Det råder ”Biebermania” i Sverige just nu. Inför den hajpade världsstjärnans besök i veckan, har Justin Bieber både lyckats sälja ut tre Globen-spelningar och fått fansen att campa utanför stjärnans hotell i hopp om att få en glimt av idolen.

Och det är inte bara på gatorna som populariteten för stjärnan syns tydligt. Just nu ligger fyra album med Justin Bieber på WiMP:s Topp 40-lista över veckans mest streamade album.

”Believe” och ”Believe Acoustic” har placerat sig på tredje och fjärde plats, medan ”My Worlds” (2010) och ”My Worlds – The Collection” (2010) i nuläget ligger på plats 10 respektive plats 25 på listan.

Samtidigt har 19-årige Bieber också två låtar – ”All Around The World” och ”As Long As You Love Me” på WiMP:s Topp 20-lista över veckans mest spelade låtar. Den enda artist som streamats mer i veckan är Håkan Hellström, som släppte sitt nya album i onsdags.

Den kanadensiska popartisten besöker i Sverige i en del av ”Believe-turnén” som bygger på de omåttligt populära albumen ”Believe” (2012) och ”Believe Acoustic” (2013). Justin Bieber debuterade 2009, då han som 15-åring släppte singeln ”One Time”. Biebers album har i dag sålts i över 15 miljoner exemplar världen över.

Han har kallats för Sveriges stora reggae-hopp och har tidigare jobbat tillsammans med både Kapten Röd och Snakka San. Nu står dock Jesper Engström på egna ben, och då under namnet Jeppstarr.

Tidigare i vår släpptes debutalbumet ”Rotlösa Singlar”, där Jesper jobbat tillsammans med bland annat Kapten Röd, Viktorious, Partillo och André Roots. Singeln ”Jag minns” fick också en omtalad video, där Jesper själv fick nöjet (eller kanske straffet) att hoppa i en isvak för att på så sätt kunna illustrera de starka känslor som låten uttrycker.

För några veckor sedan besökte vi Jesper och hans producent Viktorious i studion i Gamla Enskede i Stockholm, och hann både få en pratstund med Jesper om den svenska reggaens framfart och lyssna på en ny och ännu osläppt låt.

Här kan du lyssna på Jeepstarrs album ”Rotlösa Singlar”:

I USA är countrymusiken galet stor och populär. De största musikstjärnorna just nu är countrystjärnorna och det är inte bara hillbillies i cowboyboots och -hatt spottandes tuggtobak som lyssnar på genren, nej då, det är unga, välutbildade och allmänt tuffa personer som stampar i takt med Miranda Lambert och Blake Shelton.

När jag som 18-åring flyttade till USA en snabbis tyckte jag såklart att det var töntigt, konstigt och allmänt fel att så många radiostationer spelade Dixie Chicks, Tim McGraw, Toby Keith och annan ”skräpmusik”. För det var så många av oss svenskar såg på country – som skräp. Men det tog inte lång tid innan jag blev ett hängivet countryfan, ett som sedan skulle flytta in i garderoben när jag flyttade hem till Sverige.

Men nu känns det som att vinden håller på att vända här hemma. Taylor Swift har poppat till countryn och hamnat på Svenska topplistorna, First Aid Kit vinner de flesta Grammisarna (även om vi här hemma hellre kallar det de gör för folkmusik än för country), serien Nashville har börjat sändas i TV3 och får många att konvertera och i går tog musikguiden i P3 upp genren.

Ingen är lyckligare än jag!

Här hittar du vår eminenta country-sida i WiMP.

En lista på låtar som är heta i USA just nu:

Galenskap, mörker, vårkänslor och lycka. Ja, ungefär så kan den här listan sammanfattas. Här hittar du WiMP-redaktionens absoluta favoriter just nu. /Karin & Nora

Karins val:

Kim Cesarion – Undressed
Han kallas för Sveriges svar på Miguel, men 22-årige Kim Cesarion står faktiskt alldeles utmärkt på egna ben, helt utan jämförelser med superstjärnor. Man behöver inte kunna ett smack om musik för att förstå att det här är riktigt bra. Falsetten går rakt in i hjärtat och jag är fast.

James Blake – I Am Sold
Han är ung som en vårdag, blott 24 år gammal, men har redan hunnit släppa fyra EP:s och två album. Han har jobbat med stjärnor som Bon Iver, Kanye West och Björk, påminner lite om Antony Hegarty, sångaren i Antony and the Johnsons, men är framför allt fullkomligt briljant i sin enkelhet. Nysläppta plattan ”Overgrown” är som bomull för öronen. Ja, I am sold helt enkelt.

Beatrice Eli – Violent Silence
Kommer på mig själv med att sitta och skrika med i refrängen ”Your silence is violent/ It’s killing me/ You’re killing me” och kan väl egentligen inte svara på om det är jag som är sinnessjuk eller Beatrice Eli som är sinnessjukt bra. Eller jo, det är klart jag kan svara på det – kudos till Eli.

NONONO – Pumpin Blood
Den här Stockholmstrion är nog en av de absolut mest intressanta grupperna i det här avlånga landet just nu. Pumpin Blood är liksom lekfull och mörk samtidigt. Att vissla fram en refräng är sällan något bra, men här känns det alldeles naturligt och jag visslar glatt med. Det känns lite som att NONONO kommer vissla hela sommaren igenom med den här potentiella sommarhiten.

Movits! – Nitroglycerin
Ta lite eklektisk hiphop, lägg till ett ägg, en saxofon och mycket trummor – tada, du har en hit! Svänger på mina solskygga ben och längtar efter sommaren när jag hör det här. Den sätter sig vill jag lova.

Noras val:

Håkan Hellström – När lyktorna tänds
Det är något med det sorglösa gitarrintrot. Det är något med när Håkan helt avslappnat slänger ur sig ett ”yeah” (och det känns coolt – på riktigt!) Det är något med Salome Kents fantastiska souligt sköna körer. ”När lyktorna tänds” är en serenad jag tyvärr kommer lyssna sönder alltför snabbt. Men det gör absolut ingenting. Tack Håkan!

Daughter – Human
De har jämförts med så väl Bon Iver som Florence + The Machine och The XX, och visst finns det vissa likheter mellan skottarna i Daughter och deras föregångare inom den storslagna indiepop-genren. Debutalbumet ”If you leave” kommer värma mångas pophjärtan, även om texterna i bland sviktar i kvalitet. På vackra ”Human” gifter sig dock text, musik och Elena Tonras röst totalt.

Andrew McMahon – Synesthesia
Jag har gillat den i smyg ett tag nu, för det här är ju faktiskt en riktigt klyschig popdänga! Trots detta är det något med Andrew McMahon som jag tycker känns så genuint och genomärligt att jag liksom ser förbi alla toppliste-manér den kaliforniske sångaren för sig med. Är det vår så är det vår tänker jag, och lyssnar på ”Synesthesia” en gång till.

Sonjagon – Gondor
2009 släpptes hyllade debutalbumet ”Arches” och svenska musikkritiker stod enade om att Sonjagon var ”the next big thing”. Men sedan dess har det varit tyst om alternativrockarna – fram tills nu! EP:n ”I Am Terra The Earth” låter mycket, mycket lovande. Jakob Stenberg sjunger som en desperat och berusad version av Chris Martin – på ett bra sätt, och det borde inte dröja länge innan the big guys plockar upp trion till de riktigt höga höjderna.

Petter feat. Chords – Natt & Dag
Det är en mörkare och mer uppgiven Petter som möter oss på nya albumet ”Början På Allt”. Ett genialiskt drag i en hiphop-värld som allt oftare kretsar kring sensationslyrik och stereotypa anspelningar på sex. Petter blickar i stället inåt och tar oss med på en livskrisande resa mellan, just det – Natt & Dag. Och så är ju Chords helt fantastisk!

Pink Floyd är ett av tidernas största rockband, och har framförallt setts som tongivande inom den psykadeliska och progressiva rocken. I år är det 20 år sedan gruppen splittrades (även om de återuppstått flera gånger sedan dess), men fortfarande ses Pink Floyd som ett av de viktigaste banden för rockmusikens utveckling.

Det hela började 1965 med att de tre blivande arkitekterna – Roger Waters, Richard Wright och Nick Mason, slog sig i hop med den konstnärsstuderande Syd Barret. De startade ett rockband som senare skulle komma att kalla sig för ”Pink Floyd”. I början spelade bandet mest covers, men efter ett tag började de också skriva egna låtar. Det var framförallt Syd Barret som stod för låtskriveriet, och då oftast under påverkan av olika droger.

Pink Floyds första konsert hölls på den legendariska Londonklubben ”The Marquee”, och efter detta kom bandet snart att bli ett inneband i den musiktörstande storstaden. Bandet debuterade 1967 med singlarna ”Arnold Layne” och ”See Emily Play”, men kort därefter tog Syd Barrets missbruk överhand, vilket ledde till att han snart också lämnade bandet. Hans ersättare blev fotomodellen, gitarristen och sångaren David Gilmour.

Snart började det gå riktigt bra för bandet och efter flitigt turnerande fick bandet chansen att spela in sin första LP – ”The Piper At The Gates Of Dawn”. De efterkommande åren spelades flera plattor in, men det stora genombrottet kom först 1973 med ”The Dark Side Of The Moon”, som än i dag ses som ett av rockhistoriens bästa och mest banbrytande album. Succén följdes upp med ännu ett historiskt album – ”The Wall” från 1979. ALbumet kom också att bli till en spelfilm med Bob Geldof i huvudrollen.

Efter detta började motsättningarna inom bandet växa, och 1983 splittrades gruppen. Även om andra versioner av bandet sedan kom att återuppstå under de nästföljande åren kunde detta aldrig riktigt toppa de tidigare succéerna.

2008 fick Pink Floyd ta emot det prestigefyllda Polarpriset.

Här har vi samlat några av de bästa låtarna från Pink Floyds låtskatt!

Hej på er alla Beliebers. Här har ni en hälsning från the man (?) himself! Missa inte dagens tävling där du kan vinna ståplatser till konserten i Stockholm, mer info kommer snart.

The Rolling Stones är ett av världens absolut mest framgångsrika rockband genom tiderna. På dagens datum 1964 släppte The Rolling Stones sin självbetitlade platta i England. Den blev en av de mest sålda under året och låg som listetta i tolv veckor.

Historien börjar 1961, då skolkamraterna Mick Jagger och Keith Richards träffade gitarristen Brian Jones och startade en covergrupp ihop. Mick Jagger sjöng, Keith Richards och Brian Jones spelade gitarr, Ian Stewart piano, Dick Taylor bas och Tony Chapman trummor. En nobbad demoinspelning fick Taylor att lämna gruppen, som i samma veva tog namnet The Rollin’ Stones. Namnet kommer från en blueslåt med Muddy Waters. Taylor ersattes av Bill Wyman och trummisen Tony Chapman, som de övriga i bandet inte kom överens med, ersattes snart av en kompis till gruppen, Charlie Watts.

Efter några år som coverband släppte Stones sin första egna singel 1964 –”Tell Me”. Men det var först året efter, 1965, när de släppte skivan Out of Our Heads med singlarna ”(I Can’t Get No) Satisfaction” och ”The Last Time”, som bandet verkligen slog igenom, fick sin första listetta och dessutom lyckades erövra andra sidan av Atlanten.

Med nästa skiva, Aftermath (1966), som bara består av egenskrivna låtar, visade Jagger och Richards att de verkligen hade fått kläm på låtskrivandet. Men trots detta var bandet präglat av narkotikamissbruk och interna maktkamper mellan Brian Jones och Richards/Jagger. Managern Andrew Oldham hade tidigt insett värdet av att presentera bandet som en motpol, eller ett rufsigare alternativ, till Beatles. När Lennon, McCartney och de andra kastade in handduken 1970, var det få som kunde argumentera mot Stones egna uttalande om att de var ” the greatest rock and roll band in the world”.

Efter det kom hit-plattorna som på räls. Beggars Banguqet (1968), Let It Bleed (1969) och Sticky Fingers (1971) är väl alla tidlösa klassiker. Trots det var det riktigt stökigt inom gruppen och under inspelningen av Let It Bleed sparkades den tidigare bandledare Brian Jones. Inom loppet av ett år gick han bort, bara 27 år gammal.

Med fantastiska Exile on Main St (1972), som spelades in i Frankrike efter en tvist med den brittiska skattemyndigheten, nådde Rolling Stones toppen av sin karriär och albumet anses av många som deras bästa någonsin.

70-talet präglades av att ersätta gitarrister, minskad popularitet och problem med myndigheterna – både hemma i England och USA. 1975 blev gitarristen Ron Wood en fast del av bandet och med 80-talets början fick bandet ett nytt uppsving med albumet Tattoo You (1981), som bland annat innehöll öppningsspåret ”Start Me Up”. Resten av decenniet präglades av konflikter mellan Jagger och Richards, pianisten Ian Stewarts död 1985, Ron Woods drogproblem och trummisen Charlie Watts alkoholism. Många trodde bandets 25-åriga karriär i praktiken nu var över, men med Steel Wheels (1989) lyckades Jagger och Richards samarbeta igen och bandet gav sig åter ut på världsturné.

År 1993 lade basisten Bill Wyman ner och Darryl Jones tog småningom över hans plats. De fick en grammy för Voodoo Lounge 1994, släppte Bridges to Babylon 1997 och gav sig ut på ännu en världsturné. Under 2005, åtta år efter det senaste släppet kom A Bigger Bang (2005), som många tycker är deras bästa platta sedan början av 80-talet. Efter några månader av uppskjuten turnéstart, på grund av Keith Richards skallskada och efterföljande hjärnkirurgi, gjorde bandet ännu en världsturné, som skulle vara deras sista, under en tvåårsperiod från augusti 2005.

Gubbarna må komma upp i åldrarna (snart i 70-årsåldern) och det är ett under i sig att Keith Richard fortfarande kan stå på benen, men skam den som ger sig! I slutet av 2012 släppte Stones singeln ”Doom And Gloom”, som de säger ska vara deras sista singel någonsin, men vi får väl se. Från och med maj 2013 ger sig bandet än en gång ut på vägarna med turnén 50 & Counting.

I onsdags hade vi det stora nöjet att ha kunna presentera två fantastiska akter på WiMP Live Sessions – Eric Gadd och Saturday Monday + Julia Spada.

Först ut på Story Hotels scen var självaste Gudfadern av svensk soul – Eric Gadd. Dagen till ära släpptes även Erics nya platta ”Fiende eller vän” och settet bestod till stora delar av de nya låtarna från albumet. Publiken var med på noterna och när Eric – till mångas stora glädje – bjöd på extranumret ”Bara himlen ser på” stämde hela Story Hotel upp i allsång. En magisk avslutning på en fin konsert!

Andra akten för kvällen var inga mindre än hajpade producenten Saturday Monday (Ludvig Parment), som tillsammans med sångerskan Julia Spada släppt två singlar som har rönt stor framgång internationellt. Under kvällen bjöd duon både på grymma versioner av singlarna ”Headshake” och ”The Ocean”, men vi fick även höra två nya låtar som ännu inte släppts – ”Rite of passage” och ”Thanks for nothing”. Det blir mycket spännande att följa både Ludvig och Julia framöver – det här kan bli riktigt riktigt stort!

Här ser ni både konserterna och intervjuerna vi gjorde med artisterna!

Nästa WiMP Live Sessions går av stapeln den 24 april, och då gästas vi av ingen mindre än Jessica Folcker! Vi ses då!

Det går riktigt bra för Icona Pop just nu. I början av februari seglade singeln ”I Love It” in på Billboards Dance/electronica Top Ten-lista, och nu har Icona Pop tagit sig ännu ett steg längre och ligger nu på plats 17 på den mest prestigefyllda Billboard-listan – The Hot 100.

Duon som utgörs av Stockholmstjejerna Aino Jawo och Caroline Hjelt slog igenom 2011 med singeln ”Manners”, men det var med singeln ”I Love It” som gruppen började uppmärksammas på allvar. I Sverige fick Icona Pop ta emot en grammis för Bästa Nykomling 2012, och vann även priset för Årets Låt 2012 på P3 Guld-galan. I USA har låtens medverkan i ett avsnitt av den mycket omtalade HBO-serien ”Girls” haft stor betydelse för gruppens framgångar.

”I love it” är skriven av Patrik Berger, Linus Eklöw och Charlotte Aitchison (som också har en egen karriär som soloartist under namnet Charli XCX).

Bob Marley har en närmast ikonisk status inom reggean. Med hits som ”No Woman No Cry” och ”Buffalo Soldier” lade Marley tillsammans med bandet The Wailers, grunden för den nya genren. Den här veckan firar gruppens klassiska album ”Catch A Fire” 40 år.

Trots stora framgångar hade Marley och bandet The Wailers till en början svårt att nå ut med deras nya och banbrytande rocksteady-sound. Efter att den amerikanska soulstjärnan Johnny Nash upptäckt Marley och hans grupp The Wailers under ett besök på Jamaica i mitten av 60-talet, var tanken att få gruppen att slå igenom på den amerikanska r´n´b-marknaden. Detta visade sig dock till en början mycket svårt, då publiken och dåtidens diskjockeys aldrig tidigare hört någon liknande musik.

Det stora genombrottet kom egentligen först i mitten av 70-talet med Johnny Nashs och Eric Claptons tolkningar av Marleys låtar ”Stir It Up” och ”I Shot The Sheriff” som båda blev stora hits. Med albumen ”Catch A Fire”, ”Burnin´” och ”Natty Dread” säkerställde Marley sedan sin internationella karriär.

Dock fick Marley under mitten av 70-talet fly från hemlandet Jamaica till Storbritannien efter att han och frun Rita Marley utsatts för ett mordförsök till följd av de politiska motsättningar som präglade landet under decenniet. Många var helt enkelt för rädda att Marley skulle lyckas påverka folkets åsikter med sin starka samhällskritiska röst.

Trots sin tidiga död – Bob Marley dog 1981, endast 36 år gammal till följd av en elakartad hjärncancer – har artisten kommit att vara tonsättande för reggean och de efterkommande decenniernas artister inom genren.

I Sverige har reggae under de senaste åren kommit att få allt mer uppmärksamhet. Med artister som Kapten Röd, Aki, Svenska Akademin, General Knas, Jeepstarr och Syster Sol har genren växt till sig rejält.

Trots detta har många musikjournalister och branschmänniskor länge varit kritiska mot genren och dess utövare. Reggean har inte ansetts fin nog, vilket Kapten Röd fick känna på efter att han kammat hem priserna för årets artist och Guldmicken på P3 Guld-galan 2012.

”…Det är en relativt liten scen artistmässigt, men den mängden folk som kommer på spelningar har aldrig varit överens med hur mycket reggaen hörs och syns i media. Men vi visste att publiken var stor. Det roliga är att jag under det här året har träffat på musiker som säger att de i och med min framgång själva fått hopp att lyckas trots att de representerar en samhällskritisk musikgenre som annars anses vara okommersiell, eller till och med känns ovälkommen, i vissa sammanhang…”

Citatet kommer från en intervju som Ametist Azordegan gjorde med Kapten Röd för Gaffa förra året.

Reggaen fortsätter att beröra, så väl motståndare som anhängare. Och intresset för Bob Marley och hans rastafari-religion ser inte ut heller ut att sina. Förra året kom den brittiska dokumentären ”Marley” som målar en bild av artistens liv ut på DVD, och samtidigt fortsätter stjärnan sälja skivor som aldrig förr. Bob Marley är en riktig legend, som på många sätt lever än.

Här hittar du några av Bob Marleys bästa låtar!