I min medarbetartext i maj-numret av speltidningen Super PLAY 2008 skrev jag att den stundande sommaren skulle komma att bli för mig vad studenten var för Jocke Berg.

Jag vet inte om det riktigt blev så. Däremot blev det en av de roligaste somrarna i mitt liv.

Och att jag sex år senare sitter och skriver nostalgiska blogginlägg om den tyder kanske på att jag har mer Jocke Berg i mig än jag egentligen vill erkänna.

(Innan ni klickar er vidare: hoppas ni är sugna på historisk presens, suddiga Nokia-bilder och det längsta inlägget någonsin.)

(mer…)

”Det är ju svinfult”, fnyste Jonas när jag hittade ett inplastat ”Wave race 64” på Super Potato.

Det är förvisso sant. Men jag är så svag för den bindgalna estetiken från gränslandet mellan 80- och 90-tal, väst och öst, pixlar och polygoner, att jag inte kunde låta bli.

En annan sak jag är svag för: att betala 69 spänn för gamla Nintendo 64-spel som aldrig ens öppnats.

Alternativt bli grundlurad av Super Potato, beroende på vilket som är rimligast.

Vi bodde precis intill den rätt skabbiga floden Kamogawa i Kyoto – vilket tydligen ska ses som något slags vinstlott, men det är bara för att japaner inte listat ut hur en riktig flod ser ut. Utsikten förgylldes dock av att vi hade ett eget litet bonsai-träd i fönstret.

(mer…)