Om ni slår upp islossning på Wikipedia i morgon är det mycket möjligt att Real Madrid 2011 dyker upp som en av synonymerna.
Efter sju års mental blockad (har ni en äldre version av Wikipedia så finns gissningsvis Real Madrid med i den artikeln också) i Champions League har José Mourinho jagat bort spökena och det med rätt effektiv ammunition.
 
Jag såg en chockerande dålig utspark av Iker Casillas som resulterade i hörna i första halvek, annars såg jag inget som jag inte gillade hos de vita i kväll.
Jag såg och hörde ett Santiago Bernabéu på bättre humör än jag upplevt någon gång tidigare under min tid i Spanien och då är jag ändå på studiebesök i huvudstaden med rätt så jämna mellanrum. Och i den journalistiska opartiskhetens namn; jag unnar dem verkligen det.

Madre mia.

José Mourinhos gambling med att sätta Marcelo, Cristiano Ronaldo och Ángel di María i jobb redan i kväll föll, ska vi säga, ganska väl ut. Emmanuel ”Manolito” Adebayor har inte heller någon anledning att tvivla på sin förmåga. Sami Khedira slog nästan 90 procent av sina passningar till lagkamrater. Bara det.
 
Man kan så klart diskutera vad Peter Crouchs tidiga sorti betydde för matchen, men eftersom det här är bloggen som säger nej till ”tänk om”-resonemang så får ni ta det snacket någon annanstans. Självklart blev det skapligt avgörande, det går inte att vinna en slutspelsmatch i CL med tio man. Men vi skulle ju inte ta det snacket, sa jag ju.
 
Jag nöjer mig med att konstatera att vi får spanskt avancemang i Champions League (och att det antagligen inte blir Sjaktar Donetsk som står för motståndet) att det är tjugo grader varmt på Bernabéustadion klockan halv elva på kvällen och att Madrids nattklubbar inte kommer att stänga på rätt många timmar än.
Vi ses i vimlet. Tjafsa inte med fulla engelsmän.

Vi är i Mourinhos Madrid och när Iker Casillas singlar slant med Michael Dawson (till tonerna av Sweden’s finest) ska en av årets på förhand mest spännande matcher liras i den spanska huvudstaden.
Inför Barcelona – Arsenal kunde man gissa ungefär hur spelet skulle se ut, även om Arsenals bollinnehav på Camp Nou var två ton i underkant.
I kväll har jag faktiskt ingen aning. Men det känns som att det blir springa av.

José Mourinho kommer att ställa ut småskadade CR7, Marcelo och Ángel di María på planen, i vad tidningen La Vanguardia kallar ”Real Madrids näst sista bal”.
Mou gillar ändå att jobba med underskattning och tänker att det greppet funkar hur man än vrider och vänder på det. Därav helgens två mest minnesvärda citat från portugisen.
– Pressen är på Tottenham så klart. Vi har ju ändå nio europatitlar och de noll.
Och:
– Oavgjort är ett bra resultat för oss. 0–0, men även 1–1.
Vilket fick Harry Redknapp på ganska gott humör:
– Det är taget, då kan vi åka hem direkt då.

Enligt tidningen El País samlade Mourinho sitt lag den 18 mars efter träningen och rekapitulerade ett budskap som kommit till honom natten innan.
– Jag har en idé, en feeling. I natt drömde jag att om vi slår Atlético i morgon så vinner vi ligan. Jag såg det väldigt tydligt. Och när jag ser saker tydligt så inträffar de alltid, sa Mou till de vitas förtjusning/förvåning/förskräckelse.

Real slog Atléti i derbyt och nu ska de bara hämta upp åtta poäng på åtta omgångar på Barça och saken är biff.
Jag tänker att mitt andra år i Spanien hade varit rätt trist utan Mou. Jag hoppas att han tänker samma sak om mig.

Simon Bank är på Spanienturné och en aning asnervös inför kvällens uppgörelse. Så där så att jag var tvungen att ta ut honom på en bra lunch och hälla i honom ett glas cava för att det skulle ordna upp sig.
Han håller tydligen på ett av lagen i kväll och vägrar berätta vilket.
Tyvärr kan vi aldrig äta ett vettigt mål mat utan att någon annan stjäl uppmärksamheten.
Senast i Lyon var det Jorge Valdano som satt vid bordet bredvid. I dag kom vi sent och utan förbokat bord till ett av Madrids finaste vattenhål och personalen suckade lite.
– Jag ska se vad jag kan göra, sa kyparen och trängde ner oss på terrassen precis bredvid Spaniens drottning Sofia.

Hon är van vid ett fint mottagande i fotbollssammanhang i det här landet. Simon och jag kanske var lite mindre inställsamma, även om vi laborerade med tanken på att skicka över tre Fernet Branca till doña Sofia och hennes paranta väninnor för att se hur de skulle reagera.

 You queen, me king. Both Stars.

I morgon äter vi lunch i Barcelona och det är bara för Nelson Mandela att höra av sig så ska jag boka in honom på samma restaurang. 

Har man tillbringat hela säsongen av la liga på spansk mark kan jag tycka att det är lite ogint av Barcelona och Real Madrid att sätta in dödsstöten just när man är på semester.
Men jag får helt enkelt konstatera från min tillfälliga utpost i Sveriges Barcelona a.k.a. Gbg att om inte någon inhyrd torped placerar högexplosiva ämnen i Barças omklädningsrum på träningsanläggningen i Sant Joan Despí (och detta är inte ett försök till uppvigling) är la liga över för den här gången.
Inget kan få mig att tro något annat efter gårdagens rabalder.
Jag trodde på en något jämnare resa inför säsongen, det ska erkännas. Full analys av hur och varför sparar jag tills slutet på maj.

Sandro Rosell bossar över Spaniens mest framgångsrika klubb just nu, men fick ändå lite dåligt samvete över sitt uttalande om att han tror på en 5–0-seger för Barça i cupfinalen mot Real Madrid om två veckor.
– Min mening var inte att förolämpa någon. Jag vill be om ursäkt till de Barçasupportrar som känner sig kränkta (eh? min anm.) Våra värderingar är hårt jobb och ödmjukhet. Det var inget bra tips, säger Sandro. 

Jag avvaktar ändå lite med mina grattis-sms till Peps pack men skickar iväg ett till Andrés Iniesta för nedkomsten av dottern Valeria som såg världens ljus i helgen. Jag ser redan att hon avgör VM-finalen i damfotboll 2035 på övertid mot Brasilien.
Efter den glada nyheten har tydligen mina fellow female twitter people spekulerat loss i om Valeria blev till precis innan hennes pappa avgjorde förra sommarens final i Sydafrika, eller om hon helt enkelt är en frukt av VM-guldet.
– Efteråt. Jag intervjuade honom den 6 juli i somras och då är jag rätt säker på att han fortfarande var oskuld, säger min Johanna 1 på Svenskan tvärsäkert och jag har aldrig tidigare haft anledning att ifrågasätta hennes ord.

 Och den natten kramades Bamse och Brummelisa extra länge.

Det är fint att ni hör av er när min fantasi skenar iväg. Pålästa i kommentatorsfältet förklarade i helgen att det inte är Guti utan Iker Casillas som är Roxette-anhängaren numero uno i Real Madrids omklädningsrum och efter en mindre googling trillade jag över den här faktarutan i en intervju med keepern.

Jag hoppas få dryfta saken vidare med Iker efter matchen mot Tottenham på tisdag. Om inte annat kan det vara en icebreaker i mixade zonen i fall Real åkt på stryk och spelarna behöver tänka på annat. I morgon drar jag tillbaka till moderskeppet igen och lovar att inte lämna slutspurten av la liga åt sitt öde igen.

Om ni tycker att min röst låter lite beslöjad i SVT:s Fotbollskväll i morgon handlar det inte om att jag gått galen på partyscenen i Göteborg (Andra Långgatan och Avenyn är mina ögonvittnen) utan att jag åkt på en rejäl chockförkylning efter klimatskiftet från 20 grader och sol till femgradigt västkustdis.

Frågor på det?

José Mourinho har gått in i någon form av försoningsfas med sina kolleger och kastade små kärlekspilar åt alla möjliga håll i dag. Med kärlekspilar menar jag, i Mourinhos fall, att de åtminstone inte är giftpilar.
På frågan om han blev irriterad över Sandro Rosells bettingtips inför Copa del Rey-finalen svarade Mou:
– Jag läste vad han sa och det är helt normalt för mig. Jag tycker inte att det var respektlös, om han tror på 5–0 varför skulle han inte säga det.
Det var väl först när en journalist pressade honom en aning till som han blev Mourinho igen:
– Jag tycker verkligen inte att det var några konstiga ord. Men det är klart, om det var jag som hade sagt det så hade jag åkt i fängelse, säger Mou martyren.

 Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse utan att passera gå.

Inför helgens match mot Sporting Gijón har Manolo Preciado slutit fred med Mourinho på sitt håll och sa i veckan:
– Jag tycker att Mourinho är en bra typ.
Vilket ju inte riktigt var hans åsikt senast det smällde.
– Jag har ingen konflikt med honom och inte med någon annan heller. Det viktiga är matchen och inget annat, sa Mourinho.

Inför den har Mou några mindre huvudvärksmoment att konfrontera. Karim Benzema, Marcelo och Cristiano Ronaldo är alla småskadade och kan komma att saknas även i tisdagens CL-kvart mot Tottenham. Säger Mourinho. Jag tror honom inte, men i alla fall.
Som plåster på såren har Gonzalo Higuaín repat sig så snabbt från sin diskbråcksoperation att han är tillbaka i truppen mot Sporting i morgon.

Och så till väsentligheterna. Ni hörde så klart att Real Madrids ledning kände sig tvingade att avveckla Shakira som införmatchunderhållning på Bernabéustadion, sedan colombianskan bekräftat romansen med Gerard Piqué. I Reals hemmaborg ska inte hemmasöner som Plácido Domingo blandas upp med sydamerikanska kvisslingar, verkar styrelsetyperna ha resonerat.
Synd bara att de inte hade koll på sina befogenheter riktigt. På Bernabéustadion är det Real Madrids spelartrupp som väljer musiken och ingen av spelarna har lagt in ett veto mot att Shakiras Waka Waka dånar i högtalarsystemet innan match. I morgon kommer därför hennes stämma höras som vanligt, skriver Mundo Deportivo.
Själv har jag flera gånger funderat på varför Roxettes doldislåt Stars ofta pumpades ut innan match på Berra under förra säsongen. Rimligen ett låtval från en lirare med rätt mycket tyngd, men som nu lämnat klubben (eller bytt musiksmak).
Och så blir det så otroligt uppenbart: Guti.

Oj, som jag saknar dig kompis.

I dag är bloggen stängd till förmån för Barcelonas klubbscen.

Men en nyhet som möjligen undsluppit er i svensk mainstreammedia är att en av Andrés Iniesta bästa kompisar har fått ett litet brejk i och med umgänget med den spanske världsstjärnan.
Andrés har ofta den effekten på sina medmänniskor.

Björnen som delar Andresitos vardag (och som därmed är den enda levande varelse jag egentligen avundas) tar steget ut på den vita duken och gör biopremiär i och med filmen Para que sirve un oso? (Vad är en björn bra till?).

 Björnkram.

Och Andy vore ju inte Andy om han inte uppmärksammade detta på Twitter.

– Den dagen då Spanien vann VM-guld är den sorgligaste dagen i mitt liv, sa min Barçatokige taxichaufför i går när jag taggade i gång Barcelona-natten.

Ibland är det lätt att dras med i ivern att La Roja blivit hela Spaniens landslag och tro att basker, galicier och katalaner känner sig hemma i den rödgula gemenskapen.

Iker Casillas och hans vänner hade andra bekymmer i Litauen i går. Uefa gav ju grönt ljus för att bygga sandslott på Darius och Girena-stadion i Kaunas och efter mötet med balterna var den spanske lagkaptenen långt ifrån sitt vanliga diplomatiska jag.
– Herrarna på Uefa borde göra annat än att sitta på sina kontor och fundera på färgen på sina strumpor, tyckte Iker i en rätt clean sågning av det beslutande organet.

Redan i helgen får Iker chansen att dra på sig strumporna igen, eftersom den hotande vilda strejken blåsts av , precis som alltid sker när det luktar strejk inom fotbollen.

Det här med att komma på att man vill riva upp tv-avtal mitt i en säsong, det är något som känns väldigt väldigt Spanien.

Det har ordats mycket om Dani Alves förlängning med Barcelona som till slut kom till stånd för ett par veckor sedan. Jag tänker: Har ni glömt José Manuel Pinto?
Men nej, det hade Barça inte och i dag skrev den alldeles egne keepern nytt kontrakt med klubben.
Pinto har något så sällsynt i Barça som en egen klädstil och ni tror väl inte att han löste upp flätan och lämnade den svarta tischan med psykedeliska synttryck hemma bara för att han skulle krita på några papper med Sandro Rosell?

Tummar inte på principerna. Foto: MD

– Den här planen ska man inte spela fotboll på, sa Vicente del Bosque i går när den röda expeditionen tagit en titt på Darius och Girenas-stadion i Kaunas i Litauen.

 13 män med en plan. Foto: Marca

Men Uefas utsände är av en annan åsikt och efter att ha konstaterat att det inte var någon betydande skaderisk är matchen en gång för alla på i kväll.
Jag undrar om Spanien hunnit ta reda på vilka det är de möter.

Álvaro Arbeloa har i alla fall gjort sig i ordning för match och kastade upp den här bilden för att visa att han är redo för planen i Kaunas.

 Beach 2011. Foto: Twitter

Det är något väldigt speciellt med spanjorer och föreställningar om väderleken i norra Europa. Ni som var med förra året minns det från när Barcelona drog till Tatarstan och fick lite överlevnadstips från husorganet Mundo Deportivo.
Jag kan känna att det är (vagt) okej att skrämma upp massorna med okunskap, men när La Rojas spelare landar i Litauen för att ta tre lätta och se vad Kaunas by night har att erbjuda tycker jag att det finns en poäng i att förmedla en något nyanserad bild av verkligheten.
Enligt väderrapporten bjuppar Baltstaterna just nu på fem plusgrader dagtid. Enligt Gerard Piqué är spanjorerna i Litauen för att genomföra ett vinterkrig som de, med lite tur, kommer hem från levande.

 Fingervantar, anyone?

Däremot verkar planskötarna på Darius och Girenas-stadion ha lite väl generösa flextider på schemat. Så här kommer inte världsmästarna att acceptera att göra sitt jobb.

 Tre hörnor straff.

David Villa slog det smått fantastiska Raúl-rekordet och blev meste målskytt i spanska landslaget någonsin i 2–1-matchen mot Tjeckien i lördags. Ibland är landslaget för fullt av XaviniestasCasillas och klubblaget av Messis för att vi ska komma ihåg vilken fantastisk målskytt en David Villa på bra humör ändå är.

Chapeau!

Jesús Navas landslagsdebut satt ganska långt inne om ni minns. Men efter att ha terapibehandlats för grav hemlängtan var Sevillas kantlöpare redo i somras, lämpligt nog när det var dags för VM-slutspel för La Roja och resten är en historia som ni kan vid det här laget.
Jag minns hans första presskonferens med landslaget på träningsanläggningen Las Rozas i Madrid nån gång sen höst förra året. Jesús satt med Iker Casillas som en mänsklig sköld på ena sidan och David Villa på den andra och stirrade på en punkt mitt i rummet som inte fanns (och hans ögon kan verkligen stirra) och svarade kortfattat på varje fråga som om de var ett mordhot han tvingades kommentera.

Det har hänt en del sen dess.
Navas har inte bara börjat gilla att hänga ut med landslaget. Han har blivit mer eller mindre besatt av det.
– Jag är totalt beroende av landslaget. Jag kollar på Iniestas mål nästa varje dag, säger Jesús inför morgondagens match mot Tjeckien i Granada samtidigt som han gör lite lagom smygig reklam för ett par nya fotbollsskor (vad är det förresten med la liga-pjucken och tjejfärgerna?).

Xavi fyller hundra matcher med la Roja mot Tjeckien, och möjligen känner medierna i Madrid att det blev lite tokigt det här med dopningsrapporterandet förra veckan. I alla fall får Barcelonas mittfältare spela förstafiolen på Marca i dag och hela familjen Hernández är inbjuden.

Mamma, pappa, barn.

– Xavi är en av de tio bästa i landslagets historia, säger Iker Casillas och Marca kröner familjeartikeln med fjäskfrågan ”är Xavi den viktigaste landslagsspelaren i historien?”.

Och se på fan. På Marca. 

Iker själv förklarade tidigare på dagen att han hade lite svårt för José Mourinho innan han lärde känna honom.
– Men nu, när vi umgås 24 timmar om dygnet, kan jag säga att han är en klar 10:a som person, säger Iker.

Jag tänker; 24 timmar om dygnet med sin tränare. Är det verkligen normalt? 

Det drar ihop sig till landslagsuppehåll och spanjackerna ägnar sig åt lite fria lekar innan matchen mot Tjeckien i Granada, där hundratals andaluser tältade i kö när biljetterna till La Roja släpptes förra veckan.

David Villa har haft fullt upp med att bekanta sig med sig själv på Madrids vaxmuseum. Om vi gräver lite i arkiven i bloggen får vi konstatera att Barcelona-anfallaren har haft turen att avbildas av ganska begåvade hantverkare ändå. Det kunde varit betydligt värre.

 Syn-villa. Foto: AS

Att spela landslagsfotboll är ju nu en ganska glad historia i Spanien jämfört med för några år sedan. Xavi Hernández fyller hundra landskamper i veckan och säger i en lång intervju i El País att han alltid känt sig välkommen i landslaget som katalan och att hans bästa match var den mot England på Bernabéustadion för några år sedan.
– Jag fick applåder i Madrid, kan du fatta! säger Xavi.

Barcelonamittfältaren menar att motståndet när man spelar i landslaget är bättre än i klubblaget och drar ett givet exempel.
– Rent tävlingsmässigt ger landslaget mer. Att spela med Barcelona mot ett svenskt lag är inte samma sak som att spela mot de elva bästa svenska spelarna, säger Xavi.

När jag intervjuade Xavi förra året pratade han sig varm om alla fantastiska fotbollsspelare Sverige stoltserade med, och jag tog det hela som lite påpassligt smörande för utländsk journalist. Men vad han har att vinna på att ge Björnen på El País samma treatment kan jag inte förstå.

Fast jag hajar resonemanget. I nuläget känns Barcelona svårare att slå för de flesta klubblag än Spanien för de flesta landslag, inte sant?
Sant, säger Sjakthars spelare som blev så här glada när de lottades mot katalanerna i kvartsinfalen i Champions League.