Andra sidan är ni klara?

Jag är.
I ett Barcelona som fruktar väldigt lite, men som faktiskt fruktar sin förre nummer nio (eller förrförre om vi ska räkna in Bojan Krkic) en aning. Zlatan Ibrahimovics namn är på allas läppar här, och namnet står nu betydligt högre i kurs än under sommaren för snart två år sedan då mannen, kvinnan och hunden på gatan tyckte att den där besvärlige svensken kunde ta sitt pick och pack och lämna Katalonien en gång för alla.
Sejouren i Milan har påmint spanjorerna om att Zlatan kan spela fotboll, men FC Barcelona är också ett fotbollslag där allt annat än seger är ett abnormalitet i alla matcher man spelar. Ergo: det här kan bli en stjärnsmäll utöver det vanliga.

Så här säger Mundo Deportivo om kvällens startelvor, som presenteras i ett väldigt retrosnyggt typsnitt. Det känns som att man ska spela bridge eller nåt. Nåväl.

UPDATE: Enligt de allra senaste uppgifterna går Seydou Keita in och knycker Cesc Fàbregas plats. Och där fick vi i så fall Pep Guaridolas vanliga stormatchknall. Tackar.

Ni hörde hur som helst att Eric Abidal, som ska genomgå en levertransplantation när som helst, bett lagkamraterna att ta med Ibras tröja hem efter match. Abidal var en av dem som Zlatan kom bäst överens med under sin tid här, även om Abi en gång anförtrodde en kollega att ”Ibrahimovic är inte riktigt klok, han kan säga vad som helst, han är väldigt underhållande”.
Och så lämnade fransosen det här lilla vittnesmålet som på cirkus femton olika sätt visar varför en storspelare och en storklubb inte alltid är en bra match om mentaliteten dem emellan inte är densamma:

”Jo, en gång kom Ibra in i omklädningsrummet och ställde sig i mitten av alla och sa: ’Killar, det viktiga inom fotboll är inte att tjäna mycket pengar. Det viktiga är att tjäna mest pengar.’ Och så la han av ett brett flin. Det blev helt tyst där inne.”

 Cash is king.

Vi tackar Eric Abidal för den Z-märkta pärlan, önskar lycka till med ingreppet och säger ”forza!” och ”visca!” och, för all del, ”ge oss nu en sjuhelvetes match som vi sent ska glömma!”. 

Det är klart att det blev en ganska bekväm seger av ett tålmodigt och attitydmässigt imponerande Real Madrid på Cypern i kväll, men jag känner ändå att jag kommer ta med mig en grej mer än något annat från matchen. Karim Katten Ben ze man läste helgens blogginlägg, la pannan i djupa veck och tänkte ”Frändéns farsa är något på spåren, man kan aldrig skjuta under mål”. 

Det måste gå.

Och så siktade han under och så sköt han så mycket över mål att månen som hängde lågt över Cypern i kväll fick ducka.

Men Karim repade sig ju och intecknade tillsammans med Kaká en semifinalplats för Real Madrid i Champions League. 
– Vi var tvungna att spela bra för att vinna. Vi undvek kontringar från deras sida och när vi gjorde mål kunde vi också stänga den här omgången, sa José Mourinho uppriktigt efter matchen eftersom han inte är typen som av artighetsskäl varnar för motståndaren när motståndaren redan är besegrad.
Det är väl en av många punkter på vilken han skiljer sig från Pep Guardiola.
Det kan ha smugit sig in ett ’på’ på fel ställe i föregående mening, jag är inte lika fokuserad som Real Madrid i kväll.

I morgon spelas en match som jag ser fram emot så mycket att jag drömmer om den på nätterna. Eller på dagarna i alla fall.
Laddar gör vi i morgon, men redan i dag skickar jag en liten önskan till fotbollsgudarna: Låt mötet mellan Milan och Barcelona leva över två matcher. Amen. 

Det vore synd att påstå att matchen mellan Apoel Nicosia och Real Madrid tillhör den uppsnackade sorten i Spanien, men några av händelserna inför mötet har det i alla fall blivit lite rabalder om.
Inte minst för att José Mourinhos ”det var inte mitt beslut att vi skulle vara tysta” föregicks av en intervju med sportdirektören Emilio Butragueño där han sa ”beslutet att vara tysta togs av tränaren och spelarna”.
Med de typ 25 pers anställda på klubbens kommunikationsavdelning känner man att man kan kräva lite bättre…kommunikation.

Men, om vi ändå ska prata lite match så vill jag göra er uppmärksamma på att Mourinho har förlåtit Fabio Coentrão för sin smygrökning och ger honom en startplats i kväll och som om det inte var nog löser portugisen Xabi Alonsos frånvaro med att kasta in Nuri Sahin, om ni gräver lite i minnet kommer ni hitta en turkisk lirare med det namnet, bredvid Sami Khedira.

Iker Casillas får slita med en gammal Örgryte-striker. Inga konstigheter.

”Zlatans landsman, miljonären Jonas Eriksson dömer matchen mellan Milan och Barcelona.”
Där har ni Mundo Deportivos take på unämningen av Eriksson, som ”har dömandet som en hobby eftersom han fickor redan är fulla med miljoner sedan hans företag som hade tv-rättigheter såldes”.

Vi ska inte vänta oss större konspirationer än så här, tror jag, över utnämningen av domare till matchen, för även om spanjorerna, liksom italienarna, är ett smått paranoid(t) folk så har nordbor generellt rykte om att vara rättvisa, jordade typer här nere. Spanjorer har inga som helst problem att döma ut sina egna rättskipare inför och efter match (det är inte en slump att samtliga domare i la liga väljs ut och presenteras utifrån vilken region de kommer från) men det ska mycket till innan de börjar misstänka jäv mellan Jonas Eriksson och Zlatan Ibrahimovic på förhand.
Men visst, en tveksam straff till Zlatan på San Siro och snacket kommer att vara i gång.

Själv funtar jag mest på hur de båda försvaren kommer att presentera sig på onsdag.
Thiago Silva är borta från båda mötena, det har ni koll på, och det är en smäll för Milan som nog bara kan jämföras med att Ibrahimovic himself skulle missa matchen.
Men Barcelona har det inte heller så bra beställt i backlinjen. Sedan Adriano Correia skadade sig hemma mot Granada förra veckan sliter han för att komma tillbaka till Milanmatchen, men allt tyder på att han missar klassresan till Italien och då sitter Pep Guardiola helt plötsligt med ganska betydande försvarssvårigheter.
Eric Abidal, som var och tittade på handboll i går, tränar visserligen med laget, men kommer ju inte att spela match innan han fått en ny lever, och av allt att döma inte efter det heller. Bakom honom och brassen är det hyfsat vänsterbackstomt i Barça, och senast i helgen ställde Peps pack upp med en trebackslinje i stället.
Och minns ni, det gjorde man herregud mot Milan i gruppspelet i CL senast på hemmaplan.
Jag smågillar Guardiola för att han vågar vara så spydig, det är ju ändå en hyfsad nedvärdering av motståndet, men jag är ytterst tveksam till att han gör den grejen en gång till mot ett Milan som är i form och slår i skapligt underläge.

Så vad ska han göra? Flytta ut Carles Puyol till vänster känns tokigt. Sergio Busquets är inte världens säkraste markeringsspelare. Marc Muniesa har spelat en match för Barças a-lag ett par matcher i Europa när Barça verkligen inte haft något kvar att spela för.
Det måste finnas alternativa lösningar här. Fyll i. 

Det finns ju inget göttare än att ta poäng, gärna tre, som bottenlag, men när Real Zaragoza mycket imponerande fixade tre på hemmaplan mot Atlético Madrid så tog både Racing Santander och Sporting Gijón (mot Athletic Bilbao som på allvar tycks satsa på att få en europaplats nästa år genom att vinna Europa League, lite cocky så där) en pinne var och vi har en bottentrio på 25 poäng var, men med en rejäl bit upp till fast mark.

Men Philippe Coutinhos frispark var ändå kvällens fulsnyggaste och får mig att tänka på en av de få instruktioner som fastnade när min pappa (hej Mager!) ryckte in som tränare för Lerdala F12 någon gång i början av nittiotalet: Slå nu inga höjdbollar tjejer, kom ihåg att man lätt skjuter över mål, men att man aldrig kan skjuta under!

Trots Coutinhos smartness åkte ju Málaga hem från Barcelona med tre poäng och gänget från Andalusien är uppe nu på lika många som Valencia. Jag är lite småimpad av hur Manuel Pellegrini och hans homeboys har skött den här satsningen i år, där ledare och shejker inte fått panik för att poängen inte trillade in bums, utan hade tålamod att vänta ut en riktigt bra vårsäsong av den hyfsat stjärnspäckade och alltmer samspelta elvan.
I Valencia är man mindre imponerad av att ligga på samma poäng som Málaga och kastar, i vanlig ordning, bajs mot Unai Emery, som rimligtvis befunnit sig i klubben länge nog för att fatta att han aldrig kommer ha gjort nog innan han på riktigt är uppe och tävlar med Real Madrid och Barcelona om ligatitlarna.
– Jag håller huvudet fortsatt högt, för om jag inte gör det riskerar jag att få ett slag i nacken, förklarade Emery pragmatiskt efter 3-1-förlusten borta mot Getafe som i sin tur ligger på samma poäng som grannen Atlético Madrid och hör sen.

Snart är det dags för ligans två stora lejon att tänka på Europa, men vi har förstås hunnit bråka lite om vem som egentligen gjorde Barcelonas första mål i helgen.
Gud, Sandro Rosell och domaren Ayza Gámez hävdade att det var Leo Messis balja och Alexis Sánchez har spelat i klubben precis tillräckligt länge för att ha läst introduktioneshäftet ”Lathund om Leo Messi” och veta att det inte är rätt läge att dra en lans.
– Jag vet verkligen inte om jag nuddade den, så nej, det var Leos mål, sa chilenaren efter segern mot Mallis.

Men Madridtidningen AS har vinklat och vänt och vobblat med sina bilder och kommit fram till att nej, det var Sánchez mål trots allt.

 Hårboll.

What say you, my friends? 

Barcelona må ha rest med 15 alldeles egna produkter i truppen till Mallis i dag, men Mallorcas tränare Joaquín Caparrós, har också en hel del talangspottande på sitt samvete.
Att hela rövarbandet Jesús Navas, Sergio Ramos, José Antonio Reyes, Iker Muniaín och Fernando Llorente har Caparrós att tacka för sina respektive klubbgenombrott uppmärksammar Marca dagen då Peps pack kommer på besök.

 Hållningen och frippan.
 Frippan.
Hållningen.

Det blir ingen lätt uppgift för charterlaget i dag, men de har i alla fall fyra raka segrar på hemmaplan.
Barça har en liten liten dörröppning i ligatoppen som aptitretare och som sagt, det ska fortfarande mycket till för att det blir katalansk seger i la liga i år, men låt oss titta på hans startelva i dag och konstatera att Pep Guardiola inte tänker ge bort titeln frivilligt (trots att han konsekvent har hävdat att ligan är förlorad i år).
 
Dani Alves får inte följa med på solsemester, men han har träffat Caparrós tidigare, och är kvar i hemma i Barcelona och han vore ju inte brasse om han inte (precis som undertecknad) kastade sig ner till playan i eftermiddags, under en av de första riktiga värmedagarna här i Barcleona, och lirade lite beachvolley. Av nån outgrundlig anledning är Alves den ende av oss två som fastnade på paparazzibilder.

Men hörrni, nu vänder vi blickarna mot Balearerna och kollar vad den här fotbollskvällen har för intentioner med oss.
Hay liga! 

Sitt nu ner i båten alla.

Hade Real Madrid gått UPP till sex poängs ledning i kväll hade vi sagt att ligan var klar. Nu hänger ett litet litet frågetecken över El Madrigal i natt, eftersom det här inte längre är en fotbollsliga på upploppet, det är ett mindre medialt intbördeskrig i vardande i Spanien och det är den som klarar av det bäst som vinner ligan.
Från och med i morgon när ni vaknar kommer den här säsongen handla om mutade domare, felaktiga utvisningar, dolda agendor och ett Clásico den 22 april som återigen har möjlighet att bli så där hett som man inte trodde.

Tycker ni att jag överdriver kan jag väl bjuda på en liten skärmdump över vilka ämnen som trendade på Twitter efter midnatt i Spanien i går.
Tio av tio handlade om matchen.

Ändå: Barcelona måste vinna resten av sina matcher, vilket innebär att Real Madrid automatiskt förlorar en. Sedan ska de alltså torska en till och ja, det kan väl hända. Marängerna har ett småtufft spelschema framför sig (men Barcelona har å andra sidan Levante borta och nu skojar jag faktiskt inte, inte bara i alla fall) och vill de ha en enda anledning att le i kväll så kan jag tala om att de i alla fall valt rätt match (nästa mot Real Sociedad) att få Sergio Ramos och Mesut Özil avstängda. För därefter ska Mous mannar ta sig an Osasuna borta (lurigt), Valencia hemma (lugnt) och Atlético borta (läskigt). Sen får de vila i en match mot Sporting Gijón och sen är det Barcelona som bjuder till fest.
Men jag vill ändå hävda att allt annat än Real Madrid-seger i ligan i år är en riktig knall.

Vill ni själva räkna på sannolikheten hit och dit har Marca förstås försett oss med ett instrument. Have fun.

I övrigt lämnade Real Madrid Villarreal utan att vare sig förstetränare, andretränare eller någon spelare lämnat en enda kommentar (minus Marcelo som hade missat silenzio stampa-instruktionerna, #ohsofail).
Det strider mot kontraktet med ligan att inte dyka upp på presskonferens efter match, men vi får gissa på att José Mourinho vet vad han gör och att han tycker att det är värt det. Han bestämmer ju vad vi ska prata om i veckan som kommer i alla fall.

Villarreal är ju laget som inledde säsongen med spel i Champions League, kammade noll (0) poäng i gruppspelet och sjönk som en sten mot tabellens bottenträsk. Miguel Ángel Lotina behövde tydligen bara gå in och säga hej till publiken innan Den gula ubåten kom ihåg hur man spelade fotboll igen.

Gaaaah. Ska man bli lite svettig nu igen?

Jag vet inte hur det är med er, men jag är lite Messi-mätt för stunden. Men historia är historia och här har ni för all del alla hans 234 mål i Barcelona.

Hans mål i går såg hur som helst till att Real Madrid för stunden faktiskt bara är fem poäng före Barça i tabellen, och nu sitter man där igen och tänker att ja, om marängerna förlorar poäng mot Villarreal i kväll så. Men nej, det kommer inte hända och nej, det hade inte spelat någon roll. Ligan är avgjord. Basta.

En som missar kvällens begivenheter på El Madrigal är Fabio Coentrão efter att ha puffat utanför Real Madrids rökruta och dessutom utan målsmans intyg.
Om det här är ett straff för Coentraos tjuvrökande blir jag faktiskt lite sne på Mourinho. Jag tycker det är ganska befriande med idrottsmän som har lite laster och om man inte får ta en cigg på sin födelsedag, vad är nästa steg då? Att man inte får dricka bubbel heller?
Herregud, jag trodde det här var Spanien.

AS gör det enda rätta i det här läget och lanserar en lista på tidigare fotbollssmokers och håll med om att vi har några pärlor här. Mesut Özil går från bambi till bad boy på en sekund, men nog är ändå Johan Cruijffs Marlon Brando-tolkning ännu mer classy.

Så. Du har antitobaksmaffian nåt att provoceras av i några minuter, medan vi andra går vidare med våra liv, för i kväll möts la ligas mesta atleter i en match som jag är väldigt spänd på.
Athletic Bilbao har spelat ruggig fotboll när de fått allt att stämma i år och har nog enligt mig la ligas högsta högstanivå efter the big two.
Å andra sidan har Cholo Simeone fått styrfart på kaotiska Atlético och lotsat dem genom Europa med fast hand på ett mycket imponerande sätt.
När de två titanerna ska mötas i kväll står dessutom en plats om att få spela i Europa alls nästa år på spel. Fernando Llorente saknas, och Atléti har lite manfall de också, men ändå, jag tror det blir rock ’n’ roll på Vicente Calderón i kväll. 

Att Leo Messi inte tänkte bli historiskt som någon dussinspelare hade man kunnat ana, men att han skulle smeka in bollen på detta smått ekivoka sätt igen var väl bättre än de dryga 62 000 åskådare som parkerat på ett regnigt Camp Nou i kväll vågat hoppas.

Man säger chip eller lobb på svenska, i Spanien kallar vi det ’vaselina’ eller, om det är en riktigt snuskig historia, en ’vaselina magistral’. Varsågoda, det kan ni ta med er in i tisdagsnatten tycker jag.

Ludas har gjort ett gäng såna i sin karriär, i dag klev han in i historieböckerna som FC Barcelonas mestemålskytt någonsin och sist jag kollade i hans pass (bildligt talat, jag har det inte så tillgängligt) så var han fortfarande 24 år gammal.
Han hade inte fyllt 25 heller när han slog in sitt 234:e mål för klubben några minuter innan slutsignal i dag. 
Det är väl en kombination av en ojämförbar talang, en ojämförbar tur och en för stunden ojämförbart målglad klubb som gör att Ludas är där han är i dag.
Han blev, enligt en ganska trovärdig källa som jag ännu inte hunnit dubbelchecka, dessutom först med att göra 54 mål på en säsong av spelarna i la liga i dag. Och då är det ju några omgångar kvar i, ja, de flesta turneringarna för Barça.

Det är ju alldeles uppenbart några hyfsat historiska år vi upplever i Katalonien och inför det kan man som yrkesman och -kvinna bara vara ödmjuk.
Kanske tänka att ”jag fick i alla fall ta en bild med henne en gång”.

 Men jävlar vad suddig hon var. 

I övrigt så kan vi konstatera att delar av Barcelonas försvarslinje såg ut att ha tagit långledigt i dag. Så där kan Dani Alves och Gerard Piqué förstås inte hålla på och hålla på när de har Zlatan Ibrahimovic att bevaka om några veckor, då kommer katalanerna få problem med Milan.

Men Granada ändå. Jag tycker de är festliga.

Och så från förra inlägget de fem lirarna som spelat mer än 30 000 minuter i la liga och som fortfarande håller till där: 

Iker Casillas
César Sánchez
Xavi Hernández
Carles Puyol
Pedro Munitis

Jag slarvljög för er i förra inlägget.
Det är bara fem aktiva spelare som gjort mer än 30 000 minuter i la liga och inget annat.
Så gissa om och gissa rätt den som vill.