.

CLEVELAND BROWNS
• Över 6,5 segrar.
• Odds 1,60.
Med en relativt skonsam säsongsstart (Cincinnati hemma, Peyton-lösa Indy borta, Miami och Tennessee hemma) är det inte otänkbart att Browns går på bye week med ett 3–1-record – och ett grymt go i laget.

CINCINNATI BENGALS
• Under 5,5 segrar.
• Odds 1,68.
Ligans sämsta lag i år?

AFC SOUTH
HOUSTON TEXANS
• Över 8 segrar.
• Odds 1,45.
Colts har vunnit sju av de åtta senaste AFC South-titlarna, Houston har ingen – om det någonsin ska ske ett tronskifte i den här divisionen, så är det i år.

TENNESSEE TITANS
• Över 6,5 segrar.
• Odds 1,76.
Efter förra säsongen stod ägaren Bud Adams inför ett val:head coach Jeff Fisher, eller strulige quarterbacken Vince Young. I slutändan blev ingen av dem kvar. Titans bygger nytt, och medan coach Mike Munchak väntar på att Jake Locker mognar så är Matt Hasselbeck ett okej QB-alternativ. Dessutom lär det finnas en rätt hyfsad kille som kan springa med bollen…

INDIANAPOLIS COLTS
• Odds saknas.
På grund av osäkerheten kring Peyton Manning – nyligen opererad igen, lär bli borta minst två månader – är spel stängt på Colts. Men säg så här: Mannings status som ligans MVP kommer bli tydligare än någonsin den här säsongen.

JACKSONVILLE JAGUARS
• Under 6 segrar.
• Odds 2,25.
Jack Del Rio har överlevt många besvikelser nu. Hans nionde säsong som head coach blir hans sista.

AFC WEST
SAN DIEGO CHARGERS
• Över 10 segrar.
• Odds 1,54.
Kalla det en wide open look, ett empty net goal eller vad du vill – Chargers vinner den här divisionen i år.

OAKLAND RAIDERS
• Över 7 segrar.
• Odds 2,86.
Betydelsen av Nnamdi Asomughas klubbyte känns överskattad.

KANSAS CITY CHIEFS
• Under 8 segrar.
• Odds 1,57 (från Bet365, spel för närvarande stängt hos Pinnacle).
Trogna bloggläsare vet hur mycket vi älskar Jamaal Charles, så visst smärtar det att negga på Chiefs – men vi kan bara inte se dem upprepa fjolårets succésäsong.

DENVER BRONCOS
• Under 6 segrar.
• Odds 2,06.
Vi skulle önska att Broncos blev så bra att vi slapp höra Tim Tebow-tjatet i höst…tyvärr lär det inte hända. Nye coachen John Fox har ärvt en riktig röra från sparkade Josh McDaniels.