Sam Bradford fick ett kontrakt värt över 375 miljoner innan han kastat en enda passning i NFL.
Ikväll visade han att St Louis Rams kanske inte var helt fel ute, ändå.

Med startande quarterbacken AJ Feeley skadad fick Bradford chansen mot New England Patriots.
Det var tredje försäsongsmatchen, den som faktiskt betyder litegrann. Lagen kommer med en gameplan, de spelar sina starters lite längre och gör justeringar som om det är en riktig grundseriematch.

Bradford fick bara en halvlek, men jag tror att Rams coacher hann se tillräckligt.
15/22 passningar för 189 yards, två touchdowns och inga interceptions.
Kvick i tanken, cool i sitt kroppsspråk. Gjorde inga misstag under press (även om Patriots nu tycks ha lite problem med sin pass rush).

Mycket talar för att Sam Bradford vann jobbet som starter inatt. För gott.

Vem han ska passa bollen till i fortsättningen känns osäkert, däremot.
Donnie Avery kan ha pajat knät i kvällens match. Resten av lagets receivers är ett gäng oerfarna/oetablerade ynglingar där begåvade men skadeförföljde Laurent Robinson är största namnet.
Tur för Bradford att han kan luta sig mot Steven Jackson, en av ligans absolut bästa running backs.

…några ord om Patriots, också.
Försvaret såg inte bra ut. När den första rookie-quarterbacken spelat färdigt för Rams, kom nästa in. Thaddeus Lewis, odraftad från Duke (!), orkestrerade en niominutersdrive mot Patriots ordinarie defense. Touchdown. Det lär finnas en del att kolla på i filmrummet imorgon för Patriots-försvararna.

Jag vet inte om coach Bill Belichick verkligen hade planerat spela Tom Brady ända in i fjärde quartern. Kanske blev han förbannad på underläget och lämnade kvar sin superstjärna längre än det var tänkt från början.
Det gav bra betalt i alla fall: Brady satte 18/22 passningar för 273 yards, tre touchdowns och noll interceptions. Joråsåatte – lika bra för Pats-ägaren Robert Kraft att fortsätta jobba på den där kontraktsförlängningen.

/Petter.

Vi ska väl inte missbruka de slitna ”sporten-där-allt-kan-hända”-klyschorna, men… Det är nästan befogat efter att Colorado Rockies hämtat upp nio runs mot Atlanta Braves i MLB igår kväll.
1–10 i tredje inningen blev 12–10 efter nio, och idag kommer reaktionerna.

Notoriskt optimistiske AJC-krönikören Mark Bradley tror inte att Atlanta-fansen behöver oroa sig. Han hoppas att relief pitchern Kyle Farnsworth blir bänkad för gott i svallvågorna efter förlusten:
”Don’t get me wrong. A team blows a nine-run lead and I’m as human as the next person. I say, “Gee, what a horrible loss.” And it was, beyond all doubt. But it was, I say again, one loss. And if it takes this epic waste to persuade Bobby Cox that perhaps Farnsy is best never deployed in a tie game — or any game, for that matter — maybe it was worth it.”

Och nu vänder ju Braves hem till Turner Field, där man har ett facit på 44–17 – bästa hemmalaget i ligan.
Man leder NL East med 73 segrar och 54 förluster, ett ruggigt spännande race mot Philadelphia Phillies (70–56). Divisionstvåan har en rimlig chans att knipa wild card-platsen i National League.

Colorado Rockies, för den delen, vill också vara med och leka. Laget är 66–60 och får svårt att komma ikapp NL West-ledaren San Diego Padres (76–49). Men i wild card-jakten är man med.
– Det här är den typ av match vi kan bygga på, säger Colorados Joe Beimel.

/Petter.

Visst känns det som om det är läge att damma av vår gamla UFA-lista igen, va? Det har ju trots allt hänt lite sedan senast, även om vi FORTFARANDE väntar på en viss Ilya Kovalchuk. 

Noterbart från de senaste dagarna är att Raffi Torres har hittat ett hem. I Vancouver. En smart värvning om ni frågar oss och visst känns det som om Canucks har ett riktigt vasst lag på G. 

UFA-listan (och som vanligt reserverar vi oss mot en massa felaktigheter):

Målvakter:

Martin Biron, NY Islanders  NY Rangers
Dan Ellis, Nashville Tampa Bay
Ray Emery, Philadelphia
Johan Hedberg, Atlanta New Jersey
Chris Mason, St. Louis Atlanta
Evgeni Nabokov, San Jose 
Antero Niittymäki, Tampa San Jose
José Theodore, Washington
Vesa Toskala, Calgary
Marty Turco, Dallas Chicago

Backar:

Marc-Andre Bergeron, Montreal
Nick Boynton, Chicago
Joe Corvo, Washington  Carolina
Anders Eriksson, NY Rangers
Garnet Exelby, Toronto
Kurtis Foster, Tampa Edmonton
Sergei Gonchar, Pittsburgh Ottawa
Dan Hamhuis, Nashville  Vancouver
Kim Johnsson, Chicago
Milan Jurcina, Washington NY Islanders
Pavel Kubina, Atlanta Tampa Bay
Brett Lebda, Detroit Toronto
Jordan Leopold, Pittsburgh Buffalo
Andreas Lilja, Detroit
Toni Lydman, Buffalo Anaheim
Paul Mara, Montreal
Paul Martin, New Jersey Pittsburgh
Zbynek Michalek, Phoenix Pittsburgh
Willie Mitchell, Vancouver
Derek Morris, Phoenix Phoenix
Ruslan Salei, Colorado Detroit
Mathieu Schneider, Phoenix
Martin Skoula, New Jersey Omsk
Henrik Tallinder, Buffalo New Jersey
Anton Volchenkov, Ottawa New Jersey
Aaron Ward, Anaheim Slutat

Forwards: 

Maxim Afinogenov, Atlanta St. Petersburg
Colby Armstrong, Atlanta  Toronto
Evgeny Artyukhin, Atlanta
Arron Asham, Philadelphia Pittsburgh
Adam Burish, Chicago Dallas
Pavol Demitra, Vancouver Lokomotiv Yaroslav
Bill Guerin, Pittsburgh
Jere Lehtinen, Dallas
Owen Nolan, Minnesota
Fernando Pisani, Edmonton Chicago
Miroslav Satan, Boston
Teemu Selänne, Anaheim Anaheim
Lee Stempniak, Phoenix
Marek Svatos, Colorado
Darcy Tucker, Colorado
Scott Walker, Washington
Jason Williams, Detroit
Steve Begin, Boston
Derek Boogard, Minnesota NY Rangers
Ruslan Fedotenko, Pittsburgh
Alexander Frolov, Los Angeles NY Rangers
Christopher Higgins, Calgary Florida
Paul Kariya, St Louis
Ilya Kovalchuk, New Jersey
Slava Kozlov, Atlanta
Kirk Maltby, Detroit
Fredrik Modin, Los Angeles
Robert Nilsson, Edmonton Salavat
Eric Nystrom, Calgary Minnesota
Alexej Ponikarovsky, Pittsburgh Los Angeles
Alex Tanguay, Tampa Calgary
Raffi Torres, Buffalo Vancouver
Ray Whitney, Carolina Phoenix
Eric Belanger, Washington
Mike Comrie, Edmonton
Craig Conroy, Calgary
Matt Cullen, Ottawa Minnesota
Jeff Halpern, Los Angeles
Olli Jokinen, NY Rangers Calgary
Saku Koivu, Anaheim
Robert Lang, Phoenix
Matthew Lombardi, Phoenix Nashville
John Madden, Chicago Minnesota
Manny Malholtra, San Jose Vancouver
Mike Modano, Dallas  Detroit
Dominic Moore, Montreal Tampa
Brendan Morrison, Washington
Rob Niedermayer, New Jersey Buffalo
Vaclav Prospal, NY Rangers
Doug Weight, NY Islanders
Kyle Wellwood, Vancouver 

/Stefan.

En QB-kontrovers kan blossa upp nästan när som helst, i vilket lag som helst.
Skador, dåligt spel, svaga resultat – eller bara ett yngre och coolare alternativ som väntar i kulisserna. Så kan ett etablerat NFL-namn snabbt bli stans mest ifrågasatta offentliga person.
Det händer varje säsong, och det kommer hända i år också.

Här följer en genomgång av ett gäng NFL-klubbar där QB-positionen omges av frågetecken – och en bedömning av hur stor risken är att en quarterback controversy uppstår under säsongen.

ARIZONA CARDINALS
Man behöver inte vara NFL-scout för att se det: Cards är en QB controversy waiting to happen. 27-årige Matt Leinart har, efter att hjälten Kurt Warner lagt av, fått tillbaka starterjobbet utan att riktigt förtjäna det. Jag såg Leinart spela tre raka serier i gårdagens träningsmatch mot Tennessee, utan att leda sina män till en enda first down.
Bakom honom finns jämnårige Derek Anderson. Han är ingen frälsare och han var direkt usel i Cleveland förra säsongen. Men han har ju den där 2007-säsongen med 27 touchdowns och tio segrar på meritlistan.
Den som quarterbackar Arizona har grymma offensiva vapen att tillgå. Om Leinart inte levererar kommer röster höjas – fans, media, kanske till och med spelare och coacher – för att ta reda på vad Derek Anderson kan prestera.
Kontrovers-faktor: 80%. Nej, vi känner oss inte alls trygga med Matt Leinart, som helt enkelt inte ger det där seriösa franchise QB-intrycket.

CAROLINA PANTHERS
Panthers är inte övertygade om att Matt Moore är rätt man att leda laget. Hade klubben varit det, hade man inte draftat Jimmy Clausen i andra rundan i våras.
Moore startade de fem sista matcherna förra säsongen. Intrycket var en hyggligt stabil quarterback, men än har vi inte sett honom under en hel säsong. Om Moore floppar, kommer alla vilja se rookien istället. Om Moore spelar okej men Carolina floppar, kommer alla vilja se rookien istället.
Kontrovers-faktor: 50%. Så länge Panthers hänger med hyfsat i tuffa NFC South lär Matt Moore få behålla jobbet. Men några förluster i rad… Då kan det vara läge att tänka på framtiden.

DENVER BRONCOS
Lagets startande quarterback Kyle Orton har sett vass ut på försäsongen och har även belönats med en kontraktsförlängning. Han blir Denver trogen till och med säsongen 2011. Bakom Orton finns gamla Cleveland-floppen Brady Quinn, som fyller 26 i höst, och vårens hajpade draftval Tim Tebow. Potential/framtidssatsning kommer vara det tyngsta argumentet för de som vill se en förändring på Broncos quarterback-position.
Kontrovers-faktor: 20%. Orton blir aldrig någon franchise-QB, men han är klassen bättre än Quinn. Stödet för Tebow är fanatiskt runt om i USA – inte minst i medierna – och kan leda till en del besvärliga frågor om Denver förlorar några matcher i rad.

CINCINNATI BENGALS
Carson Palmer har ingen egentlig konkurrens i Bengals (JT O’Sullivan samt Carsons yngre brorsa Jordan), så han kommer spela tills han går sönder. Men om han är lika blek som han var 2009 – måste inte Bengals fundera på att gå vidare inför nästa säsong? Klubben har värvat killar som Antonio Bryant, Terrell Owens och Jermaine Gresham. Palmer har alla vapen som krävs för att lyckas – nu måste han leverera.
Kontrovers-faktor: 30%. Skadorna har gjort Carson Palmer till en annan (läs: sämre) spelare. Det kunde alla se ifjol. 2010 känns som sista chansen att hitta tillbaka till den gamla Pro Bowl-formen; annars måste Bengals nog börja scouta quarterbacks inför draften nästa år.

PITTSBURGH STEELERS
Kontroversen här handlar inte om huruvida Ben Roethlisberger blir starter igen till match fem/sju när hans avstängning är över. Det blir han.
Nej, debatten rör snarare vem som ska vikariera för Big Ben under tiden han funderar över varför alla är så upprörda på hans kvinnosyn.
Försäsongen har varit, och är fortfarande, en tävling mellan backup-quarterbackarna Byron Leftwich och Dennis Dixon. Vi vet vad vi får av Leftwich; sju års NFL-erfarenhet och en rejäl kastarm. Tyvärr är det ju också så att amerikanska luftfartsverket tvingas larma landets piloter varje gång Byron börjar veva loss med den där något irrationella armen.
25-årige Dennis Dixon är mer av ett utvecklingsprojekt, och det är det som är så lockande för Steelers-fansen. Potentialen. Dessutom kan Dixon göra nåt som Leftwich inte gör ens i Madden: springa med bollen. Kan behövas bakom Steelers förmodat skakiga o-line.
Debatten Leftwich/Dixon kommer fortsätta ända fram till premiären, och om den spelare som till slut får chansen strugglar… ja, då kan kravet på ett byte komma rekordsnabbt.
Kontrovers-faktor: 20%. Oavsett vem Steelers väljer inför vecka 1 så kommer valet kritiseras, men det känns ändå som en ganska marginell debatt. Steelers kommer springa och spela försvar (känns det igen?) för att överleva fram till Roethlisbergers återkomst.

PHILADELPHIA EAGLES
Ja, med tanke på att Donovan McNabb – som levererade och tog Eagles till slutspel år efter år – sällan undslapp kritiken i Philly, så lär ju inte Kevin Kolb göra det heller. Men det kommer knappast gå så långt att en petning blir ett realistiskt alternativ. Backupen Michael Vick är helt enkelt för dålig.
Kontrovers-faktor: 5%. Personligen tror jag att Eagles missar slutspel i år, men klubben tror mycket på Kolb och han sitter säkert. Det lär även de mest kritiska Philadelphia-journalisterna medge.

/Petter.

Tänk vad mycket enklare allting blir om vi bara pratar med varandra.
Vad många konflikter och missförstånd som kan undvikas, vad mycket kunskap som kan vinnas.

Ta Albert Haynesworth, till exempel. Nu är han sur på sina coacher i Washington Redskins, igen.
Sur för att de spelar honom för länge i försäsongsmatcherna, sur för vad de säger till tidningarna, sur för att de – som Haynesworth upplever det – fortfarande hämnas för att han skippade träningar i våras.
Albert Haynesworth borde prata med sina om sina känslor och frustrationer.
Men istället pratar han med media:
– De sa att jag hade ”huvudvärk” och därför inte kunde träna. Men det var lite mer än så. Men de ville väl inte säga det officiellt. Jag antar att de ville få sig själva att se bra ut, och få mig att se dålig ut för att jag inte deltog i deras offseason-program.
– Tredje quartern? Jag är proffs och inne på min nionde säsong. Jag borde inte spela i tredje quartern i en försäsongsmatch.
– Jag vet inte vad som pågår, men jag har aldrig varit med om något liknande.
Jeez. Sätt dig ner med Mike Shanahan och snacka ut, already.

Sedan har vi Carmelo Anthony.
Han SKA prata med Denver Nuggets, så fort klubben gjort klart med en ny general manager, sägs det.
Det är bra.
Då får vi en fingervisning om huruvida han ser en framtid i Denver, i New York eller kanske i Chicago.
En person som Melo redan pratat med, däremot, är Chauncey Billups. Denver-guarden, som fyller 34 år i september, hoppas att Anthony bestämmer sig för att stanna:
– Jag vet vad han betyder för laget, jag vet vad han betyder för staden. Så självklart, till 100 procent, jag vill att han stannar. Jag vill avsluta min karriär i samma lag som honom.

/Petter.

Det finns ingen starkare drivkraft än skuld.
Eller, jo, kanske skam.
Men när Brett Favre bestämmer sig för att köra ett år till så är det för att han har en obetald räkning.
– Jag är skyldig den här organisationen att ge det ett försök till, säger Favre.

Så Brett Favre, i oktober en 41 år gammal legendar, blev övertalad till slut. Men det krävdes att polarna drog sitt strå till stacken. I ett sista desperat försök att få quarterbacken att fortsätta ett år till så skickade Vikings spelarna Jared Allen, Steve Hutchinson och Ryan Longwell, Favres bästa vänner i laget, till Mississippi.
De krävde ett svar, bad om ett ja – och fick ett.

Om Brett Favre verkligen gör det för någon annans skull än sin egen får du spekulera i själv men 24 timmar senare stod farbrorn på planen och skickade raketer till höger och vänster.
I Minnesota är hoppet nu tillbaka. Quarterbacken Brett Favre kan göra något som quarterbacken Tarvaris Jackson inte kan – leda Vikings till Super Bowl. Och att han ökar temperaturen i staten råder det ingen tvekan om.
Så här skriver lokala tidningen Star Tribunes krönikör Jim Souhan:

”Even if his summer charade left you flinching every time you hear his name, you should appreciate the way he thinks and plays the game, and you should realize that in 2009, Favre became the most compelling Viking in franchise history. Who else comes close? Who else approaches Favre’s historical importance, rampant charisma and sense of drama? Who else starred on both sides of the Vikings’ most important rivalry? Who else combines such pathos and joy?”

Lär mer om Favres återkomst i Petter Westins artikel här.

/Wikdahl

Denver Nuggets erbjuder tre år och 475 miljoner kronor.
Carmelo Anthony erbjuder tvetydighet, spekulationer och vånda.
Vånda för fansen alltså, som är rädda att förlora sin superstjärna i en LeBron-till-Heat-liknande historia nästa sommar.
– Jag tänker ta god tid på mig, säger Melo till Denver Post.
– Alla vet att jag är lojal mot Denver Nuggets; det har jag visat under mina sju år här. Jag tror inte att någon kan ifrågasätta det. Men i det här läget måste jag göra det som är bäst för mig och min familj. Jag tar bara god tid på mig, och funderar på om jag vill ta kontraktsförlängningen eller inte.

Ding ding ding!
Ah, den gamla ”bäst för mig och min familj”-repliken – en larmsignal så stark som någon.
Är det inte precis så en superstjärna alltid säger, när han vill skydda sig själv mot de svikna fansens ilska?

Till saken hör att ESPN i går rapporterade att Anthony redan bestämt sig: Han vill, enligt anonyma källor, bort från Nuggets. Vi kan väl lika gärna bidra ännu mer till spekulationerna:
Kanske känner Melo att han nått vägs ände i Denver. Under alla hans sju säsonger har klubben nått slutspel, men bara en gång har klubben gått längre än första rundan (Conference Finals 2009).
Givetvis måste man också undra om Miami Heats spektakulära offseason spelar en roll i beslutet. Vill Melo (i likhet med Chris Paul?) bilda en egen supertrio för att ha chansen att tävla om titeln? Med risk för att samla ännu mer grinig-gammal-gubbe-poäng än jag redan gjort i sommar: Det är en oroande utveckling.

/Petter.

Patrick Ewing får oväntat besök.

Det känns fattigt att kalla honom för sidekick.
Så vi gör inte det.
Legendaren Scottie Pippen är nu invald i Hall of Fame.

Dynastin Chicago Bulls var mer än bara Michael Jordan. Bulls var Horace Grant, John Paxson och Bill Cartwright, Dennis Rodman, Toni Kukoc och Ron Harper.
Men framför allt så var Chicago Bulls också Scottie Pippen.
Världens bästa näst bästa spelare genom tiderna är nu ytterligare odödliggjord. I natt fick Pippen en plats i basketens Hall of Fame i Springfield (doh!), Massachusetts.
Och han hyllade sin gamle radarpartner som han vann sex titlar med.
– MJ, you have touched so many people’s lives, but none quite like mine, sa Pip.
Känslorna är säkert ömsesidiga. Utan Scottie Pippen hade Michael Jordans fingrar med största sannolikhet saknat sex ringar.
– Han är känd för sitt försvarsspel men han var fantastiskt all-round och en tyst, osjälvisk kraft i Chicago Bulls och i Dream Team, sa Jordan i april.

The Naismith Memorial Hall of Fame class of 2010 inkluderade också följande namn:
Karl Malone
Superstjärna och, tillsammans med guarden John Stockton i Utah, kungen av pick and roll. Ingen NBA-ring men två MVP-titlar och två OS-guld.
Malone var känslosam i natt och tårarna rann på sjuårsdagen av hans mors död.
– Det handlade inte mig, sa Malone om sin karriär.
– Det handlade alltid om att göra någonting som gör alla stolta.

Dennis Johnson
Superb guard som vann ligan tre gånger: 1979 med Seattle SuperSonics och 1984 och 1987 med Boston Celtics.

The Dream Team
Världens bästa lag genom alla tider. Jag ska inte tråka er med detaljerna, men tio män ur den truppen är i Hall of Fame, bland annat Malone och Pippen.

Cynthia Cooper
Legendarisk som spelare och som vinnare. Vann collegetiteln, WNBA fyra gånger (MVP i samtliga finaler) samt OS-guld 1988.

Bob Hurley
Den tredje high school-coachen i historien att bli invald. Har coachat St Anthonys i New Jersey i 38 år. Sanslös fakta: under de 38 åren är det bara två av hans spelare som inte gått college. Far till den Bobby Hurley som ledde Duke till två raka NCAA-titlar på tidigt 1990-tal och gick sjua i draften 1993.

USA:s OS-lag 1960
Vansinnigt talangfullt amatörgäng med legendarer som Oscar Robertson, Jerry Lucas och Jerry West. Vann guldet i Rom.

Maciel Pereira
Brasiliansk centerhjälte som vann VM-guld 1963.

Jerry Buss
Los Angeles Lakers ägare och mannen bakom en seglivad dynasti. Köpte Lakers samt Los Angeles Kings och arenan The Forum, 1979. Sedan dess har Lakers varit i 15 finaler och vunnit nio.

Gus Johnson
All-star i NBA fem gånger. Vann ABA med Indiana Pacers Snittade 17,1 poäng och 12,7 returer per match i NBA. Dog i cancer 1987, bara 48 år gammal.

Avslutningvis 1: grattis Sundsvall Dragons! Dragons är nu det andra laget i svensk baskets historia som haft en hall of famer i sitt lag (Pippen gästspelade mot Akropol i januari 2008). Det första var M7 Borås som hade Magic Johnson på besök säsongen 1999-2000. Det slutade inte så bra för M7 men det är en helt annan historia.

Avslutningsvis 2: Air Pippen:

/Wikdahl

HARD KNOCKS: TRAINING CAMP WITH THE NY JETS
Vad: Premiäravsnittet i sjätte säsongen av den prisbelönta HBO- och NFL-producerade serien.
Vem: Spelare, coacher, ledare och andra profiler i och runt New York Jets.
Längd: 51 minuter.
Typiskt citat: ”We know we’re better than you. We don’t give a shit if you know it or not. We don’t give a shit if you give us your best game. We’re going to give you our best game, and we’re going to beat the shit out of you. How about that?”
Betyg: 3/5.

Med Hard Knocks är du på insidan, fast ändå inte.
Det är ju ofta dilemmat i såna här dokumentärserier: huvudrollsinnehavaren (i det här fallet NFL) har sista ordet, och raderar tveklöst alla scener som kan få den att framstå i negativ dager.
Dörren till de allra mest intressanta och avslöjande samtalen förblir stängd.
Men Hard Knocks har, i sin sjätte säsong, fortfarande ett underhållningsvärde.

I första avsnittet är det fullständig Rex Fucking Ryan Show. Jets karismatiske coach svär, trash-talkar, skämtar, spexar och… jo, han coachar litegrann också.
Efter ett samtal från sin mamma bad Ryan tv-tittarna om ursäkt för sitt språkbruk i programmet, som premiärsändes i USA i onsdags kväll. Här i Sverige stör vi oss knappast på alla f-bomber, men själv kan jag tycka att det är ett ganska tröttsamt grepp av HBO för att bygga upp en känsla av autenticitet. ”Nej, vi fick inte ta med kamerorna in på mötet om Darelle Revis, men som kompensation lägger vi in tio minuter ocensurerat Rex Ryan-babbel”.
Hard Knocks är snyggt förpackat, men känslan av yta-före-innehåll är svårfrånkomlig.

Bäst i avsnitt ett är istället inblicken i hur träningslägrets första cut sker.
Spelaren som sparkas eskorteras till sitt rum, får lämna ifrån sig sin playbook och sedan är det bye-bye.
En spelare får ett hejdå i hissen från Coach Ryan, en annan får veta att ”det finns ju alltid möjlighet att spela i UFL”. Drömmen krossas utan pardon, och för första gången känns det som att Hard Knocks verkligen lever upp till sitt namn.

/Petter.

Miami Heat har ju letat efter komplementspelare för att fylla ut truppen efter att landat LeBron James, Dwyane Wade och Chris Bosh.
Den här säsongen får man klara sig, men nästa höst kan man få hjälp från oväntat håll.
– Mitt förstaval är Nuggets, mitt andraval är Heat. Jag skojar inte, säger Brandon Marshall.

En förstärkning av shooting guarden Brandon Marshall kanske vore välkommet om Brandon Marshall verkligen var shooting guard.
Men det är han ju inte.
Brandon Marshall är wide receiver.
Den talangfulla men problematiska liraren räknar med att det blir lockout i NFL nästa säsong och då ska han, liksom Michael Jordan en gång gjorde, byta sport.
– Det kommer inte att spelas football. Om det blir lockout så måste jag hitta ett jobb, säger Marshall.
Marshall vill helst till Nuggets, han har ju tidigare spelat fotboll i Denver med Broncos. Andravalet är hans nya hemstads basket lag Miami Heat där han kan springa routes och vänta på en lyra från LeBron James.

Brandon Marshall säger att han är tillräckligt bra för att spela shooting guard i NBA och att han ska skaffa sig en basketcoach för att börja förbereda sig. Han har till och med snackat med sin agent om det.
Men Miami Dolphins coach Tony Sparano är inte övertygad om Marshalls förträfflighet.
– Jag har sett honom hoppa – han kommer inte att spela basket, säger Sparano.

/Wikdahl