Just nu pågår Socialdemokraternas kongress i Älvsjö, och sällan har det väl funnits så stora möjligheter för dem som inte är där att delta på håll, via nätet. Dels såklart via de traditionella medierna som rapporterar, men kanske främst tack vare deltagarna själva, kongressombuden, som är där och twittrar och bloggar.

Vill man ha direktrapportering och nerv kan man med fördel följa hashtagen #jobb09 på Twitter, där kongressombud och andra ständigt uppdaterar vad som sägs och görs. Där postas också länkar till relevanta artiklar, bloggar och videoklipp för den som vill fördjupa sig. (och du måste inte ha ett eget twitterkonto för att följa med och se vad som sägs)

Om man tycker att Twitter är rörigt och föredrar mer sammanhängande rapporter och reflektioner finns ett helt gäng bloggar att följa.

Några sossebloggare: Erik Laakso (som även videobloggar från kongressen), Johanna Graf, Fredrik Pettersson, HBT-sossen, Stefan Wikén och så Peter Andersson.

Givetvis kan du också följa Aftonbladets egen kongressblogg, där Lena Mellin, Johanna Melén och Eva Buskas rapporterar från Älvsjö.

För inte så väldigt länge sedan såg det ut så här när SD annonserade.

Så om någon gått på deras snack om att de inte är rasister och tycker att de bara ”står för en sund invandringspolitik” – tänk om! Om inte den gamla annonsen lyckas övertyga kanske den här purfärska debattartikeln gör det.

Den har föga förvånande mött starka reaktioner i bloggvärlden, som mer eller mindre tackar Åkesson för att han äntligen bekänner färg. Jag gillar den här slutsatsen – att Åkessons retorik borde innebära ett omfamnande av kristna flyktingar. Men det finns också anhängare som tycker om Jimmie Åkessons utspel.

Sven-Åke Olofsson på Helsingborgs Dagblad är kritisk till Aftonbladet och publiceringen av artikeln. Hans argument är att artikeln gränsar til hets mot folkgrupp, och att det vore självmål av Aftonbladet om de eventuellt fälls för det, utifrån att de sagt nej till annonser från partiet. (Flera chefredaktörer ger sin syn på saken här) Men det här är ju ett av problemen med Sverigedemokraterna och som jag ser det – med lagen om hets mot folkgrupp. Den rapportering som oftast sker om och ifrån Sverigedemokraterna är så pass sminkad och välfriserad att deras rätta agenda inte riktigt kommer fram, och så får de fler sympatisörer, än om de som nu faktiskt outar sin egentliga agenda. Och det beror också på att herr Åkesson på något mystiskt vis lyckas linda reportrar runt sitt lillfinger.

Jag kan också tycka att det är sorgligt att SD på ett sätt kommit att äga frågan om migrationspolitik, och utifrån deras allt starkare väljarstöd borde övriga partier förstå att det är viktigt att våga ta i svåra frågor om integration, istället för att föra den pseudodiskussion som nu handlar om SD eller inte SD, och vem som eventuellt kan tänka sig att samarbeta med dem.

Ta ifrån dem ordet istället, diskutera invandring, segregering, främlingsfientlighet utan att sätta frågorna i relation till SD och deras politik. Skaffa egna agendor i frågorna!

Nu blev jag lite väl politisk vilket kanske inte är syftet med den här bloggen, men jag kunde inte låta bli.

Uppdaterat: Jag har utvecklat mina tankar i min privata blogg. Blondinbella skriver och är riktigt upprörd. Martin Jönsson skriver bra på SvD.se om sin syn på publiceringen och Jan Helin bloggar också. Svensson skriver kort och kärnfullt.

Aftonbladet har föga förvånande anmälts för hets mot folkgrupp. Ulf Nilson skriver på Newsmill och anser att Aftonbladet och Helin gör Sverige en tjänst när de publicerar Åkessons artikel.

Uppdatering: Nu skriver Jimmie Åkesson på Newsmill och menar att det är Aftonbladets rubrik som bär skulden för hur hans artikel tolkats. Han lyckas inge vidare, om det inte är så att Newsmillredaktörerna förvanskat texten han skrivit där…

Personligen önskar jag att alla tidningsläsare en gång för alla kunde förstå att det ytterst sällan är skribenten som sätter rubriken. Ofta handlar morgonmötesdiskussioner på redaktioner om just rubriksättning, reportern är missnöjd med nattredaktionens val av rubrik. En rubrik ska ha täckning i texten, och rubriksättare kan vara ganska långsökta bara det blir en bra rubrik. Jag kan också berätta att rubriken inte bara ska vara spännande och locka till läsning, den ska passa in rent typografiskt också. Det vill säga vara lagom många tecken, utan bindestreck och så vidare. Inte alltid helt lätt.

På Newsmill skriver också Mariam Osman Sherifay om varför hon polisanmält Aftonbladet för hets mot folkgrupp.

Kalle skriver angående FRA:

”Men är det verkligen så bra med ett helt insynsfritt internet? Finns det inte en idé med att kunna kika in i vissa hårddiskar för att kunna stoppa brott eller hitta barnporr eller annat som en normal människa finner avskyvärt? Är det inte juste att det finns ett sätt att stoppa all jävla skit som faktiskt finns här ute? Varför blir alla så förbannade? Jag fattar inte. Faktiskt fattar jag inte. Tanken är väl inte att nån hemlig agent ska sitta och läsa ALLA mail som skickas runt och kika in i alla hårddiskar och kartlägga politiska åsikter av vanliga människor. Sätta dit oskyldiga. Jävlas med mänskligheten. Är det inte så att en misstanke till brott måste finnas. Och om jag då skulle vara misstänkt till något brott är det väl skönt att jag blir granskad så att jag kan avskrivas misstanken. Eller?

Jag tänker att jag måste missuppfattat allting. Det finns någon jävulsk baktanke med FRA som jag helt enkelt inte förstått. Eller har hela världen bara fastnat i en egopsykos. Vad är det jag inte fattat? Vad är det för något elakt som staten ska göra mot MIG den 1 december?”

Scaber Nestor har försökt svara;

”Vi har sedan 1948 kommit överens om att en demokrati ska innehålla vissa grundläggande rättigheter för individen, eftersom 2 världskrig och 80 miljoner döda visade med all önskvärd tydlighet att enbart demokrati (majoritetsbeslut) inte räcker till.

Den personliga integriteten är tyvärr under stenhård attack och som det ser ut nu så förlorar den.”

Jag tar tacksamt emot fler svar och förklaringar till Kalle och andra som fortfarande inte förstått vad FRA innebär. Jag skulle gärna svara själv men har tyvärr lite snålt med tid just nu.

Jag har inga ord nu. Så jag låter andra tycka till om riksdagens beslut att behålla FRA-lagen, om än med några ändringar. Här kan du själv läsa vad folk twittrar om FRA, jag har skärmdumpat några av de första reaktionerna:

Uppdatering: Läs Anders Mildner, En sorglig dag.

Jag trodde att Sverige var en demokrati. En demokrati i vilken den typ av övervakning som medborgarna kommer att utsättas för i och med FRA-lagen var något vi inte skulle behöva strida för att slippa. Jag trodde dessutom att vårt system där vi medborgare röstar på de kandidater vi vill ska representera oss i riksdagen var något som fanns till just för att vi genom att rösta på folk vi gillar och litar på skulle få göra våra små röster hörda i beslutsfattandet.

Jag trodde att antalet riksdagsledamöter fyllde en funktion genom att alla inte röstar lika i en votering, och dumjävla jag trodde att Folkpartiet som utger sig för att vara ett liberalt parti skulle ha högt i tak och inte jävlas med de sina när de väljer en annan väg än partiets. Jag trodde att de skulle ha tagit åt sig av kritiken och kanske ändrat sig.

Jag hade fel. Folkpartiet måste verkligen ta sig i kragen och försöka leva upp till sin liberala ideologi och visa att de bryr sig om sina väljare och sina riksdagsledamöter innan de får en röst av mig igen. Skäms!

Ett annat exempel på att vi måste slåss för demokrati är Dawit Isaak. Och tydligen måste vi slåss inte bara mot Eritreas regim, utan också mot Svenska Fotbollförbundet, som också borde ställa sig i skamvrån, en evighet eller två.

Vissa dagar vill man bara krypa ner under ett täcke och ge upp. Som tur är vet jag att det går över. Jag har hopp om mänskligheten, för jag vet att det finns goda krafter. Jag vet att det finns folk som vill väl. Jag vet att jag inte är ensam om kampen för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Tack till alla er som orkar hålla fanorna högt och inte ger upp trots upprepade motgångar. Utan er skulle världen vara en ruskig plats att vara i.

I morgon avgörs det. Om FRA-lagen som är tänkt ska träda i kraft i december ska ändras eller ej. Henrik Alexandersson skriver att fyra borgerliga nejröster alternativt åtta som avstår från att rösta räcker för att stoppa lagen. (Han skriver i övrigt också bra förklarat vad lagen innebär.)

Och precis som Anders Mildner menar Alexandersson att morgondagens votering är viktig inför kommande valrörelse.

Mikael Nilsson skriver också bra på Newsmill, om en rad missförstånd kring FRA, och om politikernas okunskap.

Eftersom så många politiker verkar så oinsatta i frågan är det ännu viktigare och kanske också möjligt att påverka, så här det sista skälvande dygnet. Skriv eller ring till din riksdagsledamot och vädja till dem att rösta nej. Det är inte för sent, även om jag precis som Mildner inte hyser något större hopp. Förra gången, den 18 juni 2008, gjorde jag det. Jag blev ytterst besviken. Den här gången hoppas jag istället bli postivit överraskad.

Att ge Nobels fredspris till Barack Obama var bland det märkligaste hittills i fredsprisets historia, tycker jag. Och Ola Nordebro skriver bra om vad utnämningen innebär för Obama. Peter Högberg tycker precis tvärtom, att Nobelkommitén verkligen tyckt till.

Men de flesta upprörs. Peter Andersson som (liksom jag ska sägas) gillar Obama tycker det är märkligt och kanske chockerande. Anna Ek, Svenska Freds ordförande tycker att det är skamligt. Fredsaktivisten Cindy Sheehan ser det som ett slag i ansiktet på hela fredsrörelsen.

Obama är bra. Det är fantastiskt att han valdes till president, och jag som precis läst den utomordentliga boken Ett land i gryningen av Dennis Lehane kan inte låta bli att älska att en svart man är USA:s president mot bakgrund av synen på svarta för inte alls länge sedan. Han har ambitioner. Men ska man inte visa resultat i någon mer substantiell form innan man belönas med Nobelpriset? Det är liksom inte tanken som räknas. Eller hudfärgen.

David Nilsson sa det bäst, på Twitter.

Igår presenterades den nya filmutredningen som gjorts av Mats Svegfors. Han föreslår bland annat höjd moms på biobesök. Ett annat förslag är att staten ska ta över filmpolitiken. Det känns verkligen så inte 2009. Snarare 1939, eller något i den stilen.

För samtidigt finner jag hos Unni Drougge denna nyhet. Som känns lite mer modern. Hanna Sköld ville göra film. Hanna Sköld orkade inte vänta på finansiärer av rädsla för att motivationen skulle försvinna. Hanna Sköld tog ett banklån och gjorde sin film ändå tillsammans med medarbetare som inte var garanterade några stora pengar.

På lördag är det premiär för Nasty Old People. På The Pirate Bay. Och på Kontrapunkt i Malmö. Inget inträde kommer att tas för den som vill se filmen där. Däremot går det att donera pengar till Hannas projekt, och beroende på hur mycket man donerar går pengarna till att betala banklånet, medarbetarna eller en kommande film.

Och när jag ser trailern blir jag faktiskt rätt sugen på att se filmen. Visst verkar den lovande?

Idag i just detta nu lanseras nya tjänsten Twingly Channels. (Uppdaterat:Det verkar som om lanseringen skjutits upp en timme, till klockan 9.00)

Det är en tjänst som ska göra det lättare att ha koll på vad som händer, och dela med sig av sina favoriter till andra.

Kanske som ersättning för din gamla RSS-läsare eller för dig som inte använder RSS ett sätt att faktiskt börja ha koll på flödena utan att behöva klicka runt på var och varenda sajt.

Den fungerar så att man följer olika kanaler, och skapar egna, baserat på sina intressen. Exempelvis har jag varit med och skapat en kanal som ska ha koll på den svenska mediedebatten, den heter Medier och journalistik och drivs i samarbete mellan SSBD och Mindpark. Vi har valt ut de som vi tycker är de viktigaste bloggarna och nyhetssajterna som skriver om medier och journalistik, och den som följer kanalen kommer att få en bra sammanfattning av debatten. Channels fungerar så att de mest relevanta artiklarna prioriteras upp och syns överst, och det är läsarna som avgör vad som är viktigast, genom inlänkar, retweets på Twitter och gillande.

Vem som helst kan skapa en egen kanal och den kan handla om vad som helst från hästar till kullager, även om jag tveksam till om den senare.

Vill du testa Twingly Channels? Jag har trettio invites, först till kvarn gäller! Gå till twingly.com och använd ”BLOGGVARLDEN” som invitekod. Och dom gick åt. Mycket snabbare än smör i sol.

Andra som skrivit om Twingly Channels:

What’s Next, som har intervjuat Twinglys vd och grundare Martin Källström, Lilla Gumman, Jerry Silfwer och här har Twinglys Anton Johansson skrivit om företaget Twinglys bakgrund.

Det är precis hundra dagar kvar av detta årtionde, om vi räknar med idag. Därmed har nedräkningen börjat på olika stället.

Nollnolltalet som listar decenniets hundra bästa låtar kör igång idag med låt nummer hundra på listan, som tagits fram genom att låta alla möjliga och omöjliga personer göra sina egna 100-listor. Här hittar ni min lista, och här har Pelle Sten satt ihop det bästa från sina favoritlistor.

Det ska bli väldigt spännande att se vilka låtar som hamnar tioitopp.

En helt annan nedräkning är den som Mindpark gör när de listar decenniets hundra viktigaste mediehändelser. Den listan är utan inbördes ordning och inleds idag med Martin Jönsson som skriver om mediernas ignorerande av sin publik.

Finns det fler nedräkningsbloggar där ute? Fler hundralistor? Let me know.