Det har ju både för- och nackdelar, det här med att Simon Bank vägrar att arbeta under styvt räknat halva året.

Den största fördelen är tveklöst att man slipper svämmas över av fransk hiphop. Den betydande nackdelen är att man måste sköta Gigi Becali-uppdateringarna själv, ett uppdrag som egentligen är alldeles för omfattande för en ensam man.

Har ni följt med den här bloggen ett tag så känner ni ju Gigi Becali, ägare för Steaua Bukarest, affärsman, politiker, levnadskonstnär. Rasist, homofob och allmänt ärkesvin med gigantiskt Messiaskomplex. Vi har tidigare skrivit om honom både här, här, här och här. Bland annat. Men nu var det alltså ett tag sedan, och följaktligen dags att redogöra för vad som hänt sedan sist.

Vintern var länge snäll mot Gigi Becali. Affärerna flöt på som vanligt, Steaua övervintrade som överlägsna serieledare och Europa League-lottningen innebar en dag att verkligen se fram emot. Steaua skulle till Amsterdam och möta Ajax i en riktig klassikermatch. Att Gigis världsåskådning riskerade att möta en del motstånd och protester i det liberala Amsterdam, det förstörde inte hans goda humör.
– Jag har hört att holländarna tänker möta mig med en svart kille, en bög och en jude på flygplatsen. I så fall tänker jag göra såhär: Jag tänker krama juden, kyssa den svarte killen och skaka bögens hand. Jag ska visa dem att jag inte alls är emot dem.

Men bara halvannan vecka före resan till Amsterdam hände något som förstörde hela Gigis månad. För några år sedan hade några lodisar stulit en av hans lyxbilar. Det gillade inte Gigi, utan han lät några av sina hejdukar bunta ihop dem, stuva ner dem i en baklucka och köra dem till hans residens för att… tala ut. Nu hade någon jobbig jävla åklagare bestämt sig för att dra upp den lilla skitsaken till rätten – och inte nog med det.

Gigi blev fälld. Dömd till tre års villkorligt fängelse.

Det var ju själva helvetet – men som tur var hade Gigi sett till att ligga ett steg före. Innan domen förkunnades drog han till Dubai. De kunde ju försöka komma åt honom där.
– Smärtan i min själ är enorm, och nu måste jag göra en enorm uppoffring. Jag kommer aldrig att återvända till Rumänien. Jag är färdig med det landet. Kanske söker jag politisk asyl i Venezuela eller Ecuador. Jag har hemliga konton, jag har pengar och jurister.
Någon polisstation tänkte han inte infinna sig på, men det räddade inte Gigis humör. Dömd? Han? Som gjort så mycket för landet?! Rumänien var på väg rätt ner i avgrunden, det var vad det var.
– Rumänien är inte säkert längre. Det är inte möjligt att behandla mig på det här sättet. Jag känner mig förödmjukad. De har dödat min själ. När jag ser min mamma, min fru och mina barn gråta känner jag för att ta livet av mig. Jag står inte ut med det.

Och Steaua då? Steaua skulle förbli. Det skulle allt gå att styra klubben från Caracas också.
– Jag kommer aldrig att lämna Steaua. Det är min armé. Jag kommer att fortsätta investera i klubben, göra den starkare och starkare.

Gigi tänkte sannerligen inte låta den här juridiska malören rubba hans resa till Amsterdam. Men precis då han skulle åka till flygplatsen i Dubai nåddes han av beskedet om ytterligare fjanterier. Ajax-ledningen hade utelämnat honom från den officiella lunchen som traditionellt föregår den här typen av internationella stormatcher.
– Jag har blivit inbjuden att äta med Real Madrid, Lyon, Valencia och Betis. Jag kunde inte bry mig mindre om Ajax. Jag äter inte med förlorare, jag bryr mig inte.
Brydde sig Gigi? Gigi brydde sig inte. Han brydde sig så lite att han minsann tänkte låta hela världen få veta hur lite han brydde sig.
– Hade jag blivit inbjuden hade jag skickat dit lagets massör istället. Ajax lunch? Jag bryr mig inte.

Den stora dagen blev inte alls vad Gigi Becali hade tänkt sig. Steaua förlorade med 2-0, och journalisterna envisades med att fråga om den där förbannade domen. Kunde den inte bara försvinna? Nähä, då fick väl Gigi lov att göra något åt saken. Alltid ett steg före.
– Det tog sju timmar att flyga hit. Under tiden satte jag mig och läste lagböckerna. I sju timmar läste jag! Och det är tydligt att domen är fullständigt felaktig.

Nu när han ändå hade släpat sig till Västeuropa var det lika bra att passa på. EU-domstolen i Strasbourg ligger bara ett par timmar från Amsterdam, och Gigi tänker minsann ta sig dit och hävda sin rätt. För honom är allt det här klart som korvspad – han har utsatts för ett brott mot den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.
– Jag bor inte i djungeln. Jag är inte en sådan som det går att göra vad som helst mot. Nu ska jag se till att lösa det här.

Mina damer och herrar – Gigi Becali.

/Erik Niva