Alla amerikaner tittar på USA–England just nu. Och då menar jag verkligen alla.

Tony Gonzalez, framtida Hall of Fame-tight end, Atlanta Falcons:
”You got to love soccer…no commercials till halftime.”

Darren Sharper, regerande Super Bowl-mästare med New Orleans Saints:
”In south Africa for world cup. Let’s go USA”

Chris Bosh, OS-guldmedaljör och en av sommarens mest eftertraktade free agents:
”Let’s see how much USA Soccer has improved. Go USA!”

Aaron Rodgers, stjärn-quarterback, Green Bay Packers:
”Let’s go USA!!! Time to shock the futbol world”

Jay Feely, kicker i Arizona Cardinals och framtida politiker:
”Can’t wait for this England/US World Cup game (first time they have met in 60 yrs). England may be an ally but they don’t respect our soccer”

Larry Fitzgerald, super-receiver, Arizona Cardinals:
”England scores that quick? #USA better wake up!”

Jared Dudley, supersub för Phoenix Suns:
”G-O-A-L !!!!!!!!!!! USA USA USA lol… It’s cracking out here at this sports bar in MIAMI!!!!!!!”

Billy Corgan, musikgeni på dekis och Chicago Bulls-fan:
”I’m not ’feeling’ the US Men’s Soccer team’s World Cup uniforms”

P. Diddy, hiphop-mogul och skamlös rekryterare av LeBron James till New York:
”USA !!!! USA!!!! BELIEVE!!!!”

Boston Celtics ger elva gånger pengarna som NBA-mästare – nästa år.
Du måste ta dig till Las Vegas för att lira, förstås. Det är Lucky’s Race & Sports Book som släppt odds för 2010/11 innan årets slutspel ens är färdigspelat.
Här är favoriterna, allt enligt ESPN:s spelexpert Chad Millman:

Los Angeles Lakers 4 gånger pengarna
Orlando Magic 9 ggr
Cleveland Cavaliers 10 ggr
Boston Celtics 11 ggr
Miami Heat 13 ggr
Denver Nuggets 16 ggr
Chicago Bulls 16 ggr
Oklahoma City 16 ggr
San Antonio Spurs 23 ggr

Vilket lag lägger du en slant på?

/Petter.

Det här är senaste nytt i den coachkarusell som kommer snurra ett bra tag till:

* Larry Drew blir ny head coach i Atlanta Hawks. Kan tyckas märkligt att klubben väljer en snubbe som varit assistent till den nyligen sparkade Mike Woodson. Men tydligen ska Drew ha ett starkt stöd i omklädningsrummet, samtidigt som han tros ha kreativiteten som kan utveckla lagets offensiva spel.

* Avery Johnson är överens med New Jersey Nets. ”Den lille generalen” lämnar ESPN-studion och gör en comeback som coach, där hans segerprocent på 73,5% faktiskt är bäst i NBA:s historia (slutspelet är, som bekant, en lite dystrare historia för den förre Mavs-coachen).
– Hans ledaregenskaper, kunskap om spelet och förmåga att motivera är kvaliteter som vi kommer räkna med framöver. Det här är början på vad jag hoppas blir en rad spännande nyheter innan säsongen börjar, säger Nets nye ägare Mikhail Prokhorov.
Ska vi tolka det som att den ryske multimiljardären tänker sätta sina rubel i rullning under free agent-sommaren?

* Cleveland Cavaliers, med ägaren Dan Gilbert och nye general managern Chris Grant i spetsen, har gjort allt för att övertyga honom. Men Tom Izzo har fortfarande inte bestämt sig: Göra debut som NBA-coach, eller stanna på Michigan State?
Dilemmat ligger i att Izzo, får vi anta, inte vet vad LeBron James tänker göra. Om LeBron stannar får coachen en färdig contender att jobba med, om LeBron sticker handlar det om ett bygga-från-grunden-projekt med dystra utsikter. Luften skulle gå ur både klubben och regionen.
Izzo, trogen Michigan State sedan 1983 (head coach sedan 1995), lär fatta ett beslut under helgen. Frågan är om 55-åringen är en gambling man…

/Petter.

Det är första riktiga mellandagen under finalhysterin i Boston. Både Celtics och Lakers har idag möjligheten att strunta helt i media och USA-bloggen håller sig därför borta från TD Garden i några timmar. 

I stället minns vi tillbaka till igår och framför allt den sista quartern, då Big Baby och Krypto-Nate bjöd på sällan skådad underhållning. 
Duon fortsatte sedan showen – på presskonferensen.

”Gotta give Doc a hug, man. I love Doc”.
Kul, va? 

/Stefan.

En timme i Caligulas klassrum hade nog framstått en dröm, jämfört med det som fuskarna USC Trojans tvingas genomleva nu.   

NCAA har släppt en 67-sidig rapport om de oegentligheter som ägt rum på University of Southern California. Det handlar främst om football-stjärnan Reggie Bush, men även basketens OJ Mayo uppges ha mottagit ”improper benefits”.
Det är ett brott mot collegesportens allra enklaste grundprincip: student-idrottarna ska vara amatörer, inte proffs.

Anklagelserna har varit kända i flera år, men först nu är NCAA:s utredning klar.
Football-sektionen på USC straffas hårdast. Så här, enligt ESPN:

• Två års avstängning från alla bowl games (collegefotbollens motsvarighet till slutspel).
• Man blir av med 30 spelar-stipendium, tio per år från och med kommande säsong.
• De 14 matcher laget vann från december 2004 till och med hela säsongen 2005 ogiltigförklaras. Mycket pekar också på att laget fråntas sin mästartitel från 2006 års BCS-final.

Nu tvistar experterna om hur betydande straffet blir för USC.
Vissa tror att den anrika skolan har traditionen och stödet som krävs för att överleva ett par snåla år. Andra tror att det blir direkt förödande.
David Pollack, före detta stjärnspelare på University of Georgia och numera expertkommentator, twittrar så här (översatt till svenska):
”Jag tror att det här kommer krossa USC-programmet helt. 30 stipendium över tre år är enormt. Ett annat tungt slag för USC är att spelare med två års behörighet eller mindre kan sticka till en annan skola utan konsekvenser”.

Sedan har vi de som tycker att straffet är för hårt ”eftersom sånt här händer på alla skolor”.
Men – precis som 1940-talets latinstudenter visste – det är bara fusk om du åker dit. Och USC åkte dit så det stänkte om det.

/Petter.

• Är det bara jag, eller är inte Gasol typ nära att dö varje gång han hamnar i en närkamp? 

• Och nu har Fisher vaknat…och Perkins! Fyra poäng av Perk. Där ser man. 

• 53–48 till Lakers, med 8.24 kvar. Det efter att Celtics slarvat bort sitt momentum som man hade precis i början av quartern. Ni skulle hört hur hela arenan suckade efter Pierces oförlåtliga felpass. Hade Rondo fått bollen och lagt i två poäng, hade arenan exploderat. En viktig sekvens i matchen, känns det som. 

• KG:s två poäng till 54–53 får Garden att lyfta ordentligt, för första gången i kväll. Sen blev det ju hyfsat tyst efter Bryants skott…

• Bollen ska ned i korgen! Hur jävla svårt ska det vara!?

• Säga vad man vill om Kobe Bryant. Men jesus, han vet när det är dags att kliva fram. De där två treorna han just sänkte, det var ju inte säsongens enklaste. Om man säger. 

• På presskonferensen innan matchen sa Doc Rivers att Rasheed inte kunnat träna på två, tre veckor. No shit! 

• Tänk om ni kunde se jumbotronen där hemma. Det finns ju en och annan skön lirare på läktaren. Nu är det en liten kille – han brukar showa i nästan varenda match – som kör moonwalks lika stenhårt som Wikdahl gjorde på skoldiscona i Sunnanå. 

• Jag sitter ju uppe i pressboxen och har svårt att uppfatta allt smågnabb där nere på planen. Men jag klagar inte. Till höger om mig sitter en grekisk fotograf (!). Tur att han tog med sig det stooora objektivet. 

• AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Hörde ni Big Baby? Herregud, jag tror hela Garden är på väg ned i floden. 

• Nu får väl Rasheed ta och ge sig? De där danserna efter VARENDA gång han blir foulad…too much. Hoppas förresten att det framgår i databurkarna vilket tryck det är här inne. 

• Lite övertända, är vi? Krypto-Nate får ta och chilla lite. Här behövs lite kyla om Celtics ska hålla undan. Skön min på Odom…

• När börjar Kobe hysta i en massa treor? Känns som om det är nu han ska kliva fram. 

• Kan Celtics verkligen tappa det här, Wikdahl? Säg att det inte går. 

• Fantastisk stämning i arenan nu. 97,3 procent av fansen här inne vill se Gino. 

• RONDO! Just som Celtics är på väg att ställa till det, snor han bollen….och nu, rysningar: Dont stop believin!

• Ojdå. Jag glömde visst att döpa upp ett nytt inlägg. Det blev visst två quarters i samma inlägg. Det kan ni väl ta? Nu dansar Gino loss på jumbotronen och vi har en sjukt, sjukt grym match att se fram emot på söndag. Matchserien lever! Det kan Celtics tacka Big Baby för. Och Nate Robinson. Och – det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva – även Rasheed. Det var bänkspelarna – och The Truth – som klev fram och fixade den här segern för Boston. 
Lakers?
Kobe var Kobe.
Den här gången hade han dock inte lika vass hjälp från Derek Fisher. Och när Bynum bara spelade 13 minuter, ja, då orkade LA inte stå emot till slut.

Nu tackar USA-bloggen för visat intresse. Vi återkommer naturligtvis med lägesrapporter fram till match fem, på söndag.

/Stefan.  

• Fortsatt jämnt halvvägs in i den andra quartern, 29–28 till Celtics. Anmärkningsvärt är att både Derek Fisher och Rajon Rondo – två av de bästa i match tre – inlett blekt. Fisher är 0 av 1 och Rondo 1 av 4. 

• I match tre var det ren rock n roll-känsla i publiken. Nu är det betydligt mer avvaktande och nervöst. ”Nu jävlar ska vi slå L.A” har bytts ut mot ”Fuck! Om vi torskar den här matchen är vi körda”. 

• Oh, my. Rondo missar till och med frikasten ikväll. 

• Där kom rycket. Garnett (vakna!) ger bort bollen till Bryant, som lägger i två. Sedan missar Rondo ytterligare en layup och Lakers går upp till 39–33. 

• Celtics käkar upp lite av försprånget efter KG:s trepoängsspel. Men det är fortfarande fördel Lakers, som utan att ha fått igång Bryant (”bara” 12 poäng) och Fisher (0 poäng) leder med 45–42 i halvtid.

• KG:s buzzerbeater får liv i publiken igen. Men känslan är densamma: det är nervöst av bara faan här inne. Och det med all rätt. Tänk om jag får åka på min första NBA-final, till mitt älskade Boston och se Lakers sopa hem titeln i tre raka segrar!? Jag kan omöjligt tro att jag förtjänar det ödet…

• Det finns uppenbarligen gott om Celticsfans bland bloggens läsare. Journalisterna här på plats verkar också gilla hemmalaget. En bit ifrån mig sitter tre kinesiska reportrar – i ”Beat L.A”-tröjor. Man undrar ju om de tänker ha de där på sig när de ska gå in och intervjua Ron Artest i omklädningsrummet efter matchen. 

Äh, vi kör väl så länge som batterier håller. 

• Samma typ av matchinledning som senast. Celtics får massor av energi under inledningen: Pierce gör poäng, Allen gör poäng (!). Men Lakers är med. 9–6 med 7,45 kvar. 

• Visst känns matchbilden igen? Lakers får sina poäng rätt enkelt (Gasol imponerar stort på nytt), medan Celtics hela tiden får slita. Ray Allen har förvisso två poäng, men det var på en layup och skyttet fungerar inte alls. Och det verkar fortfarande omöjligt för Bostons Big Three att leverera samtidigt. Nu är det Kevin Garnetts tur att inleda rätt skakigt. 14–14 med 2.31 kvar av första. 

• WTF? Här har man varit och hämtat en stor mugg med kaffe. Trodde jag. Det var – choklad. 

• Vad har hänt med Perkins? I början av säsongen var han ju i alla fall lite av ett offensivt hot. Nu händer absolut ingenting. 

• Nu börjas det igen. Rasheed drar på sig två snabba fouls. Den första var hyfsat klar va? Men den andra fick Gardenpubliken att bli tokig. Direkt därpå sänker Nate Robinson en trea – och taket lyfter. 19–16 efter den första quartern.

• Kobe 2 av 4. Artest 1 av 4. Där har ni en statistikrad som Celtics nog är rätt nöjda med. 

Då kör vi igen. 
Det är alltså dags för den blytunga match fyra, en match som Boston Celtics definitivt INTE har råd att förlora.  

• USA-bloggen skippade gårdagens presskonferenser med storstjärnorna. Men vi vet ändå vad som sades. Som till exempel:
Reporter till Kobe:
– Derek Fisher var väldigt känslosam efter matchen. Vet du varför han var så?
– Nä, jag är ingen känslosam person.

Kevin Garnett:
– We got fast breaks, easy buckets. It was just flow. It had nothing to do with force feeding and shoving the biscuit down the babys throat, so to speak. I cant believe I just said that, hahaha.
(Ni förstår varför jag inte översatte det citatet, va?)

• Oh, man. All denna statistik. Ibland blir det liksom för mycket. Visste ni att när Phil Jackson käkar pannkakor till frukost före match fyra i en bäst av sju-serie vid ställningen 2-1 till bortalaget, så har Lakers vunnit första quartern med sju poäng eller mer och Kobe Bryant satt mellan två och fyra trepoängare om försvaren haft siffra 4, 7, 10, 12 eller 34 på ryggen?

• Mer statistik? Ok. Bostonlagen är 2-1 i finalserier när undertecknad varit på plats i stan. Red Sox -07 och Celtics -08 har tagit segrarna. Förlusten? Patriots, så klart. Även om den var så osannolik att den nästan borde räknas som en seger.

• Vilken Paul Pierce får vi se ikväll? Det är den stora frågan.
– We need Paul Pierce to be Paul Pierce. The Truth, säger KG.

• Kobe har avslöjat hur han ”tvingade” kvar Odom i LA:
– All I said is, ”If you leave, I’ll kill you”.

• Som vi nog har berättat tidigare, så har alltså båda lagen sina omklädningsrum öppna innan match (känn på den också, Hardy Nilsson!).
Storstjärnorna håller sig i och för sig borta, men i Celtics rum hängde Big Baby, Tony Allen och Marquis Daniels.
Allen hade hörlurarna på och sjöng något i stil med: ”oooh, once upon a time…uh, uh, uh”. Daniels facebookade på sin iPhone och bläddrade i ett magasin med tatuerade, eh, lättklädda tjejer.

• På presskonferensen innan matchen snackades det om Bynum och hans skada. Jackson lät inte alltför positiv och frågan är om det blir så många minuter för Bynum.
– Vi får se vad som händer efter de första minuterna, säger Phil.

• Bob Ryan är här. Wilboun stapplar omkring. Van Gundy och hans två döttrar är här. Men varfan är Bill Simmons!?

• USA-bloggen var i TD Garden vid kvart i sex (matchen startar alltså nio, lokal tid). Vem som stod och nötte skott redan då, helt ensam på golvet?
Ray Allen, så klart.

Ah, det där var ju fel bild. Det där är inte Allen som värmer upp. 

Det DÄR är Allen som värmer upp. 

Vi syns väl igen efter första quartern? Garden snålar med ström, så uppdateringarna kommer inte riiiktigt lika ofta som senast. 

/Stefan. 

Howdy. 
Bara en liten påminnelse om att USA-bloggen kör liverapportering från NBA-finalen även inatt. Vi drar igång runt 02.45, svensk tid.
Tills dess kan ni ju känna på det här citatet från Celticsprofilen ”Big Baby”:
– Det gäller att spela som ett lag om du ska vinna. Det går inte att vinna en match ensam. Om du inte är, typ, Steven Seagal.  

/Stefan.