David Guetta har kommit långt sedan han som 13-åring började som discjockey. Från sina första DJ jobb på gaybarer i  Paris, via acid-house-boomen i Storbritannien mot slutet av 1980-talet, tillbaka till Paris, till att idag synas och höras över hela världen. Guetta är numera synonymt med ordet crossover. Från det att hans singlar började spelas på heavy-rotation på i princip alla radiostationer i universum, så har gränserna mellan den amerikanska r’n’b-musiken och den europeiska dansbeatsen (untz, untz) i princip försvunnit. På andra sidan atlanten står rappare och vokal-ekvilibrister i kö för att få jobba med den snart 44-årige fransmannen med det vildvuxna håret. David Guetta, med imponerande 20 miljoner kompisar på Facebook, kommer troligen inte skriva in sig i världshistorien som en av dom viktigaste kompositörerna, men som han själv säger: ”I’m not trying to be credible, I’m trying to be incredible”. På något sätt lyckas han med det.

Lyssna på David Guettas bästa låtar i WiMP, och missa för allt i världen när han gästar SVT’s Skavlan fredagen den 4:e november klockan 21:00.

– Fredrik Zmuda, WiMP-redaktionen

”Rockhistoriens mest mytomspunna album” har äntligen getts ut. Beach Boys ’Smile’ – albumet som aldrig färdigställdes eller gavs ut – har äntligen fått se dagens ljus. ’The Smile Sessions’ är de samlade tagningarna för Smile-albumet, inspelade från våren 1966 till sommaren 1967. (Du har väl inte missat Dan Backmans krönika om albumet?)

Nu tävlar vi på WiMP ut ett exklusivt ’The SMiLE Sessions box set’. Boxen innehåller inte mindre än fem cd-skivor, en dubbel LP och två 7″ singlar. Första pris i tävlingen är ’The SMiLE Sessions box set’ och en snygg ’Smile Sessions’-t-shirt. 2:a till 10:de pris är en ’Smile Sessions’-t-shirt.

Klart du ska tävla! Det enda du behöver göra är att svara på frågan: Om du fick önska – med vilken annan artist/band skulle du vilja att det hittades en outgiven inspelning till musikskatt?
Skriv ditt svar i kommentarsfältet. Fredagen den 11/11 väljer vi en lycklig vinnare bland kommentarerna. Tills vi dragit vinnaren kan du lyssna på Smile Sessions alla utsökta spår!

The most famous unreleased record in rock ’n roll history
– Rolling Stone

Det är skönt, men också lite sorgligt, att det sista kapitlet i den uråldriga, utdragna och något bisarra historien om Beach Boys-albumet Smile nu skrivits. För nog måste man betrakta det som en slutpunkt när skivbolaget Capitol nu äntligen – 44 år efter det att Brian Wilson gett upp projektet och gått in i dimman – samlat ihop och dammat av de till största delen outgivna mytomspunna tejperna och fått mästaren och hans nya lärjungar att återskapa den ”teenage symphony to God” som Smile ursprungligen var avsedd att bli.

Naturligtvis har stora delar av det inspelade materialet varit tillgängligt för den som orkat leta, även om det dröjde ända till mitten av 80-talet innan bootlegs gick att få tag på utanför de inre kretsarna. Förvirringen har varit stor rörande låtordning och vad som varit färdiga versioner och vad som varit repetitioner. Samtidigt är det just där som en stor del av lockelsen med de läckta inspelningarna legat: känslan av att ha kommit över något hemligt och mystiskt, skapat av ett drogat musikaliskt popgeni i en sandlåda på gränsen till totalt nervsammanbrott.

Själv hittade jag fram till det någon gång i början eller mitten av 90-talet. Vet inte riktigt vad som satte mig på spåret. Det kanske var Nick Kent-antologin The dark stuff, där några av den brittiska rockjournalistens artiklar samlats, bland annat en om Brian Wilsons utflippat kreativa år mot slutet av 60-talet i allmänhet och om Smile i synnerhet.

Eller så var det High Llamas och Stereolab, som var så uppenbart influerade av Brian Wilsons post-surfpop. Jag hade ju köpt Smiley Smile på vinyl när den kom (eller om det var min syster) men hade aldrig förstått att det egentligen var en bantad och kompromissad restprodukt från Smile. Nu lyssnade jag återigen in mig på den knarkigt eteriska musiken och påbörjade en färd mot vad som låg bakom.

Domenic Priores underbart nördiga klippbok Look! Listen! Vibrate! Smile!, biografier om Beach Boys och Brian Wilson, otaliga artiklar i brittisk musikpress (Uncut, Mojo och Word) och dokumentären The Beach Boys: An american band fick pusselbitarna att falla på plats. Upptäckten av Smile-låtarna som fanns gömda på de album som kom efter (Smiley Smile, 20/20, Sunflower och Surf’s up) ledde till en insikt om att Beach Boys 70-talsalbum hade sina kvaliteter (trots att Wilson knappt bidragit med något).
Jag var knappast ensam om dragningen till allt som kunde relateras till Smile. Med det stigande intresset blev det intressant för Capitol att släppa lite av materialet. De första exemplen kom på Beach Boys-boxen Good vibrations (1993), följt av spridda skurar på några av de Beach Boys-album som återutgavs 2001.

Åren gick, Smile låg där och puttrade som ett av de mest fascinerande kapitlen i rockmusikens ockulta historia. Sedan hände det otroliga. Den av droger och mediciner stukade Brian Wilson började komma tillbaka till världen. Stöttad och hjälpt av familj, vänner, musiker och skivbolagsfolk kom spellusten tillbaka. Nya album spelades in och gamla godingar framfördes från estrader världen runt. Visserligen med en Brian Wilson som ibland såg mer död än levande ut (eller åtminstone hämtad med färdtjänst från ett äldreboende för senildementa) och med musiker som såg smärtsamt ohippa ut. Men ändå: första gången han var i Stockholm och spelade Pet Sounds från början till slut var det något av en religiös uppenbarelse.

När originalinspelningarna nu ges ut förbleknar den ambitiösa och korrekta nyinspelning som gjordes av Wilson & co 2004 (jämför gärna, båda finns ju på Wimp). Det är något med den galna tidsandan, studiomusikernas perfektionism och den analoga inspelningsutrustningen i de panelklädda Los Angeles-studiorna som gör inspelningarna från 1966/67 så magiska. Inte minst handlar det om Beach Boys-grabbarnas överjordiska vokalstämmor och, inte att förglömma, deras coola dresscode som ju modemedvetna indiemän i Williamsburg, Berlin och lilla Stockholm bara älskar att kopiera. Det är nästan så att Beach Boys-grabbarnas skepsis mot Wilsons radikalt nyskapande och eteriskt vackra musik, som ligger ner i en vattensäng istället för att stå bredbent, och Van Dyke Parks surrealistiska americana-texter skapar en spänning som berikar den drömsk melankoliska musiken.

Är man inte inläst på den esoteriska sidan av Brian Wilsons konstnärsskap kan det ta sin tid att förstå storheten med den motsägelsefullt fragmentariska helhet som Smile utgör. Men det är ett arbete som blir rikligt belönat. Det här är ju – precis som Pet sounds – stor popkonst i ordets egentliga betydelse.

– Dan Backman, musikkritiker och skivredaktör på Svenska Dagbladet

Att blogga för WiMP är lite som att få hångla med den snyggaste killen i klassen i baksätet på hans bil. Man har alltid drömt om det, men aldrig trott att det verkligen skulle hända.

Just nu håller vi på att skriva på vår andra skiva. För att komma i rätt stämning har vi målat om ett rum för att vi ska få rätt känsla. Sen tänkte vi stänga in oss där och inte komma ut innan skivan är klar. Vi kommer se ut som Familjen Fritzl när vi kommer ut.

Vi tänkte också se om vi kan få skivbolaget att betala för att få ha ett sång där peruanskt panflöjtsband i rummet när vi spelar in. Det finns inget som gör oss så inspirerande som peruanska panflöjtsband. Många av våra bästa vänner är peruanska panflöjtsbandsmedlemmar. Andra drömmer bara om att vara det.

WiMP förresten… Vi tänkte försöka ta reda på vad det var en förkortning för. Men då hade vi varit tvungna att googla det, och det kändes alldeles för jobbigt. Men det står nog för nått väldigt intelligent har vi på känn.

Vi tänkte passa på att berätta att i helgen kommer du att träffa en lång främling som kommer förändra ditt liv. Och ditt lyckonummer är 5, 8, 21. Och tyvärr kommer din mamma lämna din pappa för en bankir.

Puss
Le Kid

Här är en spellista med Le Kids favoritlåtar just nu. God lyssning!

Lördagen den 29:e oktober startade säsong två av succéprogrammet ’Så Mycket Bättre’ på TV4. Årets artister är lika folkkära som begåvade. De deltagande är inga mindre än Laleh, Tomas Ledin, Timbuktu, Eva Dahlgren, E-Type, Mikael Wiehe och Lena Philipsson. Med WiMP kan du lyssna på kvällens låtar direkt efter varje program. Du hittar all musik från programmet på våra specialsidor för ’Så Mycket Bättre’ och alla medverkande artister. Under säsongen fyller vi på sidorna med aktuella album, singlar, exklusiva spellistor och krönikor på WiMP-bloggen.

Varsågoda, här är låtarna från Tomas Ledins dag:

Deras musik har beskrivits som “catchy as hell”. Och absolut, The Kooks producerar indiepop med ett otvivelaktigt öra för melodier. Nu släpper bandet sitt tredje album, ’Junk of the heart’ – och tar vägarna förbi Köpenhamn för att spela sina nya låtar. Du kan vinna två biljetter till spelningen den 4 november på Vega (i Köpenhamn). Det enda vi på WiMP vill ha i utbyte är en motivering till varför biljetterna borde bli dina.

Till dig som inte kan the Kooks utan och innan kommer här en snabb introduktion:

Indiebandet the Kooks från Brighton, Storbrittanien, slog igenom år 2006 med skivan ’Inside In/Inside out’. Debutalbumet sålde i över en miljon exemplar och belägrade topplaceringar på englandslistorna större delen av året. Uppföljaralbumet ’Konk’ från 2008 knep förstaplatsen på UK album chart. Bland bandets musikaliska referenser hörs The Libertines, The Police  och 60-talets britpop. The Rolling Stones, the Beatles och Bob Dylan nämner bandet själva som inspirationskällor. The Kooks sound har beskrivits med orden ”hjärtskärade sockersöt pojkbandindie” med stänk av både rock, pop och reggae. Lyssna själv in singlarna ’She moves in her own way’ (från debuten ‘Inside in/Inside out’), ’Always where I need to be’ (från uppföljaren ‘Konk’) och ‘Junk of the heart’ och ‘Is it me’ (från nya plattan ‘Junk of the heart’).

Visst vill du lägga vantarna på de två biljetterna till the Kooks spelning? Det enda du behöver göra är att skriva din motivering till varför du ska vinna i kommentarsfältet. Piece of cake, alltså. Du har till måndag på dig – då dras vinnaren.

TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD! Vi säger grattis till Amanda som kammade hem biljetterna med sin härliga motivering:
”när jag hör shine on vill jag bara åka bil, veva ner rutan och skrika ut texten allt vad jag har, känna glädjen genom hela kroppen. jag älskar the kooks. de kan få mig att må så otroligt bra. deras texter har en förmåga att ta sig ända in. till de ställen i hjärtat där man bara håller det käraste. jag kan relatera till så mycket i deras musik. den får mig att se vad som betyder något i livet. dessa biljetter skulle betyda så otroligt mycket för mig.”

Den amerikanska rapparen och soulmusikern Aloe Blacc har prisats för sin sträva men honungslena soulröst och sitt sociala patos. Nu kommer succén från Way Out West tillbaka till Göteborg. WiMP ger dig chansen att vinna 2 biljetter till giget på Brewhouse den 13 november – samt en träff med självaste Mr. Blacc!

Du har nog knappast missat Aloe Blaccs souliga superhit ’I need a dollar’. Influerad av 70-talssoul som Curtis Mayfield och Arthur Lee och med musikalisk multitalang för både sång, rap, piano och trumpet är denna soulmusiker något utöver det vanliga. Aloe Blaccs musikkarriär drog igång redan 1995 med rapduon Emanon, som var (och fortfarande är) ett samarbete med producenten Exile.  Blacc turnerade också med hiphopgruppen Lootpack, som låg på skivbolaget Stone Throw Records. Det dröjde inte länge innan Stone Throw plockade upp supertalangen Blacc. Världen fick dock vänta till 2006 på den souliga solodebuten genom albumet ’Shine through’. Med sin andra platta ’Good things’ från 2010, etablerade sig Aloe Blacc som ett soulnamn att räkna med. Förutom supersingeln ’I need a dollar’ innehåller den också singlarna ’Loving you is killing me’ och nya ’Green lights’.

Ta chansen att vinna en träff med Aloe Blacc i egen hög person, samt 2 biljetter till spelningen den 13 november på Brewhouse i Göteborg. Allt du behöver göra är att motivera varför du förtjänar att vinna. Ge oss din bästa motivering i kommentarsfältet, så kontaktar vi den lycklige vinnaren via mail. Update:  TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD!

Hallå där, träningsfreak och mysjoggare!
Du har väl inte missat våra två nya träningsspellistor?

Jukebox: Workout beats Vol. 1 innehåller låtar med driv som peppar dig oavsett om du sysslar med aerobics, cykling eller crossfit. För drivet står bland andra franska electropopbandet Yelle, Salt-N-Pepas 80-talshit  ’Push it’ och  Timbaland.

För dig som vill ha lite tyngre ös som träningssoundtrack finns Jukebox: Hell yeah! Workout beats.
Tagga till med rock och metal som White Zombies, Mustasch, Foo Fighters och tyska Eisbrecher. Spellistan passar ypperligt för stordåd på gymmet. För att citera Rev Theory: ”Give me a hell, give me a yeah!”

Ända sedan jag hörde Kiss ”Alive” har jag älskat livealbum. Jag älskar att de fångar stämningen på ett gig, och den där speciella energin som banden får när de känner publikens kärlek – det hörs och känns ända hem till mig.

Pink Floyds ”Delicate sound of Thunder” är en av mina allra största favoriter i kategorin liveskivor. Gångerna jag cyklat mellan Hammarö och Karlstad med Pink Floyd i lurarna är fler än jag kan räkna. Gånger jag skriksjungit till ”Wish you were here” i den här versionen … Samma sak där. Jag har spelat den här plattan i  nästan alla sammanhang – och den funkar alltid. Nej, förresten, jag försökte jogga till den för några månader sedan. Det funkade inte alls. Det kändes som om jag rökt hasch och sprang i tuggummi. Men i ALLA andra sammanhang: Top notch.

– Jonna Bergh, chefredaktör STYLEBY

Veckans retro är ’Waltz for Debby’ av jazzlegenden Monica Zetterlund och Bill Evans trio. Skivan serverar tajt jazzsväng och innerlighet på ett bräde och har kallats för en av de bästa svenskproducerade jazzplattorna någonsin.

Studioalbumet spelades in en söndag i Stockholm 1964, på bara fyra timmar. Kanske var det den korta inspelningstiden som gav skivan sitt direkta rakt-in-i-hjärtat-sound? På albumet finns jazzklassiker som  ’Come rain or come shine’ och ’It could happen to you’. Dessutom hör du svenska folkvisor som ’Jag vet en dejlig rosa’ och ’Vindarna sucka uti skogarna’ i underbara jazzarrangemang av Evans.

Samarbetet mellan Bill och Monica började med en brevväxling över atlanten. Bill Evans hade hört Zetterlunds inspelning av ’Monicas vals’, som var en framgång i USA, och skrev i ett brev hur begeistrad han blivit av låten. Kort därpå flög Evans till Stockholm tillsammans med bandmedlemmarna Chuck Israel (bas) och Larry Bunker (trummor). Kombinationen av Evans trio och Zetterlunds ljuva stämma visade sig snart vara en matchning gjord i jazzhimlen.

Plattan avnjuts bäst till en kopp te eller ett glas rött.

Maja Sönnerbo, WiMP-redaktionen Sverige