Nyhetsbyrån The Associated Press har lagt pannan i djupt veck, vankat av och an, funderat och lurat.
Nu har man svaret.
Här är årets All-Americans. 

Att John Wall skulle leda laget var ingen chock. Och han fick lagkamraten DeMarcus Cousins med sig i förstafemman när AP röstade fram årets bästa spelare i NCAA.
– Det här betyder mycket för oss båda. Jag är överraskad och glad att vi båda kom med, säger John Wall.
Wall och Cousins är freshmen och det är inte ovanligt med såna som All-Americans, däremot är det inte supervanligt med lagkamrater i förstafemman. Det har bara hänt nio gånger. Senast när Duke fick med både J.J. Redick och Shelden Williams 2006.
– Vi fick lära oss mycket som freshmen och vi lyckades hjälpa våra lagkamrater på vägen, säger Wall.
Noterbart är att av AP:s 15 All-Americans, fördelade på tre lag, så är det bara Dukes Jon Scheyer och West Virginias Da’Sean Butler som lyckats leda sina lag till Final Four. 

AP:s All-Americans:

FIRST TEAM
John Wall
Guard, freshman, Kentucky
16,9 poäng per match, 6,4 assist.
Om att bli All-American: ”Vi har pratat mycket om det. Vi har känt varandra sedan vi var 14 år gamla. Vi kom hit (till Kentucky) tillsammans och vi är som bröder. Det var tufft i början men vi höll ihop och hjälpte varandra genom säsongen.”

Evan Turner
Guard/forward, junior, Ohio State
20,3 poäng per match, 9,2 returer.
Om att bli All-American: ”Det är verkligen en ära att få vara med i ett sånt här lag och att bli uppmärksammad. It’s really cool.”

Wes Johnson
Forward, junior, Syracuse
16 poäng per match, 8,4 assist.
Om att bli All-American: ”Det är en chock och en ära. Av alla spelare i landet som kunde ha fått det så blev det jag. Det är en ära.”

Scottie Reynolds
Guard, senior, Villanova
18,5 poäng per match, 3,3 assist.
Om att bli All-American: ”Det finns i bakhuvudet hela tiden, men om man koncentrerar sig på det så kommer det aldrig att hända.”

DeMarcus Cousins
Forward, freshman, Kentucky
15,3 poäng per match, 10,1 returer.
Om att bli All-American: ”Det är viktigt för mig men det var ingenting jag förväntade mig skulle hända.”

SECOND TEAM
James Anderson
Guard, junior, Oklahoma State
Sherron Collins
Guard, senior, Kansas State
Greivis Vasquez
Guard, senior, Maryland
Jon Scheyer
Guard, senior, Duke
Da’Sean Butler
Forward, senior, West Virgina

THIRD TEAM
Greg Monroe
Center, sophomore, Georgetown
Cole Aldrich
Center, junior, Kansas
Damion James
Guard/forward, senior, Texas
Luke Harangody
Forward, senior, Notre Dame
Darington Hobson
Guard, junior, New Mexico

NASHVILLE: Chris Chelios

Efter 25 år i ligan är det många fans i NHL som har fått nog av Chris Chelios, 47. Om supportrarna i Nashville – som under åren har utvecklat en speciell hatkärlek till den förre Detroitbacken (bland annat på grund av sånt här) – fått bestämma, hade Chelios slutat för ett par decennier sedan.
Trots Predatorsfansens uttalade avsky gentemot Chelios har dock klubbens tränare Barry Trotz lekt med tanken att värva veteranen till nästa säsong. Trotz bestämde sig dock för att fråga backen om han kunde tänka sig att spela inför en publik som gjort det till en vana att bua ut honom.
– Jag frågade: ”Chris, är du säker på att du skulle kunna tänka dig att spela i Nashville? Du är inte särskilt omtyckt här”.
Chelios svar:
– ”Trotzy”, tro mig, jag är inte omtyckt någonstans.

NEW JERSEY: Tie Domi

Tuffingen Tie Domi hann med tillräckligt med galenskap under sin karriär för att göra sig impopulär i de flesta NHL-arenorna. I Philadelphia hamnade han till exempel i slagsmål i utvisningsbåset (!) med en Flyerssupporter (!!).
Men mest hatad är han antagligen i The Garden State. Det var där som Domi delade ut en armbåge i ansiktet på Scott Niedermayer, som knockades medvetslös.
Domi slog till när pucken var i en annan zon och Niedermayer var på väg till avbytarbåset. Devils lagkapten Scott Stevens satt i utvisningsbåset och var en av få som såg smällen. TV-bilderna från händelsen visar hur hårt Stevens verkligen får kämpa mot impulsen att bryta upp båsdörren och ge sig efter Torontospelaren.
Och den blicken som Stevens ger Domi skulle få de flesta – dock inte Tie Domi – att fly in i omklädningsrummet och gömma sig på toaletten.

/Stefan

Det senaste skrivna hittar du längst upp i det här inlägget. Då och då bör du trycka på den där knappen som laddar om sidan.

Slut efter en stunds foula-stoppa-klockan-lek i Houston, Texas. Duke vann med 78-71 och hur det kunde bli så behöver man inte ha klyvt atomen för att förstå. Det räcker med att titta i statistikpapperet.

Duke sköt dåligt på tvåorna, men brann av självförtroende på treorna. 33 av lagets 78 poäng kom från trepoängslinjen – och på finfina procenten 47,8 dessutom. Jämförelsevis så satte Baylor bara fem treor och nådde inte ens 30 procent. Klart det gör skillnad.

Anledning nummer två heter offensiva returer. Duke var aggressivt under Baylors korg och ryckte ned 22 offensiva returer. Det ger andrachanser och det ger poäng.
Baylors offensiv blev för lättläst. Duke kunde sjunka ihop i mitten och bara vänta in motståndarna.

Duke är det enda förstarankade laget som gick vidare till Final Four. Och det trots att Kyle Singler, lagets stjärna, var långt ifrån bra (0 av 10, men en del andra bra saker som delvis kompenserade skyttet).
För två år sedan gick alla fyra ettor vidare till Final Four.

Jag tackar för mig och hoppas att ni hade åtminstone hälften så trevligt som jag hade. 

/Wikdahl

0.56: Jo, bråket var farligt. För Baylor. Quincy Acy fick en teknisk foul. Duke två straffar. 72–62.

1.19: Jag vet inte vad som ska hända egentligen. Duke är vidare. Måste vara vidare. Det blev lite bråk där efter att Scheyer utdelat en armbåge. Men inget farligt. Duke 70, Baylor 62. Och då har lagets stjärna (Singler, förstås) varit bedrövlig. Det här Duke-laget kanske är farligare än åtminstone jag trodde.

1.22: Dunn, som varit så bra, tar en idiotisk trea efter att Baylor tagit offensiv retur. Där kan han ha sänkt sitt lag. För i nästa anfall så kommer Dukes Lance Thomas inflygande på ytterligare en Singler-miss och tip-dunkar i två poäng till. 

2.18: Orättvist om jag inte nämner Nolan Smith i Duke, som gjort 23 poäng. Imponerande. Duke samlar offensiva returer, får andrachanser – och sänker skotten. Två raka treor för Duke. 61–67. Duke leder stort och ser ut att ta hem det här. Fast nu blev Zoubek utfoulad. It’s alive, it’s ALIVE!

4.10: Alltså, jag hoppas någon mer än mig ser det här. Jag ska inte fortsätta tjata om Ekpe Udoh, men killen har faktiskt 11 poäng, 6 returer, 6 assist – och 5 (!) blockar. Zoubek klarade sig just undan sin femte foul. Han skulle ha fått den. 

5.17: Scheyer kvitterar för Duke med en lång trea. 57-57. Det här verkar bli en rysare också.

6.01: Detvettefan om jag hade spelat zon mot Duke alltså. Men Baylor gör det och Duke har inte riktigt löst den. Zoubek äger ju inside förresten. Påminner om en av snubbarna i den där filmen, 300.

7.45: Josh Lomers foular ut. Ser kanske inte så mycket för världen ut på papperet, men Lomers har varit bra när han har spelat. Han täpper till mitten, skräms och finns där som avlastare i anfallet när Duke gängmobbar Udoh.

9.39: …och där trycker Udoh i kvitteringen, 51-51. Time out, Duke.

10.00: En fjärdedel kvar av matchen. Nu skiljs agnarna och hela den biten. Jag tror på Baylor. Duke ska inte kunna vinna med foulproblem på Zoubek och en underpresterande Singler. Baylor 49, Duke 51.

11.17: 13 raka missar säger kommentatorn. Nu är det 14.

11.45: Ekpe Udoh kanske inte syns lika mycket som LaceDarius Dunn, men hans statistikrad vittnar om finfin match där han bidragit med vad nu Baylor har behövt. 9 poäng, 6 returer, 5 assist, 1 steal och 1 block har det blivit för Udoh. Snyggt.

12.27: Zoubek har fått sin fjärde foul, Singler kan inte träffa en ladugårdsvägg inifrån och det är riktigt, riktigt jämnt. Älskar March Madness. Baylor hade problem när Dunn vilade. Offensiven kommer inte jättelätt för Baylor.

14.44: Duke skjuter 41,2 procent, Baylor hela 51,5. Ändå leder Duke 47–46. Det är treorna som täpper till gapet. 

17.18: Äntligen! Kors i taket, Kyle Singler gjorde poäng. På straff. Och hand missade den andra… Returen kom dock ut till Scheyer som blev foulad (av Lomers, hans fjärde) på ett trepoängsförsök. Oförlåtligt. Scheyer satte första, andra… och tredje. Dunn svarar med två. Han är bra, pojken.

18.00: Lagen byter poäng i början av andra. Nolan Smith var Dukes topplirare i första halvlek med 12 poäng. LaceDarius Dunn dominerade i Baylor: 13 poäng, tre returer, två steals.

19.50: Nu är vi igång igen– andra halvlek. För den som undrar så är Duke rankat trea i landet men har också haft en ganska behaglig säsong i en ovanligt svag ACC-division. Baylor är rankat åtta totalt men spelar i tuffa Big 12 med bland annat Kansas, Kansas State, Texas A&M och Texas.

Halvtid: 35-32 till Baylor och som alltid så är det försvarsspel som ligger bakom vändningen. När Duke fick mindre tid att fundera och agera så kom turnovers som ledde till snabba uppspel för Baylor. Nu måste Baylor börja hota utifrån också och inte bara på drives. Tweety Carter har satt 2 av 3 treor. Mer sånt.
Om man håller på Baylor.
I Duke så måste Kyle Singler kliva fram. 0 av 6? Inte okej.
Nu: Kaffe. 

0.15: Baylor ökade intensiteten i försvar – och det har börjat bära frukt i form av steals och enkla poäng.

2.12: Zoubek foul nummer tre. Illa för Duke. Men jag har blivit lite förtjust i den här Mason Plumlee i Duke. Även om han nyss tappade bollen till en annan favorit: Baylors LaceDarius Dunn.

3.42: Singler har varit svag så här långt. Framför allt så gör han ytterst tveksamma skottval. Men Duke ser bra ut, även om man nu tappat sitt lilla försprång till ett väldigt mycket mindre försprång (27–25). Baylor får jobba mycket hårdare för poängen.

6.00: Oooooh! Alley-oop. Tweety till Dunn. Matchens vackraste spel så här långt.

7.02: Jon Scheyer sätter en trea till för Duke. Baylor måste ju stänga ned skyttarna nu, om inte min bracket ska få sig en käftsmäll. Tvinga Duke att sätta bollen på golvet. Får Duke svinga boll i lugn och ro och leta öppna skott så blir det en lång kväll för Baylor.

8.40: Jo, det verkar som att Duke kan skjuta. 4 av 5 treor och Baylors zon ser sårbar ut. Baylors offensiv: gå på korg, gå på korg, gå på korg. 

10.30: Och där fick Baylors big guy Lomers sin andra foul för en rörlig screen. Singler tillbaka på golvet.

11.32: Ouch! Store Zoubek får sin andra foul. Både Zoubek och Singler med två nu. Lysande spel av Bayliors Quincy Acy som tog offensiv retur, la i bollen och drog foulen. 13–14. Acy kan kvittera med sin + 1.

11.40: Baylor ser tveklöst mer atletiskt ut, men är det någonting vi lärde oss av Kentuckys uttåg i går så är det att det spelar fan ingen roll om man inte kan skjuta. Återstår då att se om Duke kan skjuta…

14.45: Två foul på Kyle Singler redan är förstås allt annat än bra för Duke.

15.00: Udoh har börjat bra. Tre poäng, en steal och en block. Baylor up med 6–5.

16.21: Jag gillar den stora center-matchupen mellan Dukes Brian Zoubek och Baylors Josh Lomers. Det smäller lite där. Eller mycket. Och när jag skriver det här så exploderar Udoh in för en dunk + 1. Foulad av just Zoubek.

18.34: Baylor har en duktig guard som heter Tweety. Han har en lagkamrat i förstafemman som heter LaceDarius i förnamn. Duke kan inte matcha de namnen.

20.00: TIPOFF! Gick till Baylor.

•••

Pregame: Killen du ska hålla koll på i Baylor är Ekpe Udoh. Han har de fysiska verktygen för att lyckas i NBA och spelar både försvar och anfall. Udoh snittar 13,8 poäng, 9,7 returer och 2,9 blockar per match.

•••

Pregame: Jag erkänner, helt oprovocerat, att jag äger ett stycke Duke-linne. Inte för att jag håller på Duke, det gör jag inte, men jag håller på Kyle Singler. Singler har varit en favorit ända sedan jag såg filmen ”Gunnin’ For That #1 Spot.” Det är en dokumentärfilm av Adam Yauch (känd från Beastie Boys) och handlar om USA:s hetaste high school-spelare som samlas i Rucker Park, New York, för att göra upp.
Yauch fokuserar på åtta av kidsen. Kyle Singler är en av lirarna. De övriga sju: Kevin Love, Brandon Jennings, Tyreke Evans, Michael Beasley, Lance Stephenson och Donte Greene.
Hyfsade namn… 

•••

Pregame: Det är väl 15 minuter kvar till match och jag har tyvärr redan sänkt hela godispåsen. Orutinerat.
Anyways, liveblogg i kväll och Duke-Baylor har alla möjligheter att bli en höjdare. Om den sedan blir lika vansinnigt dramatisk som den tidiga matchen får vi se.
Michigan State tog sig till Final Four igen via 70-69 i en superrysare mot Tennessee. Michigan State spelar utan stjärnan Kalin Lucas och har varit uträknade hela turneringen. Men man var i final i fjol (föll mot North Carolina) och man ska inte underskatta den erfarenheten.

/Wikdahl

Det är två matcher kvar i Elite Eight och visst är det väl dags för en liveblogg? 
Jo, jag tycker det.
Vi struntar i den första matchen då jag tyvärr är upptagen under den tidiga kvällen. Men den andra, Duke–Baylor klockan 23.05, ska vi klara av.

Båda matcherna sänds på ESPN America i kväll. Och ni som inte har den kanalen kan förstås se dem gratis på internet. Gå in på NCAA.com och klicka er fram på nåt vänster.

Vi ses om några timmar.

/Wikdahl

Det här var ju året som Kentucky skulle ta in ytterligare en seger på UCLA.
Kentucky har blivit National Champions sju gånger, UCLA elva.
Men Kentucky står och stampar på samma ställe man stått sedan 1998 – på sidlinjen.

1998 vann Kentucky hela fadderullan men man har sedan dess inte gått till Final Four en enda gång.
West Virginia var löjligt heta utifrån i natt. Vid ställningen 21–18 till WV så var man 0 av 2 på tvåorna – men 7 av 12 på treorna.
I halvtid: 0 av 16 på tvåorna, 8 av 15 på treorna.

Det är sinnessjukt. Och det är klart, med sådant skytte från trepoängslinjen så är det ju bara en tidfråga innan Kentucky måste spela tätare försvar på skyttarna – och då öppnas golvet upp för annat smågodis, som drives och cuts.
1.52 in i andra halvlek kom West Virginias första tvåa när Joe Mazzulla bara blåste in mot korgen och helt oattackerad fick lägga i en layup. Efter alla trepoängare vågade ingen spelare i Kentucky lämna sitt försvarsuppdrag för att hjälpa någon annan.

Det blev på papperet lite spännande i slutet när Kentucky faktiskt bara låg under med fyra poäng med halvminuten kvar. Men i verkligheten var det slut för länge sedan, eller i alla fall sedan 30 sekunder. Med en minut kvar av matchen fick John Wall nämligen sin femte foul och utan hans superhjälteimitationer fanns det väldigt lite hopp för KU.
Wall, NBA-lagens våta dröm, slutade förresten med 19 poäng, 9 returer, 5 assist, 4 steals och 1 block. Det är en fin statistikrad. Men superlöftet hade också 5 turnovers, lika många som lagkamraten och förmodade toppvalet i sommarens draft, DeMarcus Cousins. West Virginia hade 12 som lag.

Kentuckys offensiv kom aldrig loss mot West Virginias zonförsvar. Zonen var visserligen kvick, men det fanns öppna spelare hela dagen. Det visade sig dock att det hjälper inte att ha landets mest atletiska spelare när ingen av dem kan träffa vatten från en båt.
Kentucky var 4 av 32 från trepoängslinjen.

West Virginias stora hjälte heter Joe Mazzulla, en guard från lilla Johnston, Rhode Island. Mazzulla kom in från bänken och spelade fantastiskt. Bland annat gjorde han 17 poäng, en hyfsad höjning från hans säsongssnitt på 2,2 poäng…

I dag avgörs vilka två lag som gör West Virginia och Butler sällskap till FInal Four i Indianapolis. Så här spelas matcherna:

MIDWEST
20.20, St Louis, MO
(5) Michigan State – (6) Tennessee
Vinnaren möter West Virginia i semifinalen.

SOUTH
23.05, Houston, TX
(1) Duke – (3) Baylor
Vinnaren möter Butler i semifinalen.

Tjena.
USA-bloggen är inte nödvändigtvis live och direkt i natt, men vi är med i March Madness ändå. I kväll har Butler redan tagit sig till sin första Final Four genom tiderna och man gjorde det till stor del tack vare Gordon Hayward, som vi pekade ut redan i första rundan som en ”Håll ögonen på.”

Hayward gjorde 22 pinnar och Shelvin Mack 16 när Butler slog ut Kansas State och gick vidare.

Skräll? Det vet du. Butler fanns inte i Final Four i många brackets det här året (inte min i alla fall). Det kallas för en underdog-story på de amerikanska sajterna och jag protesterar inte. Älskar underdoghistorier.
Butler var rankat femma i Midwest, Kansas State tvåa efter Syracuse (som slogs ut av just Butler). Inte sedan 2005 har ett femterankat lag gått till Final Four. Då var det Michigan State som skrällde sig fram.

Just nu möts John Walls Kentucky och West Virginia. Jag har själv West Virginia vidare och har kvar hoppet trots en tidig Kentucky-ledning.
Jag återkommer senare med rapport.

/Wikdahl

Del åtta i USA-bloggens serie viker vi åt ett lag och en person.

MONTREAL: Dale Hunter

Franskkanadensarna kallade honom för ”Le Petite Peste”. Hockeyns Dr. Jekyll och Mr. Hyde skulle också fungera som beskrivning på Washingtons Dale Hunter.
Forwarden gjorde över 1000 poäng under sin långa NHL-karriär. Men han samlade också på sig 3565 utvisningsminuter. Därför var det rätt passande att han fick ett utvisningsbås (!) som present när Washington hedrade honom och hängde upp hans tröja i taket.
I Montreal är det dock ingen som skulle få för sig att hedra Hunter. Trots att det är nu 25 år sedan ”The Good Friday Brawl”, är det ingen Canadienssupporter som glömt bort Hunters del i ett av de värsta slagsmålen i NHL:s historia.

1984 brakade Montreal och Quebec (där Hunter inledde sin karriär) samman i en slutspelsserie som handlade så mycket mer än bara hockey. Provinsen Quebec var splittrad i frågan om självständighet och Nordiques kom att representera separatiströrelsen, medan Canadiens representerade den mer pro-kanadensiska sidan.
Trots att matchserien redan på förhand beskrevs som öppet krig, lyckades spelarna hålla behålla lugnet. I alla fall till det sjätte mötet i matchserien. Slagsmålet började i samma ögonblick som den
första perioden tog slut. I stort sett alla spelare hade hunnit ut på isen, så bråket urartade snabbt. Ett tag pågick fjorton, femton olika slagsmål – samtidigt.
Och Dale Hunter?
Han stod kvar i båset och såg på, eftersom han var en av få spelare som inte hunnit ut på isen innan slagsmålet var i full gång.
Efter nästan fem minuters våldsamt boxande tröttnade spelarna och promenerade in i omklädningsrummet. När det var dags för nedsläpp i den andra perioden, brakade dock helvetet löst – igen. En av spelarna på isen var Mats Näslund.
– När vi började åka runt på isen inför den andra perioden började speakern att läsa upp alla spelare som fått matchstraff. När de hörde sina namn tänkte de väl ”äh, lika bra att fightas igen”, säger Näslund.
– Det var ju lite taktik bakom det där. Det var ingen slump att vår reservmålvakt slogs med deras stjärna Michel Goulet, eller att någon hoppade på Peter Stastny. Det behövdes inga direktiv från coachen, spelarna visste vad som gällde och var vana vid taktiska slagsmål.

Men du tog det rätt lugnt, va?
– Först hamnade jag faktiskt bredvid en kille som ville bråka. Men jag kollade mig omkring och såg att vår lagkapten Bob Gainey höll i Quebecs Marian Stastny. Så jag fixade att vi bytte partners. Jag och Stastny tog det lugnt, medan de andra två kände att de kunde göra lite nytta.

Dale Hunter tog det dock inte lugnt och han stod inte kvar i båset. Under en femminutersperiod for
”Le Petite Peste” runt och attackerade varenda vittröja han kom i närheten av. Om den Montrealspelaren redan stod och kramades med en annan Quebecspelare, spelade ingen roll.
Hunter slog på allt, som om han var tvungen att kompensera att han var frånvarande i det första
slagsmålet. Han gav sig till och med på sin egen bror, Montreals Mark Hunter.
När kalabaliken var över fick Hunter naturligtvis matchstraff, tillsammans med dussinet andra.
– Det var faktiskt det där slagsmålet som vände matchen. Deras stjärnor, som Goulet och Stastny, fick matchstraff, men vi fick behålla våra. Det vände hela matchen, säger Mats Näslund.

/Stefan.

Åklagaren yrkade på tre månaders fängelse.
Men Gilbert Arenas kom undan med 30 dagar i ett ”halfway house.”

Ni kan väl historien om Gilbert Arenas och pistolerna? Jag drar den snabbt ändå. En resumé: Washington Wizards superstar Gilbert Arenas och lagkompisen Javaris Crittenton hamnade i en dispyt om en spelskuld på några hundra dollar.
Arenas tog med sig flera pistoler till omklädningsrummet i Verizon Center, la dem på en stol bredvid Crittentons skåp och placerade en lapp bredvid där det stod ”PICK 1.” Crittenton hämtade dock sin egen pistol och visade upp den.
Allt detta är långt ifrån okej i staten D.C., som har hårda vapenlagar.

Crittenton fick en månads villkorlig dom.
I dag fick Arenas 30 dagar i ett så kallat ”halfway house”, en form av rehabiliteringinstitution som vanligtvis fungerar som ett steg på vägen för fångar som ska återanpassas till samhället.
Arenas dömdes också till två års villkorligt, 400 timmars samhällstjänst och att betala 5000 dollar till en brottsofferfond.

Gilbert var ångerfull och bad om förlåtelse.
– Varje dag vaknar jag upp och önskar att det inte hade hänt, sa Arenas i domstolen.
Nu är frågan vad som händer med Gilbert Arenas. Han är dyr som tusan och Washington Wizards kan se den fällande domen som en möjligt att bryta kontraktet. Men NBA:s spelarfack säger att man kommer att kämpa mot en sådan utväg.
– Gilbert har erkänt sina misstag och kommer nu att betala sin skuld till samhället. Vi går nu vidare och fokuserar på att bygga det här laget till den titelutmanare som våra suveräna fans förtjänar, skrev Washington Wizards general manager Ernie Grunfeld och ägarfamiljen Pollin i ett uttalande.

/Wikdahl

Definitionen av madness:
Tio upsets i första rundan, fem i andra, landets etta Kansas utslaget mot Northern Iowa, Wests förstaseedning Syracuse utslaget i Sweet Sixten – och två av fyra matcher i går gick till förlängning.
Det var precis det här vi ville ha.

I fjol gick alla de fyra förstaseedade lagen till elite eight (Louisville, Connecticut, Pittsburgh och North Carolina) och till Final Four gick två ettor, en tvåa och en trea. Slutvinnare blev förstås totalettan North Carolina. 
Årets dessförinnan, 2008, var historiskt då alla fyra ettor gick till Final Four. 2007 gick två ettor och två tvåor till Final Four.
Kul, visst, men inte vansinnigt. 

I år åkte totalettan Kansas redsan i andra rundan och i går fick Wests förstaseedade Syracuse respass mot Butler.
Det kan fortfarande bli två ettor och två tvåor i Final Four, men det vettefan när det har sett ut som det har sett ut.
Jag tror inte Kansas State (tvåa i West) är säkra mot gårdagens skrällgäng Butler (5). Och jag är inte så säker på att Duke (etta i south) tar sig förbi först Purdue (4) och sedan också Baylor/Saint Mary’s i Elite Eight.

Här är lagen som gick vidare till Elite Eight i går:

WEST, SALT LAKE CITY, UT
(1) Syracuse – (5) Butler 59–63
(6) Xavier – (2) Kansas State 96–101

EAST, SYRACUSE, NY
(1) Kentucky – (12) Cornell 62–45
(11) Washington – (2) West Viginia 56–69 

Och här är kvällens matcher, vinnarna till Elite Eight:

MIDWEST, ST LOUIS, MO
02.37: (9) Northern Iowa – (5) Michigan State
00.07: (6) Tennessee – (2) Ohio State

SOUTH, HOUSTON, TX
02.57: (1) Duke – (4) Purdue
00.27: (3) Baylor – (10) Saint Marys

På ESPN Americas tablå får vi veta att man satsar på matcherna i South. Men ni som sett de tidigare (underbara) sändningarna vet att man hoppar mellan och vi lär få se glimtar från Midwest också.

/Wikdahl

Är Donovan McNabb slutligen på väg bort från Philadelphia? På riktigt den här gången, efter alla försäsonger av rykten och spekulationer som alltid visat sig felaktiga i slutändan?
Eagles head coach Andy Reid säger i alla fall att han lyssnar på erbjudanden för sina quarterbacks – inklusive McNabb.
Enligt nyhetsbyrån AP kräver klubben ett draftval bland de 42 första för att överväga en trade.
Ett stort misstag, tror jag. Alla de Philly-fans som aldrig fullt ut uppskattat McNabb får då lära sig the hard way hur svårt det är att ersätta sådan klass, produktion och ledarskap på quarterback-positionen.

***

Adam Schefter twittrar: ”Raiders HC Tom Cable said Bruce Gradkowski and JaMarcus Russell will compete for the starting QB job – and the better one will play”. Och Oakland-fansen gråter blod igen.

***

Vi får en efterlängtad förändring i NFL kommande säsong: nya förlängningsregler.
Gamla reglerna: Ren sudden death; laget som först gjorde poäng vann matchen. Det gjorde att slantsinglingen fick alltför stor betydelse. Statistiken underströk kritiken: sedan 1994 har 59,8% av lagen som vunnit slantsinglingen också vunnit förlängningen.
Nya reglerna: Nu måste slantsinglings-vinnaren göra en touchdown i första anfallet för att avgöra matchen direkt. Ett field goal räcker inte; då får det andra laget chansen med bollen. Om det laget i sin tur gör en touchdown, är matchen över. Om de bara kvitterar ställningen genom ett field goal, så vidtar ren sudden death. Om laget som vinner slantsinglingen börjar med en turnover kan det andra laget avgöra direkt.
Låter det krångligt? Det tycker nog NFL-coacherna också, som ställs inför en del nya beslut i förlängningsspel.

***

Fjolårets poplag New York Jets lär inte bli mindre populära efter det här: laget ska medverka i den populära dokumentärserie ”Hard Knocks”. HBO Sports-presidenten Ross Greenburg extatisk:
– Vi får vår Brad Pitt, George Clooney och Mark Wahlberg i Rex Ryan.
Tufft sällskap att jämföras med för Jets-coachen, trots att han nyligen genomgick en fettsugning för att göra sitt utseende mer primetime-vänligt…

***

Den fylle-bråkande, marijuana-rökande, strippdansös-misshandlande cornerback-profilen Adam ”Pacman” Jones har – enligt rykten – hittat en NFL-klubb som vill ge honom en femtioandra chans. Han blir Detroit Lions huvudvärk från och med nästa vecka.

/Petter.