Det är illa nog när din franchise player lämnar dig.
Men när din beat writer också tar sina talanger till South Beach… Då vet du att framtiden är mörk för Cleveland Cavaliers.

Brian Windhorst, Cavs-reporter på tidningen Plain Dealer, följer i LeBron James fotspår och flyttar till Miami. Där ska han jobba för ESPN, som snart lanserar storsatsningen The Heat Index.

Det hela är lustigt eftersom Windhorst – som bevakat LeBron ända sedan high school-tiden, och publicerat två böcker om honom – hade mycket svårt att dölja sin besvikelse i samband med ”The Decision”. Reportern framstod lite som en försmådd älskare, kanske mer sårad av LeBrons agerande mot Cleveland än av det faktum att Windys egen karriär (som det såg ut då) tog ett rejält steg tillbaka.
Men nu blir han alltså en del av samma imperium som direktsände idrottshistoriens värsta rygghugg någonsin.

ESPN.com blir ingen snäll sajt i vinter mot er som känner att ni redan börjar ledsna på Miami Heat-rubriker.
På Heat Index-redaktionen har man förutom Windhorst ytterligare tre medarbetare som ska punktmarkera allt som händer kring klubben.
Och under rubriken ”The Scene” kommer Jemele Hill skriva om ”the culture, scene and lifestyle angles tied to South Beach as it relates to the Heat and the buzz surrounding the team”… Låter det vidrigt? You bet. Men det finns bara två lösningar: Vänj dig vid det – eller skit i att logga in. Heat-hajpen är här för att stanna.

/Petter.

UCLA på Rose Bowl? Eller USC på LA Memorial Coliseum? Det är inte direkt pest eller kolera. Valet föll på USC, skolan som fått stå i skamvrån efter att NCAA avslöjat en massa fuffens kring deras rekrytering.

Sport: Amerikansk collegefotboll.
Match: USC Trojans-Washington Huskies.
Arena: Los Angeles Memorial Coliseum.
Resultat: 31–32. 

Arenan: ++++
Det är trafikkaos på vägen dit och det är trafikkaos på vägen hem. Det är inte särskilt bekvämt att sitta på en gammal träbänk i fyra timmar. Det finns inga kiosker i läktargångarna. Det serveras ingen öl på arenan.
Well, we don’t care.
Här finns så mycket idrottshistoria i betongen att man glömmer bort alla tänkbara bekvämligheter. Och när den ”olympiska” elden tänds i början av fjärde quartern….wow, snacka om rysningar.

Stämning: ++++
Collegefotboll betyder party. P-A-R-T-Y. Det var hög stämning från början och eftersom matchen levde in i det sista, var svackorna väldigt få. Vi satt dock ganska högt upp på läktarna och det där riktiga oväsendet nådde aldrig hela vägen dit.

Matchen: ++++
Lagen bytte ledning vid sju olika tillfällen och det var inte förrän i sista sekunderna som Erik Folk kickade in det avgörande field goalet åt Huskies. Stor underhållning.

Pausunderhållning: +++
Det händer ganska sällan att det dånar storbandsmusik ur högtalarna hemma. Men på collegefotboll svänger det något fantastiskt. Vi kunde i alla fall fyra av låtarna i bandets 90-talsmix under halvtid (svenskt bidrag: Ace of Base).

Totalbetyg: ++++
En underbar sensommarkväll, magisk arena och grym match. Collegefotboll blir inte så mycket bättre än så här. 

/Stefan.

What time is it?
USA-bloggen Open-time förstås!
Nu har du chansen att slå oss i fantasyhockey – NHL säsongen 2010/20112.

INTRÄDESKRAVEN:
• Du får inte jobba på Sportbladet (vi har en egen liga redan).
• Du bör infinna dig på draften – autodraft sucks. Vi draftar redan på ONSDAG 21.00.
• Du bör vara aktiv. Vi förväntar oss deltagare som ger 110 procent, för att prata sportspråk. Folk som inte bryr sig förstör för alla andra.

HÄR ÄR FÖRUTSÄTTNINGARNA:
• Vi lirar på ESPN.com.
• Vi kör 20 lag – fyra divisioner. Åtta går till slutspel.
• Rosters enligt följande: 3 centrar, 3 left wingers, 3 right wingers, 5 backar, 2 målvakter, 5 bänknötare. ESPN:s standard scoring för Head2Head Points. Ditt fantasylag möter en anna deltagare varje vecka och den som samlar ihop flest poäng vinner.
• Snake draft. Ettan i första rundan väljer sist i andra, först i tredje och så vidare.
• När vi fått ihop 20 lag lottar vi draftordningen.

SÅ HÄR FÅR DU PLATS I LIGAN:
• Lämna en kommentar till det här inlägget. Svara på följande frågor:
Vilket är ditt favoritlag i NHL?
Vilken är din favoritspelare i NHL?
På något konstigt vis väljer vi ut deltagarna utifrån den informationen. Kom ihåg att skriva din emailadress i rätt fält (publiceras inte).

Och du, draften är på ONSDAG 21.00.
Det är lite bråttom.
Nu kör vi!

I dag är det måndag.
I normala fall ingen favoritdag.
Men det finns inget normalt med i dag.

I dag finns nämligen USA-bibeln ute till försäljning. Och jag tycker nog att du ska dra börs.
Du får, bland annat, ett fantastiskt reportage från Magnus Pääjärvis första tid i Edmonton, artiklar om samtliga lag i NHL, krönikor om alla ligor, stor intervju med Jonas Jerebko, dokument om LeBron och Heat, superknäck på Chris Johnson och Texas Rangers och mycket, mycket mer.

Hoppas ni gillar det.

/Wikdahl

För första gången får vi se Tim Lincecum pitcha i ett MLB-slutspel.
För sista gången får vi se Bobby Cox gorma på domarna i ett.

I grundseriens sista omgång säkrade San Francisco Giants divisionstiteln i NL West. Utmanaren San Diego Padres fick stryk med 3–0. Efteråt bjöd Giants-spelarna på ärevarv med generösa high fives till hemmafansen.
– Vissa av dem ville inte släppa våra händer, sa Lincecum.
Det är klart – de har ju väntat sedan 2003 på att få se sitt San Fran i postseason igen.

Nästan lika stort var jublet i klubbhuset på Turner Field i Atlanta, där hemmalaget Braves säkrade wild card-platsen i National League. Bobby Cox, klubbens manager sedan 1990, firades indränkt i champagne och öl. Han har sedan länge meddelat att årets säsong är hans sista innan pensionen. Nu får hetsporren Cox leda Atlanta genom ett slutspel för första gången sedan 2005.
– Jag är så stolt över det här laget – ni har ingen aning, sa han om sitt skadedrabbade gäng.

Nu ställs de mot just San Francisco, och 26-årige superstjärnan Lincecum gör sin första slutspelsmatch mot Braves (Derek Lowe) på torsdag. Här är slutspelslottningen:

American League Division Series:
Tampa Bay Rays–Texas Rangers
Minnesota Twins–New York Yankees
National League Division Series:
Philadelphia Phillies–Cincinnati Reds
San Francisco Giants–Atlanta Braves
Samtliga serier spelas i bäst av fem matcher.

Tips, analyser? Let’s hear it.

/Petter.

Snackisarna. Citaten. Duellerna. Och, såklart, våra egna random åsikter.
Här är hela den fjärde NFL-omgången.
Lämna dina egna tankar, tips och analyser i kommentarsfältet!

• TV-matcherna är listade först och störst. Kom ihåg att du även kan se säsongens alla NFL-matcher live via ligans egna Game Pass.

Pittsburgh Steelers (3–0 i segrar–förluster) vs Baltimore Ravens (2–1)
• TV10/Viasat Sport HD, söndag 19.00.
Hand upp alla som trodde att Pittsburgh skulle vara obesegrade efter tre veckor utan Ben Roethlisberger? Ingen? Nej, det här är ren jäkla bonus för Steelers-fansen. Och bäst av allt – det behövs ingen stjärnquarterback för att vinna idag heller. Två pansarvagnar drabbar samman; en klassisk holmgång mellan två av ligans allra mest fysiska och försvarsinriktade lag. Hårt, elakt och tillknäppt. Vi kan bara be för att det blir kasst väder också. Jag skojar inte – NFL blir inte häftigare än så här.

Philadelphia Eagles (2–1) vs Washington Redskins (1–2)
• TV10, söndag 22.15.
Donovan McNabb har spelat i en Super Bowl. Ikväll spelar han i sin andra. Köp inte snacket om att han ”gått vidare”, jag tror att McNabb drivs av starka hämndmotiv mot klubben (och coachen) som dumpade honom efter elva säsonger. Philly-publiken kommer bua. De borde hylla. Efter 60 sedvanligt tuffa McNabb-minuter kommer de trots allt sakna sin gamla stjärna litegrann. Oavsett hur bra det går för han-den-där-nya-Eagles-quarterbacken…

New York Giants (1–2) vs Chicago Bears (3–0)
• Sunday Night Football, TV10, söndag 02.20 (natten mot måndag).
Vem ska vi hylla för Chicagos överraskande 3–0-start? Nyförvärvet Julius Peppers? Bra start, men vi vill se mer. Anfallscoachen Mike Martz? Har rensat bort lite av Jay Cutlers misstag, men 22 poäng per match är inget som skrämmer slag på NFL. Kanske är det så enkelt att head coach Lovie Smith, ofta ifrågasatt, har vunnit över laget och fått dem att spela hårdare än på länge. Petningen av en namnkunnig veteran som Tommie Harris skickar tydliga signaler. (Legendaren Warren Sapp levererade för övrigt säsongens hittills skönaste sågning, när han apropå Harris bristfälliga spelsinne gjorde liknelsen ”a blind dog in a meat house”).
Borta mot ett hungrigt Giants tror jag dock att verkligheten hinner ikapp Bears litegrann.

Miami Dolphins (2–1) vs New England Patriots (2–1)
• Monday Night Football, TV10/Viasat Sport HD, måndag 02.30 (natten mot tisdag).
Patriots är min favorit till AFC East-titeln, men då måste man få ordning på försvaret. Dagens största utmaning stavas Brandon Marshall – Dolphins-receivern som levererade 166 tvärilskna yards och en touchdown senast mot NY Jets. Uppvisningen var delvis en hämndaktion mot Green Bay-legendaren Sterling Sharpe, som kritiserat Marshall på NFL Network.
– De där killarna (tv-experterna) coachade aldrig, sa en sårad Marshall häromdagen.
– De borde fortsätta göra det de är bäst på, och sluta bry sig om saker de inte vet nånting om. Jag tror ärligt talat inte att nån av dem var elite players, inklusive Sterling Sharpe, fortsatte 26-åringen.
Man kan tycka vad man vill om Brandon Marshalls historielöshet, men nog fan är det skönt att nån slår tillbaka mot alla oinsatta gaphalsar i tv-studiorna. Det är för många som lägger mer energi på att välja ut rätt designerkostym än på att faktiskt kolla vad som händer i matcherna.

ÖVRIGA MATCHER, SÖNDAG 19.00:

Atlanta Falcons (2–1) vs San Francisco 49ers (0–3)
Om Falcons verkligen har mognat som lag och skaffat sig den där åtråvärda killer-instinkten – då trasar man sönder ett redan fallfärdigt San Francisco. NFC West-favoriten Niners plågas av underpresterande spelare, coachstrul och interna stridigheter. Men inget lag kommer vara desperatare den här omgången. Skrällvarning.

Buffalo Bills (0–3) vs New York Jets (2–1)
Efter två raka segrar inom divisionen (28–14 hemma mot New England, 31–23 borta mot Miami) så har kaxiga New York Jets blivit… ödmjuka!? Coach Rex Ryan tar till och med ordet ”trap game” i sin mun inför mötet med tabelljumbon Buffalo.
– Ni måste se det här laget spela. De är med i varje match, säger han.
Skrällvarning #2 är härmed utfärdad.

Cleveland Browns (0–3) vs Cincinnati Bengals (2–1)
Bengals har vunnit två matcher trots Carson Palmer, inte tack vare honom. Så illa är det.
– Jag förväntar mig att jag ska spela bättre, och jag behöver spela bättre, säger Palmer.
Han hittar rätt med 56,6% av sina passningar (karriären: 62,9%), han har en passer rating på 71,3 (karriären: 87,2) och han har lika många interceptions som touchdowns (tre). Mot svaga Cleveland nöjer sig fansen inte med en seger; de vill se en vass Carson Palmer.

Green Bay Packers (2–1) vs Detroit Lions (0–3)
Stackars, stackars Detroit Lions. Är det inte underliga regler eller skadade nyckelspelare, så är det arga motståndare som sänker laget. Förra veckan Minnesota Vikings som tog sin första seger för säsongen mot just Lions. Idag Green Bay Packers, som vill ha revansch för prime time-fiaskot mot Chicago. Det lär bli kross på Lambeau Field, men ingen skugga ska falla över Detroitcoachen Jim Schwartz. Hans lag blir lite bättre varje dag.

Tennessee Titans (2–1) vs Denver Broncos (1–2)
Ni kan läsa om Chris Johnson och hans dröm om 2500 rushing yards i USA-bibeln, som finns i butik imorgon. För att målet fortfarande ska kännas någotsånär realistiskt skulle han behöva explodera för 200+ yards idag. Denvers defensive tackle Kevin Vickerson vet vad som väntar:
– De är envisa med det där springspelet. Även om vi stoppar dem om och om igen, så kommer de fortsätta försöka.

St Louis Rams (1–2) vs Seattle Seahawks (2–1)
Nog känns det som att Rams har hittat sin quarterback? Visst, han kommer ha sina bra och sina dåliga dagar, men vi såg redan under försäsongen att rookien Sam Bradford hör hemma i NFL.
– Sam var riktigt känslosam i vår huddle, sa Rams running back Kenneth Darby, efter 30–16 mot Washington senast.
– Han jagade på vår o-line, han jagade på våra receivers. Han uppträdde som en quarterback som spelat i ligan i tio år, sa Darby.
Samma rutinerade stil lär behövas mot ett Seattle-försvar som tvingat fram fyra interceptions och tre fumbles på tre matcher.

New Orleans Saints (2–1) vs Carolina Panthers (0–3)
Att kicker-problemen varit veckans största samtalsämne kring New Orleans Saints visar att situationen inte är alltför oroande, trots allt. Saints föll i en tät och mycket välspelad match mellan två bra lag, och kunde mycket väl ha varit 3–0. Inför dagens match är det mest intressanta snarare Carolinas Steve Smith, och huruvida den frustration han byggt upp under ett par års tid snart ändå inte resulterar i att han typ slår ner någon på sidlinjen? Rookie-quarterbacken Jimmy Clausen bör nog passa sig.

SÖNDAG 22.05:

Oakland Raiders (1–2) vs Houston Texans (2–1)
Plötsligt händer det. I sin tredje NFL-säsong börjar Darren McFadden äntligen leva upp till det där fjärdevalet i draften 2008. Han har sprungit för 95, 145 och 105 yards i Raiders tre första matcher. Sina två första år i ligan sprängde han 100-gränsen exakt en gång.
– Jag äter nyttigare nu och det har gett resultat. Jag känner mig mer energisk och kroppen återhämtar sig snabbare, säger McFadden.
En rolig duell mot vår vän poeten, Houstons Arian Foster, väntar idag.

Jacksonville Jaguars (1–2) vs Indianapolis Colts (2–1)
Det är inte lätt att vara Jack Del Rio. Två raka 25-poängsförluster, och nu måste han planera för ett möte med Peyton Manning?
– Jag tror på det jag gör, den jag är och det jag står för. Jag kommer fortsätta föra den goda kampen. Jag ger passion och energi varje dag på jobbet. Jag kommer fortsätta hitta olika sätt för det här laget att spela bättre, och göra några av de där små sakerna som stoppat oss från att ha lite mer kul på söndagar. Det är så jag funkar helt enkelt, säger Jaguars-coachen.
Vackert försvarstal, men jag är inte säker på att det hjälper mot den offensiva ångvälten Colts.

SÖNDAG 22.15:

San Diego Chargers (1–2) vs Arizona Cardinals (2–1)
Känslan i San Diego är att man skänkt bort två matcher – på grund av turnovers, och på grund av hiskeliga hål i lagets kick coverage.
– Special teams kan titta på sitt ansvar. Men offensivt kan vi ändå säga ”kom igen killar, om vi inte ger bort bollen så förlorar vi inte”, säger Chargers quarterback och MVP-kandidat Philip Rivers.
Min gissning är att San Diego aldrig ger Arizona ens en chans att vinna den här matchen.

LAG SOM ÄR SPELLEDIGA DEN HÄR OMGÅNGEN:
Dallas Cowboys (1–2), Kansas City Chiefs (3–0), Minnesota Vikings (1–2), Tampa Bay Buccaneers (2–1).

/Petter.

Alla som lirar amerikansk fotboll är väl antingen brutala barbarer eller grabbiga jocks, va?
Inte riktigt.
Kan du lista ut vilken hajpad NFL-spelare som skrivit detta på fritiden:

”I miss you like the sun rise”
I miss you like the sun rise
Winter nights became reality’s home,
Snow men stand here like soldiers of Rome,
My tears freeze before they kiss the wind,
I think of warmth and miss you then,
Since when when did rose petals crack While pondering love,
Dressed in pitch black with this sombering sun,
I sit an fish, out of the river Styx,
Catching cold souls with their quivered lips,
They whisper sweet like lemons drip,
And gaze my eyes like Medusa’s gift,
My bait is smiles.
Unhook me, look me not into dusk,
Ease my cuts, and release my lust,
Inhale my words, and breathe my wants,
Let the light marry my eyes,
And let the same inherit the skies.
I miss you like the sun rise.

Vill du leka gissningsleken? Scrolla försiktigt:
• Författaren pluggade fem år på University of Tennessee, där hans major var filosofi…
• På fyra säsonger sprang han för 2 964 rushing yards och 23 touchdowns…
• När han lämnade skolan 2009 ville inget NFL-lag ha honom – han hade rykte om sig att vara omogen och svårcoachad. Till slut fick han chansen av en klubb som odraftad rookie…
• Sin NFL-debut gjorde han på Monday Night Football den 23 november 2009 mot Tennessee Titans – som special teams-spelare…
• Inför årets säsong har han tagit över permanent som sitt lags startande running back. Han inledde säsongen genom att chocka och knocka Indianapolis Colts med 231 rushing yards och tre touchdowns…

…gissade du på Houston Texans Arian Foster? Snyggt jobbat. Han har enligt egen utsago fyllt runt 20–30 skrivböcker med sina handskrivna dikter, noveller och sångtexter.
– Jag skulle bli galen om jag inte skrev, för jag har så många tankar och visioner, säger 24-åringen till Washington Post.

/Petter.

Fotnot: Fosters dikt här ovan är hämtad från bloggen TexansChick.

Det finns lag som har otur – och så finns det New York Islanders.
Ni vet att Mark Streit, lagets viktigaste back, gick sönder i lördags och ni vet att i tisdags kom beskedet att Kyle Okposo också tvingas till operation.
Men ni kanske måste vara Islandersfans för att inte bli bli förvånade över vilken otur man kan ha.

Under andra halvan av 2000-talet har nämligen New York Islanders varit bäst på en enda sak i NHL: att få spelare skadade. Till och med om vi räknar bort den vandrande sjukhusräkningen Rick DiPietro så är Islanders löjligt hårt drabbat av skador.
De två senaste är en slägga i ansiktet på den hårt prövade organisation.
Under de senaste dagarna så har backstjärnan (i den mån man kan vara det i Islanders) Mark Streit blivit axelskadad och forwardslöftet Kyle Okposo har blivit…axelskadad. Både Streit och Okposo tvingas till operation. Okposo påstås kunna vara tillbaka i december men för Streit är säsongen sannolikt över.

Så. Det här leder oss till den intressanta, men darriga, statistik som heter Man Games Lost To Injury (MGLTI). MGLTI, alltså hur många matcher som spelarna i ett lag tillsammans har missat, målar inte hela bilden men ger ändå en indikation på vilken klubb som har det jobbigt och vilken som ofta hamnar på rätt sida om en röntgenplåt.

• Säsongen 2006/2007 hade Islanders 351 MGLTI. Bara ett lag hade fler – St Louis Blues med 382. Som jämförelse så hade Ottawa blott 82 MGLTI.
• Säsongen 2007/2008 blev siffran 402. Den var det inget lag i NHL som slog. Phoenix Coyotes hade minst trångt i sjukstugan med sina 74 MGLTI.
• 2008/2009 tog det verkligen (sjuk)hus i helvete. Islanders hade 566 MGLTI. Tvåa var St Louis med 100 färre.
• Den gångna säsongen hittar jag inte exakta siffror för (NHL för inte officiellt den här statistiken längre) men i april, med bara några få matcher kvar av grundserien, så var Islanders nionde lag på listan med 250 man games lost to injury. Det måste ha blivit ett gäng till med tanke på att Doug Weight och Rick DiPietro, exempelvis, inte spelade i slutet av säsongen så kan man ha klättrat ett par placeringar. Edmonton Oilers var värst med 531 matcher.

Varför det är så här vet jag inte, mer än att det inte kan bero på hård träning i alla fall. I så fall hade New York Islanders tabellrad de senaste åren sett annorlunda ut.
/Wikdahl

Undertecknad har varit ned-, ur-, av-, bort- och frånkopplad under någon vecka. Häromdagen gjordes det dock comeback, sort of, på AT&T Park i San Francisco. Även om själva matchen nu får anses vara historia, så går det ju fortfarande att sammanfatta själva upplevelsen.

Sport: Baseboll.
Match: San Francisco Giants-Arizona Diamondbacks.
Arena: AT&T Park, San Francisco.
Resultat: 4–2.

Arenan: ++++
Nej, den ligger ju inte mitt i stan. Men då det bara är en åttadollars taxiresa från Union Square, så är det ändå väldigt centralt. Det finns ju också ballparks med sämre vyer. Samtidigt som du beställer ”Burger Platter” (nio dollar) med vitlöks-pommes, kan man blicka ut över mäktiga Bay Bridge (Golden Gate ligger tyvärr på andra sidan stan). Från den tredje högsta raden på läktaren (”Awesome seats, man”, sa scalpern…) ser man dessutom en del av den intilliggande marinan.
Väldigt pittoreskt, det hela.
Men själva arenan? Jodå. Väldigt fräsch, egen karaktär (vilket värderas högt) och hyfsat tät.

Stämning: ++++
Giants jagar ju segern i sin division och fansen gjorde sitt bästa för att bära fram laget till en viktig seger. Det här tar emot, men det var väldigt mycket högre stämning än senast jag var på Fenway. Att stora delar av publiken ändå lämnade matchen innan den var slut – trots viss dramatik – är naturligtvis ett minus. Att det inte var slutsålt, är minus nummer två. Men ändå: under åtta innings var det slutspelsstämning på läktaren. Latinogangstrarna på raden under bjöd dessutom på skön macarena vid varje Giants-hit.

Matchen: +++++
Den bästa basebollmatchen jag har sett live. Dramatik, några grymma plays och spännande hela vägen in till slutet. Det enda som fattades var att Tim Lincecum inte pitchade.

Jumbotron-underhållning: +++
Vad är nu detta för saggig kategori, undrar ni? Well, har ni läst USA-bloggen frekvent, vet ni att jag gillar klassisk amerikansk pausunderhållning. Som ”Kiss Cam”. Den dammades av även i San Francisco, men producenten gjorde inget vidare jobb. Det som räddade kvällen var dock ”The Carlton Dance”. Jepp, Carlton från Fresh Prince i Bel Air, ni vet. Rev ned en hel skratt, kan jag lova.

Totalbetyg: ++++
Inte långt ifrån en femma, måste jag säga. Det gäller ju de flesta sporter, naturligtvis, men snacka om att baseboll blir bättre när det verkligen gäller någonting. Det är inte bara spänningen som påverkas, utan även hela upplevelsen.

/Stefan. 

Ni kanske ser den där nya grunkan i högerspalten.
Yes. We. Did.
På måndag släpps en alldeles färsk bilaga av aldrig skådat snitt i Sverige: USA-bibeln.

Det är ingen i Sverige som har testat göra en bilaga med de fyra stora amerikanska proffssporterna förut.
Vi testar.
På 124 sidor har vi packat in samtliga fyra, stora proffsidrotter. Det är krönikor, reportage, listor och hela köret. Och jag vågar lova att ni som läser den här bloggen kommer att hitta saker ni gillar.

USA-bibeln släpps på måndag och säljs till och med torsdag.

/Wikdahl