Vad kan göra en vuxen man så här hämningslöst, hysteriskt glad?
När hans lagkamrat precis snurrat upp halva Los Angeles Lakers försvar, och hans lag kvitterar till 2–2 i matcher i Western Conference Finals.
Robin Lopez är mannen med de galna ögonen, Goran Dragic är mannen med de galna finterna, och Phoenix Suns är laget som ger mig hopp om NBA-slutspelet.

Dragic och de andra bänkspelarna var storyn i Suns 115–106-seger.
Lakers avbytare mäktade med 20 poäng, Phoenix inhoppare öste i 54 och gjorde ännu mer nytta utöver det:
* Dragic hade 8 poäng, 8 assist, 0 turnovers och var +18 på sina 18 minuter. (YouTube-klippet som förklarar Robin Lopez vilda reaktion finns längst ner i inlägget).
* Channing Frye, som toksågats efter sitt miserabla skytte (1/20) i de tre första matcherna, fick US Airways Center att explodera när han hittade rätt med fyra sköna trepoängare. Totalt 14 poäng och 6 returer på 35 minuter för Frye.
Louis Amundson, Leandro Barbosa och Jared Dudley bidrog också starkt.

Suns var fortsatt lyckosamma med sitt zonförsvar, som verkar ha gjort Lakers passiva – även på den egna planhalvan.
Vi har fått en matchserie, och jag älskar det. Nästan lika intensivt som Robin Lopez.

/Petter.

Not enough, är svaret på frågan i rubriken.
Cleveland Cavaliers sparkar coachen Mike Brown.
272 segrar (66,3%) på fem säsonger, en finalplats 2007 och en Coach of the Year-utmärkelse från förra säsongen kunde inte rädda honom.
Inte efter slutspelsfloppen mot Boston Celtics, som satte punkt för årets säsong och kan ha lett till LeBron James sista match i Cavs-tröjan.
Enligt ESPN-uppgifter blir beslutet officiellt idag.

Det är lätt att tro att det är LeBron James som lobbat fram beslutet, men så ska tydligen inte vara fallet. Däremot skriver Brian Windhorst, Cavs-reporter på Cleveland-tidningen Plain Dealer, att James och den del andra spelare ”verkade tappa tålamodet för Brown efter att vissa av coachens justeringar och rotationer inte fungerade mot Celtics”.
Stämningen och samspelet i omklädningsrummet ska, föga överraskande, ha blivit kraftigt försämrade när laget inte lyckades få bukt med de problem Boston gav dem.

Mitt personliga intryck av Mike Brown har varit en försvarsmässigt skicklig coach, som haft stora problem med att utveckla Clevelands lagspel – speciellt i pressade situationer, där det alltför ofta slutat med att LeBron James studsat ner skottklockan och sedan gått en mot fem.
Nu blev det bättre den gångna säsongen, men att få så mycket stryk i andra rundan av slutspelet var en stor missräkning.
Och – kanske av rädsla för att tappa LeBron – bestämde sig klubbledningen för att bryta Browns kontrakt i förtid.
Låt de galna spekulationerna, om alla från Phil Jackson till Jeff Calipari, börja.

***

Häromveckan begravde vi NBA-slutspelet.
Inatt såg vi några dödsryckningar.
En Amar’e Stoudemire-explosion och ett lyckat zonförsvar hjälpte Phoenix att reducera till 1–2 i matcher mot LA Lakers.
– Du kan aldrig ifrågasätta min målmedvetenhet, mitt fokus och min hängivenhet, sa Stoudemire som tystade kritikerna temporärt med 42 poäng och 11 returer.

/Petter.

Chris Bosh har gett Toronto Raptors en önskelista – fem klubbar han kan tänka sig att spela för:

• Toronto Raptors
• Los Angeles Lakers
• Miami Heat
• Chicago Bulls
• New York Knicks

Bosh öppnar alltså för möjligheten att han stannar i sommar.
Men om han flyttar får Toronto chansen att ordna en sign-and-trade med en annan klubb, vilket dels ger Bosh ett längre kontrakt och dels ger Raptors något i utbyte för sin flyktade franchise player.

Tydligen ska hans slutgiltiga beslut hänga mycket på en annan duktig free agent som heter LeBron James.
– Om LeBron bestämmer sig för New York eller Chicago, så tror jag att Chris hamnar där också. Men om LeBron stannar i Cleveland känns det som en mer vidöppen process, säger en källa till ESPN.

Inspirerad av Chris Bosh har jag gjort en egen önskelista, med NBA-klubbar som jag är öppen för spel i nästa säsong:
Boston, Chicago, Atlanta, New Jersey, Cleveland, Charlotte, New York, Detroit, Miami, Philadelphia, Indiana, Orlando, Toronto, Milwaukee, Washington, Denver, Golden State, Dallas, Minnesota, Los Angeles Clippers, Houston, Portland, Los Angeles Lakers, Memphis, Utah, Phoenix, New Orleans, Oklahoma City, Sacramento, San Antonio.

Om vi inte lyckas komma överens om ett kontrakt så kan jag eventuellt tänka mig att stanna här i Europa, och skriva på för CSKA Moskva eller Barcelona. Men med en out-klausul, i så fall. Såklart.

/Petter.

Ni vet väl hur det är med svenska idrottsmän och musik? De brukar ju gå igång på grupper som U2 och Dire Straits. 
Men hur är det med NHL-stjärnorna?
Det tar Puck Daddy reda på i den här väldigt underhållande serien.  
Orkar ni inte lyssna på alla avsnitt, sammanfattar vi här stjärnornas favoritgrupper och favoritlåtar. 

Wade Belak: Metallica.
Brooks Laich: ”You shook me all night long” med ACDC.
Matt Greene: Eagles of Death Metal
Steve Ott: Metallica och – Tim McGraw (!)
Peter Budaj: Genesis.  
Brandon Sutter: Kenny Chesney, Daughtry.
Ty Conklin:  Lady Gaga och – Mark Knopfler (!).
Evander Kane: ”Riot Maker” med Tech N9ne.  
Bobby Ryan: ”1901” med Phoenix och ”Jolene” med Ray LaMontagne.  

/Stefan. 

Här ovan ser du ”a lack of effort”.
Här nedan får du veta varför Hanley Ramirez tvingas be sina lagkamrater om ursäkt.

Han har fått ta emot en ansenlig mängd kritik sedan i måndags. Florida Marlins stjärna Hanley Ramirez råkade sparka iväg en boll i måndags, joggade sedan tämligen oinspirerat efter den och tillät två runs för Arizona Diamondbacks.
En inning senare bänkades han av managern Fredi Gonzalez för ”a lack of effort”. Och han bänkades inte bara resten av matchen. I går fick Ramirez se sitt Marlins besegra Diamondbacks med 8–0 från sidan.
Så vad gör man om man är Hanley Ramirez?
Ber om ursäkt förstås.
Men Ramirez gick åt motsatt håll.
Han sågade först Gonzalez…
– Han förstår inte. Han har aldrig spelat in the big leagues.
… och sedan sina lagkamrater.
– Vi har en massa spelare som inte kämpar efter ground balls. De ber inte om ursäkt.

Det kunde man ju förstå, att lagkamraterna inte skulle gilla det där beteendet från en av lagets största och mest välbetalda spelare.
– Jag kan inte acceptera det. Jag vet att folk säger det är bara så han är, men vet du vad? Det är inte så det ska vara. Det är inte så den här sporten ska spelas, säger Wes Helms.
– Vi står bakom Fredi Gonzalez beslut och vi tycker det var rätt beslut, säger Cameron Maybin.

I dag tycks Hanley Ramirez ha tänkt om och tänkt rätt. I ett par radiointervjuer har Gonzalez sagt att han räknar med stjärnan i uppställning i natt när man möter St Louis Cardinals.
– Det kommer att lösas på ett eller annat sätt. Jag skulle bli väldigt förvånad om han inte är med i laget i dag, sa Gonzalez till en radiostation.
Men Ramirez har inte bett om ursäkt.
– Nej, det har han inte. Inte än. Men jag förväntar mig att han gör det. Jag förväntar mig att han gör det rätta. Jag tror han måste prata lite med sina lagkamrater. När det händer så är allt lugnt efteråt, sa Gonzalez till en annan radiostation.

/Wikdahl

Se inte så oskyldig ut, Vince. Foto: AP

Det är Vince Carter ni ska skicka era klagomål till, om ni tycker att spänningen i årets NBA-slutspel dött i förtid.
Underläge 92–95 mot Boston, 31.9 sekunder kvar: Carter drajvar, blir foulad, får skjuta två straffkast.
Miss.
Miss.

Det hjälper varken Carters sämst-när-det-gäller-rykte eller Orlando-fansens saknad av Hedo Turkoglu.
Vince sköt dessutom svaga 5/15 och hade 3 turnovers gentemot en assist. Yuk.
Men värst av allt: Celtics tog ledningen med 2–0 = matchserien är död.
De två kommande matcherna spelas i Boston och de här rutinerade spelarna bränner inte ett drömläge.

Det kan låta drastiskt, men tanken slår mig: Slutspelet är över.
Alltså, vad f-n hände? Det skulle ju bli ett av de grymmaste NBA Playoffs någonsin. Superstjärnor, jämna lag och ovissa lottningar.
Några veckor senare sitter jag här och känner mig totalblåst:
• 66 matcher, inte en enda förlängning.
• 12 färdigspelade matchserier, en enda Game 7 (mellan Atlanta och Milwaukee…hmpf).

Kanske har jag för höga krav, men jag inbillar mig att de enda som jublar nu är Celtics-fansen.
De trötta gubbarna i grönt har plötsligt blivit en av slutspelets mest effektiva lagmaskiner.
Kanske, kanske, kan de gjuta lite spänning i finalserien.
För den är ju Kobe och Lakers redan klara för…

/Petter.

Kobe exploderade mot Suns. Foto: REUTERS

Efter en vecka där LeBron James killeregenskaper har ifrågasatts så var det, på sitt sätt, skönt att se en superstjärna med eld i ögonen.
Kobe Bryant var makalös i natt.

Nu ska vi inte lura oss själva, Kobe har också haft sin floppar i slutspelet. När Boston Celtics vann titeln för två år sedan hade Black Mamba ett par plattmatcher, bland annat i match sex när Celtics säkrade titeln med en 39-poängsseger.
Men i match ett i västra konferensfinalen mot Phoenix Suns var den Kobe långt borta.
Los Angeles Lakers galjonsfigur gjorde 40 poäng, 21 i tredje quartern, när Lakers rullade over Suns med 128-107. Kobe var 13 av 23 på tvåorna, 3 av 6 på treorna , tog 5 returer och serverade 5 assist.

För en vecka sedan blev Kobe blivit påmind av en reporter om att Lakers blivit utslaget av Suns de senaste två gångerna lagen mötts (2006 och 2007). Reportern undrade om det besvärade Bryant.
– What do you think? svarade Kobe.
Vad reportern trodde om det då vet jag inte.
Men jag är ganska säker på vad han tror i dag.

This is Kobe with a bigger chip on his shoulder than in his knee. This is Kobe holding a memory as painful as his finger. This is, on or off the court, the most unstoppable Kobe that anybody can encounter.
This is payback Kobe.
/Bill Plaschke, krönikör Los Angeles Times.

Kobe, som inte har tränat sedan Lakers slog ut Utah Jazz i semifinalen på grund av sina skador (knä, finger) visade igen vem han är här, vad han är gjord av och vad han är kapabel till.
Och det var inte ens speciellt svårt, om man ska tro hans egen analys.
– Got shots, took them. Got lanes to the basket, took them, sa Kobe.

I natt får vi veta vem som vinner John Wall-lotteriet. 01.00 lottas draften. Det finns 2184 olika scenarion. Bäst chans att få förstavalet har New Jersey Nets (25 procent) men så här blev ordningen när USA-bloggen testade ESPN:s Lotto Machine (procentchans att vinna förstavalet inom parentes):

1. Sacramento Kings (15,6)
2. Minnesota Timberwolves (19,9)
3. New Jersey Nets (25)
4. Golden State Warriors (10,4)
5. Washington Wizards (10,3)
6. Philadelphia 76ers (5,3)
7. Detroit Pistons (5,2)
8. Los Angeles Clippers (2,3)
9. Utah Jazz (2,2)
10. Indiana Pacers (1,1)
11. New Orleans Hornets (0,8)
12. Memphis Grizzlies (0,7)
13. Toronto Raptors (0,6)
14. Houston Rockets (0,5)

Avslutningsvis så måste vi förstås visa vad som kunde ha blivit en så in i norden klassisk dunk i natt. Los Angeles Lakers Shannon Brown med sin tolkning av Vince Carter över Frederick Weis.

/Wikdahl

Usch.
Och fy.
Bruins förlust i fredags var så sjukt tung att jag (nästan) tappade intresset för NHL. Det krävdes en påminnelse om den kommande draften för att jag skulle gå igång igen. 
Påminnelsen såg ut så här:

För ett halvår sedan var Taylor Hall (målskytten i klippet) i det närmaste given att gå som nummer ett i draften. Nu snackas det om att Edmonton lika väl kan välja Tyler Seguin. 
Oavsett vilket, så kommer Boston att kunna drafta en framtida franchisespelare i juni. Tack för det, Brian Burke.

/Stefan.  

Så, Jonas Jerebko lyckades fylla ett mindre konferensrum på Nordic Sea Hotel i Stockholm med svenska sportjournalister. Jag har aldrig sett en liknande uppslutning på en presskonferens för basket i det här landet, och då har jag ändå bevakat ett antal SM-slutspel. Jerebko är på väg att bli basketsportens ambassadör i Sverige – och han verkar trivas i den rollen.
However, trots ett rum fyllt av reportrar från de tyngsta svenska medierna – ingen lyckades ställa lika bra frågor som USA-bloggens läsare. Här är det Jonas, trots ett pressat schema, hann svara på:

Vilken spelare i NBA var roligast/svårast/värst att möta under säsongen? (Hampus)
Jonas Jerebko: Roligast var nog att möta Kobe (Bryant) i LA. Första gången jag fick bollen så stod han ju nästan i tresekundersområdet. Då satte jag en trea på honom. Sen tog han ett steg upp i nästa anfall…så det var nog roligast. Svårast… Dwight Howard. Det är inte lätt att gå upp på korgen mot honom. Han är ganska stor och hoppar högre än de flesta, så det är inte det lätt att få upp ett skott mot honom.
* Nån du mötte som var riktigt grisig så där?
JJ: Ja, vad är det han heter nu… (här inflikar landslagschefen Jonte Karlsson, ”Magloire!”) Ja, (Jamaal) Magloire (Miami-spelaren som Jonas hamnade i bråk med under en försäsongsmatch. Minislagsmålet ledde till kortare avstängning för båda spelarna). Sedan, Evans… nu kommer jag inte ens ihåg vilket lag han spelar i.
* Maurice (i Atlanta)?
JJ: Ja, Maurice Evans också. Han är riktigt dirty. Men jag tänker på han den andra Evans också, långt skägg, ser ut lite som Ben Wallace.
* Ja, Reggie (i Toronto)!
JJ: Precis, Reggie Evans. Magloire, Maurice Evans och Reggie Evans. De tre är riktiga grisar (skratt).

Du spelar ju nästan varannan dag under en säsong, undrar hur det blir med träning emellan matcherna. Är det softa träningar och gymmar ni mycket under säsongen? (Marre)
JJ: Det är lätta träningar, vi går mest igenom vårt spel och våra motståndare. Under säsongen tränar vi inte så hårt förutom under längre speluppehåll. Vår fystränare låter oss nästan inte gymma alls mellan matcherna. Jag har ett schema som jag går på nästan varje dag, jag gör samma grejer men det är ju mer för att uppehålla fysiken. Skaderisken blir såpass hög när du spelar så många matcher så man hinner inte gymma nånting nästan.
* Men nu under offseason blir det desto mer?
JJ: Ja, det är nästan det enda jag gjort de här dagarna. Knappt rört en boll hittills. Men nu i veckan ska jag börja både gymma och skjuta, så det kommer nog bli ganska mycket i sommar.

Vem är NBA:s mest underskattade spelare? (Alex)
JJ: Vet inte… Om du frågar nån här hemma vem Joe Johnson är så är det nog inte så många som vet. Jamal Crawford… Brandon Roy. I USA vet ju såklart alla vilka de är, men det är inte de största stjärnorna. Det är bra spelare.

Vilken arena har varit roligast resp. tråkigast att spela i? (G-son)
JJ: Staples Center var kul. Men det var mer bara för att det var LA och sådär. Sen var det kul att spela i Portland, Rose Garden. Fullsatt, det var kul. Tråkigast var New Jersey och Memphis.

Vilka ”aspects of your game” kommer du jobba på i sommar? (Martin)
JJ: Midrange jumpshots. Dribble pull-ups. Jag vill väl jobba på det mesta, men det är väl mitt midrange game och mitt face-up i posten som jag vill jobba på mest.

Vilken klubb tror du att du skulle passa bäst in i förutom Pistons? (Martin)
JJ: Phoenix. De springer mycket och har Steve Nash. Mycket run and gun.

Har du satt upp några specifika mål för nästa säsong? (Erik)
JJ: Nä, inte direkt. Det är väl med laget, att gå till slutspel. Sen får vi väl se vad vi får för lag här i sommar. Men slutspel först och främst. Det är ingenting individuellt, utan mer målsättningar som har med laget att göra.
* Följer du snacket kring draften och draftlotteriet?
JJ: Jag har inte varit så insatt i basketen den sista tiden, mer än att kolla resultaten i Italien och NBA. Men jag kommer ju tillbaka till Detroit i juni. Det är ju då alla workouts är och såna grejer.
* När du är i Detroit, brukar du hänga med mycket på ESPN och de andra sportkanalerna?
JJ: Nä, jag brukar mest kolla resultaten för de andra lagen i min iPhone. Jag brukar inte läsa rykten och sånt.

Vilken är din favoritposition i laget? Föredrar du att spela som 3:a eller 4:a? (Fredrik)
JJ: Det beror lite på vem man har som matchup och vilket lag man spelar mot. Jag gillar att spela trea, men det spelar inte så stor roll. Där coach vill ha mig, där spelar jag.

Vilka i laget hänger du mest med? (Erik Eastwood)
JJ: (Rodney) Stuckey… Austin (Daye), DaJuan (Summers). Men det är väl mest Stuckey jag hänger med.

Vad tycker du behövs göras för att få fler uppmärksammade på basket och framförallt få fler ungdomar att börja spela i det här landet? (myslas)
JJ: Framförallt visa highlights efter alla matcher. Efter varje match jag spelar borde det visas highlights på sporten. Det går inte riktigt att förstå hur NBA är, vilket tryck det är i hallen och hur spänningen är. Om du inte är där så går det inte att känna riktigt. Men om det visades highlights efter varje match så skulle det vara en stor grej – till att börja med.

Vad ska ni som lag göra bättre nästa säsong för att lyckas bättre? (Erik Eastwood)
JJ: Vi måste spela mer som ett lag. Vi spelade bra mot de bättre lagen, men vi måste bli mer jämna och spela mer tillsammans. Sedan kommer det nog hända en del i sommar, så vi får se hur laget blir.

Hur såg din väg ut från junioråldern fram till draften, var det en medveten strategi som målades upp, ensam av dig eller med andra, vid tidig ålder? (inferno)
JJ: Jag kommer ihåg när jag träffade min agent (Doug Neustadt) för första gången. Jag spelade i Borås då tror jag. Han hade en detaljerad karta för hur det skulle se ut för mig innan jag nådde mitt mål, som ju var NBA. Och än så länge har det gått helt perfekt det han la upp. ”Ett år i Plannja skadar inte”, sa han. ”Sedan ett till två eller tre år i Europa innan du försöker ta steget ut till NBA”. Den planen som Doug hade har funkat till hundra procent så jag är väldigt nöjd med vad han har gjort.

Vad skiljer och vad förenar NBA domarna VS. Svenska ligadomare? (IBL)
JJ: Jag spelade ju bara ett år i svenska ligan så jag vet inte hur stor skillnaden egentligen är. Det är lite annorlunda regler i NBA.

I Sverige förstår inte många lagledare eller tränare hur viktig kosten är, det är mest ”ta en banan” eller ”ät vad ni vill, ni rör er ju så mycket”. Kostens påverkan på uthållighet eller hälsa fattar de inte. Hur styr Pistons det där? (Peter)
JJ: Inte alls. Utanför planen sköter vi allt sånt där själva.
* Det är inte så att ni får hem detaljerade listor på ”ät det här, men håll er borta från det här”?
JJ: Nej. Vi är vuxna människor och får ta ansvar själva. Vår fystränare sköter väl vår kost lite, men det är inte mycket.

Hur är det att bo i Detroit? (gransson)
JJ: Jag trivs väldigt bra. Jag bor en bit utanför Detroit. Vi har många bra restauranger, alla är trevliga och vi har väldigt bra fans.

Har du varit på Comerica Park och sett Detroit Tigers spela? (Anwest)
JJ: Jag har varit på två-tre matcher. Baseboll är la inte min favoritsport direkt, det är ganska tråkigt. Men det är skön stämning och kul att vara där.
* Hann du se Lions också?
JJ: Jag hann se en preseason-match. Det var inte det roligaste jag sett… så jag skippade dom sen.
* Och hockeyn?
JJ: Tio-tolv matcher.

Vad tycker du Svenska Basketligan/Damligan behöver förbättra? (gransson)
JJ: Det är väl inget att sticka under stol med att vi behöver bli bättre – på alla plan. Både spelarna och runtomkring. Först och främst måste sporten bli större här hemma i Sverige. Resurserna finns ju inte riktigt.

Hur hiphop är du? (Danina)
JJ: Hur hiphop är jag? Haha… Skriv att jag gillar r&b.

/Petter.

En liten påminnelse bara: imorgon träffar vi Jonas Jerebko, och idag är sista chansen att skicka in era frågor till JJ. Hittills har vi fått in en hel drös intressanta och matnyttiga frågor. Men lite till ska vi nog få plats med. Ge oss det ni har.

***

Conference Finals inleds ikväll med match 1 i öst: Orlando Magic-Boston Celtics.
Celtics slog ju ut LeBron James och Cleveland Cavaliers på vägen hit. Basketvärlden återhämtar sig fortfarande från chocken, men Magic-coachen Stan Van Gundy köper inte att det var en särskilt stor skräll.
– På grund av hela LeBron-grejen så kan vissa människor i medierna inte ens greppa att han förlorar, säger han.
– Kalla det en skräll om ni vill, men Boston är ett riktigt bra basketlag. De hade problem med skador under grundserien, framförallt på Kevin Garnett och Paul Pierce. Men när de är friska, vilket de är nu, så är jag inte förvånad över att de slår ut Cleveland, fortsätter Van Gundy.
Ingen underskattning från Orlandos sida, alltså, men Van Gundy får finna sig i att hans manskap är favoriter i kvällens match. Favoriter med 6,5 poäng, för att vara exakt. Uppkast 21.30 – vi ska försöka återkomma efter matchen med några reflektioner.

/Petter.