Floppar, toppar, utbrott, genombrott.
Ännu en söndag där NFL hade precis allt – precis som vanligt.
Här är omgångens…

…hetaste: Greg Jennings, wide receiver, Green Bay Packers.
7 receptions, 152 yards och tre touchdowns när Packers förnedrade Minnesota Vikings i deras egen borg, 31–3.

…kallaste: Randy Moss, wide receiver, Tennessee Titans.
0 catches, 0 yards, 0 touchdowns när Titans föll hemma mot Washington Redskins, 16–19.

…äldsta: Brett Favre, 41. Är det slut nu?

…yngsta omognaste: Vince Young, quarterback i Tennessee, som inte tog förlusten mot Washington särskilt bra. Young ska, enligt reportern Jim Wyatts källor, ha:
• Lackat efter att ha blivit utbytt på grund av skada.
• Ilsket kastat upp sina skydd på läktaren.
• Vräkt ur sig svordomar när coach Jeff Fisher pratade med laget efter förlusten.
• Klätt på sig snabbt och börjat lämna omklädningsrummet, varvid Fisher ska uppmanat honom att ”don’t walk out on your teammates”.
– I’m not running out on my teammates, I’m running out on you, ska Young ha svarat.
När 27-åringen sedan stormade ut från arenan ska lagkamraten Michael Griffin, i bar överkropp, sprungit efter honom – men utan att lyckas övertala Young att återvända och be sin coach om ursäkt.
Och därmed kan vi nog konstatera att Vince Young aldrig någonsin kommer spela för Titans igen – så länge Jeff Fisher leder laget, i alla fall.

…citat: ”Let me look you in the eyes and emphasize – we are terrible.”
(Terrell Owens efter att Cincinnati tappat 31–14 i halvtid till en 31–49-förlust mot Buffalo Bills.)

…obesegrade: Dallas Cowboys.
Ja, under nya head coachen Jason Garrett, då…

…Jamaal Charles:
12 carries, 88 yards.
4 catches, 38 yards.
Give. Him. The. Ball.

…sms: ”Brorsan, såg du? Det var helt galet i Meadowlands”. Från Wikdahl, som tillsammans med Persson och ett gäng andra Sportbladet-medarbetare var på plats när New York Jets stod för ännu en dramatisk vändning.
Bra val av evenemang, grabbar.
Det här var fjärde matchen den här säsongen som Santonio Holmes blev stor hjälte i slutsekunderna:
• 17 oktober: Denver Broncos–New York Jets 20–24.
Fjärde down, dryga minuten kvar och underläge 17–20. Då tvingar Holmes försvaret till en pass interference nere vid mållinjen. LaDainian Tomlinson springer in en touchdown och Jets vinner matchen.
• 7 november: Detroit Lions–New York Jets 20–23.
I förlängning fångar Holmes en passning på 52 yards. Nick Folk sparkar därefter in avgörandet via field goal.
• 14 november: Cleveland Browns–New York Jets 20–26.
Ännu ett övertidsdrama, ännu en stor catch av Holmes. Hans 37-yardare avgjorde – med bara 16 (!) sekunder kvar av förlängningen.
• Och så ikväll: New York Jets–Houston Texans 30–27.
Holmes fångar matchens avgörande touchdownpassning med bara tio sekunder kvar av fjärde quartern.
– It’s just me playing football, sa Holmes.
Hyfsad utdelning för en kille som Jets tradeade till sig mot en fifth-rounder, säger vi.

…tvärusla: Oakland Raiders, San Francisco 49ers, Minnesota Vikings, Miami Dolphins.
Fick tillsammans ihop sex poäng den här omgången.
Carolina Panthers gjorde 13.
Nuff said.

…nu-känner-vi-igen-dig: Michael Vick, Philadelphia Eagles. Gjorde fortfarande en bra match, och Philly vann matchen mot Giants (27–17). Men emellanåt såg man den där bristen på vision/precision i passningsspelet som plågade Vick under åren i Atlanta.

…roligaste: Att unga Tampa Bay är så bra. 21–0 borta mot 49ers är ännu ett styrkebesked av Josh Freeman och Bucs. Och NFC South är ett getingbo:
1) Atlanta 8–2
2) New Orleans 7–3
3) Tampa Bay 7–3
4) Carolina 1–9
Ligans bästa division?

…turnover-villigaste: Manning, Eli. Och Manning, Peyton.

…reaktion: Mike Tomlin, head coach i Pittsburgh Steelers, såg ut så här i samspråk med domarna – efter att hans quarterback Ben Roethlisberger blivit slagen i ansiktet av Oaklands Richard Seymour (foto AP):

/Petter.

På tal om historiska draftfloppar.
Jonas Jerebkos boss i Detroit, Joe Dumars, gjorde en modern klassiker när han i NBA-draften 2003 valde Darko Milicic före Carmelo Anthony (och Chris Bosh, och Dwyane Wade…).
Milicic spelade två och en halv säsong i Pistons och blev känd som the Human Victory Cigar, eftersom den enda speltid han fick var i slutminuterna av matcher som Detroit redan avgjort.

Orlando, Memphis och New York Knicks gjorde mer eller mindre halvhjärtade försök att få fart på den unge insidespelarens karriär – utan att lyckas.
And then…tonight!
Milicic, numera i Minnesota Timberwolves, exploderade med en stat line som måste fått Dumars att spotta ut kaffet över datorskärmen:
23 poäng, 16 returer, 6 blockar, 5 assist och 2 steals.
Mot regerande mästarna Los Angeles Lakers.

Att Milicic i sin femte NBA-klubb och sin åttonde NBA-säsong plötsligt har förvandlats till en Kevin-Garnett-in-his-prime…nja, så långt ska vi nog inte gå. (Även om det antagligen var sådana jämförelser Joe Dumars, och alla lyriska NBA-scouter, såg framför sig när den då 18-årige Darko hyllades som ett givet val efter LeBron James).
Men i Minnesota har Milicic två nödvändiga saker för att han ska lyckas: svag konkurrens, och en coachstab som är villig att satsa på honom.
Han är fortfarande bara 25 år, och borde åtminstone överträffa sina karriärsnitt (5,6 ppg, 4,2 rpg, 1,3 bpg) rejält den här säsongen. 

/Petter.

19 juni 1984: Portland Trail Blazers väljer centern Sam Bowie med NBA-draftens andraval. Man nobbar en guard/forward vid namn Michael Jordan, som istället väljs av nästa klubb (Chicago Bulls).

28 juni 2007: Portland Trail Blazers väljer centern Greg Oden med NBA-draftens förstaval. Man nobbar en guard/forward vid namn Kevin Durant, som istället väljs av nästa klubb (Seattle SuperSonics).

Jo, parallellen är dragen några hundra gånger.
Blazers skrev för evigt in sig i historieböckerna med valet av Bowie före Jordan, en av tidernas värsta draftmissar.
Klart det känns som déjà vu nu när Greg Oden genomlider helvetiska skadeproblem och har fått ännu en säsong förstörd.
Och vi behöver väl knappast nämna att Kevin Durant, 22 år, samtidigt är regerande poängkung och en favorit till MVP-titeln?

Men att kalla Oden för en ny Bowie är egentligen orättvist – mot Bowie!
Kolla in de här siffrorna:

511 matcher, 14098 spelade minuter, 5564 poäng, 3845 returer, 909 blockade skott.

Det var vad Bowie skrapade ihop under sina tio NBA-säsonger.
Oden kan säkert matcha Bowies snitt på 10,9 poäng och 7,5 returer per match, men vågar vi verkligen tro på att han kommer spela 500+ matcher i NBA? Risken är att kroppen säger ifrån långt innan dess.
När säsongen 2010/2011 är till ända kommer Oden att ha missat 246 av 328 matcher under sina fyra år i Portland.

Vem vet, om Kevin Durant går och vinner sju NBA-titlar i sin karriär kanske det blir Greg Oden, och inte Sam Bowie, som blir ihågkommen som tidernas draftblunder…

/Petter.

Hade du också glömt bort att NHL-lag faktiskt får byta spelare med varandra? Inte så konstigt, i så fall. Bytesaffärer är ju numera lika sällsynta som ett Derek Boogard-hattrick. 

Men är det något lag som fortfarande vet hur man byter spelare, så är det Calgary Flames. Ja, de känner i alla fall till själva proceduren. Speciellt bra på att byta spelare är man inte. I går bytte Flames bort backen Ian White, som man bytte till sig från Toronto under den förra säsongen. 
White var en av fyra spelare involverade i affären:

• Calgary skickade White och forwarden Brett Sutter (son till Flames GM Darryl) till Carolina. 
• Carolina skickade backen Anton Babchuk och forwarden Tom Kostopoulos till Flames.

Nej, inte den sexigaste bytesaffären i hockeyhistorien. Men vad ska vi göra? Sitta och vänta på att Calgary byter bort Jarome Iginla? Det har ju faktiskt ryktats om att Calgarys ledning och lagkapten Iggy inte kommer överens. Men uppgifterna om att Flames diskuterat en Iginla-trade med Los Angeles Kings, förnekas nu bestämt av Calgary.
Synd.
Iginla till Kings hade ju varit nåt, det.  

/Stefan.

Det är mycket nu, Ovie.
För någon vecka sedan släppte Toronto-journalisten Damien Cox och författaren Gare Joyce (som skrivit den briljanta ”When The Lights Went Out”) ”The Ovechkin Project: A Behind-the-Scenes Look at Hockeys Most Dangerous Player”. 
Krånglig jäkla titel, inte sant? Boken har dessutom fått rätt dålig kritik, så den lär inte hamna i min Amazon-korg anytime soon. 

Då verkar den NHL-producerade Ovechkin-DVD:n roligare. Washington Post har sett ”dokumentären” och bjuder på en hel del schyssta screenshots här. 
Scenerna man verkligen vill se är när…
…Ovechkin handlar på McDonalds: ”Seriously. Big Mac, I love Big Mac. They have different stuff, Royale Deluxe. Seriously, in Russia, you can taste, it’s better taste than here and it’s different taste. Special sauce, and they have different potatoes. So good”. 
…Ovechkin leker med sina tre hundar: ”I love animals. They’re nice. They can understand you, they can sometimes stupid be, sometimes smart. It’s kind of cool”. 
…Ovechkin jämför bilar med tjejer: ”You know, I really love my cars. I’m almost crazy about them. For me, cars is like a girl. My car have to be the best, and she have to understand me, and she have to understand what I want to do”. 

/Stefan. 

Ursäkta språket nu – men fy satan så häftigt det var att se Michael Vick spela quarterback inatt.
Siffrorna berättar inte hela storyn, men här kommer de ändå:
20 av 28 passningar för 333 yards, 4 touchdowns. 8 springförsök för 80 yards, två touchdowns. Inga turnovers.
Philadelphia Eagles 59, Washington Redskins 28.

Det var kross.
Det var förnedring.
Det var stilstudie och det var tv-spels-football, som om Gud fått tag i en kopia av Madden 2004, tradeat Vick från Atlanta till Philly och spelat mot Redskins på enklaste svårighetsgraden.
Allt det vi drömde om att Vick skulle bli, allt det var han inatt.

Ändå sitter jag här med kluvna känslor.
Det krävdes alltså en personlig tragedi och ett 21 månader långt fängelsestraff, innan Mike Vick började bry sig om sitt hantverk. 

Frågan är: Hur bra kunde han ha blivit, om poletten trillat ner för fem-sex år sedan?
Om han redan då hade utvecklat sitt fotarbete, valt sina lägen med omsorg, lärt sig läsa motståndarförsvaret och gå igenom sina receivers.
Om han gjort allt det här, och inte extraknäckt inom dogfighting – vad hade han varit idag? En MVP, en Super Bowl-vinnare? Manning/Brady-nivå?
 
Det är ju ett klarlagt faktum att den yngre Vick aldrig hade drivkraften eller arbetsmoralen för att bli en riktig toppquarterback – trots att han fick betalt som en, och marknadsfördes som en.
För några veckor sedan sände NFL Network en mycket intressant intervju. Jim Mora, som coachade Vick i Atlanta 2004-2006, ställde frågorna. Vick svarade.
– I think about it a lot, Coach. I was selfish in some aspects. I didn’t dedicate myself. I didn’t listen, sa Vick.
Mora frågade vad som hänt med alla de matchfilmer klubben gav honom varje vecka.
– Man, those dvd’s were piling up in my car, Jim.

Det kommer bli fruktansvärt spännande att följa Michael Vick resten av säsongen.
Men just nu tänker jag inte bara på vad han kommer att bli, utan också på vad han kunde ha varit.

***

Det finns små människor.
Och så finns det Terrell Owens.
Han är själv en del av ett högst dysfunktionellt 2–7-lag, men twittrade så här efter Donovan McNabbs tunga kväll:
”How do u justify a 78 million dollar contract w/this type of performance?”
Fortfarande bitter – och förmodligen väldigt, väldigt avundsjuk på att McNabb nyss fått en kontraktsförlängning som Owens aldrig kommer i närheten av.

/Petter.

Vad har USA-bloggen gemensamt med Paris Hilton, Mike Tyson och Göran Hägglund?
Vi finns på Twitter hela bunten.
Har du ett konto, se till att följa Twitter.com/abusabloggen.

Där larmar vi när det dyker upp ett nytt inlägg i bloggen.
Som bonus får du små nuggets av information, åsikter och reaktioner som rör NBA, NFL, MLB, NHL och collegeidrott.

Just nu, till exempel, följer vi Monday Night Football-matchen mellan Washington Redskins och Phila…eh, Michael Vick.
Så kom in och hör av dig, för tusan.

/Petter, Mattias och Stefan.

1. Oregon
2. Auburn
3. TCU
4. Boise State
5. LSU

Där har ni den senaste BCS-rankningen, som släpptes i söndags. Känns den igen? Det beror på att ingenting har hänt sedan förra veckan. 
Nä, nu ljög vi.
Nog fan har det hänt saker.
Efter helgen har Boise State närmat sig TCU och kan mycket väl klättra förbi. Broncos har nämligen tre matcher kvar att spela, medan TCU bara har en. Och skulle Auburn fucka upp i den kommande matchen mot Alabama, så har Boise State även andraplatsen inom räckhåll. 

Auburn, ja. Ledda av quarterbacken Cam Newton vann Tigers mot Georgia i helgen, 49–31. Newton hade fyra touchdowns och 299 yards, vilket sannerligen är imponerande. Inte minst med tanke på att Newton varit ett jagat byte av nationell press. Det har ju framkommit uppgifter om att pappa (Cecil) Newton begärt i runda slängar 180 000 dollar under rekryteringsprocessen. Det är INTE okej. 

Det Nick Fairley höll på med i matchen mot Georgia var inte heller okej. Auburns defensive tackle hade ett par vansinniga tacklingar på Georgias quarterback Aaron Murray. Murray reste sig efter den första – en tackling i ryggen – men inte den andra.

/Stefan. 

Play of the Year?
Nja, personligen föredrar jag ju spel som är mer skicklighet än ren jäkla tur. Visst, David Garrard gör allt rätt fram till kastet. Han lyckas hålla i bollen tillräckligt länge för att hans receivers ska hinna ned till endzone. 
Men anyways, det är en Hail Mary som man kan se om och om och om igen. 

”Hail Mary”, förresten. Vet ni vem som myntade uttrycket? Det vet jag. I slutet av en slutspelsmatch säsongen 1975/76 drog Dallas Cowboys quarterback Roger Staubach iväg en låååång passning, som landade i famnen på Drew Pearson. Efter matchen förklarade Staubach hur han lyckades med kastet: ”I closed my eyes and said a Hail Mary”. 

/Stefan. 

Tittar man på nattens match så är det svårt att fatta att coach Kurt Rambis har haft problem att hitta spelid åt honom.
Minnesotas Kevin Love gjorde 31 poäng och tog 31 returer när Minnesota vände och vann mot New York Knicks.

I tredje quartern låg Minnesota Timberwolves under med 21 poäng på hemmaplan mot New York Knicks. Jag antar att publiken inte hade långt till buropen. Men det var också i tredje quartern som Kevin Love bestämde sig för att skriva in sig i historieböckerna.
Love tog 15 returer i tredje quartern och började på allvar vandringen mot en vansinnig statistikrad. När slutsignalen ljöd hade Timberwolves inte bara vänt till seger med 112–103, Kevin Love hade gjort 31 poäng och tagit 31returer.
– De där siffrorna är löjliga. Jag vet inte ens vad jag ska säga, sa coach Rambis.

Kevin Love är den förste spelaren på 28 år att göra minst 30 poäng och ta minst 30 returer. Moses Malone var den senaste att lyckas. Säsongen 1981/1982 gjorde Houstons Moses 38 poäng och tog 32 returer mot Seattle.
– Det kändes som att det inte spelade någon roll vad andra gjorde, jag skulle ha de där returerna. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag imponerade mig själv, säger Love.
– Om 30 år kan jag säga att jag var på planen när historia skrevs. Det är fantastiskt. Och vi vann. Otroligt att få se och vara en del av, sa Loves lagkamrat Michael Beasley, som själv stod för 35 pinnar.
Tidigare i veckan gjorde Kevin Love 23 poäng och tog 24 returer mot Los Angeles Lakers.

Senaste fem 30-30-matcherna:
• 2010/2011: Kevin Love, Minnesota.
31 poäng och 31 returer mot NY Knicks.
• 1981/1982: Moses Malone, Houston.
38 poäng och 32 returer mot Seattle.
• 1978/1979: Moses Malone, Houston.
33 poäng och 37 returer mot Utah.
• 1978/1979: Robert Parish, Golden State.
30 poäng pch 32 returer mot NY Knicks.
1977/1978: Kareem Abdul-Jabbar, LA Lakers.
37 poäng och 30 returer mot New Jersey.

/Wikdahl