Men se på fan.

Det här kunde jag inte i mina vildaste fantasier föreställa mig. När Zlatan Ibrahimovic bänkas ’av taktiska beslut’ i årets viktigaste match, då har vi att göra med ett paradigmskifte. Thierry Henry var bra mot Valencia, inget snack, men fransosen har gjort klart fler plattmatcher än Zlatan den här säsongen. 

Messi har glömt vad plattmatch betyder.

Jag tror på en mycket intressant eftersläckning till den här matchen. Tag along!

Här händer det grejer.
Snacket om David Villa och Fernando Torres nära förestående ankomst till Barcelona dyker upp med jämna mellanrum och ska man gå på vad folket med kollen här nere säger så är Valenciaspelaren den klart störste kandidaten att kliva in i Barças anfall nästa säsong.
Barcelona har hållit kontakten med Villa sedan i somras, då han inte gick att lösa ut. Det är ingen hemlighet att han är en av Pep Guardiolas stora favoriter (herregud, han är ju nästan katalan).

Men nu ska vi sitta ner i båten.
Zlatan Ibrahimovics namn står inte på någon akut till salu-lista på Joan Laportas kontor. Klubben har investerat pengar, prestige och tålamod när de bytte ut honom mot Samuel Eto’o i somras och en handfull dåliga matcher och ett par sura uppstötningar ändrar inte på det faktumet.
Och dessutom; vem skulle ha råd med Zlatan?

Om någon flyttar ut ur Barcelonas omklädningsrum i sommar heter han Thierry Henry. Som läget ser ut nu i alla fall.

Men vi tackar för att tidningen Sport tittar på Laul Callings spionrapporter.
Jag går under täcknamnet Röda Räven och vill ni ha mer information får ni komma med en attachéportfölj full med pengar, samt yttra de magiska orden om det senaste snöfallet i Novosibirsk.

Över och ut (och i väg till Camp Nou). 

Jag var väl inte ensam om att försumma Sevillas öden och äventyr i går för att spana in the return of the Special One på Stamford Bridge. Jag trodde dessutom inte att andaluserna skulle behöva gå upp i arbetspuls särskilt ofta för att stoppa ryssen på Sanchéz Pizjuán.
Jag hade fel.
I samma stund som slutsignalen ljöd började kraven på Manolo Jiménez avgång att skalla. Manolo tar själv saken ganska lugnt:
– Det handlar om fyra olika journalister som har insisterat länge. Det är ett resultat av stämningen som råder. Problemet är att Manolo Jimenez röv får ta emot sparkar som egentligen är menade för andra.

I år får Spanien max ett lag med till kvartsfinalerna. Om nu Barcelona avancerar i kväll. Jag har svårt att se något annat, men man ska inte hymla med att Xavi Hernandez återbud inför kvällens drabbning är ett rejält bakslag för Barça.
Seydou Keita är tillbaka och får nog en plats på mittfältet i kväll om han ber Pep G snällt.

Zlatan behöver knappast be om en startplats i kväll. Ni minns att det var Ibra som gav Barcelona hopp i den senaste matchen mot Stuttgart och jag undrar om han inte får en framträdande roll i kväll igen. Ska vi gissa på ett kramkalas à la grande?
Samuel Eto’o har ju lagt den symboliska ribban ganska högt efter att skjutit Inter längre än de någonsin kom i CL med Zlatan. Jag tror att Ibra går igång på den tanken.

Annars är jag lite förvånad över de lama protesterna i mejlbox och kommentatorsfält kring diskussionen om Zlatans plats i laget/gänget Barcelona.
Det fanns en tid då man inte kunde skriva en notis om Ibrahimovic utan att få trehundra mejl med teman som varierade mellan ”du är en rasist/du är en blatteälskare/du är en nolla/du är en brud/du är bara jeeevligt b”. 
Har vi tappat gnistan här?

Stuttgarts delegation verkade sent i går kväll ha gnistan på topp när delar av spelartruppen och hela den tekniska staben partajade loss på skybaren på Hotel W (eller Dubbel-Ove, för er som är nere med kastilianskan) som också är lagets hemvist under besöket i Barcelona. När klockan var 02.00 och jag tog en bulle hem letade tyskarnas klubbledning febrilt efter ett ställe att ta kvällen vidare på, iförda lagets halsduk för att påkalla eventuella konfrontationer med los culés på stan.

Pep Guardiola utsågs i går till ’årets katalan’, och hade spelat in ett tacktal, eftersom han inte kan dyka upp hursomhelst på en gala dagen innan viktig match. 

Man har olika sätt att ladda för Champions League.

Och nu när ni fått ett ansikte och en röst på mig inser jag att jag inte kan undanhålla er det här inslaget från svensk-katalanska tv-kanalen Infosuec som gjorde en grej på FCB:s handbollssvensk Magnus Jernemyr och undertecknad för ett tag sedan. 

Det luktar Champions League i hela Barcelona i dag och Pep Guardiola gjorde ingen hemlighet av att morgondagens match är den viktigaste i år.
– Den kommer att avgöra vår framtid, sa Pep the drama queen inför pressen för ett par timmar sedan.

Sergio Busquets idkade mer diplomati på sin presskonferens, men konstaterade i alla fall att:
– När vi tappar bollen kommer de försöka anfalla.
Alltid nåt.

Nu var Busquets lite störd av att några vänner, med Xavi i spetsen, visslade och gjorde tokiga ljud från omklädningsrummet som ligger vägg i vägg med pressalen, för att störa den lille pivoten på presspodiet. Busquets fick stanna upp några gånger, le lite ursäktande, be att få frågorna upprepade och göra sitt bästa för att svara.

Ni såg kanske att Zlatan Ibrahimovic tokade till det lite efter träningen i går och stod och lurpassade på Barcelonas materialare utanför dörren till omklädningsrummet och ringde på dörrklockan flera gånger bara för att busa.
Ni får gärna kalla mig paranoid (eller gör inte det förresten, det låter inget bra) men kommer inte det pojkstrecket lite väl…lämpligt?
Det har börjat antydas och viskas här nere att Ibra har svårt med integrationen i laget, jag gick ju själv loss lite i Laul Calling senast och vips så står Zlatan och busplingar på omklädningsrummets dörrklocka på det enda stället där alla kameror har en möjlighet att fånga honom.
I Barça ses annars Thierry Henry generellt som klubbens riktiga stjärna på att förmedla positiv PR genom att iscensätta små glädjescener inför media med lagkamrater han påstås ha tjall med, men han är helt klart hotad på den positionen (också).
För ni minns ju att Zlatan påstods ha en oplockad gås med Leo Messi vid el Clásico i november (a.k.a. Kåmarks kross) då Barcelona lanserade en video som gav ordet ’övertydlig’ en helt ny innebörd, där Zlatan och Leo, hej och hå, kramades på träning.

Jag kan känna att de här killarna är bättre på att spela fotboll än teater. Det verkar smartare att lägga ner de oplockade, eh, gässen helt.

Ibland sörjer jag att jag alldeles för sällan får chansen att se Espanyol, fast vi huserar i samma stad.
Ibland tänker jag att det kanske är lika bra.

I AS är betygsskalan 1–3.
Men om man är riktigt jävla värdelös kan man få ett streck.

 Men Kameni är okej i alla fall.

Man måste säga att Gonzalo Higuaín svarade på landsmannen Leo Messis fantastiska hattrick på ett högst sofistikerat sätt i går kväll. Higuaín spelade dessutom bort de tvivel på hans lagegenskaper som låg som en latent kritik i tidningarna dagen efter matchen mot Lyon och som såg ut att bli nästa lilla presskampanj i huvudstaden (som, liksom alla andra kampanjer, brukar utmynna i slutsatsen att saken aldrig hänt om Raúl fått mer speltid).
I Barcelona ser ju vi ofrälse ibland samma egosymptom hos Leo Messi, men har man bott här en stund vet man att det inte är en åsikt värd att saluföra om man vill ha några vänner kvar.
Krig är fred, jorden är platt och Messi är Gud.

– Du måste förstå att Barça är en religion här, det går inte att kritisera, upplyste min taxichaufför mig i dag när jag styrde kosan mot träning och presskonferens i Sant Joan Despí.
– Vet du var det ligger? frågade jag när jag hoppade in i bilen, för taxichaffisarna har faktiskt oftast inte koll på det.
– Jag vet det sedan jag körde dig dit senast.
– Eh, har du kört mig dit förut? undrade jag.
– Ja ja, för några månader sedan, svarade chauffören.
Jag brukar berömma mig själv med att ha ett bra ansiktsminne, men det här måste vara någon form av informellt katalanskt rekord.

Ute på Ciutat Esportiva höll Víctor Valdés presskonferens, men ungefär halva mediestyrkan flydde pressalen när tidigare nämnda Leo ryktades vara på väg att lämna omklädningsrummet och ta de tre stegen till sin bil. Det får man så klart inte missa.
Själv kände jag att jag vet ungefär hur den lille argentinaren ser ut i pösiga jeans, sneakers och alldeles för stor Audi och spanade i stället in klubbens nyförvärv i snacksautomaten.

 Så läcker, så krispig.

Mannen som borde glädjas åt både Higuaíns och Messis insatser, Diego Armando Maradona, har ju gästspelat en del i den spanska huvudstaden på slutet. Förra veckan skulle han, Pélé och Zinedine Zidane förevigas tillsammans (Jesus var också inbjuden, men han fick visst förhinder) av superfotografen Annie Leibovitz för Louis Vuitton på ett ölhak i Madrid.
Tyvärr kom Diego lite sent, så han missade själva fotosessionen. Klockan tre på eftermiddagen hade de tre legendarerna rendez-vous på Molly Malone.
Diego dök upp klockan halv åtta på kvällen.
Men han kom i alla fall.
Enligt uppgifter i spansk media hade det luttrade fototeamet garderat sig med en look alike för varje person. Utifall att.

Man undrar ju hur Diego skötte kvartssamtalen när Dalma och Giannina gick i skolan.

Precis som i höstas spelas Barcelona–Valencia utan varken Zlatan Ibrahimovics eller David Villas närvaro. Eller ja, Zlatan är alldeles uppenbarligen här, att döma av min italienska bänkgrannes vittnesmål:
– Han kom i sin Porsche Carrera utanför arenan och fansen vinkade till honom. Då la han in högsta växel och brände in på spelarparkeringen med så hög fart han kunde.

Ibra och Pep är ju båda avstängda, trots att Barcelona lämnade in en protest mot att skicka ut dem båda i matchen mot Almería senast. Guardiola säger att han köper utvisningen, men inte motiveringen, att han protesterade för högljutt mot en situation som Leo Messi var inblandad i, av domaren Clos.
– Jag tycker inte om att se mig själv så där, men Clos ljuger och han vet att han gör det, sa Guardiola på gårdagens presskonferens.

I övrigt känns den här matchen vidöppen bakåt för båda lagen. Min italienska bänkgranne suckar åt försvarsspelet. Skulle aldrig ha hänt i Italien, påstår han.

Ni minns att jag åkte till Madrid för att ta reda på vad det var för stort los Merengues hade på gång. Svaret var uppenbarligen ’inget alls’, men efter förlusten mot Lyon har jag lite svårt att slita mig från huvudstaden. Här går det mesta i konfliktens tecken just nu:

CR9 bråkar med Higuaín om varför han inte passade bollen när Ronaldo hade två feta lägen mot Lyon. El Pipíta blev anklagad för samma sak när han inte spelade Karim Benzema i matchen mot Mallorca i vintras. Och där nånstans förstår man ju varför Marängerna inte lyckas hålla ihop det. En forward som vill bli pichichi är sund forward, men en spelare som spolar bra kompislägen för att själv glänsa måste jagas bort med piska, fjädrar och lera.

Kakás fru Caroline Celico gick loss på sin Twitter efter förlusten och återpublicerade inlägget ”Tränaren är en feg man, som byter ut en spelare för att dölja det faktum att han är en dålig tränare” som Kakás medierepresentant redan twittrat direkt efter matchen då Kaká fick kliva av planen. Synd att Manuel Pellegrini inte hoppade på tåget och startade en Twitterfajt med den 22-åriga frikyrkopastorn Celico. Å andra sidan kanske han inte har Gud på sin sida.

Den enda som verkar ha planer på att gå ur den här gyttjan med hedern i behåll är Raúl Albiol, som dessutom var en av planens bästa spelare i onsdags. El Chori, ”Korven” som Albiol också kallas av okända skäl (även om den oumbärliga brittiska sajten Kickette har sina teorier) sa i dag att han har fullt förtroende för Pellegrini och vice versa. El Chori tycker inte att Real underskattade sin motståndare genom att gå ut på förhand och säga att de skulle vinna matchen.
– Nej, det är normalt att säga så. Det hade varit konstigt om vi hade sagt att vi trodde på förlust med 0-2, säger Albiol och man får säga att han har en poäng där.

Ja, så såg ni att jag spekulerar loss lite om Zlatan Ibrahimovics plats i Barcelonas kamratgäng drygt 15 minuter in i Laul Calling i dag. Det här bygger på en känsla man får när man följer klubben och så klart snacket som går runt klubben. Jag tror inte att Zlatan är utan vänner i laget, men jag tror, som Erik Nivå också påpekar, att han ännu inte integrerats i den katalanska (+Messi +Iniesta) kärnan särskilt väl.
Källor i kontrollrummet säger för övrigt att Erik Nivå undrade om jag just kommit tillbaka från krogen när Skypelänken bandades (och att Anders Ellos Svensson, shame on him, flinade åt lustigheten).
Detta vill jag kraftigt dementera (inte minst för att det var en av få dagar i veckan då jag faktiskt inte gjorde just detta) och samtidigt skicka frågan vidare till teknikknuttarna på Laul Calling vad det är för masochister som justerar kamerorna så att Robert Laul ser ut att väga hundra kilo och jag själv påminner om dagen efter i Madrid.
Avgå alla.

Då ska vi se.

Det krävs tydligen enskilda svenska insatser för att sänka Real Madrid i de stora matcherna det här året. Skillnaden är att Zlatan gjorde det i el Clásico för att återgälda några av de hundratals miljoner kronor som Barcelona värvat honom för, medan Kim Källström i går gjorde det mest för att jävlas.
Och för att något av de två lagen ju var tvunget att brotta ner åttondelsspöket i kväll.
– Sportbladet, oj, vad trevligt, sa en mycket nöjd Kim när han kryssade fram till mig i mixade zonen efter matchen (vilket för övrigt skiljer honom en del från Zlatan också det).
Jag frågade Kim om det var planen att Real skulle få springa av sig ruset i första halvlek för att Lyon skulle lägga in femman i andra.
– Nja, alltså, vi var ju rätt illa ute i första, men så här i efterhand kan vi väl säga att det var vår plan då, svarade Kim.

Det var inte lika roligt att vara galactico och när Guti kom rullandes på sin kabinväska vid pressfållan höll jag faktiskt tillbaka en yrkesmässig impuls att kasta iväg en fråga om nederlaget. Han såg lite för suicidal ut.

Ja, det spelades ju fotboll också. Vi kör det i punktform:

* Real Madrid uppträdde inte som ett lag i andra halvlek. De såg ut som en samling mänskliga öar som inte hade någon lust att täcka upp för en polare i nöd. Man vinner inga titlar på det.
* Cristiano Ronaldo var den ende som höll hemmalaget på benen långa stunder, men när Álvaro Arbeloa måttade sin 35:e boll mot CR9 strax utanför straffområdet var det inte direkt svårt för fransoserna att knäcka koden.
* Kaká är faktiskt en större flopp än Karim Benzema på nyförvärvsfronten.

Manuel Pellegrini kan ju lägga den här sidan till bokmärkesraden när han vaknar i morgon bitti.

Ingen Kim på planen från start, men väl en hysteriskt målglad Gonzalo Higuaín, som var den spelare i Real Madrid som Kim varnade om inför match även om det inte kom på pränt.
Eller ’Iguä’ som Källström, med skön nasal fransk accent, uttryckte saken.
Det är en del fransoser på plats, men mest av allt är det här en samling för en gigantisk mobb galaktiska fans som inte tror att något kan stoppa dem.
Jag är lite böjd att hålla med. Men Lyon har ett övertag sen förra matchen och Real har inte gjort något mål på bortaplan, vi ska inte glömma det.

Jag känner spontant att ett tidigt mål från Lisandro skulle få den här matchen att pulsera bra. Nu har båda lag värmt upp samtidigt som Real-klacken frontar ett tifo med antika och lätt bombastiska inslag. Det regnar vit konfetti i mitt hår, men hej, det är inte snö i alla fall.
Allt är som det ska, med andra ord.
Då åker vi då.
Vamos! Hala! Allez!