Vi talar inte så mycket om teaterns Tony-gala. Vårt intresse för Broadway matchar inte riktigt vår aptit för filmer (Oscar), tv (Emmy) och musik (Grammy). Men Tony-galan är ofta sevärd av den enkla anledningen att de är bra på att fixa solida värdar. I går var det Hugh Jackmans tur att hålla i spektaklet som visades på CBS – och han hoppade sig igenom öppningsnumret.

Ja, hoppade. Se hela numret på den här nyzeeländska sajten.

Det hela är en blinkning till den här filmen, ”Kär i dag” (1953), där det är Bobby Van som hoppar sig fram i vardagen.

Kaaanske en lite obskyr referens… men det är kul att se Jackman i Tony-klippet. För att inte tala om Clint Eastwoods stenhårda insats.

En trailer har dykt upp för indiefilmen ”Affluenza” som ska vara löst baserad på ”Den store Gatsby”. Den har amerikansk biopremiär i juli och utspelar sig bland rika tonåringar på Long Island sommaren 2008, strax före finanskraschen.

Man kan ju hoppas att det finns något värde här som inte syns i trailern. Kanske är soundtracket en väl genomtänkt samling av framtida listpärlor? Kanske gör Steve Guttenberg storartad comeback; han har en mindre roll. Kanske imponerar någon av de unga skådespelarna, en blandning av bekanta ansikten från ”Glee”, ”Boardwalk empire” och ”Bates motel”?

Men det uppenbara problemet med filmen är att allt verkar så – uppenbart. Termen ”affluenza” är mycket konsumtionskritisk och om man kopplar samman det med teman från ”Gatsby” samt att filmen utspelar sig 2008 är det lätt att ana att vi ska förfäras över rika snorungars slöseri. Och att det inte bjuds på mycket mer än så. Trailern verkar dessutom berätta hela storyn.

Kom igen, lite mer tuggmotstånd klarar vi allt.

Det fanns anledning att fråga sig om Angelina Jolie hade kvar sin stjärnlyster på biograferna. Visst, hon har ju aldrig försvunnit från rampljuset, men det är fyra år sedan hon senast hade en huvudroll. Och det var i fiaskot ”The tourist”. Men helgens siffror från USA visar att Jolie fortfarande har det – och hon örfilar dessutom upp rivalen Seth MacFarlane ordentligt. ”Maleficent” (som hade svensk biopremiär i onsdags) drog in saftiga 70 miljoner dollar (ca 467 miljoner kronor) och knuffade ner ”X-men: Days of future past” från nummer ett på amerikanska biotoppen. Den landade på 32,6 miljoner dollar (217,8 miljoner kronor).

”Malefiecent”, en mörk nytolkning av ”Törnrosa”, är Jolies bästa premiär någonsin, enligt The Wrap. Den går en lysande ekonomisk framtid till mötes – men det gör även ”X-men” som redan är filmseriens största framgång hittills. Båda filmerna fick fyra plus i Nöjesbladet, ”Maleficent” av Emma Gray Munthe, ”X-men” av undertecknad.

Sämre gick det som förutspått för västernkomedin ”A million ways to die in the west”, av och med Seth MacFarlane. Den öppnade på tredje plats på amerikanska biotoppen med endast 17 miljoner dollar (113,5 miljoner kronor) i intäkter. Jag skrev i går ett blogginlägg om några av de troliga orsakerna till MacFarlanes svårigheter.

Liam Neeson harvar vidare i actiongenren och nu har han tagit sig an en klassisk detektiv – Matthew Scudder, som figurerar i flera böcker av Lawrence Block. En trailer har anlänt för ”A walk among the tombstones” och det känns tryggt att filmen ligger i regissören Scott Franks händer. Han är känd för sina manus till ”Get shorty” och ”Out of sight”, samt ”The lookout” som han både skrev och regisserade. Samtliga filmer är hårdkokta, välgjorda genreverk vars ton, i teorin åtminstone, passar ”A walk among the tombstones” väl.

Det är inte första gången Matthew Scudder har hamnat på vita duken. Jeff Bridges spelade honom i ”8 miljoner sätt att dö” (1986), som Oliver Stone skrev manus till. Tyvärr blev det pannkaka av det hela. Det jag minns av filmen är att folk står och skriker åt varandra i flera scener i något slags desperat försök att få det att se spännande ut. Stone gjorde även stora förändringar i manuset från hur Scudders liv ser ut i böckerna.

Av trailern för ”A walk among the tombstones” ser den nyare tappningen ut att lyckas bättre. Fast det krävs inte mycket.

Foto: TriStar Pictures

Nicolas Cage är väl en av de filmstjärnor som vi gillar att skälla ut allra mest. Runt åtta av tio Cage-rullar är ju skräp, mer eller mindre. Och han är flitig, så det är en ansenlig mängd vi pratar om. Till viss del är det sorgligt eftersom vi ju vet att Cage kan bättre. Han fick en välförtjänt Oscar för sin insats som alkoholist i ”Farväl Las Vegas” (1995). Samtidigt får man känslan att han inte riktigt bryr sig om sin karriär, så varför ska vi?

Men så kom trailern för indiefilmen ”Joe” (svensk biopremiär 1 augusti). Där visar det sig att Cage har satsat på något seriöst och man inser att undrens tid inte är förbi. Det kan fortfarande göras bra Cage-filmer, verkar det som.

Men för några dagar sedan släpptes även en första trailer för ”Left behind”, där Cage spelar en pilot som  blir inblandad i en mycket actionspäckad apokalyps. Och man inser att det är klart att ”Joe” nog mest är ett gudomligt undantag…

För övrigt: ”Left behind” är baserad på en serie bästsäljare som på svenska heter ”Lämnad kvar”. Böckerna filmades i början av seklet som tre lågbudgetprojekt med Kirk Cameron. De fick väl sin (kristna) publik, men Nicolas Cage-nyinspelningen är en betydligt mer påkostad historia. Den ska få premiär senare i höst/vinter.

Häromdagen hälsade ”Family guy”-skaparen Seth MacFarlane på hos Peter Travers, som recenserar filmer för Rolling Stone och ABC. I klippet nedanför ber Travers MacFarlane såga sin bioaktuella ”A million ways to die in the west” – med Stewie Griffins röst:

Jo, ”Family guy”-Stewie har faktiskt en poäng när han säger att det är mycket ”vind” i filmen – den pågår ju alldeles för länge och eftersom det inte finns nog med handling för en så pass lång komedi spårar den ur med lite drogfantasier och annat jox sista halvtimmen.

Blir det en hit? Nja. Box Office Mojo rapporterar att även om MacFarlanes regidebut ”Ted” var en stor framgång 2012 räknar man inte med att den här västernkomedin kommer att bli lika älskad. Dels säljer inte västernfilmer lika bra utanför USA, dels tror man att MacFarlanes ofta kritiserade insats som gubbgrabbig Oscarvärd förra året har skadat honom.

Samtidigt är ju ”Family guy” fortfarande hett. Vi vill nog helst vill höra MacFarlane, inte se honom.

Jens Peterson recenserade ”A million ways to die in the west” i fredags.

Första trailern till ”The equalizer” dök upp häromdagen. Filmen återförenar Denzel Washington och regissören Antoine Fuqua som gjorde ”Training day” ihop, och den följer i samma hårdkokta spår. Om än lite mindre fullblodsvansinnigt patriotisk som Fuquas senaste rulle, ”Olympus has fallen”. Vi vet nog vad vi får med ”The equalizer”, om man ska döma efter trailern. Men förhoppningsvis kan Chloë Grace Moretz bidra med något extra i den kvinnliga huvudrollen.

Filmen beräknas få svensk biopremiär den 26 september.

Filmen är även ännu en filmatisering av en gammal tv-serie, ”The equalizer” (1985-1989). Svenska tittare känner kanske bättre igen den under titeln ”McCall”. TV3 brukade visa den mitt i natten för kanske tio år sedan. I huvudrollen fanns en bister Edward Woodward och musiktemat (som kan höras i klippet nedanför) skrevs av Stewart Copeland från The Police.

Guldpalm och Hundpalm och Ruben Östlund i all ära. Men en stor del av underhållningen i Cannes, åtminstone bildmässigt för oss som fått hålla oss hemma, har varit Quentin Tarantino. För 20 år sedan kom han till Rivieran med sin ”Pulp fiction”, vilket blev inledningen på en väldigt fin framgångssaga. I år kom han tillbaka, dels för jubileets skull, dels för att dela ut priser.

Det har varit roligt att titta på Quentin under de här dagarna. En liten genomgång:

Quentin körde bekanta moves från ”Pulp fiction” på röda mattan, tillsammans med Uma Thurman, John Travolta, Kelly Preston och producenten Lawrence Bender.

Strandvisning av ”Pulp fiction” tillsammans med Thurman och Travolta. Många gamla minnen diskuterades nog där i strandstolarna.

I går var det dags för prisutdelning. En noggrant vattenkammad Quentin och Uma kramades och dansade på röda mattan. Men regissören fann även tid att leka pang-pang med västernlegendaren Franco Nero.

Foto: Reuters, AFP, AP

Gårdagkvällens bästa klipp i Twitterflödet måste ju vara Morgan Freeman och en ballong. Se hans morfarsröst förlora all värdighet:

Klippet är en trailer för dokumentärserien ”Through the wormhole” på amerikanska Science Channel.

Det har inte pratats så mycket om Colin Firth på sista tiden. Men i går gjorde han comeback i två nya trailers – för filmer som skiljer sig rejält åt.

I Woody Allens ”Magic in the moonlight” spelar han en man som försöker avslöja svindlare. Det är en romantisk komedi som ser ut att påminna en hel del om regissörens ”Du kommer att möta en lång mörk främling” (2010). Allen fascineras uppenbart av medier och skojare, gärna i charmig och fantasifull form.

Trailern får filmen att se ut som en opretentiös bakelse och passar säkert Firth som hand i handske. Den beräknas få svensk biopremiär den 22 augusti.

”Kingsman: The secret service” är något helt annat… men Firth kommer ändå att bidra med charm och humor i väntad ordning. Vad han också kommer att göra i filmen är att – slåss. Han spelar en hemlig agent som bjuder in en tonåring med lovande talanger i sin värld, men Firth kommer att göra mer än bara stå vid sidan om och vara mentor.

I en intervju med Entertainment Weekly berättar Firth att regissören Matthew Vaughn ville ha honom i rollen just för att ingen förväntar sig att han ska göra actionfilmer. Samtidigt krävde Vaughn att Firth även skulle komma i form och vara beredd på en tuff inspelning. På frågan om han nu har skaffat sig sexpack svarar han: ”Vid 53 års ålder är allt annat än något som ser ut som en klump mozzarella en bedrift.”

Även Michael Caine och Samuel L Jackson dyker upp i vad som förhoppningsvis är en snabb, kul agentrulle. Det är ännu oklart när filmen får svensk biopremiär.