Hösten 2010 dominerades tidningarna av historier om asiatiska bärplockare som lurats till Sverige med löften om snabba pengar och massor av bär. Verkligheten handlade ofta om usla boendeförhållanden, mygg och rena svältlöner.

Ett resultat av arbetsgivarnas nya makt över arbetskraftsinvandringen. Så såg förstås inte regeringen på saken. Sven-Otto Littorin hade ju redan ett år tidigare slagit fast att ansvaret var LO:s.

I Särna gjorde vietnamesiska arbetare uppror och låste in en förman, i Storuman fick kommunen ge kinesiska arbetare mat och i Jämtland fick bärplockare från Bangladesh kläder och sängkläder av hjälporganisationer.
Frågan är ändå om inte thailändarna i Åsele var de som råkade värst ut. Deras arbetsgivare, bärhandlaren Ari Hallikainen, försvann helt sonika med både företagets pengar och deras löner.

Arbetarna fick sedan vänta hela hösten på pengar från den statliga lönegarantin för att alls kunna åka hem.

I slutet av februari i år greps Hallikainen – av thailändsk polis. I dag har han dömts till ett och ett halvt års fängelse av Hudiksvalls tingsrätt. Men inte för att han lurat människor att resa över halva världen eller för att han stulit utblottades pengar.

Den svenska domstolen ger Hallikainen fängelse för att han fuskat med bokföringen och för att den svenska staten inte fått sina skattepengar.

Vietnamesiska bärplockare hösten 2010.
Blid: CAROLINA BYRMO

Skattebrott är allvarliga saker, men frågan är om det inte är ännu värre att bedra och handla med utblottade människor?

Vit rök över Vatikanen, eller i alla fall ett ceremoniellt besked om enighet i Riksbanksfullmäktige från Sven-Erik Österberg och Johan Gernadt. Sverige har fått två nya riksbanksdirektörer, och de heter Martin Flodén och Cecilia Skingsley.

Tidningarnas ekonomisidor och intresseorganisationernas ekonomer kan avsluta de senaste veckornas spekulationer om namn. I stället har spekulationerna om vad de båda direktörerna tycker om räntan redan satt i gång.

För det är ju Riksbankens räntepolitik – och därmed arbetslösheten och tillväxten – det handlar om. Det är den som gör valet av riksbanksdirektörer så viktigt.

Och här vet vi alltså inte vad Flodén och Skingsley tycker.
Vi vet förstås att de är högt kvalificerade. Det har nämligen Sven-Erik Österberg sagt.

Cecila Skingsley och Martin Flodén
Bild: Riksbanken

Flodén är professor. Någon gissar att han kommer att driva räntesänkningar precis som professor Lars E.O. Svensson gjort under sin tid på banken. Vi vet också att Skingsley – som bland annat har en bakgrund som pressekreterare åt Bo Lundgren och arbetskamrat med Anders Borg – under sin tid på Swedbank ofta sagt att räntan skulle kunna sänkas.

Vi tror kanske att de båda nya ska fortsätta att påpeka att de höga svenska räntorna bekämpar en inflation som inte finns, och att de skapar onödig arbetslöshet.

Men det vet vi inte. Riksbanksdirektörerna svarar nämligen inte inför någon, och de behöver inte redovisa något program innan de väljs.

Det går att förstå tanken bakom den ordningen. Politiker ska inte frestas till kortsiktiga åtgärder som skapar inflation och urholkar vardagen för vanliga människor. Det var så det var tänkt när Riksbanken under 1990-talet fick en självständig roll.

Problemet är bara att det faktiskt inte fungerar. Lars E.O. Svensson säger rakt ut att det är därför han slutar.

Dagens riksbanksdirektörer har nämligen struntat i sitt uppdrag, som är att hålla inflationen på ungefär 2 procent årligen. Riksbanken ska inte bedriva bostadspolitik. Den ska inte jaga en inflation som inte finns, eller bekymra sig om bankernas utlåning.

Det är inte oberoende, det är trolöshet mot huvudman.

Och ändå är det precis det Riksbankens direktion ägnar sig åt. Vi kan bara hoppas att de två nya direktörerna kan ändra på det.

Uppdrag Granskning har idag temat att man inte får säga vad man vill om invandrare i det här landet. Och att det är något dåligt.

I programmet kritiserar Magnus Wennerholm som jobbar åt SVT Uppdrag granskning i tur och ordning:

Aftonbladet Kultur för att ha kritiserat den tidigare medarbetaren på SVT Uppdrag Granskning Per Brinkemo. Kontroversen handlar om att Brinkemo tycker Aftonbladet Kultur varit orättvisa och citerat saker han skrivit ur sitt sammanhang.

Norrbottenskuriren för att de helt korrekt citerat den tidigare medarbetaren på SVT ”Så ska det låta” Stefan Gunnarsson om att han inte ville ha fler flyktingar till Boden. Kontroversen handlar om att Gunnarsson inte tycker Norrbottenskuriren skulle tryckt citaten trots att han sa dem.

Sveriges radio Konflikt för att gjort en granskning av ett avslöjande som Sveriges radio Ekot tidigare gjort om den somaliska terrorgruppen Al-Shabab som har kopplingar till Al-Qaida. Kontroversen handlar bland annat om att Konflikt utelämnat uppgifter som den tidigare medarbetaren på SVT Uppdrag Granskning Carolina Jemsby tagit fram. Sveriges radio Konflikt har också låtit bli att sända ett inslag Carolina Jemsby gjort i samma fråga.

Man kan riktigt se dessa fyra, förgrymmade, personer sitta runt fikabordet på Sveriges television, kollegorna Wennerholm, Brinkemo, Gunnarsson och Jemsby. Alla förfördelade av andra redaktioner. 

Den enda framträdande personen i reportaget som inte är från Sveriges television är Amun Abdullahi från Sveriges radio som gjorde det reportage som Sveriges radio Konflikt granskade. Hon ogillade innehållet i deras granskning vilket ju inte är så konstigt eftersom det var hennes reportage de granskade.

Uppdrag granskning skriver på ett sätt TV-historia. De kritiserar alltså andra redaktioner för att vinkla, citera selektivt och för att citera personer trots att de inte vill bli citerade.

Att just den kritiken kommer från just Janne Josefsson tyder på att den politiska satiren har en framtid.

Anders Lindberg