USA-bloggen lider av PPD – Post Playoff Depression.
NBA-slutspelet är över och det är dags att ladda om. Lite kämpigt i början, men vi har ju faktiskt en potentiellt helgalen silly season framför oss. Här är de senaste snackisarna från over there:

• Chris Paul i en ny klubb nästa säsong? Superstjärnan kommenterar nu alla traderykten.
– Mitt förstaval är att stanna i New Orleans. Men jag vill försäkra mig om att vi verkligen satsar för att vinna. Om vi inte satsar så att vi kan slåss med Lakers, Celtics och alla de andra topplagen, då är jag öppen för en trade, säger Paul till ESPN.
Problemet är att Hornets majoritetsägare George Shinn har helt andra saker i tankarna än att plöja ner hundratals miljoner i nya värvningar. Han försöker sälja sin del av klubben, och om det inte lyckas kan Chris Paul offras för att spara pengar.

• Jonas Jerebkos lagkamrat är anklagad för misshandel. Tidningen Toronto Star uppger att Detroit-forwarden Charlie Villanueva släppts av polisen mot löfte om att infinna sig i rätten den 9 juli. Åtalet gäller ”domestic assault”, men huruvida det är en flickvän eller någon annan närstående som anmält Villanueva är inte känt ännu.

• Milwaukee Bucks var något av ett överraskningslag ifjol, och man vill fortsätta klättra i Eastern Conference. Nyligen bytte man till sig rutinerade-men-själviske scorern Corey Maggette från Golden State (i utbyte mot Charlie Bell och Dan Gadzuric). Snart lär New Jerseys 23-åring Chris Douglas-Roberts ansluta.
Båda nyförvärven ska fungera som ersättare för John Salmons. Han är free agent och lär gå dit pengarna finns.

• NBA-draft natten mot fredag. John Wall till Washington Wizards som nummer 1 är en no-brainer – men sen då? Ett av de mest spännande löftena är DeMarcus Cousins, 19-årig center från Kentucky. Han snittade 15,1 poäng och 9,8 returer på bara 23,5 minuter per match. Men det finns frågetecken för hans mognad och attityd.
– I’m the bad guy, säger Cousins till Sports Illustrated.
– Genom hela den här draftprocessen, den enda personen som får en massa negativa omdömen – mest negativa omdömen i alla fall – är jag. Jag har ingen aning om varför.

/Petter.

Vi gillar ju baseboll, men det vore ju dumt att påstå att det är den mest actionfyllda sporten. Ibland finns det lite time to kill, inte minst för spelarna i dugouten. 
Kansas Citys prospect Ernesto Mejia använder tiden till att öva på sina dancemoves.

/Stefan.

Vi har ju ett par dagar kvar till den 1 juli, men redan nu börjar det hända intressanta saker på NHL:s transfermarknad. 

I går tackade Scott Niedermayer för sig (thank you, Scott!) och gråskägget lämnar naturligtvis ett gigantiskt hål efter sig i Anaheim. Å andra sidan har nu Ducks plötsligt sex miljoner dollar över och kan börja kasta pengar efter kommande free agents. 

Och apropå free agents: San Jose har meddelat att man inte tänker resigna målvakten Evgeni Nabokov. 
– He’s been outstanding for this organization, a big part of our successes. I have great respect for him as a player, as a man and a teammate, säger GM Doug Wilson. 
Fina ord, va?
Men det Wilson egentligen menar är väl något i stil med ”Nabokov har tjänat sex miljoner dollar om året, men är bevisligen ingen målvakt som tar ett lag hela vägen till en Stanley Cup-final och därför dumpar vi his sorry ass” (även om det här kan vara en av de fetaste Stanley Cup-räddningarna någonsin).

Nu verkar det som om San Jose kommer att hämta inspiration från Chicago, som ju vann Stanley Cup med 827 000-dollarmannen Antti Niemi (och en backup som tjänade 5,6 miljoner dollar…) i kassen.
– If you look at the trends in this league the last four or five years in particular and the dollars that are dedicated to that position. If you’re dedicating $5 or $6 million, that’s coming out of somewhere else, säger Wilson. 

Det ska ju också påpekas att Wilson egentligen inte har så mycket val. Inte om han vill behålla spelare som Joe Pavelski (RFA), Devin Setoguchi (RFA) och Patrick Marleu (UFA). Och det vill han, så klart. Förresten, lägg till Niclas Wallin på den listan. Enligt ESPN vill Wilson resigna svensken också.

Och till sist, i går bytte Boston till sig Floridaduon Nathan Horton och Gregory Campbell. Bruins fick ge upp backen Dennis Wideman, ett förstaval (inte toppvalet, thank god) i årets draft och ett tredjeval i nästa års draft.
Spontant? 
Kan Boston sluta värva från Florida! Vad kommer härnäst? McCabe mot Chara!? Och hur jag än vänder och vrider på det, känns det som om Panthers fick rätt bra betalt. Jag är definitivt inte såld på Horton, även om han hamnar i en bättre omgivning nu. Visst, Wideman hade en rätt svag säsong i fjol (framför allt defensivt), men nu känns det som om Boston saknar en riktigt vass offensiv back.

/Stefan.

Så kom det till slut, schemat för nästa NHL-säsong. USA-bloggen har skummat igenom den 1230 matcher långa säsongen och noterar följande:

• Första matchen spelas i Helsingfors, mellan Minnesota och Carolina. Den kan man ju definitivt missa. 

• Samma dag – den 7:e oktober – öppnar Pittsburgh sin nya arena, CONSOL Energy Center (saggigt namn, extremt jävla cool inredning) mot Philadelphia. Save me a seat, Mario!

• NHL fortsätter naturligtvis att satsa på PR-succén Winter Classic. Den här gången avgörs den på Heinz Field i Pittsburgh, där Penguins möter ärkerivalen Washington. Bäckis får hoppas på ketchupeffekten (den där var så dåligt att jag skäms lite).

• Nej, det är ingen nyhet. Men jag konstaterar ändå att Boston och Phoenix spelar två matcher i Prag. Av de tre Europa-mötena så är ju faktiskt den i Stockholm – San Jose mot Columbus – den sexigaste. Och det säger jag trots att jag gillar Bruins.

• Det vore inte helt fel att vara i Chicago den 9 oktober. Då möter Blackhawks Detroit (för den 710: gången. Nej, jag skojar inte) hemma. Men inte bara det, man höjer dessutom Stanley Cup-bannern i taket. Lär bli högljutt, om man säger så. 

• NHL brukar inte vänta särskilt länge innan man dammar av de klassiska matchupsen. Och se på fan: både Edmonton-Calgary och Toronto-Montreal spelar redan under premiärdagen, den 7 oktober. Och dagen efter möts New Jersey och Dallas. Ingen klassiker? Nähä. 

• Hur schemat är uppbyggt? Typ så här: ”Under the NHL scheduling matrix, each team plays six games against each team in its division (24 games), four games against the non-division teams within its conference (40 games) plus 18 non-conference games – including at least one game against each club in the other conference (15 games) and three other games against select teams”. Inga frågetecken där, inte.

• Den 13 april 2011 börjar Stanley Cup. Bara att börja räkna ned. 

• Längsta roadtrippen? LA Kings lilla bortaturné över 10 matcher. Flest hemmamatcher i rad? Tampa Bays 12 raka matcher mellan 23 januari och 17 februari. Bra läge att flytta USA-bloggen till Floridas västkust.

/Stefan. 

Skulle du vilja partaja loss med den här killen?

Los Angeles-polisen trodde att runt 500 000 människor skulle svara ja på den frågan. Men när Lakers tog bucklan genom stan var det faktiskt bara runt 65 000 som dök upp. Ron Artest festade på ändå.
– We have to party for another week, then start putting in the work and write history again next year, säger han. 

Segerparaden genom LA skapade även andra rubriker. Som:

/Stefan. 

Fotbolls-VM är en hit i USA (låt inte extremt felvinklade TV4-inslag få er att tro något annat) och precis som i resten av världen har det snackats en del om den där förbannade tutan. 
Det lär inte snackas mindre nu, när vuvuzelan gjort sin entré på nordamerikanska idrottsarenor. När Florida Marlins och Tampa Bay Rays spelade i söndags lät det som om matchen avgjordes i Durban, inte på Sun Life Stadium.

– The air horns are part of our regular pregame interactive giveaways for Super Saturdays. We try to create either a sound or visual giveaway, förklarar Marlins PR-snubbe Sean Flynn. 
Och nog fan lät det.
Så mycket att Marlins Cody Ross fick huvudvärk, stackarn. 
– I had a headache in, like, the third inning. I couldn’t hear anybody when I was sitting on the bench. I know the fans enjoyed it, because they were blowing them all the way until the 11th hour. But for the players, it was awful, säger Ross. 

Förra säsongen delade Marlins ut gratis cowbells till publiken. Spola djävulstutan och behåll klassikern, säger vi. Man kan aldrig få för mycket cowbell. 

/Stefan.

Ni minns väl Peter Forsbergs flytt från Philadelphia till Nashville i februari 2007? En del i den traden var backen Ryan Parent, som Nashville tvingades ge upp för att få Foppa till laget.
Nu är Parent tillbaka i Predators. Flyers skickar nämligen iväg backen för att få rättigheterna till Dan Hamhuis, en av de bättre backarna i årets free agent-klass.

Känner ni igen scenariot? Visst, Flyers gjorde en liknande affär med just Nashville när de bytte till sig rättigheterna för briljante Kimmo Timonen och (clownen) Scott Hartnell för nästan exakt tre år sedan. Den traden blev lyckosam för GM Paul Holmgren. Det blir förmodligen även den här affären, om Hamhuis också skriver på för Flyers.

Holmgren kan dock inte ta semester än. Flyers har nästan 50 miljoner dollar i lönekostnad till nästa säsong och lönetaket förväntas landa på cirka 56,8 miljoner. Men då har Braydon Coburn (RFA) inte skrivit på något nytt kontrakt. Och om Holmgren inte vill satsa på en målvaktsduo bestående av Brian Boucher och Johan Backlund, så måste Flyers förstärka även i kassen.

Skriver både Hamhuis och Coburn nya kontrakt – vilket vi förutsätter – kommer Flyers att lagt en väldigt stor del av sin spelarbudget på backsidan. Antingen löser Holmgren problemet med att byta bort en annan back (mindre troligt) eller så tvingas han säga adjö till någon kontrakterad forward (mer troligt). Hursomhelst, fortsättningen blir spännande att följa.

/Stefan.

Jag om någon borde ju släppa finalen and move on.
Men det här klippet är helt enkelt för bra, för galet för att ignoreras. Så håll till godo, här kommer en tio minuter lång studie av mr. Ron Artest.

/Stefan.

Vilken match?
NBA-finalen?
Nä, den vet jag ingenting om. Nattens händelse (nåja) i Nordamerika var ju bytesaffären mellan Montreal Canadiens och St. Louis Blues. Habs byter alltså bort slutspelshjälten Jaroslav Halak mot en dansk och en hyfsat anonym tredjerundaspelare.

Var det en oväntad trade?
No doubt.  
Eller, det var väntat att Montreal skulle göra något åt målvaktssituationen och ”utse” en klar etta. Om Canadiens skulle välja att satsa på Halak eller Carey Price, var dock inte lätt förutspå. Att man skulle nöja sig med två prospects i utbyte, är dock rent sensationellt. Montreals GM Pierre Gauthier har också fått massvis med kritik från Habs-fansen, som inte alls köper det här resonemanget:

”The interesting thing about that is that we’re looking into the future. And we thought that, at the time of the trade deadline and we still think, that we had two good young goaltenders and now we have one good young goaltender. We feel we’ve obtained some players that can help us. One of them is closer in Lars Eller. In the big picture of things, going forward, we feel very comfortable doing this today”.

För Montrealsupportrarna är dock – som vi raljerade över tidigare – Lars Eller bara en okänd dansk och Ian Schultz en tredjerundaspelare. Att Eller faktiskt gick redan som nummer 13 i draften 2007 och att han gjort en fin AHL-säsong (57 poäng på 70 matcher) räcker inte. Inte när Montreal ger upp spelaren som fick hela staden att gå bananer för ett par veckor sedan. 
”It’s difficult for some of the fans in Montreal, because they haven’t seen Lars. Once they start to see him play, they’ll understand why this trade was made from a Montreal perspective”, säger Blues GM Doug Armstrong. 

Vad tycker USA-bloggen? Jo, visst känns det som om Montreal kunde ha fått bättre betalt för vårens hetaste målvakt. Vi ska dock komma ihåg att Halak är RFA och kommer få en rejäl löneökning till kommande säsong. Tradade Canadiens rätt keeper? Vetefan. Price har väl inte direkt visat sig vara immun mot den press som det innebär att spela i Montreal. Nu är inte jag GM (även om jag hade blivit en briljant sådan), men jag hade sagt adieu till Price. 

Med det sagt, visst är det kul att NHL:s silly season är igång. Nu längtar vi till den 1 juli och en förhoppningsvis galen free agent-cirkus.

UPDATE: Glömde att nämna vad Montrealpressen tycker om bytet. Så här skriver Montreal Gazettes Red Fisher:
”How do you erase the Canadiens’ stunning postseason victories over the Washington Capitals and Pittsburgh Penguins? Easy. What you do, if you’re Canadiens GM Pierre Gauthier, is trade the guy who got them there in what for now must stand as the mother-of-all brain-dead decisions in recent memory. 
What was this guy thinking of ? Where was Gauthier on those nights when Jaroslav Halak was winning regular-season and playoff games with more than 40 shots to handle? Downtown Minsk? Where was Gauthier on the night Halak wasn’t beaten until Washington’s 52nd shot in another astonishing winning performance?”

Ouch.

/Stefan. 

Los Angeles Lakers vinner NBA 2010. Det är ytterst välförtjänt. Laget är i det närmaste komplett. Välväxt men samtidigt finessrikt.
Och så har man Kobe Bryant förstås. Nu hade han inte sin största match någonsin i finalen offensivt sett. Men defensivt så var han grym. Självklart blir han MVP. Det här var hans femte mästerskap. Det finns väldigt mycket som talar för att han vinner sin sjätte titel nästa år.

Kul också att Pau Gasol kammar hem sin andra NBA-ring på tre finalförsök. Gasol var bra i natt. Han har varit bra i hela slutspelet. Vi unnar vår spanske vän det här.

Celtics har gjort ett beundransvärt slutspel. Skadan på Kendrick Perkins kunde naturligtvis inte ha kommit i ett sämre läge men alla har problem med skador (Andrew Bynum i Lakers till exempel). Få hade räknat med Celtics i final men när The Big Four (ja, de är fyra) rullade igång i slutspelet visade man att man precis som Lakers är tämligen kompletta.

Därmed säger vi godnatt från en soffa på plan åtta i Aftonbladets lokaler bredvid Globen. Det har varit en sjuhelsickes resa.
Men fortsätt läsa USA-bloggen. Vi har en massa nytt och fräsigt på gång.

/Wikdahl, Westin och Persson

• Rondo för tre. Missar. Det är över.

• Sasha Vujacic. The Machine. Två straffar, två knivar i Celtics. 83–79. 11,7 sek kvar.

• Sicket drama! Rajon Rondo sätter en trea. Jo, du läste rätt, eller såg rätt. Rondo! Lakers boll. 81–79 till hemmalaget. Boston måste foula direkt och hoppas på dåliga nerver. Lakers måste det göra det mästarlag måste göra. Finish.

• Kobe satte sina två straffar och Lakers leder nu med 81–76. Visst känns det avgjort. Boston behöver en snabb trea och det vettefan om det räcker. Bollen till Ray nu. Det är allt vi kräver. Låt honom få chansen.

• Med en offensiv retur och dish till Kobe Bryant kan spanjoren Pau Gasol ha avgjort den här finalen. Kobe två straffar. Upp med en.

• Och direkt efter det: Artest for three!!! Vad händer? Håller jorden på snurra av sin axel? Och nu Allen for three!!! Herregud. Lekaers 79, Boston 78.

• Sheed for three!!!

• Viktig, viktig, viktig, viktig, viktig block av Pau Gasol. Jo, jag har lärt mig av Doc.

• Man, det här är nervöst. Och då leker Gasol point guard, får en foul med sig vid mittlinjen – och två straffar. Han sätter 2 av 2. Sex poäng nu. Vi som spelade Lakers hade -7. Men nu handlar det inte om spel. Nu handlar det om titeln.

• Kobe sätter en av två straffar. 71-66. Goda råd börjar bli dyra för Doc.

• …sätter Pierce två!

• Lakers är 9–0 nu. Celtics offensiv hackar. Men nu…

• Om Lakers vinner så får, förstås, Kobe Bryant Finals MVP. Men i just den här matchen tycker vi att hela laget får dela broderligt på utmärkelsen.

• NU sitter till och med de långa hoppskott som Kobe strugglat med i hela matchen. Lakers leder plötsligt med fyra.

• ”Movement, movement, movement, movement – MOVEMENT!”. För säkerhets skull repeterar Doc Rivers sitt budskap fem gånger, en för varje spelare. Det sista, lite kraftfullare utropet måste ha varit ämnat för Kevin Garnett…

• Kvällens största jubel på Sportbladet! Men det är inte för att Derek Fisher sänker en jätteviktig, vacker trepoängare med otrolig båge – det är för att Pau Gasol står för assisten. Han har därmed fyra i matchen, och vi är ett gäng här som just blev lite rikare på Wikdahls överspel… Garnetts returer, däremot – not even close.

• Nu får det fan räcka med straffmissar. Från båda lagen.

• Jeff Van Gundy börjar recensera domarna med en massa fina lovord. Om man vill vara elak skulle man kunna hävda att det säger en del om hur tråkig matchbilden är…

• Ray Allens första straffmiss i finalserien, kommer vid oavgjort och sju minuter kvar av Game 7. Det gillar Staples Center.

• Alltid lika nervöst när league passet hakar upp sig i två-tre sekunder. Tänk om det händer under en buzzer beater? Brrrrr…

• ”One point game” – finns det en vackrare fras i en finalmatch?

• Det är mycket frustrerande att se Kobe såsom han spelat hittills ikväll. Men vi är ändå överens: Om det är jämnt när det är 90 sekunder kvar, då är han mannen som är mest trolig att avgöra och bli hjälte. Sånt järnpsyke har han ju, Kobe, att han kan förtränga 46 dåliga minuter och avsluta med två fullständigt magiska.

• Garnett får skaffa position inside mot Gasol och fångar lyran och lägger i två enkla. Inte okej, antar jag att Phil Jackson tänker. Han tänker nog mycket nu, Phil. Typ: ”När tappade min triangel två av sina spetsar?”

• Jag tyckte att match fem var bland de bättre jag sett på länge, åtminstone i highlights. Det här är en av de sämre. Men värderar vi den i nagelbitartermer så är det en tia.

• Kobe kommer in igen. Nu ska vi se… Han tog det direkt. Och missade. A good shoot, säger SVG. Jag håller inte med. Celtics 57, Lakers 55. Det blir en rysare. Det blir inte bättre än så här.

• 57–53 till Celtics inför fjärde. Snabbenkät med sex snubbar i en soffa på våning åtta i Aftonbladets lokaler bredvid Globen. 4-2 till Boston i röster. De som tror på Lakers tror att Odom är nyckeln. Jag tror att Kobe är nyckeln. Han måste förändra sitt spel.