LeBron James är en av alla världsstjärnor på pr-tour i Asien i väntan på en NBA-säsong som kanske kommer, kanske inte.
Häromdagen spelade han nån sorts uppvisningsmatch i Taipei.
Men det var en annan lirare som stal showen…

Tre frågor som obönhörligen måste ställas:
1) Vem är den taiwanesiska baller som inom kort kommer bli YouTube-kändis?
2) Varför är det så roligt att se LeBron på fel sida av en dunk?
3) När får vi se korgar det sprutar rök ur i svenska Basketligan?

/Petter.

Undertecknad återförenades med mitt NFL GamePass inatt, sneglade på ett par försäsongsmatcher och mådde allmänt gott. Såhär ett par veckor efter att lockouten upphävts känns det som en fullständigt absurd tanke att säsongen faktiskt kunde ha blivit avblåst.
NFL är en välmående miljardindustri, en mäktig maskin som kommer dominera det amerikanska nyhetsflödet även den här hösten och vintern.

Så hur ser årets GamePass ut? Tja, precis lika lysande kvalitet som tidigare säsonger – och det är ju det viktiga.
Ny design, fortfarande cleant och hyfsat lättnavigerat. Det finns integrerade stats som ska uppdateras i realtid. Det funkade inte speciellt bra under de matcher jag tittade på inatt. Men det känns som en petitess i sammanhanget.
För runt 2000 kronor får du hela grundserien, slutspelet (som du måste köpa som ett separat tillägg) samt allas favoritkanal NFL Network. Bara att få söndagarna med Deion Sanders, Michael Irvin och gänget är ju nästan värt den slanten…

Och matchanalyserna? Njaaa…we probably shouldn’t go there yet.

***

Vi hyllade ju CC Sabathia i såväl tidningen som i bloggen för några dagar sedan.
Jag får nu be Anwest och alla andra Yankees-fans bland våra läsare om ursäkt. Vi tycks onekligen ha satt någon sorts jinx i verket.
Sabathia släppte FEM home runs för första gången i sin karriär i 1­–5-förlusten mot Tampa Bay. Tidigare hade han som mest gett upp tre i en och samma match.
Storstjärnan Evan Longoria slog sin hundrade HR i karriären, sin artonde för säsongen. De andra fyra lyckliga Rays-spelarna? Johnny Damon, Casey Kotchman, Kelly Shoppach och Elliot Johnson – 29 home runs tillsammans i år.

***

Vän av ordning kräver att vi påpekar det:
Carlos Zambrano, Chicago Cubs, gav också upp fem home runs inatt (4–10 mot Atlanta).
På något sätt är vi inte lika förvånade där.
Men faktum är att det kan ha varit Big Z’s sista match.
Efter det ograciösa uttåget (utslängd av domarna efter två aggressiva kast mot Atlantas Chipper Jones) rensade 30-åringen ut sitt skåp i omklädningsrummet, sa till Cubs-ledningen att han lägger av och stack innan slutsignalen.
Zambrano har en ERA på 4.82 i 24 starter den här säsongen.

/Petter.

Mer amerikansk proffsidrott i Sportbladet – så här ser sidan 16 ut idag torsdag.
När Chad Ochocinco säger så galna saker som att han letar en roommate (som dessutom ska vara ett fan), ja, då är det klart att vi gör plats i tidningen. Samtidigt som vi drar oss till minnes några av hans galnaste påhitt, och listar tre heta snackisar (Eagles, Haynesworth, CJ2K) med en månad kvar till NFL-premiären.

När Chad anslöt till Patriots sa han ju att han skulle snacka mindre och synas mindre.
Men jag tycker det är ett positivt tecken när han drar igång sina upptåg. Givetvis handlar det om att bygga sitt eget varumärke, men det visar också att Chad trivs och har roligt. Och då blir det enklare att spela bra football.
Man behöver inte ha en slätstruken, nertonad personlighet bara för att man spelar i Patriots.

Ochocinco har lämnat en av ligans sämst skötta klubbar, för en respekterad maktfaktor som är med i toppen år efter år. Han kommer vara grymt motiverad att göra sitt livs säsong i år. Han vill tvätta bort pajasstämpeln och bli sedd som en vinnare.
Frågan är bara om skillsen fortfarande finns där.
Rapporterna från Foxborough skvallrar om ett svajigt training camp med många tappade passningar.

Till sist, vi är förstås skyldiga er det här.
Topp 10-listan över vilka nu aktiva proffsidrottare vi helst vill ha som rumskamrater.

1. Chad Ochocinco, 33 år, wide receiver, New England Patriots.
It goes without saying. Spela Xbox, käka McDonald’s (Chad älskar Mickey D’s), varva dåliga realityserier med att titta på game tape? Det låter så himla mysigt.

2. Brian Wilson, 29 år, relief pitcher, San Francisco Giants.
Fullständigt galen. Fullständigt, totalt, jävla galen. Exempel här, här och här.

3. Ray Lewis, 36 år, linebacker, Baltimore Ravens.
Hemmet skulle bli renare och mer välskött än någonsin. Skulle du våga fuska med städning, tvätt och disk om hotet var en utskällning från den här mannen?

4. Steve Nash, 37 år, pointguard, Phoenix Suns.
Han är antagligen den enda på listan som vet vem Zlatan Ibrahimovic är, så redan där har vi ju en gemensam nämnare. Dessutom: vi skulle lära oss så sjukt mycket om basket.

5. Bartolo Colon och CC Sabathia, 38 respektive 31 år, pitchers, New York Yankees.
Fatta – det skulle ALLTID finnas en massa mat och snacks hemma. Alltid. Och om det mot förmodan tar slut ringer vi bara över Eddy Curry.

6. Gilbert Arenas, 29 år, guard, Orlando Magic.
Skojig, positiv kille som är känd som en generös festfixare. Nackdelen är väl att han ibland bestämmer sig för att bajsa i dina skor.

7. LeBron James, 26 år, forward, Miami Heat.
Inte för att vi tycker att han är speciellt cool. Inte för att vi tycker att han verkar speciellt rolig. Men vilken intressant inblick man skulle få i idrottsvärldens mest omdiskuterade psyke.

Vi vågar påstå att sidorna 10–11 i Sportbladet idag har den största bild på CC Sabathia som någonsin publicerats i en svensk tidning, och förmodligen den största som någonsin kommer att publiceras.
Det handlar alltså om en så kallad ”ståmitt”. Du måste rotera din tidning 90 grader för att kunna läsa.

Vi tyckte det var hög tid att ge lite kärlek till 140-kiloskolossen, som i rasande fart är på väg mot karriärens andra Cy Young-utmärkelse (även om Detroits Justin Verlander vill ha ett ord med i den diskussionen).
Yankees-stjärnans säsong i siffror:
• 16 segrar, 6 förluster.
• 2.81 ERA.
• 168 strikeouts.
• 1.14 WHIP.

Det är lysande statistik förstås, men det man pratar mest om i New York just nu är snarare varför Sabathia inte lyckas få något grepp om Boston Red Sox:
• Han har förlorat fyra starter av fyra mot ärkerivalen.
• Han har en ERA på 7.20 i de matcherna.
• På 25 innings har han släppt 33 hits och 10 walks.
– He is human – that’s baseball. He doesn’t have a zero ERA, stöttade lagkamraten Curtis Granderson efter lördagens förlust.

Så här ser Sabathia/pitcher-paketet ut i dagens Sportbladet (enklare webbversion finns här för er som inte vill supporta your local tobaksaffär och köpa ett pappers-ex):

/Petter.

Nu har vi äntligen lyckats gräva fram den – YouTube-videon på det folk kallar ”the best Hall of Fame speech ever”.
Shannon Sharpe, tight end i NFL under 1990–2003, blev i lördags officiellt introducerad i Canton, Ohio.
Under 27 minuter trollband han publiken.
Vad säger våra läsare – lever den gamle Broncos-stjärnans tal upp till hajpen?
Vilket är det bästa idrottsrelaterade tal ni hört?

/Petter.

I NHL är de nuförtiden lika sällsynta som ett Andrew Peters-hat trick. I MLB? Där rensar de bänk stup i kvarten. Som i går, då San Francisco Giants och Philadelphia Phillies brakade samman. 

Ett frustrerat, på gränsen till förnedrat Giants, tappade humöret i den sjätte inningen. Eller, egentligen var det ju bara Ramon Ramirez som totally lost it. Han kastade helt enkelt bollen på Shane Victorino och så var kalabaliken på fina, fina AT & T Park i full gång. 

Ni ser allt här. 

/Stefan. 

Gick in på Pressbyrån, såg den här och trodde att jag transporterats tolv år tillbaka i tiden.
Men det var bara Slam som gjort en throwback på det klassiska Soul on Ice-omslaget från mars 1999.

Now, det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte att Slam var ungefär den coolaste publikationen i hela världshistorien.
Det dog väl ut nån gång efter tonåren, men jag köper fortfarande tidningen då och då när jag känner för det.
Allen Iverson på omslaget? Då känner jag ALLTID för att köpa Slam.

Ingen spelare är en tydligare symbol för det som Slam blivit mest förknippat med, och bildat skola inom: fusionen av hiphop och basketboll. Stilen, attityden, mentaliteten.

Allen Iverson är 36 år idag och nästan lika långt ifrån en NBA-plats som du och jag.
Men Beşiktaş Cola Turka? Nej, det är inte så tidernas kilo-för-kilo tuffaste spelare vill avsluta sin karriär.
Han vill tillbaka till världens bästa liga.
Till vem som helst som är villig att ge honom ett linne.
– I made a lot of mistakes as far as my actions and things that I’ve said, and I think that was the reason for me not being in the NBA. My whole thing now in trying to get back is letting any organization know that I’m willing to play any part that they want me to play, säger AI i intervjun med Slam.
– I’ll play for a team in any capacity just to get back out there doing what I love to do.
Han får aldrig den direkta följdfrågan, men jag antar att Iverson – som vid flera gånger i sin karriär uttryckt sitt missnöje med coacher som velat spela honom som inhoppare – nu kan tänka sig att inte bara komma från bänken, utan kanske till och med bara ta de ströminuter som blir över.
Tänk vad en säsong i Europa kan göra med en avdankad amerikansk stjärna…

Det finns många andra intressanta grejer i artikeln.
Så här säger Iverson om…

…uppgifterna om spelberoende, alkoholism och stora ekonomiska problem:
– I haven’t gambled in years. I’ve never been reprimanded for any alcohol issues. I’ve never had a DUI or anything like that. But one person says that in the media, and everybody lose their minds.
– It hurts that people say I went overseas to get the money. No! I want to play basketball. What the hell am I going to do, sit home and try to get fat? I want to play.

…när han pajade benet i Turkiet, den första skada som fick honom att gråta:
– All throughout my career, I never iced. All my coaches and trainers always told me, ”You need to ice after games”. I never liked icing. But during halftime I put heat on it, and man, it was hurting so bad that I put ice on it. Then, I was like, Damn, I ain’t never dealt with no pain like this. I remember running up the court and the guy who was guarding me kept asking, ”Are you alright? Are you alright?”. Because I was running down the court one time and it hurt so bad that tears were coming down my eyes.

…att han aldrig anpassade sig eller försökte tona ner sin stil och image:
– A lot of that’s a bittersweet feeling. A lot of those things make me feel good, but I think I took a beating for them. I’m not bitter about it, because I think I helped people feel like they could be themselves. Besides Dennis Rodman, you didn’t see nobody with tattoos and all that stuff. Now you see kids having a million tattoos and able to be themselves. I had my cornrows, now you see police officers with cornrows. That used to be the look of the suspect (laughs). Now you see everybody with them: boxers, football players, you know what I mean? So that part makes me feel good because I know I had to take a beating for other guys to be accepted the way they are.

/Petter.

Ett nytt avtal är långt borta, en ny säsong ännu lite längre bort.
Ytterligare en trea av Kevin Durant?
Bara ett anfall bort.

Oklahoma City-stjärnan dök upp i Rucker Park i går för att öva på att hiva iväg långbollar. I en match i Entertainers Basketball Classic i Harlem, New York, gjorde Durant 66 poäng mot riff-raff-motstånd. Vi snackar streetballspelare nu, säkert duktiga men ingen av dem tar en plats i NBA:s All-Defensive Team de närmaste 3000 åren.
”No lie, jus had one of the best times of my life at Rucker park..wow! I love NY…Harlem waddup,” twittrade KD efter matchen.
Andra twittrade roligare:

Det är värt att notera att den Bill Walton som twittrar här ovan inte är basketlegendaren Bill Walton. Twitterkontot är en parodi och bitvis en ganska rolig sådan.

För att avsluta detta:
1. Klassiska Route 66 går faktiskt igenom Oklahoma City. Däremot har den inget med Harlem att göra.
2. Du vill se highlights va? Här kommer fyra raka trepoängare och ett tydligt ställningstagande i ständigt aktuella debatten ”Är linjerna till för att hålla idrottarna på planen eller publiken utanför?”

/Wikdahl

Nyheten nådde oss natten mot tisdag: Randy Moss har lagt av.

Först tre ord:
Fan. Så. Trist.
Sedan tre till:
Hall. Of. Fame.

Egentligen kan man säga hur mycket som helst om wide receivern Randy Moss – Minnesota Vikings-coachen Leslie Frazier gör en alldeles lysande summering i citatet i bilden ovan – och ännu mer har sagts om den sanslösa profilen, om vildhjärnan Randy Moss.
Men just idag väljer vi att summera hans karriär och egenheter främst i bilder.
Foto: Scanpix och AP.
Nostalgiska, tårdrypande kommentarer: Petter Westin.

9 januari 2005: Den mest ikoniska av alla Randy Moss-bilder.
Minnesota Vikings – klubben som draftade honom, där han blev en superstjärna och där han spelade mellan 1998 och 2005 – är i färd att slå ut ärkerivalen Green Bay Packers ur slutspelet. Efter en av sina två touchdowns ”moonar” Moss mot Green Bay-fansen på Lambeau Field.
”A disgusting act”, sa kommentatorn Joe Buck.
”10 000 dollar i böter”, sa NFL.
Detta blev också upprinnelsen till de bevingade orden ”Straight Cash, Homie!”. Se videon, och läs de fascinerande effekterna av händelsen, på den här länken.

Efter att Moss gjort sig omöjlig i Minnesota blev han trejdad till Oakland Raiders.
Men scener som den här ovan var faktiskt ganska ovanliga. I bottenlaget Raiders sket Randy i allt, och på två säsonger fick ligans farligaste receiver ihop de – för honom – väldigt låga siffrorna 1558 receiving yards och 11 touchdowns.
Efter säsongen 2006/2007 blev han bortbytt till New England Patriots, och Oaklands sparkade anfallscoach Tom Walsh toksågade sin gamle adept:
”Randy Moss is a player whose skills are diminishing, and he’s in denial of those eroding skills… Randy was a great receiver, but he lacked the work ethic and the desire to cultivate any skills that would compensate for what he was losing physically later in his career.”
Ingenting har någonsin varit mer fel, skulle det visa sig.

Randy Moss nästa hem blev Boston och New England Patriots.
Det var här han tystade alla tvivlare och mer än någonsin gjorde skäl för smeknamnet ”The Freak”.
Säsongen 2007 – ni vet, 18–1-säsongen, Spygate-säsongen, Bill-Belichick-och-Patriots-mot-världen-säsongen – fångade Moss totalt sinnessjuka 23 touchdowns. Givetvis NFL-rekord.

Randy Moss i positionen vi såg honom så ofta i: På rätt sida av en deep ball.
Med sin unika kombination av storlek, snabbhet, teknik och spelsinne blev han fruktansvärt svårstoppad – och förändrade enligt många bedömare hur NFL-lag spelar försvarsspel.

Personlighetsmässigt är det svårt att hitta två tydligare motpoler än Randy Moss och Tom Brady. Men i New England var deras kemi en succé från dag 1, och tillsammans bildade de en av tidernas farligaste QB/WR-combos.

3 februari 2008: Det här var det närmsta Randy Moss kom en Super Bowl-titel i sin karriär.
Med tio sekunder kvar av Super Bowl XLII hivade Tom Brady iväg en desperat långboll, men Moss fick aldrig tag i den – och en av idrottshistoriens största skrällar var ett faktum.
New York Giants 17, New England Patriots 14.

En annan vanlig Moss-syn. Framför kamerorna, mikrofonerna och diktafonerna – redo att säga nånting kontroversiellt.
I början av säsongen 2010 blev han bortbytt av Patriots, efter att vid upprepade tillfällen ha beklagat sig över att han inte erbjudits nytt flerårskontrakt.

Moss återvände därefter till Minnesota, där han bildade en osannolik duo med Brett Favre.
Men Favre hade alltid beundrat Moss och lobbat hårt för att hans gamla klubb Green Bay skulle värva receivern.
Minnesota-sejouren blev dock ett fiasko – efter mindre än fyra veckor blev Moss cuttad.
Då hade han hunnit bete sig oförskämt mot catering-personal, såga sina lagkamrater och totalt braka samman med Vikings-coachen Brad Childress.
Droppen för Childress blev den bisarra presskonferens där Moss uttryckte sin totala beundran och respekt för – New England Patriots.

En klubblös Randy Moss fick chansen att fortsätta karriären i Tennessee Titans – det enda lag som la in ett waiver claim på den dalande stjärnan.
Det blev ett sportsligt fiasko och Moss – som ofta i karriären beskylldes för att spela utan gnista, som stormade av planen innan matcher var färdigspelade och som själv myntade uttrycket ”I play when I want to play” – var en total icke-faktor.
Ska vi gissa, så tänkte han nog på Tom Brady och Bill Belichick i princip varje kväll innan han gick till sängs.

Skål, Randy.
(Vi försökte hitta dig med ett champagne-glas, men får nöja oss med denna bild där du kränger smoothies hemma i Charleston, West Virginia.)
Trots dina skandaler och kontroversiella utspel är du given i Canton, Ohio.
Alla kanske inte älskar dig, många skulle nog säga att de direkt ogillar dig – men ingen kan hävda att NFL blir en roligare liga utan dig.

Vi avslutar med ett urval av dina fantastiska siffror:

• 14 858 receiving yards – femte bäst i NFL-historien.
• 954 receptions – åttonde bäst.
• 153 receiving touchdowns – näst bäst.
• 23 receiving touchdowns på en säsong (2007) – NFL-rekord.
• 17 receiving touchdowns som rookie – NFL-rekord.
• Flest säsonger (tre) med 17 eller fler receiving touchdowns, flest säsonger med elva eller fler receiving touchdowns (åtta, delat med Jerry Rice).
• Enda spelaren som haft 1600 receiving yards och 16 receiving touchdowns en och samma säsong (2003).

Vi kopplade ner i tre dagar.
Det borde vi inte ha gjort.
När vi kom tillbaka var NFL-landskapet kraftigt förändrat.
Här är del tre i vår Silly Season-granskning.

• Hans liv och karriär slogs i spillror när han sköt sig själv i låret på en nattklubb i New York. Nu är Plaxico Burress en fri man – och nybliven New York Jets-spelare. Enligt rapporter föll han pladask för head coach Rex Ryan. Det är inte första gången en spelare väljer Jets för att få drillas av klubbens lojala, krävande och frispråkiga coach. En bättre fråga är kanske varför Jets valde Plax? På papperet är den 196 centimeter långe receivern ett intressant komplement till Santonio Holmes. Men han är också 34 år gammal och har nyss avtjänat ett tvåårigt fängelsestraff, så juryns dom dröjer (pun definitely intended).

• New Orleans Saints skickade bort Reggie Bush.
Nu har man ersatt honom med – Reggie Bush.
Så lika spelartyper är han och Darren Sproles, nyförvärvet från San Diego.
– You look at Reggie’s athleticism and the match-up problems that he provided for us. Sproles is that same guy, säger quarterbacken Drew Brees.
– I would say that Sproles’ experience, he has been in the league for six years, he’s been a part of some very good football teams in San Diego, he’s played in some clutch games and come up with some clutch plays in those games. Here is a guy who has been there and done that and is in the prime of his career. I think he maybe even adds an element that we haven’t had.
Ja, också slipper man ju rubriker om kändisflickvänner och Heisman-drama.

• ”I feel like we are the Miami Heat of the NFL… Except we win the final game.”
Så kaxigt twittrade Philadelphias Jason Babin, defensive end med 12,5 sacks förra säsongen, efter att han fått sällskap av en rad tunga namn i sin nygamla klubb.
Philly smög upp från ingenstans och snodde Nnamdi Asomugha framför ögonen på New York Jets och Dallas Cowboys. Jerry Jones undrar fortfarande vad f-n som hände. Nnamdi är ligans bästa cornerback, säger de som vet. Med bollmagneten Asante Samuel på andra sidan, och med nye Dominique Rodgers-Cromartie i slotten, kan det bli läskigt svårt att passa på Eagles i vinter.
Lägg därtill att defensiva linje-ankaret Cullen Jenkins ansluter från Green Bay, och Eagles framstår som de största vinnarna under en galen free agency/trade-period. Man behövde förbättra försvaret, och det har man gjort. Nu känns Super Bowl-aspirationerna som mer än tomt prat.
Däremot: Vince Young som backup till Mike Vick?! Alltså, till och med Brett Favre-galenskaperna lät ju som en bättre idé.

• Minns ni vår intervju med Carl-Johan Björk från i våras? Då tog han upp ovan nämnde Cullin Jenkins, och även linebackern Nick Barnett som två ledartyper i Green Bays omklädningsrum. Nu har alltså båda lämnat Super Bowl-mästarna. Barnett åkte och hälsade på Buffalo, trivdes så bra att han ställde in sin planerade resa till Detroit, och har nu fått ett treårskontrakt. Stabil värvning av Bills.

• Draftettan Sam Bradford gjorde en grym rookiesäsong trots att han inte hade någon riktig förstereceiver. Jacksonville-värvningen Mike Sims-Walker är inte heller en sådan, men ändå ett intressant tillskott för St. Louis. Klubben har också gjort klart med elake guarden Harvey Dahl, som blev för dyr för Atlanta att behålla efter att man värvat DE Ray Edwards och förlängt med RT Tyson Clabo.

• Han skulle kunna känna sig nobbad, sviken, förnärmad, nervärderad.
Som ett andrahandsval eller ett tröstpris.
Som den där tjejen som blir uppringd 03.05 lördagnatt efter att alla andra raggningsförsök gått åt skogen.
Men när New York Jets slängde upp ett fyraårskontrakt värt 32 miljoner dollar valde cornerbacken Antonio Cromartie att glömma alla såna känslor – och skriva på fort som fan.

• Övrigt intressant från de senaste dagarna?
• James Jones stannar i Packers, som kommer ha en fortsatt imponerande receivergrupp.
• Todd Heap kommer fånga passningar från Kevin Kolb i Arizona. Jag får en jävligt bra känsla för den kombon.
• Peyton Manning skrev ett nytt femårskontrakt med Indianapolis. Well, duh.
• Cedric Benson stannar i Cincinnati. En klen tröst för att laget tappade cornerbacken Johnathan Joseph till Houston.

/Petter.