Twerking, selfies och ”What does the fox say?”. Det summerar väl 2013 rätt bra? Förväntningarna var skyhöga när Daft Punk skulle släppa årets mest omtalade skiva. Robin Thicke och Kanye West fick kritik för sina texter, medan The National, Vampire Weekend och Arctic Monkeys levererade riktigt stadiga plattor. Haim, Kacey Musgraves och Disclosure var spännande och nya bekantskaper för många, och här hemma överraskades vi av nykomlingar som Miriam Bryant och Elliphant men också av tidigare favoriter som Veronica Maggio, Oskar Linnros och Håkan Hellström. Här är några av våra favoriter från året som gått – Best of 2013!

Här nedan följer några listor från utvalda musikmagasin:

I dag är det exakt en vecka kvar till julafton. Har ni tröttnat på julmusiken än? Om inte hittar ni fortfarande all julmusik ni behöver här. Men med det här inlägget vill vi tipsa om något helt annat. Av någon märklig anledning missade vi på redaktionen att lyssna om och om igen på Anxiety med Autre Ne Veut. Den här amerikanske alternativ r&b-sångaren kommer garanterat gå varm i mina lurar under julen för att bota julklappsångest, hetsätande och liknande julplågor.

Det påminner om en modernare version av Prince. Jörgen här på redaktionen går mest igång på ”Ego Free Sex Free” medan jag pendlar mellan storslagna ”Play by Play” och den mer avskalade ”Gonna Die”. Hur som helst är hela skivan fantastisk. Lyssna!

För ganska precis ett år sedan släppte Linnea Henriksson sitt debutalbum Till mina älskade och älskare, ett album som gjorde succé och hon röstades fram till årets artist i P3 Guld. Nu är hon aktuell med singeln Du söker bråk, jag kräver dans. Vi ringde upp Linnea för att få höra om hur hon hunnit skriva ett nytt album, samarbetet med Avicii och vem hon helst vill skriva musik med! Som en bonus har Linnea satt ihop en jullista som ni kan höra exklusivt i WiMP!

Det har gått ett år sedan du släppte ditt debutalbum. Hur har arbetet kring det här albumet sett ut?

– Egentligen var det inte meningen att jag skulle släppa ett album så snart. Jag har varit ute och spelat väldigt mycket och gjort konserter, vilket jag är glad över. Det möjliggjorde att jag också skrev mer musik än jag gjort tidigare. Det var som att jag drog ur ploppen i badkaret och bara lät det forsa och för första gången i mitt liv lät jag det bara få handla om musik. Så för ganska exakt ett år sedan tog jag tag i producenten som jag jobbat med tidigare, Björn Hallberg. Vi har så kul i studion och är väldigt tillåtande mot varandra så plötsligt hade vi ett nytt album.

Hur har du gått från debuten till andra plattan? Kommer fansen känna igen sig?

– Jag kan tänka mig att det finns mycket likheter. När man skriver egen musik så blir det att man utgår från sig själv. Historierna utgår från mig och på detta album vågar jag kanske komma ännu närmre med texterna. På ett andra album kan man säga mer både musikaliskt och textmässigt. Så de som lyssnar på mig kommer känna igen sig men förhoppningsvis även kunna se en utveckling och känna nya saker.

Din tolkning av Hope there’s someone är numera utgiven av Avicii – kan du inte berätta om det samarbetet?

– Det är egentligen jag och hans manager Ash som lärde känna varandra efter Idol och ganska tidigt pratade vi om den versionen. När Avicii skulle släppa sitt album så kändes det ganska naturligt att ta upp snacket om låten igen. För mig är det en rolig bonus, för jag trodde inte att det skulle bli något mer av den efter Idol. Den låten betyder mycket för mig!

2010 kom du 4:a i Idol. Hur har Idol påverkat dig och känner du att det var positivt eller negativt?

– Det var en bra skola och ett medvetet val att vara med och se vad det handlade om. Jag är glad över den erfarenheten och det möjliggjorde en fantastisk start på min artistkarriär som jag nu på egen hand måste ta vidare. Jag kan känna mig tacksam över den resa som jag och fansen gjorde tillsammans!

Vad lyssnar du själv på just nu? 

– Jag har gått tillbaka till mina högstadieplattor – Outkast, Missy Elliot och mycket annan poppig hip hop. Där har jag hamnat – bland gamla moves.

Inspireras din musik av det du lyssnar på?

– Ja men det tror jag. Jag har alltid varit väldigt förtjust i det lekfulla och det är mycket av den sortens musik jag lyssnar på. Jag brukar känna att det är som i Pettsson och Findus – med alla filurer. Jag gillar när sådana saker händer som man inte förväntar sig. Man kanske undrar om det verkligen behövs men sen inser man att det är det som gör det hela!

Om du fick göra ett samarbete med vem du ville – vem skulle det vara med och varför?

– Oj oj oj. Jag skulle gärna hänga med gubbarna i Rolling Stones för de gav mig mina första musikaliska kickar.  Låten Gimme Shelter anser jag är världens bästa låt och gästsångerskan Merry Clayton är en av mina hjältinnor – hennes sång där är så otroligt mäktig!

Danmarks bäst säljande och största popstjärna är tillbaka med sitt tredje album ”Ingen kan love dig i morgen” där han än en gång bevisar att kärleken är Seebachs varumärke. Här är det nämligen de känslosamma och högtflygande kärleksförklaringarna som står i fokus. Men är det också just sånger om kärlek som betytt mest för den populäre dansken? Och vilken tonårsidol var det som fick Seebach-bröderna att raka streck i ögonbrynen till deras mors förtret? Och vad spelades i Seebachs walkman när han delade ut tidningar som ung?

Det här och mycket mer avslöjade Rasmus Seebach i en personlig spellista som han satte ihop till oss. En spellista som visar på en bred musiksmak – från Anne Linnet till Mumford & Sons, från John Lennon till 90-tals pojkduon Kris Kross. Och så är pappa såklart med på spellistan också.

I spellistan avslöjar Rasmus Seebach bland annat vilken låt han helst hör när han är lyckligt kär och vilken som passar bäst till hjärtesorg. Dessutom berättar han vilken låt han önskar att han själv hade skrivit och vad han lyssnade till som tonåring.

Rasmus Seebach om en rad låtar som betyder något särskilt för honom:

Den första låten som betytt något extra för dig?
Anne Linnet – Tusind Stykker
– Jag lyssnade på den här konstant i min walkman när jag var liten och delade ut tidningar. Den är SÅ vacker!

Den bästa låten du hört live?
Coldplay – Fix You
– Det uppstod vacker allsång när jag hörde den live i Parken. Allt spelades på max. De hade en fantastisk scenografi. Och man måste ju faktiskt lyfta på hatten för Chris Martin som sångare och artist.

En bra låt som du just upptäckt?
Quadron – Hey Love
– Det är svårt att definiera exakt vad det är som gör att sångerskans röst har det där lilla extra som gör att man blir dragen till hennes sång. Supercool! Quadron är en grupp som vi danskar verkligen kan vara stolta över.

En låt som inspirerat dig i arbetet med nya plattan?
Mumford & Sons – I Will Wait
– Jag älskar att Mumford & Sons lyckas göra värdshusaktiga låtar som innehåller banjo och ståbas till något av det absolut coolaste. Jag är ett stort fan!

En låt som du önskar att du själv skrivit?
Tommy Seebach – Du Det Dejligste
– Det är egentligen fel att säga att jag önskar att jag hade skrivit den här låten. Jag är bara väldigt stolt över att min far skrev den och rent kompositionsmässigt tycker jag att den är oerhört svår att slå.

En låt som du lyssnade på som tonåring?
Kris Kross – Jump
– Den här låten har en fet energi! Den får fortfarande fart på ett dansgolv i dag och jag och min bror rakade linjer i ögonbrynen när vi var små eftersom vi älskade Kris Kross. Mamma blev arg.

Den bästa låten för hjärtesorg?
Des’ree – Kysser dig
– Den här låten är fantastiskt rörande och väldigt sorgligt. Jag älskar det!

Den bästa låten att lyssna på när du är lyckligt kär?
Bruno Mars – Just The Way You Are
– Jag tror att Bruno Mars är en av de nyare artisterna som utan tvekan kommer att finnas kvar i många år. Hans talang är unik och han skriver jävligt bra låtar, den här låten är bara ett exempel på det.

En låt med en text som du är speciellt förtjust i?
John Lennon – Imagine
– Texten är så enkel och jordnära, det slår mig varje gång och det är en av de bästa låtarna någonsin!

Bästa låten att lyssna på i turnébussen?
Michael Jackson – Gotta Be Starting Something
– Det svänger som fan! När världens störste sångare gör musik med världens mest talangfulla musiker, då blir det fest i turnébussen!

Karin Moberg går igång på operapop, lite electro och framför allt soulig RnB medan Felizia Uggla har blivit ett glatt popsnöre. Det här är de bästa singlarna just nu!

Karin:

Sister – The War Is Over
Sister består av de galet begåvade dansarna och musikerna Giovanni Bucchieri och Aleksandar Maksic, och kompositören Stefan Levin. De träffades på Operan förra året då de satte upp ”Kom ni döttrar”. Då ville de introducera popen i operan. Men ”The war is over” gör de precis tvärtom och låter operan komma in i popen. Låten premiärspelades på Ellegalan och är första singeln från ett kommande album. Det här är också ledmotivet till Anna Odells film ”Återträffen”. Framför allt – det är ruskigt bra!

Emil Héro – 1992
Tillsammans med sångerskan Hedvid gör Urban Cones basist och sångare Emil Gustafsson riktigt bra electropop under namnet Emil Héro. Det är medryckande, synthigt värre, vemodigt och lite slappt – pop när det är som allra bäst helt enkelt!

Max Elto – Backyard Animals
Ingen verkar veta särskilt mycket om den här mystiska, svenska producentduon. Men en sak vet jag – de lyckas blanda deep-house-sväng, pop och soul-vokaler på ett alldeles trollbindande sätt!

Blood Orange – It Is What It Is
Har lyssnat på den här skivan så många gånger nu att jag drömmer om den på nätterna men kan ändå inte få nog! Dev Hynes är producenten bakom bland andra Solange och det här är hans egna musikkprojekt. Det känns så extremt rätt i tiden! Just den här låten (där Samantha Urbani gästar) är ett perfekt exempel på det sköna Prince-gunget och RnB-tonerna som hittas på den här välproducerade plattan.

Naomi Pilgrim – No Gun
Barbados-svenska Naomi Pilgrim har tidigare sjungit med Lykke Li och nu när hon satsar på en solokarriär är det här ett namn att lägga på minnet! Fantastisk stämsång, jazzig känsla – vill bara höra mer. Långsamma RnB-beats matchat med en skön nattlig vibe. Kanske inte säger så mycket, men lyssna på låten så förstår ni.

Felizia:

The Flaming Lips – Peace Sword (open your heart)
När ljud matchas på detta vis utan att på något sätt skapa ett oväsen då har ett mästerverk skapats. Även då en beskriving av denna sång kan göra lyssnaren åksjuk så lyckas The Flaming Lips skapa en rak väg med starka intryck.

Little Jinder – SHH
Skulle vilja kalla det här för barnsligt vackert på alla sät och vis. När Little Jinder väljer att sjunga på svenska så känns hennes musik mer personlig! Här är en låt som verkligen berör mig då Little Jinder lyckats skapa toner som gör mig glad och sorgsen på samma gång.

George Ezra – Angry Hill
Några låtar spelas i bakgrunden samtidigt som hjärnan går på högvarv. Men så helt plötsligt, utan minsta förvarning, dyker ett intro upp. Jag måste höra denna låt, ta reda på vem som ligger bakom en sådan vacker låt. Så jag tar en paus från vardagen och låter mig ta en lugn stund tillsammans med George Ezro.

Criminals – Stuck to the Ground
Hey Hey – här kommer ett meddelande till alla eletropopsfantaster! Saknar ni komplement till The Royal Concept? Grabba tag i detta band och hoppa på succétåget som precis börjat rulla!

Fou De Toi – Fall Out
Den stockholmsbaserade trion Fou De Toi kastar lyssnaren mellan hopp, lugn och sanningar. Samtidigt låter de ingredienser från popvärlden beblandas med indierockens klassiker. Detta är riktigt bra!

Wild At Heart – Saving all my tears
Avslutningsvis vill jag tipsa om Wild At Heart senaste singelsläpp och samtidigt inser jag att veckans tema går i den glada popvärldens tecken. Saving All My Tears är låten som skjuter ut electroblixtar, kör på stämsång och fyller på med en fin falsett – jag hoppas Stockholmsduon fortsätter leverera för jag ser verkligen fram emot trånga klubbspelningar med Wild At Heart!

Den här veckan är det drömskt och mycket själ som vi går igång på. Fantastiska texter, sköra röster och födelsen av en ny svensk soulkung – det här är de bästa låtarna just nu enligt oss på WiMP.

Karin:

Lulu James – Sweetest Thing
Soulen har verkligen fått nytt liv såhär i slutet på 2013. Det här är riktigt bra producerat och alldeles silkeslent. Lulu James har fått riktigt mycket kärlek av diverse musikbloggar men inte riktigt slagit sig in som ett namn som nämns där ute i stugorna. Förhoppningsvis ändras det med ”Sweetest Thing” som helt klart är hennes mest radiovänliga singel såhär långt.

Malcolm B feat. Kim Cesarion – Vad du vill
Oj, oj, oj vad bra det här är. Eric Gadd och Kaah får se upp för när Kim Cesarion sjunger på svenska slåss han definitivt om platsen som Sveriges soulkung. Det här är helt klart vinterns stora svenska hiphop/R&B-hit.

Niklas Von Arnold – Tragedi
Ingen är gladare än jag över att Niklas von Arnold nu väljer att sjunga på svenska. Kalla det soulpop om ni vill, jag kallar det bara helt jäkla fantastiskt.

Cut Copy – Free Your Mind
Den här härliga electrogruppen har visst gått och blivit hippies. Skivan Free Your Mind har fått lite halvsval kritik men singeln ”Take Me Higher” är så härligt vacker, pepp och glittrigt glad så det går inte att inte gilla den.

Lorde – Team
Medan Lordes überhit Royals fortfarande går varm på de flesta radiostationer och topplistor vill jag ändå slå ett slag för hennes senaste singel ”Team”. Temat är ungefär detsamma som på ”Royals” – hellre fattig och vacker än rik och ytlig. Texten är riktigt bra och det finns något Lana Del Rey-eskt över produktionen. Fast 16 år gammal är hon alltså. Kill me now.

Felizia:

Active Child feat Ellie Goulding – Silhouette 
När jag såg att Active Child och Ellie Goulding spelat in en låt tillsammans tog mitt hjärta några glädjeskutt. Desto mer lycka blev det när jag sedan hörde låten. Det känns så komplett när Active Childs magiskt mjuka electro-toner träffar Ellie Gouldings unika, väsande sångröst, en röst som jag alltid varit svag för. Det här är en låt som kräver ett par riktigt bra lurar, tända ljus och en repeat-knapp.

1987 – Ocean 
Klart och utelämnande. Rått och lite falskt. En känsla av att han delar med sig av något högst personligt. Första gången jag hörde den ansträngde jag mig för att verkligen kunna ta in varenda ord. Hans släpiga men samtidigt så klara röst sväljer ibland orden innan de hunnit lämna hans mun, vilket gör mig ännu mer nyfiken. För jag är övertygad om att denna låt bär på ett budskap som jag vill ta del av!

Truls – Tear Me Up 
Ännu ett intro som är lite drömskt. Och det säger jag utan ett uns av negativitet. Inledningen drar mig in i en sagovärld fullt med plingande lyckotoner och smattrande trumslag. Detta är musik som passar när som helst på dygnet – den sömnlösa natten (med eller utan din käresta), den uppspelta inledningen till en utekväll eller helt enkelt på bussen till jobbet.

Noonie Bao – Ung & Kåt 
Ebba Gröns gamla hit har dammats av och återfötts av Noonie Bao. Vid första mötet så förstod jag ingenting – är detta verkligen DEN Noonie Bao? Men ja, ja, JA! Detta är så bra att hon mer än gärna får fortsätta på denna stig. Synd att det inte är sommar och man får vimla runt på Trädgården med den här i bakgrunden..

London Grammar – Strong 
Låt dig inte luras av de först 18 sekundernas tysta intro, för när låten väl tar sina första klara toner så vet man att dem är något stort på spåren. Den mogna och starka rösten tillsammans med den enkla gitarren och dova basen utmärker en fantastisk trio. Strong är en låt som både gör mig hämndlysten och sårbar på samma gång – en fantastiskt abstrakt men härlig känsla.

Ed Lay från brittiska indierockbandet Editors har satt ihop en lista med ett gäng låtar han verkligen gillar och motiverat varför. Lite svenskt lyckades han få med också. Öppna listan i WiMP, lyssna och läs!

Galenskap, mörker, vårkänslor och lycka. Ja, ungefär så kan den här listan sammanfattas. Här hittar du WiMP-redaktionens absoluta favoriter just nu. /Karin & Nora

Karins val:

Kim Cesarion – Undressed
Han kallas för Sveriges svar på Miguel, men 22-årige Kim Cesarion står faktiskt alldeles utmärkt på egna ben, helt utan jämförelser med superstjärnor. Man behöver inte kunna ett smack om musik för att förstå att det här är riktigt bra. Falsetten går rakt in i hjärtat och jag är fast.

James Blake – I Am Sold
Han är ung som en vårdag, blott 24 år gammal, men har redan hunnit släppa fyra EP:s och två album. Han har jobbat med stjärnor som Bon Iver, Kanye West och Björk, påminner lite om Antony Hegarty, sångaren i Antony and the Johnsons, men är framför allt fullkomligt briljant i sin enkelhet. Nysläppta plattan ”Overgrown” är som bomull för öronen. Ja, I am sold helt enkelt.

Beatrice Eli – Violent Silence
Kommer på mig själv med att sitta och skrika med i refrängen ”Your silence is violent/ It’s killing me/ You’re killing me” och kan väl egentligen inte svara på om det är jag som är sinnessjuk eller Beatrice Eli som är sinnessjukt bra. Eller jo, det är klart jag kan svara på det – kudos till Eli.

NONONO – Pumpin Blood
Den här Stockholmstrion är nog en av de absolut mest intressanta grupperna i det här avlånga landet just nu. Pumpin Blood är liksom lekfull och mörk samtidigt. Att vissla fram en refräng är sällan något bra, men här känns det alldeles naturligt och jag visslar glatt med. Det känns lite som att NONONO kommer vissla hela sommaren igenom med den här potentiella sommarhiten.

Movits! – Nitroglycerin
Ta lite eklektisk hiphop, lägg till ett ägg, en saxofon och mycket trummor – tada, du har en hit! Svänger på mina solskygga ben och längtar efter sommaren när jag hör det här. Den sätter sig vill jag lova.

Noras val:

Håkan Hellström – När lyktorna tänds
Det är något med det sorglösa gitarrintrot. Det är något med när Håkan helt avslappnat slänger ur sig ett ”yeah” (och det känns coolt – på riktigt!) Det är något med Salome Kents fantastiska souligt sköna körer. ”När lyktorna tänds” är en serenad jag tyvärr kommer lyssna sönder alltför snabbt. Men det gör absolut ingenting. Tack Håkan!

Daughter – Human
De har jämförts med så väl Bon Iver som Florence + The Machine och The XX, och visst finns det vissa likheter mellan skottarna i Daughter och deras föregångare inom den storslagna indiepop-genren. Debutalbumet ”If you leave” kommer värma mångas pophjärtan, även om texterna i bland sviktar i kvalitet. På vackra ”Human” gifter sig dock text, musik och Elena Tonras röst totalt.

Andrew McMahon – Synesthesia
Jag har gillat den i smyg ett tag nu, för det här är ju faktiskt en riktigt klyschig popdänga! Trots detta är det något med Andrew McMahon som jag tycker känns så genuint och genomärligt att jag liksom ser förbi alla toppliste-manér den kaliforniske sångaren för sig med. Är det vår så är det vår tänker jag, och lyssnar på ”Synesthesia” en gång till.

Sonjagon – Gondor
2009 släpptes hyllade debutalbumet ”Arches” och svenska musikkritiker stod enade om att Sonjagon var ”the next big thing”. Men sedan dess har det varit tyst om alternativrockarna – fram tills nu! EP:n ”I Am Terra The Earth” låter mycket, mycket lovande. Jakob Stenberg sjunger som en desperat och berusad version av Chris Martin – på ett bra sätt, och det borde inte dröja länge innan the big guys plockar upp trion till de riktigt höga höjderna.

Petter feat. Chords – Natt & Dag
Det är en mörkare och mer uppgiven Petter som möter oss på nya albumet ”Början På Allt”. Ett genialiskt drag i en hiphop-värld som allt oftare kretsar kring sensationslyrik och stereotypa anspelningar på sex. Petter blickar i stället inåt och tar oss med på en livskrisande resa mellan, just det – Natt & Dag. Och så är ju Chords helt fantastisk!

Foto: Per Kristiansen

På senaste har vi fått erfara en trend där artister gör allt längre låtar. The Knife, Justin Timberlake och Frank Ocean är bara några av dem som krossat 3-minuters-idealet och snarare siktat på det tredubbla. PSL:s Lisa Milberg skriver mer utförligt om den nya trenden här.

Med cheerleader-punk-kvartetten Tiger Bell är det precis tvärtom. Lotta, Lisa, Canan och Lovisa hyllar i stället den korta låten, vilket syns tydligt på den nya EP:n ”Slaughter´s Daughter där det längsta spåret ligger på två och en halv minut. ”En bra låt är en kort låt” är något av ett motto för det Stockholmsbaserade bandet som precis kommit hem från en Frankriketurné.

Tiger Bell bildades 2010 och förra året kom debutsingeln ”Wanna Wanna”. ”Slaughter´s Daughter” är bandets första EP, och till hösten väntas ett album.

Vi mötte upp tre fjärdedelar av bandet precis innan de begav sig ut på vägarna, och pratade lite om valet att göra korta låtar, bandets drömmar och om svårigheterna/fördelarna med att vara fyra tjejer i ett punkband. Dagen till ära var det även dags att hämta upp den nytryckta EP:n.

I klippet ses delar av musikvideon till ”Slaughter´s Daughter”. Credits: Blåfilm/Emma Wennström

I morgon har Tiger Bell releasefest för EP:n ”Slaughter´s Daughter” på Debaser Slussen i Stockholm. Den 30 april ser du dem på Debaser i Malmö.

Kolla även in Tiger Bells spellista här nedanför!

Det är fredag och vad passar bättre än att fira in helgen med lite ny och fräsch musik?! Har ni något större att celebrera föreslår jag att ni kollar in Karins party/kalas/kärnvapen-lista i inlägget här nedanför och för er andra kommer här lite tips på vad vi tycker är absolut bäst just nu!

Karin Mobergs favoriter:

Sebastian Wijk – ”Under a Hole (Into the Light) (Adam Rickfors Remix Radio Edit)”
Nora tipsade om det här, så förlåt om jag snor en av de absolut bästa från dig nu, men fy fan vad bra det här är! Indie och house i ett. Där här smälter både mitt dj- och ”sitta hemma och mysa med en kopp te”-hjärta samtidigt.

Nadia Nair – ”Bon voyage”
Den 24-åriga göteborgsexilen Nadia Nair är Sveriges senaste popdiamant. Bon Voyage är debutsingeln som bjuder på en unik röst med hundraprocentig igenkänningsfaktor! Lägg dessutom till en härlig blandning av genrer som beskrivs som ”voodoo music” och ni förstår att ni har ett vinnande koncept. Ni kan se Nadia på WiMP Live Sessions på onsdag om ni är i Stockholm, läs mer här.

Ansiktet – ”Låtsas som inget hänt”
Nej, man ska inte romantisera det här med otrohet, men när Ansiktet (Erik Nordström från Lilla Sällskapet och Herbert Munkhammar från Afasi & Filthy och Maskinen) säger åt mig att låtsas som inget hänt med sammetslena röster är jag beredd att sopa vad som helst under mattan. 

The Knife – ”A Tooth For An Eye”
Discobelle beskrev det passande nog som ”konstig dansmusik som på något sätt lyckas ha pop-appeal”. Med andra singeln från nya plattan känner jag att The Knife kommer leverera (jag ska erkänna att jag var lite orolig när jag hörde första singeln Full of Fire. Man blir knäpp och vill dansa på samma gång, det är väl ett bra omdöme? 

Devendra Banhart – ”Never Seen Such Good Things”
När jag behöver uppmuntran brukar Devendra Banharts superglada I Feel Just Like A Child var låten som gör jobbet. Den har i princip spelat sönder mina lurar faktiskt. Nya skivan Mala bjuder inte alls på lite glada och lekfulla låtar som den, utan är mycket mer melankolisk. Men jag gillar det ändå. 

Nora Lindkvists favoriter:

Deptford Goth – ”Guts No Glory”
Namnet till trots gör inte Daniel Woolhouse musik som på något sätt kan liknas vid goth. I stället är detta indie-electronica när den är som skönast, skörast och vackrast. ”Guts No Glory” från nya albumet ”Life After Defo” är en av de bästa låtarna jag hört på mycket mycket länge. När Woolhouse sjunger ”will you sing a song now, to deal with death?” kommer plötsligt livet väldigt nära.

Håkan Hellström – ”Det kommer aldrig va över för mig”
Okej, det här är inte direkt någon uppstickare, men det vore skamligt att inte nämna allas vår Håkan. En av årets mest hajpade releaser, och visst överraskade han många av oss med sin postpunkiga och oväntat mörka singel. Själv gillar jag ju det här mycket mer än mysiga Taube-Håkan, och hoppas på ett album i samma stil.

Gerilja – ”Animals”
Vem visste att blandningen av analoga synthar, cowbell, orglar och rocktrummor skulle kunna vara så lyckad? Deras musik har kallats för psycho-disco-rock och det är en ganska bra beskrivning på den norska trion i Gerilja. Med ”Animals” bjuder bandet på en hård och svängig debutsingel, som i alla fall lyfter min fighting spirit till max.

Here Is Your Temple – ”So High”
Det är något med den drivande, distade basen och Emily McWilliams släpiga, hesa röst i ”So High” som gör mig helt kär. Here Is Your Temple är definitivt ett av de mest intressanta nya svenska banden just nu. Lyssna lyssna!

Ken Ring (feat. Stina Wäppling) – Aldrig Ensam
Jag är en inbiten Västerortsbo. Jag älskar allt som Stina Wäppling rör vid (har ni inte lyssnat in er på supergruppen NONONO, där Stina också sjunger, måste ni göra det NUUU!) Självklart älskar jag Ken Rings vackra godnattvisa-liknande singel.