När en av mina söner var liten och fick frågan om vad han ville bli när han blev stor svarade han: ”Superhjälte. Som Spindelmannen eller Batman eller Forrest Gump”.

Så vad är egentligen en hjälte? Vilka kriterier måste uppfyllas för att någon ska få kallas hjälte, finns det överhuvudtaget mänskliga hjältar? Josh vet vad han tycker i varje fall.

Just nu kan du nominera någon till Aftonbladets (i samarbete med TV4 och Rädda Barnen) utmärkelse Svenska Hjältar, som delas ut den 14 december på Cirkus i Stockholm. Jan Helin berättar mer om galan här.

På hjältesajten går det att läsa om alla möjliga olika sorters hjältar, alltifrån den glada busschauffören till sådana som räddat livet på någon. Det finns också en Hjälteblogg där det skrivs om arbetet med nomineringarna och om hjätarna.

Och nu tänkte jag att du skulle skriva. Om din hjälte. Kan vara en fantasihjälte, en seriefigur från barndomen eller någon som du anser vara en riktig superhjälte, eller vardagshjälte. Det kan vara om vilken hjälte du själv skulle vilja vara eller kanske en betraktelse i största allmänhet om vårt behov av hjältar och övermänniskor. Om det nu finns sådana.

Skriv och länka hit, droppa en kommentar med direktlänk till inlägget, så att jag enkelt kan hitta den när det blir dags att sammanfatta.

Det var inte alls särskilt lyckat att ha Finanskrisen som bloggtema.

Ord som uttjatat och svårt har dykt upp, och vad jag kan se på Brunchrapportens sida är det ingen som länkat dit på temat.Eller som William Wistam uttrycker det hela: Jag tänker att det här med finanskris ju kanske inte är så populärt att skriva om för att ämnet är så genompentrerat i alla media. Och det är ju inte mödomshinnan.

Men några av er har tagit sig an ämnet, och deras postningar finner ni här:

Att leva ihop med en finanskris – en nostalgitripp.

Vårat största problem – vi är inte ensamma.

Den ekonomiska krisen – ska den få rätt?

Bloggtema – finanskrisen, av Mia.

En liten aktienörd.

Bloggtema – finanskrisen, av smulan.

Det värsta är ögonen. Islandsmamman som skriver om erfarenheter från Island där ordet finanskris kanske är ett understatement…

Tack ni som ställde upp och bloggade trots temat. I morgon utlovas ett roligare och kanske något lättsammare ämne att blogga om. Ha nu en skön söndagkväll!

Och om ni även om det inte verkar så skulle vara intresserade av att fördjupa er mer i finanskrisen – missa inte Brunchrapporten special i morgon, 10.02-16.00 i P3.

Den här veckan gör jag gemensam sak med Brunchrapporten i P3, som måndagen den 5 oktober gör en specialsändning på temat ”Den ekonomiska krisen”.

Läs mer här.

Alltså – har du något att berätta om den ekonomiska krisen, som du vill dela med dig till radiolyssnarna och Bloggvärldsbloggens läsare? Skriv!

Det finns också en Twitter hashtag för den som vill diskutera ämnet på Twitter. #P3ekonomi är det som gäller.

Gensvaret har varit enormt för veckans bloggtema – sorg.

Många har skrivit, och texterna är nästan uteslutande djupt personliga, berörande och skrivna så att det inte går att ta in dem alla samtidigt. Jag får läsa i små portioner. Ni är fantastiska, verkligen, som delar med er på detta sätt!

Det slår mig också att det finns mängder av bloggar därute som fötts ur sorg. Bloggar som kommit till i djupaste sorg och stora livskriser, och som fungerat som terapi, som hjälp för skribenten att klara en dag till. Och inte minst för att den som bloggar om sin sorg via bloggen ofta träffar andra med liknande erfarenheter, andra som kommit lite längre i processen, eller som nyss råkat ut för det värsta som kan hända. Det ger bloggen en dimension som en dagbok aldrig kan få. Det är nog så att många katastrofer blir enklare att ta sig igenom om man vet att man inte är ensam.

Vill du också blogga och finnas med i sammanfattningen om sorg så har du idag på dig. I morgon samlar jag ihop alla inlägg, med näsdukarna till hands…

Den här veckan tänkte jag att vi skulle bli lite allvarliga, och skriva om sorg.

Vilken är ditt livs största sorg?

Sorg kan ju vara alltifrån sorg över någon som är död till sorg över att ha valt fel, förlorat ett jobb, eller som i mitt fall – sorg över en pappa som aldrig var.  Sorg kan vara diffus eller tydlig, den kan vara stark eller svag. Den kan komma och gå, den kan ta över och utvecklas till bitterhet, eller leva sitt eget liv sida vid sida om lycka.

Det går att sörja en skilsmässa, det går att sörja en katt, somliga sörjer sin ungdom, andra sörjer över att vara just unga. Man kan sörja en idol, någon man inte känner.

Vad är egentligen sorg? Ge mig dina tankar. Ge mig din berättelse. Länka hit och droppa en länk i en kommentar, och försök att göra ämnet till ditt, känn dig inte låst av mina frågeställningar.

Det har blivit dags att sammanfatta veckans bloggtema, om Jante-lagen. Jag kan säga att det som skrivits ger mig gott hopp om att den är på väg att utrotas ur våra svenska själar, sakta men säkert.

Om du händelsevis inte orkar klicka på en massa länkar vill jag ändå rekommendera Jonas aka Silverfiskens bidrag. Läs det och läs det igen som om det vore riktat till dig personligen.

För så här är det.

Du är något.

Du är helt jävla unik och ingen kan ta det ifrån dig. Enbart du har det perspektiv du har på livet och det tro fan att du har nåt att erbjuda världen. Du kan erövra världen, visa den att du har saker att komma med.

Visst, du behöver inte gå runt och tro att du är bättre än någon annan, men glöm aldrig att du har något att komma med. Och låt aldrig någon tala om för dig att du inte har något att komma med.

Du är bäst i hela världen på att vara du.

Och det är jävlar i mig värt en applåd bara det.

Em har skrivit en något försiktig lista där hon beskriver både vad hon är bra och mindre bra på. Det är ju inte sällan så att en och samma egenskap kan vara både bra och dålig, beroende på i vilket sammanhang den plockas fram.

Gunilla skriver en helt skamlös lista över sådant hon är bra på. Heja! Emilia skriver en helt egen lag – Emilialagen.Tanketerroristen delar med sig av lite gammalt skryt.

Byggblasket uppmanar helt enkelt till att bryta mot lagen. Anette gör precis det.

Smulan skriver väldigt tänkvärt om det dubbla i Jantelagen. Vare sig man tror att man är något eller man erkänner att man inte klarar allt får man höra de där orden… Novellbloggen försöker hitta en gyllene medelväg, ett sätt att hantera lagen. Göran skriver om anitjantelagen och att inte låta sig styras helt av vare sig den eller Jante. Islandsmamman är inne på samma spår. Om empati.

Batbut om Jante, avundsjuka och rädsla.

Annieellen skriver om hur hon styrts av Jantelagen fast hon knappt känt till den. En viktig signal om att vi kanske måste prata om den. Listoplisto för ett resonemang om Jantelagen och hur den påverkar, och vilka delar hon lyckats övervinna. Skatan ger oss ett historiskt perspektiv.

Ingrid skriver personligt, och går igenom varje punkt i Jantelagen utifrån sig själv och sina erfarenheter. Charlotte skriver och säger att Jantelagen inte är lika stark i storstäderna. Kanske ligger något i det, vad säger ni andra? Charlotte fortsätter med en postning om sin briljans, och så en med egenskaper hon kanske inte är lika stolt över.

Columbus lögn har skrivit till sitt ofödda barn. Du är viktig. Lilla O ger oss Jäntelagen och en egen skrytlista. Krubb listar också vad han kan. Barn ombord har gjort två listor. Miss M trotsar också Jante med en lista över sånt hon är bra på.

Kjellberg skriver om Mona Sahlin som offer för Jantelagen. Susanne Fellbrink skriver om Jantelagen och sina erfarenheter av den som kvinna i nöjesbranschen.

Läs Trollhare. Om Anna Ankas uppbrott från ”Jantelandet”. Nemo refererar också till Anna Anka, och vänder sig emot tanken på att vi har brister som ska rättas till. Eva förstår inte vad Anna Ankas tankar har med Jantelagen att göra överhuvudtaget.

Sist vill jag klippa in en kommentar till bloggposten där jag uppmanade att skriva om Jante, kommentera gärna:

Senast på lördag bör du skriva ditt bidrag till veckans bloggtema om du vill vara med i sammanfattningen på söndag.

Temat den här veckan är Jante, många fina bidrag har redan strömmat in och som ketchup på moset fick vi dessutom diskussionen om Anna Anka att referera till. Kan kanske inspirera någon.

Det här med pappatemat var en riktig höjdare. Kanske inte temat som fått mest gensvar av alla jag utlyst, men definitivt en höjdare när det gäller den genomgående höga kvaliteten på texterna. Jag har läst och mina ögon har tårats och jag har hittat egna minnen och hela grejen har för mig personligen varit väldigt berörande. För det ska ni ha tack, alla som deltog!

(inatt var jag vaken till långt efter tre för att jag fastnade och var tvungen att läsa Honungspojken, hela bloggen, från början till slut)

Och som om det inte vore nog har jag idag ramlat över bloggen Ensamma pappan.

Rakt in i min RSS. Ramla dit du också, och läs. Fantastiskt välskrivet, vackert, smärtsamt och jobbigt, men bra. Som den här postningen, Historien får inte upprepa sig. Bra som fan.

Den här veckan tänkte jag att vi skulle ha Jantelagen som tema.

Eller kanske snarare de föreställningar vi har om densamma, och hur den finns med i våra respektive liv.

Jag har inspirerats av Christinas bloggstafett, där hon uppmanar briljanta kvinnor att räkna upp sina mindre smickrande sidor, för att vi ska inse att ingen är perfekt, att alla har dåliga dagar och att ingen är så rakt igenom lyckad som det ibland ser ut på ytan. Christina har i sin tur inspirerats av Karin, och jag har med viss tvekan svarat på deras uppmaning.

Men eftersom jag inte är så förtjust i jante, eftersom jag redan är duktig på att rada upp mina fel och brister och därför nästan blir blind för det jag kan, eftersom jag ibland är en slav under jante och van att mötas av argument ur jantelagen när jag någon gång säger något fint om mig själv bestämde jag mig för att göra en motlista.

Och nu uppmanar jag dig, just dig, att skriva om jante utifrån ditt alldeles eget perspektiv. Du kan filosofera fritt kring Jantelagen, alternativt skriva en egen lista, på dina dåliga sidor. Eller utmana Jantes lärljungar och skryt!

Här är Jantelagen:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Har ni läst bloggen om Honungspojken?

Den handlar om Hugo, som föddes med en mycket liten hjärna. Det är Hugos mamma som skriver den. Men eftersom det varit pappatema i Bloggvärldsbloggen denna vecka har hon lyckats övertala Hugos pappa att skriva ett gästinlägg.

Det är en postning som jag tycker att alla ska läsa. Alla mammor och pappor och alla andra. Om stor kärlek, om sorg, och om att vara förälder till ett barn som ska dö före en själv.