Nej, det är inte en bilaga om de stora amerikanska ligorna. Men kopplingen till NHL är stor och självklar. Så har du inte redan gjort det: ge dig ut och köp Sportbladets bilaga om hockey-VM. Bilagan säljs i dag och i morgon.
Förutom alla tider och lag och stjärnor och sånt så finns det en extra speciell anledning till att dra börs i dag: USA-bloggens Stefan Persson levererar ett alldeles fantastiskt elva sidor långt dokument om finalmatcherna i Canada Cup 1987 mellan Kanada och Sovjetunionen – med fokus på final två. Guldläsning. Speciellt gillar jag ett citat av Valeri Kamensky, som tryckte in sex mål i turneringen. Persson frågar den förre stjärnan hur ofta han själv tittar på finalmatcherna som hockeyälskare världen över pratar om än i dag. – En gång varannan månad, kanske, svarar Kamensky. Det är inte bara vi åskådare som ser det storslagna i de där matcherna från 1987.
De här killarna gillar varandra. Säkert ännu mer efter nattens rysarseger mot Atlanta. Foto: AP
Capitals råfloppade i Stanley Cup. Wizards är i ett konstant sorgligt tillstånd. Redskins börjar om från scratch, och det är fortfarande fyra månader till dess. Med andra ord: Om Washington Nationals vill vinna stadens hjärta och förtroende, så har man ett guldläge nu. Hela våren och sommaren.
Nats har inlett överraskande bra, 15 segrar och 13 förluster, och man skuggar Phillies i toppen av NL East. Frågar du experterna beror det kanske på lyckade värvningar, ett förbättrat försvar eller bra speed på planen. Frågar du spelarna själva beror det på en sak: sammanhållning. – Vi är en enhet nu. Alla tror på varandra. Man kan se skillnaden, säger Nyjer Morgan till Washington Post.
De äter middagar tillsammans, leker med Elvis-peruker i omklädningsrummet och försvarar varandra mot häcklande motståndarfans. Varje matchdag samlas ett gäng spelare och coacher och laddar upp med ”Flip” – ett enkelt cirkelspel där man bollar till varandra. – Vi gjorde ingenting sånt förra säsongen, säger Justin Maxwell. Banalt? Kanske. Men såna små lagbyggande aktiviteter kan göra skillnad i den moderna proffsidrotten. Att lära känna killen bredvid dig i omklädningsrummet, liksom – ofta vet du antagligen inte mer än hans statistik och att han är en gnällig jävel på måndagar.
Inatt vann Washington mot Atlanta Braves, 3–2. I farmarligorna förbereds hajpade rookien Stephen Strasburg (Nyjer Morgan gav honom smeknamnet ”Jesus” för det är ”så man reagerar när man ser honom pitcha, Jeee-suuus”). Det finns gott om positivt buzz kring Nationals just nu.
MLB-säsongen är lång (duh) och en bra start är bara just detta, en bra start. Men för ett lag som förlorat 205 matcher på två säsonger så är det taget. Och om Nats skräller sig in i wild card-racet i höst, gissar jag att spelarna kommer snacka om samma saker då – lagmoral och sammanhållning.
Kanske minns ni det här inlägget av kollega Wikdahl? Nu har väl förlusten av Marco Sturm inte direkt förlamat Bruins, som vunnit två raka mot Flyers utan tysken. Men den här smällen kommer att bli desto mer kännbar.
Först får man väl säga grattis till Mike Richards, som för en gångs skull lyckades dela ut en ren tackling. Och grattis till Philadelphia, vars chanser att i alla fall hota Boston i den här matchserien nu ökade rejält. För enligt flera rapporter – från till exempel Bostons lokala tv-station NESN och CSN Philly – har David Krejci spelat färdigt för säsongen.
Centern Krejci har efter en sådär grundserie lyft sitt spel ordentligt i Stanley Cup. Och efter Marc Savards comeback fick ju Boston – för första gången på evigheter – spela med en ordinarie centeruppställning. Så kommer Bruins tappa det här nu? Nä, Philly har ju även dom stora skadebekymmer och det är väl knappast något styrkebesked att behöva kasta in Johan Backlund i en Stanley Cup-match. Däremot hade Bruins behövt Krejci för att kunna störa Pittsburgh i Eastern Conference Finals.
Tyckte du att det var överdrivet när Tim Tebow blev draftad som 25:a av Denver Broncos? How ’bout this, then: Nu har han den bäst säljande matchtröjan i hela NFL. Aprilförsäljningen på NFLShop.com visar att 22-åringen slår ut både Super Bowl-vinnaren Drew Brees och nye Redskins-quarterbacken Donovan McNabb. Och då hade Florida-ikonen (30 procent av tröjorna var sålda dit) ändå bara en vecka på sig att sälja tröjor efter draften… Hela listan, från Bloomberg.com:
1. Tim Tebow, Denver Broncos 2. Donovan McNabb, Washington Redskins 3. Drew Brees, New Orleans Saints 4. Peyton Manning, Indianapolis Colts 5. Brett Favre, Minnesota Vikings 6. LaDainian Tomlinson, New York Jets 7. Tony Romo, Dallas Cowboys 8. Ndamukong Suh, Detroit Lions 9. Sam Bradford, St. Louis Rams 10. Troy Polamalu, Pittsburgh Steelers 11. Mark Sanchez, New York Jets 12. Kevin Kolb, Philadelphia Eagles 13. Eli Manning, New York Giants 14. Reggie Bush, New Orleans Saints 15. DeSean Jackson, Philadelphia Eagles 16. Tom Brady, New England Patriots 17. Miles Austin, Dallas Cowboys 18. Eric Berry, Kansas City Chiefs 19. Aaron Rodgers, Green Bay Packers 20. Jeremy Shockey, New Orleans Saints 21. Patrick Willis, San Francisco 49ers 22. Larry Fitzgerald, Arizona Cardinals 23. Darrelle Revis, New York Jets 24. Adrian Peterson, Minnesota Vikings 25. Dallas Clark, Indianapolis Colts
Här är några Tebow-höjdpunkter från collegetiden. Det lär ju dröja innan vi får se honom i NFL, så…
Points in the paint: 64–50. Returer: 58–40. Blockar: 13–4.
Dominansen under korgarna var storyn i match två mellan LA Lakers och Utah Jazz (111–103). Både Carlos Boozer (20 poäng och 12 returer) och Paul Millsap (26 och 11) fick sina double-doubles, men lik förbannat – Utah är inte ens nära i insidestatistiken här ovan.
Jazz får ingenting gratis offensivt. För varje poäng Millsap/Boozer frenetiskt kämpar i får de minst lika ofta vända tillbaka och tänka om, när de möter Gasol/Bynum/Odom-muren under Lakers korg. Boozer, till exempel, hade nio layupförsök inatt. Han missade sex.
Och sedan är ju Lakers långa gubbar en intimiderande faktor för de guards som vill attackera korgen. Deron Williams sköt 4/16 inatt…
…ändå, cred till Utah som kämpar, biter sig fast i matchen – och inte blir demoraliserade av den storleksmässiga fördel som motståndaren har. Likt en nitisk high school-coach säger jag: size matters, but so does heart!
Man skulle ju önska att man såg samma geist hos Atlanta Hawks. Orlando Magic vann med 114–71. Yup – 43 poäng. Det finns förstås många sätt att förlora för en klubb som torskat elva av 13 bortamatcher de tre senaste NBA-slutspelen. Men att lägga sig ner och dö ska aldrig vara ett alternativ.
***
En match spelas inatt: Phoenix Suns vs San Antonio Spurs, match två. Snackisen är vad Spurs kommer göra med Tony Parker. Pointguarden har kommit från bänken den senaste månaden, men hans 26 poäng i match ett (förlust 102–111) lär få coach Gregg Popovich att tänka om. – Suns spelar up-tempo. Det blir många possessions. Jag gillar att springa upp och ner. Jag tror det är därför jag alltid varit framgångsrik mot dem, säger Parker. Startar eller ej? Svaret kommer 03.00 inatt.
Vi hörde det första gången redan i början av augusti: ”Nicklas Bäckström erbjuds drömkontrakt”. Vi läste om det i början av februari: ”Bäckis nya drömkontrakt”. Nu är det maj – och fortfarande inget drömkontrakt. Självklart är det bara en tidsfråga innan stjärncentern och Washington kommer överens, men svenskens kontrakt är inte det enda Capitals har att fundera över.
Här är listan över kommande UFA:s:
Brendan Morrison, C Scott Walker, F Quintin Lang, F Eric Belanger, F Shaone Morrisonn, D Milan Jurcina, D Joe Corvo, D José Theodor, G
En ganska lång lista, men kanske inte utöver det vanliga. Vi har dock inte listat klubben RFA:s ännu:
Nicklas Bäckström, C Eric Fehr, F Boyd Gordon, F Tomas Fleischmann, F Jeff Schultz, D Michal Neuvirth, G
Trots det har Washington redan 35,9 miljoner dollar uppbundna till nästa säsong. Ovechkin tjänar 9 millar, Semin 6 millar, Green 5 millar. Och, just det, Micke Nylander tjänar 3 miljoner…
Amar’e Stoudemire och Tim Duncan är redo för en ny, klassisk strid under korgarna. Foto: AP
Rivaliteten mellan San Antonio Spurs och Phoenix Suns är en modern klassiker i NBA. Nu möts de igen, efter att ha slagit ut Dallas respektive Portland i första rundan. USA-bloggen grävde i arkiven och hittade 2000-talets alla slutspelsbataljer mellan Suns och Spurs. Kommer du ihåg vem som hockeytacklade Steve Nash? Varför Shaquille O’Neal var så förbannad? Vem som satte säsongens enda trepoängare i det allra viktigaste ögonblicket – och vem som motiverade Tony Parker till stordåd sommaren 2008? Läs och minns inför nattens drama!
1999/2000 – Utan Duncan, utan chans Första rundan: Suns–Spurs 3–1. Spurs ska försvara sin första NBA-titel, men drömmarna går i kras när Tim Duncan – superstjärna redan i sin tredje NBA-säsong – pajar knät. Suns, med guardduon Jason Kidd och Penny Hardaway, är dock chanslösa i nästa runda (1–4) mot blivande mästarna LA Lakers.
• • •
2002/03 – ”A teardrop from God” Första rundan: Spurs–Suns 4–2. San Antonio går som en ångvält – 60 segrar och toppseedade i West – men inför slutspelet finns en skräck. Den skräcken stavas Stephon Marbury. Phoenix har vunnit tre av fyra grundseriemöten, och Starbury har snittat 32,5 poäng, nio assist och fem returer mot Spurs. Och mycket riktigt – i slutspelets första match är det han som chockar hela San Antonio. Klockan står på 0,00 sekunder när hans lååånga trepoängare avgör i förlängning: 96–95 till gästande Phoenix. – It was a teardrop from God. I knew it was good, säger Marbury efteråt.
Det är ett talangfullt Phoenix-lag – Shawn Marion, Joe Johnson, Penny Hardaway och Rookie of the Year Amar’e Stoudemire – men Spurs blir för svåra i slutändan. Trotjänaren David Robinson får avsluta sin karriär med en ny titel. Dessutom presenterar sig San Antonios nya gyllene generation, med andraårsguarden Tony Parker och rookien Manu Ginobili. Men den stora dominanten är Tim Duncan, som blir MVP både i grundserien och i finalserien.
• • •
Amar’e Stoudemire besviken efter slutspelet 2005. Han skulle få uppleva samma känsla fler gånger. Foto: AP
2004/05 – Fågeln Phoenix kraschlandar Conference finals: Spurs–Suns 4–1. Över en natt blir Phoenix Suns sexigaste laget i NBA. Coach Mike D’Antoni gör sitt andra år i klubben, värvar Steve Nash och lyckas realisera visionen av ett galet run-and-gun-spel: Nästa anfall påbörjas redan innan motståndarens skott nuddat korgen. Tv-spelsbasket, säger pessimisterna. Framtiden, säger optimisterna. Nash blir MVP, Phoenix vinner 62 matcher och slår ut både Memphis (4–0) och Dallas (4–2) – sedan väntar Spurs.
Bakhuvudet – och ansiktsmasken – tillhör Joe Johnson anno 2005. Foto: AP
Den Gregg Popovich-coachade lagmaskinen lyckas mala ned Suns på precis det sätt skeptikerna varnat för. Försvarsspel och metodik vinner över stilpoäng och snabbt spel. Då spelar det mindre roll att Amar’e Stoudemire gör en monsterserie och snittar 37 poäng. – De här killarna är ett otroligt offensivt lag och de kom ikapp oss flera gånger. Men vi höll oss till det vi gör bäst, säger Tim Duncan. Han har stor hjälp av Ginobili och Parker – och ”Big Shot Rob” Horry, förstås – när Spurs besegrar Detroit Pistons med 4–3 i finalserien.
• • •
Idrottsvärldens mest omtalade näsa år 2007. Foto: AP
2006/07 – krig på basketplanen Conference semifinals: Spurs–Suns 4–2. Här tas rivaliteten till helt nya nivåer med blodiga kollisioner, hårda fouls, ordkrig och dramatiska slutsekunder. Suns är högre seedade, men Spurs är ett av ligans hetaste lag och avslutar grundserien med 25 segrar på 31 matcher. Det ska visa sig att man återigen har precis rätt medicin mot Suns uptempo-basket.
Steve Nash genomlider ett av karriärens bittraste ögonblick i match 1. Från bänken tvingas han se sitt lag förlora. Anledningen: hans näsa vill inte sluta blöda. Efter stjärnans kollision med Tony Parker jobbar Suns läkare frenetiskt för att stoppa blödningen, men det går bara inte. Med 54 sekunder kvar, bollen i sidan och underläge 104–106 tvingar domarna Nash att lämna planen. Med nio sekunder kvar återvänder han – men det är för sent. Spurs vinner med 111–106. – Det fanns inget jag kunde göra, suckar Nash.
Manu Ginobili spelade med piratlapp efter att ha fått en smäll på ögat. Fansen visade sitt stöd. Foto: AP
Suns kommer tillbaka starkt med en 101–81-seger i nästa match. Inför match 3 vrider Amar’e Stoudemire upp tempen genom att kalla Spurs ett ”dirty team” – framförallt kritiserar han Ginobili och Bruce Bowen. Publiken i San Antonio skriker ”dirty, dirty” varje gång Stoudemire går till straffkastlinjen. – I love it, säger Stoudemire och tar det som tändvätska. Men matchen, den tar Spurs hand om: 108–101.
I match 4 går det från smågrinigt till våldsamt och bråkigt. Suns vänder ett elva poängs underläge till seger med 104–98, men den stora snackisen blir det som händer med 18 sekunder kvar:
Robert Horry tacklar Steve Nash, som genast får stöd av ilskna lagkamrater. – Det var en tuff foul. En hockeyfoul, säger Raja Bell. – Det fanns ingen anledning att göra sådär, säger Nash själv. Horry blir avstängd i två matcher, men Suns-fansen sätter snart hånskrattet i halsen. Boris Diaw och Amar’e Stoudemire – som otillåtet lämnat bänken för att stå upp för sin pointguard – stängs av varsin match av NBA.
Match 5 spelas i Phoenix och blir en rysare. Ett decimerat Phoenix har 79–71 med 5.18 kvar, men orkar inte hålla ledningen. Bruce Bowen – numera en hatad man i hela Arizona – sänker trean som betyder 84–81 med 36 sekunder kvar. – That’s Bruce. He’s made a billion of them, säger Tim Duncan. Spurs håller undan till 88–85 och tar ledningen med 3–2 i matcher.
NBA-bossen David Stern kritiserades efter avstängningen av Stoudemire. Foto: AP
En av 2000-talets hetaste matchserier får sitt slut i San Antonio när hemmalaget vinner med 114–106. I Phoenix-lägret är det bittert – riktigt bittert. Steve Nash får bita sig i tungan när reportrarna frågar om den där avstängningen av Amar’e Stoudemire och Boris Diaw efter match 4: – En bit av mig vill vara sportslig och ge Spurs credit. De slog oss. Samtidigt kan jag inte riktigt svara på frågan eftersom jag inte vet hur det hade gått (med Stoudemire och Diaw i match 4). Jag vet inte vad jag ska säga. Det skulle vara bortkastade ord…
Bakom varje framgångsrik fransk NBA-pointguard… Foto: AP
Spurs avancerar så småningom till NBA-finalen och besegrar Cleveland med 4–0. Tony Parker blir finals MVP. En månad senare gifter han sig med Eva Longoria. Avdelning Hyggliga Sommarminnen…
• • •
Shaq var aggressiv under korgarna – och i tidningarna. Foto: AP
2007/08 – ännu mer ont blod Första rundan: Spurs–Suns 4–1. Fjolårets hårda slutspelsserie finns färskt i minnet – kanske framförallt för Suns, som vill ha revansch till varje pris. Under grundserien vinner de tre av fyra matcher mot Spurs. I en av matcherna hettar det till rejält, när Bruce Bowen armbågar Amar’e Stoudemire. Suns-spelarna tvingas stoppa en uppretad Stoudemire från att göra något dumt. – Bruce armbågade mig rakt i bröstkorgen. Det har inget med basket att göra så jag lät honom veta att jag inte uppskattade det, säger Suns-forwarden.
Självklart möts lagen i slutspelet. Självklart blir det en rysare direkt. Tim Duncan gör 40 poäng och 15 returer, men viktigast är den bisarra trepoängare – hans första för säsongen – som tvingar fram ännu en förlängning:
Manu Ginobili blir sedan hjälte med 1,8 sekunder kvar av den andra förlängningsperioden. Hans layup avgör. Shaquille O’Neal, som värvats till Suns under säsongen, är upprörd över att Ginobili och kompani faller för lätt. – Amar’e och jag ska fortsätta spela aggressivt. Förhoppningsvis kommer Spurs-killarna försöka spela basket istället för att bara lägga sig ner, säger Shaq.
Shaq är storyn även i match 2. Eller snarare – hur Ginobili och Tony Parker svarar upp mot Shaq och hans trash talk. – Han försökte spela fysiskt. Men det kommer inte stoppa mig, säger Parker som gör 32 poäng – och får kyssa golvet flera gånger. Spurs vinner matchen med 102–96.
Suns är pressade inför match 3 på hemmaplan. I lokaltidningarna skrivs det om att coach Mike D’Antonis jobb är i fara om laget floppar i slutspelet igen. Och Suns viker sig för trycket. Spurs vinner med 115–99, tar ledningen med 3–0 i matcher – och är helt enkelt mycket bättre. – De spelade nästan perfekt. Vi var inte bra, och jag tar på mig skulden för det, men man måste ge Spurs cred, säger D’Antoni.
Manu Ginobili vann 6th Man of the Year – och gav Suns stora problem i slutspelet. Foto: AP
Suns vinner match 4 klart, men skjuter egentligen bara upp det oundvikliga. Spurs går vidare efter 92–87 på hemmaplan. För fjärde gången på sex säsonger har San Antonio skickat Phoenix ur slutspelet, och frustrationen i Arizona går inte att ta miste på. – I’m sick and fed up, säger Amar’e Stoudemire. – Varje år känns det som att vi möter Spurs, och de slår oss exakt varenda gång. Vi ska bryta den trenden förr eller senare, för jag är less på att förlora mot de här killarna.
Spurs slår ut New Orleans innan det tar slut mot LA Lakers i conference finals. Mike D’Antoni blir den som offras för Suns misslyckanden i slutspelet. Han tar över New York Knicks från säsongen 2008/09.
• • •
04.30 inatt svensk tid inleds ett nytt kapitel i historien om Suns vs Spurs. Många av profilerna som gjorde rivaliteten så stark är borta – D’Antoni, O’Neal, Diaw, Horry, Bowen med flera – men många är kvar. Duncan, Stoudemire, Nash, Parker, Ginobili – till exempel. Suns fortsätter desperat jaga sin första NBA-titel. Spurs försöker vinna en sista (?) under gulderan med Tim Duncan. Med tanke på klubbarnas historia är det ingen vild gissning att det förr eller senare skrivs krigsrubriker även från den här matchserien.
LeBron James tackade sina lagkamrater. LeBron är killen med trofén. Foto: REUTERS
Mysteriet är inte att LeBron James fick sin andra raka MVP-utmärkelse. Mysteriet är att sju röster inte hade honom som nummer ett.
Cleveland Cavaliers självlysande stjärna LeBron James tog emot priset i går, i hemstaden Akron. King James fick 116 av 123 förstaplatsröster i racet om MVP-trofén Maurice Podoloff Trophy. Sju personer i den gigantiska juryn av sportjournalister såg något de andra inte sett. Eller snarare, sju personer såg inte det alla andra sett. Det finns ingen bättre basketspelare i världen än LeBron James. Hur Kevin Durant kunde få fyra röster och Dwight Howard tre övergår mitt förstånd. Ännu mer hjärnsprängande är hur två sportskribenter kunde placera James först på tredje plats. Men det ska vi väl inte grotta ned oss i.
Frossa i stället i det här: LeBron James snittade 29,7 poäng per match, 7,3 returer, 8,6 assist, 1,64 steals, 1,01 blockar och sköt 50,3 procent under grundserien. Det finns de som påstår att det är den bästa säsongen någon någonsin har haft.
Men det är klart, den här säsongen och den där trofén kommer inte att kännas lika tung om LeBron inte får lyfta mästerskapsbucklan om några veckor. – Den enda anledningen att jag gör det jag gör på planen är för att slåss om NBA-titeln. Jag förstår att jag inte kommer att anses vara en av de bästa spelaren någonsin förrän jag vinner. Det är mitt enda mål just nu. Och det här är det närmaste jag har kommit, sa James.
LeBron James tog emot bucklan i James A Rhodes Arena i Akron, Ohio, tackade sin familj och hyllade sina lagkamrater. – Det är mitt namn som står på trofén, men de här killarna har en stor del i det, sa LeBron. Det var andra året i rad som James fick bucklan. Därmed blev han den tionde spelaren i historien som blivit vald till MVP två år i rad. De andra är Bill Russell, Wilt Chamberlain, Kareem Abdul-Jabbar, Moses Malone, Larry Bird, Magic Johnson, Michael Jordan, Tim Duncan och Steve Nash.
Marco Sturm hjälps av isen. Tyskens slutspel är redan över. Foto: AFP/GETTY IMAGES
Bruins vann match ett mot Philly. Men Philly vann matchserien – redan efter 41 sekunder.
Jag vet, jag vet, jag vet. Det är inte likt USA-bloggen att sticka ut hakan så här. Komma här, dagen efter 1 maj och allt, och påstå att Philadelphia Flyers går vidare till östfinalen trots att Boston Bruins vann match ett med 5–4 efter sudden death? Så fräckt! Men det är det humöret vi är på i dag. Och det här är varför:
Boston Bruins släppte Phil Kessel till Toronto Maple Leafs i höstas. Ingen big deal för Bruins, right? Man hade ju så många andra forwards som kan hitta nätet. Trodde vi. Men verkligheten visade sig vara en annan. Bara ett lag var sämre på att göra mål än Boston den här säsongen. Calgary hittade rätt blott 204 gånger, Boston 206. Nu behöver det inte alltid betyda något. Washington Capitals, till exempel, gjorde vansinniga 318 mål men deras spelare står just nu på golfbanan och filar på inspelen medan Boston Bruins fortfarande spelar hockey. Men faktum är att av de 16 slutspelslagen i NHL så var 12 på den övre halvan i målskytte. Bara Montreal, Phoenix, Nashville och Boston var på den undre halvan. Mål räknas alltså. Som om vi inte visste det.
I första bytet, 41 sekunder in på gårdagens match mot Philadelphia Flyers, så försökte Bruins Marco Sturm sätta in en tackling på Phillys Matt Carle. Det slutade illa. För Sturm och för Bruins. Höger knä trasades sönder och tysken tvingas till operation och sex månaders frånvaro från isen. – Det är en tråkig nyhet för vår hockeyklubb och naturligtvis för honom själv, säger Bruins coach Claude Julien. Förra säsongen tog Sturms säsong slut redan i december då hans vänstra knä gick sönder.
Nu ska vi inte lura oss själva, Marco Sturm är inte Alexander Ovechkin, men han är den bästa målskytten Boston Bruins har. Sturm gjorde 22 mål under grundserien, bäst i laget före Patrice Bergeron (19) och trion Mark Recchi, Blake Wheeler och Michael Ryder (alla 18). Även om Sturm inte varit bra i slutspelet (0 poäng…) så är det självklart så att Boston har tappat en stor portion av sin redan medelmåttiga offensiva kraft. Därför är Philadelphia Flyers redan vidare. Trots att man ligger under med 0–1 i matcher.
Jag räknar med att jag får äta upp mitt tips om en vecka eller så och att USA-bloggens egen Bostonian Stefan Persson är först med de hånfulla kommentarerna. Jag kan inte vänta!
I NBA:s märkliga slutspelsschema hinner andra rundan börja redan innan den första avslutats. Här är kvällens två matcher, som får fyra respektive tre poäng på en femgradig dramaskala:
19.00: Atlanta Hawks–Milwaukee Bucks, match 7:7. Det snackas om hur Atlantas försvarsmässiga justeringar räddade laget från ett fiasko i match 6. Kanske borde vi snacka mer om attityden och temperamentet spelarna äntligen visade. De känslomässiga utspelen under timeouter och liknande skvallrar om att det trots allt finns lite vinnarhjärta i den här gruppen – trots bristen på övertygande ledarskap. Hawks är klara favoriter i den avgörande matchen, men Bucks behöver inte lägga sig ner och dö. De har redan visat att de kan vinna på bortaplan och kan – till skillnad från i hemmaförlusten senast – spela utan press. Rookieguarden Brandon Jennings spelar återigen en huvudroll. – Han var väldigt nervös senast, det var uppenbart. Förhoppningsvis kan han skaka av sig det och spela bättre nu, säger Milwaukee-coachen Scott Skiles.
21.30: Los Angeles Lakers–Utah Jazz, match 1:7. Andra rundan inleddes igår när LeBron James och Mo Williams orkestrerade en vändning på hemmaplan mot Boston Celtics. Ikväll fortsätter det med en repris av de två senaste säsongernas slutspelsmöte mellan Jazz och Lakers. – Man måste ju möta dem förr eller senare, så varför inte nu?, frågar sig Utah-guarden Deron Williams. Han och Carlos Boozer är storstjärnorna som måste leverera för att det ska bli en intressant matchserie. Men Boozer tror att även deras lagkamrater är redo på ett helt annat sätt efter att ha slagit ut Denver Nuggets. – Man såg verkligen hur killarna växte upp. Wesley Matthews blev en stjärna. C.J. Miles blev en defensiv stopper. Det är saker vi inte haft förut, säger Boozer. Och det är saker som lär behövas mot de regerande mästarna.
Nej, det är inte en bilaga om de stora amerikanska ligorna.
