Hit 2009: Stephen Curry, Golden State. Miss 2010: Evan Turner, Philadelphia.

NBA-draftens lotteri är precis vad den heter.
Och nu står flera klubbar där med en nit.

Som Evan Turner, till exempel, som gjorde tre collegesäsonger på Ohio State och påstods vara den spelaren i sommarens draft som var mest redo. Killen var trots allt den första sedan Oscar Robertson 1960 att snitta minst 20 poäng, nio returer och sex assist per match över en hel säsong.
När Philadelphia 76:ers valde honom som nummer två efter Washington valt John Wall etta så gjorde man inte det för att Turner fyllde lagets största behov, man gjorde det för att han var den överlägset bästa spelaren.
Nu är det december, Turner snittar 6,6 poäng och rankas av ESPN:s John Hollinger på plats 23 av 28 rookies.
Mest redo?
Tydligen inte.

Evan Turner är långt ifrån ensam om att ha en jobbig första höst som proffs. Enligt Hollingers statistikbaserade ranking så är blott fem av sommarens 14 lotterival bland de 14 bästa rookiesarna. Ytterligare fem hittas på platserna 16, 19, 23, 25 och 28 och de fyra du saknar har inte ens fått spela de 6,09 minuter per match som krävs för att kvalificera sig för rankingen.

USA-bloggen tog en titt på siffrorna och jämförde årets lotterival med fjolårets. Det är en markant skillnad.
Här är produktionen per match:

Lotterivalen 2010:
Minuter: 18,8. Poäng: 6,3. Returer: 3,5. Assist: 1,4. Steals: 0,5. Blockar: 0,5. 

Lotterivalen 2009:
Minuter: 21,8. Poäng: 9,6. Returer: 3,3. Assist: 2,6. Steals: 0,8. Blockar: 0,3.

Och nu är inte Blake Griffin, som tillhör the class of 2009, inräknad. På grund av fjolårets skada så är det här hans rookiesäsong men att ta med honom bland 2009:arna är orättvist då han haft två försäsonger med proffs och självklart hunnit mogna och lära sig en hel del under ett helt år, även om han satt på sidan.
Noterbart är att tre lotterival har gjort sejourer i D-League: Patrick Patterson (Houston), Ed Davis (Toronto) och Cole Aldrich (Oklahoma Thunder) och en har varit skadad (Ekpe Udoh i Golden State). Den enda som blev nedskickad i fjol var Suns Earl Clark och det var inte förrän i mars och man kan inte tillgodoräkna sig den garanterat grymma statistik som Blake Griffin hade samlat ihop.

Många experter menade att alldeles för många spelare stack för tidigt i somras. De gjorde det av den enkla anledningen att de ville hinna få ett års lön innan den förmodade lock-outen kommande säsong. Fyra freshmen valdes i lotteriet, i jämförelse med två freshmen 2009.
Å andra sidan så valdes sju freshmen i lotteriet 2008 och den klassen snittade 11,3 poäng under sin rookiesäsong. 2007 valdes sex freshmen i lotteriet och också den klassen spelade ut årets upplaga, bland annat tack vare sina 8,4 poäng i snitt.

Antagligen är det där vi hittar förklaringarna till statistikklyftan. Collegebasketen har blivit dränerad på talang de senaste tre drafterna och när 2010 kom så fanns det bara en självklar supertalang kvar: John Wall.
Inte oväntat så plitade DraftExpress ned sex freshmen bland de topp tio talangerna inför kommande draft, det finns ju inga andra spelare kvar. Tre européer och en junior, Vanderbilts svenske stjärna Jeffery Taylor, är de fyra övriga på DraftExpress lista.

/Wikdahl

Pssst: Siffrorna som används i uträkningen inkluderar inte de två senaste nätternas matcher.

Vi lovade del 2 av The good, the bad. 
USA-bloggen håller vad vi lovar. 

• ANAHEIM
The good: Perry-Getzlaf-Ryan-kedjan är nästan omöjlig att stoppa. Ryan är förresten en kollega till USA-bloggen. Han har nämligen en egen blogg på USA Today. Där avslöjade han nyligen att spelarna har ritningstävlingar (!) på flygresorna. Och att Corey Perry har problem med att rita valrossar (!!).
The bad: När Anaheim möter Boston borta den 20 december, har Ducksspelarna chansen att få en gratis julklapp. Är det dåligt? Ja, eftersom julklappen är något så bisarrt som en sjungande miniatyr av Bruins anthemsinger Rene Rancourt. Är det värt tre utropstecken? You bet your sweet ass it is!!!

• CALGARY
The good: Bra och bra. Det här är roligt, i alla fall.

see more Sports Pictures

The bad: ALLT är inte The Sutters fel. Borde till exempel inte Miikka Kiprusoff få lite skit? Just nu har 25 målvakter bättre räddningsprocent än finländaren.

• CHICAGO
The good: Att satsa på Corey Crawford var ju ett genidrag. Marty Turco? Nä, det vet vi inte vem det är.
The bad: Hello? Har ni hört talas om Resorb i Illinois, eller? Och vad drack ni på segerfesten egentligen? Fyra baljor Fernet? Nä, det börjar bli dags för spelare som Keith och Campbell att komma över Stanley Cup-baksmällan nu.

• COLORADO
The good: Avs är nere och snuddar vid löneGOLVET, men har ändå ett konkurrenskraftigt lag. Och man vet hur man trejdar smart: Fleischmann har varit rena rama Ovechkin sedan han kom till Colorado.
The bad: Vi fattar varför Islanders inte säljer ut Nassau Veterans Memorial Coliseum Long Island Arena Uniondale New York Stadium, men varför i hela världen stannar Denverborna hemma när Avalanche spelar? För att se Broncos? Mohahaha.

• COLUMBUS
The good: Eftersom NHL verkar ha bestämt sig för att blackouta varenda Blue Jackets-match för klubbens alla miljoner fans i Europa, så har det varit lätt att missa: Rick Nash är Rick Nash igen.
The bad: Vi gillar maskotar. Vi skulle byta journalistyrket mot maskotjobbet alla dagar i veckan. Men, Columbus, på vilken blöt firmafest lät det som en bra idé att presentera den här figuren?

• DALLAS
The good: Brad Richards leder Stars på ett exemplariskt sätt.
The bad: Brad Richards kommer snart leda ett annat lag på ett exemplariskt sätt.

• DETROIT
The good: Zetterberg är frisk, Datsyuk är på spelhumör och Lidström är Benjamin Button.
The bad: Eftersom lönetaksgrejen inte verkar bita på Detroit, funderar NHL på att införa ett ålderstak.

• EDMONTON
The good: Oilers är ett rätt kasst lag. Men ett sevärt kasst lag. De har Omark. De har Eberle. De har Pääjärvi. De har Hall, som faktiskt mer och mer börjar likna en NHL-spelare.
The bad: Är man sist i tabellen, måste man tydligen vara först med något annat. Oilers presenterade häromdagen ”the first-ever Canadian NHL Cheer Team”. Oilers cheerleaders ska bidra med ”a little extra spice and sparkle”, enligt en klubbledare. WTF? Så Omarks straff var inte tillräckligt med spice and sparkle!?

• LOS ANGELES
The good: Kings ville ha Kovalchuk och fick Ponikarovksy. Det är nu man vill skrika: AND THAT’S A GOOD THING!? Men det är det ju.
The bad: Marco Sturm ÄR en chansning. Tysken opererade trots allt nyligen ACL, MCL, ABC, QPR och CNN i högerknäet.

• MINNESOTA
The good: Mmmm…..Marabou? Nänä. Martin (Havlat). Mikko (Koivu). Matt (Cullen). Marek (Zidlicky). Där har ni de fyra spelarna som faktiskt har levererat.
The bad: Mmmmen det räcker ju int. Wild tappade uppenbarligen helt sin identitet när man försökte börja spela en sån där försöka-göra-mål-hockey. Dags att göra det enda rätta: ring (eller skicka brev, kanske) till Lasse Falk.

• NASHVILLE
The good: Han leder interna poängligan, Cal O’Reilly. Cal O’Who!? Jo, vi snackar om en 24-åring som under de fyra senaste säsongerna mest spelat i glamourligan AHL. Schysst genombrott, får man säga.
The bad: Hjärnskakningar är tamigfan inget att skämta om. Matt Lombardi var tilltänkt som ny förstecenter, men hann bara spela två matcher innan olyckan var framme. Det är fortfarande oklart när Lombardi kan spela igen.

• PHOENIX
The good: Phoenix har fortfarande ett hockeylag. Och kommer att ha det fram till 2040, efter att det blivit klart med ny ägare till klubben.
The bad: Enligt uppgifter kommer laget byta namn till Arizona Coyotes nästa säsong. Det är inget skämt. Men så lätt går det naturligtvis inte. I så fall hade Södertälje SK bytt namn till SSK Lightnings för länge sedan. Va? Har man redan testat det? Åfan.

• SAN JOSE
The good: För att vara en player på marknaden är det bra att ha en massa tillgångar. Det har Sharks. När GM Wilson ska ut och jaga förstärkningar på backsidan (för det ska han), så har han mängder av lovande forwards att locka med.
The bad: Sharks hade en bra, dyr målvakt. Nu har de två dåliga, billiga målvakter. Niemi får skärpa sig, annars får han återgå till sitt gamla arbete: att ratta zambonis.

• ST LOUIS
The good: Blues kan när dom vill. Efter att ha läst en hånfull artikel i en Vancouver-tidning spöade dom Canucks hur enkelt som helst.
The bad: Måste det till en tidningsartikel för att Blues-spelarna ska tända till? I så fall, read this St. Louis: Blues är kass! Det spelas bättre blues i Chicago! Blues är ett fjantigt namn på ett hockeylag! Sådär. De påhoppen borde räcka till juni. Blues kan tacka mig genom att rista in mitt namn i bucklan.

• VANCOUVER
The good: Malholtra är tekningskung, Sedinarna gör vad de vill i powerplay och bara fem lag är bättre i penalty kill. Det är sådana detaljer som avgör i slutspelet. Ja, det och vem som gör flest mål.
The bad: Robban slapp C:et. Robban skulle få vila lite oftare. Robban skulle visa att han är en av ligans främsta målvakter. Robban borde kamma sig. 91,1 i räddningsprocent håller inte när man cashar in 5,3 millar om året. Robban, du är luongt ifrån toppformen.

/Stefan. 

Säsongen är cirka 30 matcher gammal. Läge att stämma av läget i samtliga NHL-klubbar? You bet. 
Vi börjar med Eastern Conference. 

• ATLANTA
The good: Rick Dudley var inte helt fel ute när han bytte till sig allt han kunde från Chicago. Dustin Byfuglien leder interna poäng- och skytteligan, Andrew Ladd är tvåa i samma ligor och Brent Sopel har bäst plus/minus.
The bad: Det kommer bli svårt för Dudley att byta till sig Patrick Kane, Jonathan Toews, Duncan Keith och Brent Seabrook.

• BOSTON
The good: Det är svårt att göra mål på Boston. Mycket tack vare Tim Thomas, som studsat tillbaka efter ett misslyckat fjolår.
The bad: GM Peter Chiarelli bör gå en kurs i cap management. Man. Kan. För. Fan. Inte. Ge. Bort. En. Spelare. Som. Marco. Sturm. Gratis. Punkt.

• BUFFALO
The good: Att vi kom ihåg att Buffalo har ett NHL-lag.
The bad: Förra årets succérookie Tyler Myers har Jordan Leopold, Steve Montador och Aki-Petteri Berg före sig i interna poängligan för backar.

 • CAROLINA
The good: Det spelas en match i Raleigh som hockeyvärlden kommer bry sig om: All Star-matchen.
The bad: Väldigt få har fått se den briljante Jeff Skinner spela, en av ligans mest intressanta rookies. 

• FLORIDA
The good: Klimatet?
The bad: Var ska vi börja? Powerplay-effektiveten på pinsamma 8,3 procent? Eller det faktum att David Booth leder interna poängligan med 16 poäng på 28 matcher?

• MONTREAL
The good: Ingen i hela provinsen kommer ihåg en snubbe vid namn Jaroslav Halak.
The bad: Scott Gomez (nio poäng) är min bästa center i fantasyligan.

• NEW JERSEY
The good: Det återstår bara 15 år på Kovalchuks kontrakt.
The bad: Vad har Brett Clark, Marcel Goc, Ryan Jones, Andreas Nodl, Curtis Glencross, Matt D’Agostini och Bryan Bickell gemensamt? De (och 158 andra spelare) ligger före Kovalchuk i skytteligan.

• NY ISLANDERS
The good: Rick DiPietro är frisk!
The bad: Nästan alla andra är skadade!

• NY RANGERS
The good: Dubinsky, Callahan, Anisimov, Stepan, Staal. Om inte GM Sather fuckar upp det här något fruktansvärt så går ju faktiskt Rangers en väldigt intressant framtid till mötes.
The bad: GM Sather kan mycket väl fucka upp det här något fruktansvärt, i jakten på Dallas stjärncenter Brad Richards.

• OTTAWA
The good: Var och varannan spelare underpresterar. Trots det är faktiskt Senators nia i Eastern.
The bad: Sergei Gonchar kan inte åka baklänges översteg. Jo, det kan han. Men han är inte speciellt bra i egen zon. –16! 

• PHILADELPHIA
The good: Flyers har fått en ny Foppa. Han kallas ju så, Claude Giroux. Och med Richards, Briere och Carter i form har Flyers en offensiv som skrämmer mer än vad Washingtons offensiv gör.
The not so good: Bob? Boucher? Eller Leighton igen? Philadelphia kommer inom kort behöva att reda ut målvaktsfrågan.

• PITTSBURGH
The good: 53 poäng på 32 matcher. 26 poäng före tvåan (Letang) i interna poängligan. Sidney Crosby is a bad motherfucker.
The bad: Dags för Geno att vakna snart? Eller är det dags för Penguins att göra the unthinkable och byta bort ryssen? Förmodligen inte, men lek bara med tanken: Pittsburgh skulle få två hyfsade vingar i utbyte.

• TAMPA BAY
The good: Offensiven, of course. Och om Simon Gagne och Vinny Lecavalier kan bidra med mer än höga lönetaksträffar, så blir det verkligen åka av.
The bad: Tampa som Stanley Cup-segrare? Nääää. Inte med det här målvaktsspelet. Lightning släpper in 3,47 mål per match, vilket är skrämmande uselt.

• TORONTO
The good: Dion Phaneuf skjuter hårdare än Kenneth Kennholt.
The bad: Kenneth Kennholt har ett bättre sikte än Dion Phaneuf.

• WASHINGTON
The good: Allt går inte på räls. What!? Jo, det kan faktiskt vara positivt. Jag tror faktiskt att Capitals kommer växa som lag när man kommer ur den här formsvackan. För det gör man.
The bad: Det ryktas om Nabokov. Och om det ryktas om Nabokov, då inser ni att Capitals har vissa problem på målvaktssidan…

Western Conference-granskningen kommer inom kort.

/Stefan.

Som Petter nämner i inlägget nedan, valde alltså Cliff Lee inte Texas. Inte Yankees. Han valde en sensationell återkomst till Philadelphia Phillies. 
Flera MLB-skribenter talar om den största free agency-skrällen någonsin. Och det är klart, vem hade trott att Lee skulle tacka nej till 28 MILJONER DOLLAR för att få spela i Philadelphia igen (Yankees bud ska ha varit 148 miljoner dollar över sju år, jämfört med Phillies 120 miljoner dollar över fem år)? 

Lee var rejält besviken när han blev tradad från Phillies till Seattle och den allmänna uppfattningen under de senaste veckorna har varit att superpitchern ville casha in så mycket som möjligt. Not true, uppenbarligen. Och nu kan Phillies alltså ställa upp med Lee, Doc Halladay, Roy Oswalt och Cole Hamels.
Två ord: Holy smoke!

Om det jublades i Philadelphia i går kväll, så lär det ha varit rena rama chockstämningen i New York. När hände det senast att The Evil Empire blev den stora förloraren under ett free agency-race? Lee-missen svider säkert lite extra med tanke på att GM Cashman var nära att byta till sig pitchern i juli. 
Med de andra stora namnen borta från marknaden, får väl Yankee-fansen glädja sig över att Derek Jeters nya kontrakt.  
Grattis, Yankees!

/Stefan. 

Så, natten då jag äntligen väljer att sova är natten då allting händer samtidigt:

• Rangers? Yankees? Nej, Cliff Lee har bestämt sig för…Philadelphia Phillies! Det är lätt chockerande. Men också väldigt, väldigt roligt. Jag antar att han i någon mån valde med hjärtat (även om han givetvis blir skäligt kompenserad i form av ett femårskontrakt på 100+ miljoner dollar…).
Bodogs odds på World Series-mästare 2011: Yankees 5.50, Red Sox 7.00, Phillies 7.50. Med en pitcher-stab med Lee, Roy Halladay, Roy Oswalt och Cole Hamels är man lite sugen…

• Brett Favres fantastiska svit stannar vid 297 raka matcher från start. Skadad stod Minnesota-quarterbacken över nattens möte med New York Giants (förlust 3–21).
Det finns många dagar att håna Favre på, men det här är inte en av dem.

• Miami Heat har vunnit sin nionde raka match med tvåsiffrig marginal; 96–84 mot New Orleans Hornets. Krissnacket är tillsvidare begravet. Coach Erik Spoelstra sitter säkrare än på hela säsongen. Vändpunkten? Segern i Cleveland för tolv dagar sedan.

• Teyana Taylors pojkvän Brandon Jennings gjorde 23 poäng och 10 assist och hade en skottprocent som för en gångs skull inte fick mig att vilja kast laptopen i väggen (9/19 FG), när hans Milwaukee Bucks satte stopp för Dallas Mavericks svit på tolv raka matcher.

• New York Jets stänger av krokbens-coachen Sal Alosi utan lön resten av säsongen. Dessutom tvingas han böta 25 000 dollar. Enligt skjutjärnsreportern Jay Glazer tjänar en kille som Alosi runt 200 000 dollar den här säsongen. Med avstängning och böter tappar han alltså uppemot 25 procent av sin årsinkomst. Ett rimligt straff för ett idiot-tilltag som kunde ha kostat en spelare karriären.

• Baltimore Ravens tappade 28–7 till 28–28 innan man slutligen knockade Houston Texans i förlängning; 34–28. Ännu en trist förlust för Texans, men jag skiter i vilket så länge Arian Foster får sina yards. 51 gånger pengarna som rushing leader inför säsongen, tre matcher kvar, nu jobbar vi in den! Kom igen!

/Petter.

Well, New York Jets vinner inga nya vänner i NFL.
Tyck vad du vill om trash talk i media och ständiga Super Bowl-löften… Men det vi ser här nedan kan man ju bara säga en sak om – bedrövligt.

Det är alltså Jets fystränare Sal Alosi som sätter KROKBEN för en Miami Dolphins-spelare, mitt under spelets gång. Alosi trycker ut knät och fäller rookien Nolan Carroll.
En riktig jävla fuling, helt enkelt.

Dessutom spelar Jets tämligen usel football just nu.
6–10 på hemmaplan mot ett mediokert Miami håller inte.
Mark Sanchez är lika dålig som befarat.
Ni som höjde varningsflaggor, när Jets radade upp knappa segrar mot undermåligt motstånd, ser smarta ut idag.

På tal om krokben och andra oegentligheter, så tipsade BamaSwede om den här gamla pärlan…

Några quick hits efter söndagens övriga matcher:

• DeSean Jackson. Vilken artist. Han fångade 210 av Michael Vicks 260 passing yards. Men han måste sluta tramsa, innan det står Eagles dyrt i en betydligt viktigare match.

• Matt Flynn och Brodie Croyle fick precis Aaron Rodgers och Matt Cassel att se ännu bättre ut.

• Visst känns det som att Drew Brees och New Orleans Saints borde trivas ganska bra med att smyga med i sin nuvarande position? Känns som folk glömmer bort de regerande mästarna mitt i allt snack om Atlanta, Philadelphia, Chicago och Green Bay i NFC.

• Det blir en stor, stor match mellan AFC South-rivalerna Indianapolis Colts (7–6) och Jacksonville Jaguars (8–5) nästa söndag. Kalla mig tråkig, men mina pengar är på Peyton Manning i det mötet.
Ändå kul med Jaguars, en av säsongens solskenshistorier. Organisationen har gått på knäna med svag ekonomi och ihärdiga flyttrykten. Men laget har gnuggat på – och publiken har fyllt läktarna. Det är mer än vad den har gjort för ett annat överraskningslag; Tampa Bay Buccaneers.

• Nu när Mother Nature gett honom ett extra dygn att återhämta sig – vem vågar betta emot att Brett Favre lirar ikväll?

/Petter.

Newton tog emot bucklan i New York inatt, men debatten är knappast över. Foto: AP

Cam Newton är 2010 års vinnare av Heisman-trofén.
Trots skandalrubriker och allvarliga anklagelser fick han knappt nån konkurrens, när collegefotbollens bästa spelare röstades fram.
– Helt ärligt, det är en dröm som har gått i uppfyllelse. Nånting varje barn som spelar football drömmer om. Jag är levande bevis på att allt är möjligt, sa Auburn-stjärnan vid lördagkvällens ceremoni.

Här är slutställningen i omröstningen:
1) Cam Newton, quarterback, Auburn
2263 poäng (729 förstaplatsröster, 24 andraplatsröster, 28 tredjeplatsröster)
2) Andrew Luck, quarterback, Stanford
1079 poäng (78–309–227)
3) LaMichael James, running back, Oregon
916 poäng (22–313–224)
4) Kellen Moore, quarterback, Boise State
635 poäng (10–165–185)

NCAA-utredningen slog fast att Newtons pappa, Cecil Newton, de facto försökt sälja sin sons tjänster till Mississippi State.
För miljonbelopp, i svenska kronor.
Superotillåtet förstås – men NCAA kunde aldrig visa att Cam Newton själv kände till pappans arbete. Hur absurt det än kan låta, så räckte det för att fria 21-åringen från anklagelserna och ge honom klartecken att fortsätta spela.

Ett par av journalisterna i Heisman-juryn hade inför omröstningen gått ut och meddelat att de bojkottade Newton.
I slutändan hamnade de i en extrem minoritet.
Newton var helt enkelt för bra för att ignorera.
Min ståndpunkt: Det är helt rätt att ge honom priset. Han befanns oskyldig i utredningen – därmed måste han tävla på samma, sportsliga grunder som de övriga Heisman-finalisterna. Och på sportsliga grunder är Newton överlägsen den här säsongen.

Om det längre fram skulle visa sig att Cam Newton visste om sin pappas planer – och att han kanske rent av spelat för pengar – är det ett nytt, tungt slag för Heisman-trofén och ett redan skandalomsusat NCAA.
Men det är en helt annan diskussion.

/Petter.

”I’m going to take my talents to South Beach”, sa LeBron James. Men James flyttar inte till South Beach. Han flyttar till Coconut Grove. 
Miami Herald rapporterar att superduperstjärnan just har köpt en liten kåk på 3590 Crystal View Court. James ska ha betalat nio miljoner kronor för bygget (som också hade gått att hyra för 40 000 dollar i månaden). 

Här finns bilder och all tänkbar information om huset. James kommer bland annat att ha tillgång till sex sovrum, ”eight and a half baths” (ett halvt?) och ”opulent powder room with gold leaf and Nacar Dorado on walls and fossil encrusted marble countertop” (vilket ju låter….fint?). 
Men bäst av allt: här finns TVÅ Boschs. 
Diskmaskiner, alltså. 

/Stefan. 

Hårda ekonomiska tider nu, va?
Washington ger Jayson Werth 126 miljoner dollar, det 15:e största kontraktet i MLB-historien. Boston kastar 142 miljoner dollar över Carl Crawford. Texas och Yankees budar över varandra stup i kvarten över Cliff Lee, vars kontrakt kommer att landa en bit över 140 miljoner dollar. 
Då blir det till att återigen uppdatera den här listan: 

1. Alex Rodriguez, NY Yankees, 2008-17, 275 miljoner dollar. 
2. Alex Rodriguez, Texas, 2001-10, 252 miljoner dollar.
3. Derek Jeter, NY Yankees, 2001-10, 189 miljoner dollar.
4. Joe Mauer, Minnesota, 2011-18, 184 miljoner dollar.
5. Mark Teixeira, NY Yankees, 2009-16, 180 miljoner dollar.
6. CC Sabathia, NY Yankees, 2009-15, 161 miljoner dollar.
7. Manny Ramirez, Boston, 2001-08, 160 miljoner dollar.
8. Troy Tulowitzki, Colorado, 2011-20, 157 miljoner dollar.
9. Miguel Cabrera, Detroit, 2008-15, 152 miljoner dollar.
10. Carl Crawford, Boston, 2011-17, 142 miljoner dollar.  

Crawfords kontrakt är det sjätte största free agent-kontraktet genom tiderna. Och bara en outfielder, Manny Ramirez, har fått ett kontrakt med en högre årslön. 

/Stefan. 

Nej, det finns ju inga klackar på nordamerikanska arenor. Men nog finns det supportrar som utmärker sig, på ett eller annat sätt. Till exempel, när Boston Celtic spelar i The Garden kan man alltid räkna med att Jack Black look-a-like, Aztec Gino eller Soulja Boy Jr. dyker upp på jumbotronen. 

Det finns galenpannor även i Vancouver. De dök upp på en match mot Nashville i december förra året och ses numera på de flesta Canucks-matcherna. Yes, vi pratar om The Green Men. 

The Green Men i Vancouver är inte unika. Sedan ”karaktären” först sågs in den briljanta teveserien ”It’s Always Sunny in Philadelphia” har det dykt upp gröna snubbar på idrottsarenor lite varstans. 
Men det är bara i Vancouver som de nått en så hög status, att de blivit omnämnda i en dikt. Skriven och här framförd av ingen mindre än Roberto Luongo. 

/Stefan.