Inspirerad av veckans lilla utmaning att skippa smileysar och de kommentarer som redan skrivits tänkte jag att veckans tema skulle vara språk.

Språk behöver ju inte handla om ord. Språk handlar om att kommunicera, om att på ett eller annat sätt förmedla ett budskap, göra sig förstådd.

Därför vore det intressant om fler vågade använda andra sätt att förmedla veckans bloggtema än genom det skrivna ordet. Det går alldeles utmärkt att göra en videoblogg på temat, ta ett foto eller flera, rita en teckning eller skriva en låt. Eller tipsa om någon annans.

Skriv, rita, fota, sjung, filma det du vill säga om språk.

Inspiration: Älskade Dumburks postning igår som jag ser i länkadressen först hette ”Musik är språk”. Gårdagens smileypostning och kommentarerna till den. Den här uppföljande postningen jag skrivit om hur vi tolkar skriven text. Eller Kjellbergs postning om smileysar, asterisker och uttryck som ”hahahaha”. Radioprogrammet Språket. Bloggen Dagens Ord.

Eller varför inte denna nyligen aktualiserade video?

När du bloggat färdigt det du vill säga om Språk droppar du en länk i kommentarsfältet här nedan, och länka hit, sprid ordet. Ju fler vi är desto roligare blir det, fler infallsvinklar och förhoppningsvis kan vi alla lära oss något nytt.

Paul Ronge använder liknelser som Buster Keaton och säger att han känner sig ”mentalt stelopererad”, när han apropå det här testar att inte använda smileys. Jag förstår precis vad han menar. Flera gånger i går kväll fick jag anstränga mig för att inte avsluta mina tweets med ett kolon och en parentes. Någon annan uttryckte det som att det var som att hålla sig från att le när man pratar med någon. Ska bli intressant att se om jag själv klarar att hålla mig hela veckan, och hur det går för Jocke och andra som väljer att haka på. Karibien tänker lite som jag, att hon kanske utmanas att formulera sig bättre för att inte bli missförstådd.

Kan lägga till att jag redan efter några timmar använder utropstecken i högre utsträckning. Hu. Jag som annars starkt ogillar just omotiverade utropstecken och den inflation i skiljetecken generellt som kommit på senare år.

Jag tycker annars att Åsa sätter ord på det som antagligen är orsaken till att jag var sen med att anamma smileysarna. Hon säger att hon gillar ord mer än bilder och jag är också definitivt mer en ordmänniska än en bildmänniska.

Hittade ännu en i raden av listor över saker som är big nono’s på Twitter. Top 13 Twitter Don’ts. Och ärligt talat blir jag lite trött. Trött på det mästrande sättet att tala om för andra vad som inte är okej, vad som är fel, vad man absolut inte får eller bör och så vidare.

Jag vet, jag hör till dem som ibland säger ifrån och talar om vad som inte är riktigt okej, men nästan aldrig utan att tala om hur man kan göra istället, aldrig utan någon form av tillägg.

Jag tänker ta ovan nämnda lista och översätta till svenska och kommentera, men först; ta det inte som en regelbok. (jag håller inte ens med om listan…) Tänk att det som funkar AFK (away from keyboard) funkar på Twitter, på nätet. Ett beteende som anses jobbigt är troligen lika jobbigt på nätet som annorstädes. Och Twitter blir vad man gör det till. Vill man använda det för att vara störig så är det helt okej, men då kanske man inte kan räkna med att ha så många followers.

Here we go:

1. Don’t live-tweet TV shows.

Livetwittra inte när du kollar på teve. Men hallå – det är ju hela behållningen med att titta på teve nu för tiden? Att twittra och diskutera det man ser med andra. Och om man inte har teven till hands slipper man missa vem som åker ut ur Idol eller vem som sa nåt smart i Debatt, för att andra twittrar om det. Twitter är realtime, live, här och nu, oavsett om det handlar om vad man gör eller vad man ser på teve. Tycker jag då. Den som inte vill bli spoilad kanske ska försöka undvika Twitter under en fotbollsmatch om personen föredrar att se matchen i repris. Men jag har aldrig sett någon svensk twittrare klaga över just detta.

2. Don’t say anything that could get you fired or prevent you from getting a job.

Twittra inget som kan ge dig sparken eller försvåra när du söker nytt jobb. Är inte det så självklart att det inte behöver sägas? Det som sägs på Twitter stannar inte på Twitter. Det finns sökbart och precis som men allt annat du pubicerar på nätet – gör det inte om du inte kan stå för det inför vem som helst som när som helst kan råka hitta det du publicerat.

3. Don’t be boring.

Var inte tråkig. För det första måste var och en ha rätt att vara tråkig. Och alla kan inte vara roliga och intressanta jämt. Vi människor är tråkiga ibland. Däremot, är man alltid tråkig och ointressant för andra kan man kanske inte räkna med att få så många followers. En annan sak – smaken är delad. Det som en person tycker är trist kan mycket väl uppskattas av någon annan. Låt inte denna tråkighetsregel hindra dig från att twittra på grund av prestationsångest, ok?

4. Don’t forget the Twitter lingo: RT is retweet, and @name is how you respond or give props to someone. Feel free to be generous with both your RTs and your @s.

Det här var ju inget förbud eller så, mer en uppmaning. Var generös med användandet at @ och RT. @ är att rikta en tweet till en särskilt person. Skriver man @mymlan på Twitter så riktas meddelandet till mig och andra som ser tweeten kan klicka på @mymlan och se vem jag är och eventuellt börja följa mig. Men – om jag inleder en tweet med @ är det bara de som följer både mig och den jag vänder mig till som kan se just den tweeten. Om jag däremot skriver något annat först och sedan @ ser alla mina followers.

RT står för retweet, och det är att helt enkelt skicka om någon annans tweet. Det kan vara en länk man vill dela med sig av eller också håller man med någon annan, eller så tycker man helt enkelt att det var smart, roligt eller whatever. Man anser tweeten värd att spridas till fler.

5. Don’t tweet more than ten times a day, or more than five times an hour, says @JasonCross00.

Igen – vill man twittra 100 gånger om dagen är det fritt fram. Men om någon som inte följer så många upplever att man upptar hela deras flöde är risken stor att de slutar följa en. har man tillräckligt intressanta eller roliga saker att säga är det helt okej att twittra ofta, och själv uppskattar jag flera twittrare som twittrar live från evenemang och annat, och uppdaterar betydligt fler än tio gånger i timmen.

6. Don’t reply to every single tweet.

Svara inte på varje enskild tweet. Jag förstår inte riktigt. Man får svara på hur mycket man vill, om man orkar. Men man kanske inte kan räkna med respons om man svarar för ofta, och samma som ovan – andra kanske tröttnar. Men vill man så kan man och bör man svara på precis allt man känner för att svara på.

7. Don’t tweet drunk, cautions @whitneyarner. Just like in real life, your followers might get a kick out of your drunk tweets, but you’ll probably regret them in the morning.

Twittra inte onykter. Medievärlden skrev för en tid sedan om detta och intervjuade bland andra mig. Jag anser nog att det är ok att twittra om man druckit, eller som Jocke Jardenberg svarade: jag gillar att ta mig ett glas i andra sociala sammanhang, varför inte på Twitter? Men självklart finns risk för att man säger saker man ångrar, och är man benägen att vara väldigt outspoken när man druckit kanske man ska hålla sig borta från Twitter då.

8. Don’t tell us about something cool or life-changing without a link or picture.

Berätta inte om spännande eller intressanta saker utan länk eller bild. Det här kan jag faktiskt hålla med om. Särskilt irriterande är det när någon direkt kommenterar en artikel, text eller bild utan att länka till det de refererar. Och då brukar jag säga till, ofta handlar det om ovana att twittra och okunskap om hur man stoppar in länkar. Det är enkelt, bara att klippa och klistra.

9. Don’t retweet something and leave off the original Twitter poster. Always give credit to those who wrote it first.

Det här känns självklart. Som att sno någon annans replik utan att credda vederbörande. Som överallt på nätet gäller det att vara generös med credd.

10. Don’t ignore people who send you a direct message or a reply.

Det här har jag predikat förut. Och gäller även bloggkommentarer. Ignorera inte direkt tilltal, ignorera framförallt inte raka frågor eller kritik. Bemöt, konversera. Klart man kan ignorera, men då får man räkna med att andra tappar intresset och slutar följa en. Jag tycker inte att man bör svara på allt dock. Får man väldigt mycket kommentarer och direkta repliker kan det bli för mycket att svara på allt. Om jag exempelvis ber om hjälp med något eller ställer en fråga kan jag få massvis av svar. Jag svarar inte alla enskilt men brukar försöka skriva ett allmänt tack till dem som engagerat sig.

11. Don’t #hashtag every topic.

Sätt inte hashtags på allt. Många hashtaggar bara på kul, och jag tror inte tanken är att man ska börja följa alla taggar. Har man ett viktigt ämne som man vill diskutera och som man tror kommer att engagera fler är det däremot en bra idé att redan från början uppfinna en bra hashtag. Själv brukar jag komma på det för sent, att ”det här borde man ha hashtaggat för att kunna följa hela diskussionen…” (en hashtag är alltså när man sätter # och så ämnesord, till exempel #nosmiley, i sin tweet. Då kan alla tweets med samma tagg följas om man klickar på taggen, oavsett om man följer personerna som använder den eller ej)

12. Don’t whine about people not following you. If you’re good at providing interesting stuff and you’re patient, you’ll get the followers you crave so badly.

Här håller jag med. Gnäll inte när andra inte följer dig tillbaks. Om du är tillräckligt intressant att följa kommer andra att följa dig. Om någon inte följer dig är det upp till den personen. Twitter är inte som Facebook, att man måste bli vänner. Intresset behöver inte vara ömsesidigt. Av artighet kan man följa alla som följer en, men jag gör det inte. Mitt flöde skulle bli ohanterligt då.

13. Don’t tweet your bathroom habits. Seriously. Just don’t do it.

Twittra inte om dina toavanor. Här tycker jag ingenting. Inte för att jag är intresserad av vad andra gör på toa, men om nån vill twittra om det så är det upp till den enskilde.

Joakim Jardenberg säger sig missbruka smileys, och har nu initierat en smileyfri vecka, för egen del och för andra som vill haka på.

Jag var sen med att börja använda smileys, tyckte det såg slarvigt ut och kunde ärligt inte förstå varför man inte kunde använda ord för att uttrycka sig utan var tvungen att lägga till små tecken för att flagga för att man skämtade eller var ironisk. Jag har kommit över det, lägger ofta till en liten glad gubbe efter en mening bara för att markera att jag inte är sur eller arg eller menar hundra procent allvar med en putslustig kommentar.

Språket lever och förändras, och i de 140 tecknens tidevarv är det kanske inte så konstigt om vi behöver små genvägar för att förklara sådant som annars skulle kräva en längre utläggning. Jag har accepterat det. Precis som att jag undan för undan och mot min vilja har accepterat ett ibland överdrivet användande av utropstecken i korta meddelanden för att stryka under eller förtydliga något. Så sent som i veckan såg jag någon som twittrade att hon oundviligen tyckte att det kändes som om hennes tweets uppfattades som sura eller arga om hon inte lade till ett utropstecken. Jag tror det var en hon, minns faktiskt inte vem det var som susade förbi i min twitterström…

Jag försöker att inte vara en bakåtsträvare, jag tror på utveckling och språket är inte statiskt eller konstant, vare sig det talade eller det skrivna. Men just därför tycker jag att Jardenbergs exemperiment är intressant, för att kanske få en större förståelse för varför vi använder smileys. Alternativt för att bli än mer stringent när jag skriver mina 140 tecken långa twittermeddelanden.

Fortfarande har jag väldigt svårt för när vuxna män (och kvinnor) skriver *ler* och jag föredrar direkta förkortningar som LOL framför de små asteriskerna. Jag kanske ändrar mig på den punkten också men föreslår ändå att den smileyfria veckan också ska omfatta asterisker…

Härmed deklararer jag att jag deltar i Jardenbergs experiment, om än på andra bevekelsegrunder. Det går också att följa diskussionen på Twitter med hashtaggen #nosmiley. Vilka fler hakar på?

Okej. Veckans bloggtema var att tipsa om sina favoritbloggar. Många har missuppfattat och skippat att blogga och istället nöjt sig med att tipsa i kommentarsfältet. Jag tackar för alla tips, de är välkomna så här i nomineringstider, men i den här sammanfattningen tar jag bara upp dem som skrivit i sina egna bloggar.

Sen blir jag lite trött. Många säger att de inte kan välja några, att så många är bra, det är väldigt mycket ”ingen nämnd, ingen glömd”. Men precis som jag skrev om Follow Friday i fredags, måste vi vara så rädda för att exkludera? Att lyfta fram någon som är bra behöver inte betyda att man dissar alla andra? Att ge credd till någon är inte att tala om att alla andra är dåliga. Och faktiskt – alla kan inte vara bäst på allt. Alla bloggar är inte bra och läsvärda. Jag läser en del bloggar som är av intresse för mig för att jag känner bloggaren eller för att de skriver om ett insnöat ämne jag intresserar mig för, men jag skulle ändå inte rekommendera eftersom jag inte tror att bloggen i fråga intresserar så många andra, om ens någon.

Nog om det, nu kör vi:

Hanna tipsar om fem favoriter. Underbara Clara, Fröken Nina funderar på livet, Lilla O, My milk tooth och Onekligen. Hannas motiveringar finns här.

Bokmalen har funderat över vad som gör att en blogg hamnar bland hennes favoriter. Och så tipsar hon om Afrodita, Tabula Rasa, Ventilera mera och Islandsmamman. Alla utom den sistnämnda helt nya bekantskaper för mig, värda att spana in.

Om Trebarnsmamman bara får välja en blogg att tipsa om väljer hon Sand mellan tårna, men i postningen finns några fler bloggar nämnda.

Smulan läser inte så mycket bloggar, men räknar ändå upp ett gäng i sitt inlägg. Fem av dem med motiveringar; Englas mamma, Whatthefuckdotcom, Tonårsmorsa, En trebarnsmammas vardag, Helena och Renées blogg.

Ingrid lyckades inte peka ut någon favorit men hänvisar till sin bloggrulle.

Diamantsplitter är riktigt ärlig när hon tipsar om Kissies, fast hon inte gillar stilen.

Micco tipsar om fem bloggar och lyfter samtidigt fram egna gamla inlägg som är värda en andra chans. Bloggarna han tipsar om är Brand strategi insider, Pers värld, Please copy me, Doktor Spinn och Mindpark. Tyvärr är de alla svåra att placera in i någon av kategorierna för Stora Bloggpriset.

Elker har valt ut 9 av 90 bloggar som han särskilt rekommenderar, och han har skrivit bra motiveringar till dem alla. Emanuel Karlsten, Motpol, Godtyckliga gatan, Heja Abbe, På slak lina, Hanna Wagenius, World of Ingrid, MinaModerataKarameller och Se till vänster, där går en arab.

Annieellen har skrivit och tipsar om en vlog, xsullengirlx.

Nattens bibliotek läser massor av bloggar och väljer att plocka ut dem där hon inte missar en enda postning. De är A sunday kind of love, Johan Norberg, Deltidspappan, Att vara Charlie Schulmans pappa, Hur hamnade jag här och slutligen Barnläkarbloggen.

Veronica har nominerat i olika kategorier, här är hennes tips: Linus Fremin, Träningsglädje, Splodgy och Henrik Oscarsson.

Jesper har tagit min uppmaning om att skriva lockande motiveringar på största allvar. De bloggar han får mig att vilja läsa är Silverkocken, Tio meter över havet och Katastrofala omslag.

Skatan har skrivit en alldels fantastisk post om den blogg hon valt som favorit. Bloggen hon valt är Lilla Blå.

Gunilla har också begränsat sig till att välja ut en enda favorit, som är Kaela.

Sjumilakliv ger oss tre bloggar med det viktiga tillägget att vilka man favoriserar förändras över tid. Men bäst just nu är enligt henne Onekligen, I väntan på livet och Mats Strandberg. Inom parentes nämner hon också Fröken Tjernström.

Smäm har nominerat i alla bloggpriskategorier, det tackar vi för! De nominerade är: Dock, Natalie Karlsson, Tangentbordet, Frippan, Deepedition, Camera Obscura, Lilja.com och The luckiest.

Anouk listar tre favoritbloggar: Ladydahmer, Spiderchick och Ohstlin.

Carin H ger oss en kavalkad med humorbloggar. Egoina, Spiderchick, Onekligen, Knivlisa, En äkta man, Jesper Salén, The Viktor Report, Filosofiska övningar med Gabriella och Jack Moy.

Farsan mitt i livet har också skrivit genomtänkta motiveringar till de bloggar han nämner som favoriter. Truthandfiction, Nattens bibliotek, Slutet är början på något nytt, Tjuvlyssnat, PhotoshopDisasters och så nästan Jardenberg unedited.

Lilla O kan inte välja en men nämner två bloggfavoriter i sin postning. Lyrans noblesser och Om böcker som jag hunnit läsa.

Anders H slutligen nöjer sig med att till denna vecka hålla sig till en enda favoritblogg. Heja Abbe.

Jag vill tacka er alla för tips, många av bloggarna kände jag till sedan tidigare, somliga hade jag glömt att de fanns, andra var helt nya för mig. Jag kommer att lägga in alla i min RSS åtminstone tillfälligt och är redan säker på att jag fått några nya favoriter. Och bra input inför mina nomineringar till Stora Bloggpriset.

Och så avslutningsvis – att tipsa om bra saker man läser, om favoritbloggar, att recensera andras bloggar kan man ägna sig åt året om, inte bara i nomineringstider. De flesta av de bloggar jag följer har jag hittat genom tips från andra bloggare. Så fortsätt tipsa, fortsätt att credda de bloggar ni gillar, oavsett vad som råkar vara bloggtema i den här bloggen, ok?

Idag är det fredag vilket innebär FollowFriday på Twitter. Det innebär att man tipsar andra om bra personer att följa och använder taggen #followfriday, eller bara #ff eller #ffse där se står för svensk.

Tidigare har det diskuterats att Follow Friday är exkluderande och skapar utanförskap. Sjäv försöker jag se det ganska krasst. För dem som är nya på Twitter är det bra att få tips om bra personer, och vi kan inte vara så rädda för att exkludera så att vi inte vågar lyfta fram personer som vi tycker är bra.

Sedan någon vecka tillbaks fungerar också Twitter Lists fullt ut. Det är en ny funktion där man kan skapa listor att följa. Listorna kan ha olika teman eller bara bestå av personer man rekommenderar eller gärna själv vill ha extra koll på. Man kan lägga till personer i en lista som man inte själv följer, och man kan välja att dela med sig av sina listor till andra eller behålla dem privata för sig själv.

Också när det gäller listorna har exkluderandet diskuterats. Men jag vidhåller att man inte får vara så rädd för att någon ska känna sig utanför att man därför inte heller lyfter fram de som förtjänar det. När det gäller listorna så har de dessutom ett lite annat syfte. Jag kan vilja ha koll på ”företag på Twitter” utan att för den skull tycka att de är särskilt bra eller hissar dem.

Micco Grönholm har ersatt sina fredagsrekommendationer med att varje fredag skriva en bloggpost med rubriken Twitternytta. Där lyfter han fram tweets som på ett eller annat sätt är nyttiga, som lär honom något eller tillför något intressant. Det är ett bra sätt att credda dem som förtjänar det och samtidigt sprida vidare och tipsa andra.

Jag tänkte att jag varje fredag ska dela med mig av en lista, egen eller skapad av någon annan, som kan vara bra att följa eller använda för att hitta intressanta twittrare att följa individuellt.

Jag börjar denna fredag med den första lista jag själv skapat, Journalister heter den och jag försöker samla journalister som twittrar. No more, no less. Spana gärna in den och om du inte vill ha koll på hela så kanske du hittar ett par intressanta personer där som du inte visste twittrade.

Tipsa mig gärna om andra bra listor, gärna på specifika teman!

Dagens krönika i Aftonbladet. Om ComHem.

Idag tänkte jag att alla ni som inte redan gjort det ska bekanta er med Julia Skott. Hon är något så fantastiskt som en pangbrud som skriver om både mode och politik, om samhällsfrågor, journalistik, feminism, menskoppar, smink och sex. Välskrivet och underhållande.

Den här veckan tänkte jag ge er ett lite annorlunda tema. Litegrann med tanke på Stora Bloggpriset och den panel som ska nominera bloggar till det, tänkte jag att ni skulle plocka fram er absoluta favoritblogg, recensera/beskriva den, förklara varför den är så bra och naturligtvis länka till den.

Har du svårt att bestämma dig? Har du fler än en favorit? Det är såklart fritt fram att skriva om hur många favoritbloggar som helst, men det viktiga är att du ändå lyckas beskriva dem var och en så att jag (och andra) blir sugen på att klicka mig in och läsa bloggarna du tipsar om.

Som vanligt – skriv, länka hit och droppa en direktlänk till inlägget i kommentarsfältet här.

I onsdags kväll samlades ett gäng entrepenörer på Hasseludden för andra omgången av 24 hour businesscamp.

I korthet går det ut på att entrepenörerna, i mindre grupper, under 24 timmar ska skapa något användbart på nätet. Massor av nya sajter föddes under dygnet, och de presenteras nu alla på sajten, där det också går att rösta på de fem man gillar bäst.

Jag har inte hunnit spana in alla, men några av dem verkar ändå lovande.

Ted Valentin är initiativtagare till 24hbc, och han skapade inflytande.se. Där kan man kolla hur inflytelserik ens blogg är. Den här bloggen gick dock inte att söka på, den hittades inte. Det gjorde däremot min privata blogg mymlan. the real och mediebloggen samesamebutdifferent som båda enligt tjänsten är extremt inflytelserika bloggar. Kul men kanske inte särskilt användbar tjänst.

En annan tjänst som byggts är smsgrupp.se, en tjänst där man kan skapa grupper för att skicka grupp-sms.

Areyouwithmeat? är en tjänst där man kan hitta fler deltagare i ett hyss, äventyr, projekt eller precis vad som helst. Säg att du vill pocka svamp men inte ensam. Då skapar du en aktivitet på areyouwithme.at och inväntar fler deltagare till aktiviteten.

Hitparade.se är en sajt som listar de populäraste filmerna som laddas ner från The Pirate Bay.

Spana in alla tjänster och sajter som byggdes under dygnet på Hasseludden här.

Läs mer om 24 hour businesscamp.