Befinner du dig på Way Out West i helgen? Då är ett hett tips att gå och se den danska electro/soul-akten Quadron som spelar på Linnéscenen i morgon klockan 13.00.

Köpenhamnsduon har nästan haft obeskrivligt stora framgångar sedan starten 2008. Artisterna Prince och Kendrick Lamar är redan uttalade fans, och sångerskan Coco O har lånat ut sin röst till så väl The Great Gatsby-soundtracket som till Tyler, the Creator. Producenten/instrumentalisen Robin Hannibal är också en del av hyllade rnb-gruppen Rhye. Det här är helt enkelt ett danskt superteam. WiMP träffade Coco O för ett samtal om duons utveckling och om vad soulmusik egentligen är i dag:

Det var över sex år sedan vi senast hörde något från Kaah, eller Peter Alexandersson som han egentligen heter. Efter fyra sololbum och ett inhopp i gruppen SLS bestämde sig den hyllade soulartisten för att lägga musiken på hyllan.

I stället började Peter boxas, plugga och jobba som fritidsledare och redovisningskonsult. Samtidigt blev han också förälder. För några år sedan började dock lusten att göra musik att smyga sig på igen.

Tidigare i år kom ett första livstecken från Kaah – den glammiga popdängan ”Vill bara leka mer”, som direkt hamnade på WiMP:s Bäst just nu-lista. I maj kom singeln ”Bästa som jag sett”, och i dag släpps äntligen det nya albumet ”Matcha din look”.

Vi träffade Kaah för en pratstund om kreativitet, den välbehövliga pausen från musiken och om framtida producentplaner.

I kväll spelar Kaah på Mosebacke i Stockholm. I morgon ser du honom på Way Out West i Göteborg.

Med sin sköna blandning av dancehall, moombahton, trap och electronica har DJ/produktions-projektet Major Lazer snabbt blivit en av världens mest älskade liveakter.

Den 19 november kommer Major Lazer till Munchenbryggeriet i Stockholm, och med Diplo, Jillionaire och Walshy Fire bakom spakarna kommer detta utan tvekan att bli en av höstens absolut festligaste tillställningar. Nu tävlar WiMP i samarbete med Monstera ut ett paket med två biljetter till konserten samt en exklusiv vinyl av ”Free The Universe”. 

För att vara med i tävlingen vill vi att du svarar på frågan:

Var kommer namnet Major Lazer i från?

Skicka svaret på frågan, adress, namn, telefonnummer och en motivering på varför just du ska vinna till tavla@wimpmusic.com senast den 21 augusti kl. 12.00.

OBS! Åldersgräns 18 år

Läs mer om konserten här. Tagga gärna bilder och info om spelningen med    #monstera_MjrLzr i sociala medier.

Som uppladdning har vi här satt ihop en lista med de absolut bästa Major Lazer-låtarna:

Den brittiska popduon AlunaGeorge har knockat världen med sina dansanta electropopdängor. Efter succén med singlarna ”Attracting flies” och ”You know you like it” släpps nu Londonduons debutalbum ”Body Music”, som redan hyllats av kritiker och fans. WiMP:s Katarzyna Rogalska har pratat med Aluna Francis – den ena halvan av AlunaGeorge.

Hej Aluna! Ni har precis släppt ert debutalbum – ”Body Music”. Hur känns det?

– Det har varit på gång länge och just nu är vi verkligen bara glada. Vi har lämnat alla nojor bakom oss. Det finns inget som vi kan ändra på, och vi är verkligen nöjda med albumet som vi skapat, så vi hoppas bara att andra kommer att uppskatta det också. Plattan kommer att ge publiken en mer fulländad bild av oss som band.

Vad var det för ”nojor” ni hade?

– När vi släppte de första singlarna visste inte folk hur de skulle beskriva vår musik eller vad de kunde förvänta sig från oss. Efter varje singel kändes det som att publiken trodde att ”aha, det är den här musiken de spelar”, men vi har alltid velat göra låtar som skiljer sig från varandra. Varje låt har en egen stämning och ett eget sound. Det är samma sak med människor – när man lär känna en ny människa så vet man inte vad man kan förvänta sig, och i bland blir man överraskad. I slutändan vill vi bara att folk ska förstå oss.

Men ni har ju ändå fått mestadels positiv respons från publiken…

– Jo, men vi ser nog ändå på vår musik som ganska ”mystisk”. Vi försöker att göra melodier och texter som känns ärliga , men vissa kommer nog ändå mest uppfatta låtarna som en massa konstiga rymdljud som de inte förstår sig på.

När bestämde du dig för att satsa på en karriär som sångerska?

– Jag och min mamma satt på en parkeringsplats utanför Sainsbury´s. Jag skulle gå på en anställningsintervju och min mamma frågade mig ”Vill du verkligen jobba på Sainsbury´s?”. Jag svarade att jag inte ville, men samtidigt hade jag inte direkt visat någon större ambition att vilja jobba med musik heller. Men när hon frågade ”men vad vill du göra i stället då?” var det som att alla mina hemliga drömmar bara poppade fram och jag svarade ”jag vill bli en sångerska”. Min mamma blev helt paff men sa ändå ”ja, men då är det bara att göra det”. Jag var väldigt överraskad över hennes reaktion först. De flesta i min omgivning trodde inte ens att man kunde ha musik som ett riktigt jobb. De bara skrattade åt det. Min mamma var faktiskt den första personen som stöttade mig i det valet.

Och vad var det som lockade mest med musiken?

– Vid den tiden hade jag en pojkvän som producerade elektronisk musik, och jag fick följa hela processen med att göra musik på nära håll. I början fokuserar man mest på den musikaliska biten, med melodier och ljud. Sedan kommer man till texten då man börjar fundera över det språk man använder och vilka känslor man uttrycker. Det finns väldigt många bitar i att göra musik som använder upp ditt fokus. När man skriver en låt sitter man inte direkt och tänker ”åh, jag skulle vilja spela lite tennis i kväll” samtidigt. Det är det som lockar mig så mycket: att man kan vara så fokuserad på någonting att man glömmer bort tid och rum.

När bestämde du och George er för att starta upp projektet?

– Innan vi startade AlunaGeorge spelade jag i ett annat band. Jag hade börjat jobba med George några månader tidigare, men det var inte direkt uppskattat från bandets sida. De ställde ett ultimatum – jag fick välja mellan dem och George. Det var ett väldigt lätt beslut – jag kunde inte INTE jobba med George.

Vissa menar att du och George har en sådan stark kemi mellan er att musiken nästan känns sexuellt laddad. Ni har till och med själva kallat den för ”bedroom music”. Hur tänker du kring det?

– Jag har inte tänkt på det på det sättet. När vi gör musik handlar det bara om att båda ska gilla det vi gör, att vi båda får en bra känsla. Det där med ”bedroom music” är en term vi kom på eftersom delar av plattan är inspelad i Georges sovrum.

Vad är det galnaste som hänt dig under de senaste månaderna?

– Jag hoppade ur en bil på fel sida av vägen, och samtidigt passerade en tjej som började skrika ”Hey, vad tror du att håller på med?!”. I nästa ögonblick förändrades hon helt och började i stället skrika ”Åh, jag känner igen dig, du sjunger i det där bandet AlunaGeorge!”. Det var helt galet, jag har fortfarande inte vant mig vid att bli igenkänd på stan.

Aluna listar låtarna i sitt liv:

Den första låten du blev förälskad i: Radiohead – High & Dry
Din bästa liveupplevelse: Bon Iver – Perth
Låten du önskar att du själv skrivit: Etta James – A Sunday Kind of Love
En låt som påminner dig om din barndom: Michael Jackson – Bad
En låt som får dig att fälla en tår: Jeff Buckley – Last Goodbye

Efter att ha träffats under en låtskrivarsession i Nashville 2008, bildade Joy Williams och John Paul White duon The Civil Wars. Efter stora framgångar på den amerikanska countryscenen vann gruppen förra året hela två priser på amerikanska Grammy Awards: årets folkalbum och bästa countryframförande.

Nu är gruppen tillbaka med ett helt nytt album, och du hör det lite före alla andra i WiMP! I samband med släppet har Joy från gruppen också valt ut de bästa albumen från hennes skivsamling. Förvånande nog är det inte så mycket country som dammats av, utan i stället några riktiga pop/rock-guldkorn. Och så lite Daft Punk förstås.

I Sverige har många precis upptäckt deras dansanta electropop, men i USA har de redan spelat för utsålda hus. Med singlarna ”Northern Lights” och ”The Way We Are” har den svensk/australiensiska gruppen Kate Boy slagit igenom på allvar. 

– Att komma till USA som svensk artist är helt ”mindblowing”. Fansen instagrammar efter showen och säger att de varit där, de följer med på turnén och kan låttexterna innan låtarna ens kommit ut. De har en helt annan fan-kultur där, säger Hampus Nordgren Hemlin från Kate Boy.

Han och sångerskan Kate Akhurst befinner sig i studion på Skånegatan i Stockholm. Under hela sommaren har de och gruppens två andra medlemmar Markus Dextegen och Oskar Sikow Engström pendlat mellan studion och en pågående turné. I juni gjorde de sex utsålda spelningar i USA och under juli och augusti är det Europa som gäller. I september väntar en ny turnévända på andra sidan Atlanten.

– Det är skönt att kunna mellanlanda i Stockholm emellanåt. Det ger en någon slags känsla av att ha ett ”hem”, säger Kate Akhurst.

För Kate Akhurst är dock Stockholm ett relativt nytt hem. Det har bara gått ett knappt år sedan den australiensiska sångerskan tog sitt pick och pack och flyttade till Sverige efter att hon under ett Stockholmsbesök blivit introducerad för Hampus, Markus och Oskar i låtskrivartrion ”Rocket Boy”.

– Vi hade både försökt starta ett band och jobbat ett tag som låtskrivare, men inget kändes helt rätt. Att vara låtskrivare är ett rätt obekvämt jobb. Varje vecka träffar du nya artister som du helt plötsligt ska ha ett nära samarbete med. Det var först när vi träffade Kate som vi kände att allt föll på plats, säger Hampus Nordgren Hemlin.

För Kate Akhurst var upplevelsen densamma.

– Jag hade letat väldigt länge efter ”rätt folk” att jobba med. Det känns som att hela den processen gick så oerhört långsamt. Sedan vi bildade Kate Boy har dock allting gått otroligt fort.

Samma kväll som de fyra nya bandmedlemmarna träffats började de jobba i studion på det som skulle komma att bli Kate Boys första singel – ”Northern Lights”.

– Efter det bestämde jag mig för att flytta till Stockholm. Men samma dag som vi skulle släppa ”Northern Lights” så gick mitt visum ut och jag var tvungen att åka tillbaka till Australien. Det var en rätt konstig upplevelse, för allting började hända medan vi var åtskilda. Det tog tre månader innan jag fick ett nytt visum så vi var till exempel tvungna att ta bandbilder från olika platser. Alla bandbilder av oss är ett resultat av snyggt photoshoppade!, säger Kate Akhurst.

Kate Boys första singel lyftes direkt upp av Pitchfork och The Guardian, och det dröjde inte länge förrän alla stora musikbloggar hakade på. MTV kallade exempelvis gruppens musik för ”Chilly Swedish pop with a warm Australian heart”.

– Jag vet inte om jag tycker att musiken låter så svensk, fast samtidigt tar jag det mest som en komplimang om folk tycker det. Den största delen av min skivsamling består av svensk musik, och det var också därför jag kom hit för att hitta personer att samarbeta med, säger Kate Akhurst.

Att gruppen nu håller på att slå igenom ordentligt ser dock medlemmarna mestadels som en surrealistisk upplevelse.

– Det är helt overkligt. Det var som häromdagen när vi spelade innan Fatboy Slim på en festival – man vill bara ta en bild av det för att förstå vad det är som händer.

Precis som de svenska dansakterna The Knife och Fever Ray har Kate Boy också gjort sig kända för sitt visuella uttryck – och för att inte vilja synas i bild.

– Anledningen till att vi inte visar våra ansikten på bilder och i våra musikvideos är främst för att vi vill att musiken ska stå i centrum. Men sen tycker vi att det ska finnas en viss mystik kring ett band. Det var också därför vi valde namnet Kate Boy – man vet inte om det är en sångerska, en DJ, ett band eller vad som helst.

Men att bandnamnet skulle komma att generera mängder av bildgoogleträffar på Kate Middleton och hennes nyfödde prins var dock gruppen inte förberedda på.

– Haha ja, vi upptäckte det häromdagen, men det är helt okej!

Kate Boy är aktuella med singeln ”The Way We Are”. Den 27 juli spelar gruppen på Emmabodafestivalen. Ett album är planerat till våren 2014. 

Att göra en riktig superhit är många artisters stora dröm, och för Oslokillarna Nico Sereba och Vincent Dery har detta blivit verklighet – hela två gånger. Efter att ha bildat duon Envy i början av 2011 fick de genast en stor hit med låten ”One Song”, och nu har det hänt igen.

Nya singeln ”Am I Wrong” har redan sålt 3 x platina och placerat sig som en av de mest streamade låtarna i norsk historia. Nu ligger världen för Envys fötter och när Nico och Vincent besökte Stockholm för ett par veckor sedan ville vi såklart få till en pratstund med den heta duon.

Det blev ett samtal som handlade mycket om framgång och hur man får ut det mesta av sitt liv – vare sig man vill bli en framgångsrik artist eller slå sig ner och bilda familj.

I sommar kommer Envy turnera och fortsätta jobba på ett album som planeras att släppas någon gång under hösten.

Sommaren är här, men vi fortsätter som vanligt att tipsa om de absolut bästa låtarna som cirkulerar ute i musikrymden. Den här veckan lyfter Kakan Moberg fram svenska debutanten Sirena och den nya singeln från Familjen, medan Nora Lindkvist har upptäckt det spanska electropopbandet Delorean samt lyssnat in sig på provokatören Kirin J Callinan.

Kakan Mobergs favoriter:

Familjen – Väger ett andetag

Bara titeln ”Väger ett andetag” gör att Familjens senaste singel platsar på den här listan. Men den har inte bara en fantastiskt fin titel, utan är också en riktig hit som lätt kan mäta sig med ”Det snurrar i min skalle” från 2007. Kolla gärna in videon också, som har gjorts med material från fiverr.com, en sajt där personer från hela världen säljer olika typer av tjänster för 5 dollar. Den här videon är helt gjord på filmade snuttar från sajten som sedan har klippts ihop.

Britta Persson – Grunge Girls

Här kommer nästa singel från Britta Perssons platta ”If I Was A Band My Name Would Be Forevers” – förmodligen en av de bästa låtarna från plattan. ”En gång en grunge tjej, alltid en grunge tjej” som Britta själv har sagt. Saken är den att jag aldrig har varit en sådan där grungetjej som hon sjunger om, men låten är lite sprudlande catchy ändå.

Sirena – Love Is Not

Åh vad stolta vi kan vara över årets svenska debutanter! Sirena har vi hört tidigare i år då det är hon som sjunger på ledmotivet till årets Summerburst-festival ”Tonight” av Galavant. Men nu släpper hon eget och det här är ljusår bättre i mina öron. En härligt mjuk electropopsingel om vilsenhet och galenskap. Här hittar vi lite lagom mycket av allt.

Le Youth – C O O L

Klart att vi måste slänga in lite slät nu-disko i den här listan! Det var ett tag sedan LA-baserade producenten Le Youth släppte något, men det här var värt att vänta på. Låten bjuder på funkiga och studsande syntar och rullande bas tillsammans med med vokalerna från Cassie Ventura poplåt “Me & U” från 2006. Det här är den perfekta låten för sommar, sol, drinkar och dagsdisko.

Indiana – Smoking Gun

Brittiska Indiana blandar 80-talssyntar med efterhängsna vokaler. Det här är riktigt mörk electropop som påminner lite om The xx (Crystalised). Det är skrämmande och förföljande och när Indiana sjunger ”I wanna hurt you just for fun” tror jag henne. Det är samtidigt väldigt, väldigt snyggt.

Nora Lindkvists favoriter: 

Delorean – Spirits

Det spanska electropopbandet Delorean har bland annat remixat The xx och Franz Ferdinand och turnerat tillsammans med svenska jj och Miike Snow. 2010 släpptes hyllade plattan ”Subiza” och nu är gruppen tillbaka med en ny singel. ”Spirits” är något av det snyggaste du kan lyssna på för tillfället. Ett självklart soundtrack till sommaren, och till allt som är vackert.

Kirin J Callinan – Victoria M

Australiensiska Kirin J Callinan har främst gjort sig känd som en riktigt provokatör – han blev bland annat lynchad av australiensiska medier efter en scenshow där han medvetet utlöste ett epileptiskt anfall hos en epileptiker (som i och för sig frivilligt hade gått med på detta). Kritiken till trots – det nysläppta debutalbumet ”Embracism” är riktigt intressant. Och vilken röst han har Callinan. Här hörs spår av Depeche Mode, Nick Cave och The Cure. Fast förpackat i en mer teatralisk och ”noisig” form då. Bäst är den grandiosa ”Victoria M”.

Franz Ferdinand – Right Action

I maj annonserade supergruppen Franz Ferdinand att deras fjärde studioalbum ”Right Thoughts, Right Words, Right Action” kommer att släppas i slutet av augusti. Albumtiteln återfinns också i nya singeln ”Right Action” – ett tre minuter långt bevis på att Franz Ferdinand verkligen är tillbaka.

Chelsea Wolfe – Fight Like Gods

I Youtube-trailern till Chelsea Wolfes fjärde studioalbum ”Pain is Beauty” går det att ana en ännu mörkare sida av den kaliforniska folksångerskan än den hon visade upp på den vackra ”Unknown Rooms: A collection of acoustic songs” från förra året. Det blir riktigt spännande att höra resultatet när plattan släpps i höst. Tills dess lyssnar jag mer än gärna på den drömska ”Fight Like Gods”.

Someone Still Loves You Boris Yeltsin – Nightwater Girlfriend

Gruppen med världens bästa bandnamn är tillbaka. Nya singeln ”Nightwater girlfriend” skapar ingen revolution men är ett mycket effektivt stycke indiepop att dansa, ha picknick eller dricka öl till.

Uno Svenningsson är tillbaka, och i dag har vi på WiMP-bloggen nöjet att premiära den folkkära artistens nya musikvideo till singeln ”(När ska vi ta) Semester”.

När det var dags att göra musikvideo till låten bad Uno sina Facebook-fans att skicka in bilder och videoklipp från deras egna semestrar. Tillsammans med en Uno som promenerar omkring i ett grönskade landskap utgör fansens inskickade material videon till den här mycket somriga låten. Regisserade gjorde Nikeisha Andersson.

Just nu jobbar Uno Svenningsson på ett album som planeras att släppas under hösten. På lördag, den 22 juni ser du Uno uppträda i TV4 Sommarkrysset.

Än en gång är det dags för Kakan Moberg och Nora Lindkvist på WiMP-redaktionen att tipsa dig om låtarna som är absolut bäst just nu! Den här veckan lyfter Kakan på hatten för IIda och iamamiwhoami, medan Nora har förälskat sig i indierockbandet Big Deal.

Kakan Mobergs favoriter:

iamamiwhoami – ”o”

Den här veckan passar jag på att hylla kvinnliga artister som har det där lilla extra och här har vi verkligen en sådan artist. Jonna Lee övergav sin karriär under eget namn och började 2009 släppa konstnärlig visuell musik via Youtube. Under en lång tid var det ingen som visste vem som dolde sig bakom pseudonymen iamamiwhoami men filmerna spreds som en löpeld. I dagarna släppte iamamiwhoami sin andra skiva ”Bounty” – en uppsamling av de låtar som aldrig släpptes officiellt innan förra skivan ”Kin”. O var en favorit för mig redan när den spelades under 2010 och trots att den har tre år på nacken känns den fortfarande nytänkande och fräsch när den nu släpps igen.

Iida – ”Life Will Kill You”

“Ooh-ooh-ooh-ooh-OOH-OOH-ooh-ooh”. Ju mer man lyssnar på den här låten, desto mer beroende blir man av den. Iidas föräldrar spelade folkmusik och satte därmed tonen för hennes musikaliska resa. Själv säger hon sig vara inspirerad av Björk, Joni Mitchell och Salem Al Fakir. Det är lite folkmusik uppblandat med pop och bjuder på fantastiska stämmor och en något galen ton. Det är hemskt bra. Det här är debutsingeln och jag väntar otåligt på vad mer som ska komma från den här unga damen.

Lune – ”Leave The World Behind”

Originallåten Leave The World Behind spelades in av Swedish House Mafia tillsammans med Laidback Luke och Deborah Cox på sång. Det blev en riktig hit och spelades flitigt på klubbar runt om under 2009. Lunes tolkning är så mycket bättre. Det här är en riktig liten pärla som bör spelas på högsta volym under full koncentration – då lovar jag att något kommer hända inom dig. När den nu dessutom är ledmotivet till Volvos senaste reklamfilm som kommer visas globalt hoppas vi att Lune får den stjärnstatus hon förtjänar.

Aoife O’Donovan – ”Lay My Burden Down”

Ni har förmodligen hört den här låten för länge sedan, men med en annan sångerska. Då var det nämligen Alison Krauss som hann göra en cover på den flera år innan Aoife O’Donovan, som skrivit den, släppte den själv – så lång tid tog det nämligen att göra den här debutskivan. Men Aoife är verkligen ingen debutant, hon har huserat i musikbranschen rätt så länge, bland annat som sångerska i bluegrass/string-bandet Crooked Still. Och hennes röst är fantastisk så det är på tiden med ett soloalbum!

Austra – ”Hurt Me Now”

Det här är den avslutande låten på Austras nysläppta skiva Olympia, och ett riktigt bra avslut blir det. När Katie Stelmanis med sin klara, spröda röst sjunger ”don’t hurt me now” så är det något som brister inom mig. Känslosamt och underbart.

Nora Lindkvists favoriter: 

Big Deal – ”Pristine”

Det är svårt att välja ut en enda låt från den brittisk/amerikanska duon Big Deals fantastiska nya album ”June Gloom”. Men när Alice Costelloe och Kacey Underwood tillsammans sjunger ”Love what you have, know what you need” i den vackra ”Pristine” når plattan en av sina absoluta höjdpunkter. Gåshud.

Kanye West – ”I Am a God”

Yes, you are.

Judith Hill – ”Desperation”

Hela våren har jag längtat efter att få se ”20 feet from stardom” – en Morgan Neville-dokumentär om sångerskorna som körat bakom de största artisterna – utan att själva få någon uppmärksamhet. I dagarna har filmen haft premiär i USA och ungefär samtidigt har den här låten börjat cirkulera på internet. Judith Hill har körat med Stevie Wonder, Elton John och Michael Jackson, och sjöng även ”Heal the world” på minnestunden efter Jacksons död. Sångerskans slutliga genombrott kom när hon ställde upp i den amerikanska realityserien ”The Voice”  och nu satsar äntligen Judith på en solokarriär. Den här sångerskan besitter en magisk röst som förtjänar att bli hörd – börja med att lyssna på den vackra ”Desperation”.

CHVRCHES – ”Gun”

Åh, äntligen en ny låt från en av årets främsta popgrupper! Den skotska trion med det komplicerade namnet levererar gång på gång nya guldkorn, som gjorda för svala klubbkvällar. ”Gun” är inget undantag.