Vi får vänta tills nästa vecka innan en skiljedomstol avgör om Ilya Kovalchuks kontrakt med New Jersey Devils är giltigt eller inte. 
Men igår kväll kunde vi bocka av två nya namn på vår fina UFA-lista som hängt med sedan den 1 juli. Alexander Frolov har signat för Rangers, Alexei Ponikarovsky för Los Angeles. 

Rangers gav Frolov ett ettårskontrakt värt 3 miljoner dollar. Bra deal? Tja, ryssen har potential att smälla in 30 kassar på en säsong och eftersom kontraktet bara är över ett år, så sätter ju GM Sather inte direkt hela organisationens framtid på spel. Å andra sidan är det många som tycker att Frolov är en katastrof i defensiven och direkt livsfarlig i egen zon. Han har också ett rykte om sig att vara spelaren som alltid är sist in och först ut på träningarna. 
Spontant känns inte Frolov som spelartypen som lyckas i New York. Men som sagt, Sather har tagit en ganska låg risk. 

Kings cap hit för Ponikarovsky är på 3,2 miljoner dollar, även det ett ettårskontrakt. Om vi ser ukrainaren som ersättare för Kovalchuk eller Simon Gagne – som Kings jagade – är det naturligtvis ett ordentligt nedköp. Enligt rapporter fortsätter dock Kings jaga ett stort namn, så Poni ska ses som en spelare för tredje- eller andrakedjan och inget annat. Poni tokfloppade i Pittsburgh (tre mål på 27 matcher) och att han får en rätt rejäl löneökning – från 2,5 miljoner – känns väl sådär. Men precis som med Frolov, så är Ponikarovsky ett lågriskprojekt. 

UFA-listan:

Målvakter:

Martin Biron, NY Islanders  NY Rangers
Dan Ellis, Nashville Tampa Bay
Ray Emery, Philadelphia
Johan Hedberg, Atlanta New Jersey
Chris Mason, St. Louis Atlanta
Evgeni Nabokov, San Jose 
Antero Niittymäki, Tampa San Jose
José Theodore, Washington
Vesa Toskala, Calgary
Marty Turco, Dallas

Backar:

Marc-Andre Bergeron, Montreal
Nick Boynton, Chicago
Joe Corvo, Washington  Carolina
Anders Eriksson, NY Rangers
Garnet Exelby, Toronto
Kurtis Foster, Tampa Edmonton
Sergei Gonchar, Pittsburgh Ottawa
Dan Hamhuis, Nashville  Vancouver
Kim Johnsson, Chicago
Milan Jurcina, Washington NY Islanders
Pavel Kubina, Atlanta Tampa Bay
Brett Lebda, Detroit Toronto
Jordan Leopold, Pittsburgh Buffalo
Andreas Lilja, Detroit
Toni Lydman, Buffalo Anaheim
Paul Mara, Montreal
Paul Martin, New Jersey Pittsburgh
Zbynek Michalek, Phoenix Pittsburgh
Willie Mitchell, Vancouver
Derek Morris, Phoenix Phoenix
Ruslan Salei, Colorado
Mathieu Schneider, Phoenix
Martin Skoula, New Jersey Omsk
Henrik Tallinder, Buffalo New Jersey
Anton Volchenkov, Ottawa New Jersey
Aaron Ward, Anaheim

Forwards: 

Maxim Afinogenov, Atlanta
Colby Armstrong, Atlanta  Toronto
Evgeny Artyukhin, Atlanta
Arron Asham, Philadelphia
Adam Burish, Chicago Dallas
Pavol Demitra, Vancouver Lokomotiv Yaroslav
Bill Guerin, Pittsburgh
Jere Lehtinen, Dallas
Owen Nolan, Minnesota
Fernando Pisani, Edmonton
Miroslav Satan, Boston
Teemu Selänne, Anaheim
Lee Stempniak, Phoenix
Marek Svatos, Colorado
Darcy Tucker, Colorado
Scott Walker, Washington
Jason Williams, Detroit
Steve Begin, Boston
Derek Boogard, Minnesota NY Rangers
Ruslan Fedotenko, Pittsburgh
Alexander Frolov, Los Angeles NY Rangers
Christopher Higgins, Calgary Florida
Paul Kariya, St Louis
Ilya Kovalchuk, New Jersey
Slava Kozlov, Atlanta
Kirk Maltby, Detroit
Fredrik Modin, Los Angeles
Robert Nilsson, Edmonton Salavat
Eric Nystrom, Calgary Minnesota
Alexej Ponikarovsky, Pittsburgh Los Angeles
Alex Tanguay, Tampa Calgary
Raffi Torres, Buffalo
Ray Whitney, Carolina Phoenix
Eric Belanger, Washington
Mike Comrie, Edmonton
Craig Conroy, Calgary
Matt Cullen, Ottawa Minnesota
Jeff Halpern, Los Angeles
Olli Jokinen, NY Rangers Calgary
Saku Koivu, Anaheim
Robert Lang, Phoenix
Matthew Lombardi, Phoenix Nashville
John Madden, Chicago
Manny Malholtra, San Jose Vancouver
Mike Modano, Dallas
Dominic Moore, Montreal
Brendan Morrison, Washington
Rob Niedermayer, New Jersey Buffalo
Vaclav Prospal, NY Rangers
Doug Weight, NY Islanders
Kyle Wellwood, Vancouver 

/Stefan.

”Baseboll? Det är ju som brännboll fast utan fem poäng för enhandslyra. Och dessutom är det fruktansvärt långtråkigt att titta på. DET HÄNDER JU INGENTING”. 
Hur svarar man på det?
Tja, man kan lista grejer som hänt i MLB bara under de fem senaste dagarna.
Håll i kepsen, spotta ut tobaken, nu åker vi. 

• När Baltimore Orioles (som jag ibland kallar Oreos. Jag gillar Oreos. Jag kan äta Oreos till middag) torskade mot Minnesota med 0–5, blev inte en Oreo (jag är hungrig, okej?) utkastad. Inte två. Utan TRE. Ty Wigginton och Juan Samuel bjuder på den här showen. Missa inte!

• Mer Orioles. Det här egentligen inte lika kul, självklart ogillar vi folk som springer in på planen och dummar sig. Men, herregud, är det sergeant Landsman Baltimorepolisen har posterat på Oriole Park? Jag säger bara shiiiiiit, alltså. 

• Hur står det till med Jorge Posada, egentligen? I helgens sista match mot Kansas City Royals fick Yankees catcher frispel och gjorde så här. Och Kansas-snubben som enkelt kunde jogga hem heter Willie Bloomquist. Bara en sån sak. 

• Årets MLB-säsong har bjudit på flera bisarra bråk mellan lagkamrater. Här bjuder Seattle Mariners på ett till. Och så snackas det om att det är för många slagsmål i NHL!?

• San Franciscos Eugenio Velez satt förmodligen och tuggade på lite tobak där på bänken. Då small det. Att få en baseboll – med den farten – i huvudet är förenat med livsfara. Velez ska dock ha klarat sig undan med en hjärnskakning. 

• Och vad tusan ska vi kalla det här? NY Mets manager Jerry Manuel vill plocka sin pitcher R.A Dickey från matchen mot Dodgers, men tror ni Dickey vill gå av? Nä. Så han stannar. Och tjatar och tjatar och tjatar och tjatar: ”Jag VILL inte sluta”. Vem som går segrande ur diskussionen ser ni här. Bara i baseboll, kids, bara i baseboll. 

• USA-bloggen är lite förtjust i det här med bisarra skador. Kanske minns ni storyn om Tampa Bay Ray-spelaren som blev stungen av en Stingray? Den här (i slutet av klippet) är dock värre. Florida Marlins tog en tung seger mot Atlanta häromdagen och Chris Coghlan fick för sig att smeta raklödder i lagkamraten Wes Helms ansikte, mitt under en tv-intervju. Fick Helm lödder i ögat? Nope. Men Coughlan landade så illa efter ”attacken” att han gjorde illa knäet. Nu kan han vara borta mellan sex och åtta veckor.

/Stefan. 

Det har kallats ”the year of the pitcher”, och inatt fortsatte det.
Matt Garza kastade säsongens femte no-hitter i MLB.
26-åringen tillät noll hits, noll runs och en enda walk när Tampa Bay Rays slog Detroit Tigers med 5–0. Monstersluggern Miguel Cabrera var bara en av de Detroitspelare som besviket fick lunka av planen.

– Försvaret gjorde en fantastisk insats, jag kan inte säga nog om dem, sa Garza till ESPN direkt efter matchen.
För en man som nyss skrivit historia – det var första gången en Rays-pitcher kastat en no-hitter – såg han imponerande cool ut. Även när Evan Longoria sprang förbi och smällde nån sorts tårta i ansiktet på honom inför tv-kamerorna…

Samtidigt innebär det här att dopningsdebatten kommer fortsätta. Cyniska tyckare menar att ”year of the pitcher” blivit verklighet mest för att slagmän inte längre vågar dopa sig i samma utsträckning.

/Petter.

Det ligger två hjälmar på marken. Dez Bryant tänker bära max en av dem. Foto: AP

…och priset till dagens kaxigaste rookie går till Dez Bryant, Dallas Cowboys.

Andra dagen på klubbens training camp, träningen avslutas och veteranen Roy Williams slänger sina skydd till Bryant som ska bära utrustningen.
En typisk del av inkilningen för förstaårsspelare i NFL.
Men Bryant vägrar.

– Jag gör det bara inte. Som jag ser det blev jag draftad för att spela football och för att hjälpa laget vinna en titel, inte för att bära någon annans skydd, säger 21-åringen till ESPN Dallas efteråt.

Roy Williams? Han gillar det inte.

– Alla måste gå igenom det. Jag var tvungen att gå igenom det. Det spelar ingen roll om du är förstavalet eller 7000:e valet i draften, det finns saker du måste göra när du är rookie, säger han (Bryant var 24:e valet, reds. anm).
– Jag bar skydd. Jag betalade för middagar. Jag gjorde allt det var meningen att jag skulle göra, för jag ville inte vara den där killen, säger 28-årige Williams.

Intrigen blir extra såsig eftersom Bryant, som spelar wide receiver, är en het kandidat till att peta just Williams ur laget. Konkurrensen mellan de två är en av försäsongens mest uppmärksammade stories i Dallas.

Vad säger våra läsare? Är det rätt av Dez Bryant att stå på sig, att visa att han inte är någons bitch och att allt fokus ligger på träningen (och således, i förlängningen, att ta Roy Williams jobb)?
Eller är Bryant en respektlös pojkspoling som inte fattar att inkilningsritualer är en naturlig del av proffsidrotten?

/Petter.

A-Rod fortsätter sin jakt på basebollhistoria idag. Foto: AFP GETTY IMAGES NORTH AMERICA

Alex Rodriguez och New York-publiken får vänta ett tag till på home run nummer 600.
– Fansen har varit fantastiska. Alla vill verkligen att jag ska göra det här hemma, sa Yankees-stjärnan efter lördagens match mot Kansas City Royals.

Sedan tackade han KC-pitchern Kyle Davies (”han fortsatte pumpa fast balls, I love that guy!”), mannen som faktiskt var olycklig nog att vara på fel ände av A-Rods 500:e homer för snart tre år sedan.

Den här gången gav Davies upp två home runs till Mark Teixeira, men det var ändå inte värre än att Royals kunde kämpa sig kvar till en 7–4-seger.

Nästa chans för A-Rod kommer under söndagen, när Kansas City slänger ut nyförvärvet Sean O’Sullivan mot the Bronx Bombers. 22-årige O’Sullivan har positiva minnesbilder, han vann nämligen en start mot Yankees så sent som i tisdags. Två runs, två hits, tre walks och fyra strikeouts på sex innings. Då gjorde han det i LA Angels-tröjan, precis innan han blev tradead till KC.

Efter söndagens match spelar Yankees sju raka bortamatcher, så räkna med att hemmapubliken är lite smånervös över att gå miste om det historiska ögonblicket.

Baseboll-giganterna med 600+ home runs:
1. Barry Bonds, 762
2. Hank Aaron, 755
3. Babe Ruth, 714
4. Willie Mays, 660
5. Ken Griffey Jr, 630
6. Sammy Sosa, 609
(7. Alex Rodriguez, 599)

”Eeeeh jo, du Dwight… Jag har ett förslag.” Foto: AP

Den eminente bloggkommentatorn 440 West 57th Street tar upp den här snackisen, som definitivt är värd ett eget inlägg:

”Och nu vill ju CP3 lämna Hornets men det blir väl inte Lakers som sägs finnas på Paul’s önskelista?
Nej jag tror han drar till nordvästra USA och Trailblazers! (Inte bara enögd blazer supporter utan allt pekar på detta enligt mig)
Och om CP3 väljer att ta sin talang till Oregon så blir Blazers ett lag som kommer fajtas om Western-titeln iår! (Förutsätter att vi måste ge Hornets: Miller.Batum.Przybilla.Bayless och Fernadez för att landa CP3 och Posey. Och har svårt att tro att Knicks som ses som största hotet kan matcha det paketet.)
CP3-Roy-Matthews-Aldrige-Oden smakar muma det!

Vart tror ni CP3 landar?”

USA-bloggen har ett svar på frågan, och här kommer det: Vi hoppas och tror att Chris Paul stannar i New Orleans.

Jag kan helt enkelt inte se hur Hornets ska kunna få ett bud som är ens i närheten av ett schysst värde. Paul har två år kvar på kontraktet och är fansens enda hopp om en ljus framtid. Om Hornets inte är villiga att betala för en franchise-PG, vem ska man då betala för? Varför överhuvudtaget ens fortsätta?

Sedan blir jag uppriktigt ledsen när jag läser uppgifterna om att Paul – kanske inspirerad av Chris Bosh – har lämnat en lista över ”preferred teams” till sin klubbledning, och att den listan toppas av Orlando Magic. Där spelar redan Dwight Howard. Det vore tråkigt att se Paul haka på Miami Heat-exemplet och slå följe med en annan ung superstjärna.

… OM det nu är så att Chris Paul pushar hårt för en trade ska vi inte korsfästa honom enbart för detta. Stora spelare gör det hela tiden, i alla idrotter. Det är exempelvis bara några år sedan Kobe Bryant propagerade offentligt för att bli bortbytt av Lakers (en detalj som en del LeBron-kritiker kanske har glömt idag).
Så visst, om Paul vill bort för att han genuint förlorat tron på New Orleans Hornets… fine.
Men om han vill bort bara för att bilda nästa Dream Team i NBA – då känns det bara tråkigt.

Hur många genuina superstjärnor finns det i basketen idag? Typ sju, om vi räknar den yppersta eliten – Kobe, Dwyane Wade, LeBron, Dwight, Carmelo Anthony, Kevin Durant och CP3. En handfull till, om vi räknar in nästa skikt med Dirk Nowitzki, Deron Williams och kanske någon till.
Det här är de absoluta franchise-spelarna, de du ger 120 miljoner dollar och bygger hela din klubb kring.

Vill vi att de bästa spelarna ska mäta sig med varandra, eller vill vi att de ska gadda ihop sig för att göra vägen till en titel enklare?
Vill vi se en liga där 15–30 lag är relevanta varje säsong, eller vill vi att NBA ska handla om ett fåtal supermakter och resten utfyllnad?

Visst skulle det bli en fascinerande maktkamp mellan Paul/Howard och James/Wade/Bosh i Eastern Conference, om en Paul-trade blir verklighet. Men innan vi önskar oss ett sådant scenario, måste vi också fråga oss vad den utvecklingen kan innebära för NBA.

/Petter.

PS. Enligt ESPN:s Chris Broussard så rankar Chris Paul lagen så här på sin önskelista:
1. Orlando Magic
2. New York Knicks
3. Dallas Mavericks
4. Portland Trail Blazers
Precis som 440 skriver i sin kommentar här ovan, så har Blazers antagligen de bästa tillgångarna att hosta upp i ett tradepaket om man jämför de här lagen.

Ett visst lag i södra Florida har fått de största rubrikerna denna off-season, men faktum är att NBA-mästarna Los Angeles Lakers också har gjort ett riktigt bra jobb i sommar.
Först värvade man rutinerade trepoängsskytten och spelfördelaren Steve Blake.
Sedan såg man till att behålla lagets stora klisterkille, pointguarden som har varit med exakt varenda gång Kobe vunnit en titel: Derek Fisher.
Och nu är Matt Barnes klar för Lakers.

Barnes skrev på för två år, trots att han sägs ha erbjudits drygt 20 miljoner kronor mer hos Cleveland Cavaliers.
Det säger ganska mycket om den bistra verklighet Cavs lever i post-LeBron.
Det säger ännu mer om Los Angeles Lakers dragningskraft.

30-årige Barnes fick ganska mycket uppmärksamhet som Orlando Magics ”tough guy” den gångna säsongen.
Han lirar bra försvar, bröstar upp sig mot motståndarnas storstjärnor – och hänger en och annan trepoängare.
Han lär inte bitcha om vare sig speltid eller skottförsök hos Lakers (som inatt för övrigt även gjorde klart med 37-årige centern och skottblockaren Theo Ratliff).
Min gissning är att Barnes kommer gå till jobbet varje dag, tacksam över att ha Kobe med sig istället för mot sig…

/Petter.

En tredjedel av USA-bloggen befinner sig just nu i NYC. Vi är här för att jobba – såklart – men den här gången handlar det mest om soccer och lite om USA-bloggsrelaterade sporter. 
Menvatusan, vi kan väl skicka några vykort ändå?

Här har vi hittat Wikdahls julklapp. God Jul!

”….who built the EVIL empire”, väl?

Red Bull Arena i Harrison, NJ. En grym, grym fotbollsarena. 

/Stefan. 

McNabb fyller 34 i höst, men brinner fortfarande. Foto: AP

Det är ju exakt därför vi alltid gillat Donovan McNabb.
NFL:s training camps är fortfarande en dryg vecka bort, men Washingtons nye quarterback börjar redan nu att – bokstavligt talat – grilla sina lagkamrater.
Han kallar det ”Hell Week”.

– Det är ett annorlunda tankesätt. Jag förbereder killarna på samma sätt som jag förbereder mig själv, säger McNabb till Washington Post.
Platsen är Phoenix, Arizona i 40-gradig hetta.
Inbjudna är Redskins alla wide receivers, running backs och tight ends.
Med andra ord – de som ska fånga Donovans passningar i höst.
– Jag tror det är viktigt för de offensiva specialisterna att ha den där kemin, det där bandet, där de kan lita på mig och jag kan lita på dem, säger han.

Fys-, kondition- och footballträning på dagtid.
Häng och umgänge på kvällarna.
Donovan McNabb, som själv har ett hus i Phoenix-området, slösar alltså inte bort någon tid. Han vill bli Redskins odiskutable ledare till varje pris. Han är beredd att jobba lika hårt som vanligt, förmodligen ännu hårdare, för att vinna lagkamraternas förtroende och offervilja.
McNabb är ett superproffs och en av säsongens bästa värvningar. Och även om han knappast kommer erkänna det själv, så torde han drivas av en revanschlust mot sin gamla klubb Philadelphia Eagles.

•••

Lista: Stjärnvärvningarna som kan bli succéer

Vi tror på Donovan McNabb, alltså. Här är tre andra NFL-veteraner som bytt lag inför årets säsong, och som – enligt USA-bloggens ökänt skakiga spåkula – blir succéer i sina nya klubbar:

Brandon Marshall, 26 år, wide receiver, från Denver Broncos till Miami Dolphins.
Att Marshall och Denver-coachen Josh McDaniels inte skulle ingå något lyckligt äktenskap kunde man ana ganska tidigt. Att Miami-bossen Bill Parcells ändå vågade tradea för Marshall tyder på hopp om att problembarnets attityd och beteende går att fixa. För Marshalls lir har aldrig varit något frågetecken.

Dunta Robinson, 28 år, cornerback, från Houston Texans till Atlanta Falcons.
Falcons historia med defensive backs är inte vacker. Den innehåller allt från glappkäften DeAngelo Hall till Eugene Robinson, som försökte köpa sex av en civilpolis kvällen innan Super Bowl 1999 (behöver vi påpeka att Robinson floppade och Falcons förlorade matchen?).
Vi gissar att Dunta Robinson övervinner alla eventuella dåliga omen – som, till exempel, sitt efternamn – och lyckas fylla ett stort tomrum i Atlantas försvarsspel.

Anquan Boldin, 29 år, wide receiver, från Arizona Cardinals till Baltimore Ravens.
Boldin är tuff. Boldin är hård. Hur hård? Well, tillräckligt för att komma tillbaka och spela igen ett par veckor efter den här dubbelmackan. I Arizona stod han ändå alltid i skuggan av Larry Fitzgerald. Nu får Boldin pengarna han krävt och rollen han önskat sig. Skadefri så bör han göra en riktigt bra säsong i Baltimores välbalanserade offensiv – och hans spelstil borde gå hem hos Ray Lewis och grabbarna i omklädningsrummet.

/Petter.

Läget?
Läget fint.
Läget i NHL?
Typ så här: 

ANAHEIM
Två smarta, blåvita signingar i Lydman och Koivu, men hur går det egentligen med Bobby Ryan? Rapporterna säger att Ducks vill skriva långt, Ryan kort. Ett tips: mötas halvvägs? Dessutom måste Anaheim göra något åt backsidan, som just nu består av Visnovsky, Lydman, Brookbank, Mikkelson och Festerling. Ouch. 

ATLANTA
Chris Mason för en caphit på 1,8? En bra deal. Thrashers har varit aktiva under sommaren och Byfuglien, Ladd och Sopel är schyssta värvningar. Vi väntar dock på besked om Bergfors och Ladds nya kontrakt. 

BOSTON
Vi ligger fortfarande sömnlösa över Horton-dealen. Bra eller dålig? Dålig eller bra? Nä, vi kan inte bestämma oss. Bruins verkar i alla fall behålla Savard (bra) och Thomas (mindre bra), trots ihärdiga traderykten. Drömscenariot? Att någon klubb vill satsa på den förre AIK-keepern (dream on) och ger Bruins en spelskicklig back i utbyte (yeah right). 

BUFFALO
Buffalo? Spelar dom i NHL? Jaså. Nä, men där har det inte hänt någonting. Som vanligt.

CALGARY
Och årets Glen Sather-utmärkelse går till….Glen Sather! Runner up: Darryl Sutter! Motivering: Först bytte han bort en franchisespelare i Dion Phaneuf (i utbyte mot…ingenting, egentligen), sedan bjöd han på sommarens två mest bisarra värvningar i Jokinen och Tanguay. Stor humor. Ändå gråter man i Calgary. 

CAROLINA
Canes är som vanligt lika profilstarkt som Falkenbergs FF, men klubben har i alla fall påbörjat ett generationsskifte. 

CHICAGO
En efter en har de försvunnit, pusselbitarna från guldlaget. Och elaka Sharks ställde dessutom till det genom att kasta ett offer sheet efter Hjalmarsson. Men vi gillar det mini-Bowman gjort (med tanke på omständigheterna). Det kan ju dock fortfarande bli problem eftersom vi inte vet hur mycket lön Niemi vill ha.

COLORADO
Det har varit precis så tyst som väntat från Denver. Avalanche bygger vidare på laget från i fjol.  

COLUMBUS
Blåjackorna plockade upp Ethan Moreau, men annars har det varit tvångsjacka på för GM Howson. Kanske hoppas han på att Steve Mason hittar formen igen? Kanske tog batteriet i Blackberryn slut? Fansen hade förmodligen hoppats på en uppgradering av försvaret: Commodore, Klesla, Tyutin, Hejda….det luktar inte direkt slutspel om de killarna.

DALLAS
Stars är på väg att byta ägare, sägs det. Bra nyheter för fansen eftersom Hicks & Co snart inte har ett cent kvar i plånboken. Tre framtida nyckelspelare är fortfarande RFA:s, nämligen Grossman, Neal och Niskanen. Hade jag varit GM (och jag har fortfarande svårt att förstå varför jag INTE är det) hade jag kastat ett offer sheet efter Neal. Så det så. Värvningen av Burish fattar vi dock inte. 

DETROIT
Alla gubbar är klara för nästa säsong. Nu väntar vi bara på besked om nästa gubbe – Mike Modano – vill åka permobilrally genom Motor City eller om han vill lägga grillorna på hyllan. Visst, vi fattar att Modano är en ikon. Men har Red Wings verkligen inget bättre alternativ?

EDMONTON
Oilers har äntligen insett att de inte kan locka heta free agents till stan, inte ens med alla pengar i världen. I stället har man byggt genom draften och visst ska det bli spännande att se Hall, Pääjärvi, Eberle och Omark i vinter. Två kontrakt ställer dock till det: Sourays och Khabibulins. Läge att ringa Sutter i Calgary, kanske…?

FLORIDA
När ska det bli någon ordning på eländiga Panthers? Ja, inte verkar det bli till nästa säsong. Laget ser fortfarande väldigt felbyggt ut. Bara tanken på att McCabe och Wideman kan bilda backpar är ju rent ut sagt skrämmande. 

LOS ANGELES
Ingen Kovalchuk, ingen Gagne. Nu väntar vi med spänning på vad GM Lombardi hittar på, han behöver ju uppenbarligen en topp 6-forward. Kings har potential, stor potential, men skulle också må bra av ytterligare ett tungt namn. Fortsättning följer. 

MINNESOTA
Förlängningen av Koivus kontrakt var naturligtvis väldigt viktig. Nu riskerar inte Wild att förlora ytterligare en nyckelspelare till free agency, i alla fall inte anytime soon. Minnesota har förmodligen laget klart, det enda frågetecknet är väl vad veteranen Nolan gör kommande säsong. 

MONTREAL
Förra sommaren var det high life i Montreal och av förklarliga skäl har det varit betydligt lugnare i år. Klubben fick behålla Plekanec, även om det kostade. Sedan har vi naturligtvis målvaktssituationen, ni minns väl att Habs skänkte bort Halak till Blues i början av sommaren? Darrar Price i oktober och november gör nog GM Gauthier bäst i att boka en enkel biljett till Långtbortistan. 

NASHVILLE
Lombardi in, Arnott ut. Och hejdå, Hamhuis. Det är de stora nyheterna från Nashville. Vi svenskar väntar förstås på förlängningen av Patric Hörnqvists kontrakt, men den stora frågan är ju ändå: hur går det för Linus Klasen!? Antingen vinner snubben interna poängligan och blir rookie of the year, eller så blir han en fighter i ECHL. Det finns liksom inget mellanting för den grabben. 

NEW JERSEY
Kovalchuk är alltså på plats. Nu återstår att se vilka spelare som Devils tvingas byta bort. Rolston? Zubrus? White? Salvador? Vi väntar med domen tills vi sett steg ett, två och tre av Lous galna plan. 

NY ISLANDERS
Hallå? Garth? Lever du? Man börjar ju undra, för Islanders GM har ju lite att stå i. Klubben har ju en bra bit upp till löneGOLVET och måste väl börja fylla på truppen? 

NY RANGERS
Rangers har fortfarande nio millar upp till lönetaket, så varför har inte Sather kastat 8,95 miljoner dollar över Mathieu Schneider? Jo, för att han inte har signat Marc Staal (RFA) ännu. Och det kan bli dyrt. Sedan har vi ju värvningen av Boogard, som är så obeskrivligt dum att mina tangenter strejkar. 

OTTAWA
Värvningen av Kovalev funkade väl sådär. Nu har GM Murray värvat ytterligare en gammal ryss och kanske funkar det bättre. Gonchar är ju fortfarande en mästerlig PP-back. Traderyktena kring Spezza har dött ut och kanske innebär det lite lugn och ro för resten av truppen. 

PHILADELPHIA
Hur ska vi tolka GM Holmgrens infall att bygga ligans dyraste försvar? Saknar han helt förtroende för Boucher och Leighton (det är han inte ensam om, i så fall…)? I Tampa jublar man efter att ha blivit av med Meszaros och Walker och deras väl tilltagna kontrakt. Återstår att se vem som är gladast framåt april. 

PHOENIX
Visst, värvningen av Whitney är smart. Och vi ska väl inte göra samma misstag som i fjol, då vi helt räknade ut Coyotes. Men kan verkligen klubben upprepa succén?

PITTSBURGH
”Vad ska vi med ytterforwards till? Vi har Malkin, Crosby, Staal. Låt oss satsa på defensiven istället”. Så verkar man ha funderat i Penguins den här sommaren. Och Martin och Michalek är två väldigt smarta värvningar. Återstår att se om planen fungerar.

SAN JOSE
Sharks adjö till Nabokov målades av vissa upp som en bomb. I själva verket var det i det närmaste en självklarhet. Hade man förlängt kontraktet med ryssen hade det blivit omöjligt att behålla Marleau, Pavelski och Setoguchi. Självklart är både Niittymäki och Greiss sämre målvakter än Nabby, men den här lösningen var ändå den bästa för klubben. Tycker vi. 

ST LOUIS
Blues behövde verkligen göra något åt målvaktssituationen och tack vare en givmild Montreal-GM har man nu en toppkeeper i Halak. Förlusten av Kariya (för inte kommer han tillbaka?) är faktiskt knappt kännbar, med tanke på hans senaste säsonger. Klubben måste dock fortfarande skriva kontrakt med RFA-backen Johnson.

TAMPA BAY
Lightning har inte spelat en match under Yzerman, ändå är man redan redo att bygga staty av karln. Och visst får man säga att klubbens nya GM gjort några smarta moves. De två första kedjorna ser ruggigt starka ut och Kubina har fortfarande mycket kvar att ge. 

TORONTO
Värvningarna av Versteeg och Armstrong innebär utan tvekan en uppgradering av forwardssidan. Å andra sidan hade Burke kunnat värva tvillingarna Abbott och det hade fortfarande varit en förbättring av förra årets eländiga forwardsuppställning. Nu väntar vi med spänning på vad som händer med Kaberle. 

VANCOUVER
2,5 miljoner dollar för Manny Malholtra? Say what!? Fast det är klart, om man signar Micke Samuelsson för samma summa så har man råd att göra misstag a la Malholtra. Och apropå överbetald: inte fasen är Hamhuis värd en caphit på 4,5 miljoner dollar?

WASHINGTON
Caps skulle behöva en center och en defensiv back. Men eftersom det har varit knäpptyst på ryktesfronten antar vi att klubben väntar till tradingdeadline innan man slår till.  

/Stefan.